Molly Hammar har publicerat ett inlägg på Instagram som jag vill dela med er här inne.
Egentligen är jag så pisstrött på att allting hela tiden ska handla om kroppar, primärt kvinnors kroppar. Kvinnors kroppsform, kvinnors vikt, värderingar och åsikter om kvinnors kroppar, kroppsformar och vikt, och eftersom vi aldrig slutas matas med den här typen av artiklar, som den från Aftonbladet och som Molly delat, så behöver det finnas en motpol.
Där jag vet att om jag hade läst den här artikeln eller rubriken för bara 5 år sen hade trott att det är att bli smal som är vägen till framgång.
Till den riktiga acceptansen. Hur länge till ska vi leva i det här klimatet? För mig känns det inte som att det blir bättre. Vi blir bara tystare om vad som faktiskt pågår. Svaret ligger inte i att ha en perfekt kropp. Svaret ligger i att bli vän med sig själv. Att sluta se på andra och jämföra sig. Nu mer än någonsin vet jag att mitt värde ligger inte i hur min kropp ser ut. Även om jag kan vilja förändra saker med mig själv så är det inte det viktiga. // Molly Hammar
Och återigen…
Det handlar varken om att promota fetma eller övervikt utan det handlar om att lycka inte sitter i kilon, och en människas värde inte varierar uppåt eller nedåt, beroende på vad som står på vågen.
Jag kan skriva det hur många gånger som helst, men det kommer alltid finnas de som ändå vill gapa om att detta handlar om att promota fetma/övervikt.
Er kommer jag ändå aldrig nå, och tänker därför inte heller lägga någon energi på det, mer än så här.
Föregående inlägg 
Sen när hon blivit smal så får hon kommentarer om att hon var snyggare med lite hull.
Det var hon dock. Nu ser hon ut som alla andra.
Så hur ska man göra för att göra rätt och slippa bli bedömd för sitt utseende?
Det är omöjligt.
Leva precis som man själv vill. Sluta hetsa och fokusera på hur alla andra ser ut. Se ut som du vill: extrakilon eller ej. I Adeles fall så kände hon antagligen pressen från alla runtomkring och gick därför ner i vikt så hon kunde följa mallen. Karl Lagerfeldt vikthånade henne konstant till exempel.
Och framför allt ska vi låta folk se ut så som de gör. Vem ser ut som de VILL? Antagligen ingen.
Och Adele har väl presterat så pass mycket att det finns annat att fokusera på när man skriver om henne än hennes vikt.
(Men jag håller med dig)
Jag tycker det är jättesvårt, blir påverkad av all smalhets och har blivit smal pga av det men ändå inte tillräckligt. Och jag är ändå vuxen.
Problemet, förutom att alla ska värdera hennes kropp, är ju att hon fick kritik när hon hade det där hullet. Man kan liksom aldrig göra rätt.
Då skulle hon sträckt på sig och accepterat sig själv för den hon är. Nu visar hon istället att de hade rätt gällande sin kritik.
Lättare sagt än gjort. Och vadå accepterat sig själv för den man är, man är inte sin vikt. Helt normalt att vikten förändras genom åren. En gång mullig/tjock är inte lika mer alltid mullig/tjock eller att det är så
Vadå hade rätt? Att hon inte såg bra ut?
Så för att hon blev hånad för sin vikt så är det hennes ansvar att fortsätta ha hull, annars bekräftar hon att de som hånade henne hade rätt… att håna henne..? Nu vet jag inte alls vad hon själv tyckte om sin större kropp, men hon är väl inte tvungen att tycka om den för att slippa hånas för den?
Nu vet inte jag hur stor hon var innan viktnedgången, men hon kan ju (om vikten var väldigt hög) ha känt att hon inte trivdes i en tung kropp utan ville ha en lättare, av rena bekvämlighetsskäl? Dvs borde kunna ”tillåtas” gå ner i vikt utan kommentarer från endera hållet. Nu tycks alla kommentarer hon får handla om kosmetiska skäl. Kan en människa inte få vilja ha en lättare kropp av andra anledningar..??
Nu får hon ju däremot många kommentarer om att hon var snyggare när hon var större, att hon är för smal för att vara snygg nu.
Och nu får hon kritik för att hon är för smal, att hon inte går att känna igen, att hon var snyggare förut. Haters gonna hate liksom och det vet väl alla?
Det finns absolut ingen som är så besatt av sina egna och andra kvinnors kroppar än kroppsaktivister. Är det någon som hela tiden flyttar fokus dit så är det ju de själva.
Men eller hur. Och det är inga andra än dem som anser att lycka är att vara smal, att det ger fördelar i livet, att smalhet är det som gör dig snygg osv. Var helt obrydd fram tills kroppspositivismen började härja ?
Haha, denna idén om att de som _påtalar_ problemen är de som upprätthåller den problematiska ordningen?!?
Lite som de som tycker att det är antirasisterna som upprätthåller rasism och ”delar in folk i grupper” medan det är oproblematiskt med alla som ”inte ser färg”, eller att det är feminister som ”gör kvinnor till offer” när de påtalar patriarkatets existens.
Det står ingenting i rubriken om att Adele har ett bättre liv idag. Det står att hennes viktras är är otroligt. Jag förstår att man kan triggas som kroppsaktivist eller som tjock i och med att man kontinuerligt tänker i sådana termer, men för oss psykiskt nyktra betyder detta ingenting annat än att Adele har gått ner mycket i vikt.
Jag måste hålla med här. Otroligt kan ju vara både negativt och positivt, det är Molly Hammar som gör tolkningen (har ej läst artikeln så vet ej hur det vinklas i den, går bara på rubriken hon visar här)
Kroppsaktivisterna är ju överviktiga själva. De flesta smala människor jag känner bryr sig ytterst lite om vad någon annan väger.
Men ändå är det mest smala människor som dömer andra och ger ”snälla” råd?
Nej verkligen inte. Smala brukar inte uppehålla sig öht vid andras vikt. Överviktiga brukar göra det.
