Ja du, det är alltid lätt vara storsint, ha överseende med och inte döma otrohet när det är någon annans hjärta som står på spel.
Jag heller inte att Bisse hade varit lika snabb med att inte döma, följt av en massa hjärtan, om det var henne och hennes partner som otroheten gällde.
Eller hennes bästa vän, eller någon annan hon älskar och vill skydda.
Jag förstår att kärlekskänslor kan försvinna, och att det är jättejobbigt att bryta upp ett förhållande, en familj, men ha lite jäkla ryggrad och visa åtminstone ditt barns andra förälder tillräckligt mycket respekt för att du ska kunna se ditt barn i ögonen när det blir äldre.
Bisse kanske inte kommer döma dig, men risken finns att ditt barn kommer göra det när de får veta hur du behandlat deras mamma eller pappa.
Så tänker jag, hur resonerar du?
Föregående inlägg 
Barn lider mer av lögner och smussleri än skilda föräldrar. Barn känner av energier och stämning hemma mer än man tror.
Exakt! Lätt att skrika lämna men att barn inte mår bra av separationer är som du säger fakta. Bättre att inte inleda en affär om man ska tänka utifrån sitt barns bästa.
??????
Min vän skilde sig eftersom hon och maken inte ”kände gnistan” längre. Alltså s exet gick på tomgång och allt var på rutin.
Jag försökte prata med henne om att förhållanden går upp och ner samt att barnen var i en känslig ålder när en stabil familjesituation är viktigt (de var 10, 12 och 14).
Men hon sa att båda var ense om att de var för unga för att aldrig mer uppleva kärlek och bla bla. De var alltså närmare 50 båda två då! De blev ihop i ganska sen ålde och hade haft all tid i världen att uppleva kärlek även innan äktenskapet, men nej.
Så de skildes och idag mår två av barnen dåligt, har tagit den ena förälderns parti, det är strul med umgänget, min kompis dejtar hela tiden utan att hitta något bra och hennes exmake har en ny kvinna som barnen ogillar osv osv.
Jag känner bara ”var det värt det”???
DU känner det ja.
Alltså om det inte framgick så är min vän mindre lycklig nu än innan.
Förstår inte varför man ens skaffar barn om man inte är säker på att man vill leva tillsammans livet ut eller iallafall tills barnen blir stora? Absolut kan saker ske men den mängden skilsmässobarn som finns idag är ju väldigt stor.
Det är pga DU MÅSTE MÅ BRA SJÄLV-kulturen. Den driver (främst) kvinnor som är missnöjda med något i äktenskapet att tro att livet blir bättre om de separerar, och att ”barnen mår bra om mamma mår bra”.
Jag känner äldre kvinnor som idag säger ”om jag inte hade haft så bråttom med att skiljas hade vi nog levt ihop än idag, det var inga allvarliga problem som vi inte hade kunnat lösa”.
Min bästa väns mamma separerade från hennes pappa, som var en snäll lugn inte så snygg man, och efter det träffade hon bara skräp, men snyggt skräp. Det ångrar hon idag. De snygga pojkvännerna tillförde definitivt inget positivt i dotterns (min kompis) liv heller.
Och min mammas föräldrar levde ihop hela sina liv och det fanns ingen kärlek, de rent av föraktade varandra. Alla barnen mådde skit över den dåliga stämningen hemma och har haft det jättesvårt med relationer, och mamma har alltid sagt att hon önskar att de bara hade skilt sig.
Meanwhile skilde sig mina föräldrar och jag är väldigt glad över att de gjorde det istället för att bo under samma tak och bråka.
Det är ju självklart en case by case-fråga om det är bättre för barnen att hålla ihop eller separera menar jag, inte alltid det bästa för barnen att hålla ihop.
Det där kan jag hålla med om, att många idag skiljer sig för snabbt, istället för att verkligen försöka jobba på problemet, gå i par terapi eller vad som helst.
Det finaste vi har, våra barn, är bara till låns. Något som är lätt att glömma när de är små.
Usch, såna människor vill man bara hälla en hink iskallt vatten på så de vaknar upp och inser vilka idioter de är…
Hur kan ett stort bagage vara att man har haft ett aktivt sexliv?? Har vi inte kommit längre än shamea tjejer för hur många sexpartnerns hon väljer?
