När en vän gör slut

Min ledsenhet handlar om en förlorad vänskap. Någon som har betytt mycket för mig och som jag inte önskar annat än det bästa har mycket oväntat valt att avsluta vår vänskap. Och här står jag och fattar ingenting av vad det var som hände.

Men det är Hens val och jag respekterar det såklart, även om det gör ont ända in i hjärteroten.

Pratade med en klok vän idag som påminde mig om att det mesta och de flesta har en mening och att jag sannolikt inte har någon mening i vännens liv längre. Jag har fyllt min uppgift och funnits där i många år men nu behövs jag inte längre. Och det är okej. Jag vet vad jag har betytt för Hen och jag är glad och tacksam över de fina minnen vi delar, alla motgångar vi har tagit oss igenom och den vänskap som vi hade. // Åza Brenannder

…att det mesta och de flesta har en mening och att jag sannolikt inte har någon mening i vännens liv längre.
Jag har fyllt min uppgift och funnits där i många år men nu behövs jag inte längre.

Jag tycker dessa två meningar är så hemska.
Som att det är okej att kasta en vän och vänskap på soptippen bara för att man inte behöver personen i fråga längre.
Det är inte vänskap, det är att utnyttja en annan människa.
Vänskap är att ge och ta, behöva och vara behövd, älska och bli älskad, inte bara roffa åt sig och ta det man själv behöver för att sedan kassera vederbörande.

Jag kan inte annat än hålla med läsarna som skrivit följande kommentarer:

 Det är nog inte så svårt att gissa vem hen är. Personen i fråga gjorde dig bara en tjänst. Man kan säga så här, ibland bär soporna ut sig själv. // Visst kan man behöva avsluta en vänskap, men att göra det utan någon som helst förklaring är ju extremt barnsligt. Låter som en väldigt omogen person. Jag tänker att om det nu finns en anledning så är det väl bara att berätta det för den som ”blir dumpad”. Förhoppningsvis kommer du att må mycket bättre utan denna person i ditt liv. Kram
Bildkälla: Åza Brennander Blogg

248 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Har också varit med om liknande. Ingen förklaring får man heller. Sorgligt!

      Samma här. Det förändrade verkligen min självkänsla att inte förstå varför en god vän dumpade mig. Jag blev rädd att alla mina vänner skulle tröttna på mig eftersom jag inte visste vad jag gjort för fel.

      Nu efter några år förstår jag att jag inte gjort något fel. Det var hon. Det låg hos henne. Men det gjorde inte mindre ont för det.

        Alltså, jag har förlorat många vänner under åren, vänner man helt enkelt bara glidit ifrån, man har hörts mindre o mindre o sedan hörs man inte längre. MEN att bli dumpad av en vän känns ju så jäkla mysko.

          Det är ju så inne med ”skär bort det som är dåligt i ditt liv”. ”Kasta vänner om de inte ger energi” typ. Inte lika många som pratar om att man faktiskt blivit bortkastad. Har skämts otroligt mycket över att en vän bestämt sig för att jag inte längre var tillräcklig.

            Vad är det för fel med att ta bort det dåliga i sitt liv? Jag har avslutat flera vänskaper (oftast har det gått naturligt pga att man flyttat till olika städer eller är i olika faser i livet) och det har känts skönt och befriande! Menar du att jag skulle låtit en massa gamla vänner som inte får mig att må bra, hänga kvar bara för sakens skull? Man har faktiskt ingen skyldighet att fortsätta vara vän med någon.

            Men handlar det verkligen om att inte vara tillräcklig? Jag har aldrig dumpat en vän, men jag tänker ändå att anledningen till att man gör det inte behöver skilja sig så mycket från när man dumpar en partner. När jag dumpat tidigare partners så har anledningen inte varit att den personen är otillräcklig på något sätt. Den har bara inte varit rätt för just mig.

        Fast ”låg hos henne” låter lite bittert. Ibland växer man åt olika håll, man växer ifrån varandra utan att det är någon fel. Rakryggat att våga avsluta.

      Vill man verkligen ha en förklaring? Om jag själv hade valt att avsluta en vänskap av någon orsak hade jag nog tänkt att personen i fråga inte ville ha någon ingående redogörelse om varför, så länge jag inte blev speficikt ombedd om en sådan….

        Det är så märkligt med folk som tror att man har någon skyldighet att låta gamla vänner hänga kvar, även om man märker att man inte har något gemensamt längre, att man inte får ut något av det.

        Vänskap är ju frivilligt och inget tvång, är det tvång är det ju inte vänskap längre.

        Det är helt naturligt att ha omsättning bland sina vänner.

        Oerhört ovanligt att man utvecklas exakt lika och alltid är i samma fas i livet och har utbyte av varandra decennie efter decennie.

        Oftast brukar det ju gå naturligt, man hörs mer och mer sällan och prioriterar annat.

        Vissa vill dock ställa till drama.

        De flesta vänner jag fasat ut har ju fattat varför, för de inser att vi inte längre har något gemensamt.

        Ingens fel, ingen är dålig.

        Det är bara en naturlig del av livet.

        En vän reagerade dock väldigt märkligt och skrev ett argt brev där hon undrade varför jag aldrig hörde av mig. Det gjorde ju inte direkt att jag ångrade mitt val att fasa ut henne.

        Tycker folk ska skaffa ett eget liv och inte förvänta sig att gamla vänner ska underhålla dem i all evighet.

          Förstår att du har en omsättning på vänner om du tror att man måste utvecklas exakt lika och vara i samma fas för att vara vänner.

          Eget liv? Vad menar du med det?

          Enligt mig är vänskap en relation som kan likställas med den man har med en partner. För man gör ju exakt samma saker med en vän, förutom sexandet (vilket en del gör med vänner också, det gör inte jag, relationer är tillräckligt krångliga som de är). Man skrattar, gråter, bråkar, blir sams, semestrar ihop osv. Relationen jag har med min man är ju både toppar och dalar, och alla relationer kräver lite jobb. I perioder krävs det skitmycket jobb.

          Alla tänker och tycker olika såklart, men i min värld kräver en vänskapsrelation också jobb. Man kan ju inte bråka med en kompis utan att prata ut om det. Jag gör nog generellt ganska liten skillnad på en relation med min man och relationerna med mina närmaste kompisar. Däremot gör jag stor skillnad på partner/nära kompisar och ytliga vänner/bekanta. De sistnämnda ställer jag inga som helst krav på och det är väl mest den kategorin som tenderar att visa sig vara energitjuvar. En del är inte bara energitjuvar, jag har stött på en del som inte bara nöjer sig med näven om de får lillfingret.

          Två gånger i mitt liv har jag blivit dumpad av kompisar. Den ena var en av mina närmsta vänner och vi hade känt varandra sedan tioårsåldern. När hon dumpade mig förstod jag ingenting och då var vi i 30-årsåldern. Såvitt jag visste hade inget hänt och vi hade inte bråkat om något. Hon hade dock precis fött sitt första barn och hon, hennes man och bäbisen skulle flytta långt bort till ett annat land för att han fått ett kontrakt att jobba på den filialen i fyra år. Jag tänker att det var mycket som hände i hennes liv då, med både bäbis och flytt, så jag talade bara om för henne att jag finns om behovet finns, men även att jag fattar stressnivån där och då.

          Efter det försvann hon, nu är vi båda 51 och jag saknar henne fortfarande, så det är jämförbart med att bli dumpad av en kille man varit ihop med i 20 plus år. Utan att veta varför. Jag har försökt hålla kontakten, utan att börja grotta i gamla sår, jag har tänkt att det får man ta senare när/om man kommer upp på stabilt underlag igen. En gång vartannat år har jag skrivit ett brev till henne och bara berättat var jag är i livet och vad jag gör, ställt samma frågor till henne. Inte fått ett enda svar på 20 år.

          I höstas hittade jag hennes mobilnummer till hennes jobb av en slump, så istället för att skriva vartannatårbrevet så ringde jag. Vi pratade en stund, hon lät genuint glad, men bad mig ringa en specifik tid senare på kvällen eftersom hon var på jobbet. Jag gav henne även mitt nummer ifall något skulle komma emellan. Jag minns t.o.m. att hon sa att det var så roligt att jag fått tag i hennes nummer och att hon verkligen såg fram emot vårt samtal ett par timmar senare.

          När jag ringde på utsatt tid svarade hon inte. Provade två eller tre gånger till under en halvtimma, sedan lade jag ner det för gott. Inte nog med att jag fortfarande inte vet varför hon dumpade mig, hon visade sig vara en förbannat bra skådis också, som fejkade hela samtalet. Jag fattar ingenting, men hon gav mig hjärtesorg som fortfarande gör ont trots att det gått 20 år. Eftersom vi känt varandra sedan vi var barn var hon ju tight med mina föräldrar. Hennes man jobbade för min pappa. Min styvmor jobbade med hennes styvfar. Så det pratas om henne lite då och då, och varje gång hugger det till precis som en gammal olycklig kärlek. Det kommer förmodligen skava resten av livet.

