ÖPPET SPÅR

574 kommentarer

Har ni gjort slut med en vän någon gång? Hur gjorde ni, och hur togs det emot? Jag fick nu i veckan ganska bestämt och oväntat säga upp vänskapen med en av mina närmsta vänner, och det togs emot så illa att jag var beredd att polisanmäla ifall hon inte slutade försöka kontakta mig. Hon ringde, smsade och försökte på flera sätt att bryta ner mig, berätta hur fel och kass jag är, hur barnslig och korkad jag är, men samtidigt försöka få mig att ångra mig. Det känns som att jag kommit ur en destruktiv relation. Och jag trodde inte att det skulle ta så hårt på mig, men har känt mig riktigt ledsen och sårad, besviken. Nu när jag ser tillbaka på vår vänskap så är det så mycket varningssignaler jag inte brytt mig om, som jag önskar att jag vågat se tidigare. Och jag känner mig även lite ensam för jag vet ingen som gått igenom nåt likande, så jag tänkte höra här inne. ❤️

Ja, men det var inte alls som för dig, det låter helt galet det du skriver! Men jag hade en vän som är narcissist, jag fasade ut henne och ghostade henne pga orkade inte ”göra slut” och ta snacket. Min fd kompis var komplett galen, självupptagen och elak emellanåt. Fick alltid tassa på tå och tänka mig för vad jag sa. Skitkonstig ”vänskap” och jag är glad att vi inte har kontakt längre.

Börjar ditt namn på E?

Har din vän fått diagnosen narcissistic personality disorder (narcissistic personlighetstörning) fastställd av en läkare/psykiatriker? Sluta diagnosera människor som narcissister när de är jobbiga, självupptagna och allmänt störiga. Det är en riktig sjukdom.

Så strongt av dig att göra slut. Det låter verkligen som att du gjorde ett bra val ❤

Jag har gjort slut med kompisar många gånger. Rör mig inte i ryggen längre för jag är värd mer än att umgås med folk som inte bryr sig om mig så som jag bryr mig om dem.
Tre av dem var dessutom personer jag känt länge. Den ena i 13 år, den andra i typ 11 och den tredje i 7. Den tredje var dessutom den jag var tajtast med. Den tjejvänskapen man kan se på film, exakt så var vi. Fanns ingenting vi inte pratade om men jag fick på omvägar veta en ganska allvarlig sak så jag gjorde inte ens slut, jag ghostade. Det kändes som det säkraste, att bara klippa alla band och försvinna. Och vad jag vet har hon inte gjort några försök till att kontakta mig. Det är snart tre år sen.?

Oj hur lyckas du träffa så konstiga människor att du gjort slut många gånger?

Två av dem, där växte vi ifrån varandra. Den tredje pluggade jag med.

Har totalt kanske gjort slut med kompisar fem, sex gånger. Två av dessa är från typ blondinbellas hitta vänner-inlägg, jag var nyinflyttad och de var båda väldigt ensamma och framförallt den ena hade aldrig haft en riktig tjejkompis någonsin. Förstod varför när hon gick från snäll till monster under en weekend vi gjorde.
Den andra av dem pratade bara om sig själv. Verkligen bara. Och om jag väl fick säga något var hon där och lekte besserwisser. Det orkade inte jag med.

Var som sagt nyinflyttad och det är galet svårt att hitta ett umgänge här, det är inget bara jag säger, utan väldigt många tycker så, så
Nu har jag lyckats mer då jag bytt klubb sen jag flyttade hit och skapat mig en gemenskap och känner många härliga människor här så majoriteten av alla vänskapsrelationer jag skapat genom åren är lyckade. Men det finns gränser för hur man ska bli behandlad.

Förstår! Nej det kan vara klurigt det därmed vänner.

Jag bröt, eller blev utesluten av mina närmsta vänner för några år sedan. Vi har aldrig pratat om det så jag vet inte hur de ser på det – om de eller jag avslutade relationen liksom.
Känner sådan enorm empati för dig. Jag har sörjt och jag sörjer fortfarande. Jag är arg, ledsen och besviken. Men också ofantligt glad över att inte ha dem i mitt liv, för jag mådde inte bra av dem och hur mitt liv artade sig på grund av våra relationer (och de kan mycket väl ha känt samma sak, vad vet jag).

Jag kommer vidare, det tar tid, men jag kommer vidare genom att acceptera. Att vi hade jättemycket fantastiska stunder och ögonblick tillsammans som jag aldrig någonsin tänker se annorlunda på, hur det blev ska inte få svärta ner större delen av mitt vuxna liv; min förlovning, mitt bröllop, födelsedagar, resor vi gjort tillsammans och all den vardag som förflöt med dem vid min sida. På gott och ont.