Är du själv överviktig och gjort en egen liten undersökning där du kan påvisa det du påstår?
Känns väldigt generaliserande och taget ur luften det du påstår
Har varit överviktig en stor del av mitt liv. Det var bara andra överviktiga som pratade vikt. Smala tyckte typ att jag skulle sluta noja så mycket över en tårtbit.
Och jag som överviktig har aldrig fått kommentarer av andra tjocka. Bara smala som gärna vill ge råd jag aldrig bett om. Tipsa om bantningskurer, kommentera matlådan på jobbet, fråga om man inte tänkt börja träna (som om jag inte redan gör det), osv. Aldrig någon tjock. De kan kommentera sig själva, att de borde börja träna, inte äter bulla på fikat osv. Smala kommenterar gärna alla andra. ”Jaha, det är unnardag idag?” osv.
Och jag som alltid varit smal har aldrig, aldrig, aldrig kommenterat vad någon äter eller att de borde börja träna. Däremot hör man ofta tjocka som kommenterar sin egen mat och är besatta av vad andra äter ?♀️
Jag sa inte att alla smala kommenterar. Jag sa att alla som någonsin kommenterat mig eller min mat (eller andra tjocka kollegor/vänner) har varit smala.
Tycker du att rasism inte existerar därför att du själv inte är rasist också?
Precis, de som påtalat vad jag äter och inte äter är träningsnarkomaner och överviktiga, de har däremot sagt samma saker om vad de själva äter och hur dåligt det är osv. Antar att träningshetsaren ger sig själv tillåtelse via träning och den överviktiga ursäktar sig och sin existens
Eller så ger folk dessa kommentarer till alla… men de överviktiga tar åt sig och tror att det är riktat mot dem.
Sen så är det ju ett problem att folk slänger ur sig sånna kommentarer utan att tänka att det kanske finns folk som tolkar dem illa, medan de som säger det bara försöker hitta ett ämne att prata om på lunchen.
Om hon inte vill prata om kvinnors kroppar, varför måste hon då göra ett inlägg om en annan kvinnas kropp och utseende?
Men.. man brukar väl vilja höja rösten kring saker som upprör en/berör en? Nu tycker jag du lägger fokus fel, klart man ska få säga till när man känner ”detta är fel”. Ska man alltid bara va tyst för att inte dra fokus till det skeva? Gäller det krig och kvinnoförakt också etc?
Måste det alltid vara hon som tydligen själv är missnöjd med sin kropp, låt människor se ut som dom vill och sluta påpeka att det är fel att vilja vara normalviktig.
Det är inte Adele hon kritiserar.
Hon menar ju inte att felet är att Adele tappat i vikt/blivit normalviktig, utan felet är att media hyllar det
Men snälla. Vad är det med vissa av er härinne?
Jag blev otroligt glad att läsa hennes inlägg. Önskar att alla tog till sig av det hon skrev. Hon är en förebild ❤️
Det är för mycket yta och perfekta liv på Instagram som påverkar framförallt unga tjejer väldigt negativ.
Varför är Molly alltid arg?
Är hon det?
OM du vet att hon är det indikerar det att du känner henne väl och borde själv kunna besvara din egen fråga, alternativt fråga Molly själv.
Antar att folk som inte följer henne tror att hon är arg jämnt, eftersom hon bara omnämns här när hon är just arg.
Oj blev chockad av inlägget för trodde det var Molly SANDÉN som skrivit ? Made more sense att det var Molly Hammar.. känns som att Molly S aldrig skulle skriva något sånt här, men det hade vart så värt om hon gjorde det pga vilket inflytande hon har…
Fick alltid höra att jag var så lycklig som kunde äta hur mycket som helst och ändå vara trådsmal… skulle gärna bytt mitt liv om lyckan satt i antal kilon…
Och jag fick höra hur fin jag var nu när jag gått ner i vikt, hur skönt det måste vara att äntligen vara smal osv. Att det berodde på djup ångest pga en mycket destruktiv relation var det däremot ingen som visste. Jag mådde piss och ville dö, åt inte för att han gav mig ångest kring min kropp, levde med ständig rädsla osv. Men ja, fin var jag i alla fall. Alltid nåt.
Ja den kommentaren är hemsk på så många sätt. Håller mig inom ramen för normalvikt utan att kämpa men har aldrig varit trådsmal. Efter mina två första graviditeter tappade jag vikt och blev nästan trådsmal. Efter tredje graviditeten gick jag ner långsamt i vikt. Kroppen hade tagit stryk efter tre graviditeter och det blev för mycket glass och ingen träning. Så jag bestämde mig för att lägga om kost och motion. Efter några månader var jag nästan trådsmal. Reaktionerna jag fick av bekanta som känt mig innan jag fick barn var att jag var så duktig som gått ner så mycket, vi pratar 8 kg, att det var det bästa jag gjort, att nu vänder sig män efter mig och vill ha mig. En person som jag såg som vän frågade om mitt sexliv blivit bättre eftersom jag nu var attraktiv för min man. Helt seriöst? Kan säga att jag sa tack och hej till ett gäng bekanta. Tänker ibland på den tiden och undrar fortfarande vad det är för fel i skallen på vissa. Kan tillägga att det var enbart kvinnor som kommenterade. Killkompisarna hade inte ens lagt märke till viktminskningen.
Antagligen för att män inte lever med samma viktpress som vi kvinnor gör. Om man ständigt får sin kropp och vikt kommenteras så blir man väl störd till slut. Jag tror att vi skulle vara lika obrydda som männen om det var så att våra kroppar även fick vara fredade.
”Lyckan sitter inte i kilon”…
Nja, tror väl ändå att en del lycka sitter där. Tar vi t.ex. fetma (som är en sjukdom) skulle många må bättre av att inte lida av fetma, och därmed bli lyckligare för att de mår bättre. Detsamma gäller många orsaker till fetma och övervikt (menar inte 5-10kg för mycket här), flertalet överäter p.g.a. psykiska orsaker, och om vården kunde komma åt det skulle fler människor bli lyckliga och om de då vill gå ner i vikt om de anser sig behöva det. Bland annat.