          Sedan har jag ju blivit dumpad en gång till, enligt dumparens sida. Enligt mig är hon ute och hojar och ljuger, och jag tror inte ens hon minns sanningen längre. Hon har helt enkelt lärt sig sin story och kommer inte ihåg något annat. Hon var inte bara en energitjuv. Nu vet jag inte exakt när hon drog sin story senast, men det var nog inte ens ett år sedan. De få gånger jag blir direkt tilltalad får jag bara höra att jag är dum, hon är snäll och att jag borde vara tyst för hon pratar minsann aldrig skit om mig. Enligt henne pratar hon aldrig om mig alls.

          Hon skulle behöva se över sina vänner och bekanta, för jag får fortfarande höra att hon säger saker och vad hon säger.

          Där känner jag inte riktigt samma hjärtesorg ??, även om jag tycker att det är ledsamt att yngsta dottern hamnade i kläm där och då. Barn skall aldrig hamna i kläm, där ligger ansvaret alltid hos de vuxna.

          Det är tur att jag har en hel del riktiga och nära vänner som jag nu verkligen börjar klättra på väggarna för att jag längtar efter dem. Det känns som om jag ser både mållinje och kranskulla. Då skall vi köra så det ryker. ❤️

            ?

            Nej, man gör inte exakt samma med en vän. Tex förutsätter de flesta monogami vid kärleksrelationer, men inte vid vänskap. Man får ha flera vänner o vara med den ena en dag o den andra en annan dag. Och man startar inte familj med sin vän. Det finns massor av stora skillnader och är bara korkat att jämföra.

      Jag är en av de som bara lämnad min bästis utan förklaring. Hon sög energi och skulle såg alltid till att sko sig själv på andra. Ju äldre jag blev desto mer utnyttjad kände jag. En vänskapsförhållande bygger på att ge och ta och att finnas när man behövs men finns inte balansen så slocknar även en vänskap. Hon har säkert aldrig förstått och skulle inte förstå eftersom det i nutid finns folk som suckar över hennes framfart bland sina nuvarande kompisar. Ja jag kan sakna henne för vi hade alla ungdomsåren tillsammans men skulle inte utsätta mig för att bli utnyttjad igen. Tyvärr!

        ”och skulle alltid sko sig själv på andra”

        Det där känner jag så väl igen. Det känns verkligen som en lättnad när man bestämt sig för att inte låta vissa vänner hänga sig kvar längre utan prioritera sig själv och sitt liv. Jag mådde fantastiskt bra efter att jag till slut bestämde mig för att fasa ut vissa vänner som jag inte kände att jag utvecklades åt rätt håll, tillsammans med. Ofta är det energitjuvar som ställer till stort drama när de känner sig bortvalda för de lever ju på att parasitera på andra. Desto viktigare att våga fasa ut dem så man kan bli sitt bästa jag och prioritera rätt saker i livet.

        Känner så igen mig!

        Jag har också lämnat en bästis pga att jag var trött på att spela med i hennes och hennes mans sjuka teater. Hon lekte att han var den perfekta mannen medan jag fick ta sexuella kommentarer och förslag och lyssna på hur han kommenterade och raggade på andra kvinnor medan hon påstod att han är ”världens bästa” och inte ”menar så”. Låt mig också säga att jag aldrig sa något illa om honom eller klagade hos henne, men jag blev så obekväm. Ett tag gjorde han en grej av att ta av sig kläderna och sätta sig bredvid mig i bara kallingarna. Låt mig säga att jag kommer från ett rätt konservativt hem och att sånt liksom inte lämpar sig, särskilt inte andra gången man träffar någon.

        Ett tag var det som att vara full då jag inte fattade hur hon kunde var så manipulerad men istället för att säga något drog jag mig bara undan och ville inte ha något med henne att göra mer. Fel eller ej men är så glad att jag klippte det bandet, trots att vi varit vänner i många år. Och just det, han tyckte det var mitt fel att jag blivit sexuellt trakasserad av en man på krogen då jag hade genomskinlig topp på mig. Trevlig Karl.

      Fast man har ingen skyldighet att pliktskyldigt låta gamla vänner hänga sig kvar, om man inte känner att det ger något. Tycker fler borde göra slut med vänner oftare, det kan bli en riktigt giftig vänskap tillslut om ingen vågar avsluta.

    Booken ? något hände för 106 veckor sedan ?

      Hon har ju bäddat ner Åza sedan dess. Mest creepy beteende jag sett hos henne vilket säger en hel del! ?

      Inte många kompisar kvar nu för grevinnan av Anke(rs)borg.

      Anna blir argare och argare nu, herregud det hon lägger ut på insta?? Var ska detta sluta ? så obehagligt på riktigt!
      Tycker synd om My. Anna tycker nog att My får för mycket uppmärksamhet så då slår hon till.

        Annas bild på insta: ”Speak with honesty, think with sincerity, act with integrity”

        INTEGRITY jahapp

          Haha! Få personer som behöver den påminnelsen så mycket som hon.

        Hoppas My hoppar av denna livsfarliga ”vänskap” med Anna. Åza fanns där när My var som mest nere och stod upp för My när i stort sett alla andra bloggare vände henne ryggen. Det var äkta vänskap, Åza!

        Du behöver inte tycka synd om My, hon är glad för att Anna inte är sur på henne utan är hennes vän och My är glad för alla nya följare efter gårdagens inlägg här och efter hennes sjukhusbild på insta. För ett tag sedan var nog Anna sur på My också, gick att läsa mellan raderna och My var deppig men sen ändrade sig Anna och började skriva till My igen och de var vänner igen och började umgås igen och My var glad igen. Kan ha fel men det verkade så och min magkänsla brukar vara rätt hehe.

          och förresten så är det nog både Anna och My som vänt Åza ryggen av någon anledning, ingen av dem följer henne längre men jag tror att Åza nu i detta fall syftar på My, att det är My som nu oväntat avslutat vänskapen. Och Anna syftar kanske i sin tur just nu på Åza men man vet aldrig när det gäller henne.

          Nu försöker My på instagram få folk att tro att hon är döende ”min sjukdom är dödlig”. Alltså herregud NEJ psykisk sjukdom/bipolaritet är inte dödlig men visst så kan man ju säga och kalla det om man vill och har ett syfte och en agenda. Hon har haft sjukdom i 20 år skriver hon nu men för några år sedan så hade hon aldrig upplevt ångest tidigare aldrig någonsin skrev hon då. Alltså. Blir så irriterad och kräkfärdig av henne. Den där t-nettan ?

            Psykisk sjukdom är dödlig. Inte bara när det kommer till självmord utan dödligheten i ex. hjärtkärlsjukdom är också betydligt högre.

              I så fall kan man ju säga att diabetes också är dödlig, och många andra sjukdomar. Det är inte dödligt i samma bemärkelse som annat liksom, inte direkt dödande liksom men går typ att vinkla så. My skriver alltid manipulativt och dramatiskt så det ger bäst effekt, för då ger det mer uppmärksamhet, sympatier och klick.

                Diabetes är absolut en dödlig sjukdom. Jag vet iaf två unga personer som dött pga sin diabetes.

        Ser även att My o Åza avföljt varandra )

          Stort misstag av My att välja Anna. Åza, du ställde verkligen upp för My utan krav på motprestation eller hyllande. Jag slutar försvara My nu.

      Är det detta som kallas ”bokslut?”

        Hhahahahah

      Alexander Erwik kommenterar nu Annas vackra ord om att hålla löften. Se Instagram.

      Känns ju sådär när Anna predikar om vikten av att hålla löften och att hon inte är långsint med tanke på det hon gjort mot Alexander och nu Åza.

        Ja, synd att det snart försvinner från hans Story. CamCam lade också upp det i sin.
        Men vi är många som läst och vi minns, Anna! Även om du förtränger.

        Och förhoppningsvis har Erwik lärt sig att skriva avtal med sina klienter. Alltid ha alla överenskommelser skriftligt i någon form. I synnerhet med sådana som Booken. Då hade han ju bara kunnat stämma in bokhyllan och casha in arvodet liksom. Mvh Juristen

        Det är nog raderat ser inte

          Finns fortfarande kvar på insta stories.

    Hemskt och hemskt. Beror väl på hur vänskapen sett ut.

    Vem är det som dumpat henne?

      Verkar som Anna Book väl?

        Jag tänkte först på My M. De har tidigare umgåtts flitigt och nära i flera år. När de inte träffats har det varit catchupp på telefon. Inte upplevt Åza och Anna som nära vänner. Fast det kanske stämmer att det är Anna som det handlar om.
        Både Anna och My verkar ombytliga vad det gäller vänner.

