Bara för att människor är kända så slutar det inte vara oförskämt att ställa frågor till dem om deras privatekonomi och insinuera att den ena lever på den andra som någon typ av landlevande parasit.
Hade du uppskattat om en komplett främling stegade fram till dig och din partner när ni storhandlat på Ica och började peta runt bland varorna och bara ”Jaha…vem har betalat för den här parmensanosten? Jasså? Jaha, där ser man. Men vad har DU betalat för då? Du har väl inte låtit hen betala ALLT DET HÄR?!?!
Eller borde vi vara mer näsvist nyfikna och sudda ut alla indikationer av personlig integritet och ”none of your f-ing business”?
Vem ringer Helena Seger och kollar om hon och Zlatan delar 50/50 på sophämtningen?
Föregående inlägg 
Jag och min man tror att gemensam ekonomi är en väg till jämställdhet så det var var en av dom första sakerna vi ordnade nä r vi blev sambos. Alla pengar in på gemensamt konto. Alla pengar ut från gemensamt konto. Det enda som skiljer oss är att jag pensionssparar mer pga studier och f-ledigt halkade jag efter där, men det var han som upptäckte det och ordnade med det.
Det spelar alltså ingen roll vem som tjänar mest till hushållskassan. Oavsett om man har fotbollsmiljoner eller vanliga arbetarlöner.
Jag och min sambo ser det på samma sätt. Det viktiga är nog bara att båda har samma syn på ekonomin och är med på hur det blir om allt skulle skita sig.
Min man tjänar bättre än mig pga traktamente och övertid. Våra grundlöner är detsamma. Det extra jag tar i markarbete med hem och barn bidrar han med i extra lön till hushållskassan. Vi åker på semester tillsammans och är en familj tillsammans. Så för oss är gemensam ekonomi det bästa. Sällan tjafs om pengar heller eftersom vi har tillit till varandra.
Men alltså, hur gör ni om den ena partnern vill shoppa mer än den andra? Min man köper i princip aldrig kläder eller hudvård/smink medan jag gör det oftare. Ibland även någon dyr handväska och resor utan honom. Jag är mer slösa helt enkelt. Hur gör ni där?
Därför det behöver inte vara rättvist. För det första är vi vuxna och inte barn där det viktigaste är just rättvisa. För det andra är det ingen som räknar vem som spenderar pengar och var. Din man köper säker jätte dyra tv-spel eller andra saker som (nej kanske inte exakt jämn) väger upp för det mesta.
Men i slutändan handlar det väl ändå om att man vill varandra det bästa. Han bjuder väl hellre på att det inte är rättvist för att du ska få må bra? Det låter ju inte heller som att ni har ont om pengar när du köper Chanel väskor, än mindre problem att dela med sig känner jag ?
Är det ett problem för honom? Skulle det kunna bli ett problem för honom om ni går skilda vägar? Över en hel livstid kan det säkert jämna ut sig, kanske vill han köpa något väldigt dyrt någon gång under livet. Men kan ju vara bra att prata om det så han inte förväntar sig dessa pengar du spenderat ”tillbaka” om ni separerar. Annars kan man ju ha egna fickpengar men dela lika på allt annat om det skiljer sig väldigt.
Det har aldrig uppstått en situation där någon av oss vill köpa något som den andra tycker är onödigt. Vi ser varandra och unnar den andre. Jag lägger med mycket mer pengar på främst hudvård och smink, min sambo köper gärna färre men dyrare saker. Ibland shoppar jag för mer och ibland shoppar han för mer och båda unnar varandra det. Vill jag köpa en dyr väska så kan jag ju inte säga något om min sambo vill köpa dyra fiskedrag. Men vi är väldigt lika i våra åsikter så vi har aldrig hamnat i en situation där vi bråkat om pengar även om vi varit barskrapta under flera år då vi byggde upp ett företag ihop.
Vi har det problemet (men ovänt, min man som är en slösa). Vi får ”månadspeng” för helt egen konsumtion. Funkar bra för oss, min man har en tendens att spendera lite mycket annars. Sen har vi såklart en dialog om nån behöver köpa nåt dyrt, ibland går det från gemensamma ändå.
Vi har gemensam ekonomi och det fungerar hur bra som helst, vi har aldrig någonsin bråkat om pengar och vi jobbar båda lagom hårt för vår familjs bästa 🙂 Min lön är min partners lön och tvärt om.
Men jag tror verkligen inte det är den bästa lösningen för alla. Jag tror att man ska ha en ganska lik syn på pengar. Jag tror det finns andra lösningar t ex med separata konton med typ fickpengar som kan vara bättre annars.
