Blev så arg på B för att han typ existerade och rusade ut ur lägenheten och gick ett hårt varv omkring stadsdelen. Han och bebisen gick ut och köpte blommor <3 :*)
Man måste vara försiktiga om varandra, det är så svårt ibland när man får sova så lite och har en bebis som bor på en all ens vakna tid, men jag försöker verkligen anstränga mig för att inte vara vass efter de nätter som varit svåra. // Sandra Beijer
Efter att ha läst Sandra Beijers inlägg om hur känslorna kan svalla åt alla håll, när man plötsligt har en ny liten människa hemma, så tänkte jag ger er mina absolut bästa tips på vad man kan göra när orken sviker.
Bloggbevaknings bebistips!
1. Skicka iväg ungen på internat
2. … Nej, jag skojar bara, ni kommer inte få några bebistips alls av mig, men här kommer två stycken från Sandras kommentarsfält som jag tyckte lät riktigt bra:
Har ni fler tips, släng in dem här under!
Föregående inlägg 
Spontant tänker jag att om hon vill fortsätta amma kan försöka pumpa och låta hennes kille ta varannan natt. Med det sagt har jag inga egna barn.
Någon med erfarenhet som förstår varför hon fortsätter ta natt efter natt utan sömn när hennes kille också är ledig?
Det kan förstöra amningen om man pumpar och ger på flaska. Flaska kräver en annan teknik så man riskerar att bebisen slutar ta bröstet.
Mitt tips är att samsova, och slippa gå upp ur sängen för att amma. Och att försöka sova/vila när bebisen sover.
Haha va? Det är väl en myt om nåt…
Inte samsovandet, det underlättade mycket och var mysigt! Men flaskmata, pumpa, whatever förstör inte amningen.
Där har du fel. Det är helt olika tekniker.
Flaskan är utformad för att ge mat snabbare och mer effektivt vilket kan orsaka att en ammande bebis faktiskt blir lat och väljer bort brösten pga att flödet inte blir detsamma.
Nu behöver det inte bli så för a l l a men det är i te att föredra att blanda om amningen är superviktigt för modern helt enkelt.
Det får man lära sig redan på BB där man får frågan om man vill ha koppmatning som stöd ist för flaskan när det behövs samt av varenda hjälpamma du kan stöta på. Tillägger dock att det inte ngt som helst fel på flaska men allt beror på hur man vill ha det.
Det kryllar av mödrar som har blivit ledsna när bebisen väljer bort brösten för flaskan när den väl har testat det.
Finns olika flaskor för olika syften ? Medela har en flaska som ska vara så lik brösttekniken som möjligt. I vårt fall hade jag en så stark utdrivningsreflex (dvs mjölken sprutade in i ungens mun) så hon blev tokig på Medela som gick så långsamt. Vanliga mam-flaskor var det enda som dög.
Min poäng: jag tror man kan få det mesta att funka men man kankse måste ändra/anpassa för ens egna förutsättningar.
Nej. Det där är deras absolut mest ofräscha säljknep. Man får det att låta som att en flaska kan efterlikna ett bröst vilket det inte kan. Det är en transport för maten att nå bebisen. Thats it. Och hade de velat främja amning (vilket de inte vill för då skulle de inte sälja sådana mängder med ersättning) så hade försökt att efterlikna flödet efter ett normativt bröstflöde vilket de aldrig har och heller ej någonsin kommer att göra.
Och det som JAG säger är att om man som ammande kvinna inte vill riskera tuttvägrar så låter man bli flaska helt.
Om man inte bryr sig så värst och är helt okey med att bebisen hellre flaskar så kör man bara på.
Det finns alla typer av bebisar och viljor samt mammors önskan och därför tycker jag att det är oerhört viktigt att man inte hävdar att tuttvägran är en ”myt” för det är allt annat än just det?
Jo det kan det göra
Det är ingen myt. Jag skrev inte ATT det förstör amningen, det finns såklart bebisar som både ammar och tar flaskan.
Men det KAN göra att bebisen slutar ta bröstet.
Om man inte tycker amningen är jätteviktig så kan man ju pumpa och ge på flaska, men vet man med sig att man vill fortsätta amma ska man vara försiktig.
Inget sätt är dock rätt eller fel. Amma, pumpa och kopp, pumpa och flaska eller ge ersättning. Alla gör det som passar en bäst.
För mig har det varit så. Har kunnat amma direkt men efter att barnen fått flaska har de tappat intresse för bröstet eftersom mjölken i flaskan ”gått lättare”. Har dock ammat till ca 5-6 månader
Nästan exakt samma här, ville amma längre men efter ca halvår ville de inte, kinkade och vände bort huvudet. Hade ”tuttflaskan” från Medela. Hade velat amma längre men det var värt det ändå, flaska gav ovärderlig frihet.
Verkligen ingen myt att flaska riskerar att skapa tuttförvirring som det kallas. Och jag håller med – samsov och låt bebis äta fritt under natten är räddningen! Oj vad mycket bättre alla sover då.
