Paula Rosas har åkt iväg till solen för att vara med på Pischa Strindstedts träningsvecka, där allt från surf och löpning till styrketräning och padel står på schemat.
Jag skulle nog kalla det för ”egentid tillsammans en nära vän där man kan släppa på alla måsten och bara ladda batteriet lite”, men det är det inte alla som gör.
Tydligen så är man lite av en dålig förälder – självisk och ego om du så vill – om man gör någonting för sin egen skull någon gång på ett år.
Att prioritera sig själv när man fått barn låter på vissa som att man helt plötsligt lagt på en åttonde dödssynd till de andra sju och förtjänar att bli piskad med en avbruten bilantenn.
Jag får liksom inte ihop resonemanget som vissa – framför allt mammor – för, där familjen alltid ska komma i första hand.
En mamma är väl en del av familjen? I alla fall vad gäller den här familjen som jag skriver om här ovan
Så om familjen alltid ska sättas i första hand, men utan att mamman någonsin får ladda batterierna med egen träning, sovmorgon, solohäng med vänner eller bara i sitt eget eminenta sällskap och en bok, så borde ju det betyda att familjen minus mamman alltid ska komma i första hand.
Hon ska alltid sätta alla andras behov framför sitt eget, eftersom familjen kommer i första hand, men får aldrig ha ett eget behov?
Gudars skymning, ha ett eget behov och möta det!?
Helt ärligt, ni som gnäller över att Paula rest iväg på egen hand och skriver att hon njuter, samtidigt som hon skriver om saknaden efter resten av familjen…
Vilken mamma tror ni mår bäst, med massor av energi att göra roliga saker med sina barn och partner? ’
Alternativt 1: Den mamma som för längesedan slutade ha egna behov, och som slutat existera på alla andra sätt än som den osjälviska mamman?
Som aldrig gör någonting för sin egen skull, och inte ens vet vad hon tycker om längre, som bara är där om någon behöver någonting som hon eventuellt kan fixa.
Alternativ 2: Den mamma som hela tiden fyller på med energi, både genom sin familj men också för sig själv. Som kommer hem efter en resa, ett glas vin med en vän, ett träningspass eller en löprunda, glad, energisk och med ett fulladdat batteri?
Mamman, som visar sina barn att det är någonting positivt att ta hand om sig själv, och att man aldrig ska sluta med det, oavsett hur mycket eller lite det blir de olika gångerna.
Bara för att man väljer sig själv så betyder det inte att man väljer bort någon annan.
Och… det som är så tråkigt att ta upp, men som samtidigt är så jäkla sant:
På varje 999 skuldbelagda mammor som får skit för att de prioriterar sig själv ibland, så går det ett styck man.
På sin höjd.
Jag tror helt ärligt inte att knappt någon skulle reagerat på det här sättet som det varit Hugo som åkt iväg med sina killkompisar och spelat hockey, eller vad han nu gör för att ladda sina batterier!
Jag tror heller inte att han skulle lämnat en lista till Paula där han skrivit ner alla saker som hon behöver komma ihåg under den här veckan, när han är borta.
Föregående inlägg 
Har inga barn, och har till 99% ”bestämt” mig för att inte skaffa några heller. Men det känns inte särskilt hälsosamt att endast se det som att det är något fel så fort en kvinna med barn gör något utan dom. Du slutar ju inte att vara din egna person bara för att barn finns med i bilden. Förstår att man kanske inte kan göra allt precis som innan, men så ska det ju även vara för mannen (som av någon anledning oftast kommer undan med saker.)
Många av mina kompisar är aktiva inom hund och hästvärlden. Och här är det inge konstigt att så fort mamman är redo så ”lämnas” barnet med pappan för att mamman ska kunna åka iväg på träning eller tävling.
Och ingen i min omgivning som reagerar på det, mamman liv, intressen och hobbys behöver ju inte upphöra bara för att man får barn. Männen fortsätter ju med sina hobbys/intressen, så det är ju klart att även kvinnorna ska kunna fortsätta göra vad det väl, även om det dock kräver lite mer planering bara 🙂
Förlåt med herregud vad många olika aktiviteter??
