Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

393 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Är det någon här som har åkt tåg genom Danmark det senaste? Jag skall tåga till Berlin i augusti och passerar Köpenhamn på vägen, och är lite nojig över hur det fungerar med corona. Är inte vaccinerad än, men har antikroppar. Blir inte särskilt smartare av att googla, har så svårt att förstå vad de menar på de hemsidor jag har hittat.

    Någon som har erfarenhet, eller tips på vart jag kan läsa mig till information?

    Någon som har haft problem med att resa till Tyskland på grund av corona?

      Om jag hade rest så hade jag först och främst vaccinerat mig, sen fixat alla intyg som skulle tänkas behövas och se till att min sånt EU försäkring eller vad heter (lila kort oftast) funkar. Risken är ju att man blir fast någonstans annars.

      Ud har en alp, resklar, där man kan läsa om regler i alla länder. Superbra!

        En app…

        Vad bra! Laddar ner den på en gång. Tack!

          Sweden abroad + landet du vill ha info om.

      Japp! Bor i Skåne.

      Följande går bra: Antigen (48 timmar), PCR (72 timmar) eller intyg på smitta sedan max 6 månader tillbaka. Du ska kunna dokumentera det 🙂

        Åh okej! Hur får man intyg på att man har haft smitta? Försökt kolla på 1177 men hittar inte.
        Känns som att min IQ har sjunkit sedan jag började tänka på detta.

          Det spelar ingen roll om du har antikroppar eller haft smitta. Du måste ta antigentest för att åka till/passera Danmark. Det var den info jag fick när jag skulle åka till Köpenhamn från Malmö för två dgr sedan. Fick denna info på plats vid Malmö C av de som utförde testen utanför centralen.

            Går bra med vaccinationspass också.

              fast hon får väl inget vaccinpass när hon inte är vaccinerad. Den andra informationen funkar väl inte än?

                Japp! Men ?:s kommentar gick att missförstå som att den var ett lämnat uttalande om vad som alltid gäller vid inresa till Danmark. Så jag utvecklade.

                  Nej, det gick inte att missförstå om man kan använda sin hjärna.

          Jag hoppas verkligen inte att sjukvården inte ska belastas av att du ska ha ett intyg … sjukvården behövs till annat

    Är davines minu-serie bra?

      Davines Ol är grym!

        Ja den är fantastisk men tyvärr för stark doft för mig. Minu-serien doftar lite mildare blommigt.

          Håll koll på vad som händer i Tyskland också. Vissa Länder kommer att införa krav på test i augusti.

    Är det sant?? Måste kolla

    Undrar om någon här vet hur det gått med Nardos som ”fastnade” i Dubai?

    Hennes son hade redan innan graviditeten svårt med förändringen, en ny vuxen i huset och allt. Det lär bli jobbigt för honom när det kommer en ny bebis så snart efter dessutom. Usch vad jobbigt. Jag tycker inte det är fel att gå fort fram men just när man redan har små barn måste man ändå tänka till. Det blir iaf spännande att följa hur det går för dem!

      Håller helt med! När man har små barn måste man sätta dom först, hur lär man än är. Det betyder ju inte att dom inte kan skaffa barn, utan att dom kanske ska skaffa det efter en längre tid.

      Och sen får man inte glömma allt annat stort som hänt i barnens li bara de senaste samt kommande månaderna!
      Flickan genomgick en enorm hjärtoperation ville är fruktansvärt traumatiskt för både flickan som ska uppleva hela traumat med sjukhus besök, att må dåligt och känna att man gör sina föräldrar ledsna- och pojken som också ska se sina föräldrar ledsna samt sin lillasyster så ”sjuk”.
      Mamma träffar en främmande kille som direkt ska sova i samma säng tillsammans med dom, flyttar in i deras hem och får massa uppmärksamhet från mamma!
      Sen åker mamma och opererar sig, ska ha ont och må dåligt och barnen får vara försiktiga med henne.
      Och om bara någon vecka ska pojken dessutom börja i F-klass, vilket är jätte stort och läskigt!
      Plötsligt är mamma gravid och man ska få ett nytt syskon? Jag undrar verkligen hur det känns att vara hennes 6 åriga son eller 3 åriga dotter just nu. Inte ens vuxna hanterar så många livsinställningar på samma gång särskilt väl.
      Sammanfattat lider jag med barnen som måste åka med på hennes karusell.

    Med risk för att låta som en tjurig tonåring.

    Mitt kompisgäng har varit utspritt sedan gymnasiet då vi pluggat i olika städer och länder, men har haft jul och sommar som bas för att ses och umgås. I julas ställdes allt sådant in p.g.a. pandemin och respekt för restriktioner och rekommendationer.

    Jag lyckas aldrig få kontakt med någon av dem. Inga svar på snaps eller bara vaga svar på meddelanden. Jag har uttryckligen frågat flera om att ses enskilt och tillsammans men ingen har kunnat. Jag har andra kompisar men ser det här gänget som mitt favorit.

    En av de stora grejerna är julidagarna, det är fyra stycken som fyller år i juli och brukar ha varsin fest och sedan avsluta med en större för att samla upp alla som fyllt år under året. Jag har inte blivit bjuden på någon så jag antog att de var inställda – vilket de inte var. De har umgåtts HELA gänget utan mig hela sommaren. De har inte postat på sociala medier eller liknande förens nu. Jag känner mig som jordens töntigaste 25+ som blev så ledsen att jag började gråta över det. Jag blev nu bjuden till en fest i augusti men jag vill verkligen inte gå. Det känns som en pity invite, som att de inte alls vill ha mig där egentligen och att jag bara borde fatta det.

    Ville mest beklaga mig. Jag vet inte ens varför jag blir ledsen eller varför jag bryr mig? Varför slösa energi på det, egentligen?

      Det låter som att de inte vill ha med dig, just med tanke på att man typ alltid visar på sociala medier när det vankas fest och det är knäpptyst från alla.. Skit i allihopa och fokusera på de som verkligen tycker om dig!

        Okej, tack ❤

      Åh förstår att du är ledsen, hade också börjat gråta ❤️ stor kram!

      Som tips – umgås med dina andra vänner. Du är säkert en jättehärlig människa och man vill ju, om man tänker efter, umgås med människor som VILL umgås med än. Jag tycker du ska fråga rakt ut varför du inte blev bjuden och sen skiter du i dom.

      Ha en härlig kväll och du är INGEN tjurig tonåring, vem hade inte blivit ledsen?

        Men tack ❤

        Åh skulle aldrig våga ta den konfrontationen. Eller ja, om ett par månader kanske men verkligen inte nu. Vill inte få all ”åh nej stackars dig det är inte alls så”. Det enda jag vet har hänt är att jag och en tjej blev osams för tre år sedan, men vet inte varför det skulle påverka nu.

      Vet du, du behöver inte dom. Allmänt känt att det är dom det är fel på, inte dig ❤

        Haha, tack ❤

        exakt!!! ??

        Skit i dem, bruka säga till min flicka att om någon är elak mot dig så det dom det är fel på, inte dig! Det har förmodligen inte dessa vänner lärt sig..

      Jag är i nästan samma sits som dig. Har flera vänner men ingen verkar vilja umgås med mig mer än när de har tråkigt. Aldrig föreslås tex en resa eller nåt som kräver lite engagemang. Max en fika eller strandhäng, det är vad jag är värd.
      Jag fattar ju att det är mig det är fel på, att jag inte är skitkul att hänga med.
      Jag ska ha semester själv i fyra veckor snart och då ska jag resa bort och inte vara nåbar. Den tiden ska jag använda till att lära mig acceptera ensamheten och utvärdera mitt liv.

      Man kan aldrig tvinga folk att gilla en. Man får helt enkelt acceptera att en del inte vill vara kring en.
      Det gör svinont men även sån sorg går ju över.

      Njut av dina andra vänner och lägg inte mer energi på de som svek dig ❤️❤️❤️☀️☀️☀️

        Jag blir gärna kompis med dig, stor kram till dig ❤

          Vad söt du är ❤️ Tack snälla

        Känner med dig ❤️ Har haft semester 3 veckor nu och har hittills lärt mig stå på händer mot en vägg… Har varit och badat 2 gånger men är mestadels instängd i min lägenhet ?

          Svinbra projekt ju – handstående!

      Det är okej att vara ledsen. En liknande situation hände mig för ett par år sedan. Jag grät o grät, för stt jag kände mig dum som inte förstått att vår vänskap var över.

      Men sen när lite tid gått insåg jag att relationen inte var rättvis och särskilt bra, så jag kunde acceptera det (tog lite tid).

      Idag är ja inte längre varken arg eller ledsen och ser det gänget som gamla bekanta som ja stöter på ibland, men vi hänger inte riktigt på samma sätt längre.

      Man har cykler i sin vänskap tror jag och det är egentligen inget konstigt. Men ja tror du kanske behöver fråga den du är närmast i gänget vad som har hänt o varför du är utesluten, det gör det löttare att gå vidare.

        Tack för din kloka input. Det är så jag försöker tänka om det hela, men det känns smått omöjligt. ❤

      Men fy vad taskigt! De kan ju åtminstone säga nåt om det är något som skaver??? ❤

        Ja,eller hur? Det enda jag vet har hänt är att jag och den som jag var bästis med blev osams för tre år sedan. Jag försökte lappa ihop vänskapen nu under pandemin då vi alltid bott i samma stad men misslyckades. Så känns lite som att alla valde hennes sida.

          Vad blev ni osams om?

            Jag hade sex med man jag inte visste var i ett förhållande (ingen ring, inget på fb och boende själv). Jag avslutade allt när jag fick reda på att han var tillsammans med någon men ville lämna det där, min kompis ville berätta för kvinnan. Jag bad henne att låta bli eftersom det man inte vet lider man inte av och såg mig som mest oskyldig i det hela. Hon berättade för någon som i sin tur berättade för killens tjej, vilket jag såklart kunde räkna ut att det kom från henne. Jag tyckte att det var fel av henne eftersom hon svek mitt förtroende, och hon ansåg att jag var en omoralisk slampa. Så, vi blev osams om hennes agerande, och med all sannolikhet min motvilja att vilja berätta för killens tjej.

              Oj, Jadu… har själv fått slampstämpeln av mitt tjejgäng och den sitter i så enklare att bara dumpa dom och dra vidare. Han gjorde helt klart fel och nej det är inte ditt ansvar att berätta och inte ens säkert att hon hade trott dig.

                Haha, tack. Så sjukt dock om det är det som spökar nu, tre år senare. Det har ju inte varit ett problem tidigare.

                  För mig har det gått snart 15 år ?

              Alltså sånt här har jag hört förut. Tjejgäng som fryst ut någon som haft en ”affär” eller varit med en upptagen man. Vad handlar det om?
              Jag hade definitivt inte fryst ut min vän om så var fallet.

              Inte för att jag tycker att du har gjort felet i otrohetsaffären (har själv blivit lurad att en kille varit singel) men det kan ju vara så att deras bild av dig ändrat sig efter. Alltså att ni inte har samma syn på moral osv och kanske ”växt ifrån” varandra eller utvecklats åt olika håll. Det händer i 20-års åldern när man börjar hitta sin identitet. Bäst att bara gå vidare och träffa nytt folk 🙂

              Jag tycker det låter som att din ”vän” mer ville göra det för att trycka till dig snarare än att den här kvinnan faktiskt skulle få veta. Att hon går och ”sprider” det till någon istället för att kontakta kvinnan direkt säger ganska mycket om du frågar mig.

              Jag var med om liknande situation för snart tre år sedan. Utesluten och har aldrig fått förklaring till varför egentligen. Men har inte heller frågat för jag känner inte att det gör någon skillnad. De uteslöt mig och där fick jag mitt kvitto på att vänskapen inte var värd något längre. Jag ser liksom inte att det någonsin skulle kunna gå att lappa ihop, och ärligt talat så tycker jag att den personen jag är idag är många gånger bättre än den jag var då, med dem.
              Jag har två citat jag tänker på när det gör ont. Först ett från desperate Housewives som är:

              – The opposite of love isn’t hate. Its indifference. And if you still hate me that means you still care.

              Och sen:
              – Not all storms come to disrupt your Life, some come to clear your path.