Ja, liggamma o sova samtidigt
Det är nog väldigt olika… Mina barn kunde lätt växla mellan bröst och flaska. Pumpade ofta ur så pappan kunde flaskmata, eller barnvakt vid ett par tillfällen…Ändå ammade jag alla tre barnen i ca ett år.
Klart det är olika, som allting annat. Men man måste vara medveten om att flaskpreferens finns och det är något som kan uppstå när man blandar flaska och amning.
Ja… jag var/är väldigt tacksam att det gick så smidigt för mig.? Tyckte så synd om mina vänner som hade barn samtidigt, när dom verkligen kämpade med amning/ flaskmatning.
Som sagt var skrev jag KAN förstöra, inte ATT det gör det.
Bästa tipset! Man kan få in så mycket mer sov genom att bara sovamma, byta i sängen och inte gå upp alls. Gjort så med alla barnen.
Sandras bebis är inte ens en månad, slita rekommendera samsovning när det går stick i stäv med all forskning om psd och socialstyrelsens rekommendationer. Nej, de flesta barn dör inte i psd, trots samsovning. Men av de som gör det hade mycket antagligen förhindrats av att bebis sovit i egen säng. När barnet kan vända sig och sitt huvud – kör på med samsovning.
Hormoner? Jag hade problem med amningen och är så glad att min man och barnmorska peppade mig till att delvis flaskmata. På så vis delade vi på mycket och de fick ett riktigt nice band. Bråkade dock mycket ändå haha men det hjälpte en hel del. Han tyckte nog att jag kunde slutat amma tidigare pga funkade ännu sämre efter ett halvår men pinade igenom ett par månader till. Min son blev dock mycket lugnare när jag slutat amma och min man glad för det. Alltså I mitt fall var svaret hormoner. Varför Sandra gör som hon gör vet jag ej ?
Mina barn tog inte flaska förrän de närmade sig året och började dricka välling, trots att vi försökte med en massa olika modeller.? Kan ju vara så också.
Haha ja, jag hade det problemet med andra barnet. Första började vi köra lite flaska från början, aldrig några problem med amning eller flaskan. Andra gjorde vi inte det och när jag sen skulle iväg några timmar vid tre fyra månader så tog hon inte flaska.
Annars är mitt bästa tips att samsova och liggamma.
Mina har _aldrig_ tagit flaska, oavsett ålder eller innehåll.
Plus: kroppen är inte en maskin. Många kan inte pumpa alls, det rinner inte till när det inte är en bebis där, och för mig var det ca 100ggr jobbigare och tråkigare att pumpa. Fick slita för att få ihop några få milliliter, inte värt det om man måste använda en timme till att pumpa för att få nån timme ’ledigt’.
Jag tyckte också pumpandet var jobbigt så gav upp det och körde på ersättning de gångerna min man matade istället.
Ett tips är att använda en snipa att mata med istället för flaskan. Det är något ens partner kan göra för att man själv ska få sova någon timma mer.
Finns att köpa på apoteket och be om hjälp på amningscentralen eller på BVC om man är osäker på tekniken.
När mitt barn fick gulsot fick vi använda en sån när vi låg inne på barnavdelningen eftersom mitt mål var att jag skulle amma så ville de inte blanda in nappflaska när hon var så liten.
Alla barn tar inte flaska och det funkar inte så bra för alla att pumpa.
Det kan också vara så att man inte har tillräckligt med mjölk för att kunna pumpa ut mjölk för en hel natt i förväg.
Det där stämmer dock inte. Mjölk produceras hela tiden och det finns inte en viss ”mängd” och sen är den slut.
Vad som dock stämmer är att alla inte släpper till pump, som jag tex, men kunde däremot amma i nästan två år utan problem.
Exakt! Hade mer än nog mjölk, båda mina är ammade långt över två år, men knappt en droppe i pumpen.
Fast det är så för mig 🙁 Min kropp producerar absolut mjölk så det räcker för att mätta bebis som vill amma mest hela tiden men den producerar inte tillräckligt för att jag ska kunna amma hela dagen plus pumpa för att det ska räcka en hel natt. Men det kanske är ovanligt att det är så!
Men allas kroppar skapar mjölk på efterfrågan.
Du kanske inte släpper till pump, vilket är vanligt, men det betyder inte att det inte skulle räcka.
Som sagt, det finns inte en speciell mängd och sen är det slut.
Det stämmer inte alls. Vissa har jättemycket mjölk och vissa lite. Jävlar vad mycket BS det finns som folk tror på samt sprider vidare. Och mycket skit just i den här tråden.
Nej mjölk producerar kroppen på efterfrågan, inget annat
Finns såklart andra faktorer som medicin osv som kan påverka men då handlar det om yttre faktorer.
Ammar man fritt på barnets signal när o hur ofta det än är o inte ploppar i en napp eller försöker distrahera eller söva om kommer efterfrågan styra upp mjölkmängden
I regel är det så, men det tar flera dagar, om inte en vecka innan ”förfrågan” skapar den mängd mjölk som behövs. Om man inte har massor i överflöd lyckas man alltså inte pumpa ut mjölk för en hel natt samtidigt som man ska amma bebisen parallellt med pumpningen. Brösten producerar ju den mängd mjölk som bebisen äter och då finns inte mycket över att spara.
