Öppet Spår

671 kommentarer

Vad har hänt?

Vad är det dummaste ni har läst här? Jag skrattar fortfarande åt stackaren som trodde att bara vita kan vara rasister …

Har läst så många dumheter här att det hade tagit riktigt lång tid att skriva de här så låter bli. Det är dock alltid någon som skriver dumheter på denna blogg, skrattretande.

Ja, typ du.

Nä. Inte direkt. Försök igen.

Hmm det är nog din kommentar, Anonym 20:04.

Alla som bestämt hävdar att det är rimligt att duscha röv och slida rent efter varenda toabesök.

Ja du om man är hygienisk så absolut

Bara vita kan vara rasister. Låt mig förklara för dig: du måste förstå att skilja på hat, avsky, ogillande, fördomar etc mot rasism. Alla kan naturligtvis hata, ogilla och ha fördomar om alla. En rom kan ogilla finnar, och en svart kan ogilla svenskar. Men det är på ett individuellt plan och ingår inte i det större system som rasism är, där allt som är vitt ses som överordnat och bättre än allt som är färgat eller svart.

Duktigt, du har memorerat ramsan väl!

Så om en färgad person tycker bättre om vita och ser ner på färgade är personen inte rasist?

Mycket bra fråga faktiskt. Färgade personer kan givetvis själva vara påverkade av och ha anammat rasismens världsbild och tycka att vita är bättre än svarta. Finns ju exempel på det där unga svarta flickor (finns på youtube) tycker att vita dockor är finare än svarta dockor. Det är ju ändå det system vi alla lever i så varför skulle inte färgades världsbild och självbild påverkas av det?. Problemet med rasism är att man kan vara en del av det och reproducera det utan att vara medveten om det.

Ja och ickevita som ogillar exempelvis svarta, är de inte rasister?

Anonym 20.55

Det är inte så att dina föräldrar är syskon?

Du menar att rasism inte kan existera på individnivå? Med den logiken kan man ju inte kalla enskilda personer för rasister?

Jodå, det kan man. Men skilj på individuellt hat och rasism som system.

Vad jag menar är att rasism är ett system. Ett hierarkiskt system där den vita står högst i pyramiden och den svarta längst ner. Detta återspeglas på världsnivå, på nationell nivå, i språket och mellan människor. Något parallellt system med svarta kolonialmakter, vita kolonier, svarta ägarklasser med vita arbetare/slavar/getton och en världsbild och etik som legitimerar detta finns inte och har inte funnits. En rom, som jag skrev innan, kan säkerligen hata, ogilla eller ha fördomar mot finnar, men det är just på individnivå och reproducerar, reproduceras och amplificeras inte av ett större system.

Svara på det någon skrev här ovanför, som svar på det första du ”förklarade ”; om en svart person (som kanske är uppväxt hos vita) gillar vita bättre, beter sig illa mot svarta osv precis som nidbilden av den vita rasister, är inte då den individen rasist? Eller enligt ”pyramiden” du pratar om där vita är högst upp o svarta längst ner, det finns väl mellanskikt? Om de näst högst behandlar de mörkare längst ner illa, rasistiskt, kan de då, fast de kanske är halvmörka/ljusbruna, inte vara rasister mot de mörkare? En afrikansk albino kan ju vara vitare än en europé. Rasist? En mixad? Tycker ditt malande om pyramiden är rätt obehagligt, samt även hallucinatoriskt. Verkar som att du inte levt i verkligheten, bara läst påhittade teorier om den.

Fast förlåt detta var ju en skum kommentar? En enskild person kan ju fortfarande vara en del av ett strukturellt problem?

Fast ”rasism” mot vita ÄR ju inget strukturellt problem, det är precis det som är grejen. Det finns inte inbäddat i strukturer en generell nackdel att vara vit som visar sig i form av vardaglig diskriminering och missgynnanden baserat på att de har vit hudfärg

Svenskar är inte en egen ras. Inte heller finnar.

Det är sant, svenskar är ingen egen ras. Men svenskar står väldigt högt upp på den rasistiska ideologins hierarki och är därmed väldigt sällan måltavla för rasism.

Ta dig till valfri förort och fråga vad dom tycker om svenskar…

Ta en valfri svensk och fråga vad hen tycker om finnar. ”Moraknivar och fylla höhöhöhö”.

Men svenskar är ju inte ens välkomna i Finland. Vad tycker finnar om oss då?

Vadå inte välkomna?

Gränsvakter som ser till att inga obehöriga kommer in i landet, exempelvis svenska medborgare. Bara finländska medborgare får komma in, även om de bor i Sverige. Kolla hur det ser ut i Haparanda.

Öö, va? De är ju coronarestriktioner som gäller, inte som att svenskar inte släpps till Finland bara för att. Eller att finnar skulle tycka illa om svenskar för att svenskar inte släpps in. Hur kan du ens dra det hela som ett exempel när man diskuterar attityden många svenskar har mot finnar?

Ok. Jag bor i en förort. Vem ska jag fråga? Min sons förskolefröken?

Men vita står väldigt lågt på den svarta rasistiska hierarkin. Och världen består av fler svarta, än vita.

I alla länder är det ju dock inte så

Vita utsätts inte för (strukturell) rasism i egenskap av att vara vita av den orsak du beskriver, MEN självklart finns rasism som är strukturell mot exempelvis minoriteter och urbefolkningar ville
utövar även av människor som inte är vita.

Helt världsfrånvänt att inte kunna se att rasism som exempelvis resulterar i folkmord och massivt förtryck är just rasism, utan kalla det typ ”individuella känslor”. Är du säker på att du inte missförstått det resonemang du upprepar?

Ville =vilken

Rasism som system och ideologi har ju sällan varit så enkel att den rangordnat alla vita lika, eller att den ens skulle vara överens om vem som är vit. Tex brukar svenskar, norrmän och tyskar och britter stå högre är polacker och slaver.

Men vilka folkmord och massiva förtryck och rasism mot minoriteter och urbefolkningar menar du att jag skulle kalla för ”individuella känslor”?.

Du menar alltså att förtryck av svarta i nordafrika inte är rasism? Förtrycket av muslimer i Kina? Förtrycket av hazarer i Afghanistan?

Eum nej. Definitionen av rasism är just att man hatar en person utifrån dennes hudfärg och etnicitet.

Så skulle en mörkhyad person hata mig utan orsak, och endast pga att jag är vit, så är denne rasist 🙂 Sen att rasism är större tvärtom är en annan femma

Fast är den större tvärtom? Man har ju gjort mätningar och mest rasistiska är ju t.e.x Indier och Mexikaner där majoriteten inte vill bo granne med svarta.

Så kineserna som håller muslimer i koncentrationsläger är alltså inte rasister i dina ögon då?

Muslim är ingen ras.

Det är det tyvärr många som tror…

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Ekonomi/ jämställdhet i förhållande

Ni som lever med partner och där den ena tjänar betydligt mer än den andra…hur delar ni upp det? Procentuellt? Ni som inte har barn/ är gifta.

Dela gärna med er!!

Är kvinna och tjänar mer än min kille. Jag betalar mer hemma då det är ”mitt val” att vi ska ha den standard vi har.. Hade det varit upp till honom hade vi haft mer budget saker och mat hemma..

Jag pluggar, han har en ingenjörstjänst med bra inkomst. Vi delar på alla fasta kostnader som hyra, el, bredband, hund etc men han betalar mer av maten, bilen osv. Samtidigt som han bjuder på mycket annat. Konstigt tycker kanske vissa. Men jag vill betala min del av hyran, hemförsäkring etc för det känns rätt för mig. Men om jag skulle ha det tufft ekonomiskt en månad så går han alltid in och stöttar utan att jag ens behöver be om det. Trots att vi bara är sambos. Och det är så det ska vara för mig.

Vi slänger in våra inkomster i samma pott, betalar räkningar, sparande osv. Av det som blir över går ett lika stort belopp tillbaka på våra personliga konton som fickpengar, resten använder vi till gemensamma saker som resor och nöjen.

Vi gör också så, funkar toppen! Båda har samma standard och inget tjaffs.

Så gör vi med! Tycker det är perfekt.

Exakt så vill jag ha det när jag har en partner och tycker verkligen det är det absolut bästa alternativet! Mardrömmen om han inte skulle hålla med ?

Samma här! Min man tjänar mer än det dubbla vad jag gör, och det hade varit jättekonstigt om han suttit och kunnat leva life mycket mer än jag kan? Vi är liksom en familj, har barn ihop och allt så ser inget som ”mitt” eller ”ditt”, utan vi är ett team och allt är gemensamt och vårt.

Bara en tanke….
Om den ena parten tjänar det dubbla och man slänger in allt på ett gemensamt konto för att betala allt och sedan dela upp resten. Är det inte lätt för den som tjänar mindre att inte känna ngt behov av att ta sig vidare till ett bättre avlönat jobb pga man har det bra ändå? Om det blir en separation, är det då man ska svära över att man inte tog tag i att söka det där andra jobbet med bättre lön som i förlängningen hade resulterat i en högre pension?
Tänker jag fel här?

Min kille tjänar 10 gånger mer än mig. Alla våra pengar går in på ett och samma konto. Jag är också karriärist och drivs såklart inte bara av pengar. Jag drivs av att utvecklas och kommer inte sluta med det bara för att han tjänar massor pengar och vi lever gott ☺️

Håller med. Som att den enda anledningen till att jag vill ha ett, säg chefsjobb endast beror på pengarna. Handlar inte endast om pengarna i sig utan mer allt vad det innebär.

Hahaha ja här har du hamnat snett

Lite märkligt tänkt. Min man jobbar inom IT, det är hans stora intresse och passion, ingenting han tänkte sig tjäna mycket på. Men tack vare intresset, och bara ett års studier på folkhögskola så har han idag ett jobb med 59 000 kr i lön per månad. Medan jag inte har något intresse att tjäna pengar på. Efter 6 års studier med mycket csn-skulder har jag en lön på 30 000 kr och tyvärr inte ett yrke man kan bli särskilt framgångsrik inom. Så ja det är lite de klassiska könsrollerna hos oss. Min man är glad så länge jag trivs och inte blir utbränd, vilket jag blivit förr. Så att jag skulle byta jobb nu för att få upp min lön men riskera att hamna på ett hemskt ställe med massor av stress – nej det vill ingen av oss.

Jag kommer aldrig tjäna lika mycket som
min man och det beror på att jag jobbar i offentlig sektor och han i privat, inte om driv. Jag har t.o.m. mkt högre utbildning och ett jobbigare jobb. Vi jobbar heltid så vi bidrar ju lika mycket på det sättet liksom.

Alla pengar in på samma konto, klart. Allt sparande är också gemensamt.

Vi har samma. Fungerar fint för oss och har gjort i många år, men vi har också väldigt lika syn pengar och hamnar aldrig i diskussioner om just det.

Min man tjänar ungefär 5 gånger så mycket som mig, han är höginkomsttagare och jag pluggar och får csn… Eftersom vi är gifta har vi ju en juridisk försörjningsplikt gentemot varandra, men även innan vi var gifta betalade han det mesta till hemmet och jag hade en lika ”lyxig” livsstil som honom (alltså åt lika ofta ute och unnande oss lika mycket nöjen och prylar).

Han är extremt generös och nästan dum i hur gärna han bjuder folk i sin omgivning (exakt noll snål), så det kan ju vara det personlighetsdraget hos honom som gjort att det blivit såhär utan att vi reflekterat särskilt mycket över det. Hade tyckt det vore extremt oattraktivt om han levt så gott som han kunnat med sina pengar och jag haft det torftigt.

Också oattraktivt att leva på sin partners pengar

Blä på din kommentar.

Touché

Men vad fan om man är gifta stöttar man ju varandra. När ts har studerat färdigt kan hon ju bidra mer till gemensamma ekonomin.

Så hon ska äta knäckebröd när han äter hummer då eller? Och så vidare.. ?
Som sagt, de är gifta, inget konstigt att dela på allt.

Varför? Det är okej att inte vara 100% ekonomiskt självständig i ett äktenskap spec om en person pluggar. man hjälper varandra. Stör mig på ”mitt” och ”ditt” i förhållande. För oss är det ”vårt”. Och sånt jämnar ut sig, den andra personen kanske ansvarar mer hemma eller liknande.

Min sambo tjänar mer än mig, vi delar upp kostnader procentuellt, och min sambo tar majoriteten av dejter, resor, osv!

Jag sköter all ekonomi. Tar hela mannens lön förutom 1000kr samma dag hans lön kommer in på kontot. Så alla pengar går till samma pott, oavsett vem som tjänar mest. Sen säger han till när han behöver påfyllning på sitt konto. Han är otroligt slarvig med pengar och har bett mig se till att han inte kan göra av med för mycket åt gången.

Det som blir över när månaden är slut från båda våra lönen sätts in på gemensamt sparkonto.

Låter som med beroende/att du är mamma åt din partner

Men herregud. Är inte anonym 20:32 men lägg ner. Du vet inget mer om deras förhållande.
Jag har också huvudansvaret för ekonomin här hemma.
Sedan är det saker som jag är sämre på som han får fixa. Allt som har med bilen att göra. All teknik, elektronik osv. Han säger liksom till när jag ska uppdatera min telefon, tycker inte han känns som min mamma för det.
Tycker inte att det är så märkligt att man hjälps åt i ett förhållande och fördelar ansvaret.

Exakt. Det kan inte vara exakt lika. Min man har koll på alla avtal, som el, tele, internet, bilar. Det är han som betalar räkningarna (vi har varsitt konto men tillsammans). Men han har inte koll på hur mycket vi sparar. Och inte hur. Där har jag bättre koll. Vi har gemensam ekonomi. Tjänar ungefär lika mycket, men det hade inte spelat någon roll, vi hade haft det ändå.

Är det din son eller din partner du pratar om?

Vi betalar fasta utgifter 50/50 för vi äger vår lägenhet 50/50 så känns bara rätt, men han tjänar betydligt mer än mig så det brukar bli att han betalar för alla roliga saker vi gör och oftast för mat!

Vi har helt gemensam ekonomi.

Tror aldrig vi diskuterat det här hemma… Tror vi tjänar ungefär lika. Har inga överenskommelser om vem som betalar vad, mer att handlar jag betalar jag och han när han handlar. Fasta utgifter betalar den som står på kontraktet/den vars bank autogirot är kopplat till. Är väl ungefär 50/50 när man slår ut det. Känner inte att det spelar någon större roll, hade jag varit själv hade jag ju betalat allt själv istället.

Vi delade 50/50 tidigare. Min partner tjänar mer än mig. Nu delar vi procentuellt efter vi fick barn pga VAB och föräldraledighet påverkar våra inkomster (ex en månad hade min partner 3 veckors VAB och inkomst därefter). Det fungerar för oss. Sen har vi vissa kostnader som ex bilen där den som nyttjar den mest betalar drivmedel och de löpande kostnaderna den månaden men vi delar på försäkring och skatt.

Vi sparar både gemensamt och var och en för sig.

När vi fick barn och VAB mm så sköt den som varit föräldraledig in så mycket det gick på kontot, herregud att hålla på att räkna och fördela. Om du har en sambo som är snäll och normal kräver han väl inte att det ska delas millimeter-lika?

Höjden är nog när par börjar swischa varandra för utlägg ?

Så gör vi. Vi blev inte en person efter att vi blev ihop

När vi inte var gifta delade vi upp det procentuellt. Om jag tjänade 30 procent av den totala inkomsten så betalade jag 30 procent av våra utgifter.