              En sak jag insett är att jag kanske gjort fel i vår relation. Jag har säkerligen betett mig illa, men det rättfärdigar inte deras beteende och jag förtjänar mer än så vad jag än gjort dem, vad som än ledde upp till deras beslut att utesluta mig.
              Du förtjänar bättre. ♥️

      Vad hemskt gjort av dina ”vänner”, tycker du har all rätt att beklaga dig. Jag hade också gråtit. Ledsen att det hänt dig. Tycker du antingen ska konfrontera genom att fråga vad som hänt som gör att du blir utesluten och se vad du får för svar… eller att bara gå vidare, släppa gänget, inte höra av dig mer och umgås med nya vänner som behandlar dig väl!

        Det är verkligen alternativ två jag vill göra! Tack ❤

      Eftersom ni är bra kompisar hade jag frågat någon av dem (kanske någon du ansett dig varit närmast) varför du inte blev bjuden? Utan anklagelser eller liknande utan bara för att få något slags avslut på varför.. Ibland är det ju inte så illa som man tror och är det så att de inte vill umgås längre får du veta det ?

        Ja, det har du helt rätt i. Vill egentligen helt dramatiskt lämna gruppchatten med ett ”ni vill ju inte ha mig ändå ???” men försöker ha lite mer stil än så ?

          Äsch stil är dom inte värda. Lämna du chatten utan att säga nåt så får de sitta där och filura lite på vad som hänt.

      Alltså jag förstår att du blev ledsen. Det där är inte okej att göra så av ditt tjejgäng. Blev ”dumpad” av en kompis som jag såg som nära och det gör fortfarande ont att tänka på det fast det ändå är några år sedan sist. Så jag förstår dig!

        Men åh, stackars dig 🙁

        Nämen tjena kexet är du här igen och raggar läsare till din blogg. Tihi ?

      Jag grät en hel dag när jag var med om typ samma sak. Det är fruktansvärt att bli bortvald och utelämnad, oavsett ålder. Och det är okej att vara ledsen och gråta över det ♡

        ❤❤❤

      Var med om liknande sommaren för två år sedan, när jag var 26. Insåg att jag inte blev inbjuden längre till saker med de personer jag växt upp med, literally lekt med i sandlådan och sedan haft med mig genom hela livet, men att de fortfarande är självklara för varandra. Jag är bara inte längre medräknad eller välkommen och ingenting har egentligen hänt. Jag grät och grät när jag inte blev inbjuden till en av tjejernas babyshower, kände mig så jävla sviken av de andra i gänget och gör det fortfarande. Kan inte säga nåt tröstande egentligen för jag är fortfarande superledsen och känner mig sviken men har väl under de här två åren insett att vi är olika och att jag har en massa andra vänner, som aldrig skulle göra sådär. Det gör ont att bli bortvald och det är svårt att inte tänka att det är något fel på en men jag tycker nånting är fel på människor som gör sådär också.

        Åh, tack för dina fina ord och visdom, och är ledsen att vi delar denna upplevelse

      Ser att du fått många svar av andra som varit med om samma och jag är sent ute, men om du ser detta: du är (tyvärr) inte ensam, förstår dig 110% och du har all rätt att vara ledsen och sårad! Sådär beter man sig bara inte, så jäkla sjukt att folk fortfarande beter sig så i vuxen ålder. De är inte värda dig och din vänskap, så skit i de totalt och fokusera på dig själv och andra/nya vänner istället. Sen vet jag hur ont det gör, och det tar tid att läka… jag var med om liknande förra sommaren, då jag uteslöts från min kompisgrupp, några snackade bakom ryggen på mig och de andra valde deras sida utan att ens fråga mig om det stämde. Har kommit över det till stor del, och träffat två fantastiska tjejer via appen GoFrendly… men det är framför allt två personer jag inte kunnat släppa helt, den som var som min syster nästan och den som var/är min killes nära vän som jag ”måste” träffa fortfarande ibland medan han behandlar mig som luft. MEN jag vet att jag inte hade gjort nåt fel, utan de får stå för sitt beteende för i slutändan var det de som förlorade en vän medan jag fick nya bra vänner.

      Många har redan skrivit det här men det tåls väl att skrivas en gång till. Dina gamla vänner är inga vänner. Var glad att du slipper hänga med falska personer mer och se fram emot alla riktiga vänskaper du nu får möjlighet att skaffa istället. Det kan vara tuff och det kan vara ensamt. Men ensamheten kan också vara ett sätt att verkligen hitta sig själv på (talar av egen erfarenhet). Önskar dig allt gott! ❤️

      Min första kommentar här någonsin men I feel you. Vi verkar vara många som har gått igenom det här. Jag hade mitt kompisgäng men upptäckte rätt fort att jag bara var den som de umgicks med när de inte hade något att göra. Minns en gång när jag frågade ena av mina vänner om vi skulle dra utomlands på en weekend, hon svarade att hon inte hade pengar. Någon månad senare drog hon + 3 andra av mina(/våra) vänner iväg utomlands en vecka ihop. Den sved. Jag blev liksom aldrig medbjuden på något. Men rätt fort efter att jag upptäckte att jag blev bort prioriterad av dom mötte jag mannen of my life och jag dissade dom. Idag 11 år senare är jag fortfarande gift med min man och vi har 4 barn ihop. Mina fd sk bästa vänner har ingenting ??‍♀️ jag fann även för 7 år sedan min allra bästaste vän, hon följde tillomed med på min senaste förlossning för min man var tvungen att vara hemma med våra 3 barn. Idag försöker ibland mina fd vänner höra av sig och vill ses på en kaffe men brukar välja bort att ses ändå. Jag är nöjd med att ”endast” ha min man, våra 4 barn och min bästa vän i mitt liv. Mår mycket bättre nu än då när jag ändå bara var som luft. Tänker att allt sker av en anledning. Hade inte träffat min man eller min bästa vän om jag inte hade varit vän med mitt fd kompisgäng

    Kommentarerna är avstängd på det tidigare inlägget, men hoppas vi kan diskutera det här i öppet spår. Jag tycker själv att det känns väldigt oansvarigt, man har knappast lärt känna varandra så väl på drygt en månad. Men hoppas verkligen för barnens skull att det håller.

    Hej… jag har en barndomsvän som jag inte har så mycket kontakt med alls. Vi har aldrig varit särskilt nära heller men umgicks mer förr, nu nästan aldrig…

    Hon kan helt plötsligt skicka små videos där hon pratar om hur mkt hon saknar och älskar mig, kalla mig bästavän osv. Jag vet inte vad jag ska svara? Försöker liksom släta över det lite typ ”saknar dig med” men vet inte, känns SÅ konstigt men samtidigt är hon ju en snäll människa.

    Inget big issue direkt men öppet spår får man väl fråga om allt I guess

    Vi är 30 år om det har någon betydelse.

      Kanske säljer hon något från MLM, Mary kay?

        Haha det kunde man tro men faktiskt inte! Hon har hållit på såhär i flera år

          Åhå jag har också en sån ”vän”. Vi umgicks förr, för många många år sedan men nu för tiden kanske en gång om året max. Hon skickar ibland sånt där till mig också. Jag svarar ibland inte… Vet inte vad jag ska svara. Känner knappt människan längre men enligt henne är vi bästisar for life…

      Märkligt det där med tjejkompisar. Tror vi liksom har mer komplicerade relationer än män när det kommer till vänskap.
      Jag blev ’ghostad’ av den som jag kallade min allra närmsta vän i flera år. Hon svara mindre och mindre på mina sms och samtal, tillslut skrev hon att hon inte orkade med mig.

      Jag grät och mådde dåligt över henne från och till i ett par år.
      En tid efter, typ ett par år senare skrev hon sms och frågade mig om något, typ ’samtalade’ utan att skriva ’förlåt’, eller ’hur är det’ eller ’jag saknar dig’. Inget sådant. Det var som att hon pratade med mig som om vi haft kontakt hela tiden som vanligt.

      Jag var så sårad ett tag men nu har jag accepterat att vår relation förändrats från nära till ’gammal bekant’ typ. och så har vi kontakt i bland bara. Känner inte att jag saknar henne som person längre.

      En gammal bekant till min man, som han inte pratat med på många många år, tog plötsligt kontakt med honom igen. Min man är väldigt snäll och social, så han tyckte bara det var kul. Det visade sig att ”vännen” hade fått jobb i vår stad, men skulle börja jobba innan han fick tillträde till lägenheten. Han ville så klar sova hos oss i några nätter. Det hela slutade med att han bodde hos oss mycket längre än överenskommet, betalade ingenting, gjorde mig ledsen och obekväm dagligen och var ett allmänt rövhål. Sen drog han och hörde aldrig mer av sig…

      Såatte… Vissa är bra märkliga.

    Nån som provat familjerådgivning?

      Jag gick i familjerådgivning med mitt ex, efter att vi separerat men när vi var osäkra om vi skulle fortsätta vara separerade. (Han blev sjuk i en svår depression men sökte inte hjälp för den, vilket gjorde att allt var rätt rörigt).
      Tyckte familjerådgivningen var bra om man var villig att komma fram till konkreta praktiska överenskommelser som faktiskt ändrade vissa problem. Väldigt handfast. Ett sätt att komma ur långa spiraler av bråk.
      Tyvärr ville han sluta gå eftersom han tyckte att vi pratade bra själva. (jag tror han skämdes över att erkänna med en tredje part i rummet hur han betedde sig…) men rådgivningen var bra, och med en frisk partner tror jag det kan vara grymt.

        Tack! Man känner ju att man bara vill höra positiva saker och det var det ju! Tack.
        Men varför har män så jävla svårt att pratar känslor? Och bara hoppas att det ska lösas av sig själv?

          Tänk på vissa människor ingen nämnd ingen glömd. Hur mycket det gnälls över saker utan att nån vill lyfta ett finger o prova nåt nytt för att få förändring. För din o hans skull. Var tydlig i detta ämne. Gnäll inte. Ha gränser, om han vet att du mår dåligt i er relation o att du vill pröva något som du tror kan hjälpa så får han hänga på. Kanske den som mest behöver något har ett motstånd till det. Samtidigt som du är tydlig så kan du ge igenkänning empati o tänka på något du vet du borde göra men drar dig för… Varför gör du inte det? Alltså att alla har samma känslor men ämnena skiftar. Han kanske tror att han inte kommer fatta vad han ska göra o tror att du o psykologen kommer tvinga bort allt som får honom att ta sig upp på mornar a. Eller så vill han inte kämpa bara se hur länge till du står ut o själv nöjt sitta o hoppas på det bästa. Min mardröm i livet har varit matte o naturorienterade ämnen. Usch. Ville nästan gräva en grop till Kina hellre än att göra det. Springa till världens ände. O motviljan som bara blir starkare hjälpte ju inte inlärningen. Sen att alla jobb med bra löner kräver det o att jag bara klarade basnivå är en annan sak. Jag ser det som att jag lyckats undvika det ända till nu. Känner mig som en vinnare… Hmm

      Följer.

        Sånt här fattar jag inte? ”Följer”. Okej, gör det då men jag förstår inte varför det ska meddelas som en kommentar ?

      Ja, innan min man och jag skilde oss. Dock var det försent för att rädda äktenskapet, delvis för att min exman var en sådan som sa att ”familjerådgivningen är det sista vi gör! Jag vill inte prata med nån utomstående om våra problem, vi försöker lösa detta själva”. Men det var bra att prata med nån som såg oss objektivt och vi fick många bra tips som vi kunde använt om vi kommit några år tidigare.

      Jo, tipset är typ att gå där länge?

      Vi var riktigt på botten och bråkade mest där i början och ville att terapeuten skulle ge någon ”rätt” (det gör dom inte hehe). Men i början är det lätt att bli jävligt arga på varandra för att man ska berätta om problemen. Min psykolog sa att det är normalt, att det ofta är så i början.

      Märkte att ju fler gånger vi gick desto bättre blev mötena. Så, ge det tid är mitt råd.

    Vad är era bästa recept på sås till typ kyckling/kött?
    Kall/varm, spelar ingen roll! Så trött på bea ?

      Till kött: grädde + kalvfond (varm). Wow ? Soja för färgen typ.

      Kylling: mangoraja (kall) ???

      Mosa fetaost, blanda med creme fraiche, pressa i en vitlöksklyfta och hackad färsk basilika. Salt och peppar. Supergott!

        + lite olivolja, mmhh så gott!

        Agreee… men testa mosad fetaost, creme fraiche, vitlök, flytande honung…kanske liiiite salt.. my god vad gott!!! ???
        Eller creme fraiche, vitlök, salt och hackad färsk basilika, eller fryst hackad.. denna är grym till kyckling! ??