Vi har helt gemensam ekonomi, och tycker att det är rimligt att man helt enkelt pratar om sin konsumtion med varandra. Dvs, om en är mer slösa kanske man får fundera över varför man behöver så mycket prylar och överväga att inte shoppa så mycket, och för den andra gäller att göra detsamma, att vara lite generös mot den partner som får en kick av att konsumera. Att stämma av med sin partner helt enkelt och hitta en rimlig konsumtion. Tydligen är par som har gemensam ekonomi något nöjdare, det ger en teamkänsla.
Inget i livet är rättvist. Ibland köper jag mer kläder, ibland köper han nått dyrt till sin hobby. Så länge ungarna har det dom behöver så kan vi handla åt oss själva utan millimeterrättvisa. Barnen tycker dock att jag shoppar mer – men det är ju oftast till hemmet och till oss alla.
Jag tänker att ingen av oss går och köper en bil utan att diskutera med den andra, men ingen skulle sura ut om nån kommer hem med en ny cykel, dyrare väska eller nått. En annan gång är det den andra som handlar
Vi har helt gemensam ekonomi, alla våra inkomster läggs i en hög. Dock har vi lite egna kulpengar varje månad som vi får göra egna nöjen med. Min man går på konserter och sånt och jag går ut med kompisar. Det känns bra att ha det så..
Äsch, det spelar inte så stor roll för oss.
Förra månaden spelade in man åker för typ 3000 kr, medans jag spenderade typ 300 spänn.
Denna månaden har jag mkt mer småutgifter, som flera fikor med kompisar, luncher etc.
Det behöver inte vara så rättvist. Vi använder det som finns.
Jag sa att jag ville ha 5000 kr till Ullared förrförra månaden, då räknade vi på det, resten splittade vi, som vi har över alltså. Typ så.
Samma här! Mina vänner som inte har barn är förskräckta över vårt upplägg. Hur vet man att det blir exakt rättvist med ”egna utgifter?!” undrar de. Det vet vi såklart inte men det gör inget om min sambo köper dyrare prylar än mig ibland. Sen köper jag nått dyrt bara till mig eller gör en resa med vänner. Det jämnar ut sig.
Jag kan i viss mån förstå par som har separat ekonomi om de inte har barn men det blir så mycket mer som spelar in när man har barn. Jag tag mesta av vabben, men vi gör det på ett sätt så att mitt arbete inte blir lidanded, dvs när jag har saker som inte bör flyttas löser vi det. Jag brukar förvisso alltid vobba och det funkar bra med mitt jobb. Min man tjänar mer och jobbar mer, jag gör mer hemma. M man ska ha separat ekonomi får man ju istället se till att hålla stenkoll på vab och föräldraledighet annars blir det orättvist på det viset. Vi försöker göra vad som funkar bäst med våra jobb helt enkelt.
Vi med. Förstår inte varför man har två olika in konton
Och vi har delad trots 17 år som gifta! Inte ens tillgång eller insyn i/till varandras banker.
Vi har aldrig haft ett bråk eller tjafs om pengar.
Folk är ohälsosamt näsvisa och nyfikna nuförtiden.
Konstigt att jämföra med Zlatan och Helena Seger, Helena Seger är väl en riktigt doldis som inte exponerar sig och familjen alls?
Inte så konstigt då om hon inte får frågor om ekonomin. Sanna Guidetti däremot är väl en influencer och exponerar sig hela tiden?
Förstår inte din kommentar riktigt.. hade väl ingenting med henne specifikt att göra utan att hon är ytterligare en ”fotbollsfru”
Fast Helena Seger beter sig ju inte som ”en fotbollsfru” alls såtillvida att hon inte figurerar i sociala medier eller liknande. Därför var jämförelsen med just henne lite underlig.
Helena har stil och klass. Samt har arbetsrelaterade styrkor som inte hör hemma bland kändisar som inte kan få ett välbetalt jobb i en seriös bransch.
Det jag inte förstår med alla personer som resonerar som du är: Varför innebär kändisskap och existens i sociala medier att man måste dela ALLT med omvärlden? Livet är inte så svartvitt att du som inte är offentlig i sociala medier får ha allting hemligt medan den som är offentlig måste berätta allt om sig själv. Du får veta det hon väljer att dela. Det andra har du inget med att göra. Inte svårare än så och det kallas respekt.
Vem köper sin parmesan på Ica?
Vem äter parmesan?
Vem äter INTE parmesan? #ostärlivet
Äter vegansk låtsasparmensan.
Jag. Ska man inte det? ? Var köper du din parmesan?
Det är troligen någon storstadsbo som köper sin på saluhall eller fina lilla ostbutiken, som i sin enfald inte begriper att 95% av Sverige blir utan parmesan om de inte köper den på matbutiken. Alternativt någon som av oklar anledning föredrar att handla parmesan på Coop istället. ?
