Lev.
Andas.
Skratta.
Vila.
Sov.
Bada.
Slappa.
Kramas.
Älska.
Säg nej.
Säg ja.
Följ ditt hjärta.
Lyssna på din magkänsla.
Ät den där glassen.
Nu är vi inne i augusti, men har fortfarande många långa dagar kvar av sommaren att njuta av.
Jag kommer själv ta till mig av Alexandras inlägg, då jag ibland har svårt att stänga av jobbet – särskilt när det känns som att det bara går av farten och snurrar på av sig självt.
Vad är din bästa visdomspärla när det kommer till att ta hand om dig själv?
Föregående inlägg 
Låter så jävla lame och klyschigt men det är fan viktigt att **lära känna sig själv**. Veta vilka triggers man har, vad som kommer stjälpa mer än hjälpa, vad man behöver. Och sedan faktiskt göra det man behöver. Det är svårt! Så lätt att lova sig att ta hand om sig men sen är man inne i gamla vanor igen och gör det man vill. Det man behöver är inte alltid det roligaste, mest givande eller mest pengainbringande.
Exakt – lära känns sig själv och acceptera sig själv!
Jag tvingade mig länge att umgås med massa folk, fick FOMO och mådde dåligt när jag inte kunde vara med (jag fick barn tidigt och levde flera år 100% ensam med min son) osv.
Jag började rannsaka mig själv och insåg att jag egentligen trivs bäst själv, att jag inte gillar stora fester utan umgås hellre små sällskap och gärna då på en lunch eller fika…på kvällen vill jag numer umgås med min man och barnen!
Så jag började tacka nej till saker – och det är typ 3 vänner som stannat kvar…och ja, resten var väl inga riktiga kompisar ändå?
Detta ??
Jag är just nu i ”lära känna mig själv” fasen och försöker lära mig triggers. Men även hur jag ska bete mig eller hur jag ska hantera dom – vissa triggers måste jag igenom (tex vissa saker på jobbet), och måste därför lära mig hur jag kan hantera det för att få bästa möjliga outcome för mig själv.
Det får låta hur klyschigt det vill, det är ett måste för mitt välmående och min ångesthantering tex ?
”Add to cart”.
?
Mår som bäst när jag får träna.?
Önskar jag kunde känna detsamma!
Jag med! Har i större delen av mitt liv både tränat och tävlat regelbundet. Men har aldrig känt någon form av välbefinnande av att träna. Det är alltid en kamp för att komma iväg och träna… vet ju rent intellektuellt att det är bra för mig, men det där välmåendet efter träning som andra beskriver har jag aldrig känt… Trots hög träningsmängd regelbundet i åratal har det aldrig varit svårt för mig att missa träningar eller bli liggande i soffan. Förstår inte folk som beskriver att det börjar krypa i kroppen om de inte får träna.
Tyvärr är jag nu i en total soff-potatis-period av livet… måste komma igång igen men är så svårt…
Jag kände exakt lika för ett par år sedan och jag blev harmonisk och kände glädje av att träna gym när jag släppte;
– vikthetsen (sket i att väga mig)
– tanken av att vara ”snygg” på gymmet
samt jämföra sig med andra och tänka ”vill också se ut sådär”.
Befriande
Kanske också att hitta en rolig träningsform. Jag avskyr gym. Men spela tennis, klättra, jogga kravlöst under fina dagar, simma osv är roliga träningsformer. Då blir det iaf lättare 🙂
Jag med! Folk i min närhet frågar ofta hur jag orkar träna som jag gör men jag mår jättedåligt när jag inte är i rörelse.
Samma här. Håller på med bollsport dessutom så då har jag så roligt på träningarna att jag inte ens tänker på att det är träning!?
Lagen om sådd och skörd – Det jag sår i dag, får jag skörda i morgon eller som man bäddar får man ligga. Det får mig att tänka långsiktigt och att ta kloka beslut som gynnar mig och får mig att må bra.