        Timjan, inte basilika. Timjan!

      Kall sås: mangochutney + gräddfil (eller om det var créme fraiche vi hade i kommer inte i ihåg det ?). Smaka av med salt och peppar.

      Ta lagom mycket av allt. Använder sällan mått när jag gör kalla såser ?

      Tzatziki. Alltid. Till allt 🙂

        Och vill man vara vild och galen kan man göra äppeltzatziki! Supergott till rotfrukter och halloumi.

      Lika delar keso och creme fraische, pressad vitlök efter smak, salt och svartpeppar. Blanda och njut. Håller några dagar i kylen, tänk på att vitlöken ökar i styrka efter nån dag så ös inte på om du är känslig ??

      2,5 dl grädde
      1,5 dl creme fraiche
      2 msk dijonsenap
      1,5 msk kinesisk soja
      1,5 msk kalvfond
      1 msk grönpeppar, stött i mortel

      såå god grönpepparsås där allt är perfekt balanserat utan att någon ingrediens tar över för mycket! blir en hel del så halvera gärna allt om du vill ha mindre. tagit från ett recept som egentligen lagas i ugn ihop med fläskfilé men såå gott till alla sorters kött! ? laga allt i kastrull och servera varm! och fuska inte med färdig grönpeppar utan köp hela korn och mortla själv så blir det godast ?

      Créme fraise, lite pressad lime, salt, peppar och dragon!

    Tips på vad man kan hitta på på sin födelsedag? Känner mig rätt så fantasilös just nu?

      Själv eller ihop med andra?

      Laga god mat, beställ god mat, chilla i sängen hela dagen, gå ut i skogen med en kompis och ta ned fika, gå på spa, gå på bio, restaurang ?

      Jag ska fira den ostörd, i Lappländska skogarna, med en flaska bubbel och ett dopp i en iskall sjö och sen grilla min födelsedagsmiddag ☺️

    Har också flyttkaos inför flytt på måndag. JAG ORKAR INTE VÄNTA LÄNGRE!!!! Ge mig nycklarna NUUUUUUUU

      Bästa chansen du har är rensa bort skit! ?

    Man börjar ju undra om de där soc-anmälningarna, om de verkligen var från människor som ”bara vill förstöra” …

      Jag tycker att om man gör en soc anmälning måste det vara baserat på mer än att man följer dom på sociala medier, men ja den här graviditeten var kanske inte planerad och väldigt snabbt inpå. Läskigt att lära känna varandra med en graviditet och tidigare barn samtidigt. Men bara för att man blir oplanerat gravid eller snabbt blir sambos är inte anledning nog att kontakta soc.

        Den verkar dock vara planerad då hon varit öppen med att hon inte använt preventivmedel alls på länge, ej heller nu i denna relationen ?

          har svårt att se att på en månad hinna planera en graviditet men ah hon är fertil och han vet om det så antar att han vill ha barn då om du är medveten om att hon inte går på lågor preventivmedel lär ju han också vara det

        Har följt henne sen hon började så ser mer en helhet, att allt är så extremt hela tiden. Så hetsigt, från 0-100 och att hon skriver det med en konstig stolthet, slog en ljusstake i väggen för att hon var arg, skadade (inte medvetet) F med en isskrapa för att han köpte fel choklad när hon var gravid. ”Omg vad galen jag är hihihi”

          Fast det du ser på hennes sociala medier är inte hela hennes liv, ja hon delar mycket men att ringa soc och hänvisa till Instagram är inte ett vettigt beteende. Finns barn som på riktigt far illa snälla lämna resurserna till dom

    För att fortsätta lite i föregående inläggs spår så behöver jag ventilera lite.

    Jag har två barn (2,5år och 5 månader) och en man. Har alltid varit den som varit föräldraledig och även den som gör exakt allt i hemmet och relaterat till barnen. Alltid jag som behöver komma på aktivitet på helgerna, ta ut barnen, leka i rummet osv. På helgerna går jag alltid upp först och gör frukost, lagar lunch, ser till att alla rutiner följs.
    Min man är egenföretagare och har inte möjlighet att vara föräldraledig, dock kan ha börja lite när han vill om dagarna vilket ofta slutar i att han ligger och drar sig i sängen tills 4 minuter innan han måste åka och då klär på sig och går.
    Han kan inte ens lägga ner sin disk i diskmaskinen, något jag påminner om vareviga dag. Ber jag honom ta med soppåsen när han går ut blir det 8/10 gånger ”varför kan inte du göra det??” Och ja, jag kan såklart göra det men när jag går ut har jag två barn att hålla i och en skötväska så det blir helt enkelt smidigare att han gör det.

    Idag brast det. Vår 2,5åring är inne i en extremt jobbig fas där exakt allting blir ett bråk så jag är on the edge.
    Jag hade städat och plockat i huset, han låg i soffan, åt glass och tvn var på.
    Lilla bebisen behöver amma så jag sätter mig i soffan och ber honom snällt att fixa maten till stora. ”Har du inte fixat maten klockan är ju 18?” (Vi äter alltid kl 18)
    ”Nej, svarar jag. Jag har ju plockat undan här, som du kanske märkt”
    Inget händer så jag frågar igen.
    ”Jag gör det när jag känner för det” svarar han.
    Då brast det totalt.
    Jag flög jag upp och drog fram mat och vårt stackars smarta barn frågar ”älskar du inte pappa längre?”
    Jag har aldrig uttryckt älskar inte förut, så vet inte vart hen lärt sig det. Men fan vad det tog.
    Jag gör nog inte det, inte det minsta.
    Det slutade inte där. Min man står frågande och frågar ”vad ska jag göra” utan ens ha öppnat frys eller kyl.
    Det här är också något vi pratat om flera gånger, att jag inte ska behöva berätta innehållet i vår kyl eller vad det finns/ inte finns för mat hemma.

    Jag orkar inte mer. Jag är helt jävla slut. Mitt tålamod har nått sin gräns. Men jag klarar verkligen inte av tanken av att vara ifrån mina barn.

      Familjerådgivning?

      Jag är i liknande situation, förstår dig så jävla väl. Såhär utifrån skulle jag säga lämna, för du är värt mer än den där skiten. Men jag fattar ju samtidigt att det är så mycket lättare sagt än gjort… Men egentligen, du är redan i princip ensamstående. Tänk vad skönt att bli av med den vuxna bebisen.

      Men herregud, fattar ju att du är helt slut när du är ensamstående med tre småbarn.

      Det där låter fruktansvärt. INTE ok.
      Finns det någon här och nu som kan hjälpa dig. Typ din mamma eller syster eller ngn som kan avlasta dig? Som kan komma till dig eller du åka till? Få lite praktiskt och känslomässigt stöd samt slippa se mannen några dagar.
      Det han håller på med är absolut inte ok och det verkar du ju veta om.
      Ja nu när lilla bara är bebis så hade han ju ändå inte kunnat ta hen.
      Ring till familjerätten för rådgivning och fråga kring hur umgängen kan se ut i såna här fall.
      Tror du själv att han kommer vilja ha barnen varannan vecka längre fram? Eller 2-3-2, är väl vanligare med små barn.

      Hemskt ledsen för din skull att han visat sig vara en mansbäbis.

      Gå i familjerådgivning och dela upp ansvaret för middag och hämtning varannan kväll, frukost och lämning på Föris tar ni också varannan kväll. Om han kan mata hälften av nätterna så kan ni få en sovmorgon var på helgen, annars får du båda. Sen tror jag det är nödvändigt att han är föräldraledig även om det är svårt så att han förstår hur mycket jobb det är.

      Hoppas att det löser sig! ?

        MansBEBIS

          Båda stavningarna, bebis och bäbis, är godkända av SA.

      Fy fan vad ledsen jag blir för din skull. Du är en sån KÄMPE och förtjänar så mycket bättre! Du gör ju redan allt själv så du skulle förmodligen klara dig mycket bättre på egen hand. Kram och styrka

      Dumpa aset.

      Hade typ kunnat vara jag som skrivit. Var i exakt samma sits med min exman, han gjorde inte mycket alls och jag var familjens projektledare och förväntades fixa allt.
      Kunde för mitt liv inte se mig själv bo ensam och ha barnen på halvtid, men till slut fick jag nog och vi skiljde oss. Har nu gått lite mer än 1 år sen vi flyttade isär och jag ångrar det inte en sekund. De barnfria dagarna har jag äntligen fått en chans att återhämta mig och dessutom har jag träffat en ny kärlek som är den bästa människa jag nånsin träffat. Han är självständig, älskar att laga mat och gör frukost på sängen åt mig ? känner såklart sorg över att kärnfamiljen kraschade, men jag älskar livet som blivit efter det ❤️

      Han ”hjälper till” i sin egen familj.

      Du är inte hans mor eller arbetsledare.
      Men så länge du väljer att göra allt du önskar han skulle göra- slipper han se konsekvenserna när det blir ogjort.

      Antingen får du sluta vara hans mor och arbetsledare och sen se vad konsekvensen blir, eller fortsätta och bli slutkörd.

      Kan du ta barnen och bo hos din mamma / släkting / vän i några dagar?
      Tänker om de kan hjälpa dig och ni får alla komma bort en stund?
      Din man får klara sig själv såklart.

      Familjeterapi och vill han inte lyssna måste du nog fundera på att lämna.

      Fy fan vilken idiot. Att separera MÅSTE inte innebära varannan vecka. Det glömmer många. Jag har mina barn på 80%. Pappan är en idiot och bråkar inte om mer. Jag är nöjd. Han var också en lat soffpotatis som bara irriterade till slut.

        Ja om han inte kan ta föräldraledighet eller göra sin del i ett hushåll så kanske han inte kommer vilja ha delad vårdnad

          Lider verkligen med dig M! Hoppas det löser sig för dig på det ena eller andra sättet.

          Om du känner att du vill fortsätta kämpa: skriv ner exakt vad du förväntar dig av honom som pappa, som make och i hushållet (ex jag vill att du går ut med soporna 1 gång i veckan, ger mig möjlighet att träna 1 h/dag och ordnar helgaktivitet för familjen varje söndag). När du sen har skrivit din lista, lämna bort barnen en timme eller två och ha ett vuxet samtal där ni gemensamt kommer fram till vem som gör vad och delar upp hushållet i olika ansvarsområden. Skrivna och konkreta förväntningar är ofta lättare att förmedla till sin partner och det är enklare att komma fram till en konstruktiv lösning. För mig i alla fall. Veckoscheman är klart underskattade.

          Om du känner att nej, det här är fan droppen:
          Separation är inte dåligt kom ihåg det. Det kanske inte fanns med i din livsplan men att avvika från den gör att saker blir annorlunda, inte dåliga alltid. Var inte rädd för det annorlunda. En separation KAN också vara bra för alla inblandade; om den sköts på rätt sätt.

          Oavsett vad som är rätt i din situation: ge dig själv förutsättningarna att vara ditt bästa jag – så löser sig allt annat när det är dags för det. (Ursäkta flummet på slutet men det är jävligt sant)

          Exakt. Se till att han betalar för barnen bara.

      Antingen sätt dig ner och ha ett allvarligt samtal och gör en lista, tex att 3 dagar i veckan ska han laga middag, 3 dagar i veckan lagar du middag, 1 dag hjälps ni åt. Och på helgen ska han göra vissa städsysslor, som dammsuga, osv, och du gör visa, osv. Så man delar upp det tydligt och enkelt så han vet exakt vad han ska göra.
      Eller familjerådgivning.

      Men herregud, hur kan du gå med på det?! KRÄV att han tar halva lasset annars kicka ut jäveln!!!!!!!!

      Också är det inte typiskt. Är mannen frilansare/egen företagare/arbetssökande whatever kan han inte ta ut någon som helst föräldraledighet, är det tvärtom, då kan inte mannen ta ut föräldraledighet för han är ju den med stadig inkomst som drar in pengar…

        Fast det stämmer att egen företagare kan ha svårt att ta ut föräldraledighet om det inte har anställda. Eftersom de snabbt förlorar kunder, osv. Det tar tid att bygga upp ett företag och krävs mycket jobb för att hålla det igång.
        Däremot om egen företagare kan styra sina arbetstider kan det enkelt lämna och hämta på dagis/förskola/skola när det behövs.

          Men då kanske man inte ska skaffa barn

      Vad han inte såhär för drygt ett år sen när du blev gravid med ett barn till ihop m honom?