Men då säger du ju emot dig själv. Om de har överätit av psykiska orsaker så är de ju olyckliga pga de psykiska orsakerna, inte av sin vikt
Jag tolkar det som att personen menar att om man vågar röra frågan varför personen är fet så kan man komma åt orsaken och därmed ohälsan. Men det är min tolkning, den kan ju vara fel.
Precis
Men att då pga sitt mående dessutom gå upp kraftigt i vikt, gör bara måendet ännu sämre, osv osv i en nedåtgående (eller uppåtgående…!) spiral. Man mår dåligt och tröstäter/går upp i vikt/mår dåligt för att man gått upp en massa i vikt/fortsätter att äta för att dämpa det dåliga måendet, osv osv…..
Men har man levt med kraftig övervikt, fetma, kanske matmissbruk, överätning, ätstörning, hetsätning, ångest. Då blir man ofta VÄLDIGT LÄTTAT OCH GLAD, ja kanske lycklig!!! När man är av med skiten(alltså inte att man blir lycklig för att man går ner i vikt men om man får bort problemen kopplat till övervikten också)
Det pratas KONSTANT överallt om att man inte ska bli smal, att man inte ska gå på diet, inte prata om sin tjocka kropp med annat än kärlek. Men sanningen är ju att övervikt är ett av västvärldens största problem, en folksjukdom. Mer än 50%av Svenskarna är överviktiga. Det är inte bra. Fakta. Med det sagt ska alla kroppar få vara, inte hånas av andra osv. Men vi måste samtidigt kunna säga sanningen, det ÄR ohälsosamt med övervikt. Och att vara kraftigt överviktig är i de flesta fall en ätstörning/missbruk precis lika mkt som anorexi, ortorexi å bulimi
Pratas det överallt om att man inte ska bli smal och banta? Det är ju det ENDA det pratas om.
Så gick Gunilla ner 10 kilo på 2 veckor.
Kom i form med enkla promenader.
Beach 2021.
Få platt mage med tre enkla övningar.
Köp våra tabletter så går du ner tre gånger mer i vikt.
…
Lägg till alla som gapar om att någon uppmuntrar ohälsa genom att enbart synas offentligt och vara överviktig.
Sen kan man även lida av hetsätning och ändå vara smal, som jag. Det är näst intill omöjligt att avgöra mående utifrån vikt, men visst finns det dom som är så uppenbart överviktiga att man kan anta att de kanske skulle må bättre av att gå ner några kilo. Adele var väl däremot inte så pass överviktig innan?
Kurt Cobain var normalviktig. Han måste ha mått bra och varit hälsosam.
Ja han var hälsan själv!
Dessa trötta jämförelser. Alla vet att smala kan vara osunda och olyckliga. Det förändrar inte att övervikt är dåligt för det fysiska välbefinnandet och oftast ett symptom på psykiska problem.
Och det tröttsamma pratet om överviktens påföljder med sjukdomar. Varför dras det upp hela tiden? Står ju redan uppe i texten att det inte var nödvändigt skriva om det.
För att folk nöjer sig så fort någon blivit smal. Dåså, nu är du hälsosam. Över till nästa tjockis som vi ska hetsa ner i vikt.
Hur man tar sig dit eller hur man i övrigt mår är inte intressant. Bara man blir smal.
Du jag upplever faktiskt tvärtom. Ingen hetsade ner min vikt. Tvärtom var det som om folk ville att jag skulle fortsätta vara tjock. Du är så fin som du är, du är så gullig, fina vackra du. Huvudsaken du är frisk. Sådant fick jag höra hela tiden av vänner och bekanta. Ville jag avstå en extra portion hette det hela tiden ”du måste ju kunna unna dig något”.
Oj, det är helt emot vad jag upplever. Kolla på tidningar, annonser online, kommentarer online. Så här går du ner i vikt, gå dig smal, lchf, ät dig smal till sommaren, osv. Allt går ut på att bli smal. Alternativt vara kurvig på rätt ställen.
Du pratar om media. Jag pratar om människor.
Jag upplever inte det bland mina vänner och bekanta heller. Snarare tvärtom. Att de också tjatar om att man ska bli smal någon gång. Fast de låtsas göra det av omtanke.
Jag tror att 10:21 är ett undantag. Speciellt med tanke på att ätstörningar kryper längre och längre ner i åldrarna enligt siffror. Barn som inte vill äta för att de är rädda att bli feta. Ja, måste bero på att alla uppmuntrar sååå till sjuklig fetma.
Men dina vänner och bekanta vill såklart inte att du ska fortsätta vara tjock utan att du ska tycka om dig själv. Det kanske blir missriktat, om det du egentligen hade velat ha var uppmuntran att förändra hur du levde, men då är det ju en idé att berätta det och förklara på vilket sätt man vill ha stöttning istället. Det låter ju som att det kom från en fin plats och som att de ville dig väl?
Ja, jag hade hellre varit större om jag slapp de ätstörda tankarna och rädslan över att gå upp i vikt konstant, det är ett helvete. Bra mkt ohälsosammare än att ha övervikt tror jag. Hade hellre varit lycklig och överviktig.
Övervikt kan leda till sjukdom. Däremot är det inte ett symptom på psykiska problem.
Det kan det vara.
Det var dock inte det som stod i kommentaren.
Herregud alltså.
Kurt Cobain var inte smal. Han var gravt underviktig. En jäkla skillnad.
Nej han var inte gravt underviktig.
Han var i nedre skalan av normalt BMI, ibland på gränsen till underviktig. (Lätt att googla fram faktiskt.) Är det gravt underviktig?
När han dog vägde han 61 kilo. Ett BMI på 19,95. Gränsen till lätt undervikt är ett BMI på 18,5. Han var alltså inom gränsen för normal vikt när han dog. Hälsosam på alla sätt och vis.