2 var räknade jag till? De är ju inte mycket
– Klättring lördag (Leo)
– Gymnastik måndag (Leo)
– Skills tisdag (Molly)
– Fotboll onsdag (Molly)
– Thaiboxning torsdag (Molly)
[Borttagen kommentar]
Jag fattar inte heller. När gör Molly läxorna? När går hon och lägger sig? Kanske är det annorlunda nu, men när jag var barn och kom hem från skolan vid 15.30 så var det mellis, läxor och vänta tills mamma kommer hem. Middag 17-18, och sen var det väl läggdags senast 20 för oss barnen.
Ett schema för en bebis kanske? Många barn har aktiviteter som slutar vid åtta halvnio ett par gånger i veckan.
Nej. Jag gick på lågstadiet då. Barn i den ålder behöver väl göra läxor, äta middag och sova 11 timmar, så om en aktivitet slutar 20.30 så är man inte hemma förens om 20-30min kanske. Har man då ätit middag innan aktiviteten eller? Vilken tid börjar skolorna på morgonen nuförtiden?
Helt klart är det en skillnad från när jag var barn och bodde på landsbygden.
Japp, helt klart olika liv. Men det funkar nog båda två.
Men det där är väl inte mycket aktiviteter för ett aktivt barn. Mina tre ungar har träningar och matcher hela tiden och de älskar det. Det är där de träffar sina kompisar osv. Middag äter de innan eller efter som det passar (eller både innan och efter om man tränat hårt) , läxor görs i tid och ingen lider av sömnbrist.
Min yngsta är 12, han släcker lampan 22 och går upp 7. Kommer hem från träning kl 20.45 tre kvällar i veckan och då äter vi middag.
Vi har i och för sig utländsk bakgrund och kanske är mer vana vid sena middagar etc.
Idrotten i skolan trollar man inte bort, hur gärna man en vill? annars är det två aktiviteter..
Alla är fysiska aktiviteter. Varför inte välja en aktivitet som tränar den andra hjärnhalvan? T ex spela ett instrument?
Men herregud, antagligen för att Molly har valt just dessa aktiviteter???? Jag tror dem absolut hade uppmuntrat henne till annat om hon hade visat intresse för det.
Självklart är det inget fel i detta! Tyvärr tror jag att det är just mammor som har tappat bort all identitet utom just mammarollen som ger sig på andra sådär, som tycker att det är läskigt att andra mammor verkar kunna ha flera olika roller i livet.
Det där med att ingen skulle reagera om pappan åkte iväg tror jag ändå är fel nu för tiden. Jag reagerar på om pappan verkar ha en massa resor medan mamman alltid får vara hemma och sköta allt! Här reagerar jag starkt på att det ska behövas en lista med allt som händer för veckan för att pappan ska kunna rodda allt. Det luktar mansbebis och det är inte en lukt som är smickrande på något sätt!
Min egen pappa var lika delaktig i familjelivet som mamma. Mina vänner tyckte alltid att det var så konstigt att det var pappa som lagade all mat och att det var ännu konstigare att det kunde bli så gott när en pappa lagade mat. Jag reagerade redan som liten på att andras pappor inte var närvarande i familjen. Deras pappor satt alltid och läste tidningen i något avskilt rum medan mammorna lagade mat samtidigt som dom städade och vek tvätt. Jag tyckte det var SÅ konstigt och omysigt!
Är också uppvuxen med föräldrar som delat lite annorlunda på hushållsarbetet, mina kör helt ombytta roller ?
Pappa är fortfarande den som gör i princip ALLT, mamma ber honom tom om kaffe istället för att göra en själv :p
Jag är den typiska nr 1 mamman. Vigt exakt varje minut åt mina barn när jag inte varit på jobbet. Dör har jag blivit utbränd – antagligen för att mitt huvud samtidigt var fylld med 100% barn och hemma och 100% jobb. Nu när barnen är större, fixar sina egna aktiviteter, läxor osv så fattar jag att jag gjort fel. Jag har liksom ingenting kvar. Och får sällan några nya inputs så vad ska jag och min man prata om? Vi hamnar i soffan, gloendes på tv. Kväll efter kväll efter kväll… samtidigt så har jag ju så gärna velat vara en närvarande mamma i allt som alltid ställer upp på allt. Det är svårt att vara en mamma!