Fast det är ju bara låtsasrikisar som tror att det är fult att köpa parmesan på Ica.
Eller troll.
Det är något typiskt svenskt det här med fascinationen kring lön och inkomst.
INGEN skall säga vad de tjänar, men ALLA vill veta vad andra får i lön… såklart.
Och har någon mycket pengar så är det alltid orättvist, sällan någon kan se relationen mellan handling och konsekvens när det gäller andra eller dem själva för den delen.
Det du lägger i = vad du får ut
(Och ja, jag vet det finns de som ärver pengar)
Exakt så här upplever jag det med! Jag har en bekant som flyttade till Sverige från Chile. Han arbetar som läkare och bor i ett fint område och förklarade hur chockerad han var över hur besatta svenskar var av hans pengar och hans arbetstitel.
”Främlingar man möter på en middag fråga ofta hur mycket jag tjänar, hur stort mitt hus är, vad huset kostade och vad jag jobbar med.” Beklagade han sig en gång.
Håller också helt med om den svenska avundsjukan. Jag har ett företag där jag tjänar bra med pengar och missunnsamheten bland mina familjemedlemmar och vänner är enorm. Dom spenderar all sin vakna tid med att gå till ett jobb med låg/normal lön, titta på tv, scrolla Instagram och festa. Så konstigt att dom inte är miljonärer… eller? Jag som sover fyra timmar om natten för att hinna arbeta så mycket som möjligt har bara haft tur närtid företag går bra ?
Inom vilken bransch har du ditt företag? ?
Jag har ett företag inom marknadsföring ?
Sova 4 timmar om natten är antagligen ett påhitt/överdrift, men vi måste sluta associera lite sömn med effektivitet och framgång… väldigt ohälsosamt att inte sova och hjärnan funkar så mycket sämre att du nog får mer gjort totalt om du sover hela natten 😉
Vad skulle syftet vara att överdriva när man är anonym? Nu var det inte heller min sömn som var poängen i min kommentar därav att jag utelämnade majoriteten av informationen. Var tredje vecka så sover jag faktiskt tio timmar två dagar i rad för att jag mår för dåligt av sömnbrist. Så ja, du har helt rätt att det är väldigt dåligt och skadar hjärnan att sova lite. Men det är ett val som jag gör där jag hellre offrar sömn för att bygga bolag snabbare.
Jag väljer att arbeta jätte hårt just nu för att jag vill nå mitt mål tidigt och sen slippa arbeta. Jag hade kunnat sova mer och avancera mitt företag långsammare, absolut, men jag väljer att göra annorlunda. Är det ok för dig?
Vill verkligen rekommendera dig att i alla fall byta tiden här på bloggbevakning mot lite mer sömn!
Tack för din omtanke men jag trivs med att sova lite, jobba mycket och ha Bloggbevakning som guilty pleasure!
Jobbar inte folk med vänlig lön hårt eller? Läser jag dina texter rätt så känns det som att du ser ner på folk som har vanliga jobb.
Jag är också en sån som har litet sömnbehov, sover max 5h/natt. Ibland tänker jag att jag måste sova mer pga att lite sömn kanske ger fysiska skador på kroppen. Men faktum är att jag brukar bli tröttare om jag sover 7h/natt. Konsten är att vakna i rätt tid i sitt ”sömntåg” då behöver man inte lika mycket sömn och man är pigg.
det finns de som inte har större sömnbehov än 4-5 h / dygn. De är få men finns, du kanske är en av dem?
Nu vet jag ingenting om dig och säger inte att det här är applicerbart i just din situation, MEN det är inte ovanligt att det finns en ordentlig avsaknd av självinsikt hos de människor som har det gott ställt och upplever andra som ”missunnsamma”.
Som sagt, säger inte att det gäller dig. Men du beskriver dig själv som bättre och mer välförtjänt av framgångar än din familj och dina vänner. Och det är du säkert! Men grejen med folk som sover fyra timmar per natt för att de jobba och tjäna så mycket pengar som möjligt är att de i väldigt ofta anser att de som INTE lever så är sämre människor än de själva och inte kan förstå att andra inte VILL leva på det sättet och inte tycker att det är värt det, och att det faktiskt är ganska outhärligt att vara runt en person som ser sig som bättre än en själv. Och detta tolkas inte sällan som missunnsamhet.
Kloka svar!?
Jag hör dig och förstår att det du skriver också är en sanning. Självklart finns det den typen av person också.
