Elliott Page öppnar upp om att vara trans – delar sneak peek på Instagram

Skådespelaren Elliott Page (tidigare känd som Ellen Page) kom ut som gay vid 27 års ålder, och som transperson, den 1 december 2020, med ett Instagraminlägg som ni hittar längst ner i det här inlägget.
Nu har han gjort en lång intervju med tidningen Vanity Fair som ni hittar här, samtidigt som han suttit ner med Oprah Winfrey, i ett samtal som publiceras på Apple+ TV idag (fredag).

Elliot Page Finally Feels “Able to Just Exist” For the first time since coming out as trans, the actor speaks to a trans journalist, Thomas Page McBee, about joy, creativity, and the “misinformation and lies” embedded in anti-trans legislation. Plus, an exclusive clip from Page’s upcoming interview with Oprah Winfrey. BY THOMAS PAGE MCBEE APRIL 28, 2021
Bildkälla: Vanity Fair

En både stark och viktig intervju och video, som bland annat Mia Skäringer Lazar delat på sitt Instagramkonto. 
Att bara få existera som den man är, borde väl egentligen vara alla människors rättighet, men tyvärr är det inte så.

189 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Fantastiskt, Go Page!!

      Så nu är hon en vit man som bidrar till förtrycket av kvinnor. Hmm…

        Waow.

      Äntligen får man höra lite om transmän! Hör bara från transkvinnor

    Vuxna människor kan få leva i sin låtsasvärld allt de vill men de ska ge fan i att mixtra med barns kroppar. Könsstympning på barn är inte okej vare sig kirurgiskt eller hormonellt.

      ALLT i våran värld är på låtsas, se dig omkring bara ??

        ?

      Tror du på allvar att det finns föräldrar som gör det på kul? Du tror inte att det är en övervägning som görs där könskorrigering är det bästa valet? Sedan gör detta inte på små barn utan på människor i de övre tonåren och då utredning tar väldigt lång tid är de flesta vuxna när det är blir dags för hormonell eller kirurgisk behandling.

        Pubertetsblockerare ges inte i övre tonåren när puberteten är långt framskriden. Både effekterna och lämpligheten av dessa behandlingar är starkt ifrågasatta av tunga auktoriteter och forskningen är långt ifrån entydig om nyttan.

        Där har du fel.
        Ta en titt på artikeln i aftonbladet där transsexuella Kurt genomgår pubertetsblockerande hormonbehandling, Kurt är 13år.

        13år är INTE över tonåren, tvärt om.
        Det skulle vara straffbart att göra detta mot barn.
        I dagens Sverige får trettonåringar inte köra moped eller ens köpa en energidryck själv, men byta kön, javisst.

          Vad ska man göra istället?

            Terapi? Psykofarmaka? Om jag tror att jag är Napoleon kommer ingen att kapa två decimeter på min längd och ge mig en armé ?‍♀️

              Fortfarande full? Fick inte transpersoner vara med i hans armé.

              Vill bara inflika att napoleon var inte så kort som det påstås.

                Var tvungen att googla! 1,68 är väl ganska kort? Eller hur kort påstås det att han var?

            Jag tycker att man inte ska fokusera så mycket på kön när man uppfostrar barn. ”Pojkar är så, flickor är si”. Alla känner sig inte henne i sitt kön pga hur samhället ser på en.

              Könsmaktsordningen?

                Vad är det med den? Ska vi ändra våra barn för att passa in i normen som förövrigt är ett problem alla feminister kämpar med?

          Nu tänkte jag inte på pubertetsblockerare utan på testosteron- och östrogenbehandlingar. Pubertetsblockerare ger inte irreversibla effekter på samma sätt som dessa.
          Jag kan bara tala för mig själv som förälder, men jag vet att när ens barn mår tillräckligt dåligt, då gör man vad som helst för att det ska bli bättre, Alla som tidigare förfasats över antidepressiv medicinering på barn kommer att glädja sig över att den finns den dagen ungen verkligen kraschar.

            Pubertetsblockerare innebär ju att personen inte kommer i puberteten samtidigt som sina jämnåriga. Det kan säkert få konsekvenser för den mentala och sociala utvecklingen.

            Jo, de kan de. Bla annat benskörhet livet ut. Läs forskning.

            Nej, fy för antidepressiva till barn! Sluta mixtra med deras hjärnor!

          Håller med om att det inte bör göras på unga barn i tonåren. Har en vän vars barn genomgick könsbyte (inte kirurgiskt så klart) med början redan i 11-års åldern. Hen har utöver könsbyte en massa andra diagnoser och de har varken blivit sämre eller bättre av könsbyte. Jag kan inte låta bli att tänka tänka att en 11-åring med massa olika neuropsykiatriska diagnoser inte är på långa vägar mogen eller redo att genomgå en könskorrigerande behandling.

          Lewis; Tack för att du vågar säga som det är ?? Instämmer helt!

        Min kompis dotter var trans i tonåren och ville ta pubertetsblockerare etc.
        Föräldrarna stöttade sitt barn i hur barnet ville klä sig, klippa sig etc men de gick inte med på några hormoner eller något som inte var ”yta”.
        Idag är dottern myndig och är inte längre trans utan cis-kvinna. För många är det en övergångsperiod, ett sökande efter identitet. Att ligga lågt med hormoner och i grepp är i många fall bäst.