Det är två helt olika sugtekniker och jag lyckades aldrig få något av barnen att acceptera flaskan. De skrek av hunger tills de var lila i ansiktet men vägrade öppna munnen och ta nappflaskan. Jag hade då helammat i cirka en månad för att etablera amningen helt, och sedan var det kört att byta.
Mitt bästa tips: Testa om ditt bröstmjölk klarar av förvaring innan du börjar pumpa för att förvara o frysa.
Det som aldrig någon gång sa till mig var att det finns en enzym (lipas) i bröstmjölk som gör att det inte allt passar för att pumpa och förvara/frysa in för att ta fram när den som ammar inte kan. Jag hade pumpat frysen full pga skulle börja jobba två halvdagar i veckan och pappan skulle ge mat. Min utpumpade mjölk luktade kräks efter att den hade varit i kylen en stund och mitt barn vägrade det. Det hjälpte inte att värma upp mjölken för att sedan frysa in den. Jag grät när jag fick slänga i soporna 8l handpumpad mjölk (el-pump funkade inte för mig, den kunde inte driva ut mjölk alls för mig).
Det är inte alltid barnet vill ha flaska. Vi kämpade på som fan med våra två barn men inget av dom accepterade flaskan. Dom ville bara amma. Blev så trött på såna kommentarer ”varför kan ni inte bara flaskmata ibland. Det gick ju inte.
Till slut insåg jag att det gick åt mer energi och stress åt att pumpa och försöka flaskmata än att jag bara körde på med amningen helt enkelt. Så det är liksom inte alltid ett val man gör själv…
Alltså om man ammar dygnet runt och försöker göra uppehåll en natt, så blir brösten så jävla fulla och onda. Mjölkproduktionen anpassas efter hur mycket man ammar
Suck, tips är väl det sista hon behöver. Gud vad alla föräldrar jämt ska ge tips ingen bett om i kommentarsfältet samt dra anekdoter om hur de själv ammade, bytte blöjor, delade upp ansvaret eller nån annan helt ointressant unformation från främlingar.
Hahahaha så sant! Obs var inga tips från min sida uppe utan bara ett svar på frågan om varför man väljer att göra en viss grej. Jag har verkligen noll tips att ge förutom att inte lyssna på någon annan någonsin som inte 1. är din partner 2. typ ett proffs på BVC el. liknande
Bästa barntippset!
Bvc är inte nödvändigtvis speciellt bra på just amning tyvärr. Många som fått dåliga råd som havererat helamningen o resulterat i delamning eller ingen amning alls. Helt ok om man ändå inte bryr sig. En sorg om man ville helamma
Varför uttalar du dig så tvärsäkert i alla dina kommentarer?
Håller verkligen med! Kan folk inte bara fatta att barn är olika?! Vad som funkade på ditt barn funkar kanske inte alls på andra barn.
Det är så med allt eg ? ”ALLA är olika, det funkade för din mosters kusins kompis, men betyder inte att det funkar för mig” ?
Håller med! Det är så trist i Egoinas och Sandras kommentarsfält just nu?
För att inläggen är trista säkert. Två till bloggar för mammamaffian.
Men helt ärligt nu, båda har precis fått sina första barn. De flesta mammorna jobbar ingenting förrän deras barn är minst 6 månader, vad förväntar du dig att de ska skriva om? Och förväntar du dig att alla mammor ska vara tillbaka på jobbet en månad efter förlossningen?
Har inte sagt nåt om förväntningar, bara att det är så nu. En blogg för en annan målgrupp, kommentarerna blir därefter. Säger inte att det är fel.
Jag har inget ont att säga om Sandras skrivande, det är hennes kommentarsfält som är trist som fan.
Det här inte första gången jag lämnar en kommentar som någon svarar på, som sen någon annan låtsas vara jag och svarar på igen?
Hur eller hur. Har följt båda sen innan dom blev gravida. Sandras blogg har inte förändrats avsevärt och jag tycker om att läsa den. Egoinas är lite mer bebisuppslukad men jag förstår ju ändå. Lite småstörigt ibland att hon försöker skriva som Sandra, men men.
Deras kommentarsfält däremot… när alla ska skriva om sina egna upplevelser eller hur dom packade inför bb osv, alltså… sååå tråkigt.
Fast alltså… hela grejen med bloggar och influensers är att deras följare kommer dem nära och ser dem som ”kompisar” (ni fattar). Då är det väl alldeles rimligt (och eftersträvansvärt) att följarna kommenterar deras inlägg? Vidare är det väl helt naturligt att de drar en anekdot om sig själva baserat på inläggets innehåll? Tycker snarare folk är så himla lättkränkta i Sverige. De delar med sig av berättelser från sina liv, vad som funkat för dem. Det kanske finns någon som tycker deras ”””””tips”””””” är en Nice idé och provar den, behöver inte vara bloggerskan i sig. Men istället för att se att de vill väl, att de inte har någon agenda så ska kränkta Sverige skrika ” JAAaaG viLl inTE hA ooMbEddA TipZ!”. Jesus.