Men verkligen. Vad är det för märklig moralkaka att jämföra hans två förhållanden där han blev DUMPAD och andra DOG med kks och kärleksdrama och tycka det senare är att ha ”stort bagage” men inte det första? Säger mer om den som skrev det och dennes skeva värderingar ?
Låter som att den som skrev komentaren är hemligt/omedvetet kär i sin svåger. Anar också lite ugglor i mossen gällande denna förträffliga, Jesus-liknande svåger; han verkar för bra för att vara sann och det brukar i min erfarenhet betyda att det inte är sant heller. Kanske därför systern ens överväger gå tillbaka till ett svin som redan svikigt henne?
Helt ärligt, jag har aldrig sett mina föräldrar bråka eller vara otrevliga mot varandra. Dock var jag väldigt medveten om att de inte älskade varandra på det där sättet längre, ibland var det så kyligt så man kunde ta på känslan. Jag var sex år när jag sa till mamma att inte tänka på mig om hon inte vill vara med pappa längre, jag förstod liksom att de inte var lyckliga tillsammans. Jag blev mycket gladare efter deras skilsmässa och vi har alla en fantastisk relation idag. Mamma och pappa är mycket bra vänner men kärleksmässigt lyckliga på sina håll.
Intressant! Jag har själv vuxit upp med skilda föräldrar och 2 hushåll, mamma och pappa flyttade isär när jag var 7 år och min syster 5 år. Har alltid hatar söndagar, som var ”bytesdagen”, pga hela processen att packa ihop livet. Och JA det var verkligen inte enkelt; kläder, skor, skolgrejer, allt till fotbollen/andra sporter och allt annat man kan tänkas behöva. Det kändes aldrig som jag hade ett riktigt hem när jag praktiskt taget bodde i väskor. Har alltid känt mig mer hemma hos mamma då jag och pappa aldrig riktigt kommit överens (snabbspola fram tills idag när jag är 20 och vi inte har kontakt alls) och när jag bestämde mig för att vi där på heltid var det så skönt. Utan att överdriva var det som att all stress över att inte ha en fast, trygg plats bara rann ur mig. Har såklart ingen aning om hur det skulle varit om dom inte vore skilda men kan verkligen inte se dom ihop heller då dom är så fruktansvärt olika på alla tänkbara sätt. Är så glad över att det blev som det blev så här i efterhand trots allt, ingen hade varit lycklig bara om mina föräldrar hållit ihop för kärnfamiljens skull. När min låtsaspappa kom in i bilden blev vi en ny familj och jag hade inte kunnat önska mig mer! Självklart ser det olika ut för alla och jag är medveten om att alla inte har samma tur som mig med föräldrarnas eventuella nya partners och deras barn, men att ”hålla ihop familjen till varje pris” är enligt mig inte alltid det bästa.
Oj vad långt det blev? ni fick lyssna på när jag tänkte högt, men tycker detta är så intressant!
Wow, det där lätt verkligen jobbigt med att packa. Jag hade dubbel uppsättning av allt.
Så när jag skulle åka emellan behövde jag bara kläderna jag hade på kroppen, min favorit nalle när jag var liten och de skolböcker som jag behövde till prov/läxa (resten av skolböckerna var i skolan). Aldrig behöver ha med mig en väska när jag reste emellan mamma och pappa.
Ja länka gärna studierna som bevisar att barn mår bättre av att bo med två djupt olyckliga eller bråkande och ljugande föräldrar än två lyckliga och hederligt separerade….I call BS.
Betvivlar liksom du riktigheten i påståendet men att be någon annan länka är så lat gjort. Och om inte lat så bara härskigt. Är du nyfiken, googla.
Personen skrev ju att hon kunde länka till många studier. Då vore det ju toppen om hon gjorde det eftersom jag som är intresserad av psykologi inte hittar en enda som bevisar att barn mår bättre av olyckliga relationer än friska separationer.
Helt rätt, barn förstår med än föräldrarna tror, och tvingas stanna i en relation där man inte trivs/inte mår bra, sånt kommer barnen känna av.