Min upplevelse är dock tvärtemot. Jag får ofta ta kritik och åsikter kring hur jag väljer att leva mitt liv. Både välmenande och inte. När jag levde ett ”vanligt” liv med normalt arbete och tv tittande hörde jag aldrig någonsin en kommentar om hur jag spenderade min tid. Nu däremot blir jag ifrågasatt kring allt.
Personligen ser jag inte ner på att titta på tv och chilla om det är det man vill göra med sitt liv. Jag syftade mer till personer som kallar resultatet för mitt hårda arbete för tur och säger att dom minsann ska bli miljonärer, men i själva verket gör dom ingenting för att ta sig dit. Förstår att min kommentar har missuppfattats!
Men får du verkligen välmenande kommentarer om är du borde kolla mer på teve och scrolla Instagram mer?
Det är väl bara sunt med mindre skärmtid. Att sova 4/h per natt (undantaget två dag var tredje vecka), med någon idé om att man ska göra en Exit i framtiden, ÄR dock en destruktiv livsstil och jag tror nog faktiskt kommentarer du får om det kan vara av oro snarare än avudsjuka.
Sen tycker jag det är lite märkligt att alla dina närstående tydligen inte bara är ointresserade av att jobba lika mycket som du utan även saknar givande fritidsintressen? De ägnar inte sin fritid åt att umgås med familj och vänner, laga god mat eller träna skidåkning utan ”kolla på teve och scrolla”? Det låter som du har ett behov av att förminska deras sätt att leva?
Har inte sagt att jag får rekommendationer att se mer på tv? Vet inte varifrån du drog det antagandet. Jag får däremot kommentarer om att jag är ”extrem” för att jag inte ser på tv eller använder sociala medier. Ja absolut att vissa personer uttrycker oro, som jag skrev är vissa kommentarer välmenande. Poängen jag försökte framföra var ju dock bara att jag upplever motsatsen till ovan kommentar. Jag har heller inte förminskat någon. Jag känner mig väldigt road över att du tycker dig kunna urskilja att jag ser ner på min omgivning från att jag har skrivit fyra/fem, varav en där jag generaliserade ett beteende för att få fram en poäng.
Den egentliga frågan borde ju vara varför du är så intresserad av att ifrågasätta min upplevelse? Vad är det som triggar dig i detta?
Hur kan du jobba med marknadsföring men inte kolla på tv eller ha sociala medier? Bara nyfiken.
Det beror väl på vilken målgrupp hen har. Är målgruppen multinationella komponentproducenter eller medicinteknikavdelningar på sjukhus, till exempel, ser ju marknadsföringen inte ut som den gör när man vänder sig till privatpersoner.
Ni bevisar ju bara tesen?? Det är väldigt mycket åsikter kring den typen av levnadssätt ?
Jag har inga åsikter om folk som lever så (hade dock inte valt det själv), each to their own verkligen. Min kommentar handlar om en generell spaning om att det ofta går hand i hand att vara framgångsrik och tycka att folk runtomkring är missunnsamma, och att vara den typen av person som anser sig bättre än de som inte väljer att leva likadant och därför inte alltid bemöts positivt. Om en ödmjukt framgångsrik person bemöts med missunnsamhet av sina nära vänner och sin familj, är det ju något allvarligt fel på deras umgängeskrets.
Sen är jag med på att det finns gott om avundsjuka människor. Men folk som faktiskt själva skapar en stämning runt ”varför sitter ni bara på soffan och latar er”, verkar också ofta tycka att den som reagerar negativt på den attityden är avundsjuk och missunnsam.
Alltså folk här inne är sjuka i huvudet. Hur kunde ni tolka in så mycket på ts text?ska vi låtsas om att folk inte är avundsjuka? Jag har verkligen ingen bra lön eller läge just nu men inte fan tänker jag vara avundsjuk men jag vet hur många är det. Det räcker med att läsa den här bloggen för att se hur många ”mår sååå dåligt” av att andra har mer pengar, är gravida, har snällare män, rikare föräldrar, är snyggare, smalare osv. Klart det sticker i ögonen. Ts, kämpa på!! Allt gott
Här i Sverige skall du skämmas om du arbetar hårt OCH tjänar pengar.
Svår balansgång helt enkelt, kan det ha och göra med att vi är (hyffsat) socialistiskt präglade??
Arbetarklassen, laget före jaget, fackförening, byalag, ideella arbeten i föreningar och så vidare.
Att vi omedvetet ser ner på handels/privata sektorn när de tjänar mycket pengar (på oss), men givetvis INTE när vi vill konsumera!! 🙂 för dåå skall de vara billigt billigt och strunt samma om kollektivavtal finnes 🙂
Så sant!!