Tjänar mer än min man. Han swishar mig för hälften av hyra, bil, internet och om vi behöver köpa något ihop. I övrigt har vi allt helt separat. Vi äter olika sorters mat och på olika tider pga våra jobb så vi kör varsin kundvagn och betalar var för sig. Köper vi tvättmedel och sånt så betalar den ena och den andra swishar. Har aldrig bråkat om pengar så det fungerar bra för oss, även om jag vet att det kan låta konstigt för många.

Skitbra att det funkar för er men ja, det låter konstigt i mina öron! Tycker det är väldigt märkligt hur många kan dela så mycket mer intima saker med varandra men inte pengar. Man delar säng, sin kropp, delar sina innersta tankar med varandra men när det kommer till pengar så är det mitt och ditt som gäller. Är det för att man egentligen är osäker på relationen och vill ha ”sitt på det säkra”? Eller är detta ett resultat av ett alltför individualistiskt samhälle?

Svenskt.

???

Verkligen. Bara i Sverige.

Jag och min sambo gör också så. Vi lägger in allt vi ska dela på i Splitwise och i slutet av månaden ser vi hur mycket man är skyldig varandra ??‍♀️ Är inte ett dugg osäker på vårt förhållande men vi hade det såhär när vi var studenter och har fortsatt med det efter. Främsta anledningen är nog för att vi har så olika utgifter. Jag vill inte betala för hans padel och han vill inte betala för min häst.

Oj. Ja som ovan säger såklart bra om det funkar för er men kan verkligen inte förstå hela mitt och ditt-grejen när man är i en relation. Varför ens vara det om man inte ens kan dela pengar med varandra?

Som ovan sa, händer typ bara i Sverige. Vet inte hur många gånger jag rest utomlands och hälsat på en vän, gått på restaurang och en av oss tar hela nota varpå kyparen säger ”No Swidish? Ha ha ha”, det är liksom ett skämt. Så med vänner kör jag varannan gång, de är också med på det. Tror det är mentaliteten. Min bakgrund är från Mellanöstern och där delar man ALDRIG på notan. På dejter betalar mannen och med vänner kör man varannan gång. Man sätter liksom inte värde på människor utifrån pengar. Om min dejt betalar för middagen, innebär det inte att jag är mindre värd liksom. Men i Sverige är jag det tydligen ?

Likadant i USA.

Ja varför skulle den svaga kvinnan betala på dejten liksom?! Hoppas du bor där om du trivs bättre med det och det är såååå löjligt här i Sverige.

Är man svag ifall man inte har pengar? Jag bor obv i Sverige och tycker fortfarande du och sådana som dig är, inte bara löjliga, utan ofemenistiska också som sätter en kvinnas värde i nivå med hur mycket pengar hon har.

ofeministiska*.

Vi har ett konto där vi delar lika på alla gemensamma kostnader: Hyra, mat, bolån, resor mm. Sen är allt annat separat som sparande och shopping. Tycker att det fungerar jättebra

Jag bor med min kille som tjänar ca 24k i månaden. Jag är student och har CSN lån på 10900kr i månaden ungefär. Han äger lägenheten och betalar ca 5,5 i månaden, jag betalar 1800 i hyra. Vi är medlemmar i Coop och handlar på deras egna Mastercard, och det blir 2000 som jag swishar han i månaden för mat. Sen är det väl inte så mycket mer gemensam ekonomi. Vet inte hur rättvist det är men jag är glad att han anpassat kostnaderna efter min ”inkomst” och inte tar så mycket i hyra osv.

Varför tar han ens hyra? Haha fyfan vilka snåla män ni har, det är ju helt sjukt. Har aldrig betalt en hyra i mitt liv

Haha håller med! Detta låter så himla märkligt. Hade aldrig betalt hyra till min sambo ? Hej hyresvärden.

Haha ja men asså när jag menar hyra menar jag ju att jag hjälper till att betala för el, värme och allt sånt ? inte hyra som i att han är min hyresvärd

Bara du inte betalar på hans lån…

Min sambo tjänar mer än mig och har dessutom jobbat längre än mig. (Jag har studerat+varit sjukskriven). Jag swishar honom 3000kr varje månad och sen dras alla räkningar från hans konto. Han betalar i princip all mat. Vi har ingen bil och inga barn och rätt låga kostnader så även om han betalar de mesta kan vi båda spara typ 10.000kr var/månad. Han står för det mesta för att jag ska ha möjlighet att spara lika mycket som han kan, fint tycker jag<3

Vi delar på fasta utgifter som hyra, bilen, etc. Sen sätter vi in en viss summa varje månad på ett annat konto för mat t ex. Har ett gemensamt sparkonto som vi sparar ihop buffert inför husköp i framtiden. Vi vill ha eget sparande och den självständigheten då vi har olika intressen. Jag tjänar 10 mer än min man. Får se om vi ändrar på det framöver men funkar bra nu ??

Vi behåller mycket av vår lön till oss själva – pengar att leva för men också eget sparande.

Min kille tjänar 10 gånger mer än mig varje månad. Men jag är också höginkomsttagare. Vi har inte delat upp det på något speciellt sätt, utan alla pengar går in på ett och samma konto. Sen spenderar vi som vi vill. ☺️

Jag blir ohälsosamt nyfiken på vad din kille kan tjäna i månaden om han tjänar 10ggr mer än dig TROTS att du är höginkomstintagare ?

Vi har samma situation. Min man jobbar inom olja.

Verkligen! Så om du tjänar 50k i månaden tjänar din kille 500 000/mån? ? sorry I call bs

Sambo, han betalar allt från dag 1. Köper på min höjd mat nån gång

Sjukt. Varför bidrar du inte?

Jag tjänar 10.000 mer än min kille, det kanske inte är betydligt mycket mer.. Men vi har gemensamt konto och alla våra pengar är våra pengar. Vi delar inte upp något. Under flera år då jag nästan inte hade någon inkomst alls så delade vi inte heller upp nånting, alla våra pengar var våra gemensamma pengar. Nu har vi dock barn men var så även innan vi hade barn. För mig känns det som det enda rätta. Vi lever ju i ett partnerskap, då tycker jag inte man ska dela upp pengar.

Håller med 100! Kan inte tänka mig att mäta pengar, vem som betalar vad osv. Det är vårt, tillsammans.

Jag är student och har levt på min sambo sedan start, 7 år sedan. Vi har liksom inte det tankesättet, vi ska ju leva hela livet ihop! De somrarna jag har jobbat och tjänat en 20-30k/månad, har jag i stort sätt behållt allt. Ser jag räkningar hemma och hinner betala först så gör jag det för att få det gjort. Har jag inga pengar kvar slutet av månaden så för han bara över om jag behöver något.

Vad hände?

Min man smakar sinnesjukt mycket när han äter. Får panik i princip varje gång vi äter mat. Har tagit upp det med honom men han säger bara att ”han har smaskat lika mycket under hela vårat förhållande och jag störde inte mig på det förut”.

Vad gör man?

Öronproppar, eller så drar man ut hans tänder så han bara kan leva på flytande mat /s

Kan det vara så att du blivit mer ljudkänslig? Man kan bli det exempelvis av stress. Jag själv tål inte längre ljud jag förut inte hade problem och det är helt stressrelaterat.

Fyfan, jag hade en kompis jag slutade äta ihop med pga smaskande. Sa till om de flera gr men antar att hon inte brydde slg.
Mitt tips är att inte äta med han. Ta sin tallrik o sätt dug nånannanstans och förklara hur vidrigt det är. Fattar inte hur vuxna människor kan smaska och ha sig utan och skämmas.

Jag skulle nog Indien mans sits kunna bli lite orolig att du börjat störa dig pga problem med relationen i stort, och att det skulle vara ett sluttande plan… Kanske kan du skylla på typ nytillkommen ljudskänslighet så blir frågan mindre ”sårig”?

Man växer upp och låter folk äta. Tål du inte att han äter så får du gå undan när han äter. Lås in dig på toa, ta en promenad, skrik i en kudde.

Eller så lär han sig normalt bordsskick så hon inte behöver bli äcklad. Det är fruktansvärt äckligt när folk smaskar. Jag mår riktigt dåligt av att sitta med folk när de smaskar.

Folk som stör sig på att folk smaskar är så jäkla barnsliga.

Och de har absolut noll tolerans för minsta ljud.

Öronproppar eller bo själv om du inte tål andra människor.

Så du tycker man ska ha öronproppar när ens partner äter? Det är väl tusen gånger värre än att påpeka att någon smaskar och man lider av det? Jag tror inte du förstår hur jobbigt det är för vissa när de hör smaskande. Jag själv blir illamående av att någon smaskar. Det kallas misofoni och har inget att göra med att man är barnslig eller inte tål andra människor. Din kommentar är väldigt dömande och rätt elak.

Då kanske man ska bo själv om man har så svårt för andra människors ljud.

Skulle vilja höra hans version av det här ”problemet”.

Fast så kan man ju säga om allt då. Någon kanske tycker det är jobbigt att partnern lämnar disk på diskbänken, inte lägger strumporna i tvättkorgen, inte fäller ner toalocket osv. Måste man verkligen bo ensam för det? I ett förhållande får man väl försöka anpassa sig en del efter varandra och om den ena parten tycker det är jobbigt att man smaskar kan väl försöka tänka på det och sluta smaska?
Om du vill höra hans sida av problemet tror jag du tar det här lite väl allvarligt. Det är ett kommentarsfält på en blogg. Du är inte anlitad som medlare mellan ts och hennes smaskande sambo.

Haha nej jag är inte medlare. Var knappast det jag menade.

Är problemet att han smaskar eller att hon äcklas av honom…?

Enligt ts verkar problemet vara att han smaskar.

Lämna honom då.

Är det inte lättare att tänka på att inte smaska? Det känns tråkigt och onödigt att lämna ett förhållande om allt är bra i övrigt.

Får på riktigt en inre rage klåda varje gång jag gör nån smaska och slurpa, det är som att de inte har lärt sig bordsskick och så tuggar de med munnen öppen som vildar! En dag kommer jag flippa och välta bordet (okej kanske inte men lite typ så)?

Smaskare kan äta på toa, där äckelgrejer hör hemma.

Säg det till sambon då. Duka åt honom i badrummet så är problemet löst.

Du är verkligen defensiv. Är du själv notorisk smaskare eller vad är det frågan om?

Jag tyckte att det var en rimlig lösning ?

Haha vadå växee upp? Vuxna människor med hyffs smaskar fan intes

Varför vara tillsammans med en ohyffsad människa som man äcklas av?

Fråga dig själv varför du plötsligt börjat störa dig på saker han gör. brukar vara ett dåligt tecken i en relation.

Han får ändra sig för han gör fel. Äckligt.

Jag tror att du har sagt det redan va?

Nej? Eller har kommentaren kommit dubbelt? Ser inte.

Nej, det är naturligtvis flera olika personer som tycker han borde sluta smaska, men det verkar finnas en som tar det personligt och låtsas att en och samma skriver alla kommentarer som antyder att det är äckligt när någon smaskar.

Jag tror jag smaskar, min mamma har påpekat de och jag skäms så mycket när jag får reda på det. sen glömmer jag tyvärr bort efter ett tag. Ibland kommer jag på det och tänker hur skämmigt det är om jag smaskar när jag ätit på jobb eller med kompisar ? försvarar mig då lite aggressivt för jag skäms ?

När man inte har problem får man hitta på ett.

Om vi måste äta i tystnad håller jag för öronen eller sätter i hörlurar. På allvar. Jag älskar honom men klarar inte av hans ätljud. Men sätt på musik när ni äter eller så, han kommer inte sluta smaska.

Vad gör ni?

Äter en bit citronmarängpaj med en kopp te.

Åh vad gott!

Försöker desperat hitta någon feelgoodfilm eller -serie att se på ikväll. Tips?

Muriel’s wedding

Sååå bra film ??

Desperate housewives. De har lagt ut alla säsonger på viaplay så har börjat kolla om allt igen ☺️

Samma här! Vilka jävla outfits de har ? Att man såg ut sådär kring 2005.

Finns även på Disney+?

Eyes Wide Shut

?

Girls!

trubel i paradiset, welcome to america den nya med eddie murphy 🙂

Morden i Midsomer tv8.

En del av mitt hjärta ☺️

Kollar ikapp big brother

Ligger i en sjukhussäng och försöker att inte tänka på den jobbiga natten som kommer. Distraherar mig med Star Trek på telefonen samt lite yoghurt som jag fått in.

Krya på dig!

Tackar! Jag gör mitt bästa

Varför ligger du inne?

Lite kallt ute?

Fnissade orimligt mycket.

Jobbigt att hamna på sjukhus för det…

Min hals bråkar med mig på ett dåligt sätt. Svullnar upp och svullnar igen och sånt. Höga infektionsvärden, väldigt lågt blodtryck och ja. Allmänt dålig. Dom vet inte riktigt varför och jag svarar inte på antibiotikabehandling.
Låter så futtigt när jag ser det i text, men jag blev inlagd igår eftermiddag och får inte åka hem. Så nåt struligt är det.

Det låter inget vidare. Men hoppas att det inte är nån större fara, och att du får åka hem snart!

Tack, det hoppas jag också 🙂

Utredd för PFAPA? Om du även har feberskov tänker jag? Är mamma till ett barn som har det och har även kommit i kontakt med vuxna som har det (även om det inte är så vanligt) men de beskriver en liknande sjukdomsbild som dig.

läser öppet spår

Någon som har gjort en bröstförminskning på klinik (ej inom landstinget),
är ni nöjda? Vad ska jag tänka på? Vad fick ni betala? Någon i Örebro?

Barn är jag klar med, och med det är det också mycket lös hud som gärna kan få försvinna
jag har så ont i rygg och axlar ?

Om du har ont av det kan du få det bekostat av vården. Sök via vårdcentral så slussas du vidare. Du kan få förminskningen via privat klinik då landstinget har långa köer. Har en vän som gick den vägen.

Har provat. Men blev nekad. Uppfyller inte kravet på volymen. men jag har enda storlek 65e till mina 55kg så värdelöst. Kanske värt att prova igen

Hur ser ert drömboende ut?

Orealistiskt drömmande vore 20-talsvilla i typ Örgryte i Gbg eller Gamla Enskede i Sthlm.

Sekelskiftesvilla med en stoooor glasveranda, mycket snickarglädje och vackra fönster i Nacka med havstomt <3

Det är så vackert med glasverandor! Drömmer jag också om.

Tänk att få plats med en stor matplats i en glasveranda, med en takkrona med levande ljus över, aaaah porr

Vindsvåning i midsommarkransen. Gick en här för 11 mille häromveckan så får nog köpa flera triss ?

Vi har en vindsvåning i aspudden, det är min dröm bostad så förstår dig!

Åh Aspudden ❤️ Älskar bokhandeln!

Jag drömmer om att flytta ut på landet.

Jag bor i det – en trea på Östermalm.

Vattnadal i sagan om ringen.

Ett boende där alla har ett varsitt rum och jag en ateljé, stor trädgård, vedeldad bastu vid sjö,

Drömmen är ju att ha en vindsvåning i Vasastan (stockholm) som permanentboende och så ett stort hus i skärgården med sjötomt och pool som sommarboende… ah ska bara bli rik först

Tror ni Carolina Gynning och nishti har gjort slut?

Varför tror du det? ?

I podden så säger hon att hon sover själv, de har inte vloggat ihop på flera månader och han syns aldrig i hennes story längre?

Hoppas det bara är slump! Älskar de 2 tillsammans

Hon säger oxå att dom är särbos. Och trivs med det.

Aha har missat det!

Nishti?

