Paula Rosas har åkt iväg till solen för att vara med på Pischa Strindstedts träningsvecka, där allt från surf och löpning till styrketräning och padel står på schemat.
Jag skulle nog kalla det för ”egentid tillsammans en nära vän där man kan släppa på alla måsten och bara ladda batteriet lite”, men det är det inte alla som gör.
Tydligen så är man lite av en dålig förälder – självisk och ego om du så vill – om man gör någonting för sin egen skull någon gång på ett år.
Att prioritera sig själv när man fått barn låter på vissa som att man helt plötsligt lagt på en åttonde dödssynd till de andra sju och förtjänar att bli piskad med en avbruten bilantenn.
Jag får liksom inte ihop resonemanget som vissa – framför allt mammor – för, där familjen alltid ska komma i första hand.
En mamma är väl en del av familjen? I alla fall vad gäller den här familjen som jag skriver om här ovan
Så om familjen alltid ska sättas i första hand, men utan att mamman någonsin får ladda batterierna med egen träning, sovmorgon, solohäng med vänner eller bara i sitt eget eminenta sällskap och en bok, så borde ju det betyda att familjen minus mamman alltid ska komma i första hand.
Hon ska alltid sätta alla andras behov framför sitt eget, eftersom familjen kommer i första hand, men får aldrig ha ett eget behov?
Gudars skymning, ha ett eget behov och möta det!?
Helt ärligt, ni som gnäller över att Paula rest iväg på egen hand och skriver att hon njuter, samtidigt som hon skriver om saknaden efter resten av familjen…
Vilken mamma tror ni mår bäst, med massor av energi att göra roliga saker med sina barn och partner? ’
Alternativt 1: Den mamma som för längesedan slutade ha egna behov, och som slutat existera på alla andra sätt än som den osjälviska mamman?
Som aldrig gör någonting för sin egen skull, och inte ens vet vad hon tycker om längre, som bara är där om någon behöver någonting som hon eventuellt kan fixa.
Alternativ 2: Den mamma som hela tiden fyller på med energi, både genom sin familj men också för sig själv. Som kommer hem efter en resa, ett glas vin med en vän, ett träningspass eller en löprunda, glad, energisk och med ett fulladdat batteri?
Mamman, som visar sina barn att det är någonting positivt att ta hand om sig själv, och att man aldrig ska sluta med det, oavsett hur mycket eller lite det blir de olika gångerna.
Bara för att man väljer sig själv så betyder det inte att man väljer bort någon annan.
Och… det som är så tråkigt att ta upp, men som samtidigt är så jäkla sant:
På varje 999 skuldbelagda mammor som får skit för att de prioriterar sig själv ibland, så går det ett styck man.
På sin höjd.
Jag tror helt ärligt inte att knappt någon skulle reagerat på det här sättet som det varit Hugo som åkt iväg med sina killkompisar och spelat hockey, eller vad han nu gör för att ladda sina batterier!
Jag tror heller inte att han skulle lämnat en lista till Paula där han skrivit ner alla saker som hon behöver komma ihåg under den här veckan, när han är borta.
Föregående inlägg 