          Det är därför det är så oerhört viktigt att vården är inblandad och att personer med dessa funderingar stöttas på alla möjliga sätt. Jag har personer runt mig som inte alls ångrar sina behandlingar, och där det har räddat liv.

            Fast nu var ju vården för att hon skulle ta hormoner. Det var föräldrarna som inte ville. Flera år senare är dottern nu cis-kvinna (klär sig fortfarande ”manligt” med ”manlig” frisyr) och har inte mixtrat med sina hormoner, vilket ju var bra såhär sett i efterhand.

              Har en nära vän som genomgått samma. Född tjej men jag kände henne under nästa 10 års tid under tonåren som en kille. Hon använde ett pojknamn, tog hormoner och mediciner, osv. Idag är hon cis och har fött barn och lever som 100% kvinna och förespråkar ofta på sociala medier om hur viktigt det är att inse att många barn bara är identitetssökande.

                Japp. Samma med min kompis dotter. Hon hade pojknamn och pronomen han, klädde sig ”maskulint” osv. Sedan avtog det sakta, hon tog bort beskrivningen ”trans” på sociala medier, började fokusera mindre på kön, sedan började hon använda sitt gamla namn igen, flicknamnet, och nu har hon pronomen hon och kallar sig tjej.
                Transperioden varade väl ungefär från 12 till 16 års ålder skulle jag säga.

                  Intressant
                  Jag var själv väldigt inne på att jag hellre ville vara kille, å det var nog i ungefär samma period, det började nog i 12 årsåldern (hade haft mens ett tag å grät över att jag skulle behöva ha det o X antal år till). Sen avtog de där känslorna sakta men säkert. Detta var i slutet på 90talet å det existerade väl knappast i någons begreppsvärld (liten håla) att man skulle börja käka hormoner för att ändra sitt kön.
                  Mammas kommentar var typ ”det är jobbigt, det går över, känslorna är inte för evigt”.

                  Samhället kanske är lite för skitnödigt ibland och lite väl snabb att tillfredsställa allt och alla

      Så skulle du aldrig, aldrig säga om du med egna ögon sett vad en könsbekräftande behandling kan göra med en människa, oavsett ålder. Det är många gånger bokstavligen rent livräddande att få bli bekräftad och accepterad för den person en är, och kommentarer som dina kan tvärtom såra långt mer än jag tror att du förstår. Så snälla, håll sånt här för dig själv, och försök att tro på att det människor säger om sig själva och sina egna liv är sant.

        Det går alldeles att bekräfta och erkänna någons identitet utan att tillåta skadliga behandlingar på barn som är för unga för att förstå konsekvenserna och ge ett moget samtycke.

          Fast så ser inte världen ut och det hoppas jag att du förstår själv. Prova något så enkelt att vara gay i en mindre stad i Sverige så får du se hur får du se hur förstående din omvärld är.

            Nu blandar du bara bort korten i brist på argument. Jag beskrev hur jag tänker agera, där ingår både förståelse, empati och ett stenhårt motstånd mot att mixtra med barns medfödda, friska kön.

            För att världen är oförstående så ska man inte permanent ändra ett barns kropp. Jag har två döttrar och den ena uttryckte när hon ha yngre att hon ville vara pojke. Det höll i sig ett par år och hon fick välja kläder själv (typiska pojkkläder). Vi pratade mycket om flickor och pojkar, varför hon tyckte att hon inte kunde ha ”pojkkläder” som flicka, vad som var skillnaden , vem hon var och nu har hon kommit fram till att hon är den hon är. Ibland tror folk att hon är en pojke och då skrattar hon bara.

              Men du kan inte heller utgå från ditt barn som norm. Nu var det så för henne, men för andra personer sitter känslan djupare och det krävs en mer omfattande hjälp från psykiatrin för att komma tillrätta med vad som pågår.

                Jag tror faktiskt att det är vanligare att det är så som det var med mitt barn. Det är många som ångrar sig som vuxna och vill transferera tillbaka, är det rättvist?

                  Ja det är vanligare, men för det så behöver det inte vara så för alla. Men att ”många” ångrar sig stämmer inte. Men ge gärna en källa på ditt påstående, tack.

                    Kan du ge en källa på att många inte ångrar sig? Om man tänker på hur många barn som ibland funderar på om de hör hemma i sitt kön, hur många av de som får genomgå en behandling och ångrar sig sen jämfört med hur många som sen i vuxen ålder kommer fram till att de vill genomgå en behandling. Vem mår bäst vs sämst? Det är svårt men jag tycker att man alltid ska välja att inte göra något på ett barn.

                  Jo, me det är ju inte heller de barnen som sedan får könsbekräftande vård utan det är ju barn som den känslan inte går över för som får den. Tror faktiskt att den första föräldraimpulsen är att göra som du gjorde, men när det sedan inte hjälper, vad ska man göra då? Jo, då måste man så småningom acceptera att det kanske är såhär det är. Det är inte en tillfällig fas utan det rör sig om faktisk könsdysfori och såvitt man vet finns det idag inga bättre behandlingar än hormonell och kirurgisk behandling. Men det tar tid och det är därför detta främst görs på äldre barn eller unga vuxna.