Tycker att den dag man bestämmer sig för att leva tillsammans och kanske även bilda familj går alla inkomster till en gemensam ekonomi, den enes höga lön kanske hade varit omöjlig utan partnern. Däremot tycker jag att eventuell förmögenhet och arv ska vara enskild egendom, eftersom man hade det innan eller ärver det. Skriv äktenskapsförord, avtal och testamente när ni är sams!
Ja, vill man sen dela med sig av eventuellt arv eller egen förmögenhet så är det ju upp till var och en att avgöra.
Håller helt med. Min sambo har t.ex mycket högre lön än mig, men det hade ju varit svårt för honom att kunna ha det jobbet om jag inte anpassade mig och mitt liv efter det, (t.ex tog vårt barn mycket mer, långa perioder själv hemma, osv.) Jag ser det också som att allt är gemensamt när man är sambos.
Håller med förutsatt att den ene inte förväntar sig att bli försörjd. Hade gått i taket om jag hade en sambo/man som satt hemma och spelade xbox istället för att söka jobb vid arbetslöshet.
Det normala är väl att ha gemensam ekonomi i ett äktenskap. Skulle tycka att det var väldigt oattraktivt om en man ville hålla sina pengar för sig själv. Har väl träffat män som tjänat bättre än mig ska tilläggas, men jag har i alla fall tillgångar/sparpengar så att jag klarar mig själv. Tycker dock att det är vettigt, från bådas håll, att man håller i sin egen ekonomi de första åren av en relation, innan man verkligen vet vart den är påväg och att man har ett liknande beteende och värderingar kring pengar. Men målet är gemensam ekonomi för mig!
Jag är gift och har halvt gemensam ekonomi, med gemensam pott till gemensamma utgifter och saker vi gör tillsammans. Men jag och min man är överens om att vi vill ha våra egna pengar separat. Ser inte alls någonting konstigt i det – Vill han spara ska han kunna spara, vill jag spendera mina pengar ska jag kunna göra det. Kanske förändras när man får barn dock, men just nu känns det superrimligt.
Det enda vettiga alernativet!
Och båda kan lägga en viss procent till det gemensamma, så blir det rättvist om man har väldigt olika inkomster.
Det går fint att fortsätta så när man fått barn också, utgifter för barnet ingår i de gemensamma utgifterna förstås.
Så har jag och min partner det också, även med barn. En del av våra löner går till gemensamt konto som täcker alla utgifter och gemensamt sparande. Sedan behåller vi en summa, samma för båda, som vi får göra av vad vill med. En måndagspeng liksom.
Så har vi det också och de flesta jag känner har det på det viset. Jag tycker det är skönt, för då behöver jag aldrig känna dåligt samvete över att jag lägger mycket pengar på hudvård och skönhetsprodukter och han behöver inte irritera sig över det.
Vi gör exakt så också (har dock två barn), jag är mer en som sparar och min man är en som slösar. Vi har tre gemensamma konton: räkning (ALLA fasta kostnader), mat och spar. Vi lägger över procentuellt och i slutändan har vi lika mycket pengar att spendera på vad vi vill, jag får halva barnbidraget då jag köper kläder till barnen och den delen han får för han över till barnens sparkonto. När det gäller bensin (väldigt sällan då vi kör mest på el) betalar den som har bilen och utemat etc. brukar han betala för. Vi tjafsar aldrig om pengar utan detta är ett upplägg som passar oss perfekt.
Vi gör samma som JL och vi har 2 barn. Funkar utmärkt men det beror förmodligen på att jag och min man har löner som är likvärdiga.
Vi gör precis så, vi har 2 barn och det funkar utmärkt.
Tycker om att veta vad jag har att röra mig med till egna grejer.
Härligt att höra om så många som har barn och fortsätter på samma upplägg!
Vi har samma även fast vi har tre (gemensamma) barn. Det funkar fortfarande för oss och vi är nöjda.
Tycker det är självklart att man delar lika som familj. Men delar ju allt annat lika, tex om någon lagat god mat äter ju alla av det, alla njuter av de fina juldekorationerna någon fixat etc.
Är det bara ekonomin som ska vara ”rättvis” så är det ju som bäddat för konflikt – vem vill göra gratisarbetet att hämta och lämna barn om den andra får pengar för jobb istället? Sen underlättar det ju såklart om inte en sparar och en slösar men för mig är det ändå en dealbreaker, skulle aldrig leva tillsammans med någon som slösar, spelar etc.
Och om någon spenderat mycket tid på utbildning och karriär innan förhållandet och tycker det är viktigt att få behålla hela kakan själv, ja då får man väl se till att hitta någon med samma ekonomiska status, inte välja en partner med låg inkomst, man kan liksom inte plocka russinen ur kakan i ett förhållande.