Handlar ju inte bara om bloggar. Jag hatar oombedda tips. Och det handlar inte om barnuppfostran – kan handla om min sjukdom eller ofrivillig barnlöshet. Det strör bara salt i såren, OM jag inte bett om det själv.
Jag känner helt tvärt om! Är totalt oförstående till dehär att just mammor är så jäkla anti att få tips och råd. Jag älskar att läsa om hur andra gjort för att få nya idéer och inspo. Älskar när min mamma ger råd hon provade när jag var liten för att sen se om det funkar på min bebis. Osv osv. Är såklart skillnad om nån tant går fram till en på gatan och skäller ut en för att man kör vagnen fel typ, men tips och anekdoter är ju superhärligt. Man är verkligen inte ett proffs som nybliven förälder!
Man är nog inte ett proffs för att man har egna barn heller. Alla barn är ju olika. Har ingen bett om ens råd så låter man väl bli att ge dem. Man går ju inte runt och ger råd om annat, hur folk ska klä sig, koka makaroner, bädda sängen. Där väntar man på att någon frågar.
Kan man ju absolut göra. Tror bara inte att man ser det på det sättet så man tänker inte på det.
Hitte-på-scenario: du är hemma hos en kompis. Kompisen säger ”faan vad störigt nu åkte nycklarna ner bakom skåpet igen! Vänta jag ska bara dra ut skåpet så jag kommer åt dom…”. Du säger: ”åh vet du, jag brukar använda ett skohorn för att fiska upp saker när det händer mig! Vänta ska jag visa!” Bara snällt.
Motsvarande fast med barn. Kompisen: ”faan min bebis tappar bröstet hela tiden. Vänta jag måste bara micra ersättning..” Du: ”åh sådär gjorde båda mina barn också. För oss funkade det att vända på bebisen så den får bröstet från andra hållet. Vill du prova?” INGEN HAR BETT OM DINA PEKPINNAR ALLA BARN ÄR OLIKA LÅT MIG VAAA.
Fast grejen är ju att man får ”bara ett tips” HELA tiden. Det är klart att det ibland kommer ett bra tips men de drunknar bland de andra. Dessutom kanske jag inte är ute efter tips varje gång jag beklagar mig, jag kanske vara vill bli hörd och bekräftad?
Nära vänner brukar ju vara bättre på att känna av det där tycker jag. Min mamma och svärmor avskydde båda att få oombedda tips så de skulle aldrig någonsin få för sig att göra så själva, däremot har jag fått otroligt bra stöd av dem båda. Det värsta är bekanta och främlingar som tror att de kommer med en helt ny idé, typ ”har du provat med en annan sorts flaska?” och sen insinuerar att man måste gjort något fel eftersom det minsann fungerat för deras barn.
Det är tydligt att det är lite skämmigt för många att SB nu har en mammablogg. Så nu ska vi fortsätta att låtsas som inget hänt.
Men då kanske hon inte ska skriva om dylika ämnen? De flesta kommentarsfält diskuterar ju innehållet i den aktuella bloggen. Förstår inte hatet mot mammor som delar tips på en uppenbarligen nu mammig blogg
Team med uppdrag bebis. Så fånigt det låter.
Hennes läsare gör ofta det när dom kommenterar…
Till skillnad från alla bitterf*ttor i detta kommentarsfältet ?
Haha ja det kan man ju kalla alla misstänksamma människor som inte köper allt med hull och hår utan att ställa kontrollfrågor. Tillhör hellre den gruppen än hejarklacken som köper allt. För vem vill bli uppfattad som naiv och korkad?
Haha bra försök ?
Haha, jag köper verkligen inte allt med hull och hår, är väldigt kritisk och bildar mig gärna en uppfattning om saker och ting själv med information från flera källor innan jag kommer fram till min åsikt. Men jag är långt ifrån sur och bitter och jag klagar inte på precis ALLT. Det finns gråskalor och bara för att man är trött på all negativitet om helt oväsentliga saker så betyder inte det att man är naiv, blåst och klappar alla medhårs. Så trött på den bilden!
Skulle mina vänner beskriva mig så skulle misstänksam förmodligen komma upp som top 5 i första beskrivningen.
Låter som yrkesmilitärer.
Instämmer och det är nog därför jag reagerar. Det är ett barn och inte ett jobb eller ett projekt! Det låter som en onaturlig relation till sina egna barn. Samma sak med löjliga benämningar som Familj AB och liknande. Larv. Det säger en del om tiden vi lever i.
Lita på pappan och tro inte alltid att det bara är mamman som kan fixa allt. Har många kompisar vars pojkvänner för minsta möjliga, delvis pga lata kanske men också för att mamman inte låter pappan försöka.
Tänk att män kan ta för sig på alla andra områden men helt plötsligt är oförmögna till att göra det just på områdena hem och barn. Stort mysterium.