                    Alexa Lundberg var inte jätteung och ändå säger hon idag att hon borde ha fortsatt vara kille, en feminin bög som hon var. Hon tycker att det var för lite acceptans för att man faktiskt kan vara kille och ändå vara feminin.

                      Tycker det är så bra poäng. Är så sorgligt att vi har så snäva könsnormer att lösningen för många är att göra könskorrigerande ingrepp. Självklart är det lösning för flera men som det låter på mångas erfarenheter här så skulle det ju verkligen mer behöva jobbas i samhället för acceptans för människors olikheter och normer kring vad kön och genus är

          Som sagt du verkar inte ha insyn i detta alls. Jag råder dig att läsa på hur det här fungerar i praktiken, men kan nämna snabbt att det självklart krävs ordentlig kontakt med psykiatrin innan någon fysisk behandling påbörjas för någon i detta.

            Men snälla. Du har inte mer insyn för att du följer några instakonton. ”Educate yourself” är inget argument.

              Nu sa jag inte att du skulle följa konton på insta, utan att du skulle läsa på om könsdysfori. Det finns mycket kunskap att ta del av och det verkar som att det finns en hel del luckor att fylla i.

          Det går bara till viss del. Omgivningens uppfattningar kommer också alltid att spela roll, hur bekräftande du än är som förälder. Sedan handlar det dessutom om att något känns fel i kroppen, inte bara att man ”vill ha” en identitet. Jag är inget fan av könsbekräftande behandlingar och inte av pubertetsblockerare heller, men ibland är det nödvändigt.

          Anonym 07:34
          Så jäkla bra sagt, ville bara säga det ??

      Vad bra att de inte sker då, det är en myt av som sprids av de som är mot transpersoner och framförallt sprids av terfs som Kajsa Ekis Ekman.

      Men jag hoppas du är medveten om att ett barn kan veta att det är tilldelat fel kön, utan påverkan av någon.

        Kön tilldelas inte. Det ÄR. ”Tilldelat kön” är ett lögnaktigt begrepp.

          Fast nej.

            Minns inte att jag tilldelades ett kön.

              Så du har inget personnummer?

                Personnummer är inte kön. Det baseras på kön.

                  Exakt…

              Som sagt, kolla ditt personnummer.
              Näst sista siffran.
              Ojämn=man.
              Jämn=kvinna.

                Avgjort!
                Vi vet ju att först kom personnummer sen skapades man och kvinna.

                  Du fattar nog om du anstränger dig lite mer 🙂 Frågan handlade om att bli ”tilldelad” ett kön.

          Håller med om att ”tilldelat kön” är ett felaktigt begrepp. Vi borde tala om biologiskt kön och upplevt kön eller kanske socialt kön. Det biologiska könet går inte att ändra. Det går inte. Punkt. Om tvåtusen år, när någon hittar Elliott Pages benknotor i en grav, och använder sig av dna teknik för att ta reda på vems benen var, var personen bodde, åt för mat etc, så kommer DNA:t att tillhöra en biologisk kvinna. Hans mtDNA kommer att visa att han är född kvinna och bär på samma arvsmassa som mamma, mormor, mormorsmor och så vidare i nästan all oändlighet.
          Det biologiska könet går inte att ändra.

      ”Gender Identity: Can a 5’9, White Guy Be a 6’5, Chinese Woman?” (https://www.youtube.com/watch?v=xfO1veFs6Ho)

    Elliot är grym, men tyckte frågan från Oprah var konstigt ställd. Som om man vaknar en dag och ba ”ahhh jag är trans, bäst jag lägger ut det på insta”.

    I övrigt hoppas jag att alla transfober tar ett djupt andetag och kanske en promenad istället för att posta här. ?️‍⚧️♥️

      Samma gäller de som kallar alla som inte håller med för transfober. Jag tycker folk är fria att leva som de vill, identifiera sig som de vill och ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Men det betyder inte att jag accepterar alla åsikter du har om transsexuella.

      Stolt också (;

    Men hjärnan är inte fullt utvecklad förrän 25 så även i övre tonåren är det dumt att börja mixtra med sådant.

      Vad jag förstått så mår många transpersoner mycket dåligt. Många som självskadar, dör av suicid osv, då kanske det finns allvarliga risker att sätta gränsen vid 25?

        Då får man väl behandla dem på samma sött som alla andra som självskadar..

          Och du tror inte att man försöker göra det också? Dock är könsdysfori som det heter en specifik diagnos, och får man den så behandlar man såklart efter den diagnosen också.

        Men många transpersoner lider även av andra psykiska åkommor, tex ångest, ptsd, depression.

      Men det där är en så konstig sak att skriva, i så fall bör man inte skaffa barn, gifta sig eller ta något annat beslut heller innan man är 25. Att hjärnan inte är fullt utvecklad betyder inte att du vaknar upp en dag och är en ny person bara för att *poff* nu är den klar!

      Ingen ifrågasätter en person som kommer ut som homosexuell vid 23 års ålder med att dom är för unga för att veta, så varför ifrågasätta någon som kommer ut som transperson?
      Dom vet vilka dom är.

