John och Johan är papporna bakom de sociala medierna ”Pappa pappa dotter” där de publicerar material från sitt liv och sin familj, som gick från två, till tre, till slutligen fyra medlemmar.
Det är svårt att skriva om dem utan att ta upp faktumet att de exponerar sina barn väldigt mycket, på ett sätt som senare tid lyfts fram som problematiskt, då barns rätt till integritet bör vara starkare än en förälders rätt att exponera barnet.
Detta är dock inte vad det här inlägget kommer att handla om. Det finns massor av tid och andra tillfällen att avhandla det på.
Det jag däremot vill lyfta fram är deras medverkan i Liberos serie ”Gravid vecka för vecka” där de svarar på en fråga och berättar om sin inställning till att använda sig av en surrogatmamma för att få biologiska barn.
Hur biologi inte är nödvändigt för att man ska kunna känna kärlek och älska en annan person, någonting som John vet en del om eftersom han är adopterad.
Sättet de pratar om det är så fint och känns så självklart, och därför väljer jag att uppmärksamma det i det här inlägget.
Runt 21 minuter in i videon får paret den frågan, som får ett nekande svar.
Det finns så många barn runt om i världen som faktiskt redan finns, som har blivit till och som behöver ett kärleksfullt och tryggt hem att få växa upp i, och ska vi då, som rent biologiskt inte kan få barn, ingen av oss kan ju bli gravid.
Varför ska vi då använda en surrogatmamma för att få ett barn bara för att det skulle vara likt oss? Det är inte viktigt!
För mig finns det inte en chans i världen att jag skulle sätta ett barn till världen, bara för att det ska vara ett biologiskt barn, när det för mig – vilket har bevisats, både för mina föräldrar och mig och för mig och mina döttrar, att det betyder absolut ingenting.
Att älska någon som man inte delar biologi med själv, det är ju det vi gör hela tiden. Johan och jag delar inte heller biologi och man älskar ju precis vem man vill, och man kan bilda familj med precis vem man vill, så varför ska man envisas med att skapa barn när det redan finns barn.Det är en sak om någon väldigt gärna vill bli gravid, och faktiskt känner att det är en önskan i livet, då är det en helt annan sak, men då är det ju heller inte frågan om en surrogatmamma utan då är det kanske en insemination, men det är en helt annan sak.
För mig, att köpa ett barn den vägen och låna någons kropp som då ska bära det här barnet. Det är inte för mig. // John och Johan
Jag är förmodligen sist i världen att upptäcka att Johan pratar skånska. 🙂
Det har gått mig helt förbi och då delar vi ändå samma skorrande men ack så charmiga ”r”.
Föregående inlägg 
Svenskars inställning till surrogat är så otroligt förlegad! Folk här verkar tro att det handlar Handmaid’s Tale-liknande upplägg??
Är väl en sak om din bästa kompis ställer upp för dig, då hon älskar dig och vill hjälpa till. Ersättningen är enbart de pengar du förlorar i inkomst osv. Kvinnorna i Indien, tror du de gör det för de tycker det är kul att vara gravida, föda barn och sedan ge bort barnen. Knappast. Där emot tjänar de pengar på det.
Det behöver inte vara ”kvinnorna i Indien”, finns utmärkta program i USA där såväl lagstiftningen som screeningpeocessen är otroligt stark och reglerar alla parters rättigheter.
Det är lika fel att utnyttja fattiga kvinnor i usa.
USA är ett sjukt dåligt exempel när man ska snacka länder där rättigheter är starka. Enorma klassklyftor…
Jo för USA är ju känt för sitt starka medborgarskydd, särskilt för de fattiga.
Vad är med med svenskar (många, inte alla) och deras vurmande för USA? De har ENORMA klassklyftor, brott och sjukdom där. Deras så kallade ’demokrati’ kan inte jämställas med Europas.
man ger ju inte bort sitt barn? vet inte hur det funkar i indien faktiskt men som surrogat så är det inte ditt barn, det är ju någon annans. även fast man går igenom allt med graviditet och förlossning så är det ju åt någon annan.