Jag har en övervikt, inte en ”kraftig” sådan men ändå en märkbar sådan. Jag hatar min övervikt, men har ändå accepterat mig själv just nu. Men min framtida viktnedgång är ständigt i mina tankar. Jag hatar mig själv på bild. Kläder sitter inte alltid snyggt även fast jag köper min storlek. Jag har en utstickande mage som jag påminns om varje dag jag ser mig själv i spegeln. Jag har ett runt ansikte. Jag har stora armar. Listan är lång, och jag har aldrig någonsin uttryckt mig eller tänkt något positivt om min övervikt. Den förhindrar mig i vardagen. Jag orkar inte så mycket jag skulle vilja. Jag tränar och rider varje dag, så vardagsträningen finns där. Men jag måste ta tag i min kost.
Förlåt för mitt rantande. Det var inte meningen att det skulle bli en sådan här kommentar. Men ja, jag tänker ofta när kroppsaktivister skriver om att alla kroppar ska accepteras och synas att det hela låter jättebra. Men någonstans i bakhuvudet så tänker jag ändå att ”det är inte hälsosamt!” och det är det inte. Jag ser mig själv som tjock, även fast kompisar bestämt hävdar motsatsen. Jag vet att jag hade varit mycket finare som smal. Jag är glad att min mamma, trots att jag ibland blir arg över hennes tjat, peppar mig och påminner mig. För jag vill inte se ut så här hela livet.
Jag är också överviktig och på väg ner i vikt. Det tråkiga är ju att höra att så fort en tjockis likt mig lägger upp en selfie så uppmuntrar vi övervikt, vi står för ohälsosamma ideal osv. Vad ska vi göra? Gömma oss hemma till den dagen vi gått ner i vikt? Sluta gå på stranden på sommaren så att inget barn får för sig att man kan bada och ha kul när man är tjock? Sluta posta inlägg på Instagram där våra kroppar syns?
Det tycker jag är tråkigt. Jag vet att jag inte är hälsosam och jag vet att folk dömer mig och tycker att jag är ful. Men tills dess jag gått ner till normal vikt vill jag faktiskt få existera bland andra människor på samma villkor.
Jag förstår dig. Jag fick också hela tiden höra att jag var så fin, man duger som man är, banta är farligt osv. Men jag mår mycket bättre i min kropp nu som i stort sett normalviktig.
Vad vill du att dina vänner ska säga? Att du inte duger så länge du är tjock? Och duger till vad? Du kanske inte duger till att komma med i balettakademien men man duger väl till att vara en bra vän till exempel? Sen kan ju vänner stötta någon som vill gå ner i vikt. Men nog fan skulle jag bli ledsen om mina vänner sa att jag inte dög pga min vikt.
Skrev jag någonstans att någon i min närhet säger att jag inte duger på grund av min vikt? Och självklart vill jag inte att någon säger det, och i så fall säger jag emot. Jag vet inte hur högt i tak du och dina vänner har, men när det gäller vikt så pratar jag och mina vänner i alla fall väldigt öppet. Speciellt med mina två närmaste vänner.
Det är inte det att jag blir besviken över att de säger att jag är fin som jag är, det blir väl alla glada av att höra. Men jag uppskattar att mina vänner inte försöker få mig att tro att jag är normalviktig eller smal, vilket jag verkligen inte är.
”Du duger som du är!”
Ja, vad skulle man inte duga till som tjock?
Jag och mina nära vänner pratar också öppet om vikt. Därför kan jag också säga till dom att jag vill ha deras stöd, vill inte att de nämner om jag inte tar en bulla till kaffet osv. Men att jag duger som jag är utgår jag från att de tycker. Annars vill jag inte vara deras vän.
Ursäkta men vad diskuterar vi ens? Har du eller jag missförstått något? Jag känner knappt igen mig i dina svarskommentarer och det känns som du tolkar det jag skriver fel. Vi har uppenbarligen olika preferenser vad gäller hur vi vill att våra vänner ska bemöta viktproblem. Självklart vill jag inte heller att de ska höja fingret åt en eventuell bulle jag äter, men jag vill inte heller att de bemöter mina ärliga och reflekterande tankar om min vikt med ”Du är väl visst smal! Du behöver inte gå ner i vikt!”. Jag vill inte höra osanningar, även de som är menade väl, om min vikt. Jag är inte blind liksom, jag vet att jag är överviktig.
Och är ni vänner så kan du väl säga det åt dom?
Jag har väl skrivit två, tre gånger nu att vi pratar öppet om vikt? Det jag dragit upp (förfinande kommentarer och liknande) är bara exempel. Framkom inte det?
Jo men ändå så bemöter de dig inte så som du vill verkar det som. Du vill påstå att folk runt överviktiga motverkar en viktnedgång baserat på dina rövhattar till vänner. Jag påstår att det inte generellt är ett problem att folk uppmuntrar andra att vara feta. Varken media, samhället eller folk i stort.
Får du inte den stöttning du behöver så är det dina vänner (eller er relation) det är fel på. Samhället ser dock inte ut så. Öppna ögonen.
Smalnormen är för stark för att någon skulle sträva mot fetma. Vakna.
Med det sagt. Lycka till.
Omöjligt att diskutera med dig då du inte vill förstå.
Wow du har missförstått mig rejält. Mina vänner är väldigt stöttande, tack så mycket! Sedan märker man att vi har olika syner på var gränser går när man är tjock och smal, men man har väl generellt olika syn på saker. Jag vet inte hur du tolkat min text, men något fel blev det där. Det jag dragit upp är exempel på hur jag inte vill att mina vänner bemöter mig, och inte hur de faktiskt bemöter mig. Om det inte framkom så får jag väl be så mycket om ursäkt. ”Rövhattar” var väl att ta i innan du ens försökt klura ut om det skett något missförstånd någonstans.
De sa det när jag höll på med min viktnedgång. Alltså att det inte behövdes, jag var fin ändå, dög ändå. Jag hade hellre mottagit pepp och hjälp på vägen ärligt talat.
Säg det till dom då. Är de dina vänner borde de väl kunna förstå och ge det stöd du behöver.
Hemska vänner som tycker att du duger oavsett vikt!
