Dani har valt att använda uttrycket ”föddes stilla” och då respekterar jag det i mitt inlägg.
Vill ni tjafsa om det så föreslår jag att det sker någon annanstans.
Dani varnar känsliga tittare för innehållet i den här videon, och eftersom att det faller bort när man bäddar in en video från Youtube så vill jag göra det en gång till.
Danis video innehåller inga bilder eller videos, utan det är innehållet i det hon berättar som är både väldigt starkt och väldigt hemskt på en och samma gång.
Hjärtat på Dani och Babaks son Lyon, slutade slå i vecka 34.
Efter att inte ha känt några fosterrörelser på morgonen så åkte Dani in till BB för att dubbelkolla att allt var bra med barnet, och då fick hon den hemska beskedet att barnets hjärta inte längre slog.
Nu har det gått ungefär fyra månader, och i den här videon berättar Dani om hela processen. Om sina känslor, tankar och hur hon gör för att försöka gå vidare.
Det hade känt nästan taffligt att försöka sammanfatta den här videon, eftersom jag inte tycker att man som utomstående ens ska försöka sammanfatta en annan människas sorg.
Jag tycker det är respektlöst, och om man nu ska ge sig på att kommentera det Dani berättar i den här videon, så ska man kommentera hennes budskap, inte en sammanfattning gjort av en utomstående.
Danis video är gripande och hugger verkligen tag i ens hjärta.
Det måste vara så fruktansvärt att, som förälder, behöva begrava sitt barn, så om ni kommenterar det här inlägget – välj era ord med omsorg är ni snälla.
Föregående inlägg 
Inväntar min mens när som så började gråta av att läsa det här. Vill ge henne och alla en stor kram, även om det inte hjälper öht
Fy faro ?
Säger man ”föddes stilla” på svenska?
Nej
Tycker det är ett fint uttryck
Håller med Marie!
Jo!
Jo så säger man visst!
Nej verkligen inte.
Jo det gör man. Hälsningar en som upplevt det samma.
Tycker det var ett fint uttryck ?
Jo, föddes stilla kommer av engelskans stillborn.
Eller stillbirth.
Fast engelskans uttryck kommer från skandinaviska.
Vad betyder ’still’ på engelska? Vad betyder ’stilla’ på svenska?
Vilken betydelse känns mest rimlig?
På norska är ’stille’ = tyst.
Det är den skandinaviska betydelsen som är upphovet till det engelska uttrycket.
’Stilla födsel’ används, i Norge heter infofilmen i ämnet ’Stille fødsel’.
Still – motionless, e.g. ”stay still”
Vet inte vad det kallas rent officiellt, på sjukhuset etc, här i England heter det iaf stillborn/stillbirth och tycker det låter respektfullt och rimligt. Alltså man förstår vad det handlar om. Tycker verkligen det kan uppdateras i Sverige om det inte används, språket utvecklas och det är liksom ingen konstig formulering som kan misstolkas utan helt enkelt respektfullt och fullt fungerande.
Från engelskans still born, låter mycket bättre än dödfött eller avlidet ?
Vilket passande ifrågasättande på ett sånt här inlägg.
Nästa gång ska jag fråga samma sak under ett inlägg om Paow om det känns mer rätt?
Jag har själv aldrig hört uttrycket så ber då hemskt mycket om ursäkt för att du blev kränkt över min fråga.
Du låter kränkt för att någon sa till dig, tuffa till dig lite.
Det är väl jättebra att fråga för att kunna säga rätt om man inte vet, särskilt för att inte trampa någon på tårna. Hon ställde ju inte frågan på något otrevligt eller ifrågasättande sätt, utan det var en neutral undran. Kunskap ger större förståelse = mer empati. Verkar snarare vara du som blev kränkt för någon undrade.
Medicinskt heter det ”intrauterin fosterdöd”. Tycker man får säga vad man vill, själv säger jag att mitt barn dog. Att födas stilla är ett vackert uttryck för något hemskt som väl alla borde förstå.