Om du inte vill glo på tv. Fundera på vad du vill göra då? Träffa en vän? Gå med i ett odlingskollektiv/träna etc.Det är ju ditt fel om du lever ett liv du inte vill. Ingen annans. Folk som gnäller på Paula är avundsjuk.
Ta det lugnt.. den här personen verkar inte skylla på någon annan över att det blivit som det blivit.
Man glider in i vanor och livsstilar, och det är inte en snabbfix att vända invanda mönster. Insikten att det inte riktigt är som man vill är en mycket bra början 🙂
Hon gnäller ju inte på Paula, mer ett konstaterade om hur hon har gjort och nu har det fått konsekvenser som hon inte trivs med.
Steg ett för att hitta tillbaka till sig själv: Lägg dig tidigt på kvällen och läs en bok i sängen.
Steg två: Lägg dig tidigt även nästa kväll och läs en bok i sängen.
osv….
Plus sluta helt med kaffe ,coca-cola och annat med koffein.
Om man sover ordentligt behövs inga uppiggande drycker, som sen får en att sova sämre nästa natt.
Exakt så har jag det nu. Mina döttrar är 5 & 3 år och jag är ”bara” en mamma. Arbetar 80% som förskollärare också så i mitt huvud handlar allt om barn ? Det enda jag gör för mig själv är en promenad ibland men annars, inget.
Har inte detta redan tagits upp ca 100 ggr…Alla gör uppenbarligen som de vill ändå
Kul inlägg att vakna upp till. Familjeliv 2.o
Du kanske ska införskaffa andra rutiner om du både ”vaknar upp” till Bloggbevakning och dessutom läser ett kommentarsfält till ett inlägg du uppenbarligen inte ens tycker om? OCH kommentarer inlägget?
Sen när är det fel att tänka på sitt eget psykiska och fysiska mående, fler borde göra det då skulle det bli mindre sjukskrivningar!
Om pappan inte vet vad barnen har för sig under en vecka så är det verkligen på tiden att han förstår det. Han ska inte behöva en lista SOM MAMMAN SKRIVIT. Självklart ska mamman kunna åka iväg på en resa utan resten av familjen!
Verkligen! Tycker det är den stora grejen att reagera på om något. Världens lista, har han inte koll på nåt?
De mammor som i detta fall hoppar på Paula, ger ju även Hugo en jävla käftsmäll, de förminskar honom som pappa som inte kan ta hand om sina barn lika bra som Paula kan.
Jag tror det handlar om avundsjuka av olika anledningar,många har inte råd eller har inte den möjligheten att lämna sina barn med någon de litar på men för den sakens skull så behöver man ju inte kasta skit på den som kan.
Ok , kan säga såhär jag har både råd och möjlighet men skulle verkligen inte kunna lämna mina barn och åka iväg på semester utan dem , hade blivit för stor saknad har varit inlagd på sjukhus 2 ggr under 4 år ( ena gången födsel och var där 4 dagar i Spanien är du i sjukhuset det minimum efter födsel) och andra gången ville de ha kvar mig en natt till sov 2 kunde helt enkelt inte vara ifrån barnen , jag är deras trygga punkt och mamma är mamma !
Men nu handlar det ju inte om dig. Utom att det är sjukt att ge sig på andra fantastiska mammor som inte gör exakt som dig.
Nej, det handlar inte om avundsjuka utan att man har en sund fördelning av ansvaret att ta hand om barnen. Inte bra om allt står och faller med en person, samt att barnen får en skev uppfattning om hur familjelivet ser ut.
Fast jag tycker folk reagerar på att Hugo är borta mycket och Paula roddar allt. Men hon går ju alltid i försvar angående det.
Facit på ATT han är borta ”för” mycket är väl just att han behöver en kom ihåg-lapp.
Att Hugo inte vet vilka dagar barnen har gymnastik eller andra träningar är oerhört talande. Mansbebis.
Tro det eller ej, det finns vårdnadshavare som gör sig oumbärliga.
Allt den andra vårdnadshavaren gör är fel.