Däremot som tidigare kommentar tror jag folk skiljer sig för snabbt idag, få är villiga att kämpa för att försöka få det att funka, utan vid minsta motgång = skilsmässa.
Nu har jag inte studierna men det är inte bs. ”Djupt olyckliga”, absolut, då är nog separation bästa lösningen, men i de flesta fall så är det bättre att arbeta på sitt förhållande. Har man skaffat barn behöver man också ta ansvar. En separation är för barn en oerhört stor omställning och något man bör ta på allvar.
Hade du inga studier? Du ljög alltså- varför då?
Varför tror du det är samma person?
Alla som väljer att kommentera som Anonym i en tråd där det redan finns en eller flera Anonyma får skylla sig själv dock att den blir misstagen för en tidigare Anonym. Så svårt är det inte att välja ett andra nick (Anonym 2 eller Anonym 3 osv. om man inte orkar vara så kreativ) om man tycker det är viktigt att inte bli misstagen för en annan Anonym.
Nu är det så i dagens samhälle att många separerar inte pga att de är djupt olyckliga, utan för att de inte är himlastormande lyckliga. Det är något man kan jobba på och lösa (har själv gjort det).
https://scholar.google.se/scholar?q=divorce+and+the+effects+on+child&hl=sv&as_sdt=0&as_vis=1&oi=scholart#d=gs_qabs&u=%23p%3DLl4qR-ctrpkJ
Påvisar negativa effekter för barnen
Varför är styvföräldrar något dåligt? min styvfarsa är fantastisk
Varför är bonussyskon dåligt? jag är lika tajt med min styvsyster som med min biologiska helbror, och utan skilda föräldrar hade jag aldrig fått min yngsta halvbror som är mitt favvo syskon.
Jag tror du speglar sina egna känslor och problem som om det skulle finnas för alla andra.
Jag kan ju inte säga att majoriteten älskar sina bonus syskon eller styvföräldrar, men du kan ju heller säga att majoriteten tycker tvärt om.
Jag och min bror bara önskade att våra förändra skulle skilja sig. Nu när våra föräldrar de inte lever tillsammans mår de så mycket bättre .
”The Unexpected Legacy of Divorce a 25 Year Landmark Study” verkar handla om skilsmässa i USA, där är det ganska vanligt att mamman tar barnen och barnen inte får träffa pappan, delad vårdnad i usa på 1971-1991 var inte jätte vanligt. Självklart är det traumatiskt för ett barn om skilsmässan leder till att barnet inte får träffa sin pappa.
Har du någon studie ang barn med delad vårdnad på 50/50, så att barnet får träffa mamma och pappa lika mycket?
Fast jag är helt övertygad om att barn mår sämre i det långa loppet av att föräldrarna är olyckliga tillsammans än att de separerar, även om riktigt små barn kanske mår sämre av en separation i stunden. Talar från egen erfanhet.
Länka gärna! Har aldrig hört att det skulle vara då som du skriver. Men är genuint nyfiken.
Tycker att jag hör om folk konstant(mest i poddar å influencers, ej vanlisar som jag känner) som bryter upp när barnen/barnet är 6månader-2år . Såklart vet jag inget om deras situation men bilden jag får är att såfort det blir lite jobbigt eller trisst så är lösningen separation. Det är ju en stor omställning när man får barn och den första tiden är ibland väldigt påfrestande. Inte konstigt att man inte umgås som innan, inte ligger lika mkt, inte orkar lika mkt osv. Att tro att en relation ska vara glittrig och perfekt hela tiden känns väldigt barnsligt. Dessutom väldigt respektlöst mot sin partner och ens relation att inte ha tålamod att vänta ut de lite sämre perioderna och tänka att man istället ska ersätta personen.
Känner till en person som hade två småbarn med en partner som inte var den med förstående eller hjälpsamma, skaffade barn för tidigt och för tätt och bara hamnade i småbarnspisset. Valde att lämna och födde trean som nyseparerad. Är det ett värdigt liv? Att bli singel och ha huvudansvaret för tre barn i förskoleålder, för att ens partner fick en megachock av småbarnslivet och drog sig undan för att det blev för övermäktigt med allt ansvar och all stress i kombination med dålig sömn. De separerade utan att ens ha försökt jobba på relationen. De hittade dock tillbaka till varandra och lite parterapi löste alla problem. Men nä, lämna ni så fort det skaver lite. För gräset är ju så grönt.