        Fast det där är en märklig jämförelse. Att komma ut som homosexuell när man är 18 och ha sex och förhållanden med de av samma kön har ingenting att göra med att man sedan som 32-åring kommer på att nä nu är jag faktiskt hetero istället och börjar ha relationer med de av motsatt kön. Man är inte påverkad av att man tidigare hade homorelationer. Men om man tar könsförändrande hormoner, kanske opererar kroppen på flera ställen, och 10 år senare kommer på att det var ett misstag – ja då har man STORA problem att ta itu med.

          En person som levt hela sitt liv med att känna sig fel i sin kropp och bestämmer sig för att genomgå en könskorrigerande operation med hormonella behandlingar och allt är nog MYCKET medveten om att det är lite av en one way street, men som jag skrev, dom VET vilka dom är och alltid har varit, det är ytterst få fall där man sedan ”ångrar sig”. Det här beslutet är inget man tar helt plötsligt, det ligger oftast år av drömmar och längtan efter att få vara den man är.
          Förstår inte varför man som utomstående ska komma med pekpinnar och åsikter om vad folk väljer att göra för att få vara lyckliga i sig själva.

            Men om den personen är 11 eller 13 eller 14 år gammal? Vi låter inte 14-åringar tatuera sig eller pierca sig eftersom samhället anser att de inte är mogna nog att fatta beslut om att permanent ändra sin kropp.

              Nu kan du ju inte korrigera kön lika lätt som du gör en tatuering. Vore jämförbart om du behövde utredas i flera år, träffa psykologer osv för att tatuera dig. Nu kan du tatuera dig för att du får lust, du kan inte korrigera kön för att ”andan faller på”.

      Och sedan fortsätter man att utvecklas hela livet. Det du vill när du är 25 är kanske inte samma sak du vill när du är 55? Ska man undvika att göra val då?

        Ja, man får vänta tills nästa liv

      Du tror alltså att könsidentitet är något som förändras ”med åldern”?

        Vanessa Lopez som opererade sig – och ångrar sig – menar det i alla fall.
        https://www.expressen.se/noje/vanessa-det-var-inte-mig-det-var-fel-pa/
        ”Det är viktigt att vi pratar om alla andra variationer av transpersoner som finns. Vi är så fixerade av könsbyte. Det finns bara man, kvinna och transsexuella – dem som gör könsbyten. Och det varierar ju genom livet, sexualitet och könsidentitet. För min del har det förändrats. Man behöver inte bestämma sig för någonting och gå igenom de här brutala operationerna, säger Lopez i programmet.”

        Min vän ändrade sig. Trodde hon var transman hela tonåren och tidiga 20-års åldern. Åt massa hormoner och preparat, hade djup målbrottsröst som en man och fick skäggväxt m.m. Lever idag som ciskvinna. Det var visst bara ”identitetssökande”. Och ja, hon självskadade och utreddes även för andra psykiska sjukdomar…

        Många tonåringar går igenom en fas av könsdysfori, som går över.

    Fantastiskt att se ”sneak peek” rättstavat.
    Inte många som stavar det rätt ?

    Så du föds till kvinna men vill nu leva som man.

    Vad är egentligen annorlunda?

      Fråga den vackra Ekis Ekman eller va hon heter. Hon ger svar på tal utan underbyggd fakta och blir bara lite lagom ifrågasatt.

        Men varför skulle hon kunna ge svar på det? Hon är ju inte trans. Hon kritiserar ju transrörelsen.
        Du kan väl svara på det?

        Hon blir väl extremt ifrågasatt?

      Skulle du tycka att det var sak samma om du resten av ditt liv var tvungen leva i en manlig kropp? Vad skulle vara annorlunda?

        Det skulle väl gå lika bra som en kvinnokropp? Jag är en person med ett kön, könet är inte jag. Om jag var man, det skulle ju vara naturligt för mig då. Jag är kvinna men det är inget som påverkar hur jag är som person.

        Könet påverkar väl ändå inte hur man är, eller vem man är? Det är ju bara yttre attribut samt, för heteropersoner, påverkar om man penetrerar eller blir penetrerad, blir gravid och föder barn.
        Rent kroppsliga funktioner.
        Vad annars hade varit annorlunda om jag varit man? Jag hade säkerligen varit språkbegåvad ändå, varit företagare inom samma bransch som idag, gillat mat och film precis som nu.

    Men tänk om du ångrar dig dåråååååå
    Sa aldrig någon någonsin till kvinnor och män som väljer att skaffa barn som 15 åringar.
    Utan då är det vackert och fint och sen fortsätter massproduceringen så barnbidragen fortsätter att rulla in.

    MEN nåde den som är sig själv, utan att det på något vis skadar en annan levande människa – då skall moralpredikan dyka upp ÖVERALLT.

    Ok, jag vet att skaffa barn är vackert osv osv och man skall inte jämföra olika situationer – men varför bli upprörd över att en person äntligen vågar vara nöjd och älska sig själv??
    Det är orimligt (!!) för mig och totalt obegripligt.
    Hela den kristna amerikanska befolkningen går väl bananas nu och somnar snyftandes med bibeln och AK-4 som huvudkudde.

    OMG, jag kände själv nu att detta blev totalt ostrukturerat och lämnar många öppningar för ifrågasättanden….
    Tack och hej leverpastej, idag är det fredag!