Antar att du aldrig fött barn.
Fast vad menar du? Kvinnan som bär barnet i sin kropp, ser magen växa, känner barnet sparka och föder barnet kan väl känna en stark koppling till barnet, även om hon vet att det ”är åt någon annan”. Jag tänker att jo, du ger bort ditt barn. De allra flesta surrogater gör det inte av altruistiska skäl utan ekonomiska, och förutom att utsätta kvinnan för de risker en graviditet kan medföra kan det ge stora känslomässiga följder.
Jag kan tycka den är förlegad också men förstår också varför.
Men när det kommer till tex en bekant till mig som genomgått flertal IVF och får inte själva ägget att fästa i livmodern. Parets högsta önskan är att få biologiska barn. I en sådan situation kan jag tycka det är sjukt att inte surrogatmamma är lagligt i Sverige. Det ska absolut inte användas för att någon ska tjäna pengar på det, utan det ska vara för att man vill hjälpa någon annan.
Men jag fattar som sagt att det blir svårt att kontrollera att det används av rätt orsak och inte för att pengar köper surrogatmamman.
Det måste vara jättejobbigt att inte kunna få barn men det finns gränser. Typ som att använda någon annans kropp för sin egen skull.
Ja, jag förstår att barnlöshet måste vara sitt livs sorg men jag är trots det emot surrogatmödraskap.
Håller med. Det måste vara fruktansvärt men rent krasst: livet är orättvist och kanske är det så att alla inte ska kunna få barn? Inget personligt mot någon då men tänker rent… evolutionärt.
Det finns alltid en orsak till att två människor inte kan få barn tillsammans. Det är väldigt sällsynt att det är rent fysiska orsaker.
Den absolut vanligaste diagnosen är; oförklarligt barnlös. Och ibland kan man ”lura” kroppen att ändå genomföra graviditeten mha inplantering. Och det är ju fantastiskt och jättebra och härligt när det lyckas. Men om sagt, ibland ska man bara acceptera att det inte går. Det finns även orsak till varför man får missfall.
Det är det naturliga urvalet som rent krasst har gjort oss till de människor/kroppar vi är.
Sorgligt men sant.
Men att inte kunna få biologiska barn är mycket svårt att härda ut. Tro mig.
Det är väl just det som blir problemet och förelegat. Världen är inte enkelt svart eller vit.!
Jag menar såklart inte att vi ska ANVÄNDA någons kropp mot någons vilja..
Det är tex inte lagligt att om jag som bekant till detta par, skulle erbjuda mig att vara surrogatmamma till paret. Utan då ska vi behöva söka utanför Sveriges gränser samt att när barnet väl föds i Sverige så behöver jag då som ev surrogatmamma ifrånsäga mig moderskapet till barnet. Förstår du hur jag menar? Att det finns de som vill hjälpa och erbjuder sig själva utan att någon frågar ”OM DE FÅR ANVÄNDA NÅGON ANNANS KROPP”
Att vara gravid är en enorm risk. Förutom att du kan dö, få blodproppar eller förblöda så kan kroppen skadas mycket. Jag fick till exempel foglossning som inte försvann efter graviditeten. Muskler kan slitas sönder i vaginan, du kanske aldrig mer kan hålla tätt, känseln kan försvinna.
Själv fick jag bristningar på hela kroppen. Hela kroppen. De kommer aldrig försvinna.
Jag gjorde det för mina barn. Men att göra det för att glädja nån annan eller för pengar. Aldrig i livet.
Fast det jag menar är ju att det finns familj/vänner som skulle erbjuda sig att vara surrogatmamma åt paret. Varför ska detta vara förbjudet?
Hur ska det kunna vara lagligt och samtidigt försäkra att inte andra kvinnor utnyttjas?
Svårt att veta om kvinnan gör det pga påtrycknigar av övrig släkt/familj. STex två systrar där den ena inte kan bli gravid oxh den andra pushas av övrig qläkt att ställa upp för qin syster. Sådant kommer att förekomma. Att kvinnor kommer känna sig tvingade att ställa upp. Även svårt att kontrollera att det inte sker betalningar under bordet. Folk kommer råka illa ut även om det inte sker i 100% av fallen.