Men det är väl inte en enda person som har sagt att man ska ”lämna så fort det skaver lite”, det enda som argumenteras för är ju att det inte alltid är bättre för barnen att hålla ihop istället för att separera.
Nja.. det där är väldigt individuellt. Min personliga upplevelse från barndomen är att man mår otroligt dåligt med föräldrar som bråkar jämt – även om de tror att de lyckas hålla det hemligt. Som barn var mina föräldrar så oense (även om det aldrig var våldsamt) att jag avskydde sommarloven för att det skulle betyda att min pappa var hemma mer med sin semester. Som vuxen kan jag forfarande känna ett tryck över bröstet sena sommarkvällar och minnas tillbaka: Så att säga att det ena eller det andra är bättre för barn är att generalisera. Dessutom finns det studier som stödjer både och.
Som skilsmässobarn kan jag säga att det var inga problem att ha 2 lyckliga föräldrar som bodde isär, och som äldre förstod jag mer hur olika min föräldrar var och insåg att det skulle varit jobbigare för oss att växa upp i ett hem där de försökte bo ihop enbart för barnens skull när de var så olika.
Min kompis föräldrar bodde ihop tills hon var 18 år och sen skilde de sig eftersom de enbart bott ihop pga henne, hon tog deras skilsmässan väldigt illa och mådde väldigt dåligt över att hennes föräldrar levt i en olycklig relation pga henne.
Av alla de fall som jag vet om personligen med skilsmässobarn där det varit jobbigt har varit pga att föräldrarna bråkar, oftast känns det som att folk skaffar barn för tidigt, det är unga och omogna, och kan inte ha en vuxen relation till varandra ang saker som gäller barnet när de skilt sig.
Handlar inte bara om det jag skrev ovan utan även om att barnen som vuxna får dåligt samvete för att föräldrarna offrat sin egen lycka för barnen.
Att inte lämna för sitt barns skull är ju en extremt dålig ursäkt. För barnet skulle ju säkert vara jätteglad att du är otrogen mot deras andra förälder för ”deras skull”. Folk hittar på vad som helst för att försöka ursäkta sina dåliga val och sitt dåliga beteende.
Precis. Är det för barnens skull inleder man väl inte en otrohet överhuvudtaget.
Säger man att det är för barnens skull är det egentligen så att man vill ha det roliga, men inte det jobbiga och därför smusslar.
Bryr man sig om barnen låter man bli att vara otrogen från början.
??????
Jag har varit i läget att känna mig förälskad och kunna vara otrogen.
JAG LÄT BLI.
Jag sa tilldelning andra mannen att jag inte ville sabba barnens barndom, att barndom inte går att köra på repeat och att vi därför inte kunde ha någon form av kontakt alls mer, eftersom vi kände oss förälskade.
Det var jobbigt såklart, men nu har det gått 20 år och herregud vad jag är tacksam över den insikten och det beslutet.
Man har alltid möjligheten att AVSTÅ.
Ja, det var precis så jag tänkte.
”Crushen” hör fortfarande efter 20 år av sig ibland och skriver att han undrar hur jag har det och tänker på mig och det vi hade.
Vi hade ju faktiskt ingenting. Jag är så tacksam att jag var klarsynt.
Ja, så är det. Då kändes det jättestort. Nu kan jag ju se att det inte var det. Livet är långt och innehållsrikt och en crush väger lätt i det större perspektivet.
Stör mig mest på ”dömmer”….
Atr man inte vill ha vv med sitt barn förstår jag dock
Speciellt när det stavas med bara ett d – dömer.
Hmm hon skrev faktiskt med ett d 🙂
Jobbigt att påpeka ett irrelevant stavfel och göra det fel…
Har för mig att Bisse halvt om halvt själv berättat att hon träffade sin nuvarande sambo när hon fortfarande var gift?