Tycker det låter vackert. Ett nyord/nytt utryck som verkligen platsar i SAOL.
Raderat inlägg
Det är så Dani valt att kalla det och då respekterar jag det.
Min syster förlorade nyss sin son vid förlossningen och jag börjar gråta bara av att läsa det här inlägget. Dani är så extremt stark som orkar prata om det här så pass tidigt och jag hoppas att jag orkar kolla på videon någon dag.
Har någon varit i samma situation som mig, närstående till någon som förlorat sin bebis? Hur kan man hjälpa på bästa sätt? Det var deras första barn och det känns som att hela världen rasat för dem, och oss i deras närhet. Livet är skört ❤️
Det kan ju vara olika för alla. Men våga fråga hur de mår. Om du kan göra något. Åk och hälsa på, om du kan, lämna något om hon/de inte orkar med besök. Skicka sms, ring. Prata om annat. Säg att hon när som helst får avbryta dig om hon inte orkar prata om annat. Om hon inte orkar prata med sitt barn. Ta inte åt dig personligen om hon kanske låter/är otrevlig, irriterad, arg, vad som. Sorg kan ta tid. Kort och gott: ha och visa förståelse så gott du kan. Gör dig synlig och att du finns där. Även när hon kanske inte vill eller orka. Det är lätt att stänga in sig i sin sorg. Det är också lätt att känna sig ensam.
Och du, jag beklagar din förlust ??❤️
Åh vad fint du skrev!
Och ditt svar går att tillämpa på så många situationer.
Vill inte kapa denna tråden med ”andra svårigheter i livet” dock. Men önskar att fler än jag kopierar det du skrev och använder råden…
Jag läste om någon som blev gratulerad på mors dag ändå, eftersom hon var mamma, men barnet i himlen.
Hon hade blivit så glad för det!
Hälsa på och ta med färdiglagad mat och bara finns till hands när de behöver. ❤️
Jag förlorade min friska systerdotter som då var 1 år i en olycka. Alla våras liv i familjen rasade. Men någonstans i mörkret kommer man upp i ljuset igen – inte helad, men man lär sig leva med det.
Alla fungerar olika i sorg, men det jag vet att min syster önskat var att inte så många varit rädda om att prata om det. Att de blev obekväma över vad de ska säga, man behöver inte höra något alls egentligen bara veta att personen finns där och vill lyssna och inte vara rädd för känslor. Låt henne sörja, prata och älta.
Det kommer ta ett tag, men blockera inte händelsen låt den finnas där som en naturlig del av livet och prata (om föräldrarna tillåter) öppet om det inom familjen. Vi gör det och pratar om vår lilla tjej som en naturlig del av vår familj, vi firar fortfarande hennes födelsedag tillsammans alla – hon skulle varit 10 år idag.
Gå in på spädbarnsfondens hemsida, där finns massa information! Spädbarnsfonden har även forum på Facebook för anhöriga till de som förlorat ett barn.
De minsta kisterna är tyngst att bära.
Min bror och hans tjej förlorade sitt barn i magen dagen innan födseln, man har inte kunnat säga varför. Det var ganska många år sedan nu men vi var hos dom mycket, hjälpte till med deras andra barn, lagade mat osv. Man får försöka känna efter, alla vill ju inte ha den hjälpen heller.
Min systers barn dog i magen i vecka 35 och helt ärligt var det ju som att dra ned en rullgardin, allt blev bara svart för henne och såklart även för oss runt omkring. Så fruktansvärt ledsen för er skull! ? Det kommer ta tid och vara ett rent helvete för din syster, vet inte vilket råd jag riktigt kan ge mer än att finnas där ❤ Massa kramar till er!!!
Det finns anhöriggrupper på Facebook. Sök gärna på spändbarnsfonden på fb också, där kan du få både råd och stöttning. Hälsningar en änglamamma❤️
❤️❤️❤️
Raderat inlägg
Men, orka… Kunde du inte bortse från det med tanke på innehållet i inlägget och videon? Personligen undrar jag hur jävla avtrubbad man kan vara?
Livet! ?