        Sluta sparka på en som redan ligger.

          Tror det är lätt att normalisera beteendet och tänka att man klarar det för man vill vara en ”perfekt” mamma. Till slut blir det för mycket…

      Jag tänker såhär; om han inte gör någon ansträngning att ta hand om barnen nu – varför skulle han göra det efter en separation? Är det inte en stor chans att du får vårdnaden och att han typ tar barnen varannan helg/en helg i månaden? För hur skulle han kunna gå från 0 ansvar till fullt ansvar varannan vecka? Han kommer ha fullt upp med att börja ta hand om sig själv..

      Förstår att du inte vill vara utan barnen alls men jag är 100% säker på att du kommer blomstra och typ gråta av tacksamhet till dig själv när du gjort dig av med honom. Han är som ohyra. Du är värd så mycket mer. ❣️

      Søk opp mansbebisar på Instagram. Dette virker som et veldig normalt forhold, slik er patriarkatet bygd opp dessverre.

      Herregud vad jag känner med dig. Inte för att det hjälper. Men jag vet heller inte hur jag ska ta mig ur skiten utan att vara ifrån mina barn eller fan, jag tänker att det blir än värre att behöva ha delad vårdnad med honom…. Är det något fel på män? Kan de inte planera eller agera proaktivt eller vad är det? Och varför blir de plötsligt så kränkta när de själva beter sig på sådant vis att man måste peka med hela handen för att få något gjort. Är också så jävla trött på att framstå som en rigid, hysterisk kvinna varje gång jag förväntar mig lite struktur eller föräldraskap från faderskapet. Alltid är det ”vi” när jag packat saker rätt eller ordnat. Alltid en sur min och kommentar riktad mot en när något saknas eller haltar. Helvete vad trött (och sur) jag är. Att han ens tror på fullaste allvar att vi borde ligga mer för att ”kitta” relationen mer får mig att brist ut i något sorts galet skratt i min ensamhet. För man kan fan inte vara vid sitt sinnes fulla bruk om man på allvar tror att det är lösningen just nu…

    Spännande att nyss ha fixat brösten som var förstörda pga amning och sen bli gravid direkt…

      Jag tänker snarare på hennes navelbråck som hon opererade. Det beräknas ta ca 1 år att läka en sådan operation så jag undrar verkligen hur det kommer utveckla sig med en växande mage.
      Hoppas verkligen inte att det går illa för henne.

    Är det pinsamt att gå på grönan som vuxen? Är det någon som varit där i år, med tanke på deras tidsbegränsningar osv, hur var det?

      Haha nej varför är det pinsamt? Det är väl hur många vuxna som helst som går på nöjesparker utan barn.

      Jag ska dit nästa vecka, undrar om det är mkt folk? Läste någon artikel som var ett par veckor gammal att det var långa köer men visst är det fortfarande begränsat antal besökare? Med tanke på att man måste förköpa biljett..

        Var där i juni, det var ju mindre folk men ändå mer än jag förväntat mig. Använd jetpassen till de mest populära attraktionerna så sparar man lite kötid. Det var ändå 45 min kö till typ Monster och Twister.

        Det är jättelånga köer nu och folk håller tyvärr inte avstånd. Skulle vänta tills högsäsongen är slut .

      Var där för några veckor sen, valde förmiddagspasset för att få åka de ”läskigaste” attraktionerna utan kö.
      Funkade förvånansvärt bra då alla barnfamiljer valde ju förmiddagen så de var ju fast på alls barnkaruseller. Tror aldrig monster gick över 10 min kö när jag var där, men typ lustiga huset och twister var ju 45+ min kö… men som vuxen i år så är det lätt värt, speciellt om du inte gillar folk. Har inte varit där på typ 8 år minst, men nu såg jag en chans att slippa trängas på grönan. Så jag tog den och ångrar mig inte!

    [Borttagen kommentar]

      [Borttagen kommentar]

    Fler här som är rädda för att inte kunna bli gravida? ???

    Jag är 38 och har äntligen träffat en riktigt bra man efter några nitlotter. Dock vill han vänta med barn tills vi känner varandra bättre vilket jag förstår. Men nu har flera runt mig satt paniktankar i mitt huvud att jag aldrig kommer kunna få barn om jag inte blir gravid NU. Jag känner mig inte gammal men det kanske jag är? Jag har normal mens och ägglossning (vad jag vet) och har aldrig varit gravid. Men är det helt omöjligt att tänka att man kan bli gravid när man är 39? Eller är jag naiv och dum?

      Omöjligt är det ju såklart inte, men kanske heller inte helt enkelt. Men väldigt individuellt.

      Det är inte omöjligt men såklart kan det va svårare än när man är 25. Men ni måste ju lära känna varann såklart, kan ju inte skaffa barn direkt. Han har ju redan sagt det o också, du kan ju inte tvinga honom.

      Du är ju inte gammal vid 38 men biologin är ju vad den är liksom, just när det kommer till att skaffa barn. Om det är nån skillnad på att vara 38 eller 39 vet jag dock inte… menar inte att stressa, men vill han ha barn nån gång I framtiden får han väl kanske se det som det är.

      Nej, det är jag inte

      Jag har nyligen genomgått en fertilitetsutredning på en av Sveriges bästa IVF-kliniker och där fick jag infon att efter 36 så går det rätt stadigt utför. Som 38-åring skulle jag därför vilja sätta igång asap alternativt frysa ägg.

      Jag hade slutat med preventivmedel. Förklarat för honom att det kan ta lång tid osv. Så får han acceptera det. Annars får ni kanske gå skilda vägar.

        Eller så gör han slut.. Framstår som lite desperat. Vem vill skaffa barn med nån man precis träffat?! Ok att man inte kan vänta 5 år kanske men kom igen…

      Jag är rädd för att inte kunna bli gravid. Är dock bara 24, men har läst att kvinnor som har blodgrupp 0 kan ha svårare att bli gravid, så nu har jag stressat upp mig och är orolig för det. Skitjobbigt och säkert helt i onödan. Vill jättegärna ha barn, helst igår men jag har ingen partner och tror inte att jag kommer att hitta någon inom en snar framtid heller.

      I ditt fall förstår jag att ni vill lära känna varandra först, men samtidigt får man kanske tänka på att det faktiskt blir svårare ju äldre man blir. Så om ni vet att ni vill ha barn så kanske ni borde börja försöka snart? Man vet ju inte hur lång tid det tar.
      Kan du inte göra ett fertilitetstest? (För visst finns det sånt??)

        Om det tröstar dig så har jag blodgrupp 0 och har blivit gravid så fort jag har velat, har 4 barn ?

          Här är en till.. har dock bara två barn men blodgrupp 0 och gravid direkt..

            Jag med! Blodgrupp 0, blivit oplanerat gravid 4 gånger, så fort jag slarvat med preventivmedel ?
            Har p spruta nu för det ska inte bli fler barn, är supernöjd med de två jag har ❤

        Blodgrupp 0 är den vanligaste blodgruppen i världen så har lite svårt att tro att det skulle finnas tydlig koppling mellan den och svårigheter med fertilitet?

          Enligt en amerikansk studie har kvinnor med blodgrupp 0 färre ägg, vilka dessutom har sämre kvalitet än hos kvinnor med andra blodgrupper.

          https://www.aftonbladet.se/halsa/a/jPOWXe/kvinnor-med-blodgrupp-0-har-svarare-att-fa-barn

          Nu vet jag inte hur pålitlig källa Aftonbladet är, men det står samma sak på flera sidor om man googlar.

            Tycker det låter som en liten grupp (560 personer) som ingått i studien…

          Den blodgruppen är absolut inte den vanligaste i världen.

          Men vi inom sjukvården älskar den, för att just det blodet kan man ge till nästan alla.
          Tråkiga är att ni endast kan ta blod inom samma grupp.

            Alla mina googlingar säger att 0 är vanligast i världen men att lokala variationer förekommer. I Sverige är inte 0 vanligast. Men du får gärna hänvisa till bra källa med annan info? 🙂

        Usch, låter så jobbigt när kvinnor tänker att de ska ha svårt att bli gravida. Kanske är de som jättegärna vill ha som tror att det av nån merphy lag ska bli de som inte får o så kommer nån o kryddar med historier om en som minsann fick sluta kämpa el nåt. O Föresten. På denna blogg har alla nån barn ocd

      På gruppnivå säger ju forskningen att det är svårare att bli gravid efter 35, i jämförelse med när en är 25. På individnivå tar det å andra sidan ibland flera år för en 22 åring att bli gravid, medan någon som är 38 blir gravid på första försöket. Oavsett så kan du ju vila i tanken att det finns mycket hjälp att få, med behandling så lyckas en stor andel bli gravida även när 40-strecket närmar sig! Lycka till!

      Har inte tänkt på annat på hela veckan! Jag och min sambo har bestämt oss för att börja försöka denna månaden och nu ska jag ha ägglossning i dagarna. Är så nervös! Väldigt dumt såklart eftersom det inte precis ökar chansen, men det är svårt att styra över oro. Jag är 30 och har aldrig varit gravid tidigare trots lång relation där det glömts en och annan kondom genom åren.

      Min moster blev gravid för första gången när hon var 42, så omöjligt är det absolut inte! Jag känner även 2 andra kvinnor som träffade kärleken i 40 års åldern och som fick barn när de var 42 och 43. Men man kan ju aldrig vara säker vare sig man är 20 eller 45!

      Testa ditt amh-värde. Säger inte allt en kan ge ett hum om läget.

        Finns även fertilitetstest hos Werlabs där AMH-värden också är inkluderade i paketen man köper! En läkare uttalar sig även om resultatet och hur det ska tolkas.

      Hade också normal ägglossning och mens men fick ta hjälp av IVF, var 38 när vi sökte hjälp och hade nästan fyllt 40 när det lyckades. Beroende på region kan det vara så att man får bekosta kalaset själv om man är över en viss ålder och det är inte billigt. Såklart man ska känna att det är rätt med sin partner men vänta inte för länge alt frys ägg.

      Både min syrra och min mamma fick barn efter 41-42. Sen finns ju provrörsbarn

      Jag är också lite orolig. Är 34 och har av olika skäl inte känt mig redo förrän nu. Slutade med p-piller I slutet av förra året och har fortfarande inte fått en regelbunden cykel efter det. Har typ jämt mellanblödningar och svårt att tro att något ägg kan fastna då.. :-/ Jaja, det är bara att fortsätta försöka (har faktiskt bara aktivt försökt bli gravid i max 8 veckor än så länge) och sedan se om vi behöver söka vård om några månader… Om jag var du hade jag försökt bli gravid asap!

        Men hennes kille ville ju inte?!

        1 år ska man försöka innan man får hjälp, det är en helt normal tid som det kan ta att bli gravid.

      Tror inte du ska stressa över det, då blir det bara jobbigt. Ni måste ju såklart lära känna varandra, se att ni kan bo ihop, osv, innan nu skaffar barn. Många blir gravida när de är 38-42 utan problem, endel behöver hjälp från sjukvården. Men det är olika och inget man ska stressa över eftersom stress inte hjälper.

      Det finns ju folk som är 24 år som har svårt att bli gravida liksom, ålder är ingen garanti för ifall det kommer vara lätt eller svårt, man får helt enkelt ta utmaningen i livet när den kommer.

        Efter 40 får man ingen hjälp från den offentliga vården, tror det till och med är från 38 i vissa regioner? Kan vara bra att veta eftersom det är rätt kostsamt att bekosta själv.

          Kan du hänvisa till någon källa på att man inte får hjälp från vården om man försöker bli gravid när man är 38 år? för hittar nämligen ingen sån information.

      Jag o min sambo ska försöka få barn när jag är 30 år och jag är livrädd. Alla mina vänner får barn på löpande band och jag är en jävla crazy cat lady. Jag är inte ens säker på att jag skulle bli en bra mamma liksom vafan…

        Men varför skaffa barn då?

          Ja exakt, man måste ju inte.

    Jag ska köra vildmarksvägen om 1,5 v och ska bo i bilen.
    Någon som har tips på bra ställen att övernatta på längs vägen som inte är campingplatser eller Ställplatser? Gärna vid vattnet men en bit från större vägar.
    Rastplatser går bra så länge de inte är för trafikerade.

    Andra tips på sevärdheter är väldigt välkomna ☺️
    Om nån bor längs vägen och vill visa nåt häftigt ställe så är jag på!