Ja, ja, ja, lyckan kanske inte alltid sitter i hur många kilon man har dragit på sig eller inte. Däremot finns det en faktisk koppling till hälsan, oavsett hur mycket kroppspositivisterna anstränger sig. Och innan du kommer med att övervikt kan bero på stress, depression, sömnbrist, hormonsjukdomar, gener, ålder eller något annat som ”du är fin som du är”, så är det ett trist faktum att fetma *oftast* beror på den livsstil du har.
Och fetma = ökad risk för sjukdomar (diabetes, högt blodtryck, belastningsskador, cancer, depression och en hel del annat). I de allra flesta fall är fetma ett val du gör, inget annat. Sorry, not sorry.
Poängen flyger verkligen högt över er som bestämt måste påpeka att övervikt är ohälsosamt. Ja, det är det. Det är dock inte poängen.
OK, jag nappar. Berätta för mig vilken poängen är. Jag är ganska trög, så håll dina argument enkla.
”[vägen till framgång och lycka] Svaret ligger inte i att ha en perfekt kropp. Svaret ligger i att bli vän med sig själv. Att sluta se på andra och jämföra sig. Nu mer än någonsin vet jag att mitt värde ligger inte i hur min kropp ser ut.”
Det handlar alltså inte om fysisk hälsa över huvud taget. Det är inte det Molly tar upp. Ja, det är en riskfaktor att vara överviktig, men är man mindre värd för det?
(Sen ska man komma ihåg när man pratar hälsa att vikt är EN faktor. Sen finns det mängder av andra faktorer när det kommer till fysisk hälsa, lika många till när det kommer till psykisk hälsa. Är man mån om någons hälsa på riktigt så bör man alltså inte stirra sig blind på en enda faktor, vad det står för siffra på vågen. Speciellt inte när det leder till att andra faktorer kan bli sämre (exempelvis den psykiska hälsan när folk påpekar ens vikt konstant). Gör man det kan man åtminstone vara ärlig med att det inte är hälsan man är mån om)
Eh, har jag sagt att man är mindre värd när man är fet? Nej. Att lyckan sitter i en perfekt kropp? Nej. Däremot är jag så förbannat trött på alla automatiska politiskt korrekta bortförklaringar, som om fetma inte har någon betydelse, att det rent av kan vara något positivt. Det är det inte, kommer aldrig att bli.
Att inte vara fet är en betydelsefull faktor för hälsan, kroppslig såväl som psykiskt. Det är oftast något man kan påverka, eller välja att låta bli. Men sluta med dravel som ”bli vän med dig själv”, ”ditt värde ligger inte i hur din kropp ser ut”, ”du är fin som du är”. Fetma är i de allra flesta fall ett fysiskt tillstånd man har skapat själv, och då får man göra något åt det eller finna sig i de problem som följer med på köpet.
Om det har någon betydelse för diskussionen vet jag inte, men jag är själv kraftigt överviktig på grund av dåliga livsval. Inte fan går jag runt och är lycklig för det. Jag gör något åt det.
Men igen, det är inte poängen. DU har inte sagt att man inte är värd något eller att lyckan sitter i en perfekt kropp men media gör det och det är det Molly kritiserar. Hon kritiserar inte Adele för att hon har gått ner i vikt. Sen kommer du och några andra och bara måste poängtera hur ohälsosamt det är. Ja, det är det (där är vi ju överens), Varken Molly eller Adele säger emot det. Men om du på riktigt vill prata hälsa så kan du inte stirra dig blind på en våg. Då är det inte någons hälsa du bryr dig om.
Ja, du kanske är olycklig för att du är överviktig men utgå inte från att alla andra är det. Jag är också överviktig men långt mycket lyckligare nu än när jag hade normalt BMI. Och min totala hälsa är bra mycket bättre än då också.
Sen blandar du ihop övervikt med fetma, det är två olika tillstånd.
Så du har en mycket bättre hälsa nu när du är överviktig, eller fet, eller tjock, eller rund eller vilket epitet du nu anser vara korrekt i just ditt fall? Ha, ha, säkert.
Ja det har jag, totalt sätt. Min vikt är inte bättre med de risker det kommer med men min hälsa är faktiskt bättre.
Mina värden är också bättre nu än när jag var smal. Min sjukdom har blivit bättre nu när jag äter bättre och mer varierat, när jag rör på mig och är aktiv. Är det verkligen så konstigt att tänka sig?!
(För att inte tala om min mentala hälsa som är såå mycket bättre nu.)
Skönt för dig, det är ju faktiskt det viktigaste❤️
du vet att man klassas överviktig om man bara har 1-5 kg över sin idealvikt. så vad är egentligen fetma för dig? man kan ju ha 10 kg övervikt och ändå klassas normal och hälsosam.
Jag vägde nästan 90 kg för över 3 år sen. jag är 160 cm så enligt bmi var jag fet. jag märkte att jag fick lite hälsoproblem. väger nu 70 kg. på min längd är det fortfarande övervikt men jag mår så mycket bättre, trots övervikt så ser jag normalare ut dessutom. men så som många av er skriver här inne så borde jag gå ner typ ännu mer så att jag ska klassas normal. det är ju helt absurt.
Övervikt är inte mer betydelsefull faktor än någon annan när det kommer till hälsan. Hälsa är ett brett begrepp som innefattar mycket. Man kan inte isolera en faktor och tro att den löser hälsan.
Men det ville nog bara vara snälla och menade att de tycker om dig oavsett vikt.
Oj, hamnade fel.
Tex träna för att man har ångest låter inte direkt hälsosamt.
Träning kan vara ett utmärkt sätt att hantera ångest att istället bli förlamad av den så att riktar man energin mot något annat, träning brukar ha positiv inverkan på även sömn och blodtryck.
Jo det vet jag, men många får också ångest när de inte tränar. De kan inte hoppa över ett pass för att det ger ångest osv.
Tvärtom är träning bra mot ångest, riktigt effektivt faktiskt.
Och tyvärr upptäcks inte träningsmani (glömt ordet nu) och tas på allvar just för att det ses så hälsosamt. Många tränar för att det ger ångest att INTE träna.