Fast varför ska deras högsta önskan ursäkta att de kliver över lik för att få just det de vill ha? Det ”argumentet” kan ju användas hur som helst isf. Connys högsta önskan är att ha en trekant med två kvinnor, men ingen kvinna ta i honom med tång så då är det väl helt okej att han köper sexet lagligt va?
Livet är inte rättvist. Vi ska hjälpa vår omgivning att få en drägligt liv och det ska vara allas rätt att ha tak över huvudet och mat på bordet. Men barn till varje pris? Nej. Det är orimligt. Man ska inte få allt man pekar på bara för att man är vit och rik.
Håller med. Typ som debatten för några år sen om att handikappade hade ”rätt” till sex och man därför skulle tillåta prostituerade att sälja sex till dem inne på vårdhem. Vissa extremer ansåg till och med att det skulle ingå i vården, att staten skulle köpa in sextjänster av prostituerade, som skulle användas i vården av vissa handikappade. Helt sjukt.
Kliva över lik? Lugn nu. Menar i mitt inflög att det finns familj och vänner som lätt skulle erbjuda sig att vara surrogatmamma om det var lagligt. Alltså utan någon som helst ekonomisk vinning. Men du kanske tycker det är fel också? Att någon väljer att erbjuda sin hjälp?
Samma frågor dyker upp vad gäller prostitution. ”Tänk om en specifik kvinna verkligen älskaratt prostituera sig, ska hon inte få det då?”…
Självklart finns det de som verkligen vill vara surrogatmamma för att hjälpa (än mer förståeligt när det är syskon, bästa vänner m.m.) men tyvärr är det för stor risk att det systemet skulle utnyttjas av människor med mindre ädla intentioner. Hur ska man skilja på en kvinna som genuint vill hjälpa sin vän, och en som ljuger om att hon är ett pars bästa vän för att hon är i desperat behov av pengar? När pengar eller sex är involverade i en fråga så finns det alltid en enorm risk för att många kvinnor råkar riktigt illa ut. Då är det inte rimligt att utgå från de där få kvinnorna som genuint bara vill göra det ena eller andra. Att stoppa trafficking och att kvinnor säljs på ett vidrigt sätt är viktigare än att några få andra ska få ”bestämma själva”.
Förstår hur du menar, och håller helt med!
Tycker det är så tråkigt att fokus ligger på biologiska barn. Jag har flera barn och alla är inte biologiska men kärleken är densamma. Det är otroligt tråkigt när fina människor inte kan få barn men barn är ingen mänsklig rättighet.
Den kritiska ”svenska” hållningen är ju den enda rimliga. Världen är orättvis och fattiga utnyttjas av rika hela tiden, varför skapa ännu ett (bizzart!) sätt att göra det på?
Kvinnors reproduktiva delar ska inte kunna utnyttjas.
Och så tar vi det igen: barn är ingen rättighet! Att hyra en kvinnas livmoder är ingen rättighet! Att köpa ett barn är inte heller en rättighet, om vi ska nämna adoption också.
Det spelar noll och ingen roll att det är någons högsta önskan att få barn. Det är fullt förståeligt och rimligt att det är en sorg att det man önskar mest inte går i uppfyllelse, men det händer människor hela tiden. Alla kommer vi behöva leva utan vissa stora (och största) drömmar och således sörja dessa. Det är en del av livet. Allt kan, och bör, inte köpas för pengar. Människor är i allra högsta grad ett sådant exempel. Vidare har staten utrett altruistiskt surrogatmödraskap och kommit fram till att risken för att det inte sker just altruistiskt är alldeles för stor.
Säger inte att barn är en rättighet. Men att världen är inte enkelt svart eller vit.
Det finns tex familj/vänner till detta par som enkelt skulle erbjuda sig att vara surrogatmamma om det var lagligt i Sverige. Alltså utan någon som helst ekonomisk vinning. Är det också fel?