      Vi har åkt två år nu, kan tipsa dig om gruppen ”vi som åker vildmarksvägen” på Facebook där du också kan ställa frågor och få bra svar. Lycka till, Norrland är fantastiskt!

    Har någon pluggat på dinnovate academy? Det dök upp en intressant kurs från dem på Facebook och jag anmälde intresse. Fick mail tillbaka att in jag var intresserad skulle jag maila betyg till en adress.
    För någon dag sen hade jag fått ett nytt mail från dem där det stod typ att den förra adressen man skulle skicka till inte fungerade så man skulle skicka till en ny. Har inte skickat något men blev fundersam av det andra mailet, fick oseriösa vibbar av det…

    Är det något oseriöst? Om inte, är det något bra?

      Vad är det för skit? ?

        Jag vet inte, det känns bara så oklart om vad det är. Hade väntat mig lite mer information också dessutom men det finns när man googlar på det. Det kanske är väldigt nytt dock, jag vet inte, men det finns inte massor om det. Men kommer inte skicka in något, det känns inte rätt.??

    Jag har väldigt utstående öron och har länge funderat på att operera in dom. Någon som gjort det och vill dela med sig av sin erfarenhet? Vad kostade det?

      Min kompis gjorde det! Blev SÅN skillnad. Men hon fick problem med såret som inte ville läka…

        Det är väl som när man piercar i brosket. Kan ta upp till 9-12 månader att läka helt.

      Blir jättefint. Kör! 🙂

    Läser alltid ”öppet sår”

      hahahah älskar detta! blev plötsligt så mörkt

    Har en bekymmersrynka som jag inte kan acceptera. Är det någon här som haft samma ’problem’? (Menar inte att det öht behöver vara ett problem eller något att hantera – såklart). Är botox den enda lösningen för att – tillfälligt – få den mindre synlig? Om ja, har någon gjort detta och var? Vad blev resultatet?

      Läste hos Leyglow nyligen att vissa rynkor kan visa sig vara yttorrhet, så du skulle ju kunna börja med att testa ge din hy mer fukt och se ifall det gör nåt.

      Prova annars plasmapen 🙂

      Botox fungerar bra för mig när det gäller detta ? är det en riktigt djup rynka kan en kombination av fillers och botox vare det bästa alternativet.

      Botox funkade superbra för mig. Lade lite filler första gången för att släta ut det sista.

      Enda stället jag använder botox på. Mellan ögonbryna. Fungerar väldigt bra, är ett billigt ställe att injicera på och effekten är långvarig.

      En rynka mellan ögonbrynen fyller du med fillers. Fick en vid 30 fick fillers och nu 12år senare fortfarande borta. Ser så mycket piggare och gladare ut ?

    Hur hanterar man en vän som konstant lägger dryga kommentarer men som inte är så pass dryga att man behöver prata om det? Kommer SÅKLART inte på bra exempel nu även fast jag tänkt på att ta upp detta i öppet spår haha men tex häromdagen hade jag på mig blöta strumpor och gick på ett halt golv så jag halkade och berättade de för min vän som en rolig grej. Hon ba ”men vad förväntade du dig när du går med blöta strumpor?” Asså snälla fattar ju att det inte är smart men de var bara en rolig grej jag berättade liksom. Det är alltid sånna dryga kommentarer men det är liksom inte så att man behöver ta en diskussion om det?

      Svarar drygt tillbaks

      Antingen säger du att det var en roligt grej eller så slutar du berätta grejer och är som en grå sten så hon inte kan vara dryg. Hon verkar ju inte särskilt trevlig ändå :p

      Jag vet precis vad du menar. Hade det varit jag hade jag minimerat min kontakt med en sån energitjuv. När man går omkring och tar lite små-illa upp hela tiden blir det liksom inte bra. Men är vännen superviktig för dig eller en du inte kan ”skaka av dig” måste du kanske säga ”jag funkar så himla dåligt med sånna där hårda kommentarer, kan du försöka tänka på att inte rikta den mot mig?” Eller nåt liknande.

      Känner igen det där! Jag har ne bekant med samma negativa attityd och dryga kommentarer men som ofta sägs snällt, tex ”vad fint du plattat din lugg idag, den brukar alltid vara så frissig.”
      Först ignorerade jag det för hon kallade det att ”vara ärlig”… plus att det kändes tramsigt att bara ”buhu du sa såhär” för det är ju inte så man menar. Det är ju det repetitiva i att hon ALLTID gör det, eller hur?

      Men sen började jag svara drygt så hon märkte att det inte landar väl. Typ ”haha, oj vilken kommentar.” Så får hon själv fråga och starta konversationen så kan jag lätt bara säga att jag inte tycker det är ett schysst sätt att snacka på.

      Kanske är helt ute och cyklar men baserat på en i min närhet som åtminstone utifrån det du skrev nu verkar vara lite lika: hon ser säkert sig själv som lösningsfokuserad och förstår inte att man ibland kan berätta saker utan att vilja ha ett rimligt svar eller en ”lösning” liksom. Typ halkade med blöta strumpor blir direkt ”använd inte blöta strumpor” och det kan inte bara få vara en historia typ. Som min människa som inte riktigt förstår att man ibland kan vilja gnälla bara för att ventilera och inte för att få konkreta lösningar. Hur man hanterar det? Jag vet inte, försök att se det som att de tänker annorlunda typ. Det kommer förmodligen inte ur illvilja, och förståelse dämpar lite av frustrationen.

      Ååååh känner igen mig! VARFÖR gör folk så? Vad finns det för syfte liksom?? Fattar ej, blir bara dålig stämning

      Hon har uppenbarligen tappst respekten för dig och ser bara allt du gör som idiotiskt. Byt vän

      Hen känns lågintelligent.

    Tänker att det kanske kan finnas någon här som är kunnig. Ska resa till Spanien via Köpenhamn om några dagar. Behöver jag något mer än ett covid test(snabbtest)? Tänker om det behövs ett pcr test?

        Nej, gäller bara för svenskar som reser från Sverige. Inte om landet du reser ifrån är Danmark, som är riskland just nu enligt spanjorerna.

          Men fixa ett för säkerhetsskull isf, det bästa hade ju varit att inte resa alls om nu spanjorerna anser att Danmark är en sån stor risk.

      Enkelt, du stannar hemma.

        Det var inte min fråga i detta fall eller hur, ingen bad om era åsikter. Jag frågade en fråga och har ni inget svar så behöver ni inte kommentera.

          Ska du vara otrevlig kan du lika gärna googla själv, så jäkla svårt är det inte.

    Har Lovisa barkman gjort brösten?

      Solklart!

      jaa! helt säker på att hon och bianca gjort det. finns inte en chans att de har sådär lite kroppsfett men helt plötsligt blev brösten större och fastare ?

      Japp! Tidigare bikinibilder i hennes flöde var de betydligt mindre och håret hängs för, för att dölja det jag gissar var hennes komplex. Men måste säga att hon gjort dom snyggt. Bianca också ?

      Utan tvekan!

      therese lindgren med! Märks sepciellt i senaste vloggen, verkar vara väldigt mån om att visa lite boobs hela tiden ?

    Jag har massa kläder som jag nog aldrig kommer att bära igen. Vissa oanvända, andra nästan oanvända och några normalt använda. Vissa märkes- andra inte. Vad är bästa sättet? Eller ska jag bara skänka?

      Hade försökt sälja det fräscha samt märken och skänkt resten ?

      Brukar sälja en del på Tradera, rätt smidigt.

        Är Tradera bäst? Jag ska lägga lite tid på att fatta det bara. ?

          Tradera är bra om du orkar men tar lite tid, enklast skulle jag säga är fb marketplace om du själv vill fota och lägga ut ?

      Sellpy, så bekvämt och man tjänar lite på det i alla fall

        Slavföretag med pisslåga löner!?

          Men ack så bekvämt

      Jag rensade nyligen min garderob. Hade en massa fina, nästan oanvända grejer.
      Hade kläder från en tid då jag var storlek 34. Nu är jag 40-42.
      Har nu förlikat mig med att jag aldrig mer kommer se ut som jag gjorde för 20 år sedan.
      Gav bort två resväskor med kläder till några yngre (smalare) tjejer på jobbet.
      Dom blev jätteglada. Det som inte passar dom får dom ge vidare till någon annan.
      Älskar känslan att saker lever vidare och gör någon annan glad.

    Alltså Gränsbevakarna Australien … vad är det MED alla dessa människor som reser med så jäkla mkt mat? Tror de inte att det finns födoämnen i Australien? Det är så himla märkligt. Dåligt packad dessutom, de har ofta rest i många timmar med ett år kg fisk eller kött i sin väska typ. Vad felas?!

      Min mormor var alltid sån, skulle alltid resa med massa mat överallt. Man fick aldrig vara utan mat för man visste aldrig när ens sista måltid skulle kunna komma. Hon var uppvuxen i en krigszon så det var väl traumat från svälten hon upplevde i samband med kriget.

      Har familj som bor lite varstans i världen och de vill gärna ha mat från Sverige när man kommer på besök. Men såklart bara sånt som är förpackat. Så förstår dom i Australien till viss del men lite sunt förnuft kan man ju kanske önska.

      Jo men matkulturen är ju så olika i tex kina. Sedan har dom mycket mat som medeciner och är nog billigare i deras hemland.

      Som jag fattat det är endel mat gåvor som de får av släktingar när det är på besök i hemlandet, och endel mat vill de ha med sig för att kunna göra mat från sitt hemland. Så tror att det är lite en kultur grej som vi inte förstår helt enkelt.
      Tex såg jag liknande program fast med USA, där skickade de ett mumifierat lama foster, man skulle lägga det under huset och så skulle det skydda emot dåliga saker, jätte konstigt för oss, helt normalt i deras kultur 🙂

      Ja, a. Nångång var det en drakfrukt som visst luktade riktigt hemskt!

        Kan det ha varit en durian frukt? Fick den som dessert på en kinesisk restaurang en gång, det var en intressant upplevelse

      Man tycker ju att de borde veta, för det känns som att Australien skyltar ju med hur hårda de är när man ska resa in. Men samtidigt har inte alla länder tillgång till internet på samma sätt som en själv, så de vet nog inte förrän de kommer till Australien att det inte är okej. Killgissar lite nu men ?

    Varför är det så viktigt för Bingo att lägga ut nakenbilder på sina barn på insta? Kan han inte bara dela dem med sina närmaste?

      Anmäl/rapportera direkt till Instagram.

      För han är så härlig, naturlig och gränslös. Och om någon ifrågasätter så heter det att de är pryda och sexualiserar barn.

    Är det någon som är programmerare?

    Jag skulle behöva veta, om man ska söka utbildning (helst Max 2 år) på distans inom programmering, vilket språk ska man rikta sig in på? Har ni någon utbildning ni rekommenderar? Nåt jag skrollar omkring blir jag inte direkt klokare och har ingen jag kan fråga.
    Tack på förhand ?

      Vad är syftet med utbildningen? Vill du lära dig programmera för ett jobb eller för att utveckla något på egen hand? 🙂

        Mitt syfte är att kunna projektledare. Jag är ekonom i grunden, och vill spetsa till min kompetens för att kunna jobba mer mot tech. Har inget bättre svar än så. Men jag är flexibel beroende på vad som efterfrågas.

      Kan inte ett skit om programmering men mitt tips skullle vara att kolla hur branschen ser ut. Googla jobbannonser, trendspaningar, läs nyhetsbrev från de stora företagen och se vad de skriver om/eftersöker. Och så väljer du det språket som nämns eller känns aktuellt om några år. Eller så väljer du det du gillar.

      Fundera kring en av tre inriktningar

      Front end (webbutveckling ..). – Javascript (Vue, Node, React)

      Back end- Java, Scala, .net, störst marknad får du med Java. Docker och k8s (cloud based deployment) är dessutom ett måste att känna till grundläggande

      DevOps engineer – python, k8s/docker, unix etc

      Läs helst 3 år, många företag har det som ett krav och det kommer ge dig större urval av arbetsgivare

        Tusen tack! Verkar som att Java och docker är ett bra kort. Ska fortsätta att läsa på ?

      Jag jobbar som webbutvecklare och gillar verkligen projektledare som har teknisk kunskap. Vanilla Javascript (alltså ren Javascript) och C# är bra språk att lära sig för att få förståelse. Kan man grunderna i de kan man lätt bygga på och lära sig fler språk sen. Vill du ha mer förståelse för färg och form kan du läsa HTML och css.

