Team Clara & CamCam

Jag håller så mycket med Clara i det hon skriver. 
Vi har köpt ett äldre hus och det skulle aldrig falla oss in att blåsa ur det för att sedan fylla det med marmor och fejk-stukatur.

Jag älskar mina saker och tar väl hand om dem. Oftast. Eller ja, för det mesta, men jag ska bli ännu bättre på att älska mina kläder lite mer än jag gör nu.
Kanske att köpa några få plagg av bättre kvalité istället för att frossa i ”fast fashion” kan hjälpa till där?

Hur ser du på det här?
Är du Team Clara & CamCam eller Team Blåsut?

81 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Team C! Vi bor i hus från 1916 och det mesta av grunden kvar i original! Lite snett, vint och mycket charm.

    Tänker att både Clara och du har rätt i att ta hand om sina saker men att det inte betyder att man behöver ha 70 kannor eller 20 långklänningar eller 15 par skor. Att handla mer och mer och mer oavsett om det är begagnat eller nytt är problematiskt.

    Jag shoppar såklart också men försöker fundera på om jag behöver, villhöver eller bara vill ha det för att jag är uttråkad.

    Jag älskar och vårdar mina saker, men väljer att inte ha mer än jag behöver. Lämnar hellre lite fina saker på loppisen till någon annan att köpa.

    Absolut men ingen behöver väl ändå 70 karaffer oavsett om man köper dom på loppis och tar hand om dom?

      Samlingar av vad som helst är ju oftast ingenting någon behöver, men det en del av att vara en samlare. Själv hatar jag samlande med hela min själ. För mig är det ofattbart att ha ett helt skåp för bara kannor. Jag tänker bara på hur mycket annat som skulle få plats om jag slängde ut 69 av dom.

        Ja, de här kannorna är ju inte främst praktiska ting utan vackra prydnader med ett tema. Som tavlor ungefär fast tillsammans i ett skåp. Har man utrymme så varför inte? Folk samlar ju på t.ex. Muminmuggar och använder knappast alla. Men tycker om dem och vill ha dem att titta på.

          Så är det nog. Är ingen fan av prydnader heller, så för mig finns inte mentalt eller fysiskt någon plats för saker utan någon användning.

      Jag läste en artikel om en kvinna som köpte typ allt på loppis och var väldigt nöjd med det (stolt över) Men det framgick i texten att hon verkligen köpte massor och då kändes det inte som ett sunt beteende utan som maniskt samlande – fast under lite finare flagg så att säga. Oavsett vad man handlar så tycker jag inte överkonsumtion är något att sträva efter, jag övar själv på att tänka kvalitet framför kvantitet.

        Har också några såna kompisar. Handlar sällan nytt, men totalt pryl- och ”fynd”galna. Stenkoll på vad man ”ska” ha osv fast i retro-version.

    Det finns väl ett mellanting? Skulle aldrig fylla mitt hem med marmor och falska stuckaturer men jag har inte dåligt samvete för att jag kastade ut halva mitt 20-tals kök för att skapa en bättre arbetsmiljö för mig själv när jag lagar mat. Jag har inte råd att köpa nyproducerade tidstypiska kök från Vedum eller Kvänum så det fick bli ett Ikea kök i mitt 20-tals hus.

    Inget av teamen, men Hatar att ha för mkt saker. Älskar att rensa och kasta/skänka saker, det ger mig ett lugn att ha yta och space i skåp och lådor. Så visst, ta hand om sakerna man gillar och använd och ha kvar länge. Men inte köpa 70 tekannor, får frikkin PANIK av att se ett sånt skåp!

      Samma. Det är helt okej att ha en tom hylla i ett skåp.

      Precis som jag – får panik när jag ser Underbaraclaras hem. Så mycket pryttlar – precis överallt! Sen må det vara second hand och omhändertagande eller nyproducerat och fabricerat bäst det vill. Det är sakerna i sig!
      Jag mår så oändligt mycket bättre sedan jag rensade ut halva hemmet; det fick gå till Erikshjälpen eller Tradera – jag och familjen behövde inte sakerna iallafall.

        Man kan verkligen undra hur mycket tid det tar varje vecka att bara DAMMA ett sådant hem ? räknas i timmar?

