Emilias ärliga inlägg om sitt och Marcelos förhållande

Emilia: Får väldigt många kommentarer och frågor om varför Marcelo ofta gör saker utan mig & Elle och varför han inte är hemma så mycket. Jag ska vara ärligt med er och berätta att vi har det jättejobbigt just nu. Vi har nog aldrig haft det så här kämpigt i vårat förhållande förr, men vi kämpar på och ger inte upp i förstahandsval. Så nu vet ni. <3 Vi ska inte göra slut och flytta isär men jag vill ha en lägenhet jag kan vara i tills vi flyttar tillbaka till stan då jag inte vill sitta här ute ensam och inte kunna träffa vänner/göra saker på samma sätt som jag kan göra i Gävle/stan.<3 Blir FÖR ensamt tillslut...Emilia: Åker nog och stannar i stugan större delen av sommaren, då får jag umgås mer farmor & farfar också. Sen är det ju bara att åka hem om jag får hemlängtan. Vill bara säga stort tack för allt stöd. Wow! Tror jag får över 200 meddelanden där folk skriver att 1-2 småbarnsåren är kämpiga när det kommer till sitt förhållande. Känns skönt att höra. Och återigen, NEJ vi ska inte flytta isär.

Emilia: En av anledningarna till varför jag ångrar att jag la ut detta från början och varför man ska hålla saker privata. Emilia söker egen lägenhet tillsvidare" men hon skriver inte varför jag sökte. (Det Emilia menar är det inlägg som Exonphspoilers la ut på sin poddsida som avslutas med orden "Är någon förvånad?".  Det var för att komma närmare stan/vänner/familj tills vi (JAG OCH MARCELO) flyttar till VÅR lägenhet som VI köpt. Handlade om en månad.
Bildkälla: Emilia Wahlund Instastory

Jag har själv inte upplevt småbarnsåren och kan inte bidra med några egna visdomspärlor, där emot har jag många runt om kring mig som har gått igenom dem, där jag snappat upp ett och annat. 🙂
Givetvis är ingen situation den andre lik och det finns inte ETT bombsäkert sätt att hantera svårigheter på, men jag tänker att man kanske kan göra det som går för att vara så förberedd som möjligt?

Ett par i min närhet gjorde ett avtal med varandra, där de helt enkelt kom överens om att de inte fick separera under barnets första tid i livet (ett eller två år tror jag det var) – just för att det KOMMER vara jobbigt med småbarnstiden, men att det inte fick förväxlas med att man har det jobbigt och vill avsluta sin relation. De lovade helt enkelt varandra att ta sig igenom dessa år tillsammans, oavsett vad.
Det är kanske inte ett tips som fungerar för alla, men för dem fungerade det.
Deras relation är fortfarande intakt och familjen har till och med utökats med ytterligare en medlem. <3

Har ni några tips eller kanske bara ett uppmuntrande ord till en kämpande, nybliven mamma?
Vi kan väl skippa ”the blame game”, eller?