    Jag har en bekant som jag misstänker har drabbats av kognitiv dysfunktion pga diabetes (över tid alltså); hon har svårt att sätta saker i perspektiv eller i relation till varandra, göra enkla analyser, när hon stöter på problem är hennes ”lösning” att motparten antingen är kär i henne eller avundsjuk (gäller stort som smått), och hon uppvisar även andra kognitiva besvär med vill inte vara för detaljerad här. Vad ska jag göra? Har testat att prata och ställa lite frågor hur/varför hon kommer till vissa slutsatser, men hon står på sig att det absolut är att allt och alla cirkulerar kring hennes liv, så det dör ut lite där. Jag är väldigt orolig för henne just nu, så alla tips mottages tacksamt!

      Det låter ju inte som det är den typen av kognitiv dysfunktion man får av diabetes.
      Här kan du läsa mer om kognitiv dysfunktion man får av diabetes.
      https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/vardutveckling/2015/02/kognitiv-dysfunktion-hos-patienter-med-diabetes/

      Jag undrar mest hur gammal din kompis är? om hon är unge (20-30 år) kanske hon helt enkelt har börjat tro att solen, jorden och månen kretsat kring henne, väldigt många unga personer som verkar tänka så idag. Tro att alla andra bara är avundsjuka och att alla killar är kära i dom.

    Jag skulle behöva lite perspektiv… min sambo har en del diagnoser bland annat asperger, och även en kronisk smärtsjukdom som kan vara bra i perioder men även ganska dålig i perioder. Och jag försöker verkligen verkligen verkligen försöker vara förstående. Men jag får göra i princip allt hemma, får ta allt med barnen och det mesta av den ekonomiska bördan ligger på mig i och med att han ofta är sjuk (med en timanställning så ofta utan sjuklön). Jag vet att jag själv satt mig i denna sitsen men diagnoserna tex fick han först efter att vi fått barn… hur förstående ska man behöva vara, hur mycket ska jag behöva vända ut och in på mig själv innan man inte längre är hemsk för att man lämnar någon pga sjukdom?

      Pröva att sätt upp typ 2-3 lätta arbetsuppgifter till honom som ni gemensamt kommer överens om och sen se hur det funkar. Finns det ingen hjälp eller stöd från sjukvården?

        Ja alltså att han inte städar tex skyller han på att han ”inte ser” på grund av sin asperger, och inte att det är på grund av fysisk smärta. Jag tycker på ett sätt att smärta hade varit lättare att acceptera… Nu känns det som att han kan hitta på att han inte klarar av saker. Jag fattar ju att det inte är så, men ändå. Jag känner mig bara så utmattad. Och nej det finns tyvärr ingen hjälp vad jag vet.

          Förstår det, men många på det spektrumet gillar rutiner så om det kommer till städning så skriv ner alla uppgifter väldigt detaljerat så kan han ha den som en checklista varje gång. Ett alternativ är ju att försöka hitta stödgrupper på Facebook 🙂

          Med npf ska man väl kunna få hjälp att hantera livet? Vet att de med adhd kan få det iaf. Kolla med vården.
          Annars veckoschema där det står vad som ska göras, av vem och vilken dag. Då behöver han inte ”se” vad som behöver göras…

          Min sambo har inte asperger, men han kan fortfarande inte se att det behöver dammsugas, eller att det är dags att starta en diskmaskin eller liknande. Tror det är ett stort problem hos många män och har inget med asperger att göra 😛
          Gör ett schema, vad kan han göra? tex damsuga varje helg, laga middag 2 ggr/vecka, vika tvätt, handla, osv. Och många med asperger behöver rutin, så det enklaste är att ha rutin, tex att han lagar middag varje tisdag och fredag (ha planerat innan vad ni ska laga och så saker finns hemma), att han ska dammsuga varje lördag, att tvätten ska vikas på torsdagar, och liknande. Så det är lätt för honom att veta vad han ska göra varje dag.

          Han har rätt till boendestödjare som kan hjälpa honom med vardagssysslor och rutiner 🙂

      Vanja Wikström bloggar ofta om sin sambo som har ME, och hur tufft det är för henne att ta nästan allt själv. De har städhjälp och (betald) barnvakt för att underlätta, är förstås en ekonomisk fråga. Kram ❤️

    Det var bland kommentarerna här som jag, för ett par år sedan, lärde mig att man kan aktivera tvångsinzomning på mobilen. Insåg nyligen att det är en funktion jag använder nästan dagligen sen dess så jag ville bara säga TACK för det ?

      Vad är det för spännande, berätta genast ?

      Vad är tvångsinzomning? Blev nyfiken!!

    Ni som någon gång har förlovat er – hur länge hade du och din partner varit tillsammans innan någon friade?

      4 år ungefär och då sa jag tydligt att jag förväntade mig ett frieri inom ett år. Men vi var båda runt/över 30 år.

      9 år (var dock 19 när vi blev tillsammans så..)

      8 år

      Min fästman friade till mig i juni och i oktober har vi varit tillsammans i 3 år 🙂

      Lite över ett år. Men vi var båda över 30 när vi träffades, och hade köpt gemensam lägenhet (med gemensamt bolån), vilket typ känns som ett större commitment än giftemål. Gifte oss ett år senare.

      5 år

      Mina föräldrar: 30 år och kommer inte gifta sig. Nej jag vet inte varför.

      5,5 år!

      Drygt 4 år!

      Nästan fyra år och gifte oss när vi varit tillsammans i 5 år.

    Jag har ingen koll på distansutbildningar men de språk som finns är bland annat .NET, Java, Python, C#, C++ där Java och Python är de vanligaste.

    Efter så så många år har jag äntligen en dejt med en kille som verkar så himla fin och jag är så jäkla nervös över vår första dejt! Hur kommer jag över det? Är så nervös så jag spyr haha.

      Jag brukar ta en shot eller en drink innan ??‍♀️

      Lättare sagt än gjort men försök att se det som en rolig grej bara! Och som en träning i dejtande. Går det åt skogen (vilket jag är säker på att det inte kommer göra) så är du i alla fall en dejterfarenhet rikare och förhoppningsvis blir du då mindre nervös inför nästa gång du ska gå på dejt. Lycka till! 🙂

        Haha ska försöka! Kräktes en gång på en dejt men det gick bra ändå så ? tack för pepp ❤️

          Min kompis var nervös och råkade hälla sås i skrevet på sin dejt – de har nu varit gifta i 20+ år!

            Då lär jag klara mig… förhoppningsvis ?

      Chilla bara så kommer allt naturligt.

    Läste precis att barnprogrammet Arthur ska läggas ner. Älskade det programmet när jag var barn. Vad ska jag nu låta mina framtida barn se på tv?!

      Men du Arthur med introt ”hej, hej vilken underbar dag de e….”? Det var SÅ bra! Jag och min syster pratat ofta om det programmet

        Menar du*

        Ja, precis!

      Det finns väl massor av avsnitt som de kan köra i repris.

    Varför står det förlåt för allt på gabjoss-inlägget?

      CC menar väl för att hon larvade sig med hockeyskämten? ?

        Så tolkade jag det också

      För att det spårar ur och folk börjar prata om socanmälningar

        Socanmäla en mamma p g a att hon pr gravid? Hjälp.

          Ja säga vad man vill om nya relationen och allt men anmälning är ju minst sagt att ta i..

          Nej sluta hitta på, tidigare anmälningar ifrågasattes för att hon alltid är så himla extrem och hetsig, går från 0-100. En uppfattning som kommit utifrån flera års bloggande, inte för att hon blir gravid snabbt.

            Det är blogg och sociala medier lämna anmälningarna till dom som är runt barnen. Att man ens kan förmå sig att göra en anmälning med hänvisning till blogg eller Instagram känns för mig helt orimligt.

              Det kanske inte gjorts heller, fick mer uppfattningen att man diskuterade kring tidigare anmälningar? Och vem som gjort dessa kommer ju aldrig någon mer än de berörda få reda på.

                Nej ingen har gjort en anmälan för att hon har blivit gravid, herregud vad folk skenar iväg ?

              Det beror väl helt på vad som skrivs..? I dagens samhälle skulle jag absolut inte helt avskriva sociala medier osv som en legitim källa.

            Exakt

    Jag vet inte om någon minns men för ett par veckor sedan skrev jag under ett inlägg (inte öppet sår ?) att jag efter nästan 25 år flyttar ifrån mitt väldigt osunda förhållande med en sjukligt svartsjuk man. Ville bara berätta för alla ni över 200 pers som gillade den kommentaren att allt har gått bra ☺️.
    Nu sitter jag i MIN lägenhet, med MINA saker omkring mig och gör precis vad JAG vill (de veckor jag inte har barnen).
    Och till alla ni som tvekar, gört bara. Allt blir bra tillslut ❤️.

      ??

        ??

    Jenpen vad härligt för dej. Starkt gjort. ?

      Tack ❤️❤️❤️

    Tips på resturang i Stockholm för middag och drinkar med tjejerna? Gärna mysigt och inte så stelt så man kan skvallra ordentligt, och inte alltför dyrt. Vi kommer sitta inne.

      Supper har supergod mat och drinkar

      Lennart och bror om ni gillar kött baserade rätter. Beställ in lite snacks, vin och bara prata på!

      Fan vad avundsjuk jag blev nu! ? Tjejgäng och skvaller! ❤️

      Yuc Mexican.. god mat, inte alltför dyrt, skön stämning med härlig musik

    Asså hur gör man om man blivit kär i ens killkompis? Vill ju inte göra det stelt eller ngt… :((

      Bli fulla och se vad som händer ?

        Haha det är en synd att vara full enligt vår religion??

          Oj. Trist.

            Varför trist? man kan väl ha kul nykter 😉

              Tycker det är trist när saker ses som synd, religiösa regler som ska styra livet. Är emot sånt.

                Finns ju dock bra religiösa regler också.
                5. Du skall inte dräpa.
                6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
                7. Du skall inte stjäla.

                Om alla följde dessa regler så skulle vi inte ha några mord eller stölder, det vore ju en väldigt trevlig värld att leva i.
                Och alkohol är inget vi faktiskt behöver för att må bra i livet, att inte dricka, snusa eller röka är faktiskt bra för hälsan, så kan inte se hur det kan vara dåligt att undvika saker som alkohol.

          Är det en synd att vara fysisk också eller liksom kan du försöka se hur han reagerar på beröring? Typ försöka visa närhet?

      Våga chansa! Vänskap är en bra grund till förhållande. Det stela går väl över till slut om det inte skulle gå vägen.

      Du ser/märker ju av om din kompis blir obekväm om du blir lite för närgången.

    Är det någon som har flygit utomlands å det senaste? Jag ska till Spanien på måndag och jag har fyllt i ett formulär och bokat antigentest på Arlanda men jag nojjar sönder att jag har missförstått reglerna och inte kommer med planet.

      Flyger du från Sthlm? Isf behövs inte anti-gen, bara hälsodeklarationen. Flög för 12 dagar sen ?

        Ser nu att du skrev ju Arlanda ?
        Det är en grön markerad zon av Spanien ????

          Fel, det är ändrat igen nyligen, man behöver antigen från Arlanda nu.

    Vad tänker ni om en kille som är otrogen mot sin flickvän med en tjej som vet om att killen har flickvän? Är det då delvis även tjejens fel eftersom hon visste om att killen hade flickvän? Eller är hon inte alls att beskylla då det är killens skyldighet att vara trogen?

      Det är fortfarande främst killens fel men väldigt fel av tjejen att fortsätta när hon vet att han är upptagen

      Båda är skyldiga såklart, den som har förhållandet har lite mer ansvar men ändå. Vem vill va en hoe? Rör inte andras partners.

      Man skulle ju hata båda, right?

      Den som är otrogen för mest fel! Men det är moraliskt fel av ”den andra” med enligt mig. Jade någon vän till mig varit med en upptagen man eller kvinna så hade jag tappat mycket respekt för den personen. Väldigt osmakligt enligt mig!

      Killens fel eftersom han är otrogen. Däremot skulle jag som tjej aldrig ha något ihop med en kille jag vet är i en relation.

      Tänker att det är hans problem. Tycker att den han är otrogen med inte ska ha nåt dåligt samvete alls, det är inte hennes problem.

      Dock är killen en idiot som är otrogen.