Men vetskapen om att min helhet, mitt välmående och min psykiska hälsa har förbättrats avsevärt sedan de försvann ur mitt liv, oavsett hur jävla arg jag är över hur de behandlar mig, gör att jag vet att det är rätt. Jag har bestämt mig för att se tillbaka på det bra med glädje och låta mig själv vara arg över det andra.

Lycka till ♥️

Jag har aldrig dumpat en vän men blivit dumpad. Fyfan vad ont det gjorde och jag var ledsen i över ett år över att en vän över en natt bestämde sig för att inte vara min vän mer. Hon berättade aldrig varför hon inte ville vara vän mer. Det tycker jag är det minsta man kan göra, säga varför.

Om du gjort det, sagt varför du inte vill vara hennes vän mer, tycker jag att du kan svara henne en sista gång att du vill avsluta vänskapen och be henne lämna dig ifred.

Starkt av dig att ta steget och stort grattis till att du blivit av med denna narcissist ut sitt liv.

Jag skickade sms och bad henne dra åt helvete efter elva års ljugerier.

Jag har gjort det med min närmaste vän.

Jag mådde väldigt dålig när vi träffades (började må dåligt redan när jag var 14år och kom aldrig på fötter riktigt. Vi träffades när jag var 23år.) och i början (första månaderna vi kände varandra) fick han mig att må bättre, kände mig inte ensam, han blev en trygghet och jag trodde inte att jag klarade mig utan honom för han hjälpte mig på fötter på ett sätt, men på andra sätt blev jag värre, så kände mig svag i mig själv. Han påpekade också väldigt ofta allt han gjort för mig, att jag fortfarande hade varit på botten utan honom, att jag skulle vara tacksam och hotade med att säga upp kontakten om jag inte gjorde som han sa med vissa grejer.
Vi pratade nästan varje dag, någon enstaka gång hördes vi ej på en dag, så han var en stor del av mitt liv.
Han gav mig dock ångest varje dag och jag grät, hamnade på botten igen, gjorde massa dumt, vill inte ens tänka på allt som hände under dom åren.
Ville säga upp kontakten i 2 år men vågade inte.
Hade alltid tänkt att jag ville säga upp kontakten som vänner för tänkte att det skulle vara lättare, men vågade som sagt inte.

När han svek och ljög för mig ytterligare en gång en kväll fick jag bara nog. Bad honom dra åt helvete och blockade hans nummer.
Första 5-6 veckorna var väldigt jobbiga, grät varje dag och ville bara ringa honom men markerade i kalendern i mobilen så jag såg att det gick framåt. Plötsligt hade det gått 5 dagar, fler dagar än jag någonsin hade varit utan honom i dessa år och kände att jag tagit mig igenom det värsta så det skulle bara bli bättre.

Jag är tacksam för att han svek ytterligare en gång, utan det hade jag inte fått nog och vågat.
Det var det bästa beslutet jag tagit för mig själv och mitt mående. Jag önskar att jag inte hade slösat så många år på honom för jag var medveten om att jag borde säga upp kontakten så länge, men behövde väl komma till den punkten. Är glad att det var jag som tog beslutet för hade jag blivit lämnad hade jag inte hunnit komma till den insikten och hade blivit ännu mer förkrossad typ. Låter kanske som en hemsk människa som säger så.
Saknar honom fortfarande vissa dagar och tänker på honom, gör fortfarande ont men har aldrig ångrat det utan bara önskat att det inte gjort så ont och önskar att jag kunde glömma honom.
Har blivit rädd för att släppa in någon ny människa så nära så jag är rätt ensam, vilket kan kännas lite trist. Men jag mår bättre och är mer stabil än någonsin i mitt liv, vilket är viktigt och jag kan äntligen se att jag förtjänar att må bra. Jag klarar mig själv, jag trivs för det mesta med mitt liv. Om jag släpper in någon hoppas jag att jag kommer ihåg att jag klarar mig och inte stannar kvar i en vänskapsrelation eller kärleksrelation som får mig att må dåligt.

Sorry för lång historia! ? kunde kanske kortat ner eller inte svarat alls.

Väldigt starkt av dig att ta steget och göra det. Även fast man känner att man måste så förlorar man ju ändå någonting, vilket alltid är jobbigt.
Det är okej att vara ledsen och sårad fast man är den som tog beslutet, det gör ändå ont fast man gjorde valet själv.
Hoppas du mår bättre snart❤ glöm inte att du är värd folk som behandlar dig bra.
Så hon betett sig nu efteråt bevisar verkligen att du gjorde helt rätt.