Och så får räddaren komma och styra upp det. Oundvikligen slutar det med, ”ja gör det själv då”, vilket i sin tur bekräftar den oumbärlige i hens otroliga suveränitet.
Att den oumbärlige vårdnadshavaren sen också får skriva komihåg lappar blir liksom bara en stor bonus och ytterligare bekräftelse.
Men för att vara tydlig, givetvis inte ALLA vårdnadshavare
Han har ju en diagnos och minns jag rätt så har han svårt att organisera? Det vill säga komma ihåg saker.
Undrar då ifall hans bror gör samma sak åt honom när det gäller arbetsrelaterade aktiviteter?
Det finns fantastiska hjälpmedel för oss med diagnoser. Att inte hålla reda på barnens aktiviteter och hur skolarbetet ska gå till på grund av diagnos, det är bara undanflykter.
Fast det är väl det han gör genom att ha det uppskrivet ?
Nej. Hon skrev upp det åt honom nu när hon ska bort. Varför har han inte redan en lista med aktiviteterna för att påminna sig om det även när hon är hemma?
… och sköter han aldrig detta när hon ÄR hemma?
Nu kanske detta bara var en påminnelse, vilket lika gärna kan vara lika mycket för en själv som för den andre, men fenomenet i sig är ju inget nytt.
De kanske kommit överens om att hon sköter det? Kan ju finnas massa anledningar. När jag var liten var det bara pappa som körde oss till träningarna för det passade mina föräldrar bäst. Men sen gjorde ju mamma andra saker liksom. Man behöver inte göra 50/50 av precis allting.
Visst, men kan ju vara bra att ha lite koll i alla fall. Visste din mamma att ni hade träning de dagarna?
Jag är den som tar alla skjutsar till träningar och matcher, min man lagar middag under tiden så vi alla kan äta när barnens sporter är klara. Visst skulle vi kunna ta varannan dag, men jag kör hellre och han lagar hellre maten. Vad spelar det för roll om man gör olika saker?
Jag har ingen diagnos men kan ändå inte hålla reda på ett skit. Våra två barn har ungefär lika mycket aktiviteter som Paula och Hugos men både jag och pappan skulle behöva en sån där lapp varje vecka. Vi är alltid ute i sista sekund, springer med gympa påsen efter barnen och jag har aldrig nån aning om vilka träningar som är på vilken dag eftersom det ändras varje termin då jag precis lärt mig. Men det funkar ändå på nåt vis ?
Jag skulle också behövt ha såna saker uppskrivna. Tycker inte man ska döma efter det, inte alla som kan spara allting i huvudet. Tex vissa minns sin tvättid, medans andra måste sätta alarm osv. Vi är olika ☺️
Skriver du upp det själv och sätter alarm eller gör din man det åt dig varje gång han inte är hemma och kan fixa det själv?
Min man lagar mat och fyller upp frysen och ger mig middagstips innan han reser bort i jobbet. Han är själv väldigt ambitiös med maten och är orolig att det bara blir sushi när han är borta haha. Det blir det också ofta, men jag använder också hans tips och frysta mat. Alla är bra på olika saker.
Bra på olika saker, absolut. Men att kunna ordna mat, ha koll på (eller uppskrivet) barnens aktiviteter osv. är rätt basala grejer alla vuxna bör klara av (barndelen bara om man har barn då). Jag lagar också mest mat hemma likt din sambo, för jag tycker det är roligare och är därför bättre på det. Min sambo tar generellt hand om tvätten för jag avskyr det. Skulle aldrig hålla på att fixa mat till honom om jag ska bort eller han skiva instruktioner om hur man tvättar om han ska bort. Jösses, vi är vuxna människor som kan reda oss själva. Otroligt avtändade med vuxna som är självvalt hjälplösa.
Men det där är ju din subjektiva åsikt. Att det är avtändande med en person som inte kan göra allt i hemmet.
Varken jag eller min man tycker det är avtändande att den andra inte har 100% koll på partnerns ansvarsområde. Både jag och min man föredrar att ha det så.
Det finns fler saker jag inte har koll på, bilen till exempel, och han har inte alls koll på glödlampor i hemmet och vilka sorter vi behöver.
