Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 
Ps! Tjafsa mindre!
Föregående inlägg 
Någon som har tips på gravidkläder, alltså märken/butiker, för en som är plus size redan från början? Eller bara generella tips på gravidstil för plus size? Om ni tipsar om en butik så får det gärna vara i Stockholmsområdet. Stort tack på förhand ?
Rekommenderar spanx leggings för gravida! Lite dyra men helt klart värt.
Stort tack, jag ska spana in dem! Råkar du också ha några tips på typ klänningar eller ”kontorsbyxor”?
Kolla asos!
De hade verkligen massa fina grejer ? tack!!
Förlåt för att jag kapar tråden lite, men jag undrar om någon vet om man beställer gravidkläder i sin ”vanliga” storlek eller i sin nya magen ger en? ?
Vanliga storleken ?
Haha en väldigt bra fråga, tack för att du ställde den ?
Stora skjortor och mamaleggings som går över magen, klänningar eller kjolar i stretchig bomull eller trikå eller dylikt. Tycker Boob har bra gravid- och amingskläder men köp i en större storlek än du är, för deras storlekar är rätt små. Lycka till med graviditeten och bebisen ?
Stort tack för tipset, Boob har jag inte hört talas om tidigare! Och tack för lyckönskandes också ?
Mamalicious tyckte jag hade väldigt bra och bekväma jeans. Vet inte vad plus size är för dig men de går upp till XL iaf.
Jag ska genast kika på deras grejer, tack!
Vanliga omlott blusar/klänningar i en större storlek. Perfekt att använda sen när man ammar också 🙂
Köpte en jätteskön mammaklänning från Lindex nyligen. Får alltid komplimanger när jag bär den. Den är svart med bruna ”fläckar” ?
Musikalisk magi:
https://www.youtube.com/watch?v=ftdrqz2o64w
Imorgon flyttar jag till en ny lägenhet.
Sista natten här nu, känns så konstigt och lite sorgligt fast jag vet att jag kommer trivas bättre i nya ?
Så splittrade känslor. Känner mig så jävla lycklig, är så glad att jag fick denna lägenheten och det är typ drömlägenheten utifrån min budget och mina möjligheter.
Känner mig stressad, lite tom och så trött. Samtidigt känner jag ett lugn för jag vet att detta kommer bli så otroligt bra. Kaos i huvudet, haha
Ville bara dela med mig av min lycka lite. Inte ofta jag känner såhär?
Lycka till med flytten! Kul!
Tack ?
Stort grattis! Vet precis hur det känns. Flyttade in i min drömlägenhet 1993 … och i den bor jag fortfarande. Tackar min lyckliga stjärna var och varannan dag.
Låter underbart! Så viktigt att man trivs i sitt hem ?
Blir så nyfiken på hur du bor!
Trea på 90 kvm på Östermalm med två kakelugnar och balkong i söderläge. Kostade inte ens en miljon 1993 eftersom fastighetsmarknaden kraschade ett par år tidigare. En lika stor såldes nyligen i mitt hus för 13 miljoner.
Är det inte kittlande med tanken att sälja och göra en sån stor vinst?
Alltså det hon skulle köpa, förutsatt att hon skulle bo kvar i Sthlm, har ju troligtvis haft en motsvarande prisutveckling så blir väl inte så spännande. Inte så att grannlägenheten fortfarande kostar en mille. Men visst, flyttar hon till Ödeshög kan hon väl köpa upp hela stan vilket skulle vara rätt coolt. Vet inte hur långt man kom med en mille 1993 på småorter? Troligen ganska långt med det med. 🙂
Fast man får ju ta lån också. Om hon säljer sin lägenhet och får 13 mkr (fattar att det är skatt etc) så har hon ju kontantinsats för ett lån på typ 80 mkr….. sen i praktiken förstår jag att en bank inte skulle bevilja det men hon skulle säkert kunna köpa för 20! Och hej och hå vilken najs lägga du kan få för 20 mill!!
Fast varför skulle hon sälja bara för pengarnas skull om hon redan har sin drömlägenhet och trivs? Allt är inte pengar.
Hjärnan fungerar lite så. Man kan välja ett kaos för att man ändå vet hur det funkar och känner en trygghet i det istf nåt nytt som man nånstans vet kommer att bli bättre.
Om ett par veckor när allt fallit på plats kommer du att skratta åt ditt inlägg här. Det kommer att bli bra!
Men så spännande, lycka till! ? Jag flyttade in i min dröm lya förra fredagen och idag känner jag mig hemma. Fixat på glasverandan och fått upp ljusslingor, vävda mattor, gardiner, lampor osv ?
Jag känner mig så hemma just nu, längesen jag mådde såhär bra. Lycka till igen, det kommer bli toppen det där! ?
Tack! ? hoppas katten kommer att trivas, det jag är mest nervös för?
Vad mysigt det låter! Så härligt när man hittar hem verkligen.
Min nya lägenhet är kaos men ändå känner jag mig så hemma och trygg där. Ska bli så skönt att komma på plats. Pirrigt, men så underbart?
Löste det sig med flyttstädet?
Fick städa allt själv, fick lite avdrag på hyran.
Men nu vet jag att allt är rent och fräscht 🙂
Så spännande och jättegrattis och lycka till! Själv hittade jag inte bara min drömkåk utan fick ett drömliv 2002. Det var som att komma hem första gången jag klev genom ytterdörren.
Så häftigt att man kan känna så!
Tack så mycket ? just nu känns det som att hela livet kommer bli bättre. Känns som jag kommer bli en positivare människa och allt?
Vi har lite smått börjat prata om examensarbetet som ska skrivas i vår och jag känner mig så stressad över att jag inte har en aning om vad jag ska skriva om, hjärnsläpp ?? det är ju bra att börja i tid men just nu har jag 2 omtentor att fokusera på som jag måste klara. Stress stress stress
vad studerar du för något?
Inom vården, och examensarbetet ska handla om det, allt som har något med vård att göra, alltså jätte brett och ändå kan jag inte komma på något
Jag läser till socionom och skriver om mäns våld mot kvinnor under pandemin, finns en hel del intressant kring vårdens bemötande av våldsutsatta kvinnor om det intresserar dig
Något kopplat till Covid-19 kanske?
Du ska alltså ner till en smal frågeställning från hela ämnet vård? Hmm… det är svårt det.
Personligen tycker jag det är intressant med kopplingen mellan kost och motion och hälsa. Min uppfattning av ’vården’ generellt är att de många gånger kanske tar lite lätt på att ge ut läkemedel mot depression t.ex.
Att mycket kan hjälpas av mat, motion, umgås med husdjur och annat som har en ’naturlig’ effekt på människors mående. Läkemedel har som bekant många biverkningar. Motion, bra kost, avslappning, och annat som liksom är mer en långsiktig lösning på fysiskt och psykiskt välmående läggs det inte lika stor vikt vid.
Vet inte vad frågeställningen skulle bli här, men det är ett intressant ämne tycker jag. Just det där med den stora tilltron till läkemedel i vårdbranchen.
Kolla på tidigare exjobb på diva och de som du tycker verkar intressanta. Oftast bör de diskutera förslag på framtida studier i slutet av rapporten. Där kan du få tips.
Mitt tips är att verkligen smalna ner det så mycket som möjligt. Tänk ut ett par tre områden du är intresserad av, vad du gillat att läsa om. Sen kollar du lite snabbt igenom vad det forskats på tidigare. Något som låter intressant? Gör något liknande. Krångla inte till det med en stor frågeställning. Tänk på att alla begrepp som du använder dig av måste definieras så tryck inte in gör mycket.
Exempel: Säg att du tex som någon här föreslog vill skriva on kost/motion och hälsa. Först begreppet ”hälsa”, smalna av det direkt till effekt på depression istället för ”psykisk hälsa” då det är ett så stort begrepp. Eller effekt på hjärt-kärlsystemet, skelettet eller vad som helst. Smalna också av livsstil/kost/motion till t.ex. sömn, lågkolhyrdratskost, dagliga promenader eller vad det kan vara. Vuxna/barn eller gamla? Friska eller sjuka? Män/kvinnor eller alla? Sen gör du en litteraturstudie på det, typ om det finns koppling mellan depression och dagliga promenader för kvinnor över 65. Blir det för smalt kan du utöka istället. Lycka till!
Jag valde ett jävligt smalt område på en bylig artikel: kawasaki-liknande syndrom hos barn med covid
Där finns ett väldigt begränsat antal publicerade artiklar! Tips ?
ENDOMETRIOS! Kvinnovård öht. Det behövs skrivas om mer, mer och ännu mer ??
Nedan har du en frågeställning. Viktnedgång vid sköldkörtelproblem och/eller vid medicinering med viktuppgång som biverkan.
Stressa ner! Fokusera på dina omtentor nu. Alla är stressade över examensarbetet, jag skriver mitt denna termin och har fortfarande inte nailat frågeställningen även om jag börjar skriva vad det ungefär ska handla om ? Det löser sig!
Skriv om något som intresserar dig, det underlättar hela arbetsprocessen. vad tycker du är intressant? Vad tycker du det saknas kunskap om? Tycker du att ämnet är intresserat blir skrivprocessen så mycket lättare. Mitt nästa tips kommer från egen erfarenhet, välj inte för smalt område för då kan det bli svårt att hitta vetenskapliga artiklar ?
Skriv nåt som du är intresserad av. Det underlättar i det skedet när du vill bränna exjobbet på bålen att du är intresserad av det du skriver.
IBS!!
Ett tips är att också fundera på hur du vill samla data/information till ditt projekt. Tycker du om att intervjua så kan du ju satsa på en mer kvalitativ, undersökande inriktning, men om du hellre samlar siffror och statistik så kan du vinkla ämnet mer kvantitativt och analyserande. Om du vill känna att du gör nytta så kan du kanske vända dig till din region och fråga om de har behov av att få någon fråga utredd? Kan göra att det känns mer meningsfullt 🙂
Behöver lite råd. Har fetma, 121 kg till 178 cm. Gick upp extremt mycket vid en graviditet och har inte gått ner på 2 år.
Enligt min Apple Watch bränner jag runt 3800 kcal per dag, väger och loggsr maten (Max 1800kcal men ligger normalt på 1500), äter inte efter 18.30, power walkar 5/7 dagar ca 8km, tränar även på crosstrainern ca 3 dagar i veckan, har två barn så är allmänt aktiv. Ammar och har hypotyreos som medicineras.
Kan inte gå ner i vikt. Får fan panik snart.
Lyckas gå ner 1-2kg men så kommer en dag när jag inte tränar och jag går upp allt igen.
Vad gör jag för fel?
Din förbränning är nog lägre än 3800, men ligger du på 1500 per dag borde du ändå gå ner. Väger du all mat noga?
Det är jättekonstigt att du inte går ner rätt rejält på så få kalorier annars.
En dags viktuppgång ska du inte bry dig om, det är bara vätska.
Kanske behöver du justera Levaxindosen?
Har nyligen justerat den men ska ta nya prover i december och även flera blodprover för tex socker osv då.
Väger all mat supernoga, överdriver hellre än underdriver för att vara på säkra sidan.
Hur är din övervikt fördelad? Lipödem t.ex. kan ju vara något som gör att man trots försök att gå ner i vikt inte ser några resultat.
Sen skulle jag rekommendera att inte förlita dig på din Apple Watch, alla sådana klockor är kända för att vara kunna överskatta rejält hur mycket man gör sig av med. För din längd och vikt gör du av med ca 2000 kcal per dag som relativt stillasittande, med den aktivitetsnivå du beskriver så kanske du snittar ca 2200-2600 kcal per dag (grov uppskattning dock).
Men som ovan säger, på 1500 kcal borde du ändå ner. Är det 1500 kcal du ätit varje dag i 2 år? Inga dagar med mer? Räknar du med vätskor?
Går du i sömnen? En löjlig fråga kanske, men faktiskt hänt en del människor att de äter när de sover.
I slutändan, såvida det inte rör sig om något som t.ex. lipödem eller liknande, så är det ju så att du på något sätt faktiskt tar in mer än du förbränner. Sjukdomar som hypotyreos som kan minska ens förbränning gör det generellt inte såpass mycket att det gör att ett kaloriunderskott på ca 700-1100 kcal per dag inte skulle göra något. Hade det vart så illa hade du haft mycket svårare symtom då en såpass underfungerande metabolism kommer ge en massa jobbiga effekter.
Är du bombsäker på att du verkligen inte äter mer än 1500 kcal per dag hela tiden så är det verkligen dags att boka en läkartid. Räkna med att du kommer mötas med skepsis, då 99 av 100 människor som kommer in med samma historia helt enkelt överskattar hur mycket de tar in/underskattar sin förbränning. Men du får försöka stå på dig om du är säker på din sak, då du behöver kollas upp isåfall.
Förlåt, jag ser att jag varit otydlig i trådstarten.
Har alltså gått upp för två år sedan och behållt vikten sedan dess, inte försökt gå ner sedan dess.
Har fallits varit aktiv och alltid tränat men har ätit mycket mer, har dragit ner till 1500 för två månader sedan och har sedan dess inte ätit mer än 1800 någon dag. Räknar med allt, även vätskor men dricker inget annat än vatten och någon enstaka gång light/zero läsk.
Jag har också svårt att tro att sköldkörteln skulle fucka upp så mycket …
Tack för ett bra och informativt svar!
Jag tror att jag har förlitat mig för mycket på Apple Watch och helt enkelt överskattat min aktivitet.
Det låter inte som du gör något fel. Viktnedgång är matematik. Gör av med mer än du får in. Och det verkar du ju göra…
Kan det ha att göra med din medicin?
Hörni jag vet inte riktigt hur logiken går kring medicin men tkr just att matten ska gå att få ihop för kalorier in kalorier ut.. vill inte vara otrevlig jag kanske bara blottar min okunskap men tänk på de personer som svälter till döds, inte direkt så att man kan skriva ut tabletter till dom för att sakta ner deras metabolism?
Kan du få hjälp av dietist/liknande via vårdcentralen kanske?
Har haft hjälp av dietist men tycker det var det absolut lamaste i världen. Fick lite papper på vad som är bra att äta under amning och de va de det.
Gå till läkare och be dem kolla dina blodvärden. Be om att få snacka med dietist. Man kan få hjälp! ❤️
Blodvärden? Sköldkörtelvärden hellre.
Det är verkligen svårt att gå ner i vikt om man har Hypotyreos.
Ja svårt att gå ner och svårt att få hjälp.
Sköldkörtelproblem kan generellt bara förklara ca. 2-4.5 kg av viktuppgång (för att kroppen gör av med mindre än den ”ska”). Därmed är det också så att hypotyreos rent fysiologiskt inte är det som hindrar folk från att gå ner i vikt, vare sig medicinerade eller ej. Men, däremot kan man ju t.ex. fortfarande uppleva symtom som extrem trötthet, som i sin tur kan göra det mycket svårare att orka stå emot sug, äta mindre, röra sig mer osv. Så i praktiken kan det ju fortfarande vara svårare, men inte pga att kroppen inte bränner tillräckligt.
Som sagt, du har fel. Det är svårare för kroppen går på halvfart.
Och vart har du fått dina siffror ifrån?
Nej, det har jag inte. Jag har Hashimotos själv, gått hos riktiga experter på sköldkötelproblematik och läst xx antal studier om det. Du kan enkelt googla på google scholar eller dyl. om du verkligen är intresserad av att gå på djupet och förstå det bättre. Finns massvis.
Kroppen går INTE på halvfart. Din metabolism halveras inte. Hade den gjort det hade svårt att gå ner i vikt inte vart ditt största problem; du hade knappt kunnat hålla kroppsvärmen, haft väldigt lite energi överlag, varit extremt trött, din tankeförmåga hade varit katastrofal osv. Det är liksom inte så specifikt att bara vikt påverkas av sköldkörtelproblematik, det påverkar allt i hela kroppen.
Metabolismen saktar ned något, det kan variera lite mellan människor förstås. Men det är därifrån siffran på 2-4.5 kg (ungefär) kommer ifrån. För att givet att du inte börjar äta mer än du gjorde innan du blev sjuk, så kommer du vid en viss punkt sluta gå upp mer i vikt. När du går upp i vikt så höjs din metabolism, så även om du går upp pga en sänkt metabolism – så tillslut har du gått upp tillräckligt för att din metabolism ska höjas (pga högre vikt) så att ditt kaloriintag igen överrensstämmer med din förbränning.
Men som sagt, det är på ett rent medicinskt plan. I praktiken kan man absolut fortfarande finna det väldigt svårt att gå ner. Speciellt för att många, trots medicinering, har kvar en del jobbiga symtom som t.ex. trötthet. Det i sig kan försvåra viktnedgång i praktiken.
Den enda vettiga läkaren beskrev det som så för mig, att min kropp går på halvfart (enkelt beskrivet då). Det var en privat läkare som jag sökte för jag inte blev gravid trots flera års försök. För min mens är helt åt skogen pga sköldkörteln (det har även gyn konstaterat att det beror på det). Men det du beskriver om halvfart är ju just det jag lider av. Jag har låg kroppstemperatur (35,4 grader), tappar håret, ofta orkar jag inte ens tänka för tankarna är så sega och står liksom still (en läkare trodde jag var utbränd). Jag har långt ifrån en normal ork, ofta behöver jag sova på dagen. Kan knappt använda händerna på morgonen för är för svaga i dom. Vissa dagar värker det i armarna om jag bara borstar tänderna. Osv osv
Symptom som blivit bekräftade av sjukvården men som de sagt att jag bara får lära mig leva med. Istället för att låta mig pröva annan medicin.
Mina problem med allt jag nämnde +vikten är liksom bekräftade av sjukvården. Många prover har tagits osv men det kommer alltid tillbaks till att det bara är så det är.
Att de säger ”det är bara så det är” och att du får leva med, det är i min mening i sig ett bevis på att de inte har tillräckligt bra kunskap och erfarenhet av det de pratar om. Det finns annan medicin än Levaxin. Forsätt söka till andra, för så länge du får svaret att det här är bara hur det är utan att man provar annan medicin och behandling, så har du och göra med någon som inte är expert på sköldkörtelsjukdomar.