Min bästa vän gick bakom ryggen på mig och blev ihop med en kille som behandlat mig väldigt illa. All ångest från då kom tillbaka. Jag hade aldrig gjort så mot en vän.

Vi är inte vänner idag.

Japp, eller bröt och bröt vi hade ett stort tjafs och var inte intresserad av att lösa det längre så slutade svara helt enkelt. Allt skulle liksom handla om henne och hennes problem hela tiden, jag var där i vått och torrt för henne men fick inget tillbaka. det värsta exemplet är nog ändå när jag precis efter att jag bjudit över henne på middag och sleepover för att trösta henne efter att hon och en kille hon dejtat bråkat, blir utsatt för ett extremt traumatiserande överfalls försök och då orkar hon inte ens skicka ett sms eller ringa och kolla hur det är med mig, liksom inte ett enda ynkligt sms kunde hon få fram. Till slut sprack det för mig när hon kort efter denna incidenten ringde och krävde en sovplats hos mig mitt i natten och skrek att det är mitt fel om hon blir våldtagen då det inte gick att hon sov hos mig.. kan inte säga att det var jobbigt när jag bröt med henne snarare en lättnad. Vi hade många gemensamma kompisar när detta hände men som tur är eller vad man ska säga så bröt befintliga vänner med henne pga liknande incidenter och beteende.

Vilket bevis att du har haft en med en riktigt giftig person att göra och så himla bra att du tog steget att lämna. Det viktiga är att håller dig ifrån personen nu.
Du kan lära dig jättemycket om gifta relationer på en youtubekanal med beteendevetaren Klara Leger. Jag har fått så mycket hjälp genom den kanalen.

Jag bröt med en tjejkompis/kollega för två år sedan ungefär. Riktigt tufft. Hon var en äkta mobbare och hade flera gemensamma kollegor på sin sida. Men jag valde att göra en arbetsskade anmälan om kränkande särbehandling samt rapportera enligt lex Sarah ang kräkningar mot personer i beroendeställning. Det var nog det modigaste jag gjort i mitt liv och jag valde att lämna mitt arbete med det.
Tack och lov hade jag ett liv utanför arbetsplatsen och har utvecklats i raketfart i och med mitt beslut.

Mitt rykte bland före detta kollegor är att jag är en lögnare mm men det skiter jag i numera. Det för jobbigare förr. Nu har jag växt i min nya trygga sunda roll med normala snälla människor. Studerar och självförverkligar mig själv ständigt. Dessutom är jag stolt över att jag stod upp för alla som inte kunde eller vågade. Det kostade mig mitt älskade arbete men priset var att jag gjorde det omstänigare för kollegorna att trakassera äldre människor. Samt att jag värderade mig själv högt genom att sätta stopp för år av kränkningar och mobbing.

Lycka till fina du. Modigt av dig och du kommer må så mycket bättre i det långa loppet utan denna människa ?

Blev ”dumpad” av en vän i våras.
Det började med att hen inte svarade på messenger. Provade ringa, inget svar.
Eftersom att det var helt oväntat tänkte jag: Vafan har människan dött? Sen kom sommaren, Jag såg människan på stan, han se att människan blev besvärad av att se mig.
Då förstod jag att jag hade blivit avsatt som vän.
Efter tolv år, utan att ens ha ballar nog att ge mig en förklaring, så blev jag lite ledsen.

Jag tror dock att det handlade om något så simpelt som att vi hade olika åsikter gällande vaccinering av covid, Jag är för hen är emot.
Vi har diskuterat ämnet men aldrig liksom ” bråkat”

Inte jätte relevant kanske men jag är 36 och hen 38. Så jag antar att man genom hela livet kan både bli dumpad av och dumpa vänner

Haha! Har en nästintill identisk grej om en fd kompis. Jag brydde mig inte dock, det hela var sån sandlådenivå att jag inte orkade. Men såg henne i mataffären efter något år, hon skämdes otroligt mycket, det var så tydligt, och vågade inte titta på mig. Hon tog omvägar?

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Veckans låt? ✨

Jingel Bells ?

Märk hur vår skugga – Cornelis Vreeswijk
Scarborough Fair – Simon & Garfunkel

Little bit of love ???

Äntligen borta – Jakob Hellman

abcdefu – GAYLE
Kom till mig – Moonica Mac

Och precis som förra veckan har jag lyssnat extremt mycket på ”Den sista” av Norlin/Alkberg. Värd att nämnas igen.

LP kom med ny musik förra veckan.
Jag har hittills fastnat för-
One last time
How low can you go

Gråt inte mer – Daniel Adams-Ray?

Så himla bra. Kör den på repeat ?

Himlen över Gårda framförd av Maria Hörnelius.