Det är hennes killes smeknamn ?

Trodde aldrig de skulle åldras tillsammans.

Varför inte??

Nä. De bor inte tillsammans bara. Läste någon djupintervju med henne häromdan. Hon bor ”på landet”, pojkvännen i city.

Varför bara slänga ur sig en sådan kommentar och inget mer? Tala hellre om vad som hänt.

Ja alltså hela hans kropp och ansikte är väl täckt av tatueringar? 🙁 Stackarn

Hans kropp, hans val?

Men jisses. Det har han ju haft flera år.

Snacka om antiklimax

Jag är frälst. Jag är en i övrigt pragmatisk och sansad människa som av nån anledning valde städning som ”terapi” efter en skilsmässa. Hittade KonMari och har gått igenom hela hemmet enligt konstens alla regler. Fy fan vad bra! Mitt liv är förändrat i grunden. (Inte bara av separationen).

Har nån annan testat och älskat det?

Inte testat separationsdelen men älskar KonMari. Har inte gått igenom hela alltet ännu men är på god väg, och har märkt hur det verkligen förändrat mitt konsumtionsmönster.

Vi ska flytta till ny bostad och jag fnular mycket på inredning, förvaring, planering, osv. Har du ngt tips på hur jag kan tänka eller göra i den nya bostaden för att få ordning baserat på Kon-Mari? Inte i detalj, tänker mer förberedelser, tillvägagångssätt, etc?

Kolla serien på Netflix

jag är nyexad jurist och har hunnit jobba ungefär 3 månader. Till saken hör att jag jobbar ungefär mellan 10-12 timmar per dag, och ungefär varannan helg på det. Och jag känner att jag orkar fan inte jobba såhär i flera år. Jag får ångest när jag tänker på framtiden och tanken på barn och familj. Det känns omöjligt att kombinera, samtidigt som det känns orimligt att man ska jobba så här mycket… Ifrågasätter nu hela mitt val av yrke. Jag tycker dock juridiken är väldigt rolig – men jag tycker inte det är roligt att jobba 12 timmar per dag.

Känner mig också extremt otacksam, eftersom jag bara ska vara lyckligt lottad att jag har ett jobb i dessa tider.

behövde bara ventilera lite. Hoppas ni alla har en bättre lördag än mig!

Varför måste man jobba så mycket som nyexad jurist? Låter jobbigt!

Jaaa jag undrar också, varför måste ni göra det? 🙁

Vi kommer aldrig få svar!

Det är den frågan jag själv ställer mig. Jag får uppgifter från delägare med tight deadline som måste bli färdiga – därav timmarna. Vi debiterar antalet timmar, så ju mer debiterade timmar = ju mer pengar får byrån in.

Det känns även lite som att när man är längst ner i näringskedjan får man alla möjliga uppgifter efter sig, och förväntas bara vara tacksam. Blir kanske bättre när man jobbat i några år, men just nu känns det nästan omänskligt. Sen känns det som att alla nyexade/bitisar inte vågar säga ifrån, eftersom man är så lätt utbytbar. Den som säger ifrån får inte jobba vidare.

Jobbade som revisor ett tag och vi hade också sjukt långa tider och helger.. De blev dock bättre efter nga år. Är det samma för jurister? Tror du att du ex blir mer effektiv eller kommer de alltid vara så mkt?

såklart, när man är ny så tar alla uppgifter längre tid för en jämfört om man gjort det tusen gånger. Jag hoppas att det blir bättre efter några år, och att jag förmodligen kommer bli mer effektiv.

Kära nyexad jurist! Jag var i din sist för ca 4 år sedan. Slet på byrå och kände bara ”ska det vara såhär?”. Sökte notarietjänst och jobbade arslet av mig där också. När jag skulle söka mitt första jobb bestämde jag mig för att bara söka jobb på myndighet för att få lite jävla lugn och ro! Sagt och gjort nu har jag varit ca 2 år på en myndighet och det är såå najs! Inte fetaste lönen om man jämför med byrå men livskvalitet, utvecklande och kul kollegor! Finns säkert andra vägar att gå men kolla lite jobb på myndigheter/bolag eller sitt ting (förslagsvis förvaltningsrätt då som ska vara med humant). Livet ska inte vara en plåga!

Samma här! Trodde aldrig jag skulle jobba på myndighet men efter att ha slitit på byrå så är myndighet rena drömmen.

Med det sagt så finns det jobb som inte kräver 80 timmars veckor även för oss jurister 🙂

Får ni betalt extra för övertiden eller är det mycket gratisarbete? Är det standard att det är så som nyutexaminerad jurist eller är det mer så om man vill ”gå långt” som jurist? Låter hemskt men kanske är mer ok om det ändå att ett yrke man är intresserad av.

På mitt jobb får man inte betalt övertid. Jag vet faktiskt inte ord et är standard som nyexad, men alla mina kollegor på byrån verkar jobba lika mycket. Har några kompisar som jobbar på straffrättsliga byråer som också får jobba extremt mycket!
Ja såklart, jag har i allmänhet inget emot att jobba mycket, för jag tycker för det mesta att det jag håller på med är roligt. Men problemet blir bara när det inte finns någon återhämtning och jag känner att det är svårt att kombinera drömmen om barn och familj med att jobba så.

Jag jobbar på SKV och kan ärligt säga att vi har det j*vligt bra! Som jag känner nu kommer jag aldrig byta.

Har du tips på roliga myndigheter att jobba på? (Förstår att det beror på vem man är)

så glad jag blir av att höra det här. Jag har funderat lite på ting men även myndighet. Prestigefull byrå i all ära – men jag känner inte att det är värt det om det samtidigt berövar ens välmående och möjligheten att ha familj och barn.

Gäller inte arbetstidslagstiftningen jurister ?

Brukar inte jurister på myndigheter, bolag osv jobba vanliga kontorstider? Trodde det vara var på byrå man jobbade svinmycket?

Jobba på läsförståelsen! En dag är du där.

Shit vad dryg.

Cooling där!

Vad har du för karriärambitioner inom juridiken då? Finns ju MÅNGA vägar att gå.

Just nu känns det inte som att jag har någon aning om vad mina karriärambitioner är. Jag hamnade på en affärsjuridik byrå av en slump, men jag är väldigt intresserad av immaterialrätt, IT, AI, skydd av den personliga integriteten. Funderade även om jag skulle doktorera, då min handledare frågade mig om jag inte hade varit intresserad att doktorera inom det ämnet jag skrev examensarbete i.
Jag har alltid varit ambitiös, men nu känns det som att jag vill ha ett liv också, och inte bara jobba. Drömmen om barn finns också ständigt nära.

Det känns bara som att jag är lite vilse och vet för lite. Klart det finns många vägar att gå – men vilka är frågan.

Låter verkligen tufft! Går första året på juristlinjen och det här är tyvärr lite av anledningen att det inte känns som rätt utbildning för mig. Verkar som det är mkt jobb och förstår rädslan att inte kunna kombinera jobb o familj.

Åh vad jobbigt det låter! <3 var jobbar du nu? var skulle du vilja jobba?

Jag jobbar på en av de största affärsjuridiska byråerna (vill inte skriva ut exakta namnet). Trodde det var här jag ville jobba och blev väldigt glad när jag fick jobbet, men nu ifrågasätter jag om det verkligen är värt det. På pappret är det ett väldigt ”fint” jobb. Så nu har jag faktiskt ingen aning om var jag skulle vilja jobba. Det enda kraven jag känner är ett jobb med mera humana arbetstider där jag inte behöver jobba 12 timmar per dag inklusive helger.

Jag blir ledsen av din kommentar samtidigt som det är en lättnad att inte vara ensam. Jag hade redan sambo och dröm om barn när jag tog examen för 10 år sedan. Insåg redan på intervjuer att jag inte ville jobba på bolag. Jobbar på bank idag men vanliga kontorstider. Väldigt nöjd med det!

Tack för svar <3 visst är det typiskt att man alltid finner någon sorts tröst i att andra har det precis lika jävligt. Det är ungefär det jag hade velat också, vanliga kontorstider låter som en ouppnåelig dröm just nu.

Är texten med öppet spår inramat i äkta marmor kanske ?

Jag har studerat noooga och sett att mönstren på flera av marmorinläggen här är identiska! Det kan alltså INTE vara äkta! Anmäler!

Haha bra där! ??

Jag har en gång för alla avslutat ett mycket destruktivt förhållande! Jag har velat fram och tillbaka tidigare, sagt att det är slut men ändå inte avslutat kontakten. Men nu! Nu får det vara nog. Jag känner mig fri, glad, ledsen och förvirrad, allt på samma gång.

Känner mig dock väldigt frustrerad över hans sätt att hantera situationen. Han verkar inte bry sig om att jag sticker. Men å andra sidan, det ger mig mer skäl att gå..

Killar brukar ofta vara kalla och verka som att de inte bryr sig precis efter ett avslut. Däremot är det inte ovanligt att de några månader senare kommer tillbaka och ångrar allt skit de gjort, det är då man måste vara stark och inte falla för ”snacket” ?

Heja dig! Jag tycker du ska bryta kontakten helt. Jag gick igenom samma och jag började inte må bra förrän vi bröt helt. Men mycket strongt gjort av dig – bra jobbat! ❤️?

Tack ?

Fantastiskt starkt gjort! Heja dig! ??? Nu är det en uppförsbacke framför dig, men nu trampar du framåt och tillslut så kommer allt kännas så bra! Du satsar på DIG och det är det viktigaste som finns i DITT liv! Heja heja! Kramar i massor

Earth hour snart!!! 20.30

Brukade man inte se sjukt mycket reklam, tidningsartiklar osv om det? För några år sedan. Överallt, gick inte att missa.
Hade ingen aning om att det är idag, inte sett något om det?

Haha tänkte samma, kändes som det var så hypat förr och ALLA släckte ner, men nu visste jag inte ens om att det fortfarande fanns ?

Det har blivit omodernt

Samma här! Förut kunde man läsa om det överallt på sociala medier, i tidningar osv – men nu? Inte sett ett dugg om det! Fick först reda på det för typ 1h sedan haha

Samma här, fick veta det idag för nån timme sen.
Men vet inte heller vad som hände med all hype kring det förut.
Det bara försvann.. trots att det är för en god sak ju?

1. Vad har hänt? Det går inte bara att säga A utan att säga B haha.
2. Hans flickvän är extremt lik hans ex Isabella strömberg.

Vad är det som hänt?

Hej! Någon som vill bjussa på inspiration till hur man kan fira en jämn födelsedag (nu för tiden osv)? Vill fira på något vis men det står stilla med idéer. Visst kan man grilla i skogen eller så men det gör man ju ändå varannan helg senaste året….

Vet inte vad jag skulle köpa för lyxigt heller, är inte så intresserad av att smycka mig själv på diverse vis.

Hjälpa någon som behöver hjälp, vi är många fattiga jävlar med familj.

För att fira sin födelsedag??

Ja, lite jävla jämlikhet vore på sin plats! Inte ska väl dom fattiga behöva lida när dom rika firar födelsedag! 🙂

Jag kommer kanske bli erbjuden ett jobb snart. Jobbet låter ganska kul, jättebra utvecklingsmöjligheter, väldigt bra förmåner, trevliga människor osv. Men när jag sa mitt löneanspråk, 35 000, så sa hon att företaget inte ligger i framkant med löner och har inte den ambitionen heller. ”Ingen i mitt team tjänar över 30 000”, sa hon sen. Jag tjänar 32 000 i dag. Det känns lite tråkigt att gå åt fel håll i löneutvecklingen, speciellt när jag och sambon sparar för att flytta om 2-4 år. Samtidigt så vill jag må bra på jobbet och kunna utvecklas, vilket är väldigt viktigt för mig. Har ni någon bra input här? Hur hade ni gjort? Har ni gått ner i lön?

Om jag hade vetat att jag med stor sannolikhet skulle trivas bättre på det nya jobbet hade jag tagit det även om lönen var lite lägre. Hälsan först ?

Mående är viktigare än pengar, jag fick ett ”drömjobb” med högre lön men mådde så fruktansvärt dåligt varje dag jag jobbade. Gick tillbaka till mitt gamla jobb där jag stormtrivs, känner mig hemma och nu lyckats utveckla och klättra ? så jag röstar för att du ska ta det jobbet du skulle må bra av, pengar är inte allt!

Ja alltså jag gick upp 6000 i lön på förra stället. Och det var vidrigt. Så dom pengarna kom ju till noll glädje… så på ett sätt känner jag ju också hälsan först. Men ändå tar det emot lite..

Hade inte gått ner i lön… Hade gått med på att matcha och få samma som du tjänar idag, men inte gått ner

Samma här

Men om det är bra förmåner som du säger kanske det väger upp?

Ja alltså kanske! Nu vet jag ju inte lönen än ELLER om jag ens kommer få det, men är inte glappet så stort så kommer jag nog ta det pga förmånerna

Jag blev erbjuden en tjänst med 32′ i lön, jag begärde 38′ – det jag har idag, jag tackade nej till jobbet som erbjöd 32. Varför? jag är värd 38 för det jobb jag gör. Inte svårare än så.

Absolut! Men samtidigt känns allt annat så rätt så därför blir det knepigt för mig

Försök få det kompenserar med andra förmåner, tex en extra semestervecka, en träningstimme/vecka, gymkort, att de betalar hemstäd etc

Att jobbet betalar hemstäd låter helt absurt.

Hur gör man för att komma över ett ex? Kände mig så otroligt sårad av hans beslut att göra slut utan någon som helst kontakt efter den dagen, och blev ännu mer sårad när det efter ett år kom fram att han bara några månader efter det tog slut flyttade ihop med en kollega.. något jag oroat mig för sista tiden av vårt förhållande, och han alltid blev arg på mig för. Vi kom aldrig någonstans i vårt flera år långa förhållande, och där gick det så snabbt. Jag känner inte att jag vill ha tillbaka honom, om jag ska va ärlig minns jag inte ens hur han va, men jag kan inte släppa hela saken och är fortfarande ledsen trots att det gått över ett år.

Är lite i samma sits. Vill absolut inte vara tillsammans med honom, han sårade mig och behandlade mig som smuts. Mår mycket bättre utan honom. Men det tär på egot att bli avvisad, så det är väl där mitt problem sitter.

Samma här. Det har gått nästan två år och jag tänker fortfarande på det väldigt ofta. Inte att jag saknar honom eller så, för det gör jag inte och jag har det så mycket bättre utan honom. Han behandlade mig som skit och utan respekt, och träffade en ny i princip redan innan det tog slut. Var så arg på mig själv för hur mycket jag accepterat och stått ut med under tiden vi var tillsammans. Tror det är det, i kombination med en undran om han förändrats och behandlar den nya tjejen bättre – de skaffade dessutom barn efter typ en kvart. Läste nånstans ”i’m over him, but i’m not over it” och lite så känns det.

Åh du kunde varit jag ? Mitt ex lämnade mig för sin kollega och jag känner precis som du. Det har gått snart två år och jag kan också komma på mig själv med att inse att jag kanske inte ens vill ha tillbaka honom och att jag knappt längre minns känslan av vår relation. Men att det som hänger sig kvar är att jag blev så otroligt sårad, ledsen, kränkt och besviken. När det hände var jag helt oförberedd och jag blev totalt knäckt och har alltså inte återhämtat mig än trots att det gått så lång tid. Det var som att något hände då som ändrade mig i grunden.

