Efter det väntade mer bokskrivning själv innan jag skulle möta upp Marisol för en middag på restaurang Ekstedt, det var evigheter sedan vi sågs. Jag hade aldrig varit på Ekstedt innan men gått förbi tusen gånger. Vi fick sitta vid Chefs Table vilket är roligt för då ser man kockarna laga mat. // Isabella Löwengrip
Isabella Löwengrip skriver om att hon och Marisol fick sitta vid ”chef’s table” när de var ute på middag, vilket fick mig att tänka på en sak som ofta slog mig när jag brukade titta på Hell’s Kitchen.
Det har egentligen inte mer med Isabella per se att göra, mer än att hon skrev om det och att det var kul att se kockarna laga mat, och kanske var det inte så som jag tänker under deras middag och att det var ett trevligt sätt att avnjuta en middag, men…
Varför skulle man vilja sitta nära, eller rent av I köket och äta middag?
Jag förstår att det är ”exklusivt” eftersom det oftast bara finns ett, eller kanske två chef’s tabels, men varför skulle man annars vilja sitta i slamret av matlagning? Det är ju knappast en lugn tillställning i ett restaurangkök som har lite att göra. Jag är uppvuxen i dem eftersom mina föräldrar drev restaurang från det att jag var liten, så kanske är jag färgad av det, men varför skulle NÅGON vilja sitta och äta där inne?
Är man inte ute efter lugnet i matsalen för att kanske kunna prata med den man är ute med?
Så tänker i alla fall jag, som blir störd av allt för nitisk serveringspersonal och hellre säger till själv om jag saknar något, än att ha någon framme vid bordet som ska fylla på vatten, vill veta om att är bra, smakade allt gott, vill man ha något mer mm mm mm.
”Chef’s Table”, bra eller anus och i så fall varför?
Föregående inlägg 