Det var den typen av ”träna av ångest” jag syftade på. Men ja, fysisk aktivitet kan vara bra mot generell ångest.
Ortorexi, absolut men tror man behöver få fler att röra på sig då vi har väldigt stillasittande livsstilar här i Sverige. Men allting ska såklart göras med måtta och även träning kan gå över styr precis som med vad som helst egentligen
Bra mkt bättre än att knapra piller iaf. Nämn ett bättre sätt att hantera psykisk ohälsa än fysisk aktivitet?
Min psykolog plus min psykiatriker uppmanar mig att träna för att bearbeta min ångest. För att jag lättare ska kunna distraheras från mina överkänsliga sinnen och tankefällor. Träning har blivit så förknippat med kroppsform, när träning kan ha så många fler syften bakom sig.
Och INGET säger att Adele är hälsosam nu bara för att hon är smal eftersom vikt är EN faktor av många.
Fast det vet nog alla redan…
Normalvikt är då inte detsamma som normalt förstånd. Läste du inte att detta undanbads? Allt prat om sjukdomar och att uppmuntra till fetma.
Men du kunde verkligen inte låta bli ändå?
Patetiskt!
Det är något nästan tvångsmässigt behov en del har. Så fort de ens ser en tjock person måste de börja mässa om hälsan.
Dubbelmoral.
Molly visar upp sig i typ underkläder på Insta, upplever det som hon verkligen har behov av bekräftelse.
Var nöjd med din kropp men varför hela tiden exponera sig själv?
Tror inte hon är bekväm i sin kropp…annars hade detta behov inte funnits.
Eller så tycker hon att hennes kurviga kropp är sexig och vill gärna visa den för att andra kurviga tjejer ska känna sig snygga..?
Är väl mer troligt att man INTE visar upp sin kropp på det sättet om man inte är nöjd ?
Eller hur! Hon kanske också tycker att alla kroppar ska få synas ( inte bara smala). En bra förebild för tjejer som kanske inte är så naturligt jättesmala.
Men att träna tre gånger om dagen som Adele säger att hon gör låter inte nyttigt och faktiskt lite ätstört. Som nån skrev, om man måste träna tre gånger om dagen för att behålla vikten är det nog inte den vikten man är ämnad att ha.
Word. Normal kost (alltså ej diet eller hetsätning osv) samt träning 2-3 dagar i VECKAN = din normala vikt. Tränar du mycket mer eller äter mycket mindre/tränar inte och äter massor kommer du inte hamna på din idealvikt. Självklart kommer inte allas idealvikt vara densamma!
Träna 2-3 dagar i veckan…alldeles för lite. Träna 5-6 dagar i veckan, välj mat som är bra dvs inte snabba kolhydrater och socker. Träna 2 dagar i veckan innebär alltså vila 5 dagar i veckan. Inte speciellt bra.
Beror väl på vad ens syfte med träningen är. Är det ren viktnedgång så är maten 80% av resultatet. Sen finns det så klart fördelar med träning utöver vikten. Men beroende på vad syftet med träningen är så är också vägen dit olika. Man kan alltså inte säga att den här träningen så här ofta är bäst. En dansare tränar inte samma som en tyngdlyftare.
Att inte träna aktivt fyra-fem dagar i veckan är ju inte samma sak som att vila, dvs du ligger troligtvis inte helt stilla i soffan dessa dagar? Att röra på sig genom promenader och vardagsaktivitet de flesta dagar och lägga till 2-3 dagar medelintensiv-intensiv träning är mer än tillräckligt för de flesta!
Precis! Man behöver ju inte träna 5-6 dagar i veckan, det låter ju nästan åt det överdrivna hållet…
Ja speciellt om det är viktnedgång som är målet. Då är det viktigaste vad du äter (ännu mer om du är kvinna). Om du tränar intensivt 2 eller 3 eller 5 dagar i veckan är inte det som avgör.
Och som sagt. Man kan röra på sig utan att ”träna”.
Beror ju på vad man lägger in i begreppet träning. Jag tränar 5-6 dagar i veckan. Inget överdrivet utan jogg 3 gånger i veckan, några gympass och ngn typ av yoga. Utöver det cyklar till och från jobbet, går ut med hundarna ca 2 timmar om dagen. Ser inte direkt övertränad ut för det. Äter vegetarisk lchf.
Håller med att för enbart vikten är det kosten som är det primära att ändra men för att få kondition och styrka är det träning.
Många sitter faktiskt stilla större delen av veckan, åker bil till jobbet, tar inga längre promenader och unnar sig hämtmat och fika konstant. Svårt att väga upp det med två aerobicspass i veckan.
Absolut. Men att gå till jobbet räknas nog inte som att träna. Men jag håller med om att man kan vara aktiv utan att träna. Ta promenader tex.
Beror väl på hur långt det är till jobbet… Vintertid när jag inte kan cykla går jag totalt då 8 km vilket blir vad vissa då kallar träning dvs powerwalk. Räknar set inte som träning utan mer vardagsmotion.
En intressant grej är det där med återhämtning också, lyssnade på Therese Alshammar som sa att när hennes mamma simmade så tränade dom inte under menstruation vilket gav kroppen tid att återhämta sig och detta gav ett bättre resultat än när de tränade varje dag även under menstruation.
Hörde också det. Såklart viktigt med återhämtning på den nivån. För en vanlig motionär går det nog fint att varva löpning, gym och yoga utan att vila en vecka per månad. Sen brukar man ju då och då åka på förkylningar och magsjuka och inte kunna träna ändå.
https://www.dn.se/insidan/forskaren-darfor-fungerar-inte-traning-mot-overvikt/
Jag tränade 2 gånger i veckan och resten av dagarna tog jag 1 h power walk. Räcker gott och väl.
För vissa är det ju den där powerwalken som är träningen och resten sittandes framför datorn.
Adele verkar nöjd så ?♀️
Men hur står det till med läsförståelsen? Det som rubriken syftar på är ju att det är viktraset som är otroligt, inte att livet blir otroligt bara för att man är smal.