Det är betydligt viktigare att skydda gruppen fertila kvinnor från exploatering än att dina bekanta ska få barn. Kroppslig autonomi trumfar längtan efter barn, eftersom det faktiskt är en rättighet. Och eftersom staten inte kan garantera kvinnors kroppsliga autonomi, är surrogatmödraskap – med rätta – förbjudet. Utilitarism är nödvändigt i dessa fall.
Jag förstår inte riktigt din poäng ärligt talat. Vilka belägg har du som inte statens utredning har, för att altruistiskt surrogatmödraskap ska kunna säkerställas i alla givna lägen och således kunna legaliseras? Då menar jag inte dina bekanta och deras specifika omständigheter, för frågan är betydligt större än att cirkulera kring just dem.
L:håller helt med dig, bra lagstiftning. Men, det går utmärkt att vara surrogatmamma i Sverige – S kompisar kan bära hennes barnlösa kompisars barn så mycket de vill. Finns ingen surrogatpolis eller böter/fängelse på det. Däremot blir det juridiskt besvärligt eftersom surrogatmamman betraktas som legala mamman så de som vill ha barnet måste då adoptera. Krångligt och föräldraledighet etc går alltså inte att överlåta innan adoption skett.
Surrogatpolis? I teorin är det såklart fullt möjligt att göra så som du beskriver, även om det i praktisk mening inte är helt enkelt att genomföra (tack och lov). Skulle sådana förfaranden sättas i system bland surrogativrare (inte värst troligt) tror jag dessutom att det skulle genomskådas ganska snabbt.
L: helt enig. Dock läst en del exempel, bl a i tidn Allas, där någons syster bar barnet. Även minne om nån mamma som bar sin sons, äsch,kollade, det var utomlands.
Hur som så måste jag säga att folk helt tappat det re ”rätten till barn”. Jag är inte heller bekväm med att bidra med min skatt till ivf – träffsäkerhet är 30-35% för kvinnor under 35 år, därefter sjunker de lyckade resultaten markant.
Tycker de här pappapappadotter går för långt de med, varför inte fortsätta vara fosterhemspappor? Det viktiga är väl i så fall att få fostra barn, vara en familj och göra allt familjer gör – inte en legala biten.
Jag tycker inte heller att ivf ska vara skattefinansierat. Det borde bekostas privat. Alla är så rörande överens om att barn inte är en rättighet, men beter sig däremot som att det vore det.
Det förekommer och det är svårt att komma åt, eftersom man egentligen inte kan kontrollera vilka som skaffar barn ihop av vilka orsaker. Det är bara att ljuga.
Det är heller inte svårt att göra en embryodonation i ett annat land t ex.
Säg åt dina bekanta att göra så då. Barn till varje pris.
Hej S,
Jag beundrar din naivitet, det du har ”hört” är endast massa snack och inget som faktiskt är aktuellt när det väl gäller. Ungefär som när 12-åringar säger att det är vi för livet. Inget man tolkar bokstavligen. Tack
Nix helt fel, dom har inte alls kommit fram till det. All litteratur som finns, konkluderade att i organiserade/kontrollerade former har i princip INGEN farit illa. Varken barnet, biologiska föräldrarna eller surrogat mamman.
Däremed inte sagt att det kan hända. Men du har fel när det gäller deras konklusioner. Anledningen till att dom konkluderade att inte göra det lagligt är för att dom kände att det ändå inte räckte med dom studierna, dom ville ha mer, och för mer tid fram. Men hittills alltså pekar alla studier på att det är positivt, och jag är 100% säker på att det blir lagligt i framtiden, bara att vi ligger efter i att vara lite mer modiga, och liberala med folks egna beslut om deras egna kroppar.
Sen undrar jag varför alla som skriker högt om att det inte är en ”rättighet” att få barn, och man ska acceptera sina sorger – alla dom verkar ha barn/inga problem att få barn. Man måste försöka se saker ur ett annat perspektiv.
Det gör det ofta. Sjukt att köpa någon annans kropp.
Sådan jättefin reflektion över det.
Fin beskrivning men adoption är ju inte helt oproblematisk heller, som Uppdrag Granskning visade..
