Jag är absolut en person som gärna ”passar på”. Jag tror det handlar om att vilja vara effektiv, spara tid och slå två flugor i en smäll, samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med min insparade tid.
Det är ju inte som att jag kan trycka ner den i en burk att plocka fram vid ett senare tillfälle.
Hur funkar du?
Passar du också väldigt gärna på!
Föregående inlägg 
Passar på så mkt att jag ibland missar det jag eg skulle göra.
Såklart man passar på att tex återvinna om man ändå är i närheten av andra orsaker. Så ”funkar” de flesta skulle jag tro. Tråkig diskussion.
Diskutera inte då om det är så tråkigt.
Jo, alla måste diskutera i små grupper numera.
Ja eller hur, det är väl mest smidigt? Att samla ärenden liksom. Åker man bil så är det ju också mer miljövänligt att åka färre gånger.
Ja om jag ändå far förbi återvinningen på vägen till affären/skolan är det väl smidigt stanna till där. Annars måste jag ju dit igen.
Eller har som Clara långt till Ikea. Klart som sjutton att jag går in på Ikea om jag har nåt som behövs köpas, bättre köpa på plats än skicka efter.
Tycker det var lite konstiga exempel.
Nej inte alls. Har inget dåligt samvete av att ligga i soffan en hel dag men är en person som får saker gjort på en gång, avskyr att skjuta upp saker.
Vad man gör av sin insparade tid? Det är ju då man läser en bok, ser på film, går en promenad, umgås med vänner… alla nöjen görs ju under ens insparade tid. Om jag ändå ska handla och tar med återvinningen slipper jag ju åka två gånger.
Bra för dig och bra för miljön! 🙂
Hur skall man annars göra?
Undrar på riktigt!
Åka till affären för att handla – åka hem – åka tillbaks för att panta – åka hem – åka förbi återvinningen som ligger brevid affären – åka hem.
Väldigt miljövänligt!
?
Jaha, tack för svar ????
Tänker nog inte testa iaf
Haha ja det känns ju som alternativet var det.
Far förbi närmsta stad med Ikea (11 mil bort) men går inte in. Ska jag då vänta tills nästa gång jag far till Ikea enbart därför?
Jag blir då mer stressad över att ha återvinning som ska iväg, fara förbi affärer som är långt hemifrån utan att passa på handla det man ska ha. Eller veta att tvätten ligger och väntar i källaren, kunde jag ju lika gärna slängt in en tvätt när jag var nere i källaren för att hämta cykelpumpen.
Så gör min man. Iofs tar vi inte bilen så ofta pga bor nära affär och sånt, men det är så jävla omständigt. Han gör det inte uttänkt utan glömmer bara hela tiden. Han kan kliva över soppåsen på vägen ut liksom.
Nä aldrig. Jag är en sån som passar på att stanna hemma och ta det lugnt istället. 🙂
Jobbigt med såna där som ska optimera allt och vara så himla effektiva.
Vad de gör med tiden de sparar in på sin effektiva optimering? Tävlar i vem av dom som är mest effektiva.
Va? Man betar väl av sina ärenden så att man kan göra vad man vill sen? Varför ska man lägga en hel dag på att flänga runt om det går att fixa skiten på ex 3 timmar?
Man kan ju också vara effektiv och inte skapa sig en massa ärenden som tar timmar att fixa.
Kanske inte är jättebra att sluta handla mat, återvinna, träna, gå på läkarbesök osv?
Man kan effektivisera det. Handla hemifrån, träna hemma osv. För övrigt är väl träning just en sån sak man gör på tiden man har kvar efter ärenden? Eller cykla/jogga till och från affären så är träningen där.
För det har ju visat sig att människor mår toppen av att bara stanna inne, bra tips!
Nej. Då kan man vara ute och njuta den tid man har sparat ihop så klart.
Tror jag håller mig till att passa på att uträtta ärenden när jag ändå är i närheten faktiskt.
Men då är ju inte du en sådan som ska optimera och effektivisera så kommentaren berör egentligen inte dig.
Verkar ju så nu när samhället öppnar igen. Folk vill ju inte ens gå till jobbet längre för de mår såååå bra hemma.
Fast det är ju lätt att förstå. Många har lång resväg till jobbet. Jävligt skönt att slippa det!
Nja, folk vill ju jobba, men hemifrån. Är ju för att många tjänar in så mycket tid på det. I Stockholm är nära till jobbet ändå 1 timmas pendling för många pga väntetider och byten. Det blir 2 timmar per dag som man helt plötsligt får över till att sova längre, träna, fixa hemma osv.
Exakt. Folk vill vara hemma. Handla hemma, träna hemma, jobba hemma, kry-appar. Sen kan göra det man tycker är kul och mår bra av med tiden man sparat in på att åka mellan alla ställen.