Håller med till 100%
Precis!
Letade efter denna kommentar, förstår verkligen inte hur hon fick ihop att livet blev otroligt.
Hon spinner ju vidare.
Helt otroligt att ett ord som otroligt kan tolkas på så otroligt många sätt.
Otroligt många kommentarer på otroligt kort tid.
Står ju ingenting i artikeln om att man får ett otroligt liv ? Hon har ju totalt missförstått meningen/gjort om hela betydelsen av vad det står.
Alla fettaktivister missförstår alltid allting eftersom världen inte är så elak som de behöver att den är för att få utrymme för sin aktivism. Då missförstår de med vilje så att de har något att skapa drama kring.
På tal om att missförstå med flit..
du är säkert samma person från förra inlägget där det diskuterades övervikt.
vadå fettaktivister. så bara för att man inte passar idealet så är man fet? Du har en sjuk kvinnosyn. tror förövrigt att du är en man så som du skriver, eller en jätte ytlig kvinna som har helt skeva åsikter.
Tagga ned och låt en människa vara lycklig över sitt ”viktras”
Var har Molly kritiserat att Adele gått ner i vikt?
Kanske inte Molly hon menade utan överlag.
Alla får se ut hur de vill utan att någon ska lägga sig i det.
Så länge de inte är tjocka
Känns som att alla i det här kommentarsfältet diskuterar äpplen och päron med varandra.
Nej, nu ska jag gå ut på en promenad. So long.
Den här bloggen missar ofta den (enligt många) mest framträdande poängen. I det här fallet: Att ordet ”otroligt” uppenbarligen har missförståtts.
I nåt annat inlägg nämns Ben Mitkus inlägg angående uppbrottet med Diana. Men det mest roliga/framträdande nämns inte: att han har skrivit en otroligt fånig och högtravande text för att låta smart/djup/whatever.
Äh, sorry för gnäll men jag tycker ofta att den ”övergripande” poängen missas och att C bara springer på den lättaste/plattaste bollen.
Och det är tröttsamt att dra paralleller till Tramsfrans (men nu var det väl i och för sig ett tag sen någon gjorde det), men det är uppenbart att han har en mycket roligare och skarpare ”blick”.
Jaja jag behöver inte läsa bloggen, jag vet.
Tramsfrans har verkligen både varit väldigt rolig och skarp. Numera känns han dock som en skribent för en random Hänt i veckan tidning.
Tycker du? Jag tycker att han ännu är vass och rolig och allt som oftast på rätt sida om nypen.
Haha, jag har tänkt precis likadant.
Håller med!
Tycker du verkligen att det går att jämföra?
Tramsfrans skriver max ett inlägg om dagen och ibland går det flera dagar utan att han skriver någonting alls, medan det som minst kommer upp 4 inlägg om dagen här inne.
Det blir som att jämföra äpplen och päron, men det är ju folk bra på här inne.
Det är kanske bättre med ett genomtänkt, genomarbetat och korrekturläst inlägg än fyra slarviga.
Kvalitet vs kvantitet menar du
Är övertygad om att det skulle skrivas om Justin Bieber helt plötsligt gick upp 30 kg…
Kolla alla män i Hollywood. Hur många artiklar i svensk media har skrivits om deras viktuppgångar? Sandler? Russell crow? Ben affleck?
Faktiskt! Det är massor av hollywoodmän som vikthånas, nu minns jag inte exakt vad han heter men någon av Affleckbröderna, hade ju blivit jätterund och var allmänt hånad. Di caprio likaså. För att inte tala om Mickey Rourke? eller John Travolta.
Har de hånats mer än av hänt i veckan i Sverige? Jämför en valfri artikel med en kvinna som gått upp i vikt med en som rör en man. Bara att de båda vikterna nämns betyder inte att de skrivs om på samma sätt.
Men vilka hånar kvinnor som går upp i vikt? Det är ju samma sajter. Finns väl inga sajter som hånar runda kvinnor men låter runda män vara ifred? Till och med på Flashback, som inte precis lutar åt det feministiska, hånas Edward Blom och Anis för hur de ser ut.
Men vilka hånar kvinnor som går upp i vikt? Det är ju samma sajter. Finns väl inga sajter som hånar runda kvinnor men låter runda män vara ifred? Till och med på F—-back, som inte precis lutar åt det feministiska, hånas E B och A D D för hur de ser ut.
Kvinnors utseende kommenteras ALLTID. oavsett om de gått upp i vikt, ner i vikt, är konstant smala eller feta. Spelar ingen roll vad de i övrigt presterat. Som sagt, jämför de artiklar du menar är hånande mot män och de som tar upp en kvinnas vikt.
Fast kan du svara på frågan? Du säger att bara hänt i veckan hånar män och kvinnor, och alla andra hånar kvinnor. Vilka är det som bara skriver negativt om kvinnor?
Nej jag frågar om det är fler media än hänt i veckan som hånar män. Sen säger jag att man kan jämföra en artikel där en mans vikt tas upp och en kvinnas, så kan man se hur det skrivs om dessa två.
Har inte sagt att alla media hånar kvinnor. Däremot kommenteras (inte nödvändigtvis hånas) kvinnors utseende oftare och på ett annat sätt än mäns.
Men ska man påstå att män är lika utsatta som kvinnor när det kommer till att få kroppen bedömd så vill jag ändå påstå att det är taget ur tomma intet.
(Om man tar Adele som exempel så nämner nästan alla som skriver om hennes nya musik också hennes viktnedgång. Är det nya musiken eller nya vikten som är relevant?)
Men hon ser ju ut som en helt annan person nu. Inte så konstigt att alla nämner det.
Jag tycker att det är konstigt. Speciellt när det borde handla om musiken hon släppt. Den blir väl inte bättre eller sämre beroende på hur hon ser ut?
Artister är ju både röst och utseende!