          Tänkte också direkt på My eftersom det är typiskt henne att snyfta när hon blivit ovän med någon så därav sjukhusbild och extra mycket snyft, man ska tycka synd om henne då, mönstret. Verkar också som att hon avföljt Åza. Sen så har ju Åza o My verkat närmre vänner än vad Åza o Anna varit. Åza fyllde 50 nyligen och jag såg inte att My el Anna lade upp något grattis. My är tyst idag men det beror nog mest på att hon vill att folk ska tro att hon är sååå sjuk o dålig. My är nog nöjd idag eftersom att sjukhusbilden gav henne fler följare el om det var för att C här skrev att My ligger på sjukhus (vilket hon nog inte gör nu och inte gjorde då) för då blev ju folk här nyfikna och vill veta vad som hänt henne och följer.

            Fast jo, My följer Åza?

            My fortsätter snyfta på insta och salta på, försöker nu få folk att tro att hon är döende ”min sjukdom är dödlig” Nej man brukar inte säga att ångest/pyskisk sjukdom är dödlig fast det kan man ju säga om man har ett visst syfte och agenda. Jag kräks av den lögnhalsen. För några år sedan skrev hon att hon aldrig upplevt ångest tidigare i livet.

              Det här ska nog ältas tills hon dör. Drama, drama alltid med My.

                Känns lite som Booken och Mytomanen tävlar i SM i Dramaqueen. Lika barn leka bäst.

        Anna som totalt kapade My’s inlägg där hon skrev om att hon är/har varit inlagd på sjukhus och mår dåligt osv. Annas kommentar ”jag försöker finnas där men det är svårt när man själv går på knäna”…….

          Ha ha ja det var en fantastisk kapning! En av många, tack för alla skratt, Anna!

            Vad är det för fel på människan so alltid måste framhäva sig själv? Hur orkar folk vara i hennes närhet alls?

              En energitjuv utan dess like.

          Ja fast helt ärligt, varför ska Anna rycka ut och hjälpa My med allt hela tiden när My aldrig hjälper henne eller har My någonsin hjälpt Anna eller någon annan med något? Inte vad jag sett i alla fall. Anna låt dig inte utnyttjas!

            Jag tror inte ett dugg på att My behöver Annas hjälp med något. Anna klänger sig fast och vill få det att låta som om hon är oumbärlig för My.

              Precis, och My har lärt sig att hylla Anna annars blir det bråk.

            My får verkligen mycket hjälp av folk, men åt andra hållet är det snålt. När My skriver att hon äntligen ska prioritera sig själv tänker jag att det har du väl gjort många år nu.

      Anna Toledano Book. Hon har skrivit kryptiska inlägg ett bra tag nu, om nån som har huggit henne i ryggen. Samtidigt får vi även veta vilken fantastisk god människa Anna är. Som alltid bryr sig om alla utan baktankar 🙂

        En mästarinna i köket också! Espresso martini på Annas vis? Så är den helt vanlig haha?

          Jag dricker inte alkohol så jag tar gärna färskt och kallt vatten a la Anna, tack!

          hon spetsade väl med extra sockerlag?

            Ja, precis enligt recept som endast var en googling bort ?

            Dessutom hade hon inga kaffebönor hemma så hon toppade med kakao istället!

              Åh så originellt!

    Men fy fan vad pinsamt av både Anna och Åza att ta sånt här offentligt. Ungefär som gråtbilder där man till och med klämt fram tårar. Kom igen! Ni har lämnat mellanstadiet!!

      Ja. Verkligen larvigt. Men kul för oss att förstås. ?

        Jo förvisso. Många har gnällt över tråkiga inlägg här så cirkusen kom verkligen lägligt ?

      Extremt pinsamt beteende av två 50-plussare. Väldigt roligt dock när Tooken precis skrev om att hon inte alls är långsint och att hon bryr sig mer om andra än sig själv. Pyttsan! Hon spricker av självgodhet samtidigt som hon kölhalar sina närmsta vänner offentligt på sina sociala medier så snart hon känner sig kränkt. Gärna omhöljt i största dramatiken och med mystiska insinuationer och visdomsord. Stor humor dock att Åza inte ens hängde med i svängarna denna gång. Vojne vojne…

        Helt otroligt att ta till sociala medier i denna situation. Fan, är väl bara att ringa varann och ösa ur sig. Töntigt beteende i deras ålder. Åza är väl inte den mest trovärdiga heller. Denna grupp av väninnor verkar ytliga på många vis. Operationer och tjattrande om allt och inget.

          Tycker Åza vinner stort på det här ?

        Haha humor på hög nivå ?

      Ja det är pinsamt. Trodde sånt stannade kvar i högstadiet. Båda två är riktigt pinsamma.

    Vad har hänt måntro? Eller ville A bara ha lite drama?

      Hon har blivit förd bakom ljuset och Å har inte hållt det hon lovat?

        Har Å fikat med någon annan när hon lovat att fika med A???

      Anna drama? Nä, hon sysslar inte med sånt. Det är alla andra som skapar drama kring henne. Yeah right… ??

      Åza har sålt Annas drejade gåva på loppis för en femma.
      Nä så var det nog inte, men jäklar vad det skulle bli utbrott i Suckunge.

        Du har stavat Sigtuna fel!

    Hände mig en gång, när jag bodde i ett annat land. Vi var ett tight gäng som hängde och en av tjejerna var min absolut bästa vän där. Det var ömsesidigt, när vi åkte hem över jul till Sverige fick jag ett julkort av personen i fråga i Sverige där det stod hur mycket hon saknade mig och hur hon mycket hon längtade tills vi var tillbaka. Väl tillbaka i det andra landet gick det en månad och sedan hux flux från en dag till en annan fick jag höra att hon totalt avskydde mig. Fick hela gänget att splittras. De fick välja att antingen umgås med mig eller med denna tjej. Kunde liksom inte träffa de gänget hur som helst för de kanske hade planer med henne först (nu i efterhand harjag insett hur fega de andra i gänget var som inte stod upp för mig). Än idag kan jag ärligt säga att jag inte har någon som helst aning om vad som hände ??‍♀️ Och det absolut sjukaste var att efter 2 månader av total tystnad från hennes sida så stod hon där i dörröppningen den dag jag skulle flytta hem till Sverige igen med en present (såg en kopp första dagen vi träffades och nästan ett år senare kom hon ihåg denna jävla kopp). Hatar den koppen av hela mitt hjärta, och det är den absolut bästa koppen att dricka te i ???‍♀️

      Du borde bett henne sticka upp koppen i röven! Vet ditt värde.

        Oh ja, nu i efterhand så ångrar jag det bittert. Men där och då blev jag så chockad att jag bjöd in henne på fika innan jag åkte. Ångrar det med.

          Du är för snäll och dina instinkter är att vara vänlig. Perfekt offer för manipulerande individer alltså.

            Det här är viktigt att ta upp. Det finns personer som är väldigt skadliga pga att de är så manipulativa. Ofta väldigt (överdrivet) trevliga initialt, för att få fast offret såklart. Sedan ändrar de, lite i taget, personlighet genom att komma med små nålstick men ändå fortsätta vara trevliga, nästan fjäskiga, och låtsas som att det regnar om de blir konfronterade. Borde vara en större debatt om den typen av personer, vilken skada de åsamkar samt vad man kan göra för att se varningstecken o inte dras in i deras manipulationer.

              Helt rätt

      Varför behöll du ens koppen då?

        För att det är den mest perfekta koppen att dricka te i. Men jag är inte lika manisk på att ta bort tefläckar i den som med mina andra koppar ?

          Men jisses, köp en egen tekopp om du hatar koppen. Vad är problemet.

            Men lägg ner. Vem bryr sig. Det var den andra personen i sammanhanget som betedde sig dåligt.

              En ny kopp ?

                ?

              Tack!
              /orginalanonym

            Du är otrevlig. Kör upp din attityd i röven. Mvh/annan anonym
            PS. Du suger.

          Men det visste du ju inte innan?

        Behåller hon koppen så har hon åtminstone fått något positivt ur den ”vänskapen”. Jag har behållit två kaffekoppar jag fått från en ex-vän för det är bra koppar.

      Men gud, jag har varit med om exakt samma sak. Tajt tjejgäng utomlands, en tjej och jag är extra tajta, helt plötsligt hatar hon mig och vänder hela gruppen mot mig.
      Jag hade andra vänner, vänner från landet vi bodde i, och ledsen och förvånad som jag var backade jag från de svenska kompisarna och hängde med de inhemska kompisarna.
      Efteråt, flera år tog det, kan jag se hur fega de övriga svenskorna var, för jag fick höra sedan att det enda hon sa som förklaring att jag inte var bra var att jag hade fult smink, ett dåligt jobb och en töntig pojkvän som hon inte ville ha med när vi gick ut. Själv var hon ihop med en gatuförsäljare. Men ok!