Men! I veckan vågade jag mig ut på en allra första dejt sedan det här hände (nästan 2 år sen alltså) och det var supertrevligt och mysigt och läkte mitt lilla hjärta lite. Oavsett hur det går med den här killen så väckte det ett litet hopp i mig om att livet kanske kan bli okej ändå (eller till och med bättre än det som varit) ❤️

Så håll ut bara och ta det dag för dag. Låt tiden ha sin gång och när du känner dig redo, våga träffa andra och våga tro på att allt kan bli bra! Jag har verkligen varit nere på botten och till och med velat avsluta mitt liv men nu hoppas jag det äntligen börjat vända

Fina du ❤️ jag lider med dig och känner alla dina känslor. I det svåra är det så skönt att inte känna sig ensam, att det finns andra som går igenom liknande och också tar sig ur det. Jag hopppas verkligen han du träffar visar sig vara en toppenkille. Jag har försökt dejta lite, men trots min ”kräsenhet”(säkert mest rädsla) lyckas jag hitta fel killar. En som bara låg med mig och slutade höra av sig, en annan som härjade på tinder samtidigt som vi sågs.. gjort mig ännu mer osäker och besviken men jag hoppas min rätta finns därute också ?

Förstår verkligen att det gör ens osäkerhet och besvikelse ännu värre! Det är ju så himla svårt och läskigt att träffa nya människor för man kan ju inte veta i förväg om de är idioter eller inte. Självklart finns din rätta där ute! Hoppas att du snart hittar någon som behandlar dig med respekt och gör dig lycklig ❤️

Du måste helt enkelt erkänna för dig själv att hans kärlek till dig tog slut. Sånt händer. Han träffade en annan som han blev kär i och flyttade ihop med. Sånt händer hela tiden. Det är tufft men du måste gå vidare.

I natt går vi över till sommartid.
När ställer ni om klockorna på kvällen innan ni lägger er eller på morgonen?
Ja det finns säkert de som går upp mitt i natten och fixar klockorna också.
Och ni vet att sommaren ligger framför oss så klockorna ställs fram.

Klockorna jag använder mest, dvs mobilen och smartklocka ställer om sig själva. Resten tar jag väl lagom till midsommar eller jul eller nåt.

Skönt, då går klockan i bilen äntligen rätt.

Samma här!

Min köksklocka också?

Klockan ställer väl om sig själv. Har ingen vanlig klocka hemma

Innan jag går och lägger mig… dvs den mekaniska väckarklockan.
Den högt sittande köksklockan går rätt halva året 😉

Ligger i soffan och ser på Flickorna i växeln, en typisk tjejserie med allt vad det innebär, tips tips tips. Dock jobbigt att den är på spanska, ja flippar alltid med tlfn medan ja kikar på tv och nu är det svårt då jag inte förstår spanska ?.

I övrigt, är det någon mer än jag som känner sig vilse i framtiden? Oro över om man kommer bilda familj, förlova sig oxh så vidare. Jag känner sådan stress, lever med en person som inte är redo för barn eller livet som gifta och detta oroar mig, rädd för att han aldrig kommer bli redo och jag bara blir äldre..

Haha..
Ja, jag är vilsen.
Blir nog varken kärlek eller barn för mig. Giftemål blir det inte heller. Jag är väl bara glad om jag överlever den här jävla pandemin.

Gör slut om han inte vill ha barn och du vill? Kvinnor har ju tyvärr ett bäst-före-datum när det kommer till att bära och föda barn tyvärr. 🙁

Sätt ett slutdatum för dig själv. Har ni inte konkret kommit närmare barn och giftemål om t.ex 6 månader så går du vidare. Om ni inte vill samma saker i livet har du inte råd att lägga mer tid på honom. Det är såklart ok att han vill annat men om man inte är överens om de avgörande sakerna i livet blir det svårt. Finns inga garantier att han någonsin blir redo. Gör slut och hitta någon som vill samma som du.

6 månader är ju väldigt lite.. Mkt tycker jag beror på hur gammal ts är.

Älskar både den och de andra spanska serierna på Netflix.

Fler som håller på med aktier och fonder? Tips på någon bra att investera i eller generella tips? Är nybörjare men helt insnöad!

Läs grunderna i teknisk analys så du kan några linjer och formationer. Bara följa sitt saldo och sina aktier är kul i början men inte så givande på sikt. Nedgång lär komma inför sommaren men har man kunskap kan man möta det på ett bättre sätt ?

Lundaluppen har mycket bra info och en portfölj du kan kopiera.

Börja defensivt med Investmentbolag och fonder gentemot olika marknader innan du blir varm i kläderna. Jag skulle satsa mest på någon fond riktat mot tekniksektorn. Förslagsvis ”TIN Ny Teknik” vars förvaltare har ett helt magiskt trackrekord.

Kan vi prata om den nya cola-zeron och hur vedervärdig den är, hur har de tänkt? Bunkrade upp av den gamla när jag kom över några lådor på ICA för den nya kommer jag aldrig mer köpa.

Tycker den nya smakar mer coca cola och mindre ”artificiell” zero! Tycker om den! Vad är det du inte gillar?

Tycker den smakade lika gott som den gamla. Är väl bara något tveksamt ämne de hade plockat bort

Tycker den smakar mindre än den vanliga ?

Ja den smakar lite mindre men framförallt mindre sötningsmedel. Jag gillar den!
Du är nog kraftigt beroende om du har så svårt för en sån liten smakförändring. Du kommer vänja dig.

Ja, jag är tyvärr kraftigt beroende haha. Tycker inte den är lika ”mustig” ?

Ooj menade faktiskt ts som använde så starka ord. Jag är ju också beroende och håller med dig om att den smakar lite mindre och inte lika mustigt. Men helt säker på att man vänjer sig. Har ju en gång i tiden druckit vanlig cola och sen vant mig vid cola light och sen cola zero.

Jaha ? haha! Ja, vänjer sig gör man nog. Men är tanken att den nya smaken ska ersätta den gamla? ?

Pepsi max!!! ????

Men Ja!!

Yes, på aluminumburk. Tycker det smakar mycket godare än plastflaska. Inbillning kanske..

Tycker den smakar exakt likadant!

Jag dricker ibland 3 liter cola zero om dagen, har gjort i flera år… kände ingen skillnad på smak.

Har dina tänder tagit skada?

Jag drack en burk pepsi max varannan dag i 1,5 månad och mina tänder tog stryk redan av det…

What? Får du lätt hål? Många hål sen innan?

Nej inte alls, de kanske är missfärgade av koffein men de har aldrig varit vita så ser de knappt isåfall.

Har aldrig känt nån som helst skillnad mellan zero och vanlig. Känner heller ingen skillnad mellan Cola och Pepsi…

Ojdå!

?? Det smakar ju samma?

Nej

Det är klart det inte gör…

Stor skillnad på Pepsi mot cola, cola smakar typ inget!

Vill göra något äventyrligt (framöver)! Typ jobba utomlands eller backpacka, något utanför min comfortzone där jag får lära känna nya människor.

Vad är det äventyrligaste ni har gjort?

Oj, inte mycket, och det ångrar jag. Go for it, passa på att äventyra medan du har chansen!

Jag drog till Kenya lite på ett infall när jag var 23. Ensam. Ganska äventyrligt och ganska…dumt.
Väldigt märkligt också eftersom jag är en ganska nitisk, orolig och up tight människa som inte ens skickar ett sms utan att förbereda mig ordentligt.

Wow! Hur länge var du där, vad gjorde du och hur gick resan? Läskigt?

Jag var där några månader. Jag arbetade på en high school för pojkar och bodde hos en nunna och hennes typ 20 fosterbarn. De äldre fosterbarn var i min ålder ochskötte hushållet och de yngre barnen. Nunnan var hemma typ en dag i veckan, resten var hon ute och typ socialarbetare, skötte sina välgörenhetsprojekt, översåg byggandet av fler fosterhem runt om i regionen osv.
Jag betalade lite hyra hos nunnan, men fick mat i utbyte att jag hängde med småttingarna på eftermiddagen och kvällen.

Vad var dumt med det?

Heroin är farligare än Alvedon.
Malmö är farligare än Vimmerby.
Motorsågar är farligare än nagelklippare.
Lejon är farligare än katter.
Frågor på det?

Egentligen mest att jag drog dit helt oförberedd på kulturkrocken och att jag skulle få ”men för livet” av upplevelserna där. Det var också dumt att jag arbetade med barn som redan varit utsatta för mycket trauma och övergivenhet i livet och så dyker en naiv svensk upp och leker med dom ett tag och drar sen hem till sitt priviligeade liv igen. Och barnen är kvar. Lämnade igen.
Kortsiktigt, dumt och naivt av mig.

Vad hände som gjorde att du fick men för livet? ??

Flyttade utomlands när jag fyllde 20 år utan en egentligen plan, tre år senare så är jag kvar och det är det bästa jag gjort!

Modigt! Kände du någon där sen tidigare?

Inte super äventyrligt egentligen men åkte själv till Berlin efter studenten på sommaren i en vecka och hade så otroligt kul. Träffade så många människor och var helt öppen inför allt(lagligt, höll mig ändå safe på det sättet). Var lite läskigt och särskilt nu i efterhand men den känslan av total frihet och total spontanitet och nyfikenhet varje dag var heelt magiskt.

Sjukt äventyrligt ju! Hur fick du kontakt med människor? Har ni fortfarande kontakt?

Kunde vara allt möjligt haha, alla var så himla öppna där och flera gånger så var det någon random man träffade på på någon restaurang eller på tåget, samt folk som jag bodde tillsammans med i ett hostel. Och nej tyvärr inte men var ändå kul!

Åkte till USA för att vandra den 400 mil långa vandringsleden Pacific Crest Trail. Vi vandrade 112 mil innan vi fick ge upp på grund av för mycket snö.

”Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!”
Tönt!

?

Är du säker på att det här är rätt ställe för dig?

Hur kan man ens få ta patent på sitt efternamn som man delar med många andra? Tänker på ingrosso!

Ja brorsan verkar vara bitter eller girig eller?

För det första kan man inte ta patent på ett namn. Är man känd kan man möjligen få ett varumärkesskydd på det och då får ingen annan använda namnet kommersiellt, men det är ju fortfarande fritt fram att heta så/byta till om man har någon anknytning till namnet. Har man ingen anknytning till namnet kan man inte byta till det om inte alla bärare godkänner det, men det gäller alla efternamn. Du får inte byta till Andersson heller.

Vill man använda sitt efternamn kommersiellt får man hitta på en variant på det, använda förnamnet eller någon kortform eller annan kreativ lösning. Borde inte vara ett problem i Ingrosso-familjen där många är lättigenkänneliga även på sina förnamn.

Jo, om det är fler än 2000 personer som har efternamnet är det fritt fram. Känner mig ganska säker på att fler än 2000heter Andersson i Sverige ?

Men det är ju inte patent på efternamnet, utan på att använda efternamnet som produktnamn! Brodern har patent på att sälja varor och kalla dem ”olivolja ingrosso” och liknande.

Emilio Ingrosso är fly förbannad på brorsan!

Det här är ju dödsstraff här inne, men jag har lite svårt för de och dem ? jag brukar använda mig av att översätta till they och them istället för det har jag inget problem med märkligt nog. Men ibland funkar ju inte det och då blir jag lost?! Tex ”ta dom färgglada skedarna från skåpet”, då blir det ju ”the”? Är det ”de” jag använder då?

Och jaaaaa, sjukt att inte kunna detta osv osv men jag försöker ju lära mig nu så håll till godo med det ?

De ja. De färgglada skedarna.
Jag har tagit dem. 🙂

De skedarna- the spoons
jag har tagit dem.- I have taken them.

OOPS! Fel!
De skedarna- Those spoons
Dessa skedar- These spoons
Skedarna- The spoons

HAHA. Sorry

Hahaha lugnt och TACK!

Vet du, jag har haft problem med detta fram tills för cirka ett år sen, då jag läste en minnesregel kring det här inne på öppet spår. Sen dess har jag tänkt på regeln vid varje användande, och nu kommer det äntligen naturligt för mig. Det finns hopp alltså haha!

Minnesregeln: When in doubt, prova att byta ut de/dem till vi/oss. Passar ”oss” bäst så ska det vara ”dem”, och vice versa!

Exempel för förtydligande:

De gick ut och hämtade glass till barnen. Sen gav barnen kramar till dem!

Vi gick ut och hämtade glass till barnen. Sen gav barnen kramar till oss!
(Du skulle ju inte säga; ”Oss gick ut och hämtade glassar till barnen. Sen gav barnen kramar till vi!”, det är nämligen lika inkorrekt som att säga ”Dem gick ut och hämtade glass till barnen. Sen gav barnen kramar till de!)

Hahaha fan vad skönt att det inte bara är jag som skamset blivit tvungen att lära mig detta på senare år ?. Det var även här inne jag läste att någon tyckte det såg obildat ut att skriva ”dom”, så jag började stressartat lära mig hur det ska vara egentligen ? sååå tack ÖS I guess ?

Den minnesregeln funkar ju inte alls till exemplet i TS dock.

Ja i vissa fall funkar det inte (men oftast gör det det), när den inte funkar är det alltid ”de” som gäller ☺️

Vad jag har lärt mig är ”the” -> ”de” på svenska. Exempelvis ”De osynliga” -> ”The invisibles”.

Vad bra att du vill lära dig!
Så här skriver Språkrådet i sin frågelåda:

Fråga:
När skriver man de och när skriver man dem?

Svar:
Ibland är det svårt att veta om man ska använda subjektsformen de eller objektsformen dem. Då kan man pröva att byta ut de/dem mot vi/oss. Grundregeln är att där man väljer vi ska man också välja de: Vi/de har inte gjort något fel. Och omvänt, där man väljer oss ska man också välja dem: Oss/dem har han aldrig brytt sig om.

Ibland stöter man på ett de som inte går att byta ut mot vare sig vi eller oss. Det finns i fraser som de arga bina och de svåra fallen och skrivs alltid de.

Om man ändå är osäker är det störst chans att det blir rätt om man väljer de.
Grammatiska regler för de/dem som objekt och efter preposition

Tidigare var dem den enda möjliga formen som objekt och efter preposition. I dag är ofta både de och dem möjliga. Men det finns fall då det bara fungerar med dem. Det gäller när följande tre villkor alla är uppfyllda:
1. ordet står i objektsställning
och
2. ordet syftar på något som har nämnts tidigare
och
3. ordet följs inte av några restriktiva bestämningar i form av som-satser, prepositionsattribut eller particip.

Därför ska det vara dem i Snöfallet blev häftigt. Några av förarna hade kört i diket, så Lennart fick dra upp dem. Då är dem objekt, dem syftar på de tidigare nämnda förarna och dem följs inte av någon bestämning.

Och därför går både de och dem bra i Snöfallet blev häftigt. Lennart fick dra upp de/dem som hamnat i diket. Då är de/dem visserligen objekt, men de/dem syftar inte på något tidigare nämnt och de/dem bestäms av en som-sats.

Men det enklaste är naturligtvis att göra vi/oss-testet.

Håller med språkrådet till 100%! Vi/oss testet funkar oftast, men när det inte funkar kör bara på ”de” eftersom det alltid är rätt då

Jag tycker att det enklaste är att byta ut till ”han” eller ”honom”. Passar han bäst är det ”de”, passar honom bäst är det ”dem”. Enkelt att komma ihåg då honom och dem båda slutar med M.

Exempel: Där ska de hämta hunden = Där ska han hämta hunden.

Exempel 2: Jag ska hämta dem där = jag ska hämta honom där.

Så kommer jag alltid ihåg när jag är osäker ?

Den minnesregeln funkar dock inte för dem som brukar säga ”jag ska hämta han”.

”De som som brukar säga…” ?