      För att vara progressiv och woke låter du jävligt fördomsfull och dömande. Det går att tala för en sak utan att nedvärdera andra livsval. Prova vetja!

        Jag vet- jag blev orimligt upprörd när jag tänker på det konservativa amerikanska folket.
        Alltså de riktigt konservativa.
        De som anser sig kristna och tar avstånd från allt eget ansvar genom att ständigt hänvisa till och tacka gud.
        Oftast också de som inte ser korrelationen mellan tillgången till vapen kontra dödskjutningar.

        Sen gjorde jag såklart samma sak när jag på något vis rörde ihop det och blandade in unga mödrar, ingen skugga falla över dem.

        Så, nu tar jag mig ett djupt andetag och en köppajävel till och så kickar vi igång helgen.

        Gött gött

          Har du träffat många sådana personer? Pratat med dem? Eller lever de mest bara i dina fördomar?

            Dum retorik. Gör som TS och drick en kaffe.

            Svar ja, jag har träffat många dylika och svar nej, de lever faktiskt på riktigt.
            Slut på meddelandet. Ta du en köpp du å.

      Varför nämner du just de kristna? Tror du muslimerna i USA jublar över Elliott?

        Fast nu är inte muslimer i USA det stora problemet för HBTQ+ personer. Det är ganska liten risk för att den lokala moskén står utanför abortkliniker och protesterar i USA också för den delen.

          Ja och i Mellanöstern har hbtq ett paradis.

            Nu gällde diskussionen USA och inte Mellanöstern. Håll dig till ämnet

          Nej, de är ett ännu större problem för HBTQ. Islamiska staten kastade homosexuella från hustaken.

          Sedan kan du kolla in den nya skandalvideon där invandrare på stan talar ut om sina drömmar: ”Wallah, folkmord direkt på judar och bögar”. Har aldrig förstått varför vänstern, feminister, HBTQ fjäskar för islam.

            Att ifrågasätta och uppröras av hur den amerikanska extremhögern behandlar HBTQ+ personer är ju inte likställt med att ”fjäska för islam”. Det är en sån utbredd villfarelse om vänstern att jag snarare tror att ni VILL att det ska vara så för att ni ska ha något att svinga mot. Alltid i opposition om det så är väderkvarnar det ska slåss med. Kom med något konstruktivt för en jävla gångs skull.

            Och lär er hålla er till saken.

            Haha, islamirritationen tog fart rejält

            Samma naivitet som det var för Hitler

        Alltid detta tjat om muslimer. Som anonym ovan mig skriver så är det inte muslimer som gör livet surt för transpersoner och många andra grupper i USA.
        Läste nyligen att kristna är de som krigar mest i världen och startat flest krig genom historien så mycket för den kristna godheten

          I USA finns för och emot, men ta en titt i Irak, Syrien eller Saudiarabien..,

            Säger inte att det inte är problem där men nu är USA fokus då Page är bosatt där

          Finns transpersoner bara i USA, det har jag missat helt

    Jag undrar över en sak. Hur vet man att man ”är” man eller kvinna, utöver det kroppsliga?
    Jag är kvinna, men det ”känns” ingenstans, det är något jag vet pga min kvinnokropp.
    Känner andra människor en ”könskänsla”?
    Jag lekte både med bilar och med dockor som liten, fick inte någon könstypisk uppfostran.
    Är det pga detta jag inte ”känner” att jag är kvinna?
    Obs jag personligen är alltså trygg och nöjd i min kropp. Jag undrar bara vad det är som gör att man vet att man har ett visst kön?

      Prova att vända på det: känner du dig som man?

        Ingen aning. Hur känns det att vara man?

      Men det är kanske så att du känner att du är kvinna pga något annat än din kvinnokropp egentligen men att det är så självklart att det inte går att säga något konkret om? Dvs det känns i en på ett så naturligt sätt att det först är när man är född i ”fel” kropp som man reflekterar över det?

      Jag hörde någon jämföra det med att vara höger- eller vänsterhänt och tyckte det var en bra jämförelse. Det vet man ju bara att man är, man känner det i kroppen och det andra känns fel. Och att man kan tänka att det är lite samma med att känna vilket kön man är.

      (Obs att jag inte är transperson och alltså inte kan säga att det känns såhär utan det är bara reflektioner jag tidigare hört från transpersoner)

        Men när man vet att man är vänsterhänt är det ju för att högerhanden ”inte funkar”. Så blir ju ganska uppenbart.

        Men om man inte känner sig rätt i sin kropp, hur vet man att leva som det motsatta könet kommer rätta till det?

        Vad, om du är född kvinna men vill leva som man, kommer vara annorlunda om du lever som man?

          Det som blir annorlunda är att du kommer att känna dig hemma i din kropp och att du känner dig som dig själv. Jag tror att det är omöjligt för alla som inte känner så själva att förstå exakt hur det känns för nån som inte har en kropp som stämmer. Därför är det allra viktigaste att acceptera andras berättelse. Man behöver faktiskt inte själv förstå allt som andra känner.

            Men hur vet du det innan? Det finns ju många som ångrar sig.

            Och vad är det du inte kan göra/känna/etc som kvinna utan istället måste du leva som man? Vad är skillnaden?