Det jobbiga är när man VET att skörden av 200gram choklad inte är så gynnsam men det TROTS allt inte hindrar en från att kränga allt på under en kvart….. Insikt är inte alltid av godo när karaktären sviker 🙁
Jag försöker ha en typ av plan för hur jag ska göra:
Jag mår bra av att röra på mig och det får mig att känna mig piggare och håller mig frisk – Jag rör på mig.
Jag trivs med att ha en summa pengar i reserv – Jag lägger undan och sparar varje månad.
Heltidsjobb får mig att känna mig trött och hindrar mig från att hinna göra saker jag gillar – Jag har gått ner i tid och jobbar
endast tre dagar i veckan.
Jag trivs inte längre i Stockholm och mår som bäst nära naturen – Jag har flyttat ut på landet.
Jag älskar choklad och mår inte dåligt om jag vräker i mig någon gång då och då – Jag ser till att det inte finns choklad hemma allt för ofta.
Tack för härlig inspo
Vi chokladlovers måste ju stödja varandra :).
Fast det hindrar många av oss. De flesta kan hantera sådana impulser. Sluta prata så generaliserande.
Va? Personen pratade väl om sig själv?
Tänker att det inte alltid är så enkelt? Hur vet du vad som är bäst för dig i framtiden alltid?
Säg att jag jobbar massa extra under några månader; kommer jag vara glad för pengarna, eller kommer jag vara utbränd och ångra allt jag inte gjorde med den tiden?
Säg att jag håller en strikt kost under semestern; kommer jag i efterhand vara glad för att kroppen mått bättre, eller ångra allt roligt jag inte passade på att äta?
Säg att jag är student och väljer mellan en kväll på biblioteket eller fika med kompis?
Etc etc etc
Naturligtvis är det bättre att ha pengar på sparkontot, ha ätit näringsrikt och presterat bra i skolan än att inte ha gjort allt det där? Det handlar inte om att göra antingen eller. Du kan vara ledig mellan jobbpassen, träffa kompisen när du pluggat klart, spara det roliga ätandet till någons födelsedagskalas. ☺️
Inte alls självklart! Om du drar det till sin spets ser du problemet själv. Säg att man hela livet jobbar, sparar och äter nyttigt? ?
Och att säga ”man kan vara ledig och ha roligt sen” är ju ett ickesvar. När är sen?
Nästa vecka? Efter tentan? Då brukar det i 99 fall av 100 finnas nya jobbpass och nya tentor att prioritera, och så har du skjutit på det mer ”utsvävande” livet ännu en gång.
Om man lyssnar på sånna där historier om vad folk ångrar på dödsbädden brukar budskapet snarare vara; jobbat mindre, umgåtts och njutit mer
Såklart! Men dra det åt sin spets åt andra hållet: du jobbar aldrig, umgås alltid, njuter hela tiden, pluggar aldrig för det finns alltid en skön person som vill fika. Är det ett alternativ?
Fast du förknippar ju nu helt subjektivt med njutning. För många av oss är inte att vräka i sig njutning, jag ångrar liksom inte om jag äter bra, tvärtom, jag ångrar mig om jag äter dåligt. Samma sak med mycket annat, jag ångrar mig om jag låter något Annat gå framför något som gör att jag är närmare mina mål rent professionellt. Att ta sig nånstans i livet innebär alltid uppoffringar. Att leva i frosseri, och att bara göra allt som faller en in när som helst är inget sätt att leva.
Vem ångrar ens att att de inte ätit massa skräp? Herregud, äta skräpmat kan man alltid göra, klart man blir gladare över en hälsosam kropp
Skönt för dom som har sådana jobb där man kan bestämma själv hur mycket man vill jobba?, jobbigt för oss andra som har fasta tider och inte har den möjligheten!
Fast ”vi” med ”vanliga” jobb kan ta semester ? men förstår din åsikt
Kan väl dom också, ta semester. Men somliga tror ju att det är influenserna som håller uppe samhället.