Den går inte faktiskt på halvfart dock. Läkaren kanske sa det så för att illustrera, men den går inte bokstavligen på halvfart.
Men det du beskriver, det är ju precis det jag menar. Du har betydligt allvarligare problem som tyder på att den medicin du inte får är tillräcklig. Om någon frågade dig om din hypotyreos, gissar jag att det är dessa saker du skulle tänka på mest då det är dessa saker som påverkar din vardag mest, inte att det är svårare att gå ner i vikt. Om man funderar på om det är hypotyreos som ställer till så man inte går ner i vitk trots stort kaloriunderskott, då behöver man inte fundera. Man kommer ha andra svåra symtom då som gör det tydligt att det har med sköldkörteln att göra och som påverkar ens vardag betydligt mer.
Ledsen att du inte får bättre vård. Vet att det kan vara assvårt att hitta en läkare som dels förstår problematiken kring det och hur det kan behandlas. De flesta följer samma basmedicinering, som inte fungerar för alla tyvärr. Har tyvärr inga tips på en läkare i Sverige då jag bor utomlands. Men ge inte upp! Forsätt försöka söka, be om remiss till någon som är specialiserad på det. Hoppas du kan få rätt hjälp så småningom.
Tack. Känns som jag trakasserade just med massa svar, ledsen för det.
Ja jag har bett om remiss till någon som kan, men får alltid samma svar. Att jag kan lita på att doktorerna på vårdcentralen kan sin sak.
Är läkare utomlands duktigare på det här? Men absolut du har rätt, när jag berättar för läkaren hur jag mår är det inte i första hand vikten. Utan hur hela livet påverkas med allt det andra.
No worries, råkat spamma jag med på en kommentar då jag skrev in fel email först, så lär finnas tre stycken identiska kommentarer från mig imorgon ?
Verkar tyvärr hos många läkare finnas en övertro på sin egen förmåga gällande sköldkörtelproblem. De allra flesta har inte i närheten av tillräcklig utbildning inom sköldkörtelproblematik för att kunna behandla mer än normala fall som svarar på rekommenderade dosnivåer av Levaxin. Utomlands varierar det också mycket (bott i USA, England, Frankrike och Schwiez samtidigt som jag haft dessa problem), kan också vara svårt att få hjälp har jag förstått från andra jag pratat med. Jag hade turen att jag fick komma till en riktigt bra klinik (som även forskar om sköldkörteln) när jag bodde i USA och det hela upptäcktes. De flesta har inte så tur verkar det som utan får också stångas med vården för att bli tagna seriöst. En ytterligare försvåring i Sverige (och England och Frankrike skulle jag säga) är att pga det allmänna sjukvårdsystemet vi har så kan det vara svårare att få remiss till riktiga specialister, i Schweiz och USA är det något lättare att söka själv privat (dock måste det ju bekostas själv, vilket alla inte har råd med precis).
Har du kollat med Sköldkörtelförbundet i Sverige? Har för mig att de har en lista på läkare de rekommenderar. Eller så kanske du kan höra med om de har tips på vem du kan gå till, eller hur du ska göra för att få bättre vård. Hoppas verkligen du kan hitta någon som tar det på allvar och har bra kunskap om det, det är verkligen så sjukt jobbigt att leva med och du ska absolut inte behöva acceptera att det här är hur det är.
Som sagt vet jag att hela kroppen påverkas. Har ju levt med detta i 12 år. Det är väldigt mycket kroppsligt som medföljer underproduktion av sköldkörteln. Tex min mens som var regelbunden varje månad, nu kommer den 3-5 ggr om året. Orken som fanns förut existerar ju inte längre. Och allt det andra då. Mitt tjocka fina hår är även det borta. Allt påverkas av den jäkla sköldkörteln.
Alltså värden som man kan se i blodet. Inte Hb. Det finns fler grejer som kan påverka viktupp/nedgång.
Som vad? Vad i blodet påverkar viktuppgång?
Förutom diabetes, men det lät inte som att det var det du syftade på?
Det känns extremt tveksamt att du bränner över 3000 kalorier om dagen. Är du säker på ditt kaloriintag? Räknar du oljor, dressing, saker du provsmakar, etc?
Ta hjälp av vården om du behöver 🙂
Är säker på mitt kaloriintag men absolut inte på vad jag gör av med iom att jag litar på klockan.
Räknar allt! Överdriver hellre än tvärtom!
Är också väldigt tveksam till dina siffror… Ska man bränna så mycket varje dag så behövs det ganska ordentligt mycket mer aktivitet än den du nämner. Är du också säker på att du verkligen får med allt du äter. Alltså verkligen allt.
Jag kör LCHF + 16.8 fasta det är väldigt effektivt och det är andra gång jag kör så.
Första gången gick jag ner 12 kg på 3 månader.
Nu är jag 10 år äldre och då går det saktare
men minus 5kg nu på 5 första veckorna
Allt sug efter skit är borta, jag håller mig mätt mellan målen och mår prima i kroppen.
Kör säger jag bara?
Men fasta när hon ammar kanske inte är att rekommendera?
Apropå viktnedgång. Mitt största problem är att jag känslo äter. På grund av oro, uttråkning eller ledsamhet. Ofta dock på grund av uttråkning.
Har ni ngn tips på hur att hantera detta? Hur gör ni?
Ha bara nyttiga sker hemma så spelar det ingen roll om du vill känsloäta. Svårt att gå upp i vikt även om du äter en hel påse morötter.
Man också ta till andra knep för att uttrycka sina känslor. Bara för att jag känner för att skrika på jobbet så gör jag inte det. Bara för att vill äta behöver du inte göra det.
Det är den jäkla sköldkörteln. Det är nästan omöjligt få bra hjälp i sjukvården, de ger levaxin och sen får man vara nöjd. Ring om du känner dig sämre så tar vi ett blodprov. Jag känner mig sämre och ringer dit, men då de har deras höga värden att gå efter så anser de att det är normalt ligga runt 4.
Jag har träffat 3-4 olika på vårdcentralen. Bett om hjälp när jag varit på sjukhuset för annat, men bara fått till svar att de sköter det så bra på vårdcentralen.
Får du bra hjälp med din sköldkörtel eller blir du bemött på samma vis?
Folk som inte lider av fel på sköldkörteln fattar verkligen inte hur det är. De tror bara en jäkla massa att det inte alls är så svårt att gå ner i vikt osv.
Det är väldigt olika, min dotter har hypotyreos och går på levaxin men har aldrig haft viktproblem.
Skönt för henne. Men vi är väldigt många som har problem med vikten pga det.
Det är ju lätt att skylla på……
Men idiot.
Jag har Hashimotos och har gått hos experter på sköldkörtelproblematik, läst xx antal studier på ämnet. Men sköldkörtelproblem kan bara förklara ca. 2-4.5 kg av viktuppgång (för att kroppen gör av med mindre än den ”ska”). Därmed är det också så att hypotyreos rent fysiologiskt inte är det som hindrar folk från att gå ner i vikt, vare sig medicinerade eller ej. Men, däremot kan man ju t.ex. fortfarande uppleva symtom som extrem trötthet, som i sin tur kan göra det mycket svårare att orka stå emot sug, äta mindre, röra sig mer osv. Så i praktiken kan det ju fortfarande vara svårare, men inte pga att kroppen inte bränner tillräckligt.
För de allra allra flesta människor så beror viktuppgång och att man inte går ner i vikt på att man överskattar hur mycket man gör av med och/eller underskattar hur mycket man tar in. Det betyder inte att viktnedgång är enkelt dock, även om det är simpelt. Men det beror helt enkelt inte på att man magiskt bryter fysiklagar, oavsett om man har hypotyreos eller ej.
Sköldkörtelproblem kan generellt bara förklara ca. 2-4.5 kg av viktuppgång (för att kroppen gör av med mindre än den ”ska”). Därmed är det också så att hypotyreos rent fysiologiskt inte är det som hindrar folk från att gå ner i vikt, vare sig medicinerade eller ej. Men, däremot kan man ju t.ex. fortfarande uppleva symtom som extrem trötthet, som i sin tur kan göra det mycket svårare att orka stå emot sug, äta mindre, röra sig mer osv. Så i praktiken kan det ju fortfarande vara svårare, men inte pga att kroppen inte bränner tillräckligt.
Sköldkörtelproblem kan generellt bara förklara ca. 2-4.5 kg av viktuppgång (för att kroppen gör av med mindre än den ”ska”). Därmed är det också så att hypotyreos rent fysiologiskt inte är det som hindrar folk från att gå ner i vikt, vare sig medicinerade eller ej. Men, däremot kan man ju t.ex. fortfarande uppleva symtom som extrem trötthet, som i sin tur kan göra det mycket svårare att orka stå emot sug, äta mindre, röra sig mer osv. Så i praktiken kan det ju fortfarande vara svårare, men inte pga att kroppen inte bränner tillräckligt.
Klart att sjukdomen har med saken att göra. Den ställer till det, trots man orkar träna, trots man äter vettigt.
Det där med dina kilon kan du dra för nån annan.
Jag har Hashimotos själv, gått hos riktiga experter på sköldkötelproblematik och läst xx antal studier om det. Du kan enkelt googla på google scholar eller dyl. om du verkligen är intresserad av att gå på djupet och förstå det bättre. Finns massvis.
Metabolismen saktar ned något, det kan variera lite mellan människor förstås. Men det är därifrån siffran på 2-4.5 kg (ungefär) kommer ifrån. För att givet att du inte börjar äta mer än du gjorde innan du blev sjuk, så kommer du vid en viss punkt sluta gå upp mer i vikt. När du går upp i vikt så höjs din metabolism, så även om du går upp pga en sänkt metabolism – så tillslut har du gått upp tillräckligt för att din metabolism ska höjas (pga högre vikt) så att ditt kaloriintag igen överrensstämmer med din förbränning.
Men som sagt, det är på ett rent medicinskt plan. I praktiken kan man absolut fortfarande finna det väldigt svårt att gå ner. Speciellt för att många, trots medicinering, har kvar en del jobbiga symtom som t.ex. trötthet. Det i sig kan försvåra viktnedgång i praktiken.
20.23 var envis som tusan. Ditt THS är individuellt men bör generellt ligga på knappt 2. Det gör en stor skillnad i kroppen. Byt läkare, byt v.c.
Prata med din läkare som har ordinerat medicinen. Många mediciner har viktuppgång som biverkning. Sen har dessutom många med din sjukdom svårt med just vikten så dom kanske borde se över dina värden. Det kan vara så att din medicin behöver justeras.
Känner du dig vätskefylld? Det kan också vara biverkningar av medicin eller åkommor. Och det går inte att äta och träna sig bort.
Kontentan – snacka med din läkare!
Kan du kanske ta kontakt med en dietist. Stavas det så?
Ja det stavas så.
Haha tvek på att du bränner 3800 kcal per dag, vet du ens hur mycket det är? Apple Watch stämmer heller inte då det räknar på din puls, eftersom du är otränad har du en högre puls än en tränad person vilket innebär att den tror och räknar att du bränner mer då ditt hjärta slår så hårt vilket du inte gör utan din puls är hög pga övervikt, inte brända kalorier. Så steg ett är att bara glömma att du gör av med 3800 kalorier. Steg två att läsa på om hur Apple Watch funkar så vet du att den inte räknar kalorier rätt någonstans. Sen, Du kanske behöver 2200 per dag för att hålla vikten, 1600 per dag för att gå ner, men det förutsätter att du verkligen äter 1600. Glöm inte att allt du stoppar i munnen räknas och hade du ätit 1600 per dag på riktigt hade du gått ner. Oftast underskattar folk hur mycket de egentligen äter.
Varför svara så hånfullt?
Fan vilken skitnödig kommentar.
Haha, vad annorlunda jag hade läst din kommentar om den inte började med ”haha tvek”. Hade gärna mottagit råd och tips då du ändå verkar kunnig men din attityd suger, så får önska dig en trevlig kväll. 🙂
Du har ju en poäng. Synd bara att du inte kunde framföra den utan att låta dryg och nedlåtande.
Ni har fan rätt, tänkte inte på att det blev så hånfullt, ber om ursäkt. Helt onödigt
Ursäkten godtagen.
Har du tips på hur jag kan räkna ut mitt basala behov plus min aktivitet? Så jag får en uppfattning om hur mycket jag egentligen gör av med.
Har nog litat blint på min klocka helt enkelt.
Är dock inte superotränad, trots rejäl övervikt då jag gått power walks dagligen i över 2 är. Min vilopuls är på 58 om det ger någon indikation på min kondition.
Googla TDEE calculator. Sätt aktivitetsnivån på ”stillasittande”. Jag är rätt liten, så mitt basala behov ligger på ungefär 1200 kalorier. Det är alltså det jag bränner på ett dygn, genom att bara existera.
Kolla vad ditt basala behov är och justera ditt kaloriintag därefter. Eventuell träning är en bonus. Lita absolut inte på din klocka!
Skriver man inte in vad man har för vikt i en apple klocka? Brukar man väl göra i klockor som ska mäta aktiviteter och kalorier osv.
Uppriktig fråga, har inte en Apple klocka.
Jo, vikt, längd och ålder. 🙂
Då bör den väl åtminstone utgå från det när den räknar kalorier/förbränning kan man tycka.
Det är väl ändå en SMARTklocka?
Hej igen. Jo, 30 minuters joggande bränner ca 300 kalorier (olika beroende på kön, längd och vikt men ett ungefär). Du skulle behöva springa i 6 timmar och 20 minuter utan promenader och att stanna för att bränna 3800 kalorier. Det är få människor som bränner av så mycket under en dag och det är oftast atleter eller långdistanslöpare som klarar det. Om din Apple Watch visar att du bränner totalt 3800 inklusive de kalorier som kroppen gör av med själv innebär det att den räknar att du bränner ca 1600 kalorier utöver din maintenance om den är 2200. Även det här är ett extremt högt värde. 30 intensiva minuter på crosstrainern bränner 2-300 kalorier. 30 minuters joggning i en rätt intensiv fart bränner runt 300. Intensiv cykling i 30 minuter bränner runt 200-300 kalorier. En timmes promenad bränner ca 300-500 beroende på hur snabbt du går. Min poäng är att bränna 1600 kalorier är väldigt svårt (tyvärr ??) tar timmar att genomföra och hör inte någonstans till den dagliga träning som behövs för att gå ner i vikt. Det positiva är att du inte alls behöver mycket träning för att gå ner i vikt. Maten är det viktigaste. Alltså menar jag att problemet (tror jag) ligger i att du förlitat dig på kalorier-ut som är fel och därför trott att du gör av med kalorier som du inte gör av med och det har därför i relation till det du äter inte varit tillräckligt för att du ska gå ner i vikt vilket du med största sannolikhet hade gjort om kalorierna stämde då du verkar ha kämpat på riktigt bra.
Som jag skrev i min tidigare bajs-kommentar fungerar Apple Watch på ett sätt som gör att kalorierna den visar inte stämmer. Tänk såhär, en person som är supertränad har oftast en lägre puls än en otränad. Dessa personer har även förutom en lägre vilopuls även lägre puls vid träning då deras hjärtan inte behöver arbeta så hårt. En otränad person eller en person med övervikt har oftast en mycket högre puls, både vid vila och aktivitet. Betyder det att det otränade/överviktiga personen bränner mer kalorier bara av att vila? Nej, det betyder att hjärtat behöver slå hårdare för att pumpa runt blodet, och med träning blir även hjärtat starkare och med tiden behöver det inte lika mycket ansträngning för att göra sitt jobb. Pulsklockor fungerar genom att använda pulsen för att räkna ut kalorier. Alltså kan en otränad person bara genom att gå ha samma puls som en tränad person som joggar, men det betyder såklart inte att den otränade personen som bara går bränner ens i närheten av vad den springande tränade personen gör,. Mitt tips är att inte förlita dig på klockan alls och använda harvards egna uträkningar som finns online som visar ungefär hur mycket man bränner på olika aktiviteter, eller kolla andra tabeller online, där kan du ungefär sätta ihop ett medelvärde och jag lovar dig att det alltid är mindre än man tror. Sen, när du tränar på gym och använder maskinerna där, skriv alltid in din längd och vikt, och dra alltid av 20% av dina brända kalorier för maskinerna överskattar brända kalorier och är helt enkelt inte rätt. Så om du tror att du bränt 300 räkna med att det faktiskt är runt 220-240. Gå på löpbandet i en timme och skriv in dina mått och dra av 20% av det du brände, det kommer ge dig en mer realistisk uppfattning av hur mycket du bränner på dina långpromenader.
https://tdeecalculator.net/
Är bra, men du kan googla på calculate maintenance calories och utifrån siffrorna du får fram hitta en mediansiffra som du kan utgå från. Håll dig till att klicka in light till moderate excercise, de resterande alternativen intense och heavy är till för folk som tränar extremt mycket och för att inte överskatta kalorierna så undvik de alternativen. Säg att dina maintenance kalorier är 2200 (tror att dina är högre men jag håller mig där), du ska ta bort MINST 500 för att gå ner i vikt, så du ska äta Max 1700 per dag för att gå ner i vikt. Jag skulle råda dig att äta det och till och med lite mer de dagar du tränar hårt, men de dagar du inte rör på dig så mycket att gå ner till 1500 men inget under det. Det funkar även superbra att köra s k calorie cycling, alltså, ligger du högt i kalorier en dag så gör det inget för i slutet på veckan räknas ändå de totala kalorierna som du haft i minus. Alltså om du till och med råkar äta mer än din maintenace så kan du alltid gå ner lite i kalorier dagen efter (men aldrig under 1500, du ska ju vara mätt också). Sen tycker jag att du ska ha en dag i veckan då du äter runt maintenance men ingen skräpmat eller sötsaker och sånt utan lite trevliga kolhydrater, en stor portion med ris och kyckling eller whatever som du tycker om (helst inte väldigt mycket fett/socker, det kan bromsa viktnedgång), och sen gå ner till dina ”bränna fett” kalorier. Det här bör göras en gång i veckan så att kroppen inte vänjer sig vid låga kalorier utan du fortsätter att hålla igång förbränningen. Om du inte känner dig hundra på hur många kalorier du intar, väg maten. Jag rekommenderar dock inte att man gör det hela tiden, men att göra det med det du äter mest, ibland kan man underskatta kalorierna och det räcker med 2-300 kaloriers felmarginal för att viktnedgången ska utebli. Så väg det du äter oftast men gör det inte till någon obsession. Ursäkta mitt jätte långa meddelande och jag vet om ursäkt ännu en gång för min förra kommentar.