    Varken eller. Jag vill inte ha en massa saker även om de är second hand, vad ska man med 70 karaffer till? Jag har 3 och känner att en av dem står mycket oanvänd och är nästan lite överflödig.
    Med all denna fokus på prylar och inredning bor folk också onödigt stort. I Sverige där husen måste värmas upp stor del av året borde man försöka bo på mindre yta, inte mer.
    Fattar inte heller folk som slänger ut fullt fungerande kök för att de vill ha ett snyggare.

      Nu tycker jag också att 70 karaffer är galet, men jag tänker ändå att för just Clara så är det samtidigt rekvisita, hon jobbar ju ändå med att ta bilder på fika (bland annat).

    Kanske dum fråga… men vad är det för skillnad på fejkstuckatur och riktig stuckatur?

      ”Riktigt” stuckatur byggdes dit i samband med att huset byggdes och har alltså bevarats. ”fejkad” stuckatur är gipsskivor man lägger på i rum där det inte finns stuckatur sen innan/den gamla stuckaturen blivit ful.

        Ah tack för svar ?

        Fejkstuckatur är gjord i plast. Alla ”flunsor” har det (förutom tungården som lät sätta upp äkta i gips vilket kostar hundratusentals kronor).

          Kan det verkligen vara sa dyrt? Jag bor inte i Sverige, men nar jag renoverade mitt hus fran tidigt 40-talsatte jag in gips stuckatur i ett rum som inte hade det sen tidigare av nagon anledning. Det blev lite dyrare da jag ville ha samma som i reaten av huset och de fick gora en ny form baserad pa en gammal stuckaturbit som jag hittade under huset och sen gjuta nya langder. Allt som allt gick det pa ca 3000 kr, merparten var kostnad for att gjuta den nya formen. Vi satte iofs upp den sjalv, vilket var lite pilligt att fa det ratt i hornen, men inget jattejobb direkt. Gips ar inget dyrt material, sa jag fattar inte att gipsstuckatur kan kosta sa mycket.

            Det är väl som vanligt i Sverige när något blir hajpat, man kan ta hur mycket betalt som helst och folk ska ändå ha för att det är trend just då.

      Truls: fejkstuckatur är gjord i plast, frigolit o liknande och sedan övermålad. Man kan köpa färdiggjutna bårder, takrosetter etc. Riktig stuck är formad av gips, ett hantverk som i Sverige introducerades på 1600~talet (se carlo carove på wiki).
      Poppis med fejk på Östermalm. Har sett flera funkislgh som haft tidsvidriga stuck, takrosetter och den förfärliga fejkcarraramarmorn (som oftast är formgjutna stenar).
      70 kannor är för många, för övrigt.

      I vissa tidsåldrar hade man inte stuckatur alls, t.ex. i funkishus. Så att klistra upp frigolitstukatur från byggvaruhus i en funkislägenhet är liksom tvärt emot vad själva stilen funktionalism innebär. Återställer man däremot gipsstukatur i en lägenhet från 1890 där originalstukaturen rivits ut i tidigare renovering så är inte det fake (i mina ögon).

    Jag hyser inte särskilt starka känslor till mina saker men jag gillar inte att köpa nya så jag försöker ta hand om det jag har.

    Samlandet på något specifikt kan jag förstå. Det blir nån slags hobby.

    Många lever i villfarelsen att ”ja men ja drar mitt strå till stacken, jag återvinner”.

    Hela återvinningsbranschen är FÖRBI det stadiet, ALLA skall återvinna plast, papper, glas, metall U name it det är liksom inget man skall börja med nu, det skall redan ske och det är givet att så skall ske, det är ingen ”merit” liksom.

    I nuläget är fokus att STOPPAR TIDIGARE , dvs inte konsumera så att det krävs så mycket återvinning.

    Så alla som rensar ut och säljer vidare bara för att köpa nytt gör fel. Och det är som du skriver, viktigare att konsumera hållbart.
    Välja material som håller längre och kan användas i större utsträckning.

    Såklart är det bättre att ärva/sälja/skänka istället för att slänga – men det skall ske ett val INNAN dess, vi skall inte hamna i den situationen lika ofta.