Skönt att höra! Folk verkar tro att biologiska barn är en rättighet när så inte är fallet. Skillnaden mellan prostitution och att vara surrogat är ju ingen i varken teorin eller praktiken. En kvinna får betalt för att låna ut sin kropp. Antingen för en natt eller för nio månader. Utnyttjande av kvinnor i utsatta positioner. Och ja det finns de som valt yrket men de är inte representativa för hela grupperna prostituerade eller surrogater.
Och tyvärr. Ska man skydda hororna som utnyttjas så kommer den lyckliga horan att drabbas också. Precis som med surrogatmödrar. Vad är värst, att skydda de som utsätts och några får därmed inte låna ut sin kropp hur de vill. Eller att skydda de några som vill låna ut sin kropp och därmed utnyttjas andra.
Om man bortser från barnlösa människors barnlängtan och bara ser till barnet och surrogatmamman så är det inte rimligt någonstans. Det finns inget mysigt och gulligt och fint med att en kvinna i indien riskerar sin hälsa och sitt liv för att få mat på bordet för att rika människor i västvärlden ska få köpa ett barn. Det låter hårt men precis så hård är verkligheten.
Adoption är väl inte heller alltid så enkelt som att det finns ”mängder med redan födda barn i världen som behöver kärleksfulla hem”.
Så är det ju. Men också sant att det finns massa barn som behöver ett kärleksfullt hem :p
Så är det. Därför finns i Sverige möjligheten att vara familjehem, exempelvis. Att köpa potentiellt stulna barn från fattiga länder i öst i den massiva internationella adoptionsindustrin, är inte lösningen för barn i behov av kärleksfulla hem.
Familjehem är dock inte heller någon snabb eller enkel lösning på barnlösas problem. Och rekommenderas ofta heller inte för barnlösa, eftersom det är svårt att få lämna ifrån sig barnet / värna barnets relation med föräldrarna.
Sån trist när adoption äntligen börjar ifrågasättas att familjehem ska slängas in som någon ny sorts godhetsknarkande univerallösning.
Tror du missuppfattade mig lite, var nog otydlig. Även familjehemsplaceringar är en form av adoption och inget att ta lättvindigt på alls. Det är lika lite en rättighet som alla annan form av föräldraskap. Men ska man använda behovet av kärleksfulla hem åt behövande barn som argument, är inhemsk familjehemsplacering bättre än internationell adoption. Internationell adoption är ren och skär människohandel.
En form av adoption är det väl ändå inte? I övrigt håller jag med dig.
https://www.domstol.se/amnen/familj/adoption/adoption-inom-sverige/
” Men nationell adoption kan också handla om ett barn som tas om hand av familjehemsföräldrar.”
Lite vanskligt att kalla det för adoption i min mening då det inte handlar om att adoptera barnet utan i många fall är väl förhoppningen att barnet ska kunna återvända till biologiska föräldrarna. Men jag är inte den som är den, jag har fel?
Hellre Adoption än Surrogat i alla fall om man nu måste välja mellan pest eller kolera.
Nej, det är ju en extremt liten del av alla (utsatta) barn runt om i världen som ens har möjlighet att bli adopterade. De allra flesta bor ju på gatorna istället.
Jag har tex följt Emmas blogg (den som hette Skitungarna förr) och de barn som hon tar hand om på hemmet lever ju i misär på gatan innan dess. Inte ens för henne som bodde på heltid i Uganda gick det lätt att adoptera det lilla barn hon tog hand om från start.
Det är helt klart en missuppfattning att världen kryllar av små barn som är tillgängliga för adoption- även om man önskar att det var så när alternativet för dessa barn är så eländigt.
Tycker dock att pappapappadotter kommer lindrigt undan, varför kritiseras inte de mer ang exponering av barnen? Såg ett större konto som jag följer tipsa om dem häromdagen…
Men att dom inte fick ha hand om bebisen förens den var så stor? Varför?
För att det hade varit ännu märkligare om de helt plötsligt visat upp en nyfödd baby.