Det är ok att inte klara och kunna allt. Det är också ok att behöva en lista ibland.
Ja, aldrig påstått att det skulle vara en allmänn sanning för alla haha, såklart det är min åsikt att det är avtändande.
Poängen är inte att du/han inte har koll just nu direkt, men han skulle ju rimligen kunna enkelt gå och kolla vad för glödlampa som behövs om ni ska köpa en ny och du inte är där? Eller behöver han ringa dig som är kanske en flygresa iväg för att få reda på det, istället för att bara läsa på glödlampan?
Bilen är möjligen lite annorlunda beroende på vad det gäller, det kan vara mer specialiserad kunskap. Men nu snackade vi liksom basala grejer som att kunna göra mat till sig själv, eller veta vad ens barn behöver för saker när den ska till skola/aktivitet och veta schemat för skola/aktivitet (som 100% går att hitta i mail eller inlogg utan att den andra föräldern ska behöva skriva ett schema). Basala grejer helt enkelt som man som vuxen ska klara av på egen hand, även om man inte kan ge rätt svar direkt från huvudet.
Samma här, problemet är väl att han inte hade det uppskrivet/i system innan hon reste bort 😉 då förstår man ju att det inte låg på hans bord öht..
Men han kanske helt enkelt inte skötte den biten? alla familjer/par delar väl upp saker olika
Men han bör väl ha koll på det ändå? Min man kör för det mesta barnen till träningar. Men om han är borta så vet jag ju ändå tider, var, när, hur och sköter det då utan att han skriver en lista till mig?
Jag håller verkligen inte koll på sånt som min man ansvarar för.
Förstår inte det. Om man har gemensamt ansvar för något i slutändan, som barn, så har man väl rimligtvis en basal koll på hur det sköts eller åtminstone har koll på hur man kan ta reda på det som behövs utan partners hjälp. Även om partnern oftast ansvar för en viss del. Annars blir man ju just helt pinsamt hjälplös om partnern är borta av någon anledning.
Inte om han skriver en lista…
Inte jag heller. Varför skulle jag? Om jag någon gång behöver göra något av det han vanligtvis gör så får jag ju också en liten uppdatering av var, när och hur det ska göras. Har tex ingen som helst koll på vårt tvättsystem eftersom det är min man som skött all vår tvätt sedan vi först flyttade ihop. Om han är borta kan jag förstås tvätta, jag vet hur en tvättmaskin fungerar, men har ingen koll på vilka saker han brukar tvätta vilka dagar, eller exakt vilka plagg han tycker ska tvättas ihop eller inte. Jag skulle förstås kunna göra på mitt eget sätt, men det är ju skönt för honom om jag håller mig till hans system, så då är det bra med en instruktion.
Jag har ingen koll på ett av mina barns vårdbesök, eftersom det inte är jag som bokar in dem (de är av regelbunden art) och det är inte heller jag som åker dit med barnet. Är jag en dålig och oengagerad förälder för det? Knappast, jag bara spar på min energi.
Att bjuda in främmande personer i sitt liv är att bjuda in ett brett spektra i åsiktstrappan.
Allt från – ”klart man ska ha eeeegen tid, skååål, vilka barn?”
till- ”men tänk på baaarnen, hur ska de kunna bli passade av sin pappa.”
Och så är det med det. Samhället är inte en slät anonym grupp där alla tycker lika. Blir lite matt ibland när folk blir överraskade att det finns en stor bredd i uppfattning vad som anses normalt.
Men exakt.
Man får tänka som på flyget. Ta på din egen mask innan du hjälper barnen. ?
Gymnastik 2 dagar i veckan?
Är det ett nytt påhitt?
Äldsta barnet börjar skolan nästa höst och jag är genuint nyfiken.
Menar du att det är mycket eller lite?
Jag dansade balett 3 ggr i veckan sedna förskolan och är född på 90-talet.
Har funnits ett bra tag.
Vi hade gympa två gånger i veckan när jag gick skola på 90talet.
Jag är 32 och hade gympa tisdag och torsdag hela grundskolan. Minns att jag SÅ besviken när vi bara hade en gång i veckan på gymnasiet, haha.
Menar du idrotten i skolan?