Tack för ett jättebra svar! Uppskattas!
Strikt LCHF har varit min räddning. Lovar att det hjälper. Du kommer rasa i vikt. Var inte rädd för att äta mycket fett och mejeriprodukter. Vet inte vad jag hade gjort utan LCHF, vissa säger att det är som en sekt men jag kan verkligen säga att om jag inte ätit enligt lchf hade jag knappt levt.
LCHF var inte räddning för mig. Gick knappt ner något (trots att jag hade koll på kalorier och motionerade) + fick skyhöga kolesterolvärden.
När man äter LCHF har man i inte koll på kalorier.
Man räknar inte kalorier när man äter lchf. Vet inte hur du åt, låter märkligt.
Kanske kan prova att minska kcal ytterligare några veckor för att se om det har effekt, om inte så kanske det behövs mer prover osv.
Jag rekommenderar VERKLIGEN MammaFitness, dom förändrade typ mitt liv helt ärligt . Om du har möjlighet ekonomiskt så ge dom en chans!
Kan du berätta mer om det! Kollade precis hemsidan men tyckte det var lite info om vad man faktiskt får i medlemskapen.
Du får ett kostschema, men det struntade jag ganska snabbt i. Jag har bra koll själv, vill äta min grundkost men få tips och förändringar utifrån detta. Du får tillgång till deras app som är en vanlig kcal-räknings app, den var väldigt bra tycker jag. Varje dag skriver du kommentar á Max 500 ord. Tankar, frågor mm. En gång i veckan får du återkoppling på veckan som som varit via Mail. Du kan också maila under veckan hur många gånger du vill och får svar inom Max 1-2 dygn (kommer ej ihåg). Du har en dietist hela tiden. Försök byta om du känner dig missnöjd, jag gjorde det en gång. Jag hade endast kost och inte träning.
Tack snälla! Låter intressant faktiskt 🙂
Har med kört mammafitness, rekommenderar starkt!
Först, så bra jobbat att hålla lågkaloridiet och träna regelbundet i två månader! Fattar att det måste kännas sjukt segt att inte gå ner något efter det. Som flera har skrivit så tror jag absolut det är värt att gå till läkaren för att utesluta att något är fel först.
Men det jag hade gjort om jag vore du är att lägga till lite styrketräning för att öka muskelmassa och öka förbränningen. När du inte ammar längre så hade jag slutat äta lite tidigare på kvällen och kanske lite lättare/mindre mat också (med större lunch) men vet ju inte hur du äter nu. Kollat över sammansättningen av maten, kanske med hjälp av dietist.
Sen kan det ju gå riktigt segt i början också innan du hittar din grej, säg att det är felräknat med kaloribehovet för dig och det ligger på tex 2500, kaloriintaget kan också bli fel eftersom all mat inte tas upp på samma sätt (tex jordnötter jmf jordnötssmör) och då kanske det ligger i realiteten på några hundra mer, även on du själv loggat allt nitiskt. Blir skillnaden i in/ut bara tex 300 kalorier så tar det ju tyvärr lång tid och minimalt utrymme för att kunna frångå vardagens rutiner vid fest eller liknande utan att viktnedgången stannar av.
Lycka till
Tack snälla för en bra o informativ kommentar!
De kalorier som jag äter, spelar det roll hur de är sammansatta och uppdelade typ 50% kolhydrater 25% fett osv, eller är det sammanlagda mängden kalorier som är det viktigaste?
Ja, det spelar roll hur de är sammansatta. Ät bra grejer!
Styrketränar du? Det är ett av få sätt att öka basalförbränningen igen efter den blivit störd av bantning osv.
Jag vill tipsa om Life by Lina! Jag har fått fantastiskt fin hjälp av henne. Hon anpassar både kost och träning så att det verkligen ska passa in i ditt. Vill också understryka vikten av styrketräning och Lina sätter mer än gärna ihop pass för hemmaträning vilket underlättar med barn, tänker jag. Hon finns på @lifebylina på instagram.
Har faktiskt anmält mig till henne nu! Tack för tips! 🙂
Du kanske äter för lite?
Jag är ingen expert men låter inte 1500-1800 kalorier lite iom att du rör dig en del?
Prova högintensiv träning? Kör järnet på motionscykel i 10-15 min varannan dag, det har hjälpt mig (jag har visserligen ingen sjukdom och ingen extrem övervikt men dock en del mammakilo). Jag följer Karomine Pettersson på IG, hon säger en del vettigt, även om man får sålla lite där med.
Intressanta svar du fått tidigare. Men viktnedgång har med massa olika faktorer att göra. Du har två barn och ammar fortfarande så antar att åtminstone ett av barnet inte är så stor. Hur bra sover du på nätterna? Dåliga sömn påverkar viktnedgången. Hur stressigt är livet annars? Småbarnsåren är inte precis kända för att vara harmoniska. Sedan kan 1600kcal för dig vara alldeles för lite. Du kanske borde gå upp till 2000 kcal. Alla människor har olika behov av kalorier och att äta 1600 kcal allmänt är lite. Och för vissa människor är amningen en bromskloss vid viktnedgång med andra tappar massa kilon när de ammar.
Har själv småbarn och några kilon att arbeta bort. Men mitt liv just nu är alldeles för stressigt. Dåliga nätter etc. Fokusera på att ge din kropp bra mat och näring. Undvik onödiga kalorier bara för att, exempelvis är du törstig så drick vatten och inte dricka. Men självklart kan du ta dricka ibland.
Eftersom du redan verkar få medicin mot sköldskörteln hade jag kontaktat vården igen. Hitta en specialist i din stad gällande kvinnor, hormoner, etc. Vi är komplexa och allt är inte så svart och vitt.
Lycka till och var inte för hård mot dig själv!
Lilla är 7 månader och helammar i princip fortfarande.
Helt ärligt så sover jag oförskämt bra. Samsover och ammar i sömnen så får mina 7-8 timmar sammanhängande sömn. Händer någon gång att jag vaknar men somnar snabbt om.
Tack snälla för bra pepp! 😀
Jag har problem med humörsvängningar. Jag blir inte rasande arg eller liknande utan snarare att jag kan skifta mellan nedstämd och glad. På vilket sätt kan man få hjälp med detta? Äter inga preventivmedel för tillfället.
Beställ tid på vårdcentralen.
Kbt
Låter som att du är en helt vanlig människa?
Vad tycker ni om caia??
De influensers som berättar att de har bebisar i åldrarna 4-6 månader som sover helt utan uppvak från typ 20.00 – 10.00, kan det stämma???????? Haha?! Måste vara lurendrejeri, haha???!!!
Varför skulle det vara lurendrejeri? Kids fungerar olika. Här en som sov hela nätter och en som snarare var vaken hela nätter.
Somliga har tur. Min dotter sov 12+ timmar från tre månaders ålder. Fick väcka henne för att ge henne mat …
Samma här.
Vem har sagt det? Aldrig hört ? Ytterst tveksamt nämligen… däremot kan ju bebisar vakna för lite mat och somna om typ
Kan inte tänka mig att det skulle stämma. Skulle kunna köpa 20-07, det finns enligt legenden sådana bebisar. Men 20-10, nä det tror jag när jag ser det.
Mitt barn (snart 6 mån) har sovit så i typ 2 mån men har börjat vakna en sväng kl 03 nu.
Äh dom ljuger, minns att Gabjoss alltid skrev att barnen som heeeeela nätter, i samma veva skrev hon att dom åt på natten, alltså sov dom inte alls hela nätter, ??♀️ Dom måste helt enkelt va lite bättre än alla oss vanliga med barn som oftast vaknar till.,
Man väcker väl dock barnet för att äta om det inte vaknar av sig själv?
Nej det gör man inte. Det slutade man väl med för tio år sen typ? BVC säger att barnen vaknar när de är hungriga, och är de inte undernärda behöver de absolut inte väckas för att matas.
Så sa de inte till oss för två år sedan när vårt barn sov hela nätter i den åldern. Men de kanske inte var uppdaterad då.
Det vill jag också veta, och hur gör man för att få barnet att sova så? Min somnar oftast klockan åtta (men ibland inte förrän elva ?), och han har alltid vaknat cirka varannan eller var tredje timme och vill amma eller mysa tills han somnar om. Han vaknar sedan vid sju på morgonen. ?
Mina barn har sovit hela natten från 4-6 år (inte månader!).
Ingen tröst för de som har barn som aldrig sover/har vakna nätter men mitt barn sov hela nätter från att han var 5 dagar gammal.. känns som lotteri när man får barn. En del har tur och andra inte.. Och är man influenser vill man säkert skryta lite med att man har tur
Vet du vad skrock betyder?
Vår dotter sov hela nätter från att hon var 2 månader till ca 6 månader, inte ett knyst om nätterna! Nu har hon dock börjat gråta/drömma/sätta sig upp i sömnen om nätterna, men somnar genast om. Är så tacksam, har inte haft nåt problem med sömnbrist här inte ?
Bara jag eller var ed sheeran EXTREMT dålig live igår på idol? Så falskt!
Var inte live. Var inspelat.
Tänkte samma sak! Tycker även att det är otroligt mycket sämre kvalité på idolerna detta år . Troligen har det att göra med ”nya formatet”
Bachelor – eventuell spoiler!!
Kolla Elviras story på instagram….. vem ser det ut som?
Jättesvårt att säga haha man ser ju ingenting. Men tror dock att Simon väljer Elvira!
När vi ändå pratar om Bachelor… Faktum att Elin kysser Sebbe trots herpes och utan att säga någonting känns så sjukt övergreppigt?! Jag hade flippat om någon gjorde så mot mig.
Jag har Cmore och kollade alltid direkt när avsnitten släpptes dag för dag…. Tills denna veckan när jag fick veta att TV4play släpper alla veckans avsnitt på måndagar! ????
Tips till er som inte heller visste och gärna plöjer avsnitten direkt ?
Wow! Visste inte!!!! Har också tittat på cmore
Jag håller med. Att medvetet riskera att smitta någon medvetet med herpes borde vara brottsligt.
Han måste ju nästan ha sett hennes plåster, eller?
Säng! Var köper man en riktigt bra och skön säng? Har hittills i livet bara köpt säng på Ikea men nu har jag råd att vidga vyerna.
Prova dig fram, men Ikea har inte dåliga sängar. Personalen på sängavdelningen är duktiga och hjälper till på ett proffsigt sätt genom att titta hur du ligger och känner hur du sjunker ner osv.
Har även provat sängar på Mio och möbelmästarna. Där stod personalen med armarna i kors och sa, ja det ser bra ut… köpte inte sängar där!
På Sova har de flera olika märken och väldigt duktig personal som hjälper till.
Är det någon som har bott på The Steam i Västerås? Vad tyckte ni om det?
Fick presentkort dit så vi bokade ett rum som var lite mer än standard med sjöutsikt, men ändå ”bara” ett dubbelrum. Vi checkade in och hade tillgång till deras roof top bar + pool direkt. Var rätt trångt utomhus (var jättefint väder) så kändes för trångt att hoppa ner i poolen men mkt plats vid inomhuspoolen och loungen. Fanns gym också om man ville träna.
Middagen var väldigt bra och god, frukosten likaså!
En rolig upplevelse men skulle inte betala ca 4500 kr för det igen.
Bott där 5 gånger! Älskar det hotellet ????
Överskattat. Men sen bor jag typ 200 meter bort med samma utsikt också ?
Trevligt hotell med trevlig och tillmötesgående personal! Kommer bo där nästa gång i Västerås för den upplevelsen skull.
Men själva spat tyckte vi dock inte var värt det. Inte så mycket spa, mer bara pool. Maten var inte heller något speciellt, kommer prova pastastället som var mer casual.
Älskar! Coolt, mysigt och barnvänligt! Spelade mkt pingis och badade på kokpunkten!
Litet rum var nackdelen fören familj på 4.
Fick reda på att jag är gravid i förrgår och är för tidigt att berätta för familjen men jag har så extremt svårt att hålla hemligheter ??♀️?
Hur har ni som väntat tills efter V.12 hållt ut?
Fånigt att vänta. Folk gör det för ”om något händer”, men vadå, är det så svårt att dela med vänner o familj? Berätta för sjutton.
Med första barnet väntade jag till v.20, fattar ej hur jag gjorde.. jobbade mycket så sågs sällan. Vi var inte i barnatankar alls så ingen anade något heller.. Med de andra två, som vi hade planerat och folk förstod att vi ville ha fler, så sa jag det nästan direkt. Exakt samma glädje och upplevde inte att det spelade någon roll hur tidigt det var.
Någon mer som varit hemma från gravid vecka 20? Och hur mår ni? Jag mår fruktansvärt dåligt av att bara vara hemma ?
Kan du inte jobba pga graviditeten?
Vet inte varför du är hemma, ifall du kan gå promenader så se till att komma dig ut varje dag. Det är viktigt för välbefinnandet.
Gör sånt du inte kan när du jobbar. Sov länge på morgonen. Se serier mitt på dagen. Rensa i garderober. Nån familj som bor i närheten du kan träffa, eller fika med nån kompis på stan?
Ja mysiga saker typ kanske läsa? Eller lära sig något nytt språk eller ny färdighet? Sticka kläder eller leksaker till nya bebben kanske? Origami? Lära sig ett instrument kanske? Tänker om du kanske inte får vara så aktiv fysisk så finns det flera stillasittande aktiviteter ?
Pågrund av covid blev jag avstängd från mitt jobb.. Får ej möta patienter. Jag både promenerar och umgås med kompisar/sambo, lär mig nya maträtter, städar mycket/sorterar osv. Men känns meningslöst och svårt att komma igång när man knappt har några måsten på någotvis…
Jag var sjukskriven halva graviditeten pga risk att bebisen kom för tidigt. Fick inte gå längre promenader än nåt kvarter. Fick inte gå i trappor, bära eller göra nåt som helst som kunde vara ansträngande. Jag gick all in på att mysa, läsa, se på bra serier.
Då var det jobbigt, men för bebisens skull var allt värt det.
Japp! Är i vecka 36 nu… Är så extremt rastlös (men tacksam på samma gång att jag slipper utsättas för covid-19 på jobbet). Men helvete, har redan rensat alla garderober här hemma två gånger.
Jag har varit hemma sen början på juli och ska äntligen föda om 11 dagar haha fyfan för mig har det varit påfrestande att vara hemma så länge. Dock skönt nu när jag är höggravid med hepatos och högt blodtryck bla.
Jag har försökt få bort kalkfläckar i badrummet med citronsyra och har lägenhetsvisning här imorgon. DET STINKER i badrummet och jag får lite smått panik nu när jag skrubbat och sköljt av golvet flera gånger och lukten fortfarande inte försvinner. Vad kan jag göra för att inte skrämma iväg spekulanterna imorgon?
Vilken tid har du visning? Hinner du köpa tex rumsparfym från Rituals? Tycker dom maskerar dofter bra och luktar gott!
Ja det kanske fungerar, någon särskild som maskerar bra därifrån? Tack för tips!
Bra tips men var lite försiktig när du försöker dölja lukten. Hatar att gå på visning när de gjort om lägenheten till en lushbutik typ.
Kanske luktar det inte så mycket som du tror (av citronsyra?). Ett doftljus räcker kanske. Ta dit en kompis om du hinner som ärligt kan säga om det luktar.
Det är Citric acid jag använt, jag tror att det heter citronsyra på svenska men kanske har fel.
Jag har förvisso väldigt känslig näsa men även min sambo tycker att det luktar en del. För de flesta är det förmodligen inte lika illa som jag upplever det, men det luktar ungefär som fuktig betong i badrummet och man märker det tydligt när man går in.
Jag får hoppas att det hinner vädras ut under natten. Tycker det är märkligt att det kan sätta sig så mycket lukt i kakel!
Är det citronsyran som stinker? Isåfall vädra, gör korsdrag i lägenheten. Sätt igång fläkten. Häll ut nån god duschkräm på golvet och låt ligga ett tag i badrummet. Eller såpa om du har det hemma.
Tror inte heller på att ha för mycket parfym i ett badrum, man får ju lätt tankarna på att det döljs någon fukt/avloppslukt annars.
Lukar det inte bara fräscht då? Skulle inte färskt kamouflera lukten med någon annan doft utan skrubba rent med vanligt städmedel typ Ajax alternativt Jif och fiskborste som jag brukar anspända för att få bort kalkavlagringar.
Diskborste skulle det stått ??
Börja med att sätta ut skålar med ättika i rummet, det neutraliserar lukten. Låt stå över natten. Sedan kan du ev ta (lite!) god och diskret rumsdoft. Håller med de som menar att man bara blir misstänksam av för mycket ’väldoft ’ och undrar vad det ska dölja…
Jag har vädrar i natt och ställde även in skålar med ättika efter ditt tips. Nu är det luktfritt i badrummet igen? tack så mycket för hjälpen!!
Så bra att det funkade, lycka till med visningen!
Hellre förklara vad som luktar än att försök följa med parfym. Skulle inte vilja gå på visning där de luktar parfym
Gör absolut ingenting!!! Lägg inte till fler dofter, det blir bara kaos!
Vädra, vädra och vädra! Försök skapa korsdrag om du kan!
Och vad du än gör så täck inte doften på visningen med något annat! Det skapar enorm misstro hos potentiella köpare som istället kommer fundera på vad mer du döljer. / mvh inredningsstylisten
Stackare!! Kan verkligen rekommendera Washologis rumsdoft om du vill dölja lukten imorgon! Finns att köpa på åhlens, doftar sååå gott.
Ni som har barn som går på förskola, brukar ni hälsa på andra föräldrar när ni lämnar och hämtar era barn?