Hennes ex-make (relativt ny polare till Rikard Deler nere i Marbella/en av initiativtagarna till Big slap/f d nattklubbs”kung” i Malmö) var otrogen mot henne med en ”vän”. Hon har varit öppen med att detta svek var det värsta hon någonsin varit med om och det var också därför hon flydde till Stockholm. Förstår därför inte hur hon kan skriva ”jag dömmer ingen” när hon själv upplevt hur det är att vara på andra sidan? Blir så dubbelt? Eller är det bara jag?
Säg något Bisse inte är dubbelmoral på?!
Påstår att hon har bacillskräck samtidigt som hon kan lägga snacks/smörgås direkt på soffan för att sedan äta.
Anmäler Jana H till Reklamombudsmannen för att göra reklam för alkohol och sedan något år senare själv göra reklam för alkohol ”jag har ändrat mig i frågan” (rätt summa pengar kan tydligen ändra vilken åsikt som helst)
Alltså är barnets andra förälder så pass bristande i sitt föräldraskap att man inte vågar skiljas och lämna över en gemensam vårdnad om barnet, pga våld eller missbruk? Om ja, då kan jag förstå att man väljer att inte lämna. Jag kommer dock aldrig förstå otrohet.
Om man menar att man tagit nån slags barnperspektiv i detta beslut alltså.
Tror inte att det enbart är barnperspektiv. De flesta föräldrar vill inte vara ifrån sina barn halva tiden. Många kanske inser att separation ofta betyder sämre ekonomi, längre dagar på förskola/fritids för barnen och att man missar massa grejer i barnens liv. Jag är verkligen inte alltid lycklig med min man men det är verkligen inte värt att separera.
Så otrohet är det bättre alternativet?
Det skriver hen ju ingenstans. Hen är bara ärlig med att anledningen till att någon inte separerar inte handlar om barnen…
Men här var ju alternativet lämna eller vara otrogen.
Otrohet aldrig ok ! Om man är otrogen har man varken kärlek eller respekt till sin partner
Att man har barn och inte kan lämna är en usel ursäkt ! Bättre att separera och gå vidare
Med risk att bli lynchad
Jag var den andra kvinnan en period. Han var supertydlig med att han aldrig skulle lämna sin fru för min skull, och var medveten om att otroheten innebar slutet för äktenskapet om frun fick veta något. Däremot var han övertygad om att hon också var otrogen, och att DET innebar att det fanns räddning för äktenskapet eftersom båda var otrogna. Bland det mest ologiska jag har hört i mitt liv.
Nej, de är inte gifta längre. Hon är tillsammans med mannen hon var otrogen med, och jag är tillsammans med den otrogne äkte maken ?
Genuint, känns det bra för dig verkligen? Mår du bra i det hela? Att du är dels tillsammans med någon som uppenbarligen inte har några problem med att vara otrogen om han tycker sig kunna rättfärdiga det, och dels att du är ett andrahandsval eftersom han uttryckligen sa att han aldrig skulle lämna sin fru för dig och det blev ni för att äktenskapet tog slut ändå?
Otrohet och barn och separationer brukar vara mycket mer komplexa än vad du beskriver. Att folk inte vill lämna fruar eller makar handlar ibland men ganska sällan om att det är deras ”förstahandsval” (hade så varit fallet hade de inte varit otrogna) utan har ofta mer pragmatiska skäl (barn, bostadslån, fasad, osv).
Verkligen. Man har en massa saker och behov i sitt liv som en person kanske inte kan tillfredsställa, och då får man antingen acceptera det och sätta bättre ekonomi, bostad och familjeliv före känslor och lustar. Eller så är man otrogen, eller så följer man sitt hjärta. Hur många kvinnor sätter inte ekonomin, bostaden och trygga tillvaron framför sina känslor, när dom vill skiljas men ”inte kan” pga ekonomin? Rätt många har jag hört.
Nej, såklart det är det. Men syftade inte på att siutationen han valde att stanna i nödvändigtvis var hans förstahandsval, men just att han så uttryckligen sa till Anonym 12:20 att han inte kommer lämna sin fru för henne, det gör ju henne iallfall till ett andrahansval i just det valet. Även om valet i sig är komplicerat och har med andra saker att göra också.
Ofta gör det faktiskt det. Han har senare berättat att han faktiskt ville lämna henne, men inte vågade och så. Men jag har inte särskilt stor respekt för förhållandet i sig,är inte otrogen eller liknande men fattar endast beslut utifrån mig och vad jag vill, och han gör detsamma. Så ingen har den andre som prio ett i livet.