Tror det det svåra är att tacka nej till alla dessa stora pengar som dom tjänar, är nog lite där skon klämmer.
Klart att dom kan men det jag tror Alexandra försöker beskriva är att det finns en gränslöshet i att vara influenser, inga arbetstider och semester som ska beviljas, kombinerat med ett ideal att det är bra att jobba hela tiden. Till slut blir det för mycket
Tänker att det på ett sätt är precis likadant för influencers som för de som är ”vanliga” egenföretagare (konsulter, snickare, författare etc.). Hur och var drar man gränsen? När kan och vågar man tacka nej till uppdrag?
Jag jobbar som timanställd, måste vara redo att jobba med kort varsel dygnet runt. Vågar inte säga nej för då går passen till någon annan och man vet inte när de frågar nästa gång. Tror många har det så också. Semester kan man ju glömma, om man inte klarar att ha det obetalt.
Är det svårt att få fast inom ditt yrke eller varför är du på timmar? 🙁 (inte menat som något illa, bara nyfiken)
Vården. Ja alltså det verkar omöjligt så länge man inte blir lasad, vilket tar några år. Finns jättemycket jobb men ingen vill anställa.
Men va? I min kommun söker dom massor av undersköterskor och sjuksköterskor! Trodde det var en jättebrist! :O
Jo men oftast blir man ju inte anställd
Eller ja alltså som sjuksköterska finns det anställningar såklart. Som undersköterska också men det är svårare och man får oftast timjobba ett par år innan. Som vårdbiträde är det i princip kört om man inte har en massa tur eller tillslut blir lasad.
Vad är det för ställe där inte undersköterskor får fast jobb direkt? Som vårdbiträde är det typ omöjligt att få annat än månadsvik som mest men som uska är det inte svårt att få fast jobb i min kommun. Jag fick fast jobb direkt som nyutexad undersköterska
Jag har ett liknande upplägg som dig fast inom en annan bransch. Tycker att det är superskönt och känns som en frihet! Vill absolut inte ha fast!
Nackdelen är såklart att man behöver ha lite av en buffert så man klarar dåliga tider. Sommaren för mig har varit så, precis börjat få pass igen sedan maj.
Fördelen är att jag kan välja ifall jag vill jobba varje dag/vecka, kan ta ledigt hur som helst utan att fråga om lov, kan lyssna på kroppen ifall den är sliten etc.
Absolut om man klarar sig med det kan det vara skönt 🙂 jag har dock barn så har hellre en ekonomisk trygghet.
Men går du på timmar får du 12 % mer i lön för att ha råd att vara ledig. Du kan spara de där extra kronorna. Lovar.
Jag snittar en lön på ca 8k. Ibland kan man inte spara heller. Jag menar inte att jag jobbar jämt, är ju ”ledig” en hel del men problemet och det som är stressande är att alltid vara tillgänglig och att aldrig veta. Att inte ha någon ekonomisk trygghet.
Om man räknar en tusenlapp efter skatt per heldag så jobbar du 8 dagar per månad. Finns definitivt utrymme för att skaffa ett till deltidsjobb?
Annars tror jag du kan räknas som arbetslös på deltid och ha rätt till ekonomiskt stöd osv
8 efter skatt alltså, jobbar ju vissa månader i princip heltid och vissa mycket mindre. Har 130 i timmen och får pass på 5-6 timmar så tyvärr inte 8 pass i månaden ?
Det är klart inte alla som kan jobba mindre, man om man sliter ut sig på jobbet får arbetsgivaren inte så mycket ut av det heller. Detta gäller såklart inte för t.ex sjukvården, vet att de klagar över sjukar arbetstider och ändå inte får något gehör, men många andra måste helt enkelt ha en tydligare kommunikation med sin chef och kollegor.
Jag stänger av min email på semestern, nästan ingen har mitt privata telefonnummer, är super tydlig med att ”nu går jag på semester dvs jag kommer inte jobba”. Samt jobbar de timmar jag ska, inte övertid om det inte är extremt nödvändigt!