    Nu talar jag ur en miljöaspekt, inte ur aspekten att det är förbannat kul att shoppa.
    DET är en annan 5:a

      Ibland funderar jag på hur otroligt miljövänliga vi skulle bli om alla bara tjänade hälften så mycket som idag ?
      Man hade varken kunnat shoppa eller renovera för skojs skull, hade aldrig slängt mat och inte kunnat slösa pengar på resor :p

        Resor är inte pengaslöseri dock tycker jag ☺️❤️ Det är ju upplevelser.

    Jag köper sällan nytt, tycker det känns jobbigt med mycket ”bagage” och vill inte ha en massa saker heller. Men jag är absolut inte team Underbara Clara och Camcam. Min inredningsstil är modern och det handlar inte om att jag inte tar hand det jag äger utan att jag inte vill leva som att jag bor i en stuga på 50-talet.

    Jag tror dessutom på upcycling och att det är betydligt bättre göra någonting av sakerna än att ha 70 kannor i ett skåp bara för att de är fina.

    Off topic:

    Blev så paff när Therese Lindgren la ut en blocket-annons med en sköldpadda som ”enligt henne” lever under dåliga förhållanden på sin story. Vet att hon brinner för djurens rätt, är vegan osv men jag trodde hennes familjehemsstöd för djur gick genom en förmedling eller något.
    Det känns olustigt om hon aktivt skrollar på blocket och letar reda på ”utsatta” djur… och sen dessutom lägger ut annonsen utan att veta backstoryn (telefonnumret syns hastigt i bild) på sin story.

    Gör hon det för content eller vad sysslar hon med?

    (Vet att hon kanske fått annonsen länkad till sig, men det känns så olustigt)

      Jag tycker det känns skitbra att det finns människor därute som engagerar sig i djurs välmående. Kvittar hur hon fått tag på annonsen, att hon vill rädda sköldpaddan är fullt förståeligt.
      Får hon kontakt med säljaren kanske hon får en bakgrundshistoria som visar nåt annat men risken är liten. Världen vimlar av människor som skiter i att ta red på hur husdjuren ska ha det för att må bra.

      Det köps igelkottar och apor och gud vet vad för exotiska djur att de är gulliga. Det avlas och föds upp miljontals med mer vanliga husdjur och vi bidrar till skiten genom att köpa dom istället för att ta hand om hemlösa hundar och katter. Människan bryr sig inte!

      Det är inte Therese det är fel på. Tvärtom.

        Jag säger inte att det är fel att hon belyser problemet eller engagerar sig.

        Det kändes bara inte som hon att inte censurera nummer osv.

          Varför ska hon censurera nr ”osv”?

          Jag ser inte problemet här. Kan du förklara?

            Det blir lite CW varning om man nonchalant pekar ut någon utan att veta bakgrunden.

            Då är det bättre att kontakta personen som lagt ut annonsen framför att eventuellt skicka mobben som blint litar på det Therese skrivit.

            Man kan inte döma folk som ”onda” eller avgöra om ett problem finns utan att veta bakgrunden eller de olika aspekterna kring problemet.
            Tex:
            – Annonsskrivaren kanske inte ens är ägaren och det är stöldgods.
            -Det vanliga terrariumet kanske är sönder eller upptaget av ett annat djur.
            – De kanske har fått tillbaka sköldpaddan och redan sålt alla saker som tillhör den och nu har varit tvungna att skapa en tillfällig lösning.
            – De kanske inte kan lämna ifrån sig djuret på rätt sätt via omplacering pga platsbrist osv.
            – sköldpaddan kanske är en gammal familjemedlems husdjur som gått bort…
            – De kanske inte vet att det finns organisationer som kan hjälpa dem.
            – de kanske köpte en sköldpadda och blev lurade.
            – De kanske älskar sitt djur och inte vill lämna ifrån sig det men är tvungna.
            -Det kanske är konflikter mellan andra husdjur
            – Deras andra sköldpadda kanske var dräktig och de fick denna på köpet…

            Aspekterna kan vara många.
            Utgår man ifrån det värsta baserat på en annons eller fördomar så gör man ingen nytta.