Man vet nog dock att det heter honom även om man i talspråk/dialekt använder han… Om man kan svenska.

Jag har också haft svårt med det (och har till viss del fortf) och jag brukar byta ut med jag/mig eller vi/oss.
Dvs:
Jag ska gå på bio/Vi ska gå på bio = De ska gå på bio
Filmen på bio föll mig i smaken/Filmen på bio föll oss i smaken = Filmen på bio föll dem i smaken

Och sen: passar inte vi/oss eller jag/mig in (typ som i ditt exempel) så ska det alltid vara de! Fråga mig inte varför men jag har kommit fram till att det är som en annan form av de än de/dem.

Tusen tack för mycket bra tips! Visste inte att de verkar vara vanligare än dem, det tar jag med mig ?

För att lättare komm ihåg så är vi=de, två bokstäver vardera. Oss=dem är tre bokstäver vardera. Kan ju vi/oss men blandade ändå ihop ibland innan någon sa den minnesregeln?

Någon annan som lever rätt isolerat nu pga covid19 och är så j*vla irriterad på typ allt vad partnern gör? Jag är så irriterad hela tiden ??‍♀️ sedan har barnen trots-period för tillfället så det är nog så mysigt.

Inte specifikt på partnern, men på hela familjen. Är hemma hela tiden och blir snart galen! Särskilt på ett av barnen som är rätt klängig och vill göra saker tillsammans HELA tiden. Hjälper att ta sig ut lite och sitta ensam utomhus i en timme eller två så att man åtminstone får lämna huset.

Kollade just på senaste avsnittet av Gift vid första ögonkastet. Hoppades verkligen på Lars och Ellinor men nu verkar det lite trassligt, känns som Ellinor analyserar allt för mkt. Eller vad tycker ni?

Tror du verkligen på dem? Jag vet vilka som håller ihop men tänker inte skvallra. Men en sådan som Ellinor som är go och glad och väldigt emotionell funkar inte med någon som Lars. Allt han gör är att rackla ned på hennes känslor och skämta när hon är emotionell.

Du spoilade precis. ”Tror du verkligen på dem?” Aggghh

Gjorde jag inte alls blev bara förvånad över att du tror på dem då de är så olika.

Det är något som är skumt med Lars. Får dåliga vibbar om nån som alltid vill att livet ska vara glatt och lite ytligt. Känns som han döljer något.

Han kanske vill ha det lite lättsamt och kul nu i början och bara njuta av att ha träffats.

Dessutom delade han ju med sig av något jobbigt från barndomen. Men jag fattade inte riktigt; hade han mått dåligt av en flytt och tröstätit, blivit sjuk och fet?

De klippte nog en del där

Han sa väl aldrig att han tröstätit sig fet utan att han blev ett krångligt barn och blev sjuk? Har förståelse för att man inte vill öppna upp med ett trauma (som man hållt hemligt) inför någon man känt i en vecka samt inför svts kameror.

Ja, eller jag hoppas på dem. De verkar ha riktiga känslor och attraktion för varandra. Tycker de är fina ihop och verkar ha kul ( när de inte är oense). Tror att de kan lösa sina problem om de jobbar på dem båda två.

Tycker att hon är fruktansvärt krävande som ska ha djupa samtal om saker efter en vecka? Jag hade varit jätteobekväm att ha henne som vän även om jag gillar henne i övrigt. Hade min kille pratat djupt om döden när vi precis träffades hade jag typ sprungit .

Fast det är ju ändå det som är vitsen med programmet ändå? Jag menar – du träffar någon du aldrig har sett förut och gifter dig med denne. Då är det ju också meningen att det ska verka som ett äkta gift par liksom och då delar man allt. Han är bara ej bebis.

Fast du kan ju inte vara som ett äkta gift par med någon du inte känner ? det är klart båda måste anstränga sig att lära känna varandra och tackla olika meningsskiljaktigheter och problem men alla som varit gifta i tio år går inte ens så djupt i vissa diskussioner

Ja, man Jan ju ta det lite lugnt i en vecka iaf?

Dum fråga, men jag har aldrig sett serien bara hört talas om den. Gifter de sig verkligen på riktigt? Alltså juridiskt.

Ja.

Ellerhur!!! Alltså tycker ellinor är så himla hård men samtidigt förstår jag henne lite, han är alldeles för uträknad och kall vs hennes starka känslostyrning. Men de är fortfarande en bättre match än Susanna och Johan alltså herregud så synd om honom… Tror bara att taco-paret håller om någon. De andra är alldeles för olika , funkar på olika sätt.

Jag blev så förvirrad av senaste avsnittet när de två låg i sängen och pratade och sen var de tydligen osams och hon gick iväg. Förvirrad för de log hela tiden när de tydligen bråkade/tjafsade. Trodde de skämtade med varann liksom. När jag är arg/sur så märks det… ??

Jag tänker mest att jag förstår varför de varit singlar. Hur kan man störa sig så mycket på någon man dejtar?
Varför inte bara acceptera hur den andre är?

Den mest sympatiska är ju han skogshuggarkillen. Han verkar vara en väldigt fin person. Varm och snäll.

Jag gillar Lars bäst.

Bara jag som reagerade på att Lars, som är läkare cyklar utan hjälm?

Är du en sån som tror att alla läkare är nyktra, ickerökande och alltid använder hjälm?

Ni som har erfarenhet av cykelvagnar från Thule. Vilken ska jag välja?

Jag har sparat 200 000 SEK på 15 månader. Väldigt stolt 🙂

Alla är bra med har du råd så köp en av de dyrare varianterna som har stötdämpning och packutrymme baktill ?

Vi var en Hamax, älskar den innerligt och valde den istället för Thule

Känns så jävla svårt att spara ihop en större summa pengar? Liksom visst, några tusenlappar här och där men det tar sån fruktansvärt lång tid innan det blir mycket.

Vad är mycket?

Några hundratusen typ

Det kan ta flera år. Men om det t.ex. är för en kontantinsats till en bostad kan man ju se det i perspektivet av hur långt livet är. Man måste ju alltid bo.
Om det handlar om lyxkonsumtion kan man ju tycka att flera år är en lång tid. Då kanske man inte ens vill ha grejen längre.

Mitt tips är att spara så mycket du kan åt gången. Tex sparar du 3k i månaden är du rätt snabbt uppe i 10k. Sparar du 1k i månaden tar det en evighet. Dessutom är det mer motiverande att faktiskt se pengarna växa och du kommer förhoppningsvis utmana dig själv att spara mer och mer. Det blir en positiv spiral.

Nja, det tar väl 10 månader?

Enligt mig är det en evighet att spara 10k på tio månader, men rätt snabbt att spara 50k på samma tid. Hänger du med?

Nä, faktiskt inte ? Eller förstår hur du menar men inte hur du kan tycka det. 10 månader är inte så länge.

Och en miljon tar 1000 månader!

Jag har sparat 3-5000 kr i månaden sen jag började jobba

Någon mer som har svårt att bli kär? Svårt att känna positiva känslor? Känns som livet bara går förbi. Vet att jag varit med om mycket fint men jag kan inte ta in det på djupet. Hade en dysfunktionell uppväxt så det är ju det som skadat mig så mycket men ibland känns det som jag aldrig någonsin kommer må bra. Känns som jag egentligen är 8 år och bara ser tiden gå, jag åldras men jag hänger inte med. Som om allting bara vore en dröm.

Har du pratat med psykolog eller liknande om din uppväxt för att bearbeta det ? Är jätteviktigt och det låter ju som du är deprimerad. Jag pratade med psykolog och det hjälpte verkligen.

Japp, flertalet psykologer mm. Börjar kännas som det är hopplöst för i det intellektuella har det hjälpt men mina känslor är detsamma.

Din kanske borde träff någon som arbetar de affektfokuserad terapi? Jag känner igen mig i det du beskriver väldigt mycket. Växte upp i en mycket dysfunktionell familj med missbruk och våld och har i princip tagit hand om mig själv hela livet. Blev intresserad av schema terapi och träffade en terapeut som jobbade med det under ett år. Terapin hjälpte mig att landa i min riktiga ålder och jag har lärt mig att känna vissa känslor som jag tidigare inte kunnat uppleva. Jag har en lång väg kvar, jättesvårt att nå de här stora känslorna till mina barn till exempel vilket är otroligt skamfyllt för mig men det går framåt. Tror att ibland handlar det om att verkligen hitta rätt terapiform. Hoppas det blir bra TS och att du hittar din väg ❤️

Tack för tipset ❤️

Samma här.
Har aldrig upplevt kärlek. Blir lätt irriterad på andra människor generellt.
Dysfunktionell uppväxt….
Har mycket ångest och hatar livet generellt.
Känns som en mur emotionellt ibland mellan mig och andra.
Jag är inte empatilös, men känner ofta att jag inte orkar med andra människor.

Jag tänker varje dag på självmord. Men är för feg.

Känner inte heller mig empatilös men känner igen detta med att inte orka med andra människor. Känns som det är helt meningslöst, får inte ut något alls av andra människor. Blir väl så om man blivit sviken/sårad/skadad alldeles för grundligt av någon som skulle vara ens förälder.

Har ni funderat på antidepressiva? inte så kul tips kanske, men det kan luckra upp mycket av dom där egenskaperna man bara tänkt att ”såhär är jag”. Typ som stark ångest bland människor, känslan att inte orka vara social osv. Tycker Sandra Beijer beskrev det bra i att hon kände det som att hon ”blev snäll”, innan hade hon haft stark ångest av att hamna nära folk på tunnelbanan osv men med antidepp försvann det där och hon förstod att det inte var att hon inte gillade människor, utan att det var hennes allmänna ångesttillstånd. Om det makes sense.

Det var ju väldigt bra att du är för feg för du har så mycket att lev för.

Ta itu med det som är jobbigt. Små steg framåt kan leda till oanade saker.

Låt inte det som varit påverka din framtid. Klart du kan bli förälskad. Kanske handlar det mer om att du är rädd för att bli sårad?
Vill du träffa kärleken så kommer du göra det om du går in för det och ger det tid.

Känner inte dig men vet ändå att du är värd det bästa. Tänk snälla tankar om dig själv!

Jag är lite samma som du, utan den dysfunktionella uppväxten. Ibland undrar jag om jag har haft det lite för lätt i livet. Utan att ha varit bortskämd.

Hur vet man om en kollega är intresserad av en eller bara är trevlig?

Man frågar hen.

Känns som att det kan bli stelt om man missuppfattat det helt och personen bara är trevlig liksom?

Been there så många gånger. Mitt råd är att fråga om du är tjej och att avstå om du är kille, men det är bara mitt synsätt.

Vad gör det för skillnad om man är tjej eller kille tänker du?

Att tjejer får generellt ta emot så många närmanden, varav de mest störande kan vara på skola/arbetsplatser. It gets old really quick. Typ som en hollywoodfilm fast istället för att det handlar om *en kille och en tjej* så är det en tjej som får konstant närmanden från alla håll. Det mer spektakulära blir från de som tolkat in intresse och sedan använder det som argument när de får ett nej. Typ:
”Jamen jag tyckte du log mot mig på fikarasten”.
”Jaha förlåt då!”.

Åh vad svårt! Jag är alltid trevlig och försöker vara tillmötesgående på jobbet och när jag gick i skolan. Fler än en gång har folk jag inte är intresserad av att umgås med privat velat vara vän med mig och föreslagit att ses på fritiden eller börjat ringa för att snicksnacka på kvällarna. Tycker det är skitjobbig situation.
Jag har tyvärr inget tips, kanske fråga på fikat om någon vill med på något på fritiden och se om hen nappar? (Om du är intresserad. Svårt nu med Corona i know..)

Vad hände med knivmicke kommentaren?? ?

Såg nyss att den är borta??

Ett Troll som försökte hausa upp något som inte fanns.

Sparande och bostadsköp.

Hej! Är snart klar läkare och kommer flytta för jobb i annan stad efter examen. Har ett sparande sedan några år tillbaka men börjar inse att detta faktiskt är pengar jag behöver till bostadsköp inom en snar framtid. Är helt ny på detta med bostadsmarknaden och känner mig lite överväldigad av alla saker en ska tänka på. Hur mycket bör en ha kvar i sparande efter kontantinsats, dvs hur stor andel av sitt sparande kan man använda till bostadsköp? Räcker det att ha kvar 2-3 månadslöner? Har ni andra tips? Hjääääälp!

Det beror väl lite på vilken typ av bostad du ska köpa. En lägenhet utan behov av renovering? Eller ett hus som kräver att man har en buffert dels för renovering, dels för sådant som kan (=kommer) behöva fixas?

Absolut, det är jag med på. Borde skrivit med det i mitt inlägg men ambitionen är inte att köpa ett renoveringsprojekt utan förhoppningsvis något som klarar sig utan det i några år 🙂 Så tänker mer på hur mycket en bör ha i buffertsparande efter ett bostadsköp.

Fast det behöver inte vara ett renoveringsobjekt för att något ska gå sönder eller behöva repareras. I ett hus kan det vara mycket, allt från vitvaror till uppvärmning eller att något går sönder på tak eller fasad, ngt börjar läcka osv. osv. som man behöver fixa med. Jag har alltid minst 100 000 i buffert.

Ja, förstår det. Därför jag skrev ambition, är absolut med på att det ibland inte går som man tänkt och därav buffert 🙂

2-3 läkarlöner bör räcka!

Man tror att läkare tjänar multum och har ett glassigt jobb??
Jag är läkare och ångrar mitt yrkesval som fan. Älskar att träffa patienter men man sliter ihjäl sig, är det mycket på en nattjour hinner man knappt gå på toalett, det finns ingen som löser av en, är man på avdelning kan man inte bara gå hem om en patient blir dålig så mycket obetald övertid och svårt att hämta på fsk i tid , man är ytterst ansvarig för patienternas välmående, sura anhöriga osv osv. Det har tagit mig fyra år att bli leggad, då har jag tjänat mellan 28-33000 och har mkt CSN att betala. Efter leg tjänar jag 43…. så det är inga fantasi summor vi snackar om

Hahaha, alla läkare jag någonsin träffat (i andra sammanhang än på sjukhus) älskar att opåkallat berätta att de är läkare.

Oj, träffad. Ska bättra mig, lovar ?

Vafan låt de vara stolta, de kämpar som fan

Alla kämpar som fan

Nja…

Haha? Inte konstigt att alla läkare är så arroganta och självupptagna

Jag är inte läkare. Men att säga att alla människor kämpar för att bli ett yrke eller kämpar i sitt yrke är ju lite överdrivet. Många som inte gör det.

Haha på sjukhuset där jag jobbar finns det inga latare än läkarna som sitter och dricker kaffe i personalrummet hela dagarna. Aldrig någonsin träffat på mer arroganta människor i hela mitt liv. Gudskomplex deluxe.

Nja, lite mer gör de nog…

Sant! Men nu var ju hen näst intill nyutexaminerad och då får man ju ändå vara jävligt nöjd och säga det till alla

Jag har alltid en buffert på 80-100 tusen på kontot. Känns tryggt för mig. Dock har jag häst och hund så vill ha så jag klarar att de skadar sig även om försäkring täcker en del. Sen vill jag också vara säker på att jag har råd med en ny (begagnad) bil eller större reparation på den nuvarande om det skulle behövas.

Bostadsköp är väldigt väldigt dyrt men det beror också på i vilken stad du vill bo. I Göteborg till exempel är det svindyrt och mer eller mindre omöjligt men om du till exempel vill köpa en lägenhet för två miljoner måste du ha 10-15 % i kontantinsats.