Lågstadiet har 140 timmar idrott/läsår.
Mellanstadiet har 180 timmar idrott/läsår.
Högstadiet har 280 timmar idrott/läsår.
Ett läsår är minst 178 dagar. ”Idrott och hälsa” innehåller även teori så det är ju inte alltid ren ”röra på sig”. En del skolor prioriterar även mer idrott och hälsa och/eller fysisk aktivitet ?
Hurdå nytt? Såklart inte.
Min äldsta går i förskoleklass och de har idrott en gång i veckan, dock i halvklass så egentligen blir det ju varannan vecka. Men Molly går väl i tvåan eller trean har jag för mig.
Hej M – det finns en skridsko på datorn faktiskt; om du har Windows, tryck på Windows-tangenten och punk-tangenten så får du upp emoji alternativ ? Skridsko inkluderat!
Japp, mina barn har skolidrott 3 ggr/v .
Många gympapåsar blir det?
Det är ett ämne som fått utökad tid i läroplanen.
Vad bra!
Hur går det för de där barnen som absolut hatar idrotten? Gör de fortfarande det, eller kommer dom in mer i sportandet när dom tvingas göra det oftare?
Beror väl på individen?
Framförallt har kursplanen och synen på idrott och hälsa ändrats. De som inte tycker om idrott och hälsa har oftast skäl till det. T.ex. har skolidrotten var utformad efter mycket bollsport, trots att kursplanen inte ens har med det. Ofta har eleverna dessutom aldrig fått öva i bollsport utan mer ”idag kör vi fotboll”. Ibland fanns det ju pedagogiska lärare som sa ”tjejerna här” alternativt ”mjukare boll här” ??.
Intresset för skolidrott har minskat med åldern, d.v.s. ju bättre grund för idrott och hälsa i låg ålder, desto bättre för eleverna när de blir äldre (där intresset finns kvar).
En annan aspekt är omklädningsrummen och ombytet. Ytterligare en aspekt är en bredare och förbättrad syn på vad hälsa är och innebär (i kursplanen/ämnesplanen).
Tyckte idrotten var tortyr i skolan. Dålig lärare som mest var arg när man inte klarade något och betygen baserades på hur många mål man gjorde och hur snabbt man kunde springa, stökiga killar som brölade och sulade bollar i huvudet på andra, och såklart förnedringen om man blev vald sist
För att inte tala om att behöva byta om och duscha med klassen. Fy fan.
Precis, ofta är de dåliga erfarenheterna kopplade till annat än just själva fysiska aktiviteten. Det är så tråkigt att många har upplevt detta som något så oerhört negativt ??. Idrott och hälsa har varit och är under stor förändring, som tur är. Fokus ligger mer på hälsa, i sin helhet. Självklart även fysisk aktivitet men det ska också främjas i det långa loppet. Inte bara under skolidrottens timmar.
Haha och den j*vla orienteringen!
HUR kan orientering vara så viktig del av Idrott och hälsa? Varenda år ska det springas i skogen, vårtermin och hösttermin, med knöliga kartor och dessa orange kontroller som läraren gömmer under buskar och snår!!! ?
Jag hatade det och mina barn (i övrigt idrottsintresserade) hatar det!!
Idrott är inte bara sport.
Det är friluftsliv och hälsa också. Både praktiskt och teoretiskt.
Hur man undviker skador. Hur man tar hand om kroppen för att må bra. Vad man stoppar in för energi.
Bollspel, lekar, friidrott skoljoggen, redskap, dans, simning, orientering mm ingår också.
Jag tänker att de som hatar idrott inte hatar allt. Därför måste det vara bra variation.
Asta hur går det för barnen som absolut hata matte?
Ja det är väl bara att acceptera och göra! Idrott är väl bland det viktigaste ämnet vi har när fler och fler unga bara sitter med skärmar.
Jadu Asta, mitt barn hatar slöjd och hur går det för honom? Han tvingas sitta där och sandpappra smörknivar ändå.
Gud detta är ett så uttjatat ämne.
I min favoritpodd Lära från lärda togs detta ämne upp för inte så länge sen. Författaren av boken ”Han är så bra på att ta egentid” intervjuades. Väldigt intressant!!