Allt kan förändras på ett ögonblick. Som tur är kan det även ändras till det bättre, annars då skulle man inte stå ut.
Bland det värsta som kan hända. All kärlek och styrka. <3
Vilket vackert uttryck- föddes stilla ❤️
Aldrig hört det tidigare men så mycket finare än andra sätt att beskriva det.
Håller med, så fint uttryck ?
Kommer från engelskans stillbirth
Som kommer från skandinaviska: stille = tyst.
Still (adjective) – not moving or making a sound
You were born silent
Perfect and beautiful
Still loved
Still missed
Still remembered
Stillborn
But still born
Wow vad fint
Kunde inte ens läsa detta inlägget utan att gråta. Är själv gravid i vecka 31 så jag kommer inte titta på videon just nu, men har sett Dani prata om detta tidigare i Nyhetsmorgon bland annat och jag beundrar verkligen hennes styrka i det som hänt och hur hon väljer att fortsätta leva. Jag vet inte om jag hade klarat av att hantera det på samma sätt.
Hur menar du? Väljer att fortsätta leva? Hon har ju sin dotter att tänka på.
HUR hon väljer att fortsätta leva. Självklart inte OM.
Vilket val tror du man har? Vad är alternativet till att ’leva vidare’?
Som en vars barn dog ungefär som Danis måste jag säga att det inte uppfattar positivt att du säger att du ”inta kunnat hantera det”. Många reagerat med att säga så men den som förlorat har inget alternativ. Det är en del av sorgens nederlag att man måste hantera det fast man verkligen inte vill, eller ens tror att man ska överleva.
Precis. Det finns ju ingen plan B. Men måste uthärda sorg och det är åt helvete. Man är inte stark, man har bara ingen plan B.
Mina föräldrar förlorade sin förste son, min storebror, före eller under förlossningen.
Min pappa är död nu men min nu 80-åriga mamma bär fortfarande sorgen över sitt första barn med sig.
All kärlek till Dani och hennes familj ❤️
Jag hittade Dani när hon började podda med Kenza för några år sedan och jag vet att jag redan då imponerades av hennes inställning till saker och ting. Hon väljer verkligen att göra sitt yttersta för att ha en inställning som känns väldigt ödmjuk, förlåtande och ”positiv” till händelser som inte går att påverka (menar absolut inte att hennes förslut är positiv på något sätt eller att hon skulle välja att se det positivt)
En väldigt fin människa ❤️
Så glad att jag aldrig planerar att skaffa barn. Riskerna är ingenting folk verkar ha i åtanke när de prompt ska ha barn och sen kommer den otroliga chocken och en sörjeperiod osv. Undrar hur det var förr, var man mer insatt i att alla försök inte blev till levande barn och var det lättare då att bortse från sorg och bara invänta nästa graviditet?
”Prompt ska ha barn”?
Det var verkligen inte lättare förr, folk var möjligen mer medvetna om risker och döden, men sorgen efter ett barn beror inte på tid eller plats.
Förstår inte riktigt syftet med din kommentar. Menar du att man inte skulle ha rätt att sörja bara för att det är en av riskerna med att skaffa barn? Såhär är ju hela livet, människor dör på många olika sätt och man vet aldrig när. Men det betyder ju inte att man inte får sörja eller att alla ska sluta skaffa barn.
Jag sommarjobbade på äldreboende i några år när jag pluggade och glömmer aldrig ett samtal jag hade med en dam som bodde där. Hennes mamma födde ett barn som inte levde och de manliga släktingarna tog direkt barnet och grävde ner det på en hemlig plats för att kvinnan skulle gå vidare och inte lägga så mycket känslor vid det. Mamman gick alltså aldrig ens se eller hålla sitt barn. Damen som jag pratade med berättade att hennes mamma aldrig återhämtade sig efter förlusten utan var ”klen” i nerverna (hennes uttryck) för resten av livet.
Den här kommentaren kändes verkligen i hjärtat. Vilken hemsk upplevelse.