        Fy fan, alltså jag förstår inte ibland vad som händer i andra människors huvuden. Men där och då när man är i ett annat land så blir man så utelämnad. Vännerna är de närmsta man har liksom. Skönt för dig ändå att du hade inhemska vänner, den lyxen hade jag inte riktigt då jag hade umgåtts med ”mitt” gäng hela tiden.

        Många svenskar skulle tjäna på att sluta dricka mellanmjölk. Våga stå för något istället för att trycka i mittfåran.

          Det måste kännas skönt att inse att man själv är en fantastiskt bra människa.

            Jag kan tillägga att jag kommit till ovan slutsats efter egna observationer under åren, sett både från mittfåran och vid sidan av.

      Jag var med om något likande, dock var vi alla i Sverige. Helt plötsligt hörde jag inte ifrån några av tjejerna i vårat gäng längre, och fick höra genom mitt Ex att det planerades fester där jag absolut inte var inbjuden och hur det snackades bakom min rygg. Vi har 20år vid tillfället men de betedde sig som 12…. Jag konfronterade personerna i fråga, speciellt den jag fått reda på var den ledande parten och tydligen hade jag mobbat henne i flera år och förtjänade allt hat och inga vänner eftersom att jag var den vidrigaste människan hon någonsin träffat, trots att vi aktivt umgåtts i flera år och haft otroligt fina stunder tillsammans. De andra i gänget kom tillbaka med några vaga ursäkter och sa att jag hade för starka åsikter om saker men att de hoppades vi kunde lösa allt i framtiden. Ryggradslösa helt enkelt som valde den ”enkla” vägen. Jag sa bara ’ha ett trevligt liv, vi kommer aldrig mer ses’. Det har tagit många timmar hos psykologen för att förstå om vad de sa faktiskt var sant, att jag var en vidrig mobbare. Det sista jag ville var att gå runt och vara ignorant och göra mina vänner illa, så jag ville helt enkelt fixa mig själv. Trots att jag sedan dess insett att jag faktiskt inte är en dålig person (jag skulle ju inte ha andra vänner kvar i så fall, som hårt slår fast att jag inte är hemsk) så har jag fortfarande mardrömmar och går på antidepressiva sedan 7 år tillbaka. Hemskt hemskt hemskt. Vet inte om det skulle ha varit bättre att inte kräva svar, men samtidigt hade alla frågor om varför ätit upp mig inifrån.

        ❤️❤️❤️

    Klassiskt.
    Anna är bokstavstroense så att säga.

    ”Vi kan höras av” – Anna hör:
    Jag ringer dig i morgon.

    Eller:

    ”Jag skall ha dig i åtanke nästa gång” –
    Anna hör:
    Du skall få en egen låt att sjunga i nästa mello garanterat!!

      ??? typ så!

      Eller:
      ”Det är ju absolut inte fel att använda filter på sina bilder, men stå för det isåfall och skäll inte ut dina följare som påpekar att du gör det.”

      Anna hör:
      ”Du är ju dum i hela huvudet som använder filter. Detta är ett påhopp. Jag Pernilla Wahlgren är så rynkig för jag har inget sexliv. Jag är så avundsjuk på dig.”

        ?

        – ”Anna, bara undrar varför du filtrerar dina bilder så mycket? Du är fin som du är”

        – ”JAG använder INTE filter. Ibland använder jag en inbyggd funktion som fixar ljuset ???Men JAG står för DET. Och INGEN behöver bry sig om det för jag lägger upp dem för MIG? Vad gör DU SJÄLV med DINA bilder????? ??? Jag lägger OFTA upp bilder på MIG. Och gör inget särskilt med DEM. Jag förstår inte varför DU lägger dig i, vem är du? Är du olycklig? För JAG är lycklig!!! Och säger ALDRIG ett ont ord om ANDRA ? Har man inget snällt att säga ska man vara TYST ? Det är en åsikt som JAG HAR, och som JAG lever efter! ❤️?❤️? ”

          Hahahaha

          Alltså det är inte friskt. Men roligt är det! ?

          ??? så mitt i prick!

            Det är äkta!

              ?

          Klockrent

          Åh herrrreeeegud, tack för kvällens skratt! Love it

          ???????

          Haha klockrent! ??

    Finns alltid två sidor av ett mynt. Har avslutat vänskapen utan ett ord och skäms inte ett dugg över det, dom var helt enkelt inte värda mer!

      Ja alltså lite löjligt att inte få säga upp vänskaper…? Jag har avslutat en vänskap bara för att personen var så förbannat tråkig. Inga andra fel på personen än så. Det gav mig bara ingenting att umgås med henne.

        Tips på hur man avslutar på ett bra sätt när man bor i en småstad och oundvikligen stöter på varann med jämna mellanrum och då får höra ”men du, kan vi inte träffas snart?” Det vill säga hintar går inte fram.

          Du gör som alla andra svenskar gjort alltid, du svarar ”Ja det vore kul” sen när du stöter på personen nästa gång ger du samma svar. Till slut har 20år gått. ??‍♀️ Att säga så när man ses är ju bara för att det är stelt, man ses ju aldrig ändå sen.

            Hahha. Ok ska prova det!

      Finns förmodligen två sidor av de flesta mynt, men inte bokslanten inte! Där finns nog bara en.

        Det finns sex sidor på en tärning. Det blir inte alltid sex som man säger.

      Tycker det är märkligt beteende. Man kan ju fasa ut en vänskap, men ett abrupt avslut utan förklaring? Speciellt om ena parten fortsätter höra av sig och inte förstår någonting, då kan man väl svara åtminstone?

        Varför behöver man göra det? Personen kan ju fatta vinken också. Finns ju olika grader av vänskap dessutom, alla vänskaper är ju inte på bästis nivå.

          För att det är fegt att inte ge en person en förklaring till varför man ändrar beteende mot dem. Säg hellre som det är även om det är hårt än att ignorera samtal osv.

            Nej det är inte fegt. Man behöver inte ta ansvar över andras känslor. Vill du inte ha någon i ditt liv så är det okej att bara avsluta vänskapen prompt.

              Visst, man behöver inte ta ansvar för andras känslor men om det är en nära relation som man avslutar helt plötsligt så är det väldigt osympatiskt gjort.

                Att vara osympatisk på det sättet var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Ser inte heller varför det skulle vara så illa med en sådan handling om man själv upplevt osympatiska handlingar från sina vänner under flera års tid. Det finns väldigt destruktiva personer och ibland är de faktiskt inte värda mer än att smaka på sin egen medicin.

                  Detta är SÅ sant!

                  Ofta är de det egoistiska narcissister, som själva förväntar sig att man ska finnas där men inte själv ställer upp när man verkligen behöver, som blir mest kränkta mär de blir utfasade.

                  Man kan ALDRIG kräva att någon ska fortsätta vara ens vän.

                  Alla har rätt att precis när som helst bestämma att de aldrig mer vill träffa en gammal vän.

                  Det är ju ofta inte utan orsak man fasar ut vänner.

                  Är oerhört glad att jag fasade ut ett gäng gamla vänner, efter jag gjorde det så började livet för mig, jag kunde andas för första gången på många år.

                  Det finns verkligen TOXIC vänskaper som man ska fly bort från så fort man kan, avsluta abrupt eller fasa ut, vad som passar bäst.

                    Mår du bättre nu m?

                  Seriöst, varför måste det vara så svart eller vitt? I vissa situationer är det absolut berättigat att bara klippa med någon medan det i andra bör ges en förklaring. Om någon varit ett svin, varför ens förklara? Om det är något mindre kan man göra det.

                    Det ni diskuterar är ändå väldigt långt ifrån steget att inför 50 000 följare fullkomligt kölhala vännen ni väljer att bryta med. Det är väl ändå DET beteendet som är anmärkningsvärt om något. Att ”fasa ut” en vän har vi nog alla gjort, men att dumpa offentligt på Tookens vis, det är ju bara makabert och hämningslöst.

                      Så sant! Utfasning är naturligt och händer hela tiden, normala människor fattar att det är en del av livet att fasa ut vänner och att man inte behöver trumpeta ut hur dålig någon är, bara för att man går olika vägar i livet. Skulle bli ohållbart att hinna umgås med alla vänner man någonsin skaffat, från tidig barndom till ålderdom. Men, att försöka ”karaktärsmörda” någon offentligt, som offentlig person är bara stört. Då vill man ju illa. Att inse att man inte längre har utbyte av varandra som vänner behöver inte betyda att man vill personen illa, man kan bara fasa ut den. Men att sprida negativt om personen på offentliga plattformar är något helt annat. Fattar inte varför dessa kända damer gör så. Uppmärksamhet?

                Ja då är jag 100000000 gånger hellre ”osympatisk” än låter toxic ”vänner” hänga sig kvar vid mig och göra så jag mår skit.

            Jaså, du vill ha en förklaring? Även om det är att vännen tycker du är tråkig, egoistisk energitjuv som inte tillför något?