Själv brukar jag göra det. Kanske inte om typ tio andra föräldrar är där samtidigt, men absolut om man möter någon eller om man är få i hallen. Har dock reagerat på att vissa verkar tycka jag är lustig som gör det, då de knappt hälsar tillbaka eller ger någon lustig blick typ.
Jag tycker det är mer lustigt att inte hälsa, speciellt med tanke på att det är en liten förskola med få barn ute på landet. Men det verkar som att andra tycker annorlunda….
De är väl stressade eller något. Skulle inte ta det personligt.
Ja, jag hälsar alltid. Folk är konstiga.
Hälsar alltid på föräldrarna. Hälsar även om de kommer med sina barn i närheten av förskolan och vi uppenbart känner igen varandra. Är vi i ett annat sammanhang än just hämtning/lämning hälsar jag nog oftast inte, om inte något av barnen är med och ropar att det ju är Sonjas/Gabriels/Melvins mamma.
Trevligt och artigt av dig! Det är bara oartigt att bete sig som de gör. Enligt min erfarenhet hälsar folk för det mesta om de har barn på samma avdelning och kanske mer sällan på föräldrar på andra avdelningar. Upplever dock att de flesta normalt artiga hälsar på de som man råkar möta med åtminstone ett leende, lite beroende på situation. Det är så olika då föräldrar är så olika. Men som sagt, att bemöta någon med en lustig blick bara för att den hälsar, är ett så förbannat trist beteende! Jobbar i förskolan och det finns till och med personal som inte hälsar på vare sig vissa kollegor samt vissa föräldrar.
Har inte barn på förskola längre men förvånades också över hur dåligt det hälsades tillbaka när jag sa hej eller god morgon. Detta trots att våra barn delade avdelning i flera år. Hälsade också på de andra barnen men förvånandsvärt få föräldrar hejade på barnen som gick på samma avdelning. Weird… å inte tror jag det enkom berodde på stress…
Svenskar är sådär, apsnorkiga för de bryr sig bara om sina vänner eller såna de tycker är coola och vill bli vänner med.
Svenskar ser verkligen inte människor för vad de är oberoende på ålder, status, utseende utan bara ”vill jag ha den här personen i min krets”?
Jämför utomlands där folk småpratar med äldre, med tjocka, med ungdomar, med vilken medmänniska som helst och liksom ler och är gulliga.
Inte min bild av hur det är bland föräldrar till barn på en liten förskola på landet.
Fast det där är ju inte sant? Har ju inget med svenskar generellt att göra, snarare olika personlighetstyper. Har träffat massor av folk från andra länder via jobbet, men det finns ingen skillnad mellan dem och svenskar i sättet att vara hälsa på andra (social kompetens). Vissa är trevliga och artiga, andra inte – gör det inte så enkelt som en grej kopplad till eventuellt födelseland.
Bor i Norge och det är faktiskt mer vanligt att hälsa på folk här än i Sverige. Svenskarna är stela och håller sig till sin lilla flock.
Bor också i Norge och håller delvis med, men tror också det är lokalt. I Sverige är det väl bara i Stockholm det är en issue om man ska hälsa eller inte. Kostar färre kalorier att säga ”hej” än att konstruera en gigantisk sak runt hälsandet…
Hahaha vilka fördomar om svenskar ??
Här hälsade de flesta på varann på förskolan. Här hälsar man när man möts på trottoaren (gammal som ung).
Inte Stockholm va?
På min sons förskola finns föräldrar från olika delar av världen. Kan säga att förmågan att hälsa inte verkar hänga ihop med det, utan snarare social kompetens (eller stress möjligtvis).
Eh, ja – självklart hälsar man!?!?!
Varför filmar Gabjossans pojkvän henne hela tiden för att visa upp hennes bröst och rumpa?
Tycker det är så äckligt när killar håller på så. Kvittar om man är tillsammans. Objektifiering oavsett.
Stör mig på hur hon i bloggen skriver min kille.
Min kille si … o min kille så
Skriv hans namn istället.
hade inte förvånat mig om hon ber om det. precis som att tove fotar hennes rumpa i pastahyllan på ica
För hon förmodligen vill det.. ? måste va jobbigt med ett sånt stort bekräftelsebehov, knappt hon har kläder på sig, lite trådar här och där..
Veckans sämsta låt?
Alla som inte är bra…
Nä men hörde en så fruktansvärt dålig låt på P4 Extra på väg till jobbet häromdagen. Kyss, tror jag den hette. Hon som sjunger den heter typ Daniela nånting. Hemsk låt. Bytte kanal!
Alla som sjunger ”bitCh””
Alltså vad gör folk för musik? Blir ju bara värre o värre
Yes grampa
Vad tycker ni om squid game?
Tyckte det var kul med en lite annorlunda serie men så förutsägbar. Klyschig liksom.
Plus att svenska textningen var under all kritik. Inte ens i närheten av vad de sa (på den engelska dubbningen).
Tycker att den var ganska överhypad faktiskt :/ den va inte dålig men inte heller bra.
Sådär. Ofta väldigt långsam….
Men den är ju textad från koreanska till svenska. Inte dubbad engelska till svenska. Koreanska översatt till engelska översatt till svenska blir såklart inte exakt samma.
Ja jag vet att originalet är koreanska. Bara störigt att höra en sak och läsa en helt annan. Förstör ju upplevelsen när man ser en serie tycker jag.
Men varför såg du den inte på originalspråket då? Eller varför inte se med engelsk text, om du nu prompt skulle se dubbat?
Fast med engelsk text är det också jättemycket fel i översättningen från tal till text på den. Verkligen störigt.
Ja min pojkvän ser den med engelsk dubbning och engelsk text. Ibland är texten och talet heeelt olika, med innebörd och allt säger han.
Men det vet man ju inte om man inte pratar koreanska hehe
Eller aha, läste ju vad jag svarade på. Never mind
Hade det varit direktöversatt hade du tyckt att det var skumt också. Om du ser en serie dubbad till ett andra språk och dessutom textad till ett tredje tycker jag du får skylla dig själv..
Jag skyller inte på någon, säger att det förstör när mycket är fel översatt. Min kompis som pratar koreanska tyckte även hon att både dubbningen och texten var jättedålig (hon såg något avsnitt med engelsk dubbning för att hon hört att de dubbar så mycket fel i den).
Men ja, det var dumt av mig. Ska sätta mig i skamvrån i tio minuter och tänka över mina val ?
Blir alltid förundrad över de som väljer den dubbade varianten. Jag tycker att känslan försvinner då.
Haha verkar vara lite av en het potatis det här.
Squid game for life. Våga inte snacka skit om den!!!
Nämn EN film jag måste se innan jag dör!
Steven Spielbergs München.
Ljuva morgondag (originaltitel: The Sweet Hereafter) av Atom Egoyan.
Titanic.
En man som heter Ove.
About time
Interstellar!
Sommaren med Göran.
Amerikansk: En kvinnas doft
Svensk: Min pappa Marianne
Göta kanal 2
Die hard
?
Klassiker ❤️
Spy med Melissa McCarthy. Så kan du dö glad sen.
Älskar att statham driver med sina gamla roller hela tiden ?
Älskar den så mycket ? min typ av humor
En oväntad vänskap
The army of darkness
Usch, har haft några dåliga dagar. Jag fick en ärrkorrigering via landstinget för ett år sedan men tycker inte att den blev jättebra. Själva ärret är fint men det är lite hårt och bulligt ovanför. Har stört mig på detta och gick till en konsultation hos en plastikkirurg för att se om man kunde göra en ny korrigering. Han sade att det enda som funkade var en liten bukoperation för över 50 tusen (!). Det är så mkt pengar tycker jag. Nu känner jag mig ledsen för det känns inte som det finns någon lösning. Antingen får jag gå och må dåligt över magen eller spendera för mkt pengar. Har någon tips på hur jag kan tänka, hur gör ni för att acceptera er själva. Jag vet att det är ytligt men jag har snöat in på det här tyvärr…
Det låter jobbigt. I bästa välmening råder jag dig att söka upp en terapeut för att bena i det. Kanske blir det den där operationen sedan, kanske inte, men då har du gett dig en chans att utforska vad som är vad i känslorna kopplade till området och kan kanske se klarare på alternativen. Jag önskar dig all lycka.
Tack!
Det är inte ett hypertrofiskt ärr då? Känner igen beskrivningen och det blir bulligt för att huden producerar för mycket ärrvävnad. Jag har gått till en hudläkare för det och fått kortisonspruta i ärret (kostar ca 2500kr) och fått råd att tejpa och smörja det med silikon (tex cicamed). Har ett ärr under behandling nu och två tidigare ärr som behandlingen funkat på. Hoppas det kan vara till någon hjälp 🙂
Du som påstod att LD och Faymes vänskap är över hade fel, kolla deras stories.
Men ingen har väl påstått att vänskapen är över, bara att de inte längre är siamesiska tvillingar som hänger tillsammans varenda minut.
Haha det var kommentarer igår där någon påstod att ”deras vänskap är över”.
Hashtag drama
Dom läser ju uppenbarligen här inne ?
Eftersom de läser här, jag är mycket mer nyfiken på varför herr LD är på Tinder och om han får till några dejter!
Köpt svenskjävlar idag och smakat för första gången. Helvete så gott?
Önskar saltat satt i själva lakritsen och inte bara som en lager ovanpå ☹
Ett*
Ja håller med. Älskar salt lakrits men det här gjorde ont i huvudet att äta så har faktiskt inte ätit upp dem än, trots att jag fick dem i somras. Hade saltet varit i dem på något sätt hade det varit mycket godare.
Snart är jobbdygnet och jobbehelgen klar, varit bra givande! ?
Har ett extremt sockerberoende och äter godis varje dag. Har försökt i många år att sluta, trappa ner, ersätta med annat osv. Men inget har fungerat. Finns det någon hjälp att få via vården eller liknande? För jag fixar det inte på egen hand.
Ett lite märkligt tips kanske. Men har du tid och motivation anmäl dig till ett 10 dagars vippassana meditationsläger som finns i Ödeshög. Fokus är på tyst meditation och man lever på en begränsad plats i tystnad i 10 dagar med ett strikt schema och regler. Du får ej ta med egen mat eller snacks och måste äta den ganska torftiga veganska maten som bjuds. En bra början för att bli av med ett sockerberoende tänker jag! De första dagarna med nya vanor kan vara riktigt svåra och på lägret kan du inte fuska såvida du inte bryter och åker hem.
Men tack snälla för tipset! ?
Det låter faktiskt helt perfekt för mig. Ska kolla in det. Tror jag behöver något sånt här för att tvinga in mig i nya sundare vanor ? Så Tack!
och jag har varit inne på att komma igång med meditation igen och komma bort sådär. Så det skulle hjälpa på flera sätt!
Har du själv varit på detta? Blev väldigt intresserad men är inte riktigt meditationstypen… var det tufft? Givande? Är du nöjd med de 10 dagar du lagt på att vara där? Var man hungrig hela tiden??
Ja, jag har varit på ett sådant 10-dagars läger i Ödeshög. Det var absolut en intressant upplevse men ganska jobbigt också. Det var värst de första dagarna innan jag vant mig vid de nya rutinerna, sen blev det enklare. Svårast för mig var att vara tyst och inte kunna ha direkt samtalskontakt med någon och att underkasta mig alla regler som fanns. Det var även jobbigt att inte få någon riktig middag, det serveras enbart en frukt till ”middag”. Vissa regler känns lite fåniga, heteronormativa och gammeldagsa mrn man får ta det onda med det goda och acceptera att lägret bestämmer livsvillkoren under 10 dagar. När jag var där var det en tjej som jag delade rum med som åkte hem efter tre dagar för att hon inte klarade vara utan snus. Man får alltså inte ha varken eget snacks, cigaretter, snus eller mobiltelefon. Inte heller böcker eller ens papper och penna. Fokus är på att gå in i sin egen kropp och meditera och andas, att minska all form av yttre stimuli. Jag tycker absolut det var värt att prova, men är inte en av dem som vill åka dit igen gång på gång!
Tack för ditt svar!!! Ska verkligen fundera på att åka. Haha jaa, jag såg det om middagen och blev lite orolig. Långa dagar och lite mat. Men som du säger, man vänjer sig nog.
Man blir hungrig men samtidigt gör man inte av med så mycket energi eftersom dagarna främst består av att sitta ned och meditera. Tycker absolut du ska åka om du är nyfiken, det är en ovanlig upplevelse oavsett vad man får ut av det!
Du kommer säkert få tips om kromtabletter från nån men det hjälper inte för mig iallafall.
Ja sök på vårdcentralen, där borde du få tips hur du kan sluta.
Enda sättet för mig när jag slutat är att sluta helt. Sen är de ju så att ju mer man tänker på det desto mer vill man ha. Så jag brukar tänka att jag inte ger mig själv några förbud, och då blir jag oftast inte lika sugen heller.
Strikt lchf hjälpte mig. Jag är precis som du. Läs på och ge det en vecka sen kommer du märka att sötsuget släpper.
Jag har aldrig mått så bra som när jag äter lchf men om jag blir bjuden eller äter på restaurang och unnar mig något sött kan det räcka för att sötsuget ska ta över.
Är där nu att jag gått upp allt jag gick ner men ska börja med lchf igen. Så peppad!
Tack för ditt råd ? Jag har provat att motivera mig själv men har aldrig lyckats hålla en strikt diet på egen hand. Det som är mitt problem. Vet vad jag skulle behöva äta för att min kropp skulle må bra. Fått hjälp med det via en ayurveda konsultation för flera år sen. Men skulle behöva någon professionell hjälp ? Men det tuffa lägret som jag fick tips om här låter skrämmande o alldeles perfekt för att bemästra sinnet.
Rensa bort allt som inte är lchf hemma och fyll på kylskåpet med en massa nyttigheter. Det kanske kan vara ett första steg ?
Jag skulle rekommendera ett tolvstegsprogram.
Sluta inbilla dig att du är beroende och inse att det bara är ditt eget val och du som kan kontrollera vad du stoppar i dig. Hade du varit i Afrika hade du inte kunnat ha ett sånt lyxproblem, det är din disciplin det är fel på.
Haha, idiot!
Skulle tro att du själv inte lever som du vill lära, dåre!
Fast jo det gör jag och därför ser min kropp ut som den gör. När jag fattade att jag styr (är ju lättare att inbilla sig annat) fick jag bukt med de problem jag hade
Tror ni Maja Nilsson Lindelöf fött barn? Saknar hennes uppdateringar ?
Ja!
Var hennes man med i Sverige matchen idag? Om inte så har nog bebis kommit ?
Ja! Därför Victor Nilsson-lindelöf inte var med på Sverige-matchen idag, är övertygad ☺️
Precis tvärtom – det är sen tidigare informerat om att Victor ansluter så fort de fått barn. Det betyder med andra ord att de inte fått barnet än eller att det hänt under kvällen.
Jag menar att jag tror hon födde barn igår ?
I was right ??
Var ju inte så otippat
Fan vad jag är trött på vänner och familj som är missunnsamma.
Hur hanterar ni det?
Har inga vänner, perfekt lösning!
”Happiness is the best revenge.”
Är precis lika less. Ibland får man lust att flytta till typ Kina.
Åh jag känner tyvärr igen mig precis ?❤️
Jag kunde aldrig tro att mina nära och kära kunde bli så missunnsamma att de mer eller mindre brutit kontakten. Vissa har dessutom blivit hatiska. Jag är samma person precis som innan jag blev blev väldigt rik. Något jag kämpat för att bli och byggt upp företag.
Men sedan jag skaffat mig ett drömboende så är ingen intresserad av att hälsa på. Inte ens mina närmsta. Vet att det är pga av avundsjuka men jag blir bara så ledsen och väldigt nedstämd för jag skulle så gärna vilja samla hela min släkt och familj men det är inte möjligt tyvärr.
Jag har nog alltid naivt trott att mina närmsta skulle glädjas med mig men så ser inte verkligheten ut, istället tar de avstånd. Det är en stor livssorg för mig.
Jag trodde aldrig jag skulle behöva betala ett sådant högt pris för att ha nått mina drömmar från noll.
Även om det är en sorg att förstå hur missunnsam människor faktiskt är så ska jag försöka att glädjas över det jag byggt upp och unna mig det där lilla extra i livet som jag aldrig haft möjlighet till tidigare.
Blod är inte tjockare än vatten och jag hoppas kunna hitta någon vän med liknande erfarenhet men där vi kan glädjas åt varandra och hitta på roliga saker tillsammans.
Detta är så ledsamt och jag känner igen mig så mycket. Nu är jag inte galet rik men har absolut jobbat hårt för det jag har. Hade extrajobb under universitet, renoverat och sålt lägenheter när kompisar rest, skaffat barn ect, haft eget företag osv. Fan vad man har slitit egentligen… Tyvärr upplever jag att vänner är ganska missunsamma och det gör mig så ledsen. Jag vill fira min framgång med dem men många av dem vill inte det. Jag kommer på mig själv med att downplaya mig eftersom jag inte vill framstå som dryg eller skrytig samtidigt som jag önskar att vi bara kunde stötta och beröma varandra. Vi är ju fantastiska, var och en på sitt sätt ❤
Vad tråkigt! ❤️ Jag kan relatera till det du skriver även om det i mitt fall mest är familj och släkt, absolut inte alla men tillräckligt många för att göra mig deprimerad och fråga mig om det ens varit värt resan. Jag har gråtit och ältat så mycket. Kan inte berätta exakt hur elaka vissa varit och andra som fryst ut, en förälder som visar totalt ointresse. släktingar som gått över gränsen. Jag har nog haft tur som har vänner som inte är missunnsamma. Att jag kan prata med de om min familj men vill ju samtidigt inte lasta de med mina problem. Men visst känner jag att de mest pratar om sitt de gånger vi ses.
Jag är glad som är lyckligt gift med härliga barn. Det är mitt allt!
Och som du skriver stötta och berömma är det allt för få som gör.
Själv har jag alltid sett upp till de som lyckats nå sina drömmar och aldrig kunnat tro att jag själv skulle bli illa behandlad istället.