      En bekant/kompis till mig gjorde det i ca 1 år tills killen äntligen gjorde slut med sin tjej (vet ej om han berättade om otroheten, tror inte det!), men bara någon månad senare slutade hon träffa/ligga med honom för han blev för kontrollerande och det blev ”tråkigt”… tappade större delen av respekten för henne… förstår inte hur man kan ha samvete att vara med och såra en annan tjej på det sättet (även om killen i det fallet är den mest skyldiga).

        Min syrra betedde sig svinit o flina bara åt allt efteråt. Ser inte henne med samma ögon längre. Hon är helt förbytt. 41 i dec… Ja, vad säger man. Se det som en sak för dig att öva i. Hennes nya sätt mot allt rev i hjärtat men nu har jag tränat på det. Nästa människa som blir förbytt kommer inte påverka mig lika hårt. Allt kan hända.

    Gymtjejen vart är du? Uppdatera mig? hur gick allt? ?

      Jaaa just det!! Hur gick det med snubben? ?

      Heej! Åh vad kul att ni checkar in på mig och sorry för lite sent svar men hoppas ni ser ändå!

      Jag har TYVÄRR inte tajmat in att vara där samtidigt som honom så jag har inte kunnat göra något move än, men jag håller er uppdaterade. Och fortsätter hålla utkik på gymmet och hoppas på att modet finns kvar när vi är där samtidigt nästa gång ?

    Någon som har blivit diagnostiserad med PCOS och fått ersättning från sin försäkring?

    Ni som använt botox mot spända käkar, hur gick det till? Sökte ni via vårdcentral eller gick ni till ”skönhetsklinik”? Jag spänner mina käkar omedvetet hela tiden (skjuter fram hakan och pressar upp underläppen), så jag får huvudvärk varenda natt.

      Jag gick via skönhetsklinik! Gick jättebra

      Provat sjukgymnast? spänningar i käken kommer ofta i från spänningar i nacke/axlar.

      Men herregud. Gå till tandvården och skaffa en bettskena så du blir av med spänningen och anledningen till att den uppkommer istället för att injicera ett nervgift

        Funkar iofs inte alltid så. Jag använder bettskena varje natt utan undantag och har gjort så i säkert 15 år men det har inte alls påverkat hur mycket jag spänner mina käkar under vaken tid.

      Jag fick hjälp av min tandläkare med övningar, har även bettskena. Min kompis som också har överspända käkar testade allt men inget fungerade så hon fick botox men du måste gå igenom flera steg innan de ens överväger botox.

    Ni som gjort abort med cytotec, när kom er ägglossning igång igen?

      2 månader efteråt!

    Undrar om någon har samma erfarenhet kring mor- och farföräldrar..

    Det senaste 1,5 året har jag och min man inte kunnat göra något på egen hand då vi inte kunnat ordna barnvakt (av förståeliga skäl). Nu när barnens mormor/morfar och farmor/farfar fått båda sprutorna och smittspridningen är låg hade jag trott och tänkt att de nog skulle vilja umgås med sina barnbarn. Men de har fullt upp med annat ?

    Vi har absolut träffats men de visar inget intresse att hitta på saker med barnen, övernattning el likn.. Vi vill inte heller pressa på utan hade nog trott att de ville ta igen lite och ta initiativet men det verkar som att de vant sig vid situationen istället. Någon annan som är i samma situation?

      Kan ni inte skaffa en annan barnvakt?
      Släkting, syskon?

      Vill mor/far föräldrarna träffa barnen så tänker jag att de tar initiativ, vill de inte så kanske man bara får acceptera och söka alternativ.

      Fråga bara! Säg att ni skulle vilja gå och äta middag själva och att det vore jätteuppskattat om de kunde tänka sig att vara barnvakt nån kväll.

      Tänker att det beror helt på hur relationen till barnen ser ut man kanske inte kan börja med övernattning direkt? Vissas relationer har ju förändrats under pandemin och även fast man är vaccinerad kan dom ju fortfarande smitta era barn. Pandemin är inte över än liksom.

      Jag är en farmor/mormor som haft samma situation, vi har alltid haft barnbarnen mycket. Men nu under pandemin inte träffat barnbarnen mer än utomhus. Nu är vi vaccinerade men det tar tid att komma igång igen, vi blir trötta av att ha barnbarnen är ett helt eller två i dygn sträck.

      Förr ställde vi upp var och varannan vecka, men hade nu önskat kanske halvdagar utan övernattning. Det blir bara några timmars sömn och det tar dagar att ta ifatt innan man blir pigg igen. Dom är rätt små och kräver full sysselsättning från jättetidigt på morgonen (5-tiden) till läggdags vid 7-tiden.
      Vi vill trappa upp sakta om det går.

      Ni har valt att skaffa barn och kan inte kräva att få avlastning när det passar er, ni får se allt som en bonus och planera livet efter det. Man kan älska sina barnbarn även om man inte orkar passa dom ofta och flera dygn i taget.

      Samma här. I 1,5 har de tjatat om hur hemskt tråkigt det är med restriktioner men nu ba hoho var är ni mormor? Nej just det du ville inte. Ok.

        Vill och vill, det är inte lätt att ställa om och ha barnbarnen i dygn när man vant sig av. Några timmar OK, men hela dygn där man får sova 3-4 timmar för barnbarnen hela tiden väcker dig är inte trevligt.

          Va? Det sa jag inget om? Och hur vet du hur mina barn sover? (De sover hela nätterna)

      Visst är det trist om mor-och farföräldrar inte är så intresserade av att umgås och passa barnbarn, men det verkar som att många föräldrar tar för givet att mormor/morfar och farmor/farfar ska ställa upp glatt. Gött om de vill, men de är ju människor med egna liv, som säkert har egna intressen och saker att göra. Plus att de inte alls har samma ork som man har i yngre dagar.
      Vill du ha barnpassning får du väl bara fråga, och säger de ja är det toppen, säger de nej får du hitta någon annan.

      Men suck. De är gamla och vill leva sitt eget liv nu. De valde att skaffa barn, men de valde inte att skaffa barnbarn.

      Har de inget intresse att ta hand om dina barn, så är det så. Punkt slut. De är vuxna människor som får leva precis som de vill. Självklart ska ni inte ’pressa på’. vad fan säger du? LÅT MÄNNISKOR LEVA SOM DE VILL.

      De kanske nöjer sig med de gånger ni träffas nu och tycker det skulle bli för mycket att ses oftare?

    Tips på saker att göra i Dalarna? (Runt Siljan) som inte är Zornmuseet, Carl Larsson-gården osv.

      Utkikstornet i Rättvik, fika på Buffils Anna i Siljansnäs, köpa jordgubbar på Sollerön, brunch på Siljans konditori i Leksand, åka till Tällberg 🙂

      Vid Borlänge har dom så himla fint kalkbrott. Googla! Som en blå lagun. Dit skulle jag åka.

    Vad gör man när man helt tappat motivation till livet? Är ledsen och gråter i princip varje dag och kan inte minnas senast jag kände mig lycklig trots att mycket har ”gått rätt” i livet det senaste för mig. Men jag har mått såhär senaste 1,5året och jag vill egentligen bara ge upp.

    Går hos en psykolog men är än så länge bara ”prat”, inget prat om medicinering.

      Gå till en läkare och börja medicinera. Psykologer är inte läkare och kan inte skriva ut recept. 1,5 år är lång tid och har inte samtal hjälpt behöver du kraftigare hjälp. Du har rätt att må bra.

      Gå till en livscoach!!

        Nej.

      Uppsök en psykiater istället för psykolog. De är ju läkare, så de kan skriva ut ev antidepressiva.

      Ha du träffat läkare? brister på D-vitamin och B12 kan göra att man mår jätte dåligt mentalt. Så kan vara en ide att kolla upp med läkare att du är fysiskt frisk.

      Om du har en depression kan de va nödvändigt med medicinering, då behöver du träffa en läkare/psykiatriker (läkare specialiserad inom psykiatri). Går du via vc så be psykologen hjälpa dig med det. Fråga din psykolog om diagnos är ställd och isf vilken. Fråga också psykologen hur er behandlingsplan ser ut. Om ingen sådan finns be om en/byt till annan psykolog. Samtalsterapi kan ge stora effekter vid depression och ångestsjukdomar. Terapi oavsett inriktning tar minst några samtal innan du börjar märka effekt, och kräver jobb även av dig. Du kan Inte bara gå dit utan att säga vad du vill ha, tänker, känner, du behöver oavsett psykologens inriktning jobba och vara aktiv i terapin. Vid svåra tillstånd kan en kombo terapi/medicinering behövas.

      Jag tyckte det var så frustrerande för jag tänkte att medicin skulle lösa allt men det löser inte grunden till min depression och ska endast användas om det verkligen finns behov. Om du är i kontakt med någon och du känner att det inte funkar så byt men förvänta dig inte att få medicin för det är inte alltid medicin ens hjälper och det finns alltid sidoeffekter

      Alltså. jag är inte anti psykologer och medicinering. Men, att må dåligt är inte separat från ens kropp.
      Prova att göra små saker som verkligen får dig att må bättre. Du behöver inte göra allt på en gång, men liksom små saker som faktiskt får dig att må bättre:

      – Gå en promenad, gärna i natur nära ditt hem. Inget tvång på hur långt och så, bara gå till en skog eller dunge eller så och bara andas in luften, sitt och var närvarande i naturen.

      – skriv ner det du tänker på så att du får utlopp för det som är jobbigt.

      – Lyssna på musik som får dig att må bättre.

      – Skriv ner saker du gjort bra varje dag, som du är stolt över. Eller bara glad över! Exempelvis- Det var fin natur på promenaden. 🙂

      Fokusera på nuet. Du kan inte ändra det som var, men du kan göra det bästa av idag. :)<3

    Har skrivit ner några anteckningar en morgon när jag var så ledsen och inte kunde sova. Har ingen jag kan prata med om det så tänkte rådfråga er cybervänner. Har en sån toxic relation.

    Han vet hur mycket jag älskar och kär i honom. Det är inte besvarat. Han tycker om mig. Inget mer. Vet inte ens varför jag har så starka känslor. När han blir arg på mig så drar han upp det och säger att jag inte kan kräva det av honom. Aldrig gjort det. Aldrig krävt. Men tycker det är konstigt efter så lång tid att det fortfarande inte är besvarat. Vad gör jag för fel. Gör allt för honom.

    Nackdel:
    Otrevlig. Svårt att skratta med honom. Svår humor.
    Sur på en gång om han inte får som han vill. Explosiv.
    Måste vara tyst och inte prata med honom på morgonen. Vänta ut honom. Alltid.
    Lat. Inte hjälpsam alls. Gör inget.
    Bara sover. Tränger ut mig ur sängen. Snarkar så högt.
    Städar aldrig efter sig. Plockar aldrig efter sig. Godispapper och tex chips överallt. Aldrig undan tallrikar, glas mm.
    Bestämmer allt. Jag kan aldrig komma med förslag.
    Bilen. Hans bil. Inte slå i dörr, råkade visst slå igen den. Inte äta i bilen. Gjorde fel med bromsen också. Inte min mening.
    Är vi i flera dagar i sträck. Bara sex första dagen. Tar aldrig i mig. Vill aldrig kyssas el hålla hand.
    Blir vansinnig om jag ber om kort på oss ihop.
    När han blir arg på mig, kan han kalla mig vadsomhelst, smsa om vadsomhelst, hota mig. Bryta med mig. Jätte elak och nedlåtande.
    Allt är på hans villkor. Jag kan aldrig komma med förslag.
    Servar med mat och annat hela tiden. Tackar sällan. Äter mig bokstavligen talat ur huset.
    Vill aldrig hitta på ngt. Vi träffar aldrig några vänner. Pratar han med ngn i mobil säger han aldrig mitt namn utan säger att han är i hemstaden.
    Träffats i 2 år i november. Jag har aldrig varit hemma hos honom. Åkt i hans bil 1 gång.

    Fördel:
    Sexet? Men allt är på hans villkor så är det så bra? Kan ju skada mig fysiskt.

    Generös när vi är ute. Men vågar knappt ta emot då jag kan få utskällning om det i efterhand.

    Hur är jag tillsammans med honom?