            Jag är helt emot att ha exotiska djur hemma. Jag är inte heller ett stort fan av vardagsrumsavel eller att man struntar i att kastrera sina husdjur om möjligheten finns pga lathet eller oaktsamhet. Men även där måste man se olika perspektiv.

            Jag tyckte det bara var märkligt beteende av henne att lägga ut det på Instagram när hon vanligtvis aldrig gör sånt. Och ännu märkligare att hon direkt bedömer detta som en kris + inte döljer nummer.

            Jag får känslan av brist på content

      Det går alltid genom en förmedling.

      Detta är nog en spontan grej. Hon har reagerat starkt på bilden av sköldpaddan och lagt ut på story för att hjälpa. Bäst hade väl varit om hon enbart tagit kontakt med säljaren, men hon kanske vill lyfta fram detta i ljuset då det säkerligen finns fler sköldpaddor som har det så här. ?‍♀️

      Ändå kör hon väl botox för att ”bli snyggare”? Som kontinuerligt måste testas på oräkneliga möss. Det är väl värsta sortens hyckleri.

        Fast har inte hon tagit ut sina fillers för länge sen? Eller var det bara ett rykte?

        Kanske finns ”veganska” fillers… har ingen aning, aldrig gjort en skönhetsbehandling i hela mitt liv ?

        Hur vet du att hon kör botox?
        Genuin fråga alltså.
        Har hon sagt eller skrivit det?
        Eller är det en vild gissning?

    Brukar dessvärre falla för ”deals” och köper ibland (läs ofta) saker som kanske inte var helt hundra.

    Sen ibland väljer jag plagg jag tänker håller högre kvalitet, dyrare pris, bättre material etc. Och så krymper de efter en tvätt…
    (och, nej, jag kör inte 90 grader med efterföljande torktumling)

    Någon som har tips på bra märken som är bra ur arbetsförhållande, miljö men också kvalitet??
    Ragdoll har jag testat, tyckte jag var bra kom jag på nu, visst är det veganskt??

      Jag är väldigt nöjd med min baddräkt från Batoko! Har många vänner och bekanta som också köpt baddräkt därifrån och är väldigt nöjda. Annars tycker jag om kläder från two thirds. Vill dock gärna ha tips på ställen man kan köpa andra kläder, typ ett helt vanligt linne/strumpor/trosor osv., känner till organics basics men tycker oftast inte om deras stil (har dock aldrig köpt något därifrån, vet inte om det är bra kvalitet eller inte).

      Neutral som säljs på ekotrade har massa basic kläder (T-shirt, hoodie osv) som jag har plagg från som blivit använda i snart 10 år ?

      Annars har jag upptäckt det fantastiska materialet linne, svalt på sommarn och tydligen mycket mer miljövänligt och hållbart än bomull 🙂

      Nudie jeans håller hög eko-svansföring och så erbjuder de gratis lagning av byxorna för evigt.

      Köp också plagg av svensk ull till vintern, så sjukt att vi slänger massa svensk ull och importerar istället ?

        Har du tips på var man kan köpa svensk ull? Gärna online som levererar utomlands (EU). Har fått jättehärliga raggsockor från soxs, men det är från Nya Zeeland. Annars har jag köpt merinoull plagg från dilling, ett danskt företag, men ullen kommer från Argentina (även om den mesta produktionen verkar vara i Europa).

    Jag läste Claras text och min tanke var direkt: vem behöver 70 karaffer? Det är ju inget att klappa sig på axeln för att man köpt så många även om de flesta är second hand. Jag är team ”inte alls nostalgisk kring materiella ting” men det betyder INTE att jag bara köper nytt o struntar i mina saker. Det betyder bara att jag gillar de saker jag äger (hade inte köpt dem annars) men lägger ingen större vikt vid dem.

      Det är otroligt skönt att anamma en mer praktisk inställning till saker, hem och kläder.
      Skönt och rimligt, så slipper vi det ständiga suget efter det som är nytt eller inne…

    Apropå marmor och fejkstuckaturer.. är så jävla less på influencers som Dasha och Stephanie Strauch som köper sekelskiftslägenheter på Östermalm och totalförstör dessa med platsbyggda hyllor för skor och prydnadssaker, sätter in fejkstuckaturer överallt samt ändrat planlösningen.
    Alltså VARFÖR?