Jag är väldigt snäll och jag tror att om man inte är så tuff får man mer skit.
Detta är EXAKT på pricken den missunnsamhet som jag syftade på!! Har också slitit ihjäl mig för att bygga upp mitt företag och ska nu flytta utomlands till ett drömhus på stranden och mina nära är så missunnsamma att jag vill kräkas.
Jag har nog också varit väldigt naiv, trodde precis som du att dom skulle vilja hänga med. Liksom jag förstår att dom inte har samma ekonomi men jag är verkligen en överdrivet generös person och bjuder mer än gärna med folk och betalar gärna för allt. Jag hade någon fantasi om att mina vänner, särskilt familjen, skulle känna att det var roligt att jag lyckades och ville kanske vara en del av mitt liv. Men istället sitter dom hellre hemma och snackar skit.
Fan för avundsjuka känner jag bara.
Tack för ditt svar. Relaterade mer än jag gjort på länge ❤️/ TS
Det är så sorgligt. Jag läste ett citat för ett tag sedan som tog i magen: ”Ju högre vi svävar, desto mindre verkar vi vara för de som inte kan flyga”. Och det är så sant. Jag tror det finns två typer av människor; de som blir inspirerade av andras framgångar och som genuint kan glädjas åt andra och de som bara blir missunsamma och känner att deras egna liv suger. Tyvärr verkar det finnas fler av sort nr 2… Du ska vara jävligt stolt över dina framgångar! SÅ GALET STOLT! Och om du vågar lämna ut mail/insta så kan du få en ny vän här som definitivt kan glädjas åt dig och ditt driv ❤
Wow! Jag tar det citatet med mig, verkligen så himla sant! Tack för det ❤️ Och tack för ditt svar!!
Jag håller verkligen med dig. Jag älskar att hitta inspiration hos andra. Vissa ser jag upp till för deras företags framgångar, andra deras bakgrunder och vissa deras egenskaper. Finns hur mycket som helst att se hos folk om man bara är öppen för det! Och det är precis som du säger, så himla vanligt med typ 2, där man istället ser allt med avundsjuka ögon och bitterhet.
Så jäkla tråkigt!
Tack tack! När jag inte är trött på missunnsamhet så är jag väldigt glad och stolt över vart jag tagit mig. Inte bara ekonomiskt och framgångsmässigt utan mycket med mig själv. Att växa och kunna se världen med nyfikna ögon och alltid sträva efter att lära mig mer och bli bättre och lyckligare. Istället för att vara den där andra typen som vi nyss nämnde ❤️
Så glad att jag skrev och fick massa pepp!
// TS
Kan på ett sätt fatta att det känns jobbigt att behöva bli medbjuden och bjuden på allt. Dels att man kanske själv känner att man inte kan bjuda igen och därför känner sig mer bekväm med att umgås med andra med liknande omständigheter. Dels att man kanske känner press på att vara glad, trevlig och vilja fira om man fått allt betalt, att man liksom känner sig lite köpt. Eller on du bjuder på säg lyxig restaurang så kanske de känner att deras liv/vardag inte längre duger. Men om ni har varit goda vänner och du funnits där för att fira deras framgångar så borde det ju inte vara ett problem, man kunde ju hoppas att de förstår att du bara vill fortsätta vara vän och vara bjussig nu när det gått bra för dig för att du vill dem väl. Verkligen inte en anledning att sitta och snacka sk*t. Sen är det ju alltid lite krångligt med vänskap ibland rent generellt, en del vänskaper tål inte en flytt, att någon blir sambo, får familj, karriär, alltså lite blandade grejer som helt enkelt kan göra att vissa vänskaper tar slut.
Ja, jag köper absolut ditt argument. Jag förstår att det inte är super kul att alltid behöva bli bjuden osv. Jag har haft det jätte dåligt ekonomiskt under uppstarten av mitt företag och känner igen det du nämner.
Jag förklarade inte det i min kommentar men syftade mer till att familjemedlemmar inte ens vill hälsa på dit jag ska flytta, även om jag betalar och dom får själv välja tid och längd på resa tex. Det är på den nivån att dom inte ens vill prata om det. Ingen vill ens föra ett samtal om att jag ska flytta, ingen vill veta eller höra.
Jag syftade helt enkelt till den totala avsaknaden på att ens ha samtal om att vilja hänga med på ens något. Därför dom vill inte prata om mig eller vad jag åstadkommit, det är för dom bara skit. Istället för att glädjas och säga, ”gud vad kul” så tystnar dom och byter samtal.
/ TS
Kan det vara så att de tycker att det är jobbigt och tråkigt att du ska flytta? Jag betedde mig som skit när min syster flyttade utomlands till en kille hon träffat där. Jag tyckte att det var så himla tråkigt att hon skulle ”lämna mig” och flytta så långt bort. Jag ville inte heller prata om att komma dit och hälsa på osv, jag ville inte ens tänka på att hon skulle flytta. Jag var väl barnslig men det kändes verkligen som att jag skulle bli totalt ensam när hon flyttade så långt. Det var en sorg för mig.
(Och ja, jag har bett tusen gånger om ursäkt till henne för det. Jag gjorde fel och inte hon. Menar bara att det kanske kan vara annat än avundsjuka och missunnsamhet för framgång som gör att de inte är så positiva.)
Och för att förtydliga. Menar inte att de gör rätt emot dig.
Ja men visst kan det du säger stämma också! Såklart att det är tråkigt att man flyttar och det kan vara svårt att separera sina känslor! Absolut!
Missunnsamheten grundar sig dock mycket djupare än deras eventuella tråkiga attityd gentemot just flytten.
Det har varit sen start! Har hört att det är bra att drömma i varenda steg jag gjort, startat företag, drivit företaget framåt, stora klienter som jag har skaffat, köpa större hus, flytta utomlands osv.
När jag väl har åstadkommit det jag velat så är det ändå inte min framgång utan då är det tack vare andra personer. Många vill gärna inkludera sig själva i framgången trots att dom inte bidragit allt utan snarare satt sig på tvären och varit i vägen konstant.
/TS
Okej. Tråkigt att höra. Förstår att det är jobbigt för dig.
❤️❤️❤️
En tröst att jag inte är ensam. Tack för ditt svar. Om du visste vad det ger tröst!
Har känt mig så ensam. Det finns inte många i min situation har det känns som och jag håller ju på att bli deprimerad och skulle nog tappat livsglädjen helt om det inte vore för mina älskade barn och min livspartner. Så glad att jag har de och vänner.
Man märker att folk snackar skit, både släkt och utomstående som inte ens känner en men inget stämmer.
Fy för ledsamma människor. Glad att jag inte är sådan själv.
Ska jobba på att bygga upp min självkänsla och leva livet som jag drömt om.
Lycka till med ditt drömboende. Vad härligt det låter precis vid stranden.
Njut och ha det så underbart!!
Tack själv!! ❤️ Har också man och två barn, är så extremt tacksam för dom och deras stöd. Utan dom hade jag varit mer eller mindre helt ensam.
Och jag håller med, det är jätte jobbigt att hitta någon som kan relatera och man kan prata med! Har hört många med stora framgångar säga att man ska omge sig med personer som är på samma plats eller längre fram för att inspireras och glädjas. Jag förstår bara inte var man hittar dessa personer? Det finns inte en fb grupp för mammor med företag som ska flytta utomlands direkt.
Men även om vi känner oss ensamma så tror jag det finns många som känner sig precis lika ensamma i samma sits! Du och jag bevisar ju det.
När jag inte är bitter över missunnsamma personer är jag faktiskt väldigt lycklig. Det som gjorde skillnaden för mig, att gå från sönder stressad och nästan deprimerad var kunskapen om mindset och mentalitet. Jag har läst en mängd böcker, favoriterna är How To Think Like A Munk av Jay Shetty, och The Law Of Attraction av Sonia Ricotti.
Ljudbok när man städar/kör bil osv är knepet för mig! Testa!!
Ja, just skitsnacket har jag så svårt för. När familjemedlemmar som ska hålla en om ryggen istället är elak och nedvärderande är så… deprimerande. Har haft svårt att acceptera att det sägs saker om mig bakom min rygg som är falska som sedan sprids som sanning. Har äntligen börjat acceptera att jag inte kan kontrollera det men det känns ändå trist. Alltid något som ska förminska mig eller vad jag byggt upp. Jag får aldrig äga min framgång utan det ska alltid vara tack vare någon annan. Liksom va!? Det är jag som jobbat till två på natten varje dag i fyra år för att lyckas. Hur är det någon annans framgång!? Blä.
Som du säger. Skönt att vi inte är som dom!
Tack snälla! ❤️ Och gud vad roligt att du har ditt drömhem! Vilken grej va! Vi är väl förtjänta av det vi jobbat oss till!! Fan, vi får inte låta deras beteenden förstöra det vi kämpat för. Det är det inte värt.
/TS
En sån som du skulle man ha i sitt liv! ❤️
Men fy vad tråkigt. Dina vänner måste må väldigt dåligt om de inte ens klarar av att besöka en vän som har det de själva skulle vilja ha, antar jag. Kan förstå att man inte i alla situationer genuint orkar glädjas åt andras framgång, vad det nu än kan vara. Men att bli hatisk och säga upp kontakten, så tråkigt.
Det är svårt med vad man kan göra eftersom problemet ligger hos de andra, förutsatt att man inte förändrats själv då. Prata överdrivet om sina egna problem ej relaterade till pengar riskerar ju att bara bli gnälligt. Att helt uppriktigt berätta om hur man upplever situationen är bog svårt då de knappast kommer vilja kännas vid att de är avundsjuka och det riskerar att förstörs relationen för gott. Kanske be dem on hjälp/stöd med något, visa att de fortfarande behövs? Ta ett steg tillbaka och vårda relationen där den startade, på känd mark för dem, samlas runt de gemensamma intressena i den gamla miljön?
Det där med att be om hjälp tror jag på. Speciellt när någon ”går vidare i livet” så kan det vara skönt för den som blir kvar att man fortfarande är viktig och behövs.
Vad gör ni, gör att känna er kvinnliga eller få fram er kvinnlighet. För jag känner mig så jäkla okvinnlig… orkar fan inte ens raka benen, och har typ mer hårväxt än min man…
Du är väl en kvinna om du har en kvinnlig kropp liksom. herregud. o.O
Det är iofs kvinnligt med hår på benen. Det växer ju där naturligt på kvinnor.
Men jag fattar att idén av hur en kvinna ska vara sitter djupt. Kämpar själv med det. Har slutat raka mig och sminka mig. Men brukar ha enklare smycken, klä upp mig, vårda håret och huden.
Jag har väl bara insett att jag inte är en jessica rabbit men att jag är kvinna ändå. Vill du själv bli mer kvinnlig eller är det pga förväntningar från andra? Orkar du inte raka benen så gör inte det. Din kvinnlighet sitter inte i det.
Går ut och får komplimanger av män.. sminkar mig
Jag går inte runt och tänker på min ”kvinnlighet”. Jag är jag.
Men orka raka benen.
Vaxar benen på salong ?
Definiera vad en kvinna är. Ligger det i slätrakade ben? Facit: nej.
Fixade naglar och stylat år
Ett sätt skulle väl då kanske vara att raka benen? Har märkt att killar älskar lena ben och så jävla jobbigt är det inte.
Killar älskar rakade lena ben ja. Män skiter i vilket.
Har märkt att jag skiter i vad ’killar gillar’!
Bara jag som tycker Gabjoss stories är så jäkla cringe ? Både de som hon lägger upp men även hennes pojkvän….. Hahah
Jag tycker det är cringe att börja eller sluta en kommentar med, Hahahah.
Ni som har fler än ett barn. Hur var omställningen från ett till två barn? Är gravid med andra barnet och känner en underliggande stress över detta… Hur orkar man? Hur hinner man?
Det är stressigt när de är små, men man vänjer sig. Man hittar nya rutiner.
Vill inte stressa dig men förbered dig på att barn nr 2 = 100% till, inte 50% till som jag trodde.
Genuin fråga. Varför skulle det bara vara 50% till? Det är ju inte ett halvt barn som kommer utan allt man gjorde med barn nr 1 måste man ju även göra med barn nr 2.
Inte så stort omställning med nr 2 tycker jag. Man är ju redan inne i den världen. Bebis nr 2 var mycket mer i sele så han enkelt kunde följa med. Men det var typ det han gjorde, bara följde med.
Ingen speciell skillnad. Omställningen från 0-1 tycker jag var mycket värre. Att gå från att bara behöva ta hand om sig själv till allt som krävs med ett barn. När nummer 2 kommer har du redan det sättet att leva så tycker den mest hängde med. Det som jag tycker va den största skillnaden va väl att man inte kunna vila på samma sätt. Alltså om man haft en dålig natt så kan man inte sova när bebisen sover för att jag hade ett äldre barn att ta hand om. Detta beror ju också på vart i landet du bor, här fick man ha syskonet 3 h/dag på förskolan (8-11) vilket inte va till så mycket hjälp, och de äldre barnet slutade sova middag i samma veva som bebisen kom. Lycka till, kommer gå super ?
Beror på hur gammalt barn nr 1 är. Generellt sett stressigt men man anpassar sig och hittar nya rutiner snabbt
Har en tvååring och en som nu är tre månader. Satt och pratade med min man igår och vi båda summerade första tiden såhär: det var ett kaos vi aldrig vill uppleva igen och det är SÅ skönt att vara ute ur det. Jag önskar någon kunde varit ärlig och berättar för oss vilken enorm omställning det är för stora barnet.
Fick min andra för ett par månader sen. Inte alls så stor omställning. I början sover ju bebisar mest. Tycker folk överdriver som säger att det är så stor omställning.
Till Ma: Fast det beror väl helt på familj? Sluta håll på som att det du upplever är den enda rätta åsikten och så det är? Min bäbis är jättelugn och sover 8-10h per natt men inte säger jag att folk överdriver med att man som småbarnsförälder inte får sova. För alla barn och familjer är OLIKA!
Min stora var prick 2 år när lillasyster kom. Den första månaden skulle jag säga var jobbigast, komma igång med amningen, vakna var fjärde timme, hitta nya rutiner med båda två men efter det var det superenkelt. Lille hänger med överallt men hade nog aldrig klarat det utan bärsele/sjal! Stora har inte börjat förskola än heller så vi är på äventyr varje dag alla tre.
Nu när stora är borta ibland så sitter jag med lilla och tänker ”jaha vad gör vi nu??” Minns inte ens vad jag gjorde med bara en bebis.
Inte alls jobbigt. Stora tjejen var 3 år och 2 månader när bebis kom. Det var inga problem trots en ”skrikig” bebis med mycket ont i magen. Hade förberett mig på att det skulle var mycket värre, men allt föll bara på plats och flöt på. När yngsta var ca 2 år blev det betydligt jobbigare haha. Då började dom bråka med varandra.
Försök att ge det större barnet mest uppmärksamhet i början. Det barnet behöver dig och din tid mer nu än innan, för att bli sedd och bli påmind att även om det är ett syskon med i bilden nu så är hen inte glömd. Bebisen behöver mat, blöja och sömn, men försök planera roliga saker med den stora så hen får känna att den är i fokus.
Examensarbete.
Känner mig rätt förtvivlad och undrar om det finns någon därute som kan lugna mig! Lämnade in mitt utkast, i princip min färdiga version (trodde jag) till min handledare för någon vecka sedan och hade opponering häromdagen. Hade inget tillfälle att prata med min handledare då, men hen lämnade mig en utskriven version FULL med hens kommentarer. Varje sida har flera synpunkter och mycket handlar om att utveckla resonemang och förtydliga mer vad jag menar. Inlämning är om en vecka och jag har slitit hårt med detta arbete. Jag känner att jag bara inte orkar skriva om allt min handledare haft synpunkter på. Såklart jag kommer åtgärda de största ”problemen” men inte allt… Har ni några erfarenheter? Hur mycket är rimligt att beakta? Hur mycket påverkar det slutbedömningen?
Bit ihop och gör vad som krävs, det är ändå ditt examensarbete.
Håller med. Ta till dig kommentarerna och ändra.
Har inte din handledare läst tidigare alls det du skrivit? Eller varför kommer hen nu med alla kommentarerna? Har hen inte tidigare kommenterat sakerna som hen kommenterat nu eller är det första gången nu det händer?
Jag tycker bara att det hela låter konstigt. När jag skrev mitt examensarbete hade vi ett schema från våra handledare där dom hade skrivit att vilka delar man måste skriva till vilket datum. Sen man lämnade in den delen, handledarna kommenterade, man skrev om saker enligt deras kommentarer och lämnade in den omskrivna versionen med en ny del. Sen kommenterade dom den omskrivna delen + den nya delen och man fick korrigera dom. Så rullade det på innan det var dags att lämna in slutmanuset. Sen fick man kommentarer på slutmanuset och hade några dagar på sig att skriva om saker enligt deras kommentarer. Efter det lämnade man in arbetet till examinatorn. På det sättet blev det inga stora överraskningar och omskrivningar av slutmanuset när man hade fått upprepade kommentarer löpande under hela skrivprocessen.
Ja jag håller med. Lämnade in utkast till min handledare kanske 3 månader innan min opponering. Då kanske man bara hunnit skriva typ teori och introduktion och påbörjan av metod för att lämna resultat och diskussion närmare slutet.
Har för mig också att man måste få godkänt av både handledare och examinator att få framlägga. Alltså blir det ingen chock om du är godkänd eller inte efter att man presenterat arbetet.
Det är bara en vecka kvar sen är du klar. Du fixar det.
Tänk ”jag vill skriva klart exjobbet” inte ”jag måste”.
Äsch, så var det för mig också med mitt examensarbete. Jag ändrade det jag orkade och hann, och skickade in det utan att ha fixat allt min handledare hade synpunkter på. Jag kände mig ju nöjd och examinatorn tyckte att mitt arbete var bra 🙂
Det är ju ditt arbete i slutändan. Självklart behöver du inte ändra eller utveckla allt. Däremot kan det ju vara bra att ta till sig det dom står så att du kan förklara att du var nöjd med hur du uttryckt dig och anser att det är tydligt. Har varit med om att få förslag på ändringar dom jag sedan gjort där jag senare fått förslag att ändra igen – tillbaka till det som var innan… Men det är verkligen helt normalt att få massor av synpunkter och det tar inte så lång tid som man kan tro vid första anblick att göra förändringar, ibland är det bara ordval och liknande som behöver förtydligas. Om du vill.