              Nej, det är inte många som ångrar sig. Det är något du gissar dig till. Kolla upp riktig fakta istället.

                Ok och min andra fråga?

                  Den har du redan fått svar på.

                    Nej det har jag inte.

                    Vad är det för skillnad på att vara man eller kvinna?

                      Jo det har du. Det handlar om huruvida en person känner att dens kropp stämmer, om den känns fel eller inte. Har du läst intervjun med Page som finns länkad i inlägget? Där förklarar han från sin upplevelse.

                      Annan anonym här – tror det handlar mycket om hur samhället bemöter dig vilket påverkar ganska mycket på vad det är för skillnad på att vara man/kvinna.

                      Om du vaknade i en manskropp imorgon, tror du att du skulle kunna acceptera att leva i den då? Skulle du känna att det yttre könet inte spelade så stor roll ändå.

                      Nej jag skulle inte vilja vakna som man imorgon och det pga samhällets förväntningar på hur jag ska vara/se ut/etc som man.
                      Och det är lite det jag vill komma till… bör vi inte förändra samhällets syn på hur man ska vara som man eller kvinna istället för att uppmuntra människor att operera sig och ta hormoner?
                      Det är inga enkla operationer vi pratar om här.
                      Går de fel kan ditt liv bli mer eller mindre förstört.

                      Jag tror ändå att även om man tog bort förväntningarna på beteende kopplat till kön, så skulle människor med könsdysfori ändå må dåligt av att uppfattas som ”fel” kön. Så säger i alla fall den transperson jag är nära. Det är andras avkodning baserat på kroppsutseende som är jobbigt, och då hjälper det ju inte att man får vara som man vill oavsett kön.

                      Anonym 10.14.
                      Jag känner att jag skulle acceptera det (kan ju inte VETA hundra procent säkert då det inte hänt). Skulle va glad, slippa kvinnokroppens problem och smärtor.. ?
                      Därmed inte sagt att jag inte tror på transpersoner, man måste som sagt inte förstå alla heller för att acceptera.

      OK Karen!

      Vilken tur för dig att du kan känna dig trygg i att du inte fötts in i del kropp. För det är just känslan att det INTE är rätt som är problemet. Otroligt korkat inlägg av dig.

        Du verkar ju oerhört tolerant och vidsynt. Skön inställning…

        Det var väl en ärlig och ödmjuk fråga? Hur ska man någonsin kunna förstå varandras synsätt om man inte får fråga?

      Eftersom du känner dig bekräfta i din kropp så är det nog svårt att förstå hur någon inte kan göra det. Men de jag känner som har försökt att förklara detta säger att kroppen känns just ”fel”, att den inte stämmer i tanken med vad de ser i spegeln. Sen är ju könstillhörighet ganska komplicerat överlag, men de som genomgår en behandling för detta gör ju inte det för att det är ”kul”, utan för att de känner att de inte kan (över)leva i den kroppen de har och det är såklart väldigt starka känslor det handlar om. Vissa skulle hellre ta sitt liv än att fortsätta vara i en kropp som inte känns som deras egen.

        Låter som psykisk sjukdom, det du beskriver. Det skulle likaväl kunna vara anorexi, för jag känner exakt sådär.

          Det är inte en sjukdom, men det har en diagnoskod (som är nödvändig för att få rätt behandling).

            Diagnos=sjukdom

            Diagnos+behandling. Ja, låter inte som om man är frisk då.

          Detta. Det är märkligt att så många andra psykiska sjukdomar ses som just sjukdomar där personen måste acceptera vem de faktiskt är, men könsdysfori godkänner att den felaktiga inre bilden ska påtvingas det yttre. En anorektiker får lära sig att hen inte kan leva normalt och väga 32 kg och äta 1 äpple om dagen, men Johan kan lätt bli Johanna via livsfarliga hormoner, riskfyllda operationer och decennier av sjukskrivning. Vården har tappat det…

            Exakt sådär resonerades det när homosexualitet klassades som en sjukdom. Som tur var har man kommit längre där nu…

              Fast homosexuella är ju kroppsligt ”hela”. De behöver inte operationer och livslång farlig hormonbehandling. De kan bara ”existera”.
              Trans är ju en helt annan sak.

                Jämförelsen handlade om resonemanget, att stigmatisera en grupp människor genom att säga att de är psykiskt sjuka.

                  Fast det är de ju, de har en diagnos.

                Det skulle vara fantastiskt om trans också bara fick existera. Accepterad utan ingrepp. Det borde vara dit vi strävar.

            Jasse – skillnaden är att om du inte botar anorektiker kan hen dö.
            Om du inte låter en människa vara den de anser vara – kan hen ta sitt liv.

              Så nu ska man få göra vad som helst för annars tar man sitt liv? Så sa ju tjejer på 90-talet för att få silikonpattar bekostade av landstinget och det fick de också, men numera har man gått ifrån det och sagt de får jobba och spara pengar, sedan köpa pattar. Ändå rimligt om transpersoner fick samma behandling och då fick kämpa lite för sitt mål och under tiden tänka efter om de vill gå igenom allt det.