            Tror du inte det i det läget vore smidigare för alla att bara fasa ut vänskapen?

            Vissa blev man ju vän med i brist på annat, tex att man jobbade på samma ställe eller gick i samma klass och utbudet där inte var så stort, personen kanske var den bästa av de 25 som var där och då, men att man med tiden, och när man fått fler valmöjligheter, mer o mer insett vännens dåliga sidor.

            Varför vill du ha drama? Normala människor inser att man har omsättning på vänner under livets gång och växer ifrån varandra. Tycker det är löjligt med folk som vill ha ”förklaringar”.

              Jag värderar vänskap väldigt högt. Bekanta har man ju absolut en naturlig omsättning på, men nära vänner vårdar jag även om vi kanske befinner oss i olika fas i livet. Sen håller jag med om att man bör avsluta destruktiva relationer som man mår dåligt av, men för att någon har blivit tråkig eller inte passar in i ens liv längre fattar jag inte.

                Att du värderar vänskap väldigt högt är något du får stå för, du kan inte kräva att alla tänker likadant om exakt alla sina vänskaper. Egoistiska människor fattar ofta inte varför vänner fasar ut dem, för de ser bara saker ur sitt eget perspektiv. Ibland har 2 personer helt olika bild av sin vänskap.

                  Ja jag har tidigare i livet haft vänner som resonerat som du, som ser vänskap som en förbrukningsvara, som underhållning för en viss period i livet. Något jag upplever som egocentrerat. Nuförtiden söker jag mig till människor som värderar vänskap lika högt som jag gör. Vi är väl helt enkelt olika!

                    Bra! Men om du söker dig till de som är som du, uppstår väl inte problemet som diskuteras här, alltså att bli bortvald/utfasad utan att fatta varför?

        Då får du tycka att det är märkligt. Jag stod ut med de fruktansvärda vänskaperna i över 10 år och kommer förmodligen aldrig komma över de sår de gav. De tog hinten till slut när jag inte svarade och jag slapp ett sista samtal där jag får höra allt som är fel på mig, igen.

          Detta är så sant, vänskap kan verkligen vara skadlig och man märker det inte till fullo innan man får perspektiv, träffar nya människor och förstår sitt värde. Jag skulle vara död idag om jag inte bröt med mina gamla barndomsvänner. Det var verkligen extremt destruktivt att umgås med dem. Skulle önska att detta oxo togs upp i media, skador av destruktiva vänskapsrelationer. Det är väldigt tyst om detta, varför?

        Svart eller vitt! Finns inget däremellan. Anna glömmer aldrig en (upplevd) oförrätt.

      Självklart får man säga upp vänskapen men kan det ändå oftast vara på plats med en förklaring, iallafall om det inte hänt något speciallet som båda bör veta om vad som hänt.

      Den som jag räknade som min bästa vän för 5-6 år sedan, bara försvann ur mitt liv från en dag till en annan, helt utan förklaring svarde hon varken i telefon eller meddelande längre, något måste jag väl ha gjort men tro mig, jag har analyserat sönder detta vad det kan vara som jag har gjort och jag har verkligen inte en aning.

      Jag är en person med många bekanta men väldigt få nära vänner och när den som man räknar som allra närmast försvinner utan att man förstår varför, då känns det extra tomt, kanske hade en förklaring hjälpt.

        Exakt. Har varit med om precis samma sak. Vi var bästa vänner och ingenting särskilt hade hänt. Man har lagt mycket tid på att fundera över vad man gjort för fel.

        Exakt samma har hänt mig. Vi hade varit nära vänner sedan barndomen och helt plötsligt bara försvann hon. Hade uppskattat en förklaring, det hade varit enklare att leva med då.

        Finns väl egentligen bara två svar på den frågan, antingen var din vän oskön eller så saknar du totalt självinsikt?

          visst, men med en liten förklaring så kunde jag kanske fått självinsikten som jag kanske saknar om det var fallet, hur ska jag veta liksom?

          Jag tycker dock att jag ha ganska god självinsikt (iofs så antar jag att det tycker även den som saknar självinsikt) 🙂

            Fast man får själv välja vilka vänner man vill umgås med, man står inte i skuld till någon bara för att man varit vänner länge.

            Ibland växer man bara ifrån varandra, det ger bara inget att umgås, vad ska man säga då? ”Det ger inget att umgås med dig längre”- skulle du bli gladare av att höra det?

            Du har förmodligen redan svaret- att det inte gav vännen något att umgås med dig. Hade hen velat fortsätta umgås, skulle ni gjort det. Ofta brukar självupptagna, egoistiska personer bli överraskade varför någon avbryter en vänskap, för att de bara ser ur sitt eget perspektiv.

            Varför vill du umgås med någon som inte vill umgås med dig?

              Kan du inte läsa? Hon skriver att hon hade velat ha en FÖRKLARING, inte att hon vill fortsätta umgås trots att personen inte ville längre.

                FÖRKLARINGEN är förmodligen att du är en lättkränkt, jobbig person som dränerar en på energi när man umgås. En trist narcissist som överdramatiserar och överanalysera allt. Så, känns det bättre nu när du fått en FÖRKLARING till att folk inte vill umgås med dig?

                  Va? Chilla lite. Tror Nicolina menade att hon ville ha förklaringen från sin fd vän, inte från någon anonym på internet som inte ens känner henne.

                  Om det hade varit personen ifråga som sagt detta till mig så ja det hade absolut känt bättre, men att en random anonym person på nätet som inte känner mig alls hittar på något är faktiskt inget som jag lägger någon större vikt på.

              Är det så du dumpar partners också? När förhållandet inte längre ger dig något efter 13 år så flyttar du tyst och obemärkt ut, slutar svarar i telefonen och ger ingen förklaring till ditt plötsliga försvinnande. Partnern måste ju fatta att hen blivit tråkig att hänga med efter alla år, iaf om hen har tillräckligt med självinsikt.
              Frid och fröjd, alla nöjda och inga frågetecken att reda ut.

              Högst märkligt beteende.
              Alla förtjänar ett avslut på en relation oavsett vilken typ av relation det är. Man behöver inte gå in för att vara elak och rätt ut tala om att personen är hemsk men ska man avsluta en relation bör man iaf ha stake nog att tala om det för vederbörande också.

                Det är EXTREMT stor skillnad på kärleksrelation o vänskapsrelationer. Tex vill de flesta vara exklusiva/monogama med sin kärlek men vill gärna ha många vänner. Man är inte otrogen om man är med en vän ena dagen o en annan nästa.

                Dessutom är kärleksrelationen den man kanske bildar familj med, som alltså ingår i ens släkt. Det gör inte vänner.

                Och man bor ofta ihop m sin partner sedan 13 år. Sina vänner bor man oftast inte med.

                Du kan inte jämföra dessa två typer av relationer, det är vitt skilda saker.

                Dessutom: är man en så lättkränkt typ som blir sur över att en vän prioriterar annat och inte längre vill vara bästisar, klarar man nog inte att höra sanningen utan att gå i taket. Det är en naturlig del av livet att byta vänner då och då, men vissa, som du och de 2 damerna detta inlägg handlar om, verkar inte fatta det utan dramatiserar allt på ett obehagligt sätt. Om någon slutar umgås med dig är det förmodligen för att du är en jobbig person som man inte vill lägga sin energi på. Så, där har du din förklaring!

                  Men exakt så! Det är ju just dramat som är den springande punkten här och som verkligen inte hör hemma hos människor äldre än 14 år. Mentalt vuxna människor löser sådant här utan drama och konflikter (och framför allt utan inblandning av sociala medier).

                  Tycker ärligt talat att det är fegt att inte kunna säga till sin kompis att man inte vill hänga längre.

                    Hur klarar lättkränkta typer som du coronatiden vi lever i? Nu med Corona FÅR man ju inte ”hänga” med andra än de man bor med. Är du då så lättkränkt att du blir sur över detta, att man pga pandemin inte får umgås? Hur fungerar människor som hänger upp hela sitt liv på en kompis/kompisar? Speciellt nu i corona-tider då man som sagt inte fått umgås på nästan ett år, med annat än de man bor med o ev jobbar med? Det är nog du som är feg, falsk och lättkränkt och dessutom socialt inkompetent, eftersom du förmodligen inte kan ta hintar. De flesta inser att det är naturligt att skaffa nya kompisar och att det inte finns tid att låta alla gamla kompisar hänga efter en. Oerhört märkligt att förvänta sig terapisamtal från alla kompisar man någonsin haft. Fungerar vissa så? Att de förväntar sig långa utläggningar från varenda människa man umgåtts med, från dagis till arbetsliv och som av naturliga orsaker går vidare i livet? Det blir ju jättemånga terapisamtal! Har säkert haft över hundra kompisar sammanlagt, varav 99% insett att det är naturligt att man går olika vägar i livet, no hard feelings. Men sedan finns det den där lättkränkta procenten…….