Om jag var du skulle jag se det som att min handledare tror på mig och verkligen ger mig tips på hur uppsatsen kan bli ännu bättre. Jag skulle ha ändrat så mycket jag hann och inte säckat ihop nu under sista veckan utan tagit alla mina sista krafter till att försöka göra uppsatsen ännu bättre. Men om du känner att det inte spelar någon roll för dig så är det säkert inget du behöver lägga mycket fokus på. Kan ju vara så att ändringarna du gör utifrån handledarens tips ger dig ett bättre betyg. Handledaren är ju en av dem som faktiskt skulle kunna vara den som betygsatte den (handledaren är säkert examinator åt några andra studenter) och på det viset kan det vara bra att ta till sig handledarens synpunkter om man vill försöka göra uppsatsen ännu bättre och kanske få ett högre betyg
Finns det någon här som kan något om diskbråck?
Jag skadade ryggen för 4 år sedan (gjorde en jävligt dum rörelse) och vaknade dagen därpå med pirr i benen. Jag pratade med en kollega vars man är läkare och fick till mig att det förmodligen är MS. Åkte till sjukhuset där de typ direkt sa nej till MS och istället föreslog diskbråck som en högst trolig anledning. De sa att jag skulle träna ryggen försiktigt och att det skulle gå över med tiden. Nu 4 år senare pirrar det fortfarande i fötter och ben i perioder. Ibland har jag några veckor när jag inte känner något alls. Har till och från ont i ländryggen, väldigt stel på morgonen med. Det blir värre när jag sitter eller ligger så jag har även varit inne på restless legs, äter därför magnesiumtillskott. Dock googlar jag ibland på detta och får då upp tumör i ryggen eller andra allvarliga sjukdomar och då kommer paniken… Känner någon där ute igen detta? ?
Jag var hos en kiropraktor tidigare i veckan, första gången jag var där. Har du testat det?
Har diskbråck och haft ischias, var sängliggande 23h om dygnet ungefär i flera månader. Var någorlunda fri från smärtan i 5-6 månader men började komma tillbaka för 2 veckor sedan.
Sjukgymnasten gav mig övningar som fick mig att gråta av smärta, ingen plan utan övningarna skulle lösa allt enligt hen. Så bestämde mig för att testa att gå till en kiropraktor, så rädd att bli sängliggande igen.
Hoa kiropraktorn upptäcktes det att ett av mina ben var 1.5cm kortare ungefärr. Han tryckte vid höften några gånger och nu är mina ben lika långa. Var hemma från jobbet över en vecka för jag kunde inte sitta och stå, dagen efter kiropraktorn var jag tillbaka på jobbet ?
Måsten träna upp kroppen så jag får mer muskler, så blir trött i ryggen fortfarande och lite ont men försvinner snabbt om jag lägger mig ner och vilar en stund.
Önskar att jag hade gått dit tidigare.
Nja, känner igen mig lite men har haft problem med diskbråck och ischias så svarar ändå 🙂
Träna ryggen är såklart bra men några saker som hjälpt mig är att stärka upp ben, framförallt baksidan, och rumpa.
Sitter en liten muskel i rumpan som heter piriformis som kan ställa till det om man är svag i baksidan. Att Stretcha den och rulla på foamroller hjälpte mig.
Det bästa jag gjort är att gå till en sängbutik och få hjälp. Sover på rygg och hade för hård madrass. Nu sover jag hela nätterna och kan ta mig ur sängen utan problem
Bor du i Sthlm finns det en 70-årig gammal tyngdlyftare som hjälpt typ 30 av mina kollegor med ryggproblem. Googla ”Seppo massage” så hittar du honom
Lycka till!
Hej! Jag fick operation för vintras och är fortfarande inte helt återställd. Stel/ont i ländryggen och nervsmärta som kommer och går i vänster ben. Jag är otroligt mycket bättre nu jämfört med före operationen, den smärtan som jag hade då gick inte att leva med men jag saknar mitt gamla liv där jag kunde springa, fjällvandra med tung packning och tävla i orientering etc 🙁 kämpar på med övningar för core osv varje dag men det är segt. Jag fick också detta efter en dum rörelse (EN misslyckad kettle bell swing??) Jag är 31 år men kroppen känns som 80… Ta hand om era ryggar hörrni diskbråck vill ni inte råka ut för ???
Läs om piriformis syndrom. Träffade 5 olika experter men ingen nämnde detta. Tränade sen med en kompis som är massör som tack och lov fattade att det var just piriformis som stökade. Massage och stretch hjälpte!
Mitt pirrande gick bort med stödstrumpor. Och tar magnesium vid behov.
1. Vilken sjuk läkare sa att det förmodligen var MS? ? det är det värsta jag har hört
2. Det mesta av pirrningar i benen som uppstår helt akut vid träning/dyl. är pga diskbråck
3. Tumörer blir värre så om det hade varit det borde det bli progressivt värre och inte komma och gå, men…
4. Gå till din läkare, du kvalificerar förmodligen för en MR-scan (för att se om bråcket har gått helt tillbaka)
Mvh en som aldrig hade sagt till en pasient att dom förmodligen har MS utan rimlig diagnostik först
Patient* ?
Har ni gråtit inför era barn någongång? Jag blev ledsen idag inför min 5 åring, jag hade sovit dåligt och hon gapade och skrek och drog även igång den lilla så hon också började gråta samtidigt som jag försökte laga mat. Det blev för mkt och tårarna började bara rinna.
Vad tror du händer med ditt barn om h*n ser dig gråta?
Hon ble v förtvivlad och sa ” jag vill inte att mamma ska gråta” sen ville hon ha en kram. Då lugnade hon sig. Jag kommer i håg de få gånger som min mamma grät och att jag tyckte det var hemskt, som att världen var uppochner. Men det är kanske bra att se att även vi vuxna kan ha olika känslor.
Tack för svaret! Ja, det var ungefär så jag hanterade det. Skrek inte, blev bara ledsen.
Det är inte farligt för barn att se sina föräldrar uppleva och hantera olika känslor. Det kan däremot vara skrämmande att se en förälder reagera på ett sätt man inte förstår (typ bli apatisk eller utan förvarning bryta ihop).
Försök att sätta ord på känslorna och förklara ”nu är mamma ledsen för att jag är trött och vill vila, men måste laga mat”. Sen när det gått över kan du prova att prata om det som hände igen för att signalera att det inte är något konstigt, skämmigt eller fel, normalisera att alla kan bli ledsna, arga eller så ibland. Om du skrek eller sa något du ångrar be om ursäkt i samma veva efteråt när du är lugn och menar det.
Tack för svaret! Ja, det var så jag hanterade det ungefär. Skrek inte, blev bara ledsen.
Det är normalt! Mina föräldrar grät aldrig framför mig och jag har fått väldigt svårt att hantera mina känslor som äldre, de känns förbjudna. Så mitt tips är att visa barnen alla dina känslor.
Fast min mamma grät ofta inför mig och jag har blivit lite så att jag föredrar starka människor som biter ihop och gör det som ska göras liksom.
Ja, kommer bara ihåg två ggr när min mamma grät. Men jag tyckte det var konstigt och obehagligt. Jag har också svårt att hantera mina känslor.
Det är normalt att visa både ilska och ledsenhet.
Ja, det är sant. Försöker alltid att vara ” stark”. Tack för svar!
Ser inget fel i att visa sin sårbarhet för barn. Även vuxna kan bli ledsna och känna sig osäkra osv.
Tack, så är det nog.
Vad tycker ni om det som nu händer i Australien? Och alla andra stora protester i olika länder för frihet, mot covidpass osv? Jag tycker det är otroligt skrämmande och lider verkligen med folket i t.ex. Australien där regering tycks blivit helt galna? Varför visas detta knappt på svenska nyheter? BLM-demonstrationerna var ju aldrig så här stora men tog upp massa mediatid här när det begav sig. Jag menar detta sker ju ändå i FLERA länder i Europa för fullt nu.
Ja varför är det så tyst i svensk media om vad som pågår i Australien??
För att svenska journalister generellt är okunniga.
Jag följer många olika personer på twitter som skriver därifrån, lägger upp filmer osv och man kan knappt tro att det är sant! Blir orolig att det ska bli likadant i Sverige som där…men förhoppningsvis blir det inte så. Skandinavien hyllas just nu i många olika länder för att vi ändå fortfarande är så pass fria, att regering pausat modernas vaccin till unga osv
I Sverige rapporterats bara det som kan få Sverige att framstå bättre än andra länder
Nej det gör det verkligen inte. Varför hitta på saker som inte är sant, eller är du inte påläst öht?
Svensk media är ju tyvärr tyst om typ allt utom när USA är inblandat.
Just i det här fallet tror jag också det beror på att Sveriges corona strategi är så olik resten av världen.
Ja det går inte att rapportera om hårda restriktioner för folk märker då hur stor skillnad det är mellan Sverige och de flesta andra.
Det är fruktansvärt att det inte pratas om mer, det enda som propageras för är en väg och de som kan bidra med kunskap och andra perspektiv censureras. Och det värsta är regeringens planer på att ändra Sveriges grundlag. När grundlagen väl blivit ändrad (om det nu röstas igenom) vilka rättigheter kommer mer kladdas på och vad för tvång kommer införas. Det skrämmer mig att så många tycker det är helt rimligt med covidpass och restriktioner och begränsningar i våran frihet. Fler borde reagera och protestera. Jag väntar på att människor ska vakna!
Ja det är otroligt skrämmande! Jag har precis börjat fatta
Fast vänta nu.
Säg mig varför ska icke-vaccinerade människor få springa runt i samhället som om att pandemin aldrig skett? Varför ska de få gå på idrottsevenemang, konserter eller träffas i större folksamlingar??? Det handlar väl förfan om de belastar vården om de blir sjuka.
Folk som inte kan ta vaccin av sjukdomsanledningar ska såklart få ett intyg på att de inte kan vaccineras så de inte hamnar i kläm här. Men det är en jävla skillnad på att inte KUNNA ta och att inte VILJA ta.
Vaccinerade människor kan fortfarande bli sjuka i covid-19, men procenten som behöver söka vård är så liten att det inte påverkar vården, därför kan just vaccinerade träffas i större grupper, gå på konserter, idrottsevenemang osv. När ska folk fatta denna extremt enkla ekvation?? Lågstadiematematik.
Du har missat det enkla att även vaccinerade kan smitta. Jag läste en studie senast den här veckan där de granskat data från olika länder där man sett att det INTE finns något samband med hög vaccinationstäckning och låg smittspridning. Senast i natt läste jag om ett boende i Luleå där symtomfria vaccinerade bar på smittan och de upptäcktes i en screening. Så att slänga massa skit på ovaccinerade är bara okunskap!
Sen tycker jag att det är ett väldigt oempatiskt sätt att prata om sjuka människor som en belastning. Skulle du scamma en person som behöver få vård på grund av sin KOL eller lungcancer som hen fått på grund av rökning? Eller en person som behöver få vård för rent livsstilsrelaterade sjukdomar? Även där har man ett val och är precis lika belastande om man nu ska prata om sjuka människor på det sättet. Jag jobbar själv på sjukhuset här i stan och det som är belastande är inte den sjuke utan dåliga arbetsvillkor och att ständigt gå kort om personal så man ständigt springer runt och släcker bränder. Dåliga politiska beslut under lång tid som har nedmonterat vården. Det är en belastning om något.
På mitt jobb har många slutat vara hemma med symptom med argumentet ”jag är ju dubbelvaccinerad!?”
Fast det är ju helt fel. Har man symtom ska man vara hemma oavsett vaccinationsstatus.
Någon som blivit gravid på cykeldag 10? Appen säger grön dag men tycker att det känns lite konstigt i magen vid äggstockarna efter samlag igår.
Men gud. Folk är så ivriga nu för tiden. Invänta och se om du får mens eller ej.
Exakt. Är det något som kommer att märkas med tiden så är det ju detta!
Så du skulle alltså känna att du är gravid dagen efter ett samlag för det känns konstigt runt äggstockarna?
?
Jesus… ??
Men herregud känns det konstigt vid äggstockarna?! Självklart är du gravid!!!!!!!
Jag har en cykel på 34 dagar och blev gravid på dag 9(!!) Fast jag oftast har ägglossning på dag 18. Så jaa det kan absolut hända.
Tack Lo för ett enda användbara svaret ?
Förlåt men skrattade så mkt åt den här frågan. Såg framför mig att sn*ppen inte ens hunnit in innan tjejen har börjat kissa på stickor ?
Man får säga snopp på internet.
Tandställning i vuxen ålder är det värt det? Jag har aldrig haft men börjar må riktigt dåligt över mina två tänder bredvid framtänderna i övre käken. De står ut. Ju mer jag tänker på det ju sämre mår jag. Har aldrig haft tandställning. Är det jobbigt? Kan man få typ på insidan bara, nån som har haft det? Ska ringa tandläkaren men ville bara ha lite egna erfarenheter av folk.
Fixa porslinsfasader istället för de två tänderna. Först nedslipning och sedan fasader.
Inte alls säkert att detta är möjligt eller ens en bra ide. En riktig undersökning behöver det göras hos tandläkare.
Fasader är nog inte bra för mig. Då det känns som att de måste ändra placering lite.
Jag har haft tandställning (synlig) i vuxen ålder. Var väl inte jättekul att gå runt med i ett år, men vande mig med tiden. Resultatet blev fint och jag är nöjd över att jag tog tag i det och stod ut med tandställningen.
Var kostade det?
34 000 kr, i en käke. Eftersom det endast var av estetiska skäl så fick jag pröjsa själv, haha. Men det var så värt det ändå tycker jag.
Har hört att det kan kosta upp till 60 000 så ditt pris kändes bättre haha
Hade tandställning i gymnasiet. Jobbigt? Nja mest att hålla på med tandtråd och att det fastnade bröd ibland när man åt hamburgare ? jag har en tråd på insidan av tänderna nu men det är ju för att hålla kvar den förflyttning som rälsen gjorde. Ångrar inte en sekund att jag hade tandställning, har ett jättefint leende nu. Det finns ju rätt många vuxna som har tandställning ändå, av influensers så har Ellinor Bjurström just nu och Caroline Kejbert hade för nåt år sen.
Skaffa invisalign ☺️
Jag har haft aligners (genomskinlig tandställning) i 15 veckor och det blev jätte stor skillnad 🙂 det funkade jätte bra, man tog av dom när man åt och drack. Gjorde på Nordic smiles för 20.000! ??
Jag ska skicka en jacka med posten. Har aldrig skickat mer än brev förut, kan man slå in jackan i vad som helst (ex papperskasse) och sen köpa frakt på ex Ica Maxi? Eller måste det vara den blåa postnord kartongen?
Kan vara vad som helst.
Du kan slå in den i vad som helst. Jag skulle rekommendera att du stoppar jackan först i en plastpåse och sedan i en papperskasse.
Du kan slå in i vad som helst. Har du en digital våg hemma kan du väga paketet och betala för frakten online om du vill det 🙂
Hur gör man då
Man kan boka frakt online på exempelvis postnords hemsida eller dbshenker. Sedan kan man skriva ut fraktsedel själv eller bara ge paketet/kassen till de så sätter de på en fraktsedel vid inlämning.
Skulle råda dig att undvika rusningstiden då folk slutar jobba.
https://portal.postnord.com/skickadirekt/
Observera dock att du måste ha tillgång till skrivaren för att skriva ut en adresslapp.
Någon mer som upplever Gabriellas stories som jäkligt cringe ?
Vem är Gabriella ?
Ganriella Joss?
Gabjoss
Hahaha nej inte bara du. Lider med henne. När hennes pojkvän filmar henne och hon går på ett speciellt sätt med benen för att inte se ”platt” ut, och all hennes små ljud hon hör bakom kameran. ”Mihihihi” ”wow” som en bebisröst. Trodde hon verkligen hade bättre självkänsla än vad hon fått det att verka som.
Snarare att hon är mer osäker, håller handen för ansiktet och magen. Lite cringe på bloggen dock med bilden där hennes killes hand nästan är innanför trosorna..
Men ser så himla fejk ut.. när han filmar henne bakifrån och hon står och viftar med håret osv ?
Upplever hela henne som ganska cringe faktiskt.
haha förstår vad du menar men jag tycker att hon är så jäkla het så är ändå glad att hon lägger upp ?
Vad har det med saken om hon är het eller ej… den smaken är ju delad ?? Syftar inte på utseendet utan att allt ser så ”stagat” ut
Det märks så tydligt att hon inte är trygg i relationen.
Hur märker du det? Hon är så noggrann med att varje dag säga att hon är kär och att det är mannen i hennes liv. Vilka tecken ser du?
1. Hon sa iprincip det efter att dom varit på terapin. Att hon är rädd för att bli lämnad.
2. Hon förändrar sitt utseende ungefär som en sökande tonåring. Verkar leta efter sig själv. Typ. Innan hon träffade honom kändes hon mer säker och trygg i vad som var hon och vad hon tyckte och trivdes med. Inte bara utseendemässigt. Hon verkar ha tappat bort sig själv.
3. Hon måste påpeka det hela tiden. Att hon är så kär, han är så rätt. Dom passar så bra osv. Alltså hela hela tiden. Vem försöker hon övertyga?
4. HAN verkar inte vara en bra kille. Mansgris som bara vill visa polarna hur cool han är och hur snygg hans tjej är. Omogen. Så det är inte så konstigt att hon är osäker.
Och en bonuspunkt: Gör dom aldrig någonting med barnen TILLSAMMANS?väderkarta bara vara hon som engagerar sig i barnen när dom är hos henne. Förutom när dom hälsar på hennes vän eller när han ändå är hemma. Men ingen aktivitet typ. Inte vad hon har visat.