Jag håller med, det finns tusen sätt att anstränga sig för hushållets bästa allt från ekonomiskt till att bidra på andra sätt. Allt från att laga bilen till att leta prisvärda overaller på loppis eller laga mat av rester. Jag tycker om att tänka att vi är en familj där vi gemensamt jobbar för alls bästa och vill varandra väl (Och så tycker jag det är tråkigt att räkna och diskutera pengar också).
Förstår inte par med barn som inte har gemensam ekonomi! Skulle vilja se en studie på hur mycket vanligare det är att dom paren separerar. Det kom en studie härom dagen som handlade om att par med gemensam ekonomi bråkade mindre än paren med separat – självklart i mina öron! Skulle min partner föreslått separat så skulle jag inte skaffat barn med honom.
Hahaha vi har delat ekonomi och bråkar aldrig om pengar, just därför! Man gör vad man vill med sina pengar och ingen behöver bry sig ??♀️ däremot har vi givetvis ett gemensamt konto där alla gemensamma kostnader dras ifrån samt sätter in pengar på Ica för mat osv. Resten har vi inget behov att dela på utan det har man kvar själv. Funkar perfekt. Tycker det är skrattretande med folk som på något sätt tror att det finns en lösning för alla och annars kan man inte leva tillsammans/skulle lämna direkt/Inte är i en vuxen relation ??
Varför skulle du inte skaffat barn med honom om han velat ha separat ekonomi?
Har en 11 lång relation där gemensam ekonomi aldrig ens varit ett förslag eller en tanke ? vi planerar inga barn iof..
Tror hur bra ens ekonomi är och hur stora mariginalen det finns är vad som avgör ifall man bråkar om den eller inte, och om det känns okej att ”min partner köper vad den vill..”
Om man har så tight med pengar att ett köp eller slösaktigt leverne förhindrar mina köp eller guldkant i vardagen så hade situationen blivit mer spänd..
Vi har varit ihop i typ 15 år och har två barn och har inte ens ett konto för gemensamma utgifter. Vi har delat upp räkningarna lite mellan oss, typ att jag betalar ränta och amorteringar och fsk-avgift, han betalar lägenhetsavgiften och försäkringar. När vi storhandlar betalar vi ungefär varannan gång. Vi har ingen bil och inte särskilt dyr livsstil i övrigt (förutom kanske boende då eftersom vi bor i Stockholms innerstad). Jag köper mer kläder och grejer men han snusar, så går kanske på ett ut ungefär? Fattar att det här inte är för alla men vi tjänar ungefär lika mycket och då känns det som om det funkar.
Har inte haft delad ekonomi och det var inga problem. Troligen för att bådas ekonomi var relativt bra så det blev aldrig några diskussioner.
Vi tjänar lika mycket men lägger i en summa varje månad för huset och dess utgifter på ett konto och en summa för gemensam konsumtion på ett annat. De kontona växer som ett gemensam ekonomi medan vi ändå har våra egna kassor att placera eller spendera efter egen önskan. Fungerar fint för oss.
Vi kör också med liknande upplägg vilket funkar bra för oss. Särskilt då en av oss har en dyr hobby som kostar flera tusen varje månad – då tar man det från sin egen kassa.
Skulle vi få gemensamma barn så kan jag tänka mig att vi börjar pytsa in mer i den gemensamma kassan, men inte allt.
Jag och min sambo gör likadant. Gemensamt konto som rör hushållet/gemensam konsumtion och egna konton att disponera som man vill.
Vi tjänar lika mycket men om någon skulle tjänar mer än den andra skulle den med högre lön få betala in mer till den gemensamma ekonomin.
Jag tycker att vi generellt behöver bli mer öppna med att prata privatekonomi i Sverige. Nu är det nästa tabu att yttra vad man tjänar, hur man sparar, utgifter osv.
Är singel nu men tycker det är underbart med delad ekonomi! Själv är självständig och vill förbli det. Vägarar fråga om lov att köpa något som en del vänner ha det! Självklart delar man på gemensamma utgifter!
Det är väl snarare vad man äger som är grejen. Tex jag som äger en stor egendom ihop med min bror. Den står på mig å inte min man – även om jag är helt säker på att vi inte skiljer oss. Sen tjänat jag även 15000:- mer än han i månaden och bidrar därför mer till hushållskassan.
Det som är enskild egendom eller pengar man ärvt är ju en annan sak tycker jag. Men det man skapat ihop under förhållandets är gemensamt i vårt fall.
Är singel nu men nä tacka vet jag delad ekonomi! Är för självständig för något annat. Såklart delar man på gemensamma utgifter men vad jag gör för mina pengar är min ensak! amen.