Jag tycker hela situationen verkar märklig med det yngsta barnet och hennes mamma. Att de blev kontaktade av mamman osv. Går det verkligen till så? Får det gå till så? ”Hej hej killar, ni verkar vara så bra föräldrar – vill ni bli föräldrar åt mitt barn?” Tycker både Johan och John verkar vara underbara och jättefina föräldrar, jag är bara fundersam över hur det gått till.
Inte för adoption men för familjehem osv kan man absolut komma med egna förslag. Kanske oftare familjer i ens närhet dock än folk på Instagram, men jag tror kanske inte det framfördes som randoms på Instagram utan typ familjevänner?
Det gick till så. Soc var INTE glada, för det går absolut inte till så egentligen. Det finns många insatser soc ska göra först, omplacering av barnet är sista utvägen. Men mamman var desperat att bli av med barnet så hon gjorde på det här viset.
Men vad jag fattar så är de ett familjehem? Dvs de får betalt för att ta hand om barnen och är , rent juridiskt, inte deras pappor?
Nej de förklarar tydligt att de är under adoptionsprocess.
Men äldsta flickan är ju 4,5 år?
Ålder spelar ingen roll, man kan adopteras som vuxen till och med.
Det är oerhört svårt, om inte omöjligt, att få adoptera ett barn som man är familjehem åt i Sverige. Eller att över huvud taget få adoptera ett svenskt barn som man inte har släktskap med för den delen. Varför de blir just familjehemsplacerade och inte adopterade här, och i så fall adopterade i vuxen ålder.
L: jo, såklart, men trodde nog hon borde varit adopterad redan som de presenterar det på sin ig. Kände inte till dessa män förut så oklart om bakgrund för min del.
Vadådå? ? Man kan ju adoptera barn som är under 18?
Du får kolla deras video så får du svar. Jag hade igång videon där de pratade om att de är i en process att adoptera. Om det är yngsta eller äldsta som de är i process i spelar väl ingen roll? De är pappor till dom oavsett.
Nej, anonym 09:27, de är fosterhemspappor. Man kan visserligen känna sig som pappa men Det är en skillnad rent juridiskt.
Ja, hon var väl familjehemsplacerad i flera år först. Som det brukar vara.
What?! Är de familjehem åt barnen och exponerar dem på det här sättet?! Drar in pengar på reklamsamarbeten? Herregud, känns otroligt olämpligt.
Denna extremt stora exponering ska inte ske även med tillåtelse. Dock startade exponeringen EFTER de blev valda som familjehem. Men de skulle aldrig ha blivit familjehem om de hade dessa plattformar innan. Socialtjänsten hade då brustit.
Den äldsta flickan har de nu fått adoptera.
Jag antar att exponeringen sker med tillåtelse av de biologiska föräldrarna.
Har de adopterat barnet så har inte biologiska föräldrar rätt att tycka till om det. De har då lika lite rätt som vad du och jag har. Sen om papporna tillåter biologiska föräldrarna att göra det är ju en annan sak.
Ja, det är något som inte stämmer. Mamman hade en längtan efter ett tredje barn. Jaha. Hur gick det till då, eftersom den biologiska pappan inte alls verkar vara med i bilden? Om man när barnet fötts får så stora problem att man inte kan behålla barnet, är inte den biologiska pappan första alternativet? Hon ”öppnar upp sig” om så mycket annat, men inget om detta. Märkligt.
Den biologiska pappan är en donator, därav inget alternativ. Men flera är inne på att Johan är donator
Låter helt rimligt att han är donatorn. Att själv bekosta donator via ex vis fertilitetsklinik är inte helt billigt och tvivlar att en bara skulle ”ge upp” barnet efter ett halvår om så gärna själv vill ha ytterligare ett barn att man tagit hjälp av fertilitetsklinik…
Fast Johan svarar ju nej på den frågan, när den ställs i frågestunden. Om han vore donator, varför skulle han ljuga om det?
Nix. Hon åkte till Danmark och inseminerade sig. Ville hemskt gärna ha ett tredje barn efter sin skilsmässa men orkade sen inte med. Hennes andra barn är a handful kan man beskriva det snällt. Är bekant med henne och vet hur länge hon funderat på att adoptera bort dottern. Även till bekanta.