Hon borde söka sig vidare. Enligt mig. Jag tror inte på deras relation. Men vem vet, jag kanske har fel. Tiden får visa!
Han verkar inte göra saker för henne heller. Hon brukar annars vara snabb att visa upp sånt.
Håller verkligen med dig. Tyckte innan hon var så cool som gick sin egna väg. Men efter den relationen startades så känns det mest som att hon tappat sig själv och bara har en fasad just för att hon är så rädd för att han ska lämna henne
Ja vi alla kan ju gissa att han föredrar platthår, att han gillar tjejer med mycket tatueringar, stora bröst, stora läppar och helst en kamphund i kopplet.
Och dessutom har hon börjat din resa mot ett ljusare hår så…när har hon ens haft det förut?
Hur som helst så är inte min poäng att hon är dålig utan att hon är värd mycket mycket bättre och jag hoppas att hon inser det snart ❤
Hon är inte samma tjej som innan, helt annan tjej man fick lära känna via insta innan killen kom in i bilden.
Det är så mycket visa upp en het tjej, visa upp mycket naket o sexigt nu än innan. Räcker det inte att han ser allt och bekräftar det för henne….
Känns som att allt ska vara så porrigt!känns nästan som man blir medbjuden i sängen när hon lägger upp sina hångelbilder.
Ja tänkt så pinsamt för ungarna när dom kommer upp i tonåren och morsan lägger upp en massa halvnakna bilder och går runt i stringbody hemma.
Och bilder på sexleksaker, buttpluggs m.m.. vem behöver veta att hon använder det? ?
Du ?som skrev min hundälskande Tinder-profil: Skapade mig ett konto och fick 400 matchningar typ varav hälften var dösorkar och resten något annat. De jag tyckte var söta skriver inte så jag gissar att de samlar Tinder-matchningar. Aja ger det en månad.
Börjar du skriva meddelandena och hur i så fall?
Har du bra bilder?
Vart bor/swipar du?
För jag blir så förvånad av detta, swipar själv i Göteborg och alla jag skriver till svarar. Killar brukar i alla fall säga att de tycker om när tjejen skriver först så jag blir lite nyfiken på hur du inleder dina meddelanden.?
Varför ska jag skriva först? Vad är det för jävla regel? Och vad kul att alla skriver till dig. Du är antagligen så fantastiskt snygg så de inte kan motstå dig.
Killarna på tinder är (generellt) trötta på att det alltid är dom som ska initiativ, och tycker därför det är kul när man skriver först är min uppfattning. Prova! Jag har dock mest dåliga erfarenheter av tinderkillar, förutom en matchning som blev alldeles perfekt. Hade verkligen inga förväntningar ALLS på att träffa någon bra där, men träffade livets person och nu väntar jag barn med denne fantastiske herre som gör mig lycklig varje dag. Så är så jävla glad att jag ändå laddade hem den där appen.
Då har du nog härlig tur. Och sedan vet jag aldrig vad jag ska skriva ändå. Kan ibland snappa upp saker från deras presentation men går ju fan inte om de inte har någon profiltext! Vad ska jag skriva då? Hej? Skittråkigt
Haha men snälla, attityden?!
Det finns ingen ”jävla regel”. Men vill du ha kontakt får du jobba lite själv om ingen skriver. Det är inte så farligt och ett ”hej” är bättre än inget alls. Testa??!! Det värsta som kan hända är att de inte svarar och då är de uppenbarligen ändå ingenting att ha.
Testa olika sätt att inleda på. Och om du har fått 400 matchningar sen du fick presentationen skriven (läste det inlägget, var det förra veckan?) så är det bra jobbat, 400 på så kort tid!
Så skriv själv. Det är bara tinder, ta det inte så seriöst, lek lite!
Jag brukade skriva först förut till alla jag matchade med, men det var försvinnande få som svarade ändå. Nu tänker jag att killar som är intresserade av att ses kommer att skriva till dig. De som inte skriver är inte så intresserade.
Skriv själv då? ?
Ärligt talat så får jag varken mer eller mindre matchningar om jag har en profiltext eller inte (har testat flera gånger). Killar verkar swipea på allt, men skriver/svarar aldrig. Jag är väl under medelsnygg och lite småtjock så tror inte att det beror på mitt utseende.
Nej men det är så Tinder är. Skrev till en kille en gång som ville att jag skulle gå hem till honom innan vi hade setts ens (nej tack vill inte bli mördad) och så sade han: Känns som du vill att jag ska gå ner på dig. Varpå jag sade: Har du ens läst min profil? Och så fortsatte han och bara: Men det känns VERKLIGEN som att du vill att jag ska gå ner på dig.
Killar är verkligen IQ fiskmås.
Om du ska lyckas med killar där (överlag egentligen) måste du sluta döma dem.
Ja, där var en idiot men han representerar inte alla killar.
De flesta killar har som strategi att swipea ja på i stort sett allt. Sen när de får en matchning går de in och kollar närmare, och rensar ut dig om du inte är tillräckligt snygg.
Japp, mycket vanligt.
Tjejer kan ju också skriva först
Haha! Kul att den kom till användning. Statistiken på tinder suger vad jag förstår, men kom ihåg att du bara behöver matcha med 1 bra kandidat. Resten kan du kasta. Lycka till! ?
Gravyr i förlovningsringen – jag behöver all inspo ni har!
Sambon vill prompt ha gravyr i ringarna. Jag är hellre utan än att ”namn + datum” då jag tycker det är Zzzzz.
Begränsat med plats så klart men kom gärna med era bästa förslag! Vi älskar film och musik, serier etc så kan vara kopplat till det. Har googlat mycket men nästan alla citat är för långa. Behöver typ ord eller siffror. Något fint och ovanligt helst. Engelska eller svenska. Hit me!!
Netflix and chill
Since *datum*
Fett cringe tycker jag men ni kanske gillar: ever mine, ever thine, ever ours. Från SATC filmen.
Från bethoven, inte satc
Bethoven, sååå cringe asså
Fast varför översatt till engelska?
Kör hellre Beethoven på originalspråk:
ewig Dein, ewig mein, ewig unß
Ewig uns, inte unß.
Inte ens när man skriver tyska komma man undan språkpoliserna, otroligt
Varför skulle man ”komma undan”? Annars skriver du ett ord som inte finns. Förstår inte varför folk tar det så personligt ?
Tänkte på min tyskalärare från gymnasiet där 😀
Copy/pasteade från tysk sida, du få ta det med dem!
Hahah, jag ville inte heller ha datum så jag har Mrs (Killens efternamn) i min ring med ett hjärta. Kommer absolut inte ta hans efternamn sen men det känns gulligt, och jag hör det alltid med Janet Jacksons röst (miss Jackson if you’re nääääästy) alternativt heres to yoooooou mrs Robinsooooon ?
This too shall pass
?
Gotta catch’em all!
Tillsammans bygger vi ett lag
Har ni nån gemensam favoritscen från en film, kanske där det sägs nåt som känns som ”ni”? Så graverar ni titeln och tiden för när den scenen är. Tex. ”La La Land 14:53”
Eller bara titeln/nåt ord ur en låt som båda gillar.
Vad tråkigt att ni inte ens kan hitta något personligt att skriva i ringarna utan att få hjälp från bloggbevakning. Känns nästan bättre med namn + datum än något som någon annan har sagt att ni kan skriva men som inte betyder något för er.
Alltså menade inte drygt. Menar bara att det väl ska vara något extra för er om det inte ska vara ett tråkigt namn och datum bara.
Nuvarande?
Vi skrev ”du & jag Alfred” från Emil i Lönneberga i våra ringar. Lite ”det är du och jag mot världen”-anda.
Ni som var mobbare i er barndom/ungdom….tänker ni någon gång på det? Har det på något vis satt spår i er?
Har ni kontaktat någon av de som ni mobbade och bett om ursäkt?
Ja det har jag tänkt på också. Helst nu när en av mina mobbare har kontakt med min sambo. Inte en jävla ursäkt så långt ögat kan nå.
De får väl stå för vad de sa och betedde sig.
En dum fråga kanske men som jag funderat på länge: någon som är gravid och upplever mycket illamående, hur gör man jobb då? Blir man sjukskriven för ”vanligt” gravidillamående?
Har man allvarlig illamående har man hyperemesis och blir sjukskriven för det. Har fått det båda mina graviditeter, sjukskriven hela graviditeten. Spydde dagligen, gick ner i vikt och låg på svältnivåer vid urinprov(tro man kollar kretoner)
Ja, hyperemesis har jag förstått att man kan bli sjukskriven för. Det är ju såpass extremt liksom, tänkte mer vanlig men svårt illamående där man spyr någon/några gånger per dag men inte såpass att det är hyperemisis det rör sig om.
Jag spydde på vägen till jobbet i typ 15 veckor, varje dag. Någon gång fick jag gå på toa och spy också. Blev inte sjukskriven och ville inte bli heller.
Hur fungerade det på jobbet? Berättade du för chef/kollegor så de förstod varför (om det var så) du snabbt försvan iväg in på toa då och då?
Ja det gjorde jag! Jag är gymnasielärare (haha) så det var väl mycket ”JAG KOMMER STRAX!!!!” till eleverna och så ut i korridoren och in på närmsta toalett. Fick aldrig riktigt attack-illamående utan kände det komma smygande så lärde mig till slut när det var spydags. Otroligt skönt när det gick över!
Man blir inte sjukskriven för ”vanligt” hanterbart gravid-illamående, men kräks du hela dagarna och inte kan behålla maten/fungera som vanligt, så går det att bli sjukskriven.
Är inte gravid i nuläget och har ingen plan på att bli det på ett bra tag, men varit gravid en gång för några år sedan när jag studerade. Från omkring v.5 tills det att graviditeten avslutades i v.8 mådde jag så sjukt illa och spydde 2-3 gånger per dag om jag höll mig väldigt stillasittande, upp mot 4-5 gånger (dock inte hela dagarna skulle jag säga) om jag försökte köra på som vanligt. Har sedan dess alltid funderat hur i helskotta alla gravida gör?! Och fasats för om/när jag blir gravid igen och går igenom en hel graviditet.
Utredde ju aldrig det iom att det rörde sig om så kort tid, men det kanske rörde sig om hyperemisis då och inte ”vanligt” gravid-illamående isåfall?
Tror dock ingen kontaktar barnmorskan/läkaren för sjukskrivning när det är hanterbart illamående? Det är väl bara när det bli ohanterbart att man måste kontakta så alla är med på svängarna?
Jag hade hypermesis, spydde varje dag under graviditeten och gick ner i vikt. Blev sjukskriven på 50 procent, kunde blivit helt sjukskriven men ville jobba i den mån jag orkade.
Jag är gravid och är sjukskriven från och med nästa vecka! De första veckorna mådde jag extremt illa, kunde spy bara att se maträtter på TV’n men det lugnade sig sedan i vecka 9-10. Fick Scopoderm plåster i onsdags som bara gjorde illamående så mycket värre och nu har jag spytt konstant i nästan 2 dagar där jag knappt kan hålla inne mat/vatten/frukt. Vänder i magen efter några minuter och så spyr jag upp allt. Jag pratade med min barnmorska om stressen som jag kände på arbetsplatsen och att jag inte klarade av att deala med det i mitt tillstånd och hon sjukskrev mig i 2 veckor och bad mig då återkomma igen efter de två veckorna så vi kunde följa upp hur min situation såg ut. Jag vet inte hur ni alla andra har det men jag kan inte stå ut med tanken på att jobba som vanligt. Kan knappt gå på toa utan att jag blir illamående, tänk att behöva gå in och PRESTERA i det här tillståndet? Och att behöva spy på arbetsplatsen? Alltså nej tack. Aldrig i livet.
Menar såklart att *läkaren på mottagningen sjukskrev mig. Barnmorska kan ej göra det.
Som kvinna i fertil ålder är man alltid föremål för graviditetspekulationer. Hade en kollega som helt plötsligt började komma in till kontoret senare en normalt och Jag började såklart misstänka graviditet. Men de flesta fattar att det inte är något man frågar om så man låter det bero tills den havande ger sig till känna (ja, min kollega var gravid). Må illa och berätta när du känner dig redo.
Bianca ingrossos story med sellphy påsar, typ 20 proppfulla med kläder och så skriver hon att hon kommer fylla minst 10 till.. Uuusch vilken överkonsumtion och slöseri ?
Men hur kan det vara en överraskning? Hon är ju knappast känd för att vara miljövänlig.
Skrev inte ens kommentaren som att jag är förvånad över hennes beteende så var får du det ifrån?
Tycker det är bra att hon använder sellpy iallafall
Det är väl bra, men det är väl ännu bättre om hon oxå handlat där isf?!
Jo absolut men finns de som slänger kläder så då är det ju bättre att de kommer till användning någon annanstans
Någon som vet hur det gick för Alexandra Nilssons chloe? Hon har inte uppdaterat något om det
Någon som har tips på mysiga fik och trevliga restauranger i Köpenhamn? Vi är ute efter gott fika och gott kaffe, inte EspressoHouse-stil utan lite mer genuint.
Restaurang vill vi ha något prisvärt och rustikt, god enkel mat som inte kostar skjortan.
Vad tyckte ni om JLC’s senaste poddavsnitt? Så jäkla bra tyckte jag. Sjukt impad, känna dock olikt från vad de brukar göra.
Vill bara dela med mig…
I flera månader var jag fast i en så destruktiv relation.. (enligt honom hade vi ingen relation) där jag förlorade så mycket, ekonomiskt över 100 000, men det är inte lika väsentligt.. förlorade energi, tro på mig själv, min syn på allt utanför mig förändrades.. idag var nästan första dagen då jag sagt hejdå till honom och träffade människor, vänner igen och insåg hur mycket jag saknat det, att få känna sig som en människa igen, glad, få le åt andra, samtala, om vad som helst, inte känna oro för att någon ska växla i temperament eller behöva oroa sig för att vad som helst kan ske utan bara kunna vara sig själv och att det räcker… att jag räcker till och duger… det var så längesen jag fick vara i goda vänners lag och känna att jag duger och få gå hem till katten och sova utan att stressa över honom och vad han kan komma på att kritisera.. är så glad att jag kan gråta… det var bara det.. inte så bra formulerat men kanske budskapet går fram.. har varit ro i själen nästan hela dagen. Är så tacksam. Inte längre behöva ha att göra med en person som skriker åt en i timmar, som hotar en med gud vet vad, allt…. Snart är det ett minne blott hoppas jag ?
❤️❤️❤️
Vad glad jag blev att läsa din kommentar. Jag gick igenom en hemsk skilsmässa för 20 år sedan, från en narcissist som gjorde allt för att knäcka mig. Har sedan dess levt övertygad om att jag aldrig skulle kunna bli lycklig igen. Och nu är jag plötsligt förälskad igen!!!
I’ve got a song for you sister. Melody Gardot: Morning Sun
Fan vad fint, nu är det all uphill from here! ❤️
Du använder det uttrycket helt tvärtom ? downhill from here menar att det är nedförsbacke nu och kommer gå enklare. Uphill- det helt motsatta haha
Åh vad fina ni är allihopa. Tack för svar, pepp och kärlek, det betyder mycket!
Tack också för låten, ska lyssna på den på väg till jobbet!
Och anonym, så roligt att du är förälskad igen!
❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Till och med katten verkar mår bättre ?
Någon som läst en distanskurs på typ Nordic Tech Institute? Alltså att man betalar några tusen, läser en kurs och sedan kan få ett diplom/certifikat. Man kan läsa i sin egen takt för det är inga live-lektioner. Jag har en kandidat och jobbar heltid men tycker inte jag får rätt utveckling via jobbet, och inte så sugen på att plugga heltid just nu. Tex om vill lära mig grunderna i Google analytics vid sidan av mitt jobb. Är det värt 5000? Kan inget sedan innan. Vill såklart både lära mig men också kunna skriva med på CV att jag läst kursen, vilket jag inte direkt kan göra om jag bara lär mig genom att googla runt? Hehe. Tar tacksamt emot tips ?
Att läsa kurser man betalar för kan absolut vara värt det, finns en del som är sjukt bra. Men om du kan läsa på engelska och vill lära dig grunderna i Google Analytics skulle jag rekommendera Google Analytics Academy istället, som är helt gratis. Börja med deras grundkurs och sedan deras avancerade kurs och ser var du är istället. Du kan genom detta även ta Google Analytics Individual Qualification. Sen om du fortfarande vill/behöver mer specialiserad kunskap, läs en mer specialiserad kurs då. Men grunderna kan du absolut lära dig i GAA!
Okej, ska kolla upp det, tack! Tips på var man kan hitta betalkurser annars som är bra? Inom digital marknadsföring, skrivande, eller liknande, öppen för lite av varje! Vill egentligen bara lära mig något kul ?
42courses! Bra kurser som är gjorde ihop med ledande företag inom området. Jobbar själv inom marknadsföring och älskar deras material, har gjort flera kurser hos dom.
Nejnej betala inget! Som sagt, finns massa gratis material där ute. Om inte annat kan du be jobbet betala om det är relevant för dina arbetsuppgifter!
Hej! Jag har en fråga till er som är mycket hundkunniga. Jag har hundvana och har haft 3 hundar, varav en omplacering. Nu har vi i vår lilla familj testat att ha en omplacering några dagar för att se om hon passar hos oss. Hon är snart 2 år gammal, född i ett annat land, gatuhund, kom till Sverige som 6 månader gammal.
Hon är otroligt tillgiven och mysig, hon vill ha mycket kärlek och närhet vilket vi ger henne. Hemma hos oss är hon väldigt lugn och mysig.
Nu till frågan, hon är väldigt rädd utomhus. Hon fixar att gå så länge det inte hörs bilar. När vi går på gångvägen som ligger intill bilvägen ser man att hon blir orolig och stressad. Svansen mellan benen, kan inte fokusera på att rastas, vill inte lockas med godis eller leksaker. Hon går, försöker vända hem men kommer när man säger ”här går vi!”. Jag bekräftar henne hela tiden, berömmer henne och blir aldrig arg. När man vänder hemåt så drar hon otroligt mycket i kopplet för att skynda hem. Jag stannar då varje gång hon drar och då har jag lärt henne gå till mig, jag bekräftar henne hela tiden.