Tänk tillbaka på förra året, en helg/ledig dag då du satt och jobbade => hjälpte det dig/din chef/projektet egentligen nämnvärt? Minns du ens vad du gjorde och varför det var viktigt? Troligtvis inte. I ögonblicket känns det mycket viktigt, men tänk på det långa loppet 🙂
Om du har deadlines, om din chef frågar ”hur lång tid tar X?” så beräkna in eventuella misstag/förseningar! Tex om jag ska göra något, så tänker jag ”Om jag jobbar effektivt på bara X, så tar det 2 dagar”, också säger jag till min chef och kollegor ”Ge mig en vecka”. Om något oväntat händer, om något annat kommer upp, om jag blir sjuk eller vad som helst => då klarar jag ändå min deadline! Om jag blir färdig för tid så är det bara super och jag kan börja jobba på nästa projekt eller förbereda andra saker.
Beror ju på vad man jobbar som. Funkar inte riktigt så om man jobbar som förskollärare tillexempel ?
Ulrika inleder bokstavligen med ”det är klart inte alla kan jobba mindre men” och fortsätter sen med att beskriva en vardag som ändå passar in på väldigt många, varför ska alla livsråd vara generella för hela jordens befolkning?
Känner samma sak.. Plugg+jobb går liksom inte att bara lägga ner :/ Har inte varit mentalt ledig på över ett år, håller på att gå under men det är ju bara att härda
Det går ju visst! Du får inga pengar förvisso, men så funkar det ju för influensers och frilansare också?
Precis. Går inte att jämföra en influenser med andra jobb.
Jag har inte råd att bara tacka nej till 90% av jobben och bara må bra.
Jag jobbar sex dagar i veckan, inte för att det är roligt direkt. Men jag lever ensam och kan inte betala för mig annars. Hade inte direkt mått bra av att inte kunna betala mina räkningar men vara ledig mer. Ledighet är en lyx för alla som har råd och välbetalda jobb där man tydligen kan jobba så mkt man känner för.
Känner mig en aning cynisk…men när en influenser skriver att de nästan känner sig utbrända…gå in i väggen…
Kanske känslan när inte läppstiftet riktigt matchar Chanel väskan ?
Fast jag tror fan de lever i sjukt ångestbringande tillvaro. Det handlar inte alltid om antalet timmar de lägger ner utan snarare att de antagligen aldrig kan slappna av, de måste hålla sig ajour, måste hela tiden se till att vara relevanta, alla har åsikter och du vaknar på morgonen och har elaka kommentarer som hopar sig. Att leva för nära sitt eget varumärke är nog sjukt tufft.
Tycker du ska ta ett tankevarv till, finns det en anledning till att de inte verkar må bra? Ser du mönster i hur folk verkar må och hur klimatet utvecklats?
Bara att folk skulle kommentera hur en såg ut i tid och otid hade gjort mig trött. Sedan tycker jag det är jobbigt som det är med min rosacea och nu bryr sig ingen – men tänk om jag var känd? Folk hade väl klagat på det med.
Good enough!
Ibland är det viktigt att tänka så.
Allt kan inte vara tip top jämt, att det är hyffsat ok duger.
OCH att göra saker jag gillar – gillar jag springa kort och långsamt, gör jag det. Gillar jag att läsa böcker konstant i en vecka för att sen inte öppna en bok på 6mån, så gör jag det. Förr kunde jag bli stressad över att jag tenderar att inte ha någon kontinuitet i mina hobbys men har nu insett att jag är lite periodare och försöker njuta av det istället.
Just nu är det HÄR kul – då kör vi på det.
Håller verkligen med här! Jag är absolut inte perfektionist. Mina hobbys är här för att ge mig njutning, inte för att jag ska ”hustla” eller visa fram vad jag kan. Allt är inte en tävling, saker får finnas i ditt liv för att bara vara kul och skänka glädje!