Mina föräldrar har också ett väldigt jämställd förhållande och pappa var föräldraledig med mig hela första året. Blir lika förvånad varje gång en man påstår sig inte kunna vara föräldraledig, såhär 30 år senare..
Om det är någon som är en dålig förälder så måste det ju ändå vara Hugo. När är han någonsin med sin familj? Hans barn lär ju vara tonåringar när hans satsning på företaget är över.
Han kommer att inse att han prioriterat sitt egna liv framför sina barns. Hatar när människor använder ursäkten att de satsar på karriären för ”familjens skull” skitsnack. Barn behöver inte vara miljonärer. De behöver en stabil ekonomi och en trygg familj som de spenderar tid med. Att man använder som anledning att man gör karriär för familjens skull, är falsk. Barn bryr sig inte om hur rika de är. De bryr sig om vem som är hemma och inte…
Är det här inte till stor del ett påhittat problem/influencerproblem? Att mammor får kritik om de gör saker utanför familjen?
Från min personliga erfarenhet måste jag säga att när jag rest på semester med tjejkompisarna och min man varit hemma med barnen har ingen någonsin höjt på ögonbrynen. ”Vad kul” är typ den enda kommentar jag fått. Ingen har ifrågasatt eller kritiserat, tvärtom.
Man omger väl sig oftast med personer man tycker om och då generellt tycker hyfsat samma som en själv.
Så inte konstigt om ingen reagerat negativt. Visar att du har valt dina vänner väl. Tråkigt att ha vänner som ger sura kommentarer och ifrågasätter allt på ett negativt vis.
Men tror du att det finns svenska mammor idag som får kritik om de åker iväg med vänner? Det låter så totalt världsfrånvänt för mig.
Jag vet att jag själv kritiserade en pappa som åkte iväg helt ensam (alltså utan vänner) i en månad, någon sorts retreat typ. En månad tyckte jag var helt sjukt, medan mamman var ensam hemma med jobbiga tonåringar. Men 3-7 dagar med kompisar, ingen modern människa kan väl kritisera det?
Det är ju helt sinnessjukt att P behöver skriva en lista till Hugo, skulle aldrig göra det åt min sambo oavsett om han ”behövde” det eller inte, 100 % hans ansvar att fixa.
Men hur lång tid tar det att fixa? Tar max fem minuter att skriva. Det kan man väl bjussa sin partner på?
Mina föräldrar känner inte till begreppet egentid. De har i stort sett aldrig gjort något utan oss barn, oavsett ålder. Vi fick alltid vara med och alla våra helger och ledigheter tillbringades tillsammans. (vi är inte svenskar om det spelar roll) De fann lycka i att vara med familjen och det var aldrig tal om att de var utbrända eller olyckliga, tvärtom. Jag är ganska likadan med mina barn. Däremot skulle jag aldrig döma någon som är annorlunda. Vill bara påtala att det inte nödvändigtvis är dåligt att helt gå upp i sina barn/familj, det ger energi till somliga. Vi är olika och man kan väl trivas med sitt val utan att trycka till den som gör annorlunda.
Jag håller med dig. Men många svenskar har matats med att ”egentid” betyder ”ensamtid”. De räknar timmarna utan familjen och den som får flest vinner, typ.
För mig är egentid när jag slipper jobba eller rodda hemmet och kan slappa med familjen eller göra kul saker med familjen. Jag har självklart också gjort saker med vänner utan min familj, men allt detta faller in under egentid för mig. Sånt man gör för att det är trevligt/roligt.
Ja ibland låtet det nästan som att det är farligt att inte ha egentid i form av semestrar själv, att man blir bitter, trött och utbränd om man inte får vila upp sig utan sin familj. Kan såklart förstå att en del verkligen behöver längre tid iväg från barnen för att koppla av men inte alla och det är inget fel. Jag gör gärna saker på kvällarna, när barnen är i skolan och så men skulle inte ta semester en vecka ensam bara för att utan tycker de bästa dagarna är när man göra något tillsammans med barnen.
Ja, ofta är det ju ”inga måsten” som är skönt. Jag tycker också om att göra saker med mitt barn. Men jag har inte heller ett barn som kräver uppmärksamhet hela tiden. En del barn kräver ju mer. Och alla föräldrar har olika förutsättningar att ge vissa delar.