Så, har ni, kunniga, några tips på vad jag kan göra? Hon är så himla fin, reserverad mot nya människor (skäller, morrar men väldigt nyfiken) otroligt rädd ute. Förmodligen minnen / nedärvt. Vill så gärna behålla henne men just nu känna det mest bökigt att gå ut med henne då man får locka med henne ut. Jag vill bara att hon ska få må bra ?❤️
❤️❤️ Hur är hon med andra hundar? Om hon fungerar med andra hundar och har en hundkompis som är trygg i sig själv så fråga om du kan få låna med dig den på promenaden. Många hundar kan få stöd från andra för just nu så litar inte din hund på dig utomhus. Hon är rädd på grund av gamla händelser och söker tröst. Min gamla hund som tyvärr bara levde i två år på grund av mentala problem var skräckslagen utomhus. Jag kontaktade Hundstallet som arbetar med det dagligen. Hjälpte dock inte då det var medfött men tror du kan få många tips om du kontaktar dem. Fantastiska människor och så duktiga!
Hon är nyfiken på andra hundar men känner ingen med hund som vi kan promenera med. Hon har bott med en hund i tidigare familj men ägaren sa att hon är rädd ute, dock bara lite. Är rädd att det är dött lopp, hon reagerar otroligt på lastbilar, helikoptrar och motorcyklar. Hon har svansen mellan benen och börjar pipa. Men när jag säger ”nu går vi” då följer hon nyfiket med.. ❤️
Ge inte upp. Det värsta för en omplaceringshund är om du lämnar bort den igen. Den har varit med om tillräckligt redan. I första hand bör du kontakta en veterinär så hon kan få lite lugnande medicin medan du bygger upp hennes självförtroende utomhus. Det är medicin som de bara äter en kort period och som kan vara till stor hjälp när de ska ta sig förbi rädslor. Sedan finns även Adaptil du kan köpa. Det finns som halsband och innehåller lugnande feromoner som hundarna känner igen från sin mamma. Det är ju i och för sig en gatuhund så nog inte rätt för din ❤️
Men om hon gillar leksaker – nallar till exempel – så finns det nallebjörnar som innehåller någon lugnande doft som kan göra att de slappnar av lite. Min hund hatade sin men många gillar den och om hon fattar tycke för den så se om hon kanske vill bära med sig den under promenaden. Det är en sådan här:
https://www.arkenzoo.se/aroma-dog-calming-buddy-hund-lila-33cm?71308
Och här är Adaptil: https://www.adaptil.com/se/produkter/feromonbudskap?_gl=1*1ni0kdl*_ga*aWM1dU1ZeTNKVm5UT2c5NWtNX25TbXlLbms2Z2dwaVV1SE9OSmw3WGpCaXgwSFQwbU1yTG1mcGNLeVV0TW0xNw..
❤️
Säger som de andra – ge inte upp!
När jag bodde hemma tog vi in en hund som skulle avlivas (kände till henne sedan tidigare, lång historia). Vi hade världens bästa och stabila hund redan som lärde henne allt i livet, men omplaceringshunden var så otroligt otrygg mot människor/promenader/situationer. Det vi gjorde var precis som ni gör – var den stabila mittpunkten som inte sviker utan finns där. Vi gjorde ingenting till en stor grej, vi tog den där promenaden och berömde och bekräfta utan att överdriva det. Första veckan morrade hon så fort mamma rörde sig i huset (blivit misshandlad av en annan kvinna) men när hunden förstod att mamma var hennes vän blev de oskiljaktiga.
Första gången omplaceringshunden och vår stabila tik skulle vara ensamma i en timme grävde hon upp en hel sängmadrass i ren förtvivlan, när omplaceringshunden insåg att vi kommer alltid tillbaka och att ingen blev arg på henne gjorde hon aldrig något sådant igen.
Det gick inte på en dag, en vecka eller månad men till slut hade hon full tillit till oss – alla situationer/människor hon upplevde som främmande tittade hon bara på oss och vi kunde visa att det var ”ok” och då var allt bra. En lojalare hund har jag aldrig varit med om. Saknar henne varje dag och vi pratar ofta om hur glada vi var som fick ha henne som hund <3
Jag skulle inte bekräfta henne när hon är rädd, inte klappa eller pjåska. Det bekräftar att ”hon har rätt i sin rädsla”. Ignorera hennes beteende och fortsätt med ”här går vi!”
En idé kan ju vara om du har möjlighet så åk och promenera på något lugnt ställe och vidga promenaderna sakta mot var det händer lite mer så att inte stressnivån hinner bli så hög på henne.
Behöver lite råd kring graviditet, vikt och smärta. Ska försöka fatta mig kort. Jag är överviktig (bmi 34) och gravid i vecka 18. Min barnmorska sa på första besöket att jag måste ta kampen mot vikten direkt för det kommer inte bli lättare att gå ner 50 kg när jag redan behöver gå ner 20 kg. Okej, fair enough, hon har ju inte fel… Så jag har inte gått upp i vikt ännu – wohoo! Men nu till mitt problem. En grej som hjälper mig hålla vikten är att jag promenerar mycket och länge. Jag går 2 timmar per dag minst, ganska raskt tempo. Och till min stora fasa TROR jag att jag börjar känna av foglossning. Det stramar ner i ljumskarna och höfterna känns liksom ömma och konstiga? De senaste dagarna får jag för mig att smärtan blir värre efter promenader. Jag skrev ett meddelande till bm som svarade att vi kan prata mer om hur man mildrar foglossning vid nästa besök men att det inte alls är farligt och att jag bara ska fortsätta promenera vidare och fokusera på annat än smärta. Jag är så otroligt rädd smärtan ska bli värre. Just nu är den väl okej, har inte sinkat mig så mycket, men oroar mig hur den ska utvecklas… Är det någon här som har råd och tips? Om man bara kämpar igenom smärtan kan det bli bättre då? Eller värre…? (Läst om tens och bälte redan!)
Oj! Vilken fruktansvärt dålig hjälp från bm! Vill inte skrämma dig men OM det är foglossning och du har otur och du får allvarlig foglossning så är det ett rent helvete.
Det du beskriver kan absolut vara det. Att ta långpromenader är absolut INTE att rekommendera om du har foglossning. För motion är cykling bra eller vattengympa. Kontakta fysioterapeut. Jag fick båda bälte, tens, akupunktur samt ett rehabprogram jag gjorde dagligen (inte allt på en gång).
Jag va i god fysisk form (tränade 5 ggr i veckan och rörde mig mkt) men fick foglossning som innebar kraftig smärta konstant, varje steg va som knivar. Detta innebar wn viktuppgång på nästan 40 kg under graviditeten då jag tröståt enormt mkt och va stillasittande.
Nu ett halvår efter är det mesta borta och allt ska bort! Foglossningen känner jag fortfarande av efter långa promenader men inte varjw gång eller varje dag. Det går bättre oxh bättre! Från att för ett halvår sedan inte kunnat gå 10 minuter så går jag dagligen promenad på 1,5 mil!
Med detta sagt, inte vanligt kanske att det blir såhär illa men gör vad du kan och ta tag i det nu med en gång!
Å N G E S T
Hjälp! Har sån grov ångest efter en studentfest. Har nu gått några dagar men ångesten vill inte försvinna. Jag vet att jag sa en del klantiga saker till en person men minns inte alls vad. Det får mig att tro att jag totalt gjorde bort mig under hela kvällen men jag minns absolut ingenting. Eller bara små fragment och jag försöker intala mig att jag säkert fått för mig att jag skämt ut mig men ovissheten är så jobbig. Vågar inte fråga folk för jag känner inte personerna så bra. Har någon annan råkat ut för samma? Hur går man vidare?
Jag levde helt galet studentliv för typ 12 år sedan. Kunde inte alls hantera alkohol. Blev stupfull av en grogg och sa pinsamma saker, kräktes massor m.m… Hade ofta enorm ångest efter de kvällarna. Men upplever att jag gjorde det mycket värre i mitt huvud än vad det faktiskt var! Jag frågade emellanåt vänner om vissa kvällar och de sa oftast bara ”äsch du var full, så kan det vara!”, ingen stor grej liksom. Så fundera på om du inte förstorar dessa incidenter i ditt huvud? Sedan kan du också fundera på: hur många kommer minnas det pinsamma du sa om 1 år, 3 år, 10 år? 🙂 Hur ofta tänker du på klantiga saker någon sagt till dig på fyllan? Troligtvis inte så ofta… Så var inte för hård mot dig själv. Vi alla klantar oss ibland. ❤
Håller med, studentlivet är lite som en ventil där man får supa hur mycket man vill och göra bort sig (inom rimliga gränser såklart) så många har överseende för typ alla gör det. Efter studentlivet däremot är det nog dags att skärpa sig ?
Det kommer gå över med tiden. Ta hand om dej. Kram ?
Ok, så har på kort tid fått reda på att ett gammalt ex till en nära tjejkompis till mig både var otrogen mot henne och även försökte vid ett annat tillfälle.
Det tog slut för typ 2 år sedan och min tjejkompis har idag en ny kille.
Det tog slut mellan dom just för att han va otrogen med en tredje tjej (var förmodligen såhär i efterhand när jag fått reda på sånt som nu fler).
Har två frågor:
1. Vad ska jag göra med denna info? Ingenting?
2. Den tjejen som han var otrogen med, som även va den som berättade det för mig såhär 2 år senare, är en kompis till mig. Hon är inte nära vän med den fd flickvännen, men dom har träffats flera gånger genom mig. Känns pruttigt att vara med en kille vars tjej du träffat flera gånger och är nära vän med hennes vänner? Hänger ni med? (Om vi sätter killen åt sidan här som obviously är en rövhatt). Har inte hon gått lite över gränsen för vad en vän gör? Dvs ligger med sina vänners nära vänners pojkvänner?
Blev lite satt på pottkanten när hon berättade det för någon vecka sedan så tänkte inte då på det ur det perspektivet utan fokuserade mest på hans del i det. Men jag menar, var inte det lite konstigt gjort av henne?
Hoppas ni hänger med och kan ge lite råd.
Om de har gjort slut och hon har gått vidare så vet jag inte varför du skulle säga något. Speciellt om hon vet att han var otrogen med en annan tjej. Då vet hon ju redan vad han är för en typ.
Men jag kan ha missuppfattat hela historien också ?
Eller jaha, fattar nu att du är vän med bägge. Sorry, är nog för trött? jag vet faktiskt inte vad du ska göra. Visste tjejen att han var ihop med din kompis när hon låg med honom?
Ja exakt. Hon var väl medveten om att han var tillsammans med min bästa vän. Dom hade tom flera gånger umgåtts tillsammans tillsammans med mig, men kände inte varandra direkt utan jag var länken liksom.
Herre gud, varför ska du blanda dig i nu? Din kompis har gått vidare och är förhoppningsvis lycklig. Varför ska du sätta myror i huvudet på henne? Få henne att undra hur många han egentligen var otrogen med. Det är bara taskigt.
Du får försöka hantera att du har den här vetskapen. Får en känsla av att du vill starta skit.
Fast jag har ju inte skrivit något om att prata med henne? utan det jag frågade var om jag isåfall ska prata med den tjejen han låg med, att hennes agerande va oskönt på fler sätt än att ligga med en upptagen kille. Jag skulle då aldrig ligga med en kille som jag vet är tillsammans med en kompis bästa vän.
Släpp det. Tjejen verkar ju ha gått vidare med en annan kille så vad är vitsen med att du ska dra upp gammalt drama i ljuset?
Vitsen hade ju varit att markera i min och min väns relation att jag tycker hon betett sig riktigt illa som legat med min bästis kille. Hon har ju gått bakom ryggen på mig med i detta. Gått lite över gränsen vad man gör som vänner tycker jag.
Som sagt, min vän som blev bedragen är lycklig och glad idag med en annan så henne har frågan aldrig varit att blanda in i något överhuvudtaget. Frågan är inte om henne.
Insåg ikväll att killen jag varit on/off med i snart två år och jag har en relation som är exakt som Carrie och Mr Bigs (sex and the city) och det skrämmer mig. Vi kommer nog aldrig komma någon vart och det gör mig så ledsen för han är verkligen den enda killen jag vill vara med ?
Dra av plåstret.
Det kommer att vara jobbigt nu men det kommer att vara ännu jobbigare att göra det sen.
Jag vet av erfarenhet att det suger att inse att den enda killen man vill vara med inte kommer att leda till den typ av relation man vill ha. Men en vacker dag inser man att man är mer värd än att vara näst bästa alternativet åt en man.
Äsch, det jag vill ha sagt är att det kommer vara ännu jobbigare att gå vidare om du väntar ytterligare år, när du investerat ännu mer i relationen och honom. När än du gör det så kommer det att vara jobbigt, men ju snarare du gör det desto snarare är du också ute på andra sidan igen. Du vill inte vakna upp om tio år och inse att du slösade bort så lång tid på någon som inte ville samma som du.
Att du jämför dig med Carrie och Mr. Big får mig att tro att du någonstans romantiserar er situation. Det här kommer inte bli som i serien. Att det blir ni, han köper ett penthouse till er och du lever resten av livet fikandes med dina bästisar hela dagarna.
Han kommer dumpa dig när det passar honom. Män tar det dom får. Om du ger honom det han vill ha, när han vill ha det, vare sig det är sex eller sällskap så kommer han ta det. När det inte passar honom längre eller när han träffar någon bättre kommer han utan minsta tvekan lämna dig. Då kanske det gått ytterligare 5 år. Då kanske du inte hinner träffa någon ny och skaffa barn (om du nu vill det).
Ta kontroll över situationen och lämna honom.
Någon som testat Scopoderm plåster mot graviditetsillamående? Hur gick det? Blev det bättre? Blev endast värre för min del och jag sitter här nu och väntar på att biverkningarna ska lägga sig…
Hur går man vidare från att ha blivit dumpad efter många år och barn inblandade, han skrev ett sms med ända förklaringen ”jag har träffat någon ny” han sa inte något utan bara försvann i 3 dagar.
Några veckor senare bjöd han över mig för att prata ut som han skrev och när jag kom dit så var hon där med sina tre barn, han hade glömt..
Han är en 34 år så jag förväntade mig något mer än detta som avslut. Känner mig så dum som inte förstod att han va otrogen.
Jag önskar att jag hade ett bra svar till dig.
Du är inte ensam, fastän det kanske känns så.
Ta en dag i taget.
Att han sköter det så illa får stå för honom, du är värd bättre än så.
Det kommer göra ont och ta tid men det som väntar dig kommer vara bättre än att vara med en man som behandlar dig så.
You go on by doing the best you can.
You go on by being generous.
You go on by being true.
You go on by offering comfort to others who can’t go on.
You go on by allowing the unbearable days to pass and allowing the pleasure in other days. You go on by finding a channel for your love and another for your rage.
❤️
Vilket praktarsle!
Var bara glad att du slipper honom, lägg all energi på dig och barnen.
Någon som har varit gravid, varit livrädd för vad det innebär för ert förhållande, och sedan har det trots allt blivit jättebra?
Hade ni vågar äta p-piller efter sista datumet på kartongen? Två kartor efter.
Märker är restat på apoteket. Jag är 46 år så graviditetstesten är ändå liten.
Skulle inte riskera om jag var 46 år. Skulle sätta in en spiral istället som även hjälper mot klimakteriebesvär och oönskade graviditeter så slipper du tänka på det på 5 år.
Vad gör man är man ser sin svåger stå och grovhångla med en annan kille?
Han är gift med världens gulligaste och mysigaste tjej, de ha två barn.
Det hände i natt och jag vet inte..ska jag tala om för honom vad jag såg…jag tog en bild på dom.
Vi kommer träffas senare idag och det kommer nog kännas ”udda”.
Innan du berättar för alla och exploderar en massa människors liv tycker jag att du ska prata med honom privat. Gör det inte på ett argt och anklagande sätt. Säg vad du såg och att du har en bild. Kanske är han bi och dom har en överenskommelse att han får träffa killar. Kanske är han gay och vågar inte komma ut. Kanske var det en fånig fyllegrej. Eller nåt annat… Men ge honom en chans att själv berätta och komma till rätta med problemet. Det är inte din plats att leka domare. Lycka till.
Är inte dömande på något vis. Kan mycket väl vara så som du säger. Ska ta det lite privat om jag får chans idag.
Det blev bara så knas att se honom.
Är han bi…ok!
Är han gay…ok!
Är han otrogen…Inte ok!
Har inte sagt något till min man heller.
Förlåt, det var inte meningen att låta så hård. Folk på den här sidan är så dömande och snabba med att säga att alla bör göra slut.
I mitt tycke ingen hård kommentar. 🙂 Ha en bra dag.
Låter inte trovärdigt alls. Du trollar.
Vet inte om någon läser fortfarande men jag provar. Jag och min kille har skrivit på kontrakt på en lägenhet. Det är hans syster som haft den innan så igår var han där och hjälpte henne flytta. Han stötte på en granne i trappan som då berättade (onödigt jävla nog) att en som bott där tidigare brunnit inne. Nu har min kille extrem ångest över att vi ska flytta dit. Jag tycker såklart inte heller att det är kul information, men samtidigt har vi skrivit på, det är flera år sedan det hände och lägenheten totalrenoverades såklart efter. Vad ska jag göra/säga för att han inte ska ha sån ångest över detta? Eller är detta information vi borde ha fått innan vi skrev på så att det går att dra sig ur? Gah vet inte hjälp!
Jag förstår ärligt talat inte problemet. Det är ju inget som gör att inte lägenheten funkar som den ska? Inte supertrevligt att veta att någon dött där, men det betyder ju ingenting för er. Tyckte ni om lägenheten innan ni fick den informationen? I så fall tycker ni ju fortfarande om lägenheten och då får ni fokusera på det. 🙂
Hej Camilla! Du kommer förmodligen inte se det här men det vore jättekul om du kunde göra någon slags ”Vad Hände Med…” inlägg om influencers som antingen inte är aktiva längre eller som har slutat jobba som influencer.