Det är väl därför man effektiviserar, för att få mer tid till sådant man mår bra av?
Är väl helt normalt och jättebra att göra såhär? Eller ska man hela tiden göra en sak i taget och åka fram och tillbaka osv
Jag kör enligt principen ”Jag fyller och startar diskmaskinen så diskar den medan jag gör något annat (läser, spelar piano, syr osv).
Samma gäller för tvättmaskinen. Den jobbar medan jag gör annat. Medan städroboten dammsuger vardagsrummet, plockar jag undan i övriga rum (på golvet) så att den kan fortsätta där.
För att undvika kommentarer som ”Vad gör din man då?” så meddelar jag på en gång att jag bor ensam och gör allt själv.
Jag tänker genast på Lyxfällan-killen som sa att han gjorde jättemånga timmars hushållssysslor för att han räknade tiden när tvätt- och diskmaskinen gick.
Ska se om jag kan länka, det är fantastiskt.
Jag minns den!! ?
Jag gör exakt som Clara skriver, men det som inte kommentarsfältet här verka fatta är att man slutar aldrig passa på. Det blir aldrig nån tid över att göra ”vad man vill” för listan finns fortfarande kvar och den fylls bara på. För mig har det gått så långt att jag slutat prioritera mig själv helt och bara jobbar med att bocka av saker på den där jävla listan. Man blir beroende på nått sjukt sätt, av att få saker gjort. För mig är det lite en konsekvens av chocken över hur lite tid jag hade kvar att fixa saker på efter vi fick barn.
Sluta ha en lista och ta saker som de kommer istället då, om det är ett problem för dig. För en del fungerar det att ha en lista, bokstavligt eller mentalt, att gå efter men för andra funkar det inte. Gör en sak åt gången, passa endast på om det är rimligt, typ ta med panten till affären när man ändå ska handla.
Ahaaaa, den tanken har ju inte alls slagit mig innan… Förlåt för spydigehten, men det är inte så lätt… För det slutar inte med panten, det blir paketen också, sen återvinningen, sen svänga förbi apoteket. Sen står man där, helt slut. För i mitt huvud är allt det rimligt. Och om jag inte fixar det så är jag hemskt dålig. Men som tur är så har jag faktiskt sökt hjälp för bla detta. Så snart kanske jag kan släppa min lista. Förhoppningsvis.
❤️
Du får bara vara också utan att uträtta saker. Men det är livets nästan svåraste.
Det är rimligt, om apoteket ligger nära, men för dig är det inte rimligt eftersom du mår dåligt av det. Försök tänka att du bara fixar saker som är i affären. Att ta med pant och hämta ut paket när du ska till affären är rimligt och ok såvida du kan fixa båda sakerna i affären, att åka vidare till apotek, h&m, ikea – whatever, inte rimligt.
Är exakt likadan! Tagit mig an moderskapet o huhållsarbetet som att det tar slut? Det gör det inte. Men lätt att hamna där. Och intressant med beroendet för det stämmer också för mig. Tror det handlar om ens självbild också? Klurig o intressant diskussion som vore värd ha på riktigt men kanske omöjligt forum här. Verkar så. ??♀️
Jag tror också det handlar om självbild. För mig blir det lite att jag är värdelös om jag inte fixar allt på listan, om jag inte är perfekt liksom. Vi har faktiskt börjat köpa hjälp med städningen via en städfirma för att jag ska kunna släppa lite på min egen lista och våga andas och ta mer tid för mig själv. För i mitt huvud är jag liksom inte värd tid för mig själv förrän listan är tom, och det blir den ju aldrig ? sjuk jävla ond cirkel
Du o jag är exakt samma! Ska vi bli kompisar?
Ja! Jag behöver mer kompisar ?
Camilla!!
MEN det är väl ingen nyhet utan mer en personlig problematik.
Du måste avsätta tid för allt. Även tid att inte göra något.
Jag tror det är lite ”duktiga flickan syndrom”, och det är inte menat som nedlåtande alls.
Försök planera in tid att inte göra något, till en början, och sen efter hand så kanske det faller sig naturligt.
Ibland måste alla de där bollarna i luften få chans att vila lite på golvet
Och när man väl tvingat sig att lämnat saker på listan till en annan dag så inser man snart att inget farligt hände över huvud taget. Paketet kunde skickas senare under veckan utan några problem. Man får helt enkelt lära sig vad som är viktigt att göra nu (hämta medicin som man behöver akut) och vad som kan vänta lite tills man är i krokarna (skicka ett paket).