Alright, då kan jag förstå det mer antar jag, om du själv inte tar så allvarligt på ert förhållande.
Eh. Om din man är otrogen mot dig är du inte hans förstahandsval. Du kanske är bekväm i hans värld men mer är det inte.
Nej, såklart inte. Men partnern den är otrogen med är ju inte heller ett förstahandsval. Personen som är otrogen är väl sitt eget förstahandsval egentligen om man ska vara så. Men exfrun är ju inte med honom längre, utan personen jag skrev till. Så var nyfiken på hur det känns för henne (?) som nuvarande partner att så uttryckligen sagts inte vara tillräcklig.
Jag var i ett förhållande och det var min man också när vi träffades. Gifta med två barn nu. Ångrar inget!
Förhållande är en sak. Ingen big deal att träffa någon ny. Har man barn är det en helt annan sak.
När ni träffades ja… men sågs ni bakom ryggen eller gjorde ni slut med respektive när ni insåg era känslor?!
Klart man inte kan rå för om man faller för någon annan…men man kan välja hur man behandlar situationen och de andra inblanda
Nice! Kul att va barn till två oärliga människor utan karaktär och självrespekt
Jag tycker inte man ska vara otrogen. Jag tycker inte heller att man ska skilja sig till höger och vänster för att man har fått kåtslag eller inte längre är nykär. Finns liksom en medelväg. Kan man lappa ihop sitt förhållande så är det såklart bäst.
Swingersklubb?
Jag håller med. Ge fan i att vara otrogen. Och ge sjutton i att separera så fort det blir lite jobbigt. Så länge det inte är våld och liknande med i bilden såklart.
Sen ge sjutton i att skaffa barn snabbt.
Tror inte ett dugg på att barn mår bättre av glada separerade föräldrar. Om det innebär att de måste bo i en resväska. Tycker synd om barn som far varannan vecka till olika hem. Helst när föräldrarna varit snabba på att bilda nya familjer.
Hahahha alltså vad hade det gjort för skillnad om Bisse svarat ”jag dömer dig ❤️”? Säkert jättetråkigt för Bisse att hon sjönk i Saras ögon, men förstår inte det uppseendeväckande med att hon inte tar sig tid att läxa upp en följare som garanterat redan vet om att otrohet inte ses som accepterat
Ja, jag förstår inte heller upprördheten. ”jag dömer inte dig” är ingen direkt uppmuntran? Det är ju något man säger när man talar om något som iofs är fel men man menar väl typ ”låt den som är oskyldig kasta första stenen” eller liknande.
Tycker det är långsökt att bli upprörd över att Bisse inte DÖMER denna random kvinna. Man kan tycka att någon gör fel utan att döma dem. Tror absolut hon tycker otrohet är fel.
Måste alla döma alla hela tiden då? Bara för att hon inte dömer betyder ju inte att hon aktivt uppmuntrar allt sådant beteende för alla i all framtid. Man kan ha fler tankar i huvudet samtidigt. Är så trött på kulturen på internet då folk ska hugga på allt och lägga in en massa i en enstaka kommentar. Nu kan det ju vara så att Bisse älskar otrohet, poängen är att det vet vi ju ingenting om. Förstår inte varför vi ska diskutera detta när det inte är något längre uttalande.
Tycker det var så bra sammanfattat av Camilla det om att kunna se sitt barn i ögonen.
Jag är verkligen emot otrohet och skulle aldrig utan dåligt samvete vara otrogen mot mina barns pappa. Det skulle vara lika mycket ett svek mot mina barn.
Om det gått så långt att hon blivit förälskad i den här mannen så ska hon lämna barnets pappa. Alla har rätt att bli respekterade i ett förhållande och därför dömer jag den här tjejen för det hon håller på med. Det är fel så smussla och vara otrogen bakom någons rygg. Därmed inte sagt att man inte kan förlåta otrohet. Men i hennes fall så är hon ju kär i den äldre mannen.