Och såklart, njut ögonblicket. Jag kan snabbt börja tänka på ”nästa steg”. Tex sitter i soffan och ser TV, men börjar tänka igenom min kvällsrutin ”ska borsta tänder, ta bort smink, städa undan..” det hjälper ingen! Hellre sitta i soffan och verkligen njuta av det man ser 🙂
Säg nej. Dom som förstår förstår. Resten är inga riktiga vänner. Jag kämpar dagligen med det, men vet att jag mår bättre av hjärnvila än en gaggig vinkväll med gamla kompisar. Jättetråkigt- men det var inte heller roligt med alla symtom som Nilsson beskriver fast lite värre och 8 månader sängläge, 12 månaders sjukskrivning och omskolning.
Usch, lider med dig. Har också varit precis där och håller med dig. Man får liksom stå i valet och kvalet hela tiden av vad kroppen och hjärnan (framförallt) orkar med och jag tror tyvärr det är livslångt för oss som varit nere i skiten. Man kommer aldrig bli sen man var innan, helt och hållet.
Jag ser till att alltid ha en helt fri dag på helgen och att den andra dagen bara göra en aktivitet med andra människor. Jag får energi av att vara själv.
Sedan har jag mer krav på mig själv på jobbet än hemma. Jobbar jag övertid struntar jag till exempel i att städa/laga mat när jag kommer hem. Överlag så är jag inte så brydd över det perfekta hemmet, inte så att det är snuskigt hemma men mer att jag inte känner krav på det ska vara picture perfect hela tiden. Jag tror verkligen det hjälper mig att få mer balans i livet.
Samma här, det är okej att beställa mat/ta en låda ibland. Det är okej att bara städa en gång i veckan, månaden eller inte alls.
Aldrig städa? Eller en gång i månaden.. nja.. Ofräscht.
Kommer något inlägg om den danska influencern som dog efter fall från en klippa?
Hur gick det i din tävling?
Jag har stängt kommentarsfältet och letar förbrilt i flyttkaoset efter min bingosnurra som jag ska använda för att ta fram en rättvis vinnare. Bingosnurran är inte Bingo Rimer efter irländsk julafton. ?
Ladda ner Spin the wheel ?
Aha! Tack för tipset!
Bingo Rimér efter irländsk julafton kanske hade varit ett bra alternativ annars! Man tager vad man.. haver, osv??♀️
Blir så less på den där workaholic-mentaliteten. Säger sig självt att ingen mår bra av att arbeta jämt utan återhämtning. Har en kollega som älskar att framhäva hur mycket hon arbetar, slänger gärna ur sig ”igår kollade jag igenom…” (när igår var en söndag), och ”jag var på kontoret redan kl 05:15 så JAG har ju fått rätt mycket gjort redan vid lunch”… Förstår att hennes bekräftelsebehov är stort men det trista är att många andra ser obekväma ut när hon säger så och säkert känner de borde jobba mer på helger och kvällar också fastän vi har helt vanliga kontorstider på mitt jobb. :-/ Det är nog en nackdel med allt distansarbete sedan förra året, många har svårt att faktiskt låta datorn vara på helgen…
Din kollega är snart utbränd…. ?
Hade inte förvånat mig. 🙁
Det är så sorgligt hur man glamoriserar att ha mycket att göra idag. Jag får panik på det. Man jobbar hårt och dessutom ska man laga perfekt och nyttig mat varje dag, ha ett fint hem där något ständigt ska renoveras, barnen ska ständigt tas ut på utflykter, det ska tränas på en hög nivå, trädgården ska vara perfekt med 711 olika sorters blommor och buskar osv.
Mm man ska leva ett liv som om dygnet hade 80 timmar snarare än 24… 🙁
Ja men precis!
Sådär var jag när jag var yngre. Jobbade över, gjorde allt till 200%, ställde alltid upp o.s.v.