      Total avsaknad av känsla, smak och kunskap?

      Ja, och samma sak med folk som köper vackra hus från förra sekelskiftet och det första de gör är att bygga till en skitful altan i tryckimpregnerat virke, som förstör hela huset. Om man inte har någon känsla för äldre stil och arkitektur, varför köper man en sådan bostad då? Bygg ett nytt hus i stället eller köp en bostadsrätt i ett nyproducerat hus.

        De kanske köper boende utifrån läget.

    Jag dras mer åt 10% regeln ju äldre jag blir.
    Dvs vi använder endast typ 10% av allt vi har. (Även vår hjärna,,,,tyvärr :=)

    Skala ner och släng allt onödigt så det endast återstår 10%.

    Har gjort så med allt från smink, kläder, serviser och försöker tillämpa det på annat också.

    Befriande, enkelt och skapar frihet!!

      Det ligger en poäng i det, det räcker att titta på vad man tvättar….. oftast är det samma favoriter som passerar tvättkorgen om och om igen, vissa plagg hänger orörda ”för att de kan vara bra att ha”. Sen när favoriterna är utslitna så köper man nya favoriter och bra och ha plaggen förblir intakta.

      Det där med hjärnan är dock en myt. För de flesta i alla fall, jag känner en del som knappt kommer upp i 10% på en bra dag…

    Jag är trött på hur köpberoende maskeras bakom second hand, vintage, loppis nästan som att det är en välgärning att handla. Tycker det läggs alldeles för stor vikt vid materiella ting och att alldeles för många hela tiden är på jakt efter nästa pryl.
    Hela inredningshypen står mig upp i halsen där alla ska sätta sin personliga prägel på sina hem genom att renovera precis enligt rådande trend.

      Lite som jag skrev ovan, det är såklart bättre att sälja vidare än att slänga- MEN, det vi måste fokusera på nu är att konsumera mindre. Så skänker man till secondhand för att köpa nytt – då falerar hela grejen.

        ja, men jag tänker också att du räddar inte miljön mer genom att köpa begagnade grejer jämfört med att inte köpa något alls.genom att avstå ett loppisfynd du inte behöver kanske någon annan som faktiskt behöver plagget/möbeln/ljusstaken kan hitta något fint second hand istället för att köpa något nytt.

      Titta bara på Elsa Billgren; större delen av hennes liv verkar gå ut på att köpa på loppis och second-hand. Tillsammans med sin mamma, syster och bror verkar de dammsuga loppmarknader på helgerna.
      Undrar var hon gör av allt hon köper?

        Skulle gärna se henne ta sig an utmaningen att ha ett köpstopp under iaf några månader.

      Håller med. Om du har en karaff som går sönder och du köper en ny på loppis har du gjort en god gärning, om du däremot köper 70 karaffer på loppis som sedan bara står och samlar damm så bidrar du ju till att någon annan kanske måste köpa en nytillverkad karaff..

      Tydligen får ju secondhand affärerna in mycket mer än de lyckas sälja, så lite av en bra gärning gör man ju genom att handla där ifrån 🙂
      Typ stadsmissionen gör ju socialt arbete eller vad det heter, därför är det ju bra om de kan gå runt.
      Tyvärr lämnar folk bara in sina absolut sämsta kläder, vill man göra en bra gärning så lämna in sådan som man hade kunnat sälja. Då kan människor som inte har råd med bra kläder göra ett kap också 🙂

    Kan inte du Camcam och Clara ge Monasuniversum en kurs. Mer köpgalen tant har sällan beskådas.

      Ja! Helt sjokkerende å lese innlegget hennes om hva hun kjøpte på Reunion Home. Seks stykker av denne, to av denne, fire av denne…. Og så forsvarer hun seg med at hun tar godt vare på tingene sine og har dem i mange år. Men hver eneste gang hun handler (som jo er ofte) så kjøper hun så utrolig mye. Det er fire par like sko (i ulike farger), samme med smykker, vesker, skjerf, kjoler, skjorter… Det må gå helt sinnsykt mye penger! Og man kan umulig få brukt alt.