Lämna först, knulla sen. Det är ju f*n vad det ska vara svårt för folk…
Man skulle kanske vara lite mera noggrann i vem man satsar sin kärlek på? Lyckan måste man aktivt hjälpa på traven, ge och ta och vårda. Ibland får man även kämpa för kärleken innan man bara ger upp
Även om man separerar så behöver man faktiskt inte berätta för barnen varför. Barn har inte med allt att göra. Inte ens som vuxna behöver de veta om alla relationsproblem som var mellan föräldrarna. Det leder bara till att barnen eventuellt känner att de måste ta ställning. Skilj er bäst ni vill men varför berätta om exakt varför för barnen?
Vad har hänt med bloggen? Bara diskussioner om barn, familjeliv och relationer? Synd
Familjeliv.se ??
Har absolut inget behov av att ha åsikter om någon annans val, jag är tillräckligt trygg i mig själv för det. Det viktigaste är hur jag själv skulle känna i situationen och det vet jag inte eftersom att jag valt att inte sätta mig i den situationen. Men gör det du behöver. Hitta bara inte på att det handlar om att du stannar eller går pga barn. Det handlar bara om dig själv så våga iallafall facea det och gör ett MEDVETET val.
Det beror ju dock lite på hur man tolkar kommentaren. Tror absolut det finns många föräldrar som ej lämnar sin partner för att de inte vill behöva vara utan barnen varannan vecka t ex.
Jag tycker verkligen inte man ska vara otrogen men tycker samtidigt många har en märklig bild av att det är det vääärsta man kan göra. I min mening finns det så mycket värre saker man kan göra i ett långt förhållande som verkar mer ”ok”. Alla verkar dessutom tycka att uppbrott är svinenkelt och odramatiskt och något man bör göra om man känner lite mindre för sin partner under en period. Har ni ens haft långa förhållanden, 10-15 år?
Otrohet är jä*vligt illa faktiskt. Du bestämmer steg för steg att ha s ex med en annan person ? Det är riktigt illa för ett förhållande. Man har hela tiden möjligheten att stoppa, att tacka nej, att avstå men man har så lite respekt för partnern att man går vidare hela vägen till s*mlag.
Ja vilket otroligt lidande för ett förhållande. Räcker ju med en kyss så skulle man känna sig otroligt sviken. Man vill vara den enda kvinnan för sin partner. Man vill kunna lita på honom. Det gör förbannat ont när ens partner går bakom ryggen på en.
Fast vem säger att otrohet endast är att ligga? För vissa är det att bara skriva till en annan person i smyg. Håller verkligen med dig Anni att otrohet har sån skev position med tanke på hur många det är som faktiskt är otrogna. En otrohet kan vara ett lika stort misstag som andra saker i livet, ändå är det alltid ”en gång otrogen alltid otrogen”. En person kan göra vara otrogen, lära sig av det och inte göra om det igen. Precis som allt annat här i livet.
Märkligt inlägg? Borde vi döma bisse för att hon inte dömer den andra kvinnan? Eller dömer vi den andra kvinnan eftersom inte bisse gör det? Vilka är vi som tar oss rätten att döma henne föresten?
Otrohet är fel, det kan nog de flesta här hålla med om men jag tycker följarens reaktion känns lite överdrivet. Bisse skriver inte Fan va bra, kör hårt ❤❤❤
Den otrogna frågade inte om råd, Bisse gav inga råd.
Om det varit min vän som bara velat lätta på hjärtat skulle jag bara ha lyssnat, hade hen frågat om råd hade hen fått råd och åsikter, ang vilket problem det nu gällder, tills det spruta ur öronen.
Man behöver inte dömma eller ha åsikter eller ge icke efterfrågade råd om precis allt anonyma randoms skriver på internet.
Nänä men nu VAR det ju inte hennes man, så det är inte hennes sak att döma.
Är det bara jag som får intrycket av att 80% av bloggbevaknings läsare lever i sjukt olyckliga äktenskap de inte vågar lämna alt skuldbelägger mannen i förhållandet att inte lämna ”för barnens skull”? Aldrig varit med om att så många konservativa katoliker som hatar skilsmässor samsas på ett och samma ställe annars. Vad fan, låt folk separera bäst de vill och sköt era egna relationer….