Efter att ha insett att man ALDRIG får ett tack från vare sig kollegor eller chef utan istället får förväntningar på att man ska jobba mer, mer, mer och ännu mer så sket jag i det.
Gör nu det jag ska på jobbet och gör det bra, men gör bara uppgifter som jag vet gör resultat. Tar alltid lunch, jobbar bara över om det är total kris och då så tar jag alltid ut den tiden dagen efter. Säger nej till allt som inte hör till min jobbeskrivning.
Innan stod jag still i lön. Tror den ökade med 4000 kr totalt på 5 år. Nu har jag de senaste två åren (efter att jag började skita i extrajobb) fått löneökning på 10 000 kr. Det lönar sig att ta hand om sig själv.
Tänk så olika det kan vara. Hade jag fått upp lönen 4000 kr på 5 år hade jag haft en hög löneutveckling på mitt jobb. I min bransch ska man vara glad om man får 500 kr trots att man tar på sig extrauppgifter och ansvarsområden. Har inte valt mitt jobb för lönens skull om man säger så.
Gissar på att du jobbar inom vården?!
Har för egen del också jobbat med det, men numera i samma bransch fast med något helt annat. Kan säga att jag nästan trillade av stolen när de ville höja min lön med flera tusen utan att jag ens hade bett om det.
Det jag ville säga var att det är så jävla orättvist.
Jobbar som utvecklare och det viktigaste jag har lärt mig och som jag alltid har kämpat med innan är att säga nej. Ger du någon fingret så tar de hela handen. Så säg nej och gör ingen annans jobb än ditt eget.
Beror på vilket finger du ger dem.
Min kollega gick precis hem, troligtvis på väg att braka rätt in i väggen.
Det jävliga är att jag inte kommer att få avlastning under tiden, så jag ska ensam vara två personer tills personen kommer tillbaka. Jag vet inte hur länge jag orkar.
Det är ju ett orimligt krav som din arbetsgivare inte kan ställa. Prata med din chef. Det handlar ju inte om att DU ska få avlastning, du ska inte göra två personers arbete helt enkelt. Om planen är att inte ta in någon ersättare på kort sikt, måste du komma överens med din chef vilka av din kollegas uppgifter som måste göras och vilka av dina egna isåfall kan vänta. Ingen vet ju hur lång tid din kollega kommer att vara borta, men är hon utbränd kan det ta lång tid, och då måste definitivt en ersättare tas in. Lycka till och hoppas det löser sig.
Dags att ringa facket
Usch så sa mina kollegor – fast till mig. Vilket gjorde att jag mådde ännu sämre. Och jag är sjuk i en allvarlig sjukdom, är inlagd då och då och behöver smätstillande osv.
Och då säger de till mig (!) om hur tufft de har det eftersom jag är borta. Fy fan va sämre jag mådde av att höra det ?
De sa flera ggr att de inte får hjälp fast jag är borta och så. Frågade om de pratat med chefen/skyddsombud/facket.. Nä det borde bara lösas tyckte dom. Så de sa inte till om hjälp, och så gnällde de till mig istället – den sjuka som fick så jävla dåligt samvete fast jag verkligen inte ska ha det ? Fattar ju att det är tufft, men jag kan inte hjälpa att jag är sjuk ?
Fy vilken dålig stil! ?
Jag har så otroligt svårt för folk som gör sig själva till offer och inte kräver den hjälp de har rätt att få.
Vet många som är medlemmar i facket, men som bara grymtar något i stil med att ”näe men de kan ändå inte göra någonting”. Så frågar man om de någonsin tagit kontakt och givetvis har de inte gjort det. Hur kan man då veta att facket inte kan hjälpa till?!
Dessutom kan man även vända sig till HR-avdelningen om man nu inte är medlem i facket.