        Håller med, det är onödigt. Jag har knappt handlat varken kläder eller inredning på två år nu. Jag säger knappt, för jag har köpt strumpor.

        Har ändå så mycket saker hemma som knappt används. Köphysterin ger mig ångest. :/ Tror många liksom lever på kicken de får av nya saker, men det går ju över efter ett tag och så måste de köpa nya saker för att få en kick igen.

    Ni som bott i andra länder eller kanske har familj och släkt utanför Sveriges gränser: upplever ni att prylhetsen och identitetsbygget kring hemmet och den egna klädstilen är lika mycket ej på andra håll i världen? Jag kan bli tokig på att allting ska vara så himla noga ner till varenda detalj. En vas är inte längre en vas utan det är en ”munblåst, handgraverad originalvas från svenskt tenn”, och huset har ”välbevarade, breda golvtiljor i alla rum” och inte bara ett golv. I badrummet står en ”lokalproducerad, ekologisk och vegansk tvål”. Jag gillar kvalitet, veganskt, ekolgiskt och hela den biten, men måste vi liksom skryta och kokettera med varenda pryl ända ner till kaffefiltret och diskborsten?

      Håller så med dig!!

      Håller verkligen med dig, har varit på besök hemma hos vänner i flera länder i och utanför Europa, ingenstans är folk så besatta av att ha ett perfekt boende som i Sverige.. Samma sak när man blir hembjuden till någon, inte alls lika formellt. Inte välstädat hem, massa ljus tända och ”lagom” mysig musik för att skapa perfekt stämning, och tre-rätters middag som äts på exakt klockslag, snark… Perfekt är TRÅKIGT!

        Inte så fräscht med icke välstädat hem dock…

          Ostädat behöver inte nödvändigtvis betyda sunkigt. Huvudsaken är väl att det inte är skitigt som på t.ex. toan och i köket eller överhuvudtaget.

          Sedan om det är lite rörigt här och där..nä fattar inte vad det spelar för roll.

            ”Inte välstädat” är lika med smutsigt för mig, inte lite röra (även om jag inte gillar att ha det så hos mig om det kommer folk).

        Min uppfattning är att många har ostädat och rörigt faktiskt, och de saker de köper är liksom ’perfekta och prydliga’. Hemmets renlighet och ordning lever inte upp till det.

      När jag var tonåring/ungdom och bodde själv innan familjeliv osv var jag besatt av att efterlikna mina väninnors hem och smak. Jag var livrädd för att ta hem vänner och de skulle tycka att mitt hem var ”fult”. Jag trivdes inte alls i mitt dåvarande tråkiga katalog-hem. Och känner idag att jag inte kunde bry mig mindre om vad andra tycker om min och makens inredning. Och är det stökigt så är det stökigt, man måste hinna leva också. De flesta hem är som gruppen Family Living – the true story på Facebook.

      Det är som att folk blint följer vad andra tycker är fint eller bra för att inte sticka ut, oberoende om man själv tycker om det eller inte.
      Jag tror garanterat att minst hälften tycker att den minimalistiska trenden är jätte ful men har det så ändå. Och jag tror att trenden kommer gå över till att sluta bry sig om vad andra tycker och köra sitt eget race.

      Skulle aldrig livet skaffa något i mitt hem eller liv om jag inte genuint inte tycker om det.

        Ja stör man sig på att någon har det lite stökigt eller inte tillräckligt hemstylat är det nog ändå fel människor att umgås med.

          Tro mig. Jag umgås inte med så s människor ?

        Men varför ha det stökigt? De där facebookgrupperna är ju ofta hemska, så mkt grejer och röra. Då kanske man har för mkt saker/dålig organisation?
        Jag blir stressad om det är för stökigt, gillar var sak på sin plats och iordningplockat (har inte ett kataloghem för det…)

          tror att du har lika mycket saker som de flesta dessa grupper, skillnaden är att alla inte har tiden att trycka in allt i skåp eller gå lös med dammsugaren så fort någon kommer på besök.

          Hellre lite skit i hörnet än ett rent helvete.