      Ja, det är oerhört märkligt att vissa tycks tro att man har en plikt att fortsätta umgås med en person bara för att man började umgås för länge sedan.

      Vänner byts ut genom livet, det är naturligt.

      Jag har fasat ut många vänner genom åren för att vi växt ifrån varandra.

      En självklarhet att själv få välja vilka man vill ha kvar som vänner.

      Och man behöver inte göra ett stort drama av det, för de flesta är det naturligt att man hörs av mer o mer sällan bara, och inte längre prioriterar varandra.

      Ofta är det ömsesidigt, men när det inte är det, är det den som vill avsluta vänskapen som bestämmer, såklart.

        Jag kan förstå tanken med det, men tycker ändå det är sorgligt att byta ut vänner för att man inte längre är på samma plats i livet. Det har varit så tråkigt med vänner som man har varit nära, och sen så fort de går in i en kärleksrelation duger man inte som vän längre eftersom man är singel.

          Fast det är helt normalt att prioritera en kärleksrelation framför vänskap. Familjen är ju, för de flesta, det viktigaste i livet, och kärleksrelationer blir ju en del av ens familj vilket inte vänner blir på samma sätt. Jag tycker det är oerhört märkligt hur mycket vissa lägger in i vänskapsrelationer, det är ju faktiskt något som ska vara lättsamt och kul, inte betungande.

            Som singel betyder vänskap väldigt mycket för mig! Tycker det är sorgligt att samhället i allmänhet hänger upp sig så mycket på kärleksrelationer, som ju kan vara väldigt nyckfulla och ta slut abrupt. Vad gör man den dagen det tar slut och man har försummat alla sina vänner? Jag har iallafall känt mig väldigt utnyttjad när vänner plötsligt slutar höra av sig i ett år och sen plötsligt vill ses igen när de har blivit dumpade och behöver någon att dricka vin med.

              Känner igen mig så mycket i detta. Jag har dumpat flera vänner för att alla aspekter av deras parliv plötsligt är så mycket viktigare än mitt singelliv. Jag kan absolut stå ut med att prata om bröllopsplanering och renoveringar, men jag vill att lika mycket tid ska gå åt att prata om det som händer i mitt liv. Till exempel så hade jag en gång varit ute och rest i sex månader i lite ”ovanliga” länder, vilket såklart var en stor upplevelse för mig av många olika skäl. Jag träffade två gamla vänner efter hemkomsten och de frågade ”Har du haft det bra?” och sedan pratade vi (de) i tre timmar om den ena vännens bröllop som skulle vara sex månader senare…

              Gå inte med på att bli utnyttjad! Säg nej om de vill ses plötsligt efter att inte hört av sig på länge pga att de prioriterat annat. Sök dig till vänner i din egen situation så blir det enklare. Tycker det borde diskuteras mer att man kan bli utnyttjad av och må dåligt av vänner, den typen av relationer problematiseras aldrig fast de borde.

    En vän som sviker är har nog aldrig varit en riktig vän.

    Jag förstår precis känslan. Har själv blivit dumpad av min bästa vän i tonåren. Gjorde väldigt ont efter att ha varit bästa vänner sedan vi var småbarn. Men det är bara att gå vidare.

    Har fått så många fina och mer genuina vänner därefter som alltid funnits där. Tacksam trots allt.

    Åsa är ändå väldigt lyckligt lottad som har många vänner och stort umgänge samt är väldigt utåtriktad. Värre för de som inte har någon vän alls. Det är vanligare än man tror.

      Känner att kodordet här är ”tonåren”. Hade en kompis som inte pratade med mig på över 2 veckor för att jag hade råkat köpa likadana jeans som henne. ?

        Haha, fick höra när jag skulle börja sjuan att jag borde dumpa min bästis för hon var ful. Vägrade såklart. När vi börjar sjuan är hon skitsnygg. Ni vet en sån där riktig amerikansk tonårsfilm makeover. Ingen tandställning och inga glasögon…

        Ironin var såklart att hon dumpade mig. Utan förklaring.?

        Jo förvisso.
        Vi var 19 år när hon valde bort mig för nya vänner och vi hade varit bästa vänner sedan vi var 5 år.
        Det sårade mig mycket men hon var mycket missunnsam och pratade ofta bakom ryggen så egentligen var det för det bästa.

        Saknar dock att ha en riktigt bästa vän. Har många fina vänner som jag kan prata med om allt men det är inte samma sak när man har så mycket annat i livet, familj osv att man inte hinner bygga upp en sån relation.

          Förstår din sorg, men samtidigt känns det rätt naturligt att skaffa nya vänner i tonåren.

            Det är ingen sorg för mig idag. Det var det då men jag glömmer inte känslan.

            Kan känna igen mig i hur det måste vara för Åsa. Det är aldrig kul att känna sig utnyttjad.

            Men det är livet. Alltid lär man sig något.,

    Svårt det där. Min bästa vän träffade sin kärlek sent i livet. Plötsligt hörde hon knappt av sig. När de gifte sig efter 1 år sp bjöds min sambo inte in då de ville ”ha ett litet bröllop” Jag var den enda som var med utan min respektive. Efter det slutade jag också höra av mig. 20 års vänskap var borta. Funderar fortfarande ibland på om vad vi hade för vänskap när hon kunde släppa den så fort för att hon träffat sin kärlek ( vilket jag bara var glad för).

      Av det du skrivit skulle jag tro att hon tycker att det var du som släppte den. När man träffar någon ny blir det lätt så att man går in i förhållandet helt och glömmer av andra ett tag, sånt får man ju ta som vän. Hade er vänskap inte betytt något för henne så hade du inte varit bjuden på bröllopet.

        Fast att inte få ha med sin respektive när alla andra har det känns ju bara knäppt.

          Beror på situationen. De andra gästerna kanske var familj (Litet bröllop) och hon var enda vännen som var inbjuden?

            Vi var fyra vänner inbjudna från hennes sida. En singel, de andra två med respektive. Att jag inte hörde av mig efter var för att jag insåg att jag var den som hört av alla gånger vi haft kontakt det senaste året och för att jag kände mig genuint dum hela bröllpet när folk frågade om min sambo.

              Kände de din sambo?

                Det har ingen betydelse.

                  Jo det har det om de vill ha ett så litet bröllop som möjligt. De kanske inte ville bjuda in andra än familj egentligen men ville ändå ha sina vänner där.

              4 vänner är ju ett litet bröllop, om de inte umgicks med din sambo förstår jag att han inte var inbjuden.

                Man bjuder alltid partnern även om man inte umgås. Man bjuder inte en i ett par.

                  Förstår att det är ’vett och etikett’, men fattar inte varför par alltid ska räknas som samma person. Kanske de inte kände sambon och bara ville ha nära vänner närvarande. Skulle absolut inte ta illa upp om min sambo blev bjuden till ett litet bröllop med bara närmaste vännerna. Han har sina egna vänner och sitt liv och jag har detsamma. Dock om de andras respektive inte var nära paret skulle jag tycka det var otrevligt gjort.

                  Varför inte? Kan man inte vara ifrån varandra en kväll eller vadå? Bara för att man är ett par så sitter man ju inte ihop.

                    Nej helt sant så om din familj plötsligt sakt att bara du är inbjuden till julafton och inte din sambo sedan 7 år så hade du tyckt det var helt okej?

                  Nope. Man bjuder de man känner för, vilket i de flesta fall inkluderar sambos men inte alltid. Jag har hellre fyra kompisar till som är där för att fira mig och frun än fyra sambos som jag aldrig träffat och som helst bara vill gå hem för de inte känner någon.

        Hur länge ska man vänta som vän menar du?

          ”Plötsligt hörde hon knappt av sig” = Hon hörde fortfarande av sig, bara inte lika ofta. Ts blev inbjuden på bröllopet.
          Skulle inte säga att ts blivit ghostad här utan att ts själv tog beslutet att avsluta vänskapen. Vilket är helt okej. Poängterade bara att den andra tjejen tänker nog samma sak som ts gör, fast tvärtom.

            Bjuder man inte in nåns respektive men alla andras på ett bröllop så har man rätt aktivt avslutat den vänskapen.

              Ja? Klart man kan. Men vännens bild av varför vänskapen tog slut är troligen ändå en annan. ??‍♀️

              Hennes respektive kanske var oskön?

    Roade mig själv precis och gillade Bookens kommentar på Joakim Lundells senaste inlägg. ?

      Åh nej!! Nu kommer hon blocka alla som gillat den för hon läser GARANTERAT här ?

      Hurry hurry att avgilla alla medan tid är för snart åker blockeliblockfingret fram hos Boken!!
      ?

      Det var nog årets höjdpunkt att få +1000 likes. Nu säger hon ju dock i samma tråd att hon bara gillade för att visa att hon gillade Joakims idé!! Right ?..