Är det någon som har gemensam ekonomi där den ena partnern har ett dyrt intresse?
Jag och min partner har inte gemensam ekonomi bland annat pga av att jag har hästar som kostar mycket varje månad och tycker inte det känns schysst att min partner ska betala för mitt intresse.
Jajjemän, min partner har en dyr hobby. Det bryr inte jag mig om, det gör min partner glad och bidrar till en hälsosam livsstil vilket är positivt för vårt förhållande. Våra pengar är just våra, varför ska det behöva vara 100% rättvist hela tiden?
Tänker dock att det är viktigt att tillägga att min partner aldrig skulle säga nej till något jag vill ha. Vi är väldigt noggranna med att ha en bra kommunikation kring allt, ofta är det brist på kommunikation som ställer till med problem för folk ?♀️
Min sambo både jagar och fiskar (& samlar på lp skivor) vilket är dyra intressen framförallt när han inte nöjer sig med vad som helst utan det ska va fina och bra grejer. Jag har noll fritidsintressen som kostar pengar så det är ojämnt där. Men allt han köpt för våra pengar (sen vi fick gemensam ekonomi) är lika mycket mitt, även om jag inte använder det. Skulle vi separera så är det inte ”hans grejer”, vill han ha det får han köpa ut mig ur det precis som med vårt hus. När det gäller löpande kostnader kopplade till intressen så kan ju den parten som inte gör av med lika mycket lägga in motsvarande summa på ett eget konto varje månad. Och så småningom åka på en fet resa med sina vänner?
Tänker att det beror lite på hur mycket marginaler man har? Själv hade jag kanske kunnat tänka mig att käka havregrynsgröt tre dagar i veckan för att kunna rida om ridning kändes som livets mening. Men hade inte velat att min partner gjorde det. Däremot om man har pengar över i slutet av månaden finns det säkert ofta utrymme att unna någon dyra intressen.
Jag tänker att när bloggare fläker ut allt om sitt privatliv generellt så förstår jag inte varför ekonomin är så privat. Visst, jag diskuterar inte min ekonomi men inte heller mitt privatliv. En massoravbarnmamma har redogjort för alla detaljer om sin skilsmässa och fd man. Men frågar ngn hur hon försörjer sig. Då jävlar ska folk sluta snoka.
Håller med dig. Jag är privat vad gäller allt. Förstår inte hur någon kan vilja vara så öppen som influencers är om sina liv. Men fläker man ut sig, partnern, barnen, hemmet, hunden etc helt, hela tiden, är det ju svårt att förstå varför just området ekonomi INTE ska förevisas hela världen?
Mest troligt för att det är ngt de skäms för eller har ljugit om. Ngn som just skrutit om sin ekonomi jag fått sina årsredovisningar utlagda på Flashback, ngn som hyr sitt hus ljuger om anledningen till att förra huset såldes osv. Annars vore det inte så hemligt.
Jag och min man har två barn och inte gemensam ekonomi. Det funkar jättebra. Vi tjänar ungefär lika mycket och sen betalar han mer räkningar och jag mer mat typ. När vi ska göra nåt större så kollar vi hur det ser ut på våra konton och den som har mest betalar lite mer. Tycker det är skönt att ha sina egna spenderarpengar och ett eget sparande, tycker det känns mer tryggt.
Min man tjänar väldigt mycket mer än vad jag gör så han betalar i stort sett allt det gemensamma. Jag köper sådant jag personligen vill ha och mindre grejer till barnen. Större saker till barnen köper han.
Samma här. Min sambo tjänar också mycket mer än mig så jag betalar lite småräkningar/lite handling och som du gör mindre grejer till barnen. Så får han ta månadsräkningarna och större utgifter.
Min man tjänar också mycket mer än jag, jag får ut ca 30 i månaden och han nästan 60. Men vi slår ihop alla pengar eftersom vi är en familj och vi tänker inte i ”mitt” och ”ditt”. Jag tog nästan all föräldraledighet då jag pluggade samtidigt, och vi behövde hans inkomst för att ha råd med drömhuset vi byggde. Hade jag inte gjort det hade han inte kunnat göra karriär på samma sätt under de tre åren, och vi hade inte haft råd med huset vi bor i idag. Nu när jag satsar mer på min karriär tar han mest vabb, t.ex. Vi pusslar ihop livet och ekonomin tillsammans ?