            De där bilderna är ju inte lite skit i hörnen utan helt kaos… Jag har inte massor av tid heller men vill bo och leva rent och fint. Så lång tid tar det inte att hålla efter en normal nivå.

      Nu har jag bara bott i London och min erfarenhet är att svenskar bryr sig betydligt mer om att de ska vara vissa design märken. Mina brittiska vänner ville ha snygga saker också men sedan om de köper en vas från Primark eller Harrods spelade ingen roll utan såg det snyggt ut så användes det.

    Förlåt men min bild av Camilla är väl ändå att det handlas en hel del billiga fast fashion saker? Iaf som du visat upp då och då här på bloggen?

      Håller med. Känns som det verkligen propagerar för ena billiga grejen här och andra billiga grejen där som minsann är lika bra som whatever dyr grej en influenser tipsar om.

    Man får väl sätta det i ett sammanhang – att samla begagnade karaffer är ju en väldigt harmlös hobby jämfört med mycket annat. Och de lär ju finnas kvar välbevarade. Men visst, som någon skrev, att dammsuga loppisar varenda helg för skojs skull leder ju såklart till att fler behöver köpa nytt, även om second hand affärerna har svårt att bli av med mycket av det de får in.

    Det jag är mest emot är när folk är så nöjda för att de ”minsann rensat ut massor och skänkt bort”. Jättebra om det är fina välvårdade saker som man inte behöver längre (tex babysaker) men är det halvtrista kläder eller skor, udda glas eller liknande så är det ju bättre att använda slut på detta istället för att skänka bort eftersom det kanske inte är stor efterfrågan på grejerna. Jag menar, någon gång kommer dina nuvarande skor slitas ut, då kan du använda de du tänkte skänka bort och slipper köpa nya.

    Konstigt formulerad fråga. Själv försöker jag köpa så lite som möjligt och använda det jag redan har tills det faktiskt är förbrukat. Ingen privatperson behöver 70 kannor, oavsett om de är köpta på loppis eller Svenskt Tenn! Släpp taget om den tomma konsumtionen för bövelen.

    För ca 1 1/2 år sedan bytte jag och min man bostad, från vår dåvarande 5:a på 120 kvadratmeter som vi bott i under barnens uppväxt till en 2:a på 65 kvadratmeter. Vi hade under en period på 3 månader tillgång till båda bostäderna och naturligtvis förstod vi att vi inte skulle rymma/kunna ta med allt.

    Men under dessa månader när vi succesivt flyttade ”ner” oss insåg vi verkligen hur MYCKET saker vi hade som vi aldrig egentligen använde oss av. Blev helt förskräckt när jag insåg hur mycket vi hade som vi aldrig använde som bara fanns där ”om” vi kanske skulle behöva det, någon gång, någon annan dag.

    I dag har vi i vårt nya boende fortfarande väldigt lite materiella saker, tog bara med basmöbler och de med affektionsvärde för oss. Den här gången har vi beslutat oss för att innan vi köper en ny sak/föremål oavsett om det är loppisfynd eller direkt från affären att tänka efter om vi verkligen behöver den eller om vi endast tycker den är fin och vill ha den, innan den får flytta in. Och jösses vad ofta det är som vi inser att det nästan uteslutande landar i att vi tycker den är fin/vill kontra verkligen behöver den.

    I dag kan jag andas i vårt nya boende, tar ingen tid alls att städa . Och den genuina glädjen vi känner i dag när vi endast köper det vi verkligen behöver ( i materiellt väg ) är så mycket större än den belöningsglädje som vi kände förut när vi var och varannan dag kom hem med ”villhöver” pryttlar i tid och otid.

    Säger inte att detta är den rätta vägen, säger inte att detta ska/bör gälla alla, var och en följer sin egen väg och sitt eget hjärta. Men för oss blev det en stor ögonöppnare över hur mycket vi ( jag & min man ) köpte bara för att vi ”alltid” gjort så mer eller mindre beroende på hur vår ekonomi såg ut just för tillfället. I dag kan jag ärligt säga att vi ofta köpte oss glädje, lycka eller tillfredställelse mer än vad vi egentligen hade behov av föremålet vi inhandlat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.