Det skrivs hur mycket som helst i kvällspressen om mäns kroppar. Ngn har en superkropp, ngn har gått upp eller ner för en roll, ngn har missbruk och gått upp eller ner etc. Skillnaden över lag är att män är rätt sakliga kring sin fysik. Vill de ha magrutor så läser de på och börjar träna och äta nyttigt (förutom töntarna som tar anabola då). Tjejer lägger hela sin existens i sin kropp, svälter sig, hetsäter, hoppar på konstiga pulvergrejer och förstör sin ämnesomsättning och mår psykiskt dåligt över sina misslyckanden. En fet man verkar mer stå för att han gjort vissa val av att njuta av det goda men försöker inte få det till att han är hälsosam och mycket snyggare med ölmage än magrutor.
Oj vilken analys där. ?
Troligtvis en man…
Jag var väldigt tjock som ung tonåring. Såg ovårdad ut och var utstött. Gick sedan ner ca 15 kg i samband med att jag växte väldigt snabbt en sommar. Mitt liv förändrades efter det, fick komplimanger varje dag i flera år, blev ”populär”, såg hur fin jag faktiskt var i ansiktet. Jag växte oerhört inombords. Lycka kan visst ha att göra med vikten. Jag blev så obeskrivligt mycket lyckligare efter den viktnedgången och är bara glad och tacksam över alla som sa så fina saker. Jag bryr mig inte ett skit om de som säger ”så ska det ju inte vara, att först när du gick ner all din övervikt så fick du ’bli något’”. För jo, för mig var det allt och jag är inte ett dugg arg på någon.
När jag råkat lägga på mig i vuxen ålder mår jag skit psykiskt för jag känner inte igen min kropp och det jag mår bäst som, och då tar jag alltid ansvar och går ner eventuella kilon. Sen mår jag tipptopp igen. Har ingen ångest eller ett jobbigt liv i övrigt. Folk tror de kan bedöma en hela tiden, SÅ många har fel.
Fast hur kul är det att gå runt med en rädsla för att gå upp i vikt hela tiden? Säger inte att du har det så men då är man varken lycklig eller fri.
Man är heller inte fri när man bär på övervikt. Övervikten är ett handikapp, både mentalt och fysiskt.
Jag är överviktig och jag ser det inte som ett handikapp, varken mentalt eller fysiskt.
Nu är jag förvisso smal men något av det bästa som hänt mig är insikten att min lycka inte baseras på vad andra tycker om hur jag ser ut. Saker kan hända i livet, jag vägrar låta min lycka stå och falla med mitt utseende.
När jag dör vill inte jag att folk ska minnas mig som ”hon den snygga”. Jag hoppas att de minns mig för mina inre egenskaper.
”då tar jag alltid ansvar och går ner eventuella kilon” menar du att folk som är överviktiga inte tar då ansvar över sin kropp?
Du vet väl att du har blivit besatt av din vikt tack vare din omgivning. vadå lycklig över att vara smal. du verkar ha nån ätstörning.
Känner igen mig till viss del. Gick upp typ 30 kg för fyra år sedan, har alltid varit smal på gränsen till underviktig tidigare. Tror det var en kombination av psykisk ohälsa, minipiller och att jag helt enkelt åt för mycket. Tränade paradoxalt nog mycket under den här perioden, typ 4 dagar i veckan, men fick väl ökad aptit av det och åt för mycket så jag gick ändå upp en massa. Efter något år slutade jag med p-piller och började begränsa mitt kaloriintag och gick ner dessa 30 kilon ganska snabbt, tror det tog kanske 6-7 månader. Jag blev mycket gladare efter det här och mer intresserad av att ta hand om mitt utseende och mig själv, och skäms lite när jag ser bilder från den perioden. Vill inte prata om det och skäms när jag tänker på att jag typ ens visade mig ute? Så jag förstår att det här gjorde något med mitt huvud som inte är bra. Det är så konstigt att liksom vara nöjd med mig själv men veta att det hänger på en så skör tråd som att om jag skulle gå upp i vikt igen skulle jag också börja tycka illa om mig själv igen.
Bara tröttsamt!
Jag hoppas att vi kommer till den punkten att alla får vara som dom vill! Men de känns som att kampen är svår, som i alla fall där alla får yttra sig om allt..
Jag har aldrig varit med om ett sammanhäng där man kommenterar någons matlåda elled ger bantningstips, men de betyder inte att det inte sker och de vore väldigt märkligt att jag utgår från ”mitt lilla sammanhäng” hur stort de än är, sakfrågan tycks alltid vara större än de egna sammanhanget men ändå är de därifrån vi blint hämtar våra uppfattningar. Vi glömmer lyssna på varandra, och är för rädda för att erkänna orättvisor för tänk om vi råkade bidra till en, det är jobbigt att ha fel, de har vi bevisat många gånger i detta landet i många olika frågor. Tyvärr?
Trött på detta svart-vita samhälle vi lever i. Dvs i termer av att nånting antingen är rätt eller fel, hemskt eller bra, gott eller ont.
Behöver inte ens läsa tidningar om smalhets, det är bara att titta på de flesta svenska influencers hur mycket de tar vartenda tillfälle för att fota sina platta magar, tighta kroppar.
Therese Lindgren sexualiserar sig konstant. clickbait till hennes videos har man sett där hon visar rejäl cleavege osv.
Tanbyklara instagram är bara fokus på hennes kropp. Hon har dessutom rest just för att träna. Och det är massa unga tjejer som följer dessa kvinnor. Tycker det är väldigt oroande.
Det är inte heller bara de utan kolla rebeccastella, Fanny lyckman och Alice stenlöf.
Vi har inte kommit ifrån 90-talet som gav flera av oss ätstörningar och komplex. Det fortsätter nu med influencers. Hade jag haft döttrar skulle jag aldrig låta de följa dessa personer.
Förstår helt din poäng och håller med om mycket, men jag reagerade på att du tycker det är sjukt att resa för att träna? Det har väl både fotbollslag och friskis och svettis-tanter gjort i alla år? Tycker det verkar superhärligt att åka till ett varmt land och till exempel cykla i nya miljöer och har svårt att se att träningsresor skulle vara skadligt att se för ungdomar…