        ”Man får visst passa sig för allt när man är jag”. Hon drar ofta denna , gör sig själv till ett offer som alltid är den som hackas på. Ett offer av orättvisa undantag

    Är det detta Anna hintat om den senaste evigheten? Jag trodde det var att hennes man lämnat henne eller nåt liknande. (Fast sen fanns han ju med i flera inlägg…) Eller nåt riktigt hemskt.

    Kunde dom inte bara träffas då, och prata om saken? Det låter ju som ett stort missförstånd alltihopa. Men de är väl stolta, kanske…..

      Ja, hon har hållit på i veckor! Verkligen njutit av det. Sjukt otäckt.

        Alltså vuxna människor på typ 50 ÅR (!!!) lägger tupp kryptiska inlägg och citat på insta istället för att bara ringa varandra och reda ut grejerna. Vad fan PÅGÅR? ?

          Tupp = upp. Som ni nog förstår 🙂

          De får ju uppmärksamhet som leder till fler följare i bästa fall, My använder sjukhusbilder till det och snyft och skriva kryptiskt. Och så damerna Åza och Anna skriver också kryptiskt, alltid, det är deras strategi.

        Här har du verkligen gått för långt, Anna. Helt sjukt det du gjort.

    Förlåt för OT här men Camilla kan inte du skriva om det faktum att av alla de kändisar och influensers som gör reklam för Oslo skinlab så är det INGEN av dem som faktiskt dricker ur glaset/muggen som de hällt pulvret i. Isabella Löwengrip, Hanna Graaf, Sofia Wistam mfl… INGEN av dem dricker skiten.

      Nä det är det väl ingen som tror dom använder det dom gör reklam för.

        Isåfall är det ju falsk marknadsföring och ska avslöjas. Ser gärna ett inlägg om det! Samt direkta frågor till flunsorna om de dricker det de gör reklam för, eller fejkar. Och om de fejkar, alltså inte dricker det- varför??? Är det så äckligt? Ingen bra reklam i så fall….

          Men jisses. Hur naiv får man vara. Du kanske tror att Loa Falkman bara
          handlade på ICA när han var Stig. Influensern är ju bara inhyrd reklampelare precis som all annan reklam du ser i tidningar
          eller TV där någon viftar med en produkt och marknadsför den.

    Jag har en syster som t.o.m skickade ett vykort där det stod ”Tack för att du finns”, för att ett tag efter bryta kontakten helt för att hon valde min mammas sida i ett bråk mellan oss. Det är över 3 år sedan.

      Är ju inte riktigt samma sak dock. Förövrigt löjligt när man måste välja sida i familjegräl. Jag brukar säga håll mig utanför och sen får folk sköta sitt eget.

        Fast ibland måste man tusan stå på sanningens sida. Det beror väl på hur allvarligt bråket är kanske. Småtjafs kan man vara utan men allvarligt förtal t.e.x är ju något man måste ta ställning till även inom en familj.

          Du tycker det är rimligt att din syster ska välja bort sin egen mamma pga din konflikt med din mamma?

            Jag tycker det vore rimligt att hon inte la sig i eller inte eldade på bråket med egna lögner. Vi vet alla att vår mamma ville skapa osämja mellan sina barn för det var bråk ofta mellan oss p.g.a att vår mamma hittade på saker om oss till de andra.

              Vi som läser här vet ingenting om det specifika i bråket eller vad som eldade på eller inte.

              Men, så som du beskrivit den här så känns det som hon hamnade i skottlinjen mellan dig och din mamma – ska jag vara ärlig låter det som att det är du som bröt med henne genom att ställa ett ultimatum om vems sida hon står på. Är inte här för att diskutera, och jag vill inte heller att du ska tolka det här som ett angrepp, utan det låter som att vänskapen mellan dig och din syster var väldigt viktig för både dig och henne och familjebråk får en ibland att se rött – jag tycker helt enkelt att utifrån din beskrivning (och jag är någon som står oändligt långt ifrån och som bara hört din sida av det här) så låter det som din syster fick ta en del av smällen som du egentligen ville rikta till er mamma. Vad jag menar är – det här kanske går att reparera om du verkligen vill.

            Nä kanske inte välja bort direkt, men någon slags verbal markering om det gäller något som är väldigt sårande eller mer allvarligt. Tycker man sviker parten som är på den mottagande sidan annars. Förmodligen projicerar jag min egna erfarenhet här, där en ingift person spridit lögner om andra familjemedlemmar i ren obetänksamhet och tjafs-anda. Min mamma ville ligga lågt och inte bli inblandad med konsekvensen att barnet som lögnerna handlade om kände sig oerhört sviket. Ibland måste man ställa upp för sanningen och offrets skull, även om det potentiellt innebär konflikt med andra familjemedlemmar. Man kan absolut göra det på ett så snyggt och smidigt sätt som möjligt dock.

          Jag tror att sanningen här var att min syster var skylldig min mamma rätt mycket pengar, då kan man offra en syster som inte har lånat några pengar.

      Samma här. Har en syster som sagt upp kontakten pga att jag vill vara neutral i hennes och vår mammas konflikter. Gud som jag medlat och jämkat under alla år. Behandlas nu med tystnad. Ångrar fan hur jag slitit.

        Nästan samma här. I 20 år har min syster svartmålat och pratat skit om mamma och velat att jag ska välja sida. Mamma har aldrig gjort något annat än att försöka ha en god relation till alla sina barn och jag har försökt att vara neutral och alla till lags. Men till slut blev jag så trött på att behöva höra min syster klanka ner på mamma och jag slutade helt enkelt att svara och att höra av mig. Syrran pushade så länge för att jag skulle välja sida i hennes krig att jag till slut gjorde det, men jag valde mamma.

    Ge och få

    Jag sörjer min förlorade vänskap med min killkompis. Vi pratade ofta om hur mycket vi tyckte om varandra, hur sjukt jäkla bra vi klickade på alla plan och hur vi var varandras soulmates. En dag valde han att avsluta för att han fått för sig att jag hade fått känslor för honom (vilket ej stämmer). Via ett sms.
    Jag fick ingen annan förklaring. Inte ens en chans att diskutera detta. Bara ett hot om att han skulle blockera mig om jag fortsatte ställa frågor kring varför han valde att avsluta. Från att planera att ses till att 5 minuter senare avsluta allt. Och vi kommer inte ens kunna umgås om jag skaffar pojkvän, skrev han.

    Trots att det gått ett halvår kan jag inte släppa honom ? Slutar det någonsin att göra ont??

      Jag har upplevt exakt samma sak men en killkompis! Vi va riktigt nära och hade hur kul som helst. Helt från ingenstans slutade han svara och när jag krävde en förklaring fick jag höra att han tyckte att ”jag hade förändrats”. Ett halvår senare ringde han mig och erkände att han hade fått känslor för mig och då fått panik och avslutat vår vänskap. Rimligt? Jag hade dock ingen lust att vara hans vän efter det, även om han försökte återuppta vänskapen några gånger.

      Låter som det var han som hade fått känslor för dig

      Han var kär i dig.

    Jag håller på att lämna mitt tjejgäng som jag hängt ihop med i nästan femton år. Har slutat höra av mig helt enkelt. Tänker inte ge en förklaring om dom inte ber om det..

    Har dom senaste åren inte mått bra i relationen med dom men har haft så svårt att lämna pga rädd för att bli ensam.. Det är så tragiskt men herregud vad skönt det känns nu när jag äntligen vågat ta steget!

      En av de bästa sakerna jag gjort i livet, var att bryta med/fasa ut mitt tjejgäng (barndomskompisar) som jag också hade umgåtts med i runt 15 år. Kände en sådan frihet! Tror det kan vara svårt för att det inte pratas så mycket om detta, så folk vet inte att man ”kan” bryta m tjejgänget eller bästisen. Men ofta är det något väldigt bra att göra, speciellt när man är ung vuxen o ska hitta sin väg i livet. Då kan det vara förödande att hållas tillbaka av kompisar som inte har samma ambitioner eller mål i livet som en själv, eller som man bara vuxit ifrån. Normalisera att bryta med gamla vänner!

    Ni som skriver att er bästa vän slutat höra av sig och att det ändå alltid var ni som instigerade umgänge; är ni säkra på att ni båda tyckte att ni var bästa vänner?

    Det har hänt mig 3-4ggr att människor jag lärt känna har känt ett behov av att ses ofta och sen stoppat ner mig i bästis-facket. Själv har jag uppskattat att lära känna dem, men när det blir intensivt och det börjat komma en massa krav och förväntningar har jag successivt dragit mig undan, för att till slut inte höra av mig mer. Det går att likna vid en dejt man tycker om, som utan förvarning bara antar att man är tillsammans, utan att förankra det.

    Det har bitvis varit lite jobbigt, för jag gillar inte att göra folk besvikna, men samtidigt så är det så otroligt tråkigt att spendera en massa tid med nån som man egentligen inte är så förtjust i.