Är du Göteborgare och aldrig hört den så bör du lyssna nu.
Oh vad jag blir akut nostalgisk och vill va ung och småfull och nyförälskad en sommarnatt.

The Devil’s Son Belphegor

Leaving you now ?
Joe and the anchor

I tell myself lies – Flora cash

One grain of sand – ron pope ☺️

lonely in a crowd ⚡

Sarah klang – its been heaven knowing you ❤️

Love on the brain -Rihanna
Besatt av den låten ?

same! top 3 rihanna låt

Ska ha ett sista möte kombinerat med julavslutning nästa vecka på jobbet över teams eftersom smittan ökar och restriktioner så blir de ej fysiskt.

Jag har tagit semester den dagen som chefen godkänt för 3 veckor sedan och idag kom inbjudan till mötet/avslutningen, kan inte bestämma hur jag ska göra.
Känns som att man borde typ. Vet att det blir 1.5h frågesport som är det tråkigaste jag vet, alla andra är väldigt tävlingsinriktade och dåliga förlorare, vilket inte gör det mer kul.

Skulle ni varit med eller hoppat det om ni redan bestämt ni skulle vara lediga? (Jag har ingenting direkt inbokat, så behöver ej boka av något utan ska bara vara ledig)
Hur viktigt tycker ni att det är att vara med på sånt, gå på aw osv?

Var ledig.

Får nog bli så.
Tack för alla era svar! 🙂 får alltid sån beslutsångest inför allting ?

Jag skulle varit ledig som planerat om det inte var nåt jag absolut inte ville missa. Du har ju fått godkänt på det. Allt står nog inte och faller på en aktivitet..

Tänker om man uppfattas som tråkig, blir utanför eller liknande. Tänker att man ska ställa upp och vara en del eller något.
Men lägga 1.5h på frågesport även under betald arbetstid känns inte ens lockande ?

Hoppa det.

Du har fått beviljat semester och därför är det nog ingen som räknar med att du ska vara närvarande på mötet. Du är ledig! punkt ?

Vara ledig helt klart.

Var ledig!

Hur mycket tror ni andra lägger märke till ens egna komplex? Jag har enorma komplex för mina tänder och det känns som att ALLA ser dom på mils avstånd…de jag har frågat har sagt att de inte syns alls. Men ja, som jag skrev ovan så känns det som att verkligen alla ser, Ica kassörskan, busschauffören osv.

Berot nog på vad man utstrålar. Döljer du ditt leende tex, så börjar man ganska snabbt förstå att det är medvetet. Ju mer du utstrålar att du inte bryr dig (även om du gär det), desto mindre ser andra det.

Hur mycket funderar du själv på andras tänder?
(Nej, precis, just det. Vill inte låta dryg men det här är ett bra sätt att tänka kring hur lite andra bryr sig om det vi själva ser som stort.)

Jag är extremt fåfäng, alltså det är verkligen min värsta egenskap. Jag kan vara ytlig och är halvt besatt av utseende, MEN jag brukar seriöst aldrig se något ”fult” på folk oavsett hur konventionellt vackra eller icke vackra de är. Jag märker aldrig något som jag reagerar på och tänker ”men usch” typ… jag hade mer märkt typ om någon hade något extremt fake som Anna books tänder än jag skulle reagera på typ missfärgade och sneda tänder.

Kanske jättetråkig fråga men funderat en del på hur det kommer sig att inte jlc flickvänner umgås eller ens känner varandra? Verkar även som jlc inte umgås privat? Någon som vet varför ?

Well, Jonas och Carl är ju i alla fall inte Lukas ”riktiga vänner”..?

Har han sagt det?

Ja men det var väl en felsägning, kommer inte ihåg om det var på Youtube eller i podden men de skämtar om det nu efteråt?

Dom hänger väl en del när dom jobbar, som kan va långa dagar och ibland flera dagar efter varann beroende på vad dom filmar, även filmat en serie tillsammans väl och sen fixas de väl med massa runt om kanalen också, så ses gör de nog och är väl naturligt man inte hänger på fritiden då, dessutom har ju 2 av dom barn och familj 🙂

Kanske så, men är det inte lite märkligt att inte flickvännerna inte umgås eller ens känner varandra? Inte att de är konstiga eller så men känns som att det vore mer logiskt att flickvännerna umgicks.

Nja, känner varann gör de nog men man måste inte umgås för det, killarna verkar ju inte umgås utanför jobbet så blir väl naturligt tjejerna inte träffas heller då.

De känns väldigt olika så jag kan tänka mig att de inte ser något värde i att spendera speciellt mycket tid ihop. Jag hänger inte med min mans kollegors fruar.

Varför måste man bli vänner och umgås utan sin partner med partnerns vänner/kollegor? 1. De kanske