Åh så sorgligt. Som att hon skulle glömma om de bara låtsades som att barnet inte funnits. ?
Ja, väldigt sorgligt! Och detta verkar ha väldigt vanligt förr för de gamla som satt vid samma bord och hörde henne berätta detta verkade ha hört om likande eller varit med om det tidigare.
Min mormor förlorade hennes första barn. Endast morfar hade rätt att se henne efter födseln, mormor fick aldrig se hur hennes dotter såg ut ?
Jag har levt hela mitt liv med katastroftankar Och har aldrig förstått vad folk menar när dom säger att dom trodde att ”det aldrig skulle hända mig”. Ge mig ett hemskt scenario och jag har redan sett det hända mig 100 gånger om. Betyder det att jag inte skulle bli lika berörd om det hände på riktigt? Absolut inte!
Hej katastroftänkarkollega! Jag lever också med ständig katastrofberedskap och lider lika mycket ändå när något händer.
Så du har helt rätt i att nej, att vara medveten om alla risker i förväg hjälper inte när man hanterar sorg.
Jag har haft mycket katastroftankar under mina graviditeter, även den som slutade med begravning. Var absolut inte mer beredd för det!
Vilken konstig och okänslig kommentar. Som om man bara ska rycka på axlarna för att det kan gå illa, folk led nog förr med!
Man väntar och längtar ihjäl sig efter sin lilla bebis och oftast går det bra och blir det bästa man gjort… är man empatibefriad bör man förstås avstå ”hint”
Hur menar du att man ska ha riskerna i åtanke? Det finns väl risker med exakt allt i livet?
Men va, så för att det finns en liten risk för att det inte ska gå bra, så ska man inte skaffa barn? Jag kan lova dig att man ”tänker på riskerna”. Först att man inte ska lyckas bli gravid, sedan rädslan för missfall, sedan att något ska hända barnet i magen, sedan riskerna med förlossningen – och sedan en livslång oro när barnet kommit ut. Och vet du vad, det är värt all oro tusen gånger om.
Exakt! Värda all oro.
Om man ändå inte haft riskerna i åtanke. Då kanske jag kunnat njuta av mina graviditeter.. 9 månader med konstant oro och rädsla för att nåt ska hända.
Förr i tiden var det vanligt att barn inte ens överlevde sina första år vilket gjorde att föräldrar försökte att inte bli för fästa vid sina barn. Det skapade generationer som på olika sätt var trasiga. Mänsklig kärlek och empati är inget som dykt upp de senaste åren men det är först nu vi vågar och har möjlighet att känna och uppleva saker fullt ut. Okänslig kommentar.
Min farmor och farfar förlorade sitt tredje barn, en flicka som de kallade Eva, som var född stilla. En kort tid innan min farmor dog så sa hon att hon drömde om Eva.
Tror det är väldigt svårt att verkligen förstå känslan när man aldrig befunnit sig i den situationen, men det vi alla kan se är att smärtan sitter kvar långt därefter. Så all kärlek och styrka till Dani och hennes familj.
Detta hände mig med. I vecka 39 slutade hennes hjärta slå. Läkarna hittade ingen orsak till varför. Det var snart tre år sen. Hennes lillasyster är snart två år. Människan är fantastiskt i vad hon klarar av att gå igenom och ändå fortsätta leva. Men ofta har jag känt, är det verkligen mig själv jag pratar om när jag berättar – är det jag som har gått igenom det här.
Jag förlorade min son Melwin förra året i gravid v34. Jag önskar inte det min värsta fiende. Det är den värsta sorgen och smärtan man kan få igenom och har man inte upplevt det själv så kan man inte ens förstå hur det känns även om man tror att man kan det.
All kärlek till henne och alla andra föräldrar som har ängla barn ❤️.
Och för att tillägga till dig Camilla, för att visa respekt till Dani och alla andra oss ”ängla föräldrar” så tyckte jag du kunde stänga av kommentarsfältet. Så slipper respektlösa kommentarer få flöda i ett så extremt känsligt ämne.
Det tycker jag du hade kunnat ge.