(Jag förminskar alltså inte, levde själv med enorma duktiga-flickan-komplex länge så vet hur jobbigt det är)
Såklart det inte gynnar någon eller något att flänga fram och tillbaka men det är nog inte det hon menar. Tror helt klart det finns en skillnad i tankesättet att ”passa på” jämfört med att planera sina uppgifter. Sen funkar såklart inte alla människor samtidigt så en del kanske int erkänner igen sig alls.
Lite svårt att förklara men t.ex. om man har återvinning att lämna så kan man antingen planera att ta den en dag när man slutar tidigare, kanske en dag när man också behöver svänga förbi affären. Då har man liksom avsatt tid och har förmodligen gått igenom allt som behöver tas med. Man har funderat ut vad man behöver köpa. När man passar på men egentligen inte har tid så får man dels göra extrajobbet väldigt fort och kanske missar man något. Vilket leder till ökad stress och mindre tid eftersom man måste göra om jobbet snart igen.
Njaaa, först berättar hon att hon är en sån som multitaskar, men sen inser hon att tid inte går att spara på burk för det kommer nya åtaganden, och sen avslutar hon med att hon måste planera in tid för att vila.
Lite så.
Inget nytt under solen.
Vi är två vuxna i hushållet och delar på alla sysslor.
Medan maken åker och handlar & passar på kasta sopor, passar jag på att dammsuga och bada tex.
Svårt att jobba heltid och sköta sin del av hushållsysslorna om man inte passar på. Tvätten måste ju ändå tvättas, återvinningen ska iväg förr eller senare och soporna börjar lukta om de får stå längre än nödvändigt. Om man inte passar på så får man väl bara ännu mindre tid över?
Soporna tar man ju bara ut? Ser inte hur slänga sopor kan vara ett problem för någon eller något som tar tid? Alla har ju soptunna eller kärl i princip utanför dörren liksom oavsett hur man bor. Måste ju vara väldigt väldigt sällsynt att det tar mer än max 5 minuter för någon att knyta ihop påsen, gå ut och slänga och sätta i en ny påse.
Du har inte hemsortering va? ?
Hur mycket skit samlar du på dig innan du går ut med soporna om det tar lång tid för dig? Jag sorterar när jag slänger, sen slänger jag dem i rätt kärl. Inte svårare än så.
Och tar man för vana att ta ut varje dag så tar det noll tid. Sorterar också hemma så slänger jag bara i rätt kärl på väg till jobbet sen.
Hm känns som att det tar minst fem minuter för mig. Jag bor några våningar upp, har sen typ 50 meter till miljöhuset. Sen ska det sorteras. Ska klocka mig nästa gång jag slänger soporna, spännande ?
Är nog ganska chill i mitt sätt att leva. Enda gångerna jag ”passar på” är om det är rimligt. Typ ta med pant och återvinning när jag ändå ska till affären. Tömmer kattlådorna när jag ändå ska rengöra hos reptilerna, så jag kan slänga allt på en gång.
Ibland är det så enkelt att vara influenser.
Man skriver något uppenbart som alla redan vet men med lite vackra ord, vips så ”ahaaaa”:ar alla och känner sååå igen sig.
Solen är gul och när man är bajsnödig bajsar man. Lite så.
Som ovan skriver, ja, klart man är effektiv både för miljön och för sin egen skull.
Och har man inte i vuxen ålder lärt sig att du inte kan ”spara tid” utan måste avsätta tid för saker- ja, då finns andra problem för hen.
….och med andra problem tänker jag risk för utbrändhet till exempel, och det är såklart allvarligt det också.
Maja har fått sin bebis ??
Vilken Maja? Tror du alla vet det?
Självklart att man passar på.
Min värsta är att jag brukar passa på att rengöra handfatet när jag ”ändå” sitter på toa.
Men det är väl inte fel ändå? Jag gör likadant. Annars måste man ju ändå göra det om en stund, jag blir stressad av att veta det inte är rent.
Förstår att man inte får hela bilden men ofta undrar jag varför underbara clara målar upp sig själv som så himla ensam i allt som rör jobb och hem. Var är hennes man och gör han något annat än att ägna sig åt jobbet som bonde? Man får inte alls någon team känsla dem emellan, varken som kärlekspar eller som gemensamt föräldrar, hus och hem-ansvariga.
Jag försöker sluta att passa på allt och jämt. Sist jag pratade med min dotter så passade hon på att plocka ur diskmaskinen, vattna blommorna och ge katten mat – vi ses inte så ofta pga av avståndet så jag blev lite ledsen att hon inte bara ägnade de minuterna åt att ”sitta och prata med mamma”. Det som känns bittert är att hon antagligen tagit efter sin mors beteende sen hon var liten. Gå aldrig tomhänt var väl en av de goda råden hon fick med sig?