Är ju inte mer eller mindre omöjligt, befor ju på var i staden, hur stort och framför allt hur mkt pengar man har.

Jag vet inte vad som är rätt eller fel, men om jag kunde betala så mycket att slippa amorteringskrav hade jag gjort det och sedan börjat på ny kula vad gäller buffertkontot.

Vilka trender tål ni inte? För mig är det beige. Beigea outfits och inredning med hela skalan beige. Klarar inte heller något av den här Y2K-trenden. Så tacky.

Älskar Y2K men det är nog för att den gör mig så nostalgisk

Vad är Y2K-trenden?

Samma här, hatar beige….grått kommer på andra plats. Sååå tråkigt och intetsägande.

Eller greige som är den färgen man ska ha på väggarna nu tydligen…..

Åh!! Jag är också allergisk mot beige!!

ADHD/ADD -Börjar bli galen och söker andras erfarenheter av det här om det ens finns, eller bara att skriva av mig.
Jag har i flera år anat att jag behöver utredas för ADHD/ADD , av flera anledningar som påverkar mitt liv varje dag. Men jag känner tyvärr aldrig att jag blir förstådd av läkare/psykologer/kuratorer. Har lagt så mycket pengar på att träffa olika läkare vid olika tidpunkter under åren men de alla säger iprincip att adhd är en ”oerhört komplex” diagnos och det skulle ha märkts på mig när jag var liten isåfall. Jag pluggar idag på en väldigt ”svår” utbildning så jag tolkar det som att dem menar att jag inte hade kunnat ”lyckas”(inte enl mig) så bra om jag verkligen hade haft adhd. Men jag förstår inte vad dem menar och särskilt efter att ha läst om att det faktiskt är svårare att upptäcka adhd/add på högpresterande kvinnor, som ofta sen går in i väggen istället. Under skoltiden hade jag inte svårt med plugget i sig(förutom matte, jättemkt problem där) men jag hade svårt att sitta still och svårt med att inte prata rakt ut/vänta på min tur.
Hur mycket måste det märkas under barndomen? Är jag helt fel ute?

Ska tilläggas att senaste kuratorn jag träffade trodde jag var på väg att bli utmattad och hade sådana symptom, vilket alltså är något som har uppkommit för att jag aldrig får hjälp med de ursprungliga problemen

Nä jag tror definitivt du kan ha rätt i precis det, att det inte alltid uppmörksammas hos flickor samt högpresterande. Å andra sidan kan kuratorn ha rätt hon med, kanske är det symtom på utmattning och inte adhd som du har nu?
Att ha svårt att sitta still som barn är ju inte synonymt med att ha adhd. Kunde du koncentrera dig?
Sen är det ju så att en hel del av de barn som uppfyller adhd kriterierna gör faktiskt inte det som vuxna. Kan ju exempelvis handla om högpresterande personer som lär sig att kompensera för det som är svårt och hitta strategier att hantera det.
Så frågan är väl, hur kommer det sig att du känner att du behöver en diagnos eller utredning?
Om du inte blir lyssnad på inom vården så kan du ju också se över möjligheten att betala privat för en utredning. Kostar ju en del men kanske värt om det är viktigt för dig.

Sätt upp dig i kö bara så får du ju svar efter utredningen.

Hur gör man det? Har ett möte bokat nu med internetpsykiatrin(läkare) men vet inte om de kan lämna remiss..

Prova skriv en egenremiss till psykiatrin?

Jag fick min remiss via psykiatrin. De känner ju ändå inte dig, säg bara att du behöver utredning.

Är du inskriven på vuxenpsykiatrin där du bor och bett om en utredning där? Känns konstigt att bli nekad tycker jag, men är kanske svårt att få utredning. Har du råd/möjlighet kan man ju göra utredning som man betalar själv men är rätt dyrt.

Jag har gjort utredning på min vuxenpsykiatri och ingen som ifrågasatte vad jag minns.
Hade dock varit deprimerad sen jag var 15år, gått hos bup, Vuxenpsykiatrin sen när jag blev 18 men trivdes ej, provade lite privata psykologer osv innan jag vände mig till vuxenpsykiatrin igen. Självmordstankar, hoppat av skolan osv innan jag bad om en utredning för jag orkade inte kämpa mer, var 22-23år då. Fick diagnosen ADD bland annat.

Jag får väl testa det, privat är nog tyvärr inget alternativ för kostar typ 40 000. Vad bra att du fick hjälp tillslut, måste ha varit hemskt att må dåligt så länge.

Gör det. Egen remiss till en psykiatri ska också funka. Finns även typ privata som gör utredningar som samarbetar med landstinget så man inte betalar så mycket utan dom betalar men att man får en utredning snabbare då kön till allmänpsykiatrin ofta är lång (är inte så påläst så vet ej hur det funkar).
Synd det är så dyrt med privat, inte många som har råd att lägga så mycket.
Hoppas det löser sig, sluta inte kämpa för att få hjälp!

Ja det har varit ett helvete. Men det var skönt att få en utredning just för att allt föll på plats lite mer, förstår varför jag inte klarat av skolan, varför vardagen är så svår att få ihop och jag förstår vad ”felen” är men trots medicin så funkar jag långtifrån ”normalt” så fortfarande en kamp varje dag. Men allt är inte svart länge, vilket känns jättebra fast jag fortfarande kämpar (vet inte varför jag skrev allt det här ?)

Vad har du för symptom? Uppfyller du många kriterier?

Mycket Koncentrationssvårigheter , svårt att strukturera upp vardagen och komma ihåg saker datum osv. Otroligt svårt att påbörja saker även om de är viktiga, svårt att avsluta saker också. Min hjärna rusar iväg hela tiden och jag kan inte finna fokus, tankarna snurrar och snurrar. Otroligt känslig för ljud , saker som händer omkring mig och intryck. Svårt att ta tag i vardagliga saker också som att städa, göra mat osv och egentligen allt.

Låter som mig. Fick ADD diagnos nyligen. Hoppas du får göra utredning.

Hehe jag också! ADD diagnos sen 10 år tillbaka. Men de symtom du beskriver finns ju också i exempelvis PTSD, depression, HSP. Om du beskriver detta för din läkare och säger att det pågått så länge du kan minnas så tror jag läkaren skickar en remiss åt dig.

Låter också exakt som mig och jag gjorde alldeles nyligen utredning men de sa att jag borde haft ”mycket större svårigheter i livet” och framförallt ”inte klarat en så pass svår utbildning” (pluggar just nu till ssk).. Jag har dessutom verkligen haft dessa problem sedan barnsben och kuratorer, psykologer, läkare alla har sagt de är helt säker på att jag har någon neuropsykiatrisk diagnos, men nej sa psykiatrikern på psyk 🙂 Så jag har tydligen varken ADD/ADHD..

Läs ”ADHD – från duktig flicka till utbränd kvinna”, och kräv en utredning via vuxenpsykiatrin. mvh högpresterande, intelligent och ”framgångsrik” med diagnos sedan 2020

Alltså hur tänker man egentligen om man som Mimmi Kapell lägger upp en video på den 2-åriga dottern dansandes och av alla låtar väljer att använda ”wet ass pussy”? Känns så himla fel

Det är väl det man inte gör…tänker alltså…

Hon kanske inte kan engelska?

Inte alla som aktivt lyssnar på låttexterna

Nån som såg?
Bara läst och det räckte för mig.

Veterinärilska mot SVT-serien

https://www.aftonbladet.se/a/86jy0r

Jag såg. Känns som en efterhandskonstruktion att de var i kontakt med en veterinär.. Helt sjukt att det inte var en veterinär där och undersökte fåret..

Hur många av er har varit med sen Bloggbevaknings start? Jag fann BB sommaren 2017 pga de roliga inläggen om Odd. Sen minns jag när Öppet spår introducerades, typ januari 2018? Älskade när det kom och nog har man skrivit i Öppet spår en del gånger sen dess. Men berätta, hur länge har ni varit med?

Jag har varit med nästan sedan bloggen startades. Läste Svenska bloggare innan det och blev via den bloggen tipsad om Bloggbevakning. Minns ni förresten Svenska bloggare? Den där Madde som skrev bloggen gjorde ett så dåligt jobb. Inget djup i inläggen och ingen tanke bakom dem.

Jag var med från första början när denna blogg startade, tror det var 2016 på vintern/våren? Innan läste jag svenska bloggare som för övrigt finns kvar och innan dess tror jag det fanns något som hette ”Skvallerbloggen” som jag älskade och typ gossip-någonting. Jag har nog läst skvallerbloggar i över 12 år nu, helt sjukt!

Va?!? Har tiden verkligen gått så fort redan????

Ja 🙁

Time to feel old yet????

Jaaa ?

Kan någon friska upp mitt minne? Madde drev ursprungliga gossips men la ner den och förlorade domänen till en annan tjej som drev gossips #2 och låtsades vara henne. Visst fick den här tjejen psykbryt till slut? Kommer ihåg att det var väldigt mycket drama. Vad hände med henne sen och vart är hon nu?

Vänta nu, Bella och Odd gjorde ju slut sommaren 17 så jag måste läst bloggen minst från våren 2016. Tiden går sjukt fort!!!

https://www.isabellalowengrip.se/2017/05/11/skilda-vagar/

Jag hittade bloggen när Camilla lockade läsare inne på den andra skvaller bloggen. Tror inte den finns kvar nu?

Den finns kvar, Svenska bloggare.

Sedan pandemin började 2020. Tanken var att förstå tjejer bättre då jag aldrig haft några tjejkompisar. Försökte först med familjeliv med var för många trolls där, så nu har ni fått dras med mig ?

Man blir ju ganska allmänbildad här också. Nu kan jag nämna ca 7 influencers på rak arm. Innan kände jag till typ en 🙂

Jag började läsa hösten 2019 när jag låg på sjukhus. Googlade varför LD och CW var osams och hittade hit ?

Började läsa när Sandra B blev dumpad.. Så länge sen. Minns också första öppet spår

Hittade den av en slump sommaren 2016 när jag slösurfade på stränderna på Mauritius. Det var min ”semesterbok” den resan, följt sedan dess.

Läser inte alla inlägg, ser jag namn i kategorin av kändisar/influänsäärs jag inte följer så läser jag inte ens utan scrollar förbi.

ÖS ”hittade” jag för bara något halvår sedan, och nu är det ju de roligaste kommentarerna att läsa ?

Ska jag vara riktigt ärlig läser jag här inne mest för kommentarernas skull. Inte bara ÖS alltså, utan om kommentarer om de personer jag följer i sociala medier osv. annars/utanför denna blogg.

Nästan sedan starten tror jag men började inte bli aktiv i kommentarsfältet förrän senare. Hade nick på den tiden och det var trevligt här. Nu klickar jag mig in av vana bara.

Precis kollat klart på Ginny and Georgia ??
Vad faan ska man kolla på nu??

Tips till er som inte sett den, så bra! 10 avsnitt tar slut för fort dock.

Spinning out! Snowpiercer!

Får ni fortfarande påskägg av era föräldrar?

Ja har jag fått i 34 år ?

Haha verkligen inte! De slutade ge mig julklappar när jag var 15 (lite extremt kan jag tycka) och inga födelsedagspresenter efter 20.

Har aldrig fått… Är det en grej?

Hur kan man ha missat?

Att få påskägg av sina föräldrar? Ja det har jag tydligen missat…

Ja, påskägg har väl varit en grej ganska många årtionden ??‍♀️

Av sina föräldrar, var frågan. Påskägg vet jag såklart vad det är.

Barn får ju av sina föräldrar.

Ok. Missat det.

Ja, vem annars menar du brukar ge påskäggen?

Köper till mig själv…

När du var 4 år?

Men jag har aldrig fått påskägg av mina föräldrar, vad är det som är så svårt att förstå med det?

Men har du inte sett att de säljer ägg i butikerna varje påsk som man kan fylla med godis. Tänker att även om man inte själv fått så är det svårt att missa den traditionen. Men tydligen inte ??

Precis som man vet vad julklappar är även om man själv aldrig fått.

Men bara för att det säljs påskägg i affärerna så betyder inte det att alla vet att det är en tradition att föräldrar ger dessa till sina barn? Man kan väl lika gärna köpa till någon annan eller till sig själv.

Varför måste du dumförklara? Ja jag har sett äggen med godis i affärerna. Nej jag känner inte till att det är en tradition att specifikt barn får dem av sina föräldrar.

Men snälla nån, det är ju Påskharen såklart! ?

Yes… om vi firar påsk ihop. (De får godis tillbaka också) 40år

Min farmor gömmer till och med äggen i trädgården fortfarande. Kanske inte nu i corona tider, men innan gjorde hon det. Hon är så jäkla gullig, min farmor.

Av mamma, ja! Fick mitt påskägg redan igår för att jag var där och hon är ivrig, haha. Hon får av mig också men får snällt vänta till påsk 😛

Japp! Och sen några år tillbaka får de av mig också.

Är det nån som kan förklara vad fleboliter är, och om det är farligt?

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Flebit

Tack jag kan också googla, men Wikipedia svarar faktiskt inte på min fråga.

Det kan vara farligt. Olika från person till person hur man svarar på medicin.

Vilken medicin kan ges för det?

Så bra! Nästa steg: ring 1177. ??

Har redan läkarkontakt, men tack igen.

För övrigt kan du Sandra låta bli att anta saker du inte vet något om?

Jag antar inget utan råder personen att vända sig till SJUKVÅRDEN och inte ett kommentarsfält på en skvallerblogg.

Men du har ingen aning om det redan är gjort (vilket det är!). Läser du frågan igen så är den allmänt skriven, det finns inget som antyder att personen som skrev den har detta själv.

Inflammation i blodkärl, kan vara farligt om det blir en propp och en del lossnar och hamnar i t.ex. lungan. Har haft det i armvecket efter en nål. Det gick över av sig själv, men har förstått i efterhand att jag borde ha sökt läkare för det.

Ok. Jag har i nedre bäckenet.

Har du fått diagnos på det eller är du självdiagnostiserad?
Har du varit hos läkare borde du fått medicin och fått veta vad det är.
Tror ingen här inne kan ge dig ett vettigt svar.

Ja, jag har fått diagnos av läkare. Men min fråga ställdes till den som kunde svara, så kan du inte så kanske du inte ska kommentera heller, utan överlåta det till andra.

Men snälla vad otrevlig du är. Hoppas du inte får nåt svar.

Håller med dig Olivia. Den där människan ska inte ha svar. Otroligt otrevlig. Nej det finns ingen här som kan svara på frågan. Vänd dig till sjukvården istället.

Det är faktiskt ni som är otrevliga som antyder saker som inte står i frågan. Klart man blir irriterad när ni gör det, herregud.

Ni med bolån, hur ser eran totalkostnad ut varje månad? När alla räkningar, mat, konstanta kostnader etc är betalt 🙂

För lånet? Eller för allt? Beror ju helt på omständigheterna. Jag och min man har gemensamt bolån, vi betalar strax under 6000 i ränta per månad, har 5,8 miljoner i lån. Amorterar inget. Sen avgift till BRF på 4800. Och så allt annat, bredband, försäkringar, el, Netflix/HBO/Spotify. Så blir väl typ 11-12000/månad för det fasta.

SVORDOMAR OCH UTTRYCK som ni saknar i dagens språk??
Jag saknar ”baota” alltså ex baotamycket.

Rövmögel

Bauta hade jag stavat det dock och tror nog jag använder det ibland.
Gillar även ordet fräsig 🙂

Fränt.

Edra gudsförgätna beleten.

Vad har ni på sparkontot?