Om du orkar kanske du borde upplysa dina kollegor om det nästa gång du drabbas av deras empatilösa beteende. ❤
Exakt det knäckte mig på mitt förra jobb. 🙁 Vi skulle vara 4 st men istället var vi bara 2 och när min kollega gick på 5 veckors semester var det bara jag och en sommarvik som fick sköta allt. Det var helt fruktansvärt och jag som aldrig gråter framför folk grät minst 2 gånger i veckan på jobbet. Kan facket hjälpa dig? Och vad säger din chef när du uttrycker din oro för din hälsa?
Glöm inte att ”ingen jävel kommer att tacka dig den dagen du går in i väggen, den dagen du slutar” så med det sagt jobba inte ihjäl dig!
Hälsan först!
Amen!
Jag bara ser till att njuta i stunden. Vara tacksam för min ledighet och inte tänka och längta efter nästa grej.
Jag har min allra första semester i år, 8 veckor och jag har aldrig njutit så mycket i hela mitt liv!!
Blev så glad när jag läste hennes inlägg att hon tog sina symtom på allvar. Själv ska jag börja plugga 50% i september och är sjukt nervös. Har pluggat en 50%-kurs på 2,5 år och har varit sjukskriven på heltid däremellan pga utmattning ?
OT, Bingos konstiga nakenbild med tillhörande minibild av instagrams meddelande om anmälan syns inte här på BB längre. Har bilden tagits ned eller har han endast gjort kontot privat?
Den e privat
Vad synd. Hoppades på att bilden på barnen tagits ned
Bilden på barnen har tagits ner. Det är bilden på Bingo som ligger kvar men inte syns pga han gjort kontot privat.
Vet inte.. Är värdelös på att ta hand om mig själv. Har knappt haft semester i sommar och dessutom två jobb. Jag är helt slutkörd faktiskt..
Borde ha lärt mig efter utmattning. Men trots detta kör jag på och tar hand om barn, hem och jobb.
Känns lätt för henna att säga som kan jobba genom att åka på nöjesresor /sponsresor och jobba genom att ta en lunch eller ta lite bilder , själv e man 30 och har aldrig haft semster mycket pågrund att man jobbat för osärösa arbetsgivare och pluggat. Vill inte förminska hennes känslor eller nått men gaa blir irreterad att någon kommer bara och säger att ta hand om dig själv så löser allt sig . Ne att ta hand om mig själv betalar inte mina räkning …. ja jag låter bitter xD
Du man får vara bitter!
Jag tror annars att det är så att var och en står sig själv närmast. Sin egen livssituation är det enda man riktigt kan relatera till.
Vi kan i alla fall vara glada över att ha en riktig utbildning. Jag menar hur säker kan man vara som influencer att även i framtiden kunna försörja sig på det.
Vila i tid, brukar jag säga åt mej. Funkar alltid.
Budskapet i sig är fint men människan som säger det är tyvärr helt fel avsändare. Det är lätt att sitta och säga att man bara behöver jobba 30 % när man är en influencer som tjänat miljoner på att ta selfies. Hon har en del att luta sig mot. De flesta som arbetar har ett bostadslån att ta ansvar för, barn, mat på bordet, och det med löner som tyvärr inte ger mycket utrymme för ’långa semestrar’. Alexandra vet ingenting om den verklighet som en majoritet människor befinner sig i i sverige. Jag säger inte att man inte kan bli utbränd som influencer. För det handlar ju sällan om att man jobbar fysiskt så mycket, utan att hjärnan inte klarar mer intryck. Men då kanske hon skulle lägga ner telefonen lite. Om hon orkar ta en selfie (som tydligen tar timmar enligt ett kafe på djurgården) så orkar hon jobba. En utbränd person ska framför allt logga ut. Inte logga in för att skriva ett inlägg. Det är tyvärt kontraproduktivt.
Men vadå att Alexandra är fel avsändare? Hon säger att man ska komma ihåg att andas och ta det lugnt. Inget verklighetsfrånvänt om att jobba 30%? Hon har väl för övrigt också bostadslån och annat ansvar, även om hon inte har just barn?