    Jag har inte känt att jag behövt förklara mig, eftersom intresset för att umgås jättemycket inte legat hos mig. Det kanske låter arrogant, men jag har landat i att jag inte måsta ansvara för någon annans känslor när jag inte lovat dem nåt eller på nåt sätt uttryckt att jag vill ha en djup, intensiv relation med dem för att sedan strunta i det.

    Men sen är jag introvert också och fokuserar hellre min tid på mina ”riktiga” vänner som jag känt hur länge som helst och som ger mig energi snarare än stjäler den.

    Vore intressant att höra vad ni tycker om det här och hur ni hade resonerat när personer ni inte har nåt gemensamt med bara bestämmer sig för att just du är deras bästis..?

      Eh. Ja vi var bäst vänner på riktigt. Från 13 till 20. Vi satt ihop och folk trodde att vi var tillsammans för att vi umgicks så mycket haha. Inget obehagligt att den ena har bestämt sig för att vara bästa vän, utan vi var bästa vänner på riktigt.

        jaja, säkert ur din synvinkel då.

    Förlåt men detta känns som inlägg jag gjorde när jag var typ 14(alltså åsas och Annas) ?

    Jag hade liknande situation, en av mina närmaste vänner som vi hängde med hela tiden, gick på fester, kollade Gilmore girls, sov över, vinkvällar ja allt med, kom en dag skrikande till mig att jag vet vad jag har gjort och hur f*n kan jag vara så elak. Än idag har jag ingen aning om vad jag gjort och detta är 15 år sedan. Försökte fråga henne, skickade sms, ringde och frågade gemensamma vänner och ingen visste.

    Lite intressant att jämföra med perspektivet från podden Tombola med komiker. I det senaste släppta avsnittet tror jag det var som de kom in på en tanke att män kanske mer tenderar att ghosta varandra, eller ha kvar vänner i periferin där kontakten alltid kan återupptas flera år senare om det behövs, medan kvinnor kanske oftare gjorde ordentligt slut med vänner genom skolgången och i vuxenlivet, liksom gjorde ett bryt att så, nu är jag inte vän med dig längre. Att de ”rensade” i vänskapskretsarna oftare än män. Skämtsamt och generaliserande analys såklart, men jag kände igen lite av det i några exempel ovan. Det kanske mer handlar om personerna som ”gör slut” än den dumpade vännens benämnda ”brister” som inte egentligen finns.

    Nu ser man ju bara den enas sida( Åza)
    Skulle vara intressant att ha den andras sida. Vem det nu är.

      Ja, berätta Anna! Du framstår ju som helt tappad, försvara dig!

      Vänta bara, det kommer garanterat en låååång live från den andra sidan.
      Med beskyllningar, bortförklaringar och självömkan i överflöd…

        ?? ? ????

          Och DÄR kom liven! *poppar popcorn*

    Jag är mest fascinerad att Åsa alltid lägger sig till med olika ansiktsuttryck i närbild när hon skriver inlägg dör hon är arg, besviken, undrande, ledsen mm.

      Hon och My tar bilder vid fotosessions där de även ser arga och ledsna ut för att de ska ha sådana bilder i beredskap om de ska skriva inlägg om något som de är arga eller ledsna över. Då har de bilder som matchar det de vill förmedla som är tagna långt i förväg.

    Men varför är min kommentar under granskning? ?

    När jag var 12-13 år så fick jag en dag ett brev från min bästis där hon skrev att hon inte ville att vi skulle vara vänner längre. Det kom så plötsligt, vi hade tom umgåtts efter att hon skickat brevet! Minns inte vad hon hade för skäl, tror att hon bara ville umgås med andra. Men jag var helt förstörd, det gjorde så jävla ont! Hon sårade mig mer än någon man (hittills) har gjort. Hon gjorde försök till att umgås igen senare under högstadiet men jag ville inte, det kunde aldrig bli detsamma.

    Ingen vuxen människa sitter och ylar om sådant här på sociala medier. Vad som verkligen hänt (om det hänt något alls) kan dessutom ingen utomstående veta. Mata inte den som söker uppmärksamhet på det här sättet – en mogen människa och en verklig vän, om än före detta, håller sådant här privat.

      Fast det är omåttligt roligt att mata Anna Book, det gååår bara inte att låta bli. Att driva med hennes bisarra beteende är enda vägen att stå ut med det.

    Hade en nära väninna, vi höll ihop under gymnasietiden och några år efter. Men hon sög musten ur mig.. Världens snällaste på alla sätt och vis, men allt skulle som oftast gå efter hennes pipa. Hon hade extremt höga krav både på sig själv och de runt omkring henne. Jag försökte hålla hennes tempo, och göra henne nöjd, men det slutade allt som oftast med att hon blev ledsen eller sårad för att jag inte var snabb nog att svara på sms eller höra av mig lika flitigt som henne, det kom ganska naturligt efter en flytt till annan stad. Jag kände ju rent instinktivt att vi hade en fin och djup relation som skulle överleva en flytt, men där tog jag fel. Tillslut sa jag ifrån när hon ringde och grät och menade att jag var en dålig kompis som inte hörde av mig lika ofta som förr. Jag sa helt enkelt att det nog var lika bra att vi gick skilda vägar då jag kände att jag inte kunde leva upp till hennes förväntningar av vad en ”kompis” är. Jag har samtidigt väldigt svårt för benämningar som ”bästa vän”, det är ingen titel jag vill ha.

    Hon blev självklart ledsen, jag hade också blivit ledsen om det var ombytta roller. Men samtidigt kan man inte vara i en relation som inte är nyttig för en själv, hur egoistiskt det än låter.

    Det är som att vissa tror att kompisar är något heligt, något som aldrig kan förändras eller ta slut. Vänskaper tar slut, precis som kärleksrelationer. Och så är det och så kommer det alltid vara.

    Hell to the nah.

    Har dumpat en toxisk kompis som betedde sig gränslöst. Vi hade då varit vänner i 4 år. Vi var en del av en större grupp. Alla blev besvikna på mig (???) och gruppen slutade vara en grupp pga detta men jag skulle fatta samma beslut exakt alla dagar i veckan om jag fick göra om det.

    Och jag gav en förklaring. Men ingen ny chans.

    Har också dumpat en ”kompis”. Narcissist och så jävla störig. Bästa jag gjort var att bryta med henne. Gav ingen förklaring utan fasade ut henne. Känner inte riktigt att jag var skyldig henne ngt efter hennes pissiga beteende.

      De förstår aldrig själva varför heller..!

    Man ska akta sig för alla som heter Maria. Kniv i ryggen helt oväntat garanterat.

    Otroligt så många som upplevt samma sak – att bli dumpade av en nära vän utan att där egentligen finns en riktig orsak. Detsamma hände mig för ett och ett halvt år sedan och det är helt obegripligt. Jag försöker släppa det men kan inte.

      Ja, intressant att läsa så många olika svar!
      Få av oss har dock blivit uthängda på det här hemska sättet där Anna i flera veckor skrivit väldigt negativa saker om en kvinna utan att nämna hennes namn. Att det skulle komma fram vem det gäller måste ju Anna förstått men nu kan hon ändå hävda att hon aaaaaaaldrig skulle hänga ut någon. Åza har säkert undrat vem Anna menar tills hon en dag insåg att det gällde henne själv. Så jäkla obehagligt. Skäms, Anna.

    Har förlorat gamla barndomsvänner. Absolut jättetråkigt för vi har haft så himla kul tillsammans. Å andra sidan ser jag ju på hur olika platser vi är i livet så det skulle bli väldigt konstigt att umgås idag. Däremot kan jag idag känna att det troligtvis är jag som lider mest över att vänskapen är över. Läste i någon annan kommentar här att om att man förmodligen är den jobbiga om man är den som känner sig lämnad. Vilket är jättekonstigt för på sätt och vis har det inte varit ”jämlikt”, jag är alltid den som tagit initiativ till att umgås, bjudit med på saker, fixat och lyssnat när det varit problem. Har sällan själv blivit medbjuden, bjuden ekonomiskt eller fått sms med frågan kring vad jag gör. När jag beskrivit tex förlossningsdepression (nutid) eller varit ledsen över att killen jag gillar inte gillat mig (dåtid) har det varit ”jahapp”. Blir så besviken på en annan nivå eftersom jag förmodligen upplevt vänskapen som bättre eller närmare än vad dessa personer gjort. Förstår ni hur jag menar?

    Jag tänker mer vänskap förändras i olika skeden i livet. När man yngre så hade jag väldigt många vänner. Som egentligen inte var vänner, utan mer kompisar.
    Nu när man är runt 40år, så har jag några få vänner. Vänner jag kan prata mer på djupet med, skratta, gråta.
    Sen om jag möter på en kompis, utbyter man några vänliga fraser.
    Har mycket hellre en sann vän än många kompisar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.