Så himla coolt ändå att driften och önskan att skaffa barn är så stark hos människan att den liksom väljer att skaffa barn när ungefär 80% av allt med att ha ett barn verkar vara totalt odrägligt.
Ja detta förvirrar mig…?
Finns inga som gnäller så mycket som småbarnsföräldrar. Det är sömnbrist, skitigt hemma, bråk, tinnitus m.m. Men om man säger att man inte vill ha barn säger de bestämt ”Joo det finns inget bättre i livet!”… Que?
Du förstår verkligen inte?
Hahah nej? Barn och bebisar är verkligen vidriga ?
Bara gnäll hela tiden från föräldrar, fattar inte man vet ju att barn är as jobbiga så va trodde dom?
Hahahaha har ett barn och vill eventuellt ha fler men håller ändå med. Står knappt ut med andra föräldrar för de gnäller heeeela tiden. Man ba ja men vad fan trodde du?!
Tiden går fort och kärleken man känner till sitt barn är så pass stark så det är helt klart värt den jobbiga bebistiden. Det är inte bara jobbigt, dedär lilla leendet som barnet ger gör att du glömmer bort all frustration du känt tidigare.
Men det är nog svårt att förstå om man inte har barn själv.
Hatar såna här kommentarer. Många saker man inte förstår om man inte upplevt det själv men det är så sjukt nedlåtande och härskande att häva ur sig en sån kommentar!
Ja men fatta då hur värt det är eftersom det goda ändå överväger allt det där. Men visst är det jobbigt, stökigt och påfrestande, men jävlar va fint det är också. Jag är def en gnällröv.
Är inte värt det för alla dock. Tänk och känn efter ordentligt före…
Det är inte så i verkligenheten. Särskilt inte med endast ett barn.
Tror det blivit en grej att det ska låta också. Det ska gnuggas in i ansiktet HUR jobbigt det är och hur bra föräldrar gör.
Tycker dock det är lustigt att de med många ofta gnäller mest. Kanske inte skaffa så många barn då?
Jag upplever verkligen inte att de med många barn gnäller mest. Jag tycker förstagångsmammor är värst. Tätt följt av de som fått andra barnet nyligen. Efter det verkar folk bli avtrubbade.
Kanske inte avtrubbade utan snarare har fått in vanan och klarar det lättare.
Vaddå verkligheten? Det är Sandras verklighet och många andra känner likadant.
Men vetenskapen har ju ett svar nu på den frågan. Kroppen sänder lyckosignaler till hjärnan som ger ett lyckorus för föräldrar. På hjärnskanning så uppvisade föräldrar mer aktivitet i lyckocentrat av hjärnan, än icke-föräldrar. Trots sömnbrist och mental stress så var alltså föräldrar mer lyckliga på en rent fysiologisk nivå. Naturen belönar föräldraskap.
Så sant. Har ofta upplevt och känner det fortfarande. Vårt barn är vårt gemensamma projekt och ibland när jag känner att arbetsfördelningen inte är i balans brukar jag ofta tänka på hur mycket svårare det skulle vara om min man trots allt inte var där tillsammans med vårt barn. Ingenting blir bättre av gnäll och gnat, att prata med varandra, berätta hur man mår, stötta och visa omtanke när man orkar eller be om hjälp när man behöver… Bara för att man har varit tillsammans länge betyder det inte att den andra – den andre kan läsa dina tankar. Hur du känner dig innuti syns inte utanpå.
För övrigt är ni välkomna till årets Advent Quiz i min blogg. 😉
Haha jag ska skaffa barn ensam. Ta detta skämtsamt nu, menar absolut inget illa ? Men jag tänker – utan man = behöver inte känna att det är tufft. Då bara gör man allt själv för det ligger på en själv ?? Det är klart vissa saker blir tuffare ensam. Men att slippa tänka att fan han borde ta det nu, tvätta, diska, avlasta, whatever ?
Jag tror att många förstagångsföräldrar glömmer att bebistiden är väldigt kort. Den är tröttande när den pågår, men snart lättar det. Om man inte skaffar en ny bebis tätt inpå, förstås… ? Många får nog lite panik när de märker hur jobbigt det är, och kan inte riktigt se slutet på det.
Verkligen!!!! Man ska fokusera på att vara med barnen när det är mellan 5 till 18 år. 0 till 4 är så överskattat.
Bebistiden är ju typ den enklaste tiden? Sen när de börjar härja och fullständigt struntar i när man säger till dem som det jobbiga börjar. I min mening såklart. Just bebistiden har varit enkel för mig.
Håller verkligen med! Har två barn och känner igen alls igen att det skulle bli lättare när bebisen inte är så liten. Det svåra börjar ju vid typ 8-9 månader när bebisen kryper runt, drar i allt och man inte kan titta bort i två sekunder. Det är ju då det blir omöjligt att gå på restaurang eller ens promenera. Sedan blir det lättare igen när de fyllt två, men ettårsåldern är extremt krävande tycker jag!