                Du verkar inte riktigt förstå att det är en ganska krävande process att gå igenom en könskorrigerande behandling, som absolut innefattar att ”tänka igenom sitt beslut”, minst sagt. Det är ett team kring personen från olika delar av vården, och flera personer kommer under tiden fram till att inte fortsätta processen heller. Det tar alltså flera år innan eventuell operation ens kommer på tal, om det ens görs, till exempel.

            Decennier av sjukskrivning? Transpersoner är väl inte sjukskrivna i decennier pga hormonella eller kirurgiska behandlingar.

              P.g.a. sina psykiska besvär…

          Genusvansinne har det kallats.

          Yes, låter som kroppsdysfori som många med ätstörningar har.

            Ok. Fast det är inte samma sak.

      Jag vet folk som känner så, som är födda kvinnor och känner att det vore fel att vara man. Jag känner mer som du. Sen kommer det vissa specifika erfarenheter av att vara man eller kvinna som ör med och formar en såklart. Men aldrig identifierat mig starkt med att vara just kvinna, men vissa gör det som sagt.

    Varför lyfter du inte upp Keira Bell istället? Det som hon gjorde var starkt och viktigt på riktig.

      På vilket sätt är det Page gör inte ”viktigt på riktigt”?

        Page har inte fått hormonbehandlingar som tonåring, så hen kan inte veta hur det är i verkligheten. Keira Bell däremot började med hormoner när hon var 16 och ångrade några år senare. Nu går Bell mot transrörelsen och står upp för unga och oftast utsatta tjejer och kvinnor, som används som medikaliska försöksdjur.

          ”Medikaliska”

    Byter sida och tror att hon kan va med i männens Kamp?

    Nä skoja bara?

    Exakt vad betyder queer? Hon skriver att hon är trans och queer. Trans förstår jag men inte det andra.

      Queer har en lite luddig beskrivning men jag skulle säga att om man är queer så är du en som bryter mot könsnormer, en som tillhör minioritetsgruppen. Typ alla som inte är heterosexuella cis-människor är queer

        Tack!

    Nej, han är man och heter Elliot.

      Nej för han är väl inte opererad till man? Eller har jag missat nåt?

        Hallå han har ju klippt håret kort! Klart han är man!

        Obs. Sarkasm. Obs.

        Det krävs inte operation heller.

          Hahaha okej

            Sluta förlöjliga.

    Nu menar jag inte något illa med min kommentar utan mer att det är jag som är korkad. Om Elliot kom ut som gay när han identifierade sig som kvinna, så var han gay, inget konstigt med det men om Elliot nu identifierar sig som man – är han fortfarande gay då? Blir han inte heterosexuell igen eftersom han är man och attraheras till kvinnor?

      Jag tror inte att begreppen homo/hetero vill användas av de som är trans, utan det är förmodligen där som ordet queer kommer in.

        Verkligen inte lätt med alla dessa ord.

          Finns ganska bra ordlistor om man letar lite på nätet, RFSL har nån tex.

            Jo men när osäkra personer inte ens själva vet vilken kategori dom tillhör, då är det verkligen inte lätt för en utomstående att försöka förstå heller.
            Många byter ju liksom tillhörighet flera gånger i sitt liv. Känns mer som att det är psykiska problem än könstillhörighet.

            Och i min värld är alla MÄNNISKOR oavsett. Jag behandlar alla utifrån det.

    Det är inte enkelt… Jag tycker det är fantastiskt att se de som verkligen hittar hem och mår bra med hjälp av könsbekräftande behandling. Men man kan inte ignorera det faktum att det finns de som ångrar sig och då har de genomgått väldigt invasiva ingrepp och får aldrig tillbaka sin ursprungliga kropp. Även att man i många(inte alla) fall när man transitionerar förlorar förmåga att få barn, barn är ju inte för alla men det är ju en sån grej som många ändrar sig om när de kommit upp lite i ålder. Många lägger stor förhoppning vid könsbekräftande behandling och att bli helt lyckliga och nöjda med tillvaron efter som jag förstått det, det är ju ingen garanti för att livet blir lättare. Tycker det ska vara tillgängligt med behandlingen, men inte för barn. Inte några såna beslut innan barnet ens kommit i puberteten!
    Det är intressant att läsa på https://www.reddit.com/r/detrans/ där personer berättar sin resa genom könsbyte och att sedan ångra sig. Sen finns det transition-forum med massa glada berättelser med människor som fått ett liv de vill leva med behandlingen. Det är så svårt det här.

    Jag har en fundering… Vi har en person på jobbet som var kille, han bytte kön och namn till kvinnligt, och ska nu byta tillbaka till manligt namn och så.

    Jag förstår att det inte är min ensak, men… Varför?

      Det kan nog bara han svara på själv, inte någon här.

        Haha det kan jag ju inte fråga honom

          Lika lite som du kan fråga folk här…

            Tänkte att någon forskarexpert kanske satt på svaret. Antar att ingen här doktorerat i detta?

              Tror knappast en ”forskarexpert” kan svara på varför denne individ gjort så heller. Du måste nog fråga din kollega för att få ett korrekt svar eller helt enkelt släppa det.

    Nu kanske många här tycker jag låter arrogant (vilket också är helt ok, alla har olika åsikter). Men, jag tycker detta gått för långt.