Men jag tycker också om att hitta på saker med mina vänner, att bara vara jag, utan att vara ”mamman” som också då måste ha koll och ansvar varenda sekund. Jag är dessutom en av dem som tycker om att vara i mitt eget huvud, utan något som helst sällskap av någon annan individ.
Behöver ju inte vara antingen eller, tänker jag.
Så löjligt att shamea någon för att den åker iväg när det finns en annan vuxen hemma som tar hand om barnen. Trodde vi kommit längre. Minns när min mamma vid typ 3 tillfällen under hela min uppväxt reste bort ett par dagar och jag och min syrra var hemma med pappa. Såklart att vi saknade mamma lite, men vi levde life med pappa och gjorde sånt som mamma annars hade stoppat? I många fall på goda grunder, tex som att cykla på farliga ställen i skogen. Så vänder man på det tänker jag att det också kan vara skit mysigt för kidsen att få egentid med den förälder som är hemma. Jag har inga barn själv, men jag tänker att om man får komma bort lite och ta hand om sig själv, kommer man hem med ny energi och är en ännu bättre förälder.
Vill dock påpeka att det inte är en massa personer/andra mammor som shameat Paula utan det var EN person. När Hugo däremot skrev inlägg om sin vecka ensam med barnen och det svart på vitt framgick att han tar NOLL ansvar för vardagsrutiner runt barnen i vanliga fall tyckte flera det var så himla sätt och att de saknat hans skrivande . Så detta inlägg faller fel och som flera påpekat verkar Hugo vara den största mansbebisen ever och det är inte konstigt att d krisar och hon mår fan (där hon på något konstigt sätt lägger mycket skuld på sig själv med). Jag hoppas fan hon åker på fler semestrar . Och att Hugo numera kan ta halva ansvaret för barnen då han nu fått en hel vecka att lära sig ?
Äsch, kan folk bara tagga ner.
Min man har heller ingen koll på tider/datum för saker och ting. Jag lägger numera in allt viktigt i vår gemensamma kalender på telefonen så han kan få en notis eller kolla själv där. I en kollegas relation är det likadant bara att där är det frun som inte har koll..
Jag har också en förmåga att ”projektleda” hemmet och ta tag i saker eller städa och dona för det är sån jag är. Min man är ingen mansbebis för det…
Att säga att personen i fråga är en dålig förälder för det är ju skitsnack.
Om han klarar av att jobba, ha koll på sina möten etc så borde han väl klara av att göra ett schema för ”hemarbete”
också? Det här förstår jag faktiskt inte!
Oj, det blev lite konstigt hehe.
Är det någon som ska skämmas här är det väl pappan som måste ha en instruktion för att ta hand om barnen?
Men snälla, det är ju ingen instruktion för hur han ska ta hand om sina barn. Det är en kom ihåg-lapp för när vilket barn har vilken aktivitet. Han kan nog ta hand om sina barn hur fint som helst även om han inte har deras exakta kalendrar i huvudet.
Då borde han kanske ha en egen kalender varje vecka på deras aktiviteter och inte bara när hon är bortrest??
Och jo det är en instruktion, det är även läxa med där, det tycker jag faller in under ”ta hand om sina barn” när de är i skolåldern.
Listan visar ju på att hon tar 100% ansvar för detta när hon är hemma.
Men hur orkar man polisa andra för hur de valt att göra i familjen?
Det finns kvinnor som väljer att vara hemmafruar också, och tar allt ansvar hemma medan mannen yrkesarbetar, hur hanterar du den vetskapen? Det måste ju vara ännu värre då?
Nu var det i förhållande till att hon får skit för att åka på semester, och den här specifika situationen.
Jobbar inte som polis i övrigt.
MEN blir jäkligt störd på män som låter kvinnorna ta allt ansvar och glider genom föräldraskapet utan att läsa ett enda veckobrev eller hålla ordning på kalas och träningar.
Läste bland det bästa jag läst hos Fayme häromdagen, när jag känner mig som en dålig mamma så är jag fortfarande världens bästa pappa!