Ja men ettåringar är ju så jävla gulliga ? antar att de måste vara det eftersom de personlighetsmässigt är små svin haha
Vi fick två barn väldigt tätt. Vi bestämde helt enkelt att vi inte fick skilja oss förrän lillebror fyllt ett år. På hans första födelsedag firade jag och mannen även att vi ”stått ut” det första året och lovade varandra att vi skulle klara ett till år.
Nu är de 4 och 5 år och allt börjar kännas lite lättare så nu behövs inte de löftena längre.
Det här gillar jag som satan!! Vara medveten, öppen och förkomma problem. Körde inte det med vår son men med vår flytt till Tyskland. Vad som än händer (ish naturligtvis), det första året tar vi inga beslut för det kommer nog bli en bupy ride. Det blev det också men vi är gifta, har en son och är kvar här efter 7 år. Brukar skämtsamt även säga att vi ska klara 10 år som gifta innan vi får skilja oss, haha.
Samma här men hade hört 3 år så körde på det. Precis som Sandra skriver, men måste vara rädda om varandra. Hellre bita sig i läppen och gå ut, är båda slutkörda kommer inte en diskussion leda någon vart. Man tar en dag i taget och låtet inte tankarna vandra iväg. Tänker man på hur man ska orka i x månader till blir man knäpp, likaså om man drömmer tillbaka till livet med sovmorgon. Man ger det man orkar och kör på och njuter av de fina stunderna.
Alltså E jag tror inte du förstår hur mycket jag behövde läsa din kommentar just nu. Den gav mig mycket tröst, tack för dina kloka ord ❤️
5 år innan det började kännas lättare! Blir inte sugen…
Nej, man måste inte skaffa barn om man inte vill. Sen tror jag att det är annorlunda om man har ett barn, om man har friska eller sjuka barn, hur tätt man har syskonen, barnets personlighet. Osv. Kanske blir lättare för någon när barnet är 6 månader, för andra blir det aldrig lätt.
Men ja, känner man sig inte sugen på barn så finns väl ingen anledning att skaffa?
Fint svar!
Vi gav lite tillägg någon natt i början så att jag som mamma fick sova 5-6 timmar, så behövligt. Pappan till barnet fich gå och fixa till den lilla flaskan och känna sig delaktiga.
Fungerade sedan övrigt bra att amma. Det man inte alltid känner till som nyblivna föräldrar är att det som i början kan ta 40-50 min per amning, efter någon månad kan vara klart på 10min. Då har barnet tagit från båda brösten och rapat, slurp så är det klart?
Tänkte när jag fick mitt första barn ska jag sitta här och amma hela tiden. Vår första dotter åt varannan timme.
Så jag förstår Sandras känsla.
Fast jag lovar att det kommer bli bättre, gå snabbare och bli tid över till annat.
Mitt barn ammades oftast under 1-1,5 h i åtminstone fem månader. Sov aldrig längre än 1,5 åt gången. Barnmorskan sa ”du får tänka på att det är under en så kort tid i ditt liv”. Började hallucinera och blev deprimerad och fick massa hormonella problem på grund av det. Happy life!
Efter att ha börjat läsa hennes blogg efter hon fått bebis, vad är det för läskiga läsare som kommenterardär.. De gråter och dunderhyllar allt hon skriver, varje rad är tydligen någon slags poesi man kan böla hela kvällen av..
Förlåt, borde nog ha skrivit bebisEN?!
Är också oförstående. Läser inte hennes blogg men tycker hon ofta målas upp som en målande poet med unika beskrivningar i den här bloggen av Camilla. När jag väl läst de stycken som citerats känns det relativt platt och inte alls jätteoriginellt.
Men det heter ju bebisEN när man pratar om den i bestämd form. Blir tokig på felanvändningen av ordet bebis i stil med ”Jag gick ut på promenad med hund”, ”jag tog en tur med bil”
Jag har sett så himla många kommentarer genom åren om hur bra, fantastisk och välskriven Sandras blogg är. Hur hon är någon slags poetiskt geni och formuleringsmästare. Varje gång jag har sett sådana kommentarer, här, på Facebook och lite överallt, har jag gått in på hennes blogg med höga förhoppningar.
Hon skriver väl…bra. Det är inte dåligt, men knappast fantastiskt heller. Jag förstår inte grejen med hennes storhet alls.
Men vad förväntar du dig på en BLOGG? ? Litteraturprisnivå? Hon har ett eget språk som jämfört med typ Isabella Löwengrip, Gabjoss, Bloggbevakning och Paow sticker ut väldigt mycket i bloggsammanhang. Beijers blogg håller mycket högre kvalitet på det sättet än mycket annat på internet.
Det ska väl ses i jämförelse med andra influencers som knappt kan sätta ihop en mening på mellanstadienivå. Sandra behärskar sitt modersmål på ett helt okej sätt och för den som inte har några andra referenspunkter än andra bloggar framstår hon nog säkert som ett litterärt geni.
Mammisar…
Anna Books som har varit aktiv ganska länge på Instagram, ibland med bilder (som senare tas bort) och många gånger lives. Anna har aldrig följt honom förrän nu, och då är hans konto privat ? tror ni det var på mammas villkor?