Vi har någon mix av gemensam/ delad ekonomi. Vi är sambos med ett barn och tjänar ungefär lika mycket. Varje månad ser vi hur mycket vi fått in totalt (ex. 60 000) och så vet vi att vi ungefär behöver 40 000 för gemensamma utgifter (boende,mat, spar till oss och barnet) då behåller vi 10 000 var att spendera som vi vill. Beloppet vi behåller varierar per månad beroende på hur mycket vi får in (pga tex vabb och föräldraledighet) men båda får alltid lika mycket att behålla. När den ena var föräldraledig så satte den in mycket mindre pengar till det gemensamma men fick ha lika mycket kvar som egna pengar som den som jobbade. På så sätt blir det rättvist genom att man har lika mycket pengar ”privat” att röra sig med och båda bidrar till den gemensamma hushållskassan med det man kan. Min man är mer slösa och jag mer spara så det känns bra för båda. Och då spelar det mindre roll vem som vabbar och är föräldraledig.
Jag tjänar mer än min man och vi har delad ekonomi men betalar alltid 50-50 för alla utgifter. Det som blir över hanterar vi själva, dvs sparande, konsumtion etc. Jag har både en dyr hobby som kostar närmare 1500:- per månad och köper en hel del hudvård. Har aldrig fått höra en enda kommentar om att jag spenderar pengar på onödiga saker och vill fortsätta ha det så. Jag har dessutom fått ett skapligt arv från släktingar som gick bort när jag var ung och det vill jag förvalta och kontrollera själv, även om vi är gifta.
Får jag fråga varför ni betalar 50-50 för alla utgifter när du tjänar mer?
Min man tjänar mycket mer än jag och han betalar alla våra utgifter. Jag betalar bara när jag spontanköper saker åt oss.
Haft gemensam ekonomi sen vi blev tillsammans, då var vi 17 och 23 år. För oss var det självklart att det vi fick in var bådas. Och så har det varit nu i över 20 år. Vi har ett gemensamt konto där alla pengar läggs, sen har vi varsitt konto att föra över till. Är man en familj så är väl pengarna allas oavsett vem som tjänar vad?
Vi är sambos och delar ekonomin. Jag har tillbringat mina 15 senaste år på att göra karriär, tjäna pengar och bygga en säkerhet för framtiden, medan min partner har valt att leva för dagen och hade 0 kronor på kontot.
När jag var i min tidigare relation hade min partner långt mycket mer än mig, men för mig var det viktigt att jag stod för hälften av våra gemensamma utgifter. Och lika känner jag nu när jag är i omvänd situation… Men jag skulle säga att jag lägger 50% mer än min partner på vårt gemensamma konto. Har också skuldebrev på insatsen till vår lägenhet som jag stod för osv.
Ja det här med att alla ska lägga sig i ens privatekonomi i tid och otid? Jag och min man är väldigt bra på att förvalta våra pengar samtidigt som vi också har ett väldigt stort intresse kring sparande och aktier. Ingen av oss har för tillfället särskilt stor inkomst (tillfälligt dock av olika anledningar), samtidigt som vi har två barn, dyr lägenhet och lever på som de flesta andra i vår krets (inte särskilt extravagant, men vi åker på resor, köper de kläder vi behöver till oss och våra barn, har ett gemensamt och ett separat sparande, lagar bilen när den är trasig, unnar oss lite dyrare mat när vi känner att vi förtjänar det osv). Av någon anledning förstår inte folk det oförskämda i att fråga oss ”hur vi har råd” med det ena å det andra, och man förväntas dessutom att svara. Leker med tanken att ställa motfrågan ”hur har du inte det” nästa gång den kommer så vederbörande får känna sig dum tillbaka.
Vi har dessutom helt gemensam ekonomi där allt går in och ut från ett konto, inga problem och inga konflikter. Får vi en större summa över någon månad, så delar vi den på hälften och så får vi göra vad vi vill av de pengarna. Vi har ingen strikt regel kring att man inte får konsumera av de gemensamma pengarna heller, men den extra summan kan exempelvis gå till typ om man vill spara undan lite extra eller om man vill köpa något man inte köpt i vanliga fall eller om man bara rätt och slätt vill konsumera lite extra.
Jag och sambon har helt gemensam ekonomi. Båda våra löner och allt kommer in på samma konto. Från samma konto dras en summa till gemensamt sparande samt till pensionen. Allt vi köper dras från samma konto oavsett om det är gemensamma eller egna köp.
Detta enbart pga seriöst förhållande, aldrig haft så förut med annan partner.
Så skulle Jag o min sambo aldrig kunna göra. Vi delar på hushållet och allt som rör ungarna! Utöver det har vi våra egna pengar och våra egna sparkonton. Jag vill inte betala för hans golfutrustning och golfresor där jag inte är inkluderad. Lika lite som min sambo vill lägga sina intjänade pengar på botox, skönhetsbehandlingar eller resor jag gör med mina vänner!
Ni som har gemensamt konto – tips på konto som en kan ha två kreditkort till och få bonus?