Olyckliga? Här verkar ju snarare de lyckliga skriva, tycker jag? De som inte separerar vid första lilla problem utan jobbar på förhållandet och löser problemen.
”sköt era egna relationer” ja, det verkar ju vara precis vad många här gör.
Får du verkligen intrycket av att de som skriver så är lyckliga på riktigt? Det får verkligen inte jag. Hade de trivts med sina situationer hade de absolut inte haft så stort behov av att sätta sig till doms eller berätta hur anonym borde leva sitt liv. De är nån defensiv självhävdelsegrej bara.
Va? Nä det tror inte jag. Det här är ju ett diskussionsforum och man diskuterar temat för inlägget helt enkelt. Tidigare har det varit kök och våldsfilmer, bland annat. Skulle det vara bara de som är missnöjda med sitt kök som skriver då, eller de som inte fick se våld som barn och nu är frustrerade?
Låter mer som att du hoppas att alla som inte propagerar skilsmässa egentligen är missnöjda med sitt eget liv 😉
Hängde tyvärr inte alls med i ditt resonemang.
Har inte deltagit i den diskussionen och är inte ens gift än själv, men skulle likväl kunna delta i diskussionen också eftersom jag har åsikter och funderingar kring det. Från mer som ett samhällsperspektiv liksom kan man ju fundera om det är så att man idag ger upp snabbare och isåfall, varför är det så och är det bra eller dåligt. Säger ju inget om hur man känner för sin egen relation, saker går ju att se på från ett större perspektiv.
Det är ju något som inte stämmer om du måste ha så mycket bekräftelse i att vad du gör är det rätta…
Fast är inte barnen det viktigaste? Det är väl ändå inte barnens bästa att uppmuntra föräldrar att skilja sig för minsta lilla.
Är du väldigt ung? Kanske har ett annat synsätt då. Men som vuxen kan man inte vara egoistisk och bara tänka på sig själv.
OT. Tror ni på att Bellas bok om 2000 exemplar är förbeställda? Jag har svårt att tro det. Kan man luras och låtsas som om det skett? Är den gubben möjlig? Inget förvånar mig när det gäller henne, så om detta är bluff blir jag föga förvånad. Vad tror ni?
Ja. Boken har ju legat på ad libris lista över mest förbeställda bok. Den har tydligen fått rätt bra (seriös) kritik också av nån morgontidning.
Ok. Trodde inte det faktiskt. Måste dock ge henne att hon är duktig som signerat så många redan. Snacka om kramp i handen. 2000 kanske inte är så mycket såklart, men jag tycker det ändå.
Att signera 2000 är mycket såklart?( Bra jobbat av henne ) Menar 2000 som i förbeställda.
Snälla gör ett inlägg om Caias adventskalender. Den var fan det mest ovärda jag sett ?
Jag vet lösningen på detta: -LÅT BLI ATT VARA OTROGEN
Mitt ex var otrogen konstant. Så ledsamt.
dömer………………………..inte dömmer…………………………….
Mår du bättre nu? Av att påpeka det?
Många av dessa problem skulle lösa sig om vi skippar det ack så dysfunktionella monogamiska förhållandeidealet. Istället: Bo stadigt- och dela vardagen med barnets andra förälder, men ligg ärligt med andra och lev livet. Win win! Lyckliga barn som får stabilitet och lyckliga fria vuxna. Läs gärna ”Prins Charles känsla” av Liv Strömqvist och försök tänka utanför den påtvingade boxen som är alltför svart eller vit.
Ja! Öppna förhållanden! Vi är så låsta vid monogamin…
Det hade varit perfekt om folk kunde tänka så, jag har 3 ungar med en man jag levt ihop med i 8 år nu, jag är 30 år, jag har lustat många gånger efter andra män men aldrig någonsin tänkt tanken på att separera för det är otänkbart, jag och min man har ett jobb tillsammans och det är att uppfostra våra barn och ge dom den bästa starten i livet och dom 2 viktigste uppgifterna är att hålla ihop (så dom kan ha oss båda varje dag) ljuga o dölja våra bråk (så dom kan vara glada) .
Själv dömer jag alla som är otrogna och de som har relationer med folk de vet att är i förhållanden!
Jag dömer de som skriver ”dömmer”. ??♀️