Antagligen. Han pratade väl lite väl mycket på sina lives.
Är det här Bloggbevakning eller Familjeliv.se?
Tjaa, det är en influenser det skrivs om. Så vad tror du??
Det är ju snarare influencerns läsare det skrivs om.
Camilla….har du funderingar på att bli gravid?
Kanske endast jag som tycker fokuserandet på förlossningar, spädbarn etc börjar ta över……..
Men vad ska hon skriva om när de flesta eller många influenser har eller skaffar barn?
De är ju i den åldern.
Skriv om att smålandsgran för sina kunder bakom ljuset, till exempel!
Nej, inte det minsta.
Är det verkligen konstigt att många inlägg handlar om barn och bebisar med tanke på att många influencers är gravida och/eller fått barn ganska nyligen?
Den här bloggen är en reflektion av vad som händer på sociala medier, och detta är vad som händer. 🙂
Nja, de relativt få influencers du bevakar råkar bli gravida. Det finns många andra än den lilla grupp som dyker upp här.
Varför tror så många nyblivna föräldrar att det kommer bli en dans på rosor när barnet kommer?
Hallååå!!! Det är ett annat litet liv ni ska ta hand om.
Tror nog att de allra flesta inte tror att det ska bli en dans på rosor ?
Tycker många verkar förvånande (och en hel del har uttryckt det här också). Förstår inte hur när allt man hör är hur jobbigt det är med barn? (Man hör ju positivt också såklart och tvivlar inte på det ena eller andra men förstår inte hur man kan missa det jobbiga?)
Faktiskt aldrig hört om en enda nybliven förälder som tror att det kommer bli en dans på rosor.
Kanske pga alla som envist påstår att livet börjar när man får barn?
Tja ren gissning – tror inte nån vill längta till att ha det skitjobbigt? Fast.. Jo. Jag (och många andra som inte blir gravida) längtar (seriöst) fan till bajsblöjor och spyor och dålig sömn mer än något i världen ?
Så äckligt jag har mått i graviditeten längtar jag fan till bebisblöjor och 0 sömn. Fattar inte vad alla snackar om när de säger pregnancy glow, ser fan ut som en troll som spyr 10 ggr per dag.
Har aldrig sett nån med glow, alla ser slitna och svullna ut. Sorry men inget fel med det liksom. Men gravid och vacker går inte hand i hand i min värld, helt ok och normalt såklart.
Jag kan ju inte veta exakt hur de har det men generellt överdriver många nyblivna förstagångsföräldrar. Bebisar sover (jag vet att det finns undantag så ni behöver inte berätta om era barn) väldigt mkt och du har ju eg inte så mkt för dig som mamma hemma med RS och Covid utanför dörren. Skicka ut vem som helst du känner på långpromenad med bebisen.
Och om du har en bebis som inte gillar att åka vagn, vad har du för lösning då?
Bärsjal (även om det funkar på alla barn heller).
Du har så rätt. Det som är själva basen i problemet är att man tror att man kan styra allt här i livet. Jag rekommenderar att man ska inse att tiden behöver planeras om. Tillåt dig att sova när du känner för det ( och barnet tillåter förstås), strunta i att klockan är 13.37 och sov till bebisen vill dig något. Bestäm dig att göra så i låt säga 2 månader. Under den tiden har du lärt känna ditt barn och kan förstå dess rutiner som du ska anpassa dig till under din mammaledighet. Man behöver inte ha välstädat, måltider som man måste lägga ut på Insta.
Säg till dina vänner att nu när ni precis fått bebis, vore det trevligt att vännerna bjuder hem er istället för att alla ska ramla in i eran bostad.
Låt ditt barn vara högsta prioritet denna korta stund för du kommer sedan hävda att du måste få ha ett eget liv….trots att barnet gärna vill ha det också. …
Fast suck på detta. Tror folk att man ”klagar” för att man väljer att INTE göra sådär som du beskriver? Jag tror inte att någon trött förälder sitter och håller sig vaken 13:37 för att klockan är 13:37.
Kan bara utgå från mig själv men jag kan verkligen inte somna på dagen. Det går inte. Varken innan barn eller nu med barn. När min bebis kom hade jag noll prestige i att vara vaken. Försökte verkligen somna när bebisen sov. Men det gick inte. Tillslut blev jag så trött att jag inte kunde somna alls. Det blev en ond cirkel. Var sååå slut sen förlossningen men kunde inte slappna av. Var nära att bli sjukskriven men tillslut fick jag till en natts sömn och då släppte det.
Samma med mat. Försökte absolut inte laga mat för att lägga upp på insta, men att bara leva på nyponsoppa och rostmackor funkar liksom inte heller. Gick ner nästan hela min graviditetsvikt på två veckor.
Och vår bebis var så liten så vi var tvungna att packa ner oss i bilen och köra till BVC för vägning var och varannan dag. Så att bara gå hemma i pyjamas i bebisbubblan gick inte riktigt heller.