Pengar

Jordgubbar

0 :)) Känns förjävligt. Men pluggar och har haft en hög hyra samt många andra oväntade utgifter emellanåt.

tredje året som student, på sparkontot 315k, fått 75k av dem, jobbade 1 år innan jag pluggade och sparade massa. Investerade allt så de har växt lite.

Hur kunde du spara så mycket på ett år?

Kan ju ha bott hos föräldrarna och haft minimalt med utgifter t.ex?

Fick ut nästan 20k efter skatt, levde på 4k/månad, betalade ingenting hemma bara min mobil. Så kunde spara typ 15k i månaden. Sen har jag haft tur med investeringar.

Just nu 95000. Har pluggat i fem år och jobbat heltid sen i oktober.

Runt 200 000

Köpte kök till nya lägenheten igår så nu är det typ länsat. 😛 kanske 25000 eller nått. :p

För mycket med tanke på att man typ inte får någon ränta alls…

520 000 men ska köpa solceller så halkar ner på ca 400 snart ?

250 000, men väldigt lite inkomst och utgifter. Bor hos en släkting och jobbar en 10-20% pga utbrändhet.

Inget.

Men har desto mer på mina aktie-/ISK-konton.
Just nu uppe i 850K, investerar minst 50% av min inkomst varje månad. Har låga utgifter då jag inte har privat-/bostadslån eller någonsin handlar på kredit.
Är 30+, har ingen fast tjänst utan går på timanställning för att kunna tacka ja/nej till jobb som jag vill då fritid/hälsa går först.

Tänkte leva på avkastningen som lön inom 3-4 år och bara resa runt. Sparar privat till pensionen så ”skiter i” att jag kommer missa stor del av tjänstepension då jag inte vet om jag kommer att komma tillbaka till Sverige någonsin igen. ?

Vill bort från klimatet och vill inte planera för hur mitt liv ”ska” se ut. Har inga barn, vill aldrig ha, så allt (annat, som inte binder upp!) är välkommet!

(Fett överdrivet svar på din fråga men är så jäkla uttråkad ?)

Runt 800 000 kronor. Investerade i ett företag som 19 åring (med pengar jag ärvt) som idag ger avkastning. Är 31 år. Har fö låga avgifter, inget lån och en relativt hög lön.

Typ 1500kr, flyttade hemifrån innan jag slutat gymnasium och inte haft nå heltidsjobb så svårt att få ihop de ? jag är även ganska dålig med pengar ?

Har någon testat tangle teezer Wet brush Eller thick and curly? Var de bra?

Jag tycker de är super! Har tjockt, långt hår. Stora lockar och självfall.

Jag har på senaste tiden funderat mycket på att skaffa en hund, egentligen är det något jag (och min mamma) alltid velat ha en men det har inte gått av olika anledningar.
Mitt dilemma är dock att jag fortfarande bor hemma men planerar att flytta ihop med min kille inom snar framtid. Så jag funderar på om jag ska köpa hund nu, då även min mamma verkligen skulle vilja det, eller om jag borde göra det efter att jag flyttat hemifrån? Kommer hunden ”ta skada” av att flytta ifrån min mamma exempelvis? Jag kan tänka mig att min mamma kommer känna ett stort tomrum, då hon inte har möjlighet att behålla och ta hand om en hund själv.

Hundar är ju vanedjur så det är ju klart att den kan bli ledsen men det beror ju på om den kommer se dig som flockledaren eller din mamma.

Skulle absolut väntat så att det slipper bli en jobbig omställning för hunden.

Tack för er input! Jag ska fundera på det lite mer innan jag köper.

Nej, jättebra om ni är två under första året så den får mycket tid, träning, promenader, sällskap. Om din kille ej kommer lägga lika mycket skulle jag hellre skaffat den när jag kunde fått hjälp av mamma. Mina föräldrar har hjälpt mig otroligt mycket med min hund och det är ovärderligt. Var tillsammans med en oansvarig, lat kille som tyvärr inte tog sitt ansvar för hunden (menar dock självklart inte att din kille är så). Idag passar mina föräldrar hunden varje gång jag behöver hjälp. Tex om jag reser utomlands, jobbar osv. Hunden älskar dem och de älskar hunden, det är bara fint! Idag är min hund snart tio år och vi sover hos föräldrarna och umgås lite över helgen. Underbart att ha fler som älskar sin hund som deras egen! Mina föräldrar hade hunden mycket som valp också och jag bodde här hemma med den i perioder, men de har aldrig sörjt att det inte är deras hund. Om du pratat med din mamma ordentligt så hon är införstådd. Men tro mig – ska du ha hund o bor i samma stad som din mamma kommer det säkert komma extremt många tillfällen för henne att träffa och passa hunden, så hon behöver inte sörja! Lycka till. Min hund är det bästa som hänt mig.

Vad tycker ni om este lauder night serum?

Min pappa är så jobbig att prata i telefon med. Det blir liksom tystnader, och jag har ingen lust att fylla ut dem med babbel för sakens skull. Runda av samtalet då om du inte har mer att säga känner jag. Vet inte om det betyder att vi har en mindre bra relation eller bara att han är så. Är vuxen så vi hörs inte så ofta längre. Någon som känner igen sig?

Min pappa är tvärtom, och de är också lite drygt. Men är bara glad att han bryr sig tillräckligt för att berätta lite onödiga saker. Han kanske bara vill höra dig eller ha lite sällskap? Är de jättejobbigt?

Angående inlägget om Isabella och barnens musik.

Det finns ju bevis för att människors uppfattning, om vad som är normalt och okej, rubbas när vi utsätts mycket för någonting specifikt. Så som tex shoppingkultur, vardagsrasism eller aggressiv p*rr.

Att säga till ett barn: ”Du är för liten” triggar mer än hindrar eftersom ett barn rent naturligt vill vara ”stor” och få bestämma själv.
Man skulle kunna försöka prata med sitt barn och förklara att man inte ska ge pengar till människor som uttrycker sig nedvärderande om andra. För det är ju faktisk det som händer när man väljer att streama deras musik. Om hon har Spotify premium betalar Isabella alltså för att hennes barn ska lyssna på människor som sjunger nedvärderande om andra män, kvinnor och individer.

Visst ett barn kan tjata ”jag vill” det gör dom ju alltid för att testa sina föräldrar. Var en tydlig ansvarstagande förälder och visa vart du står och att barnet kan lita på dig.

Jag lyssnade till exempel på The kid larois låt whitout you. Utan att tänka. Sen en dag när jag lyssnar hör jag meningen: You cant make a whife out of a hoe.
Hej då från spellistan! Så enkelt! Men så är jag ju inget barn heller…. 🙂

Jag klarar inte heller av den låten just pga den textraden. Jävla kass kvinnosyn alltså ?

Hänger det några socionomer här?

Jag är nyexad socionom sedan 2 månader tillbaka och har fortfarande inte fått jobb. Våra lärare sa att det kunde bli svårare med jobb i och med Corona men jag kan ändå inte komma ifrån känslan av att det måste vara något fel på mig. Är ganska ung (21) och har erfarenhet från demensvård, LSS och habilitering, samt goda referenser men fått nej på de flesta de ansökningar jag gjort. Har så ont i magen och känner mig dålig….

Har ni några tips/goda råd kring jobbsökande kommentera gärna dem!!

Kan det vara din unga ålder kanske? 2 månader är inte mycket för jobbsök efter examen för väldigt många yrken (och tror dina lärare har rätt också, extra svårt nu!) men jag tänker att det kanske (!!! ej säker alls) blir svårare för dig som är så pass ung? Men jobb kommer du att få!!! Bara att fortsätta kämpa på<3

Är socionom sedan 10 år tillbaka. Det har under de senaste åren varit jättelätt att få jobb men min bild är att det inte är så just nu. Vi får väldigt många sökande på de annonser vi lagt och får även många sökande med erfarenhet. Då är det föräldravik på myndighet barn och unga som vi haft ute och det är tjänster som vi för ett par år sen nog hade haft svårt att ens hitta ngn med examen till.
Men vad söker du för jobb?
Sök brett och typ allt som är socionomjobb tänler jag. Bara du fått en första anställning och lite erfarenhet kommer det va mlt lättare att söka sig vidare om du inte vill jobba med just det.
När jag exades 2011 va läget precis likadant! Va anställningsstopp i min kommun och svårt att få jobb. Sökte runt 80 jobb innan jag till slut fick ett vik på barn och unga inom socialtjänsten. Va absolut inte det jag tänkt mig men trivdes så bra att jag fortfarande jobbar med det efter 10 år
Har bytt tjänst 3 ggr oxh jobbat I projekt men blev kvar inom det området. Man vet aldrig hur ngt blir förrän man provat!
Lycka till med jobbsökandet.

Tack så mycket för era svar!!!
Har också tänkt att det kanske kan vara min unga ålder..
Har sökt allt möjligt, socialsekreterare, biståndshandläggare, kurator, boendestödjare och andra jobb som jag tänker kan räknas inom socialt arbete.

Fick lite hopp av att läsa era svar, jag ska fortsätta försöka!! Tack!!

Var inte orolig! Det är väl typ brist på socionomer. Försök få ett sommarjobb som socionom kanske? För att få lite erfarenhet av yrket.

Har sökt flera sommarvikariat så hoppas på dem! Tack så mycket!!

Du är ju väldigt ung, vet inte om du tänker att du vill jobba på soc? Isf skulle jag se till att få mer erfarenhet under bältet först. Sök jobb på behandlingshem eller utredningshem. Kriminal/Frivård är bra med. Det är INTE socionomernas marknad nu, vi får extremt många ansökningar om vi har en tjänst ute jämfört med för 3 år sedan då kanske 5 sökte. Lycka till ? // Missbrukshandläggaren

Blev något orimligt sugen på kakor typ kolakakor eller drömmar. Har inga hemma och är en katastrof i köket så kommer inte att baka några i natt i alla fall.

Mums med kolakakor!! Och ingefärssnittar

Tankar om AishaUmmHarun på instagram?

Hon verkar leva sitt liv som hon vill. Jag har personligen svårt att förstå men det betyder inte att det inte är rätt för henne.

Tänk om fler hade din inställning till hur andra väljer att leva ??

Jag är på samma spår, väldigt intressant att följa men svårt att förstå. Verkar ganska fridfull 🙂

Hoppas hon inte kommer tvinga sina döttrar att ha niqab utan att de får välja själva är min enda tanke.

Det gör hon ju redan :/ så jävla sjukt. Stackars barn.

Va?? Såg bara en bild på dem utan. Har aldrig sett ett barn med sånt i Sverige, borde faktiskt vara förbjudet. (Och nej jag röstar inte ens sd eller är emot invandring eller islam i övrigt)’, men låt barnen vara).

Oj, Malin från Skogås. Vad hände med henne? Följde henne för många år sedan men sedan förändrandes hon radikalt… Vilken chock! Men hoppas hon mår bra. Jävligt oväntat däremot.

Tycker hon verkar supergullig och som att hon mår bra med sitt liv. Förstår från det hon skrivit att det varit en stor omställning från hennes tidigare liv och då är det väl bara jättebra om hon nu är lycklig och mår bra tänker jag.

Är inte själv troende alls men lägger mig inte i hur andra väljer att leva sina liv så länge de inte skadar någon annan, och det gör ju inte hon såklart. Så jag tycker det är intressant att följa henne och vidga sina vyer lite!

Bästa foundation?

Giorgio Armani luminous silk! Helt underbar

Tusen tack för tipset! Ska absolut testa den!

Yey!!

Hur ofta träffar ni era vänner? För mig kan det gå månader emellan…

Någon gång i månaden och ibland några gånger i månaden. Varierar

Samma, speciellt nu under Corona

Har inte träffat min kompis på minst sex månader.

Beror på om de bor i samma stad framför allt.

Aldrig. I riskgrupp. Har basically slutat leva. Har ångest varje dag och funderar på självmord. Skitliv.

❤️ Många som mår dåligt nu. Träffar inte vänner oftare oavsett Corona men tycker att det är jobbigt att aldrig kunna slappna av när man rör sig utanför sin dörr.. Hoppas att vaccinet snart kommer att vara tillgängligt för alla och att det hjälper. Försöker lyssna på poddar och inte läsa nyheterna för ofta. David Batras podd är rolig.

Lider med dig. Förstår att det kan kännas som tomma ord, men det KOMMER bli bättre. Även om vaccineringen går långsamt så är den ändå igång. Håll ut! Finns det någon du kan prata med? För att få professionell hjälp så ska du vända dig till din vårdcentral. Det finns bra hjälp att få ❤️

Kan ju inte gå till en psykolog som en person i riskgrupp. 🙁

Men personer i riskgrupper gör väl saker? En del måste ju t.o.m. jobba? Kan du inte ha munskydd där? Annars finns ju sånt digitalt också.

Hört mycket gott om Mindler. Testa det! ❤️❤️❤️

Men kära du det är jätteallvarligt!!! Sök hjälp NU imorgon på söndag via kry. Jag gjorde det för nån vecka sen och fick hjälp efter 2 timmar. Nu har vi kontakt varje vecka via videosamtal, så spelar ingen roll om du är riskgrupp. Snälla testa detta och boka in en psykolog på kry imorgon. Antingen är det gratis eller kostar 100 kr, så billigt!! Det här är inte sunda tankar och jag blir orolig för din skull. Kommer du söka?? Snälla bekräfta ❤️❤️ Jag lovar det är bra. Rekommenderade detta till en vän som nu också är jättenöjd. Du är inte ensam om att må dåligt nu.

Sunda? Att vara deprimerad är ’sunt’, för man har ju helt naturlig respons på saker som är skadligt för ens psyke och hälsa… Det är inte osunt att vara deprimerad. Det är fullt naturligt. Det är däremot osunt att vara helt empatibefriad som så många i Sverige är.

Inte sant dock. Depression är ofta brist på serotonin, något som blir bättre vid medicinering. Depression är en sjukdom som inte behöver vara en reaktion på saker som är skadliga för ens psyke.

Ja. Men ORSAKEN till seratoninbristen är ju emotionella responser på jobbiga händelser och/eller fysiska sjukdomar. Det uppstår inte i tomma intet. En person som inte har varit med om psykiskt jobbiga händelser, eller långvarigt fysiska sjukdomar blir ju inte huxflux deprimerade.

En gång i veckan träffar jag och min man två vänner (ett par), träffar endast dem fysiskt just nu i och med pandemin.

Bra och ansvarsfullt. Om alla var som ni så hade det sett annorlunda ut.
Är så jävla less på alla dessa influensor som åker till Åre, ”men det är såååå Corona-säkert” och alla andra som fullständigt skiter i alla andra förutom sig själva.

Och de träffar bara er antar jag, annars utsätts ni ju ändå. Och självklart träffar ni INGA andra, inte på jobbet eller någon annanstans.

Ja det gör de såklart. Jag och tjejen i paret jobbar tillsammans så vi träffar samma människor (vi måste jobba på plats, inget att göra något åt), killarna jobbar hemifrån.

Har en gruppchatt med 4 vänner där vi snackar. Annars träffas vi ca 2-3 ggr per år, utom under pandemin nu.

Vad tror ni att senaste prinstillskottet får för namn?

Hoppas på Jörgen.

Får inte alla kungabarnen många barn? Känner få som har mer än två, och har man tre är den sista nästan en sladdis. Vad kan detta bero på?

Perfekta förutsättningar kanske

De har ju till att börja med inte ett 7-16 jobb att pussla ihop med familjen. De har anställda som hjälper till med allt. Kan tänka mig att det är lättare med barn då. Man har andra förutsättningar för att orka med.