    Forskning visar att de som genomgår könsbyte inte blir lyckligare, snarare tvärtom, och självmord är överrepresenterade bland dessa.
    Säger inte att det är rätt eller fel att genomgå operation. Men är det verkligen något man ska tok-hylla så på pass mycket?

    Ex;
    Det finns en psykisk sjukdom som gör att man känner att en viss kroppsdel inte tillhör en själv; Det kan vara en arm, eller ögonen, ett ben osv.

    Dessa personer gör då allt för att bli av med den kroppsdelen; som t.ex amputerar bort sin arm, gör sig själv blinda osv. För att det ”är så dem känner på insidan”.
    Denna sjukdom klassas som ”psykisk åkomma” och någon man bör söka hjälp för. Men vad är egentligen skillnaden mot detta och vilja byta kön.

    Det ena är en allvarlig psykisk störning och det andra ska man hylla. Trots att båda endast berör än själva.

    Förstår ni hur jag menar?
    Vad folk gör med sina kroppar berör inte mig, men man kan ju undra varför dem känner för att byta kön. Vad är det som gör att dem känner så?
    Är det så dem verkligen känner? Är det pga trauma? Är de pga indetitetskris? Är det pga mobbing? Eller är det verkligen så att det är pga att dem är födda i fel kön??

    Tycker man bör forska i det mer, istället för att låta folk operera sig för enkelt i alla fall.

      Fast man HAR forskat kring detta och det är INTE enkelt att få operera sig.

        Okej. Men oavsett.
        Vad är det som gör att personer känner så?

        Är det verkligen hälsosamt ”att göra dig fri” och byta kön, eller är det tvärtom, väldigt ohälsosamt?

          Det är bara att söka lite. Här finns tex en artikel http://psykologtidningen.se/2019/08/27/forstaelse-av-kon-maste-baseras-pa-fakta/

        Det varierar hur enkelt och svårt det är. Bland tonåringar är det extra svårt, speciellt de som mår dåligt av att puberteten slår till och börjar hata sin kropp och utvecklar ätstörningar. Ett exempel nedan. Det finns massor av historier där folk säger att de önskar att det varit en större inredning. Självklart är det inte alltid så lätt, men också viktigt att förstå att det, för många, inte erbjuds ordentlig hjälp/alternativ innan

        Ellie and Nele: From she to he – and back to she again https://www.bbc.co.uk/news/stories-51806011

          Viktigt att notera att det kan skilja sig mellan länder också, när du länkar till en brittisk artikel!

            På vilket sätt skiljer det mellan länder? (På riktigt nyfiken)

              Det skiljer sig hur utredningarna går till, vid vilken ålder man kan få tillgång till vilka behandlingar, vilka professioner som är inblandade osv. T.ex. hade ju någon av kvinnorna i artikeln fått hormoner utskrivna av sin psykolog. I Sverige görs det av specialistläkare, endokrinologer.

              Utredningar för att fastställa diagnosen görs av psykologer och psykiatriker i team, och det första som händer är att en psykiater ställer en mängd frågor för att se vilka andra möjliga psykiatriska och somatiska diagnoser som skulle kunna finnas. Finns det misstankar om detta pausas själva könsdysforiutredningen tills man kunnat färdigutreda och om möjligt behandla andra tillstånd och sjukdomar. Sedan är det förstås svårt att veta om tex en ätstörning beror på könsdysfori eller om det är könsdysforin som orsakas av en ätstörning för att ta ett exempel.

              Det har förstås funnits exempel även i Sverige där man fått tillgång till behandlingar relativt snabbt, men jag som är inne i svängen nu har inte upplevt det så, utan snarare att de är väldigt försiktiga med att avsluta för snabbt. Och ibland kanske enda sättet för någon att komma fram till att man nog inte är transsexuell att testa. För även om man är hundraprocentigt övertygad vet man inte hur det kommer att kännas förrän man gjort det. Att detransitionera behöver inte heller betyda att man upplever att ens liv har förstörts. Kvinnorna i artikeln känns trots allt tillfreds med livet även om de är ”annorlunda”.

                Okej, tack för svar. Jag är inte så insatt i hur det går till.

    Den här personen verkar inte må särskilt bra. Oavsett.

    Många transpersoner är autistiska. Finns en hel del forskning på det. Jag tror att en del av den psykiska ohälsan hos dessa har snarare med autismen att göra. (Autism medför tyvärr ofta depression, ångest, ätstörning m.m.) Jag tror också detta kan vara anledningen till att många fortsätter må dåligt även efter de fått könskorrigerande behandling.

    Hur kommer det nu bli med The Umbrella Academy???
    I The Umbrella Academy spelar han en av dem viktigaste kvinnliga huvudrollerna, om han tar hormoner och gör operationer för att bli man fysiskt kommer han ju inte längre kunna spela en kvinnlig huvudroll???

      Dom skriver säkert in det, Elliott fick ju sin karaktär att vara gay läste jag någonstans och det gjorde mycket för handlingen.

        I serie tidningen så är det aldrig fastställt vilken sexuell läggning karaktären Vanya har, vilket gör att tv-showen kan göra sin egen fria tolkning och samtidigt följa serie tidningen. Däremot är hon i serie tidningen kvinna, så att göra henne transsexuell i tv-showen tror jag inte kommer ske.

    Gillar inte sådant här. Trans-trams

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.