Med detta vill jag inte säga att det är synd om mig för jag hade gjort om den tiden 100 gånger om! Menar bara att det är så irriterande när folk verkar tro att man som mamma ”väljer” att ha det jobbigt på nåt sätt.
Någon som skriver en kommentar som denna har haft en lätt bebis. Vår bebis skrek nästan all vaken tid tills 6 månaders ålder. Gallskrek i vagnen, gallskrek i bilen. Kunde inte ta oss någonstans alls. Sov katastrofalt, ammade varannan timme och varje amning tog en timme. Extremt svår reflux så vi fick sitta upp i soffan hela nätterna så bebisen kunde sova på oss. Osv osv osv. Suck
Tips:
Håll ut. Gilla läget.
Det är en period på minst 18 år som du ska orka. Så håll ut. Sänk kraven. Håll. Ut.
?
Jag tror influensers har svårare att bli föräldrar, dom har inte levt ett vanligt liv med de prövningar som kommer. Dom lever ett låtsasliv med gott om pengar och hjälp med allt, då kan verkligheten bli hård.
Skrivet av en mamma med 3 barn på 5 1/2 år som samtidigt jobbade motsatt skift med pappan till barnen, det har gått jättebra. Men vi för väl förberedda?
Vad du och din familj har för upplevelse av småbarnsåren är totalt irrelevant. Alla barn, föräldrar och situationer är olika, influenser eller ej. Grattis till er att ni klarade er bra, men det låter som en mardröm för mig att jobba motsatt skift med sin partner och tre små barn. Troligtvis något jag hade mått dåligt av hur förberedd jag än var. Är inte influenser utan en helt vanlig Svensson.
Alla är olika och det behöver inte betyda att man inte lever i verkligheten bara för att man inte skulle klara det du klarar.
Mitt bästa tips är att inte skaffa barn med en mansbebis.
Resten brukar lösa sig med tiden.
Det här var det absolut bästa tipset !!!!!!!!
Det här är kanske bästa tipset faktiskt.
Vet inte om du syftar på Björn nu men han verkar vara allt annat än en mansbebis…
Nej jag syftar inte på någon särskild. Allmänt tips bara.
Dock verkar ju vissas tendenser till det komma fram först efter barnet…
Hear hear!
Suck. Glad att ha småbarnsåren bakom mig enkom för alla jäkla tips man får.
Folk ger tips som fungerade på deras liv och deras bebis.
Eller folk som ska försvara sig med att deras barn tog minsann inte flaskan, tutten, sugröret, skeden osv osv blabla SÅÅ tröttsamt
Många av mina vänner lägger barnen vid skaplig tid (jamen typ 19-21) och sitter sedan uppe till 00-01 för att sedan bli väckta av barnet innan 06 och klagar på sömnbrist.
Har inte vågat fråga dem med risk för att låta kritisk men jag undrar verkligen, utan pekpinnar utan av ren nyfikenhet eftersom jag själv snart blir förälder- varför lägger man sig inte samtidigt som barnet typ? Då bör man ju vara hyfsat utvilad där vid 06?
Det är ju förstås det allra bästa att göra så. Samtidigt har man behov av vakentid där man får vara för sig själv och sedan blir det svårt att orka gå och lägga sig för att man är trött. Men absolut, två timmar efter barnet somnat är det bra om man somnar själv om man vill behålla hälsan i längden.
För att man behöver en stund utan krav och måsten. Några timmars återhämtning där man äger sin egen tid. Sju-åtta är bra tid om barnet ska upp till förskola tidigt nästa morgon. Är det helg är mitt veta tips att välja en senare tid. Små spädbarn som inte går i förskola sover inte hela nätter, utan vaknar cirka varje/varannan/var tredje timme så dör spelar läggtiden inte så stor roll – du kommer ha sömnbrist oavsett.
Mitt bästa tips:
Skaffa inte barn.
Följ mig för fler livsråd och tips och trix!
Är man två – Hjälps åt! Vår kille, som nu är 14 månader, sover fortfarande inte på nätterna så vi delade så länge min man levde. Nu själv, med två barn varav ett sover och jag även bär på sorg, är det bara att hålla ut och tänka på att det inte alltid kommer vara så här. Men är man två – Tänk att ni är ett team mot världen och var snäll med varandra. Det var vi och vi bråkade max två gånger under det året vi hade tillsammans när han inte sov ??
*varav ett INTE sover
Styrka och kärlek till dig. Jag beklagar sorgen.
Kan va svårt att dela dock när en jobbar…
Jag menar nätter (jobbar ena matt blir det såklart svårt), vi delade oavsett för det kan ofta vara mer energikrävande att vara hemma med barn om man har överaktiva barn. För oss var det viktigt att vara måna om varandra och se till att ingen gick in i väggen av utmattning men så är och var ju vårt fall extremt. Många har ju vanlig dålig sömn och inte en sömnstörning
Ja det förstod jag. Jag skulle dock inte kunna jobba om jag inte sovit tillräckligt på natten, det skulle bli farligt i mitt yrke.