Känns inte som att de behöver oroa sig för ekonomin heller.

Iofs… Tänkte om det hade nåt med tradition att göra. Annars känns det ovanligt att ha så många barn i de ”övre klasserna”.

För kronprinsessan kan det ju vara viktigt med flera barn för att säkra tronföljden. Men knappast för varken Madeleine eller Carl-Philip.

Tycker tvärtom att det känns som normen att ha många (3+) barn i överklassen. Hemmafruarna ska väl ha nåt att göra 😉 Djursholm kryllar av familjer med många barn.

Liam.

Lennox. Skämt åsido, Gustaf eller Erik?

Ludvig.

Benjamin

Äcklig fråga kanske men sitter nu med 2 barn som har kräkts ner sina egna sängar, och nu även min säng; mitt täcke, kudde och bäddmadrass. Jag skulle ju kunna bädda med nytt men känns som det kommer fortsätta under natten. Hur gör ni med magsjuka barn? Vart sover ni? Är ni uppe och byter flera gånger? Plastar in allt? Förstår inte hur vi ska lösa sovsituationen.

Bäddar i badkaret?!

Madrass på golvet, sen vakar jag med hink så jag kan fånga skiten.. ?? vilken mardröm du befinner dig i!

Har plötsligt fått neongult kiss. Har druckit bra hela dagen så är inte uttorkad, vad kan det bero på? Hittar inget direkt när jag googlar

Har du ätit mycket av något speciellt. Tex lax? Vissa livsmedel påverkar färgen.

Inte lax men räkor och rom, kan det kanske vara boven?

Nåt du ätit förmodligen. Imorgon är det säkert som vanligt igen.

Har du tagit en berocca eller v-vitamin? Då får man limegrönt kiss ?

Har du druckit Berocca?

Nåt godis/läsk med färgämne? En gång när jag åt massor med blå sura remmar blev mitt bajs grönt haha……. Det höll i sig i säkert 3 dagar.

Hahaha ja samma här? knallgrönt? hade gjort en rulltårta till nationaldagen, gul kaka med blå kräm. Det var den blåa krämen som var boven?

Läser Agnes Wolds chatt på expressen. Hon uppmanade folk att de kunde leva på som vanligt om de är vaccinerade. Att FHM säger annat, att 1177 är tydliga att vi måste följa restriktioner och rekommendationer även efter vaccineringen tycker hon är strunt.
Att vårdpersonal har visir fast de är vaccinerade tycker hon inte behövs. För att i nästa mening ändå säga att jo det kan ju smitta ändå även om det inte är så stor risk.
Och att hon aldrig läser 1177.
Nu är vi i en pandemi, och det gäller ju att följa rekommendationerna och inte hitta på egna. Folk gör ju egna tolkningar, trots det är tydligt vad vi ska följa. Så det är riktigt dumt låta henne svara på frågor, hoppas folk ändå har nåt eget att tänka med.

Senast i torsdags på pressträffen tog ju MSB upp detta, det farliga i att det börjar gå falska ”sanningar” på sociala media som gör att folk inte sköter sig.

De är alla likadana. Lyssna på Anders Tegnell till exempel från vad han sade när pandemin kom till vad han säger nu. Han svänger lika mycket som en Magic 8 ball.

Det är ju en jävla förvirrad ’expertpanel’ och regering i Sverige. Går inte att lita på dem.

Lyssna på vad G.Vanden Bossche har att säga är mitt tips till dig.

Oj, wow. Har haft mkt tilltro till henne men det här tycker jag var ansvarslöst gjort av henne.

Min tilltro till henne har försvunnit efter många felaktiga uttalanden som hon har haft. Som att säga att de med diabetes naturligtvis inte ska äta socker. Vilket är helt felgrundat och bara spär på fördomarna kring diabetes. För en med diabetes typ 1 är socker livsviktigt för att höja låga blodsockervärden och en med diabetes kan såklart äta socker precis som alla utan diabetes.

Förr hette det sockersjuka och det fanns en anledning till det…

Jo men än vem som säger vad bör vi ju följa rekommendationerna och restriktionerna i

Precis, det är ju det vi måste. Blir kaos om alla ska följa sitt eget. Vara extra försiktig är ju en sak, men strunta i råd och rekommendationen är dumt.

Vad vet vi om Stina Auer? Crushar på henne men vill veta om det finns ngn story kring henne? Menar inget negativt specifikt utan mer typ – vem är hon??

Crushar?
Hon ser väldigt opererad ut. Ingen aning om vem hon är för övrigt. Men snygg var hon inte. Hon hade sett bra ut utan ’skönhets’operationer däremot.

Lägg av! Hon är skitsnygg. Du är ju bara avundsjuk. Och ful.

Man får tycka olika. Kanske taskigt att säga att hon inte ser bra ut, men att det syns att hon är opererad är ju bara sanning..

Jag följde henne innan skilsmässan från hennes första man som jag tror var professionell pokerspelare. Hon verkar lite världsfrånvänd men gullig.

Någon som varit med om att sexlusten bara ökat från ingenstans? Är en 33-år kvinna i stadigt förhållande och har alltid haft liksom vanlig lust. Men för två månader sen så bara poff! Vill vara igång hela jävla tiden. Kan det vara biologiska klockan? Inget jag direkt tar skada utav eller så att killen klagar, men liiite jobbigt är det faktiskt att gå runt och vara kåt hela jäkla tiden…

Samma här! Närmar mig 30+ och får periodvis världens lust där jag vill ha sex igen, direkt efter trots att vi haft grymt sex och båda kommit. Och så är det riktigt jobbigt när man blir kåt under arbetstid och inte vill annat än att ligga! Som du skriver att gå runt att vara småkåt ? Har aldrig kopplat det till biologiska klockan, vi har redan barn men det kanske är så att man blir kåtare när tiden ur ett fertilitetsperspektiv närmar sig ☺️ Just nu skulle jag kunna ha sex non stop men här är det min partner (man) som inte orkar… ?‍♀️ Tur det finns leksaker även om det inte hjälper under arbetstid ?

Är IsaDora Skin Beauty Perfecting & Protecting Foundation bra? ?

Jag är intellektuellt, emotionellt och religiöst(andligt) smartare än min partner, det är frustrerande och lite avtände. Vad ska jag göra? ( k, 30, kär i m 38, 2 barn)
Mina nackdelar: dömande, emotionellt överlägsen alternativt sociopat (tror ejdet pga gråter mkt pga hög empati) känslokall vid ”fjantiga” känslor. Längtar efter intulektuell stimulans, kort stubin. Hög IQ, hög EQ. Elitist antar jag? Förstå mig bara…

Brukar tänka att jag är en homosexuell man instängd i en kvinnas kropp.

Du är bara en liten gris.

Hur kan man vara religiöst smartare än någon annan?
tänker att den stimulans du saknar kanske mer handlar om brist på kreativitet och utmaning i ditt liv i övrigt, typ jobb etc? Min partner är ”smartare” än jag, men inte som han förväntar sig att jag ska titta på italienska kortfilmer och läsa nyheterna på fyra språk med honom. Vi möts i andra dialoger. Men absolut det måste ju vara jobbigt om du känner att du aldrig får respons på ”din nivå” i relationen? Tänker ändå att du är smartare än din man inte är en nyhet för dig, varför känns det så jobbigt nu?

Oink oink

Jag förstår.

?

Tror du blandade ihop de två första kommentarerna.

Hur är man emotionellt smart?

Emotional intelligence – googla 🙂

Du beskrev typ mig (förutom den sista meningen, den förstår jag ingenting av). Vad ska jag göra frågade du. Jag hoppas att ni har en bra vardag tillsammans trots din upplevelse av överlägsenhet, att du tycker han är rolig, snygg, smart, lagar god mat och har bra sex? Om så så behöver du inte göra så mycket, minns alternativet att du skulle vara intellektuellt underlägsen din partner och känna dig lite dum eller off, det hade inte varit så kul kan jag tro. Att vara exakt lika 50/50 låter som en omöjlighet så du får bara acceptera att du är sådan och han sådan och så försöka göra livet bra både tillsammans och på egen hand. I en relation vill man ju kunna vara sig själv, avslappnad, respektfull, nyfiken så ni får bara fortsätta att ha samtal, skojiga upplevelser, bråk, lyckliga stunder med mera. Kanske att du kan hitta nya sidor hos din partner om du taggar ner på din dömande sida och ”lär känna” honom på nytt, t ex visa uppmärksamhet för något av hans intressen som du i vardagslivet brukar dissa/avfärda.

För den intellektuella stimulansen, jag antar att du läser mycket böcker? Annars är det mitt främsta tips, på svenska, engelska, om du kan något tredje, fjärde språk men även t ex på danska och norska! Jag läste Tove Ditlevsen på danska, bautakul för att använda ett ord jag nyss påmindes om. Jag fick slå upp flera ord och uttryck vilket bara var roligt men mycket förstår man som svensk förstås helt och hållet. Jag gillar också att varva skönlitteratur med poesi, dramatik och faktaböcker och funderar på att läsa någon mer kurs på universitetet efter ca 15 år i arbetslivet, kanske en kvällskurs i idéhistoria? Ansökningsperioden är ju just nu så go for it, säger jag till dig och mig 😀

God kväll/natt!

Familjelivsfråga så skrolla vidare ni som avskyr sånt.

Vilket är det bästa sättet att hjälpa sin partner att besluta sig för något?

Bakgrund: Jag 31 år, han 33 år. Han har tidigare uttryckt sig på ett vis som gjort att jag uppfattat att han varit redo för barn sedan flera år bakåt, men då har jag istället sagt att jag vill ta det om några år. Men vi båda har sagt att vi vill bilda familj någon gång.
Den någon gången verkar dock aldrig infinna sig samtidigt för oss båda.

Vi har stabil ekonomi, jobb, föräldrar i närheten som kan stötta osv. Känns som att vi har allt klart.

Innan jag visste att min sambo (tydligen) inte var redo när som helst som han uttryck det förut kände jag inte någon jättelängtan. Men efter att jag lyft frågan för första gången och hans svar då blev att han ”måste fundera på när han vill ha barn” kände jag dock att jag absolut inte vill vänta mer än 1 år till på att börja försöka. Och det kanske låter konstigt men jag blev otroligt glad över att äntligen få känna så och bli säker på att jag ville ha familj på riktigt!
Så nu skulle jag vilja ge honom samma möjlighet att få känna vad han faktiskt vill, oavsett om han känner för barn eller inte.

Är bästa vägen att gå för att hjälpa honom komma fram till beslut att
1. Tydligt indikera på att jag är redo för- och vill ha barn (och på så sätt visa att jag är inte rädd och vi kör)
eller är bäst sätt att
2. Göra som han, dvs säga att man måste fundera och se om han blir besviken eller lättad?

Jag vet att man självklart ska man prata om sådant här, men han är lite obekväm med att prata känslor/liv/död och jag vill inte nagga mer på honom om den här frågan utan jag vill bara att han ska få en chans att känna vad han faktiskt vill. Vi båda är nog egentligen lite för konsekvenstänkande och planerande för att någonsin låta känslorna styra, så därför hoppas jag bara kunna hjälpa känslorna få ett litet övertag över alla riskanalyser denna gång.

Känns onödigt att spela spel med din kille, du bör inte hålla inne med vad du önskar i ditt liv för att han kanske kommer bli obekväm av att höra det.
Berätta att du vill ha en familj snart med honom och berätta varför. Be honom fundera på om han kan tänka sig barn snart och understryk att det inte är ett ultimatum.
Lycka till ?

Någon här som vaccinerat sig med pfizers vaccin? Fick ni några biverkningar och vilka isf?

Jag fick ett gristryne

Passar din personlighet.

[Borttagen kommentar]

Hallå! Skärpning.

Inga alls. Inte ens ont i armen.
Tagit båda doserna.

Tog första i söndags, idag (Lördag alltså), har jag haft huvudvärk, tröghet samt illamående. Men det går nog över till imorgon, eller idag haha

Trötthet*

Fellow tamponganvändare, kan man göra #2 med tampong? För mig åker den jämnt ut och det blir ett problem med min mensmage som sätter tarmarna ut balans. Ibland skiter jag i tampong (?) för jag orkar inte byta en helt ny för att tarmen vill det tarmen vill. Gör jag fel eller kan man helt enkelt inte skita med tampong?

Har du tampongen i röven?

Ja det har jag höhöhöhö

Du verkar ha det…

Man använder ju muskler som kan påverka att få ut allt ”där nere”, så det är väl inte så konstigt.

Så det är normalt att tampongen åker ut också?

För mig kan den göra det om den blivit helt full med mens och inte sitter tillräckligt långt in. Kan inte trycka ut den om jag fört in den tillräckligt långt och den lyckats sitta kvar där.

Byter alltid vid toabesök oavsett om det är dags eller inte. Men har märkt att den åker ut om man har den kvar under 2an.

Va? Aldrig hänt mig…

Jag vill lämna min sambo. Har blivit sjuk i både kropp och själ under vår dåliga relation som varat mer än åtta år. Men jag har inte haft något liv innan jag blev ihop med honom och vet att jag skulle gå tillbaka till den tomheten om jag gör slut. Jag har inte tillräckligt många vänner för att inte känna mig ensam, har aldrig haft ett gäng som jag tillhör och som bjuder in till tex nyår eller midsommar. Jag kunde sitta ensam hemma under dessa dagar. Så otroligt deppigt.
Med sambon har jag fått tillhörighet i hans gäng med alla fruar och flickvänner och vi träffas ofta. Jag stormtrivs inte med dem, ibland är de riktigt jobbiga, men jag var suicidal när jag var ensam och det händer i alla fall något med det här gänget. Det är resor och kräfttskivor osv.
Vad ska jag göra? Jag vill göra slut med sambon men vill inte förlora mitt enda umgänge för det kommer jag heller inte bli lyckligare av. Får panik.

Lämna. Om relationen får dig att må såhär, vem vet hur det kommer att sluta? För att hitta en ny umgängeskrets kan du kanske hitta en ny hobby där du interagerar med andra, läs någon intressant kurs (sen när det inte är på distans då såklart), ladda ner sådana där ”hitta-vänner” appar, så du kan bygga upp ett eget socialt liv. Sedan rekommenderar jag verkligen att du ska börja prata med en psykolog eller dylikt, då du varit suicidal och verkar ha rädsla över att dessa känslor kan komma tillbaka.

Jag vet själv hur en relation kan få en att må, trots att den är ganska bra. Nu hade jag några enstaka vänner som jag har en god kontakt med, men mitt sociala skyddsnät ändrades en hel del när jag och min sambo gjorde slut, men mår ändå mycket bättre idag! Nu är vi inte kanske i exakt samma sits, men vill bara säga att det faktiskt KAN bli bättre, trots att en del socialt försvinner.

Tack för ditt stöd! Jag har pratat med massor av psykologer genom åren. Jag tycker inte det ger någonting faktiskt. Har gått via landstinget då och det är säkert bättre att få privat men det har jag inte råd med.
Ja, jag är verkligen rädd då jag vet vem jag är när jag är singel så jag kan inte se att jag ska få en annan tillvaro än det om jag blir singel på nytt.
Jag kommer ändå kontakta en psykolog för att försöka reda ut mina tankar. ?

Gardets hemsida ligger nere sedan igår. De har inte betalat årsavgiften för sin domän. De har inte heller publicerat någon artikel eller ens någon post på Instagram sedan januari. Vad gör de med de 2000 – 3000 kr i månaden som de samlar från sina patreons?

Fikar.

Energisk gäng det där. Systerskapet triumferar.