Herregud.
För barnets skull borde ingen av dessa historier finnas på internet.
Varken denna, mammans eller pappornas.
Hmm spännande.. läste om hela det här med Astrid och hennes mamma när det precis hade hänt. Har så svårt att förstå hela grejen. Hur kan man ge bort ett av sina barn?
Samtidigt som om det hade varit planerat från början så borde den här processen kunnat ske tidigare.
Jag tycker det är oerhört viktigt att belysa hur dessa barn används i deras sociala medier. De skriver ut deras barns historier på deras plattformar med mängder följare. Vart är dessa barns rättigheter till privat liv enligt svensk lag? Oftast får inte personer som har stora plattformar vara familjehem eftersom barnens historia är barnens inte hela jäkla sveriges. Dessa barn har haft en tuff start i livet som säkerligen kommer bli något form av trauma som måste bearbetas att då alla runt dessa barn vet om deras historia känns extremt integritetskränkande. Plussa sedan på att pappornas konton blev stora(startades) när barnen kom och då samarbete på samarbete med barnen som reklampelare.
A 10:53: har nu kollat deras ig (kände inte till dem förut) och du har rätt. Exponeringen och detaljerna är inte OK. En inte helt omöjlig gissning är att de godkändes som fosterhemsföräldrar pga politiskt korrekt. Det ska mycket till att säga nej. Att de sedan på papperet och i praktiken kan vara ok är en annan sak – men deras utnyttjande av barnen på ig är helt olämplig, av många skäl, inte minst barnens integritet.
Nja tror inte de valdes pga politisk korrekt. Tror de valdes pga de såg ut som bra föräldrar på papper. Instagram kontot blev stort efter att första barnet kom dit. Så socialtjänsten kunde inte veta att de skulle exponera barnen. Men andra personer med stora Instagram konton har blivit nekade att vara familjehem pga sina konton, med all rätt.
Hej.
Fint att du lyfter detta. Barns rätt till integritet är alltid viktigt men att vi väljer att dela med oss av deras och vårat liv tillsammans är för att vi fått till oss och vet av egna erfarenheter att barn mår bra av att inte behöva känna att de ständigt behöver förklara sin situation. Jag är ju själv adopterad och vet exakt hur det känns. Vi är dessutom vårdnadshavare och bestämmer helt själva hur vi gör med exponering i sociala medier eller med allt annat som andra föräldrar beslutar kring. Socialtjänsten som vi jobbat med under tiden som familjehem har matchat fram oss för att vi skulle passa bra med Miriam och hennes biologiska nätverk och det tycker jag att vi gjort.
Till syvende och sist bestämmer vi allt själva tillsammans skulle aldrig göra något för att äventyra våra barns välmående vilket du skulle veta om du kände oss.
Trevlig kväll,
Undrar hur mycket skriverier och ifrågasättande det hade blivit om det var ett lesbiskt par som inte kunde få egna barn som adopterat?
Vad menar du? Är en emot surrogatmödraskap och/eller adoption spelar det rimligen ingen roll vilket kön de tilltänkta föräldrarna har, nu försöker du ju bara antyda något för att skifta fokus…
…/15:21: men den andra då, om en är emot surrogat etc?
Tycker anonym 14:37 har en viss poäng: hur många ifrågasättande artiklar har ni läst om lesbiska par som kört surrogat/adoption öht? Man brukar få läsa om att de far till Danmark, typ eller Gardells barn ihop med ett lesbiskt par.
Varför skulle det vara annorlunda? Tror det mer handlar om dina fördomar. Däremot bör det ju vara betydligt färre adoptioner bland lesbiska par då de troligtvis kan bli gravida och föda ett barn.
Jag har inga fördomar. Tycker det är lika självklart att två killar ska få skaffa barn som två tjejer. Att sen ta till surrogat DET kan man diskutera.
Vad menade du då med din kommentar? Vad fick dig ens att tänka så pass mycket på det att du skrev den?