    Tystlåten. Säger inte så mycket.
    Ledsen. Nästan alltid gråten bakom ögonlocket.
    Trött. Sover dåligt när M är här. Får inte sova ordentligt. Han väcker mig mycket. Flyttar oftast på mig.
    Passar upp på honom hela tiden.
    Gör mig alltid fin och iordning. Han ser mig aldrig, ger mig aldrig komplimanger för det.
    Spenderar för mycket pengar på honom. Mkt på alkohol och mat. Har inte råd.
    Säger aldrig ifrån. Han lyssnar inte på mig ändå.
    Helt dränerad efter att han har gått. Å när han går har han bestämt sig för det 2 min innan. Aldrig förberedd på det. Får aldrig följa med. Han frågar aldrig.

    Kan tilläggas att jag är 35 + och har barn varannan vecka som han inte träffat.

    Hur ska jag komma loss från detta. Måste bli stark och höra era åsikter!

      Men herre, snälla för din egna skull och dina barns lämna honom. Det låter som du bara vill få bekräftelsen att han älskar dig och det kommer inte hända. Mitt ex var likadan och enda gången han började hinta om att han KANSKE älskade mig var efter att jag lämnat honom. Om dina barn skulle träffa en sådan person som partner vad skulle du säga då? Om din bästa vän hade en partner som beter sig så som din gör hade du inte blivit orolig?

      Du hör ju själv hur det låter. Du måste dumpa. Han är troligen psykopat eller i bästa fall ett oempatiskt riktigt jävla svin. Du får ju ingenting ut av av detta, bara negativa saker?! Ta hjälp av vänner och familj om du har eller av kvinnojour (finns även på nätet och telefon, googla) för att ta dig bort. Ni verkar inte bo ihop så egentligen blir det lättare, bar att inte träffas mer (det kan va nig så svårt i en sån här situation, därför behöver du stödet tänker jag). Du förtjänar bättre, låt inte honom utnyttja dig mer, det är psykisk misshandel och manipulation han håller på med.

      Snälla samla alla dina krafter och våga lämna ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

      Tycker det du skriver är fruktansvärt. Ingen förtjänar att bli behandlad på det viset. Du är värd nån som behandlar dig väl! Tro inget annat. Styrkekramar ❤️

    Blattelito lössläppt efter att ha gripits för mordförsök i Spanien.

      Va?

    Går det att få bort milier hemma eller måste man gå till salong för att ta bort det?

      Är det bara ett fåtal så går det att få bort själv med steril nål som du gör hål på huden med och sen klämmer ut. Är dem väldigt många och dessutom väldigt nära ögat skulle jag nog säga att det är bäst att uppsöka salong, kommer nog göra för ont och vara för pilligt annars ☺️

    Är det nån som vet om Egoina är gravid?

      Lite tveksam på det. Visserligen publicerade hon precis att hon fått en babyshower och att hon är i vecka 24 och väntar en pojke, men man vet ju aldrig…

    Jag har en bekant som är sjukpensionär och får bostadsbidrag för sitt boende. Sedan snart 2 år bor hon med någon i ett annat land och nyttjar bara sin bostad här nån månad per år, då i sällskap med honom så de är ju sambos -med två boenden. Hon har en person som sköter hennes lägenhet och brevlåda när hon är borta.
    Jag har anmält detta bidragsfusk till Skatteverket och försäkringskassan i snart ett års tid men inget har hänt. Tips på vad mer jag kan göra!?!

      Du har redan anmält det, inget mer du kan göra. Om du inte vill prata med henne själv

    Behöver tips från er som medicinerat mot oro/ångest. Jag lider något fruktansvärt av oro, inte fått diagnos men antagligen GAD.

    Jag har tagit paroxetin tidigare och det var fantastiskt I början. Fick fruktansvärda mardrömmar och rann svett om mig men så värt att slippa oron.
    Efter 1.5 år så kände jag att oron var tillbaka så jag slutade mer medicinen och var ok ett tag.
    Hamnade i en period med mer oro, kom ur den men är på väg dit igen.

    Undrar vilka mediciner ni testat? Jag är antagligen deprimerad också, inget är roligt. Det är Bara oro och ångest.

    Jag kan tänka mig att köra med paroxetin igen men läkaren sa att man inte ska äta den i flera år (varför jag slutade och inte höjde dosen), tips på andra mediciner?

    Har någonstans en dröm om fler barn (den är dock en döende dröm pga oro för att barnet ska bli ”smittad” av min psykiska ohälsa, jag vet de smittar inte det är endel I mitt mående att jag känner så.)

    Jag går redan i kbt.
    Har inget att oroa mig för egentligen. Jag bara är sån här hur mkt jag än jobbar för att bli bättre.

      Jag äter Sertralin, det har förändrat mitt liv totalt. Från att ständigt ha oro och ångest till att få ett ”normalt” liv tillbaka.

      Innan medicinering försökte jag hitta grunden till min ångest, jag pratade med psykolog, jag gick till en ätstörningsenhet, jag bytte jobb osv. men ångesten och oron var fortfarande kvar och jag hade svårt att förstå vad grunden var till mitt mående.

      Jag tänker att det hade något med serotoninet att göra, min hjärna behövde hjälp och jag är så jäkla tacksam för den hjälp jag fått.

        Tack för ditt svar! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag har oxå bytt jobb, boende, bytt umgänge, rutiner, kost testat allt och jag har jobbiga saker i bagaget men inget trauma direkt utan jag är ”färdig” med de jag känt att jag behövt bearbeta men jag är ändå ständigt orolig och får ångest. Känns precis som du säger att det är brist i hjärnan.

        Ska läsa om sertralin och se om min läkare tror det kan passa mig! Tack snälla!
        Fick du mkt biverkningar när du började?

          Ja, jag försökte också med en massa för att försöka få bukt på känslorna! Hoppas det kan hjälpa dig till ett bättre mående.

          Njae, nu har jag ätit medicinen lite mer än ett år, det jag lider mest av som är en biverkning är att jag svettas väldigt mycket. I början hade jag hjärtklappning men det har avtagit. Svettningarna är tillräckligt ?

      Jag var i samma situation för drygt 3 år sedan. Jag började i MCT (metakognitivterapi) och lärde mig hur jag inte ska ge uppmärksamhet till oro och därmed få den att försvinna. Jag hade tidigare gått i kbt och det gjorde faktiskt saken enbart värre för mig. MCT har väldigt god effekt mot just GAD. Jag fick stora resultat redan efter en session och efter 7 sessioner utspridda under 4 månader så avslutade vi terapin och jag har mått SÅ bra efter det. Äter inte ångestdämpande eller antidepressiva längre.

        Åhh det låter ju jättebra! Glad att det funkade för dig, tacl för tipset!
        Ska absolut läsa mer om det!

    Snälla ge mig tips på hur man bäst får bort fotvårtor ??

      Nagellack dagligen!

      Brukar klippa bort dem med en nagelklippare ?

        Aj gör inte det ont? Får man verkligen bort det? Jag frös mina hos någon och sen trilla dom av typ men var väldigt längesen

        Vårtor under foten är oftast platta inåtväxande. Svårt att klippa bort utan ett I det närmaste kirurgiskt ingrepp.

      Täck dom helt med antingen runda mörka plåster eller måla över dom med mörkt täckande nagellack. Vårtan måste vara täckt hela tiden i minst en eller två veckor, I land längre. Viruset dör utan syre och ljus.

    Tror jag tyvärr måste avliva min hund, hon har varit dålig till och från ganska länge nu.. huuuur bestämmer man sig för att göra det och inte hoppas på att det ska bli bättre?
    Hon har bra dagar också men mest dåliga dagar. Provat alla behandlingar och medicineringar som finns.. kommer bli så tomt här hemma?????

      Personligen hade jag pratat med uppfödaren och frågat om hennes åsikt och sen hade jag pratat med veterinär och bett om deras och sen bestämt utifrån deras åsikter. Behövt avliva en hund hon blev 11 år men gör otroligt ont, det var 11 underbara år ❤️

        Om man måste konsultera nån så räcker det med en veterinär. Hunduppfödare tycks ofta sakna några mumin i dalen så att säga och jag skulle inte lita på så mycket vad dom har att säga. Veterinärer brukar ha koll och ingen personlig anknytming till hunden så att man får en mer objektiv bedömning av dom.

        När min unghund (1.5 år gammal) var så pass sjuk att veterinären sa att hunden måste avlivas och hänvisade till djurskyddslagen, höll inte uppfödaren med. Han sa att jag vill bara avliva min hund för att jag inte orkar ta hand om den och att jag skulle ge hunden tillbaka till honom. När jag vägrade och hunden avlivades blev uppfödaren jättearg på mig.

        Hunden var verkligen sjuk, han hade b. la epilepsi som inte svarade på medicinering, svår ledbrott på en axel, nåt fel med magen/tarmarna så att kroppen inte kunde ta upp näring ordentligt (han vägde 20 kg för lite), pollenallergi, hudproblem etc etc etc. Den första sjukdomen (epilepsi) dök upp när hunden var runt 10-11 månader gammal och sen rullade det bara på med nya sjukdomar. Jag tog hunden till veterinären hur många gånger som helst och dom gjorde verkligen allting men till slut gick det inte mer.

          Oj jag har en väldigt bra relation till uppfödaren och har känt henne i över 15 år, så jag är ledsen att du har en uppfödare som inte kan ge dig stöd men min uppfödare är alltid den första jag kontaktar hon har 50 års erfarenhet. Såklart att alla kanske inte har samma erfarenhet med sina uppfödare somnat har haft men jag utgår ifrån att man försöker köpa hund från en vettig uppfödare som har alla Mumin i dalen.

          De sjukdomar som du nämnde att din hund tyvärr fick finns det en genetisk koppling till dom? För då skulle nog de som var i samma kull behöva den informationen, även uppfödare så att hen kanske inte avlar på hanen och tiken igen.

      Det låter som att det är dags att låta henne gå nu. Hellre en dag för tidigt än en dag för sent. Det ÄR jävligt tufft men du måste försöka tänka på hundens bästa. Hunden kommer inte lida av att somna in men den kommer att lida av att vara så sjuk.

    Någon annan som funderat över Maja Nilsson Lindelöfs rant om flytten i Manchester? Asså jag är väldigt förtjust i Maja vanligtvis men tycker hon varit så konstig kring detta. Hon klagar över att flyttföretaget dom hyrt in packat gamla godiskartonger och halvdruckna drickor. Men är det inte så att ett sånt företag packar ALLT i ens hem? De kan ju omöjligt veta vad som har ett värde för familjen eller ej. Det är väl inte deras fel att Maja och Viktor inte förberett och rensat. Sen hur de packade upp allting i huset är ju helgalet… kan knappt kallas packat upp utan slängt in..

    Tycker hon blivit mindre jordnära. Det är privatflyg och hus som byggs upp på några månader sen blev det såå jobbigt för nyansen på huset känns fel, bara ringa dit målare igen. Sen jobbigt med flytten i Manchester på det för att flyttfirman varit fööör noga och packat med en vinflaska. Lyx att ens ha en flyttfirma.
    Fattar dock att man är rik och jag är avundsjuk ?

      Ja exakt…. Sen är det klart att man får klaga med det var extremt många videos och INGEN självinsikt i att de inte rensat alls…

    Varför går det inte att kommentera under inlägget om Gabjoss graviditet?

      Det här undrar jag också, liknande kommentarer tas även bort vilket är lite konstigt ?

      Olämpliga kommentarer, är min gissning. Väntar med spänning på ett nytt tillfälle att kommentera detta. Antagligen tycker många att det inte var speciellt genomtänkt då paret inte hade känt varandra så länge.

    Min partner fick hosta och några dagar därefter blev även jag sjuk, dock mycket värre då jag fick feber och blev sängliggandes. Vi testa oss båda två för Corona och min partner fick ett positivt test (PCR) medan mitt kom tillbaka negativt. Testar mig två dagar senare, fortfarande sjuk, och får tillbaka ännu ett negativt. Blir så frustrerad för jag inte haft corona då jag nyligen tagit ett antikroppstest, och vad är oddsen att vi båda blir sjuka och han har corona men inte smittar mig. Ska testa mig idag igen, men undrar hur säkra dessa test är? Eller har jag bara inte corona… Någon som varit med om liknande, hur ska man tolka detta.. Kan jag ha corona fast testet inte är positivt. Värt att tillägga att jag veckan innan jag blev sjuk endast umgåtts med min partner, så ingen som kunnat smitta mig med något annat.

      Det finns statistik på hur säkra dom är, googla på det testet du använder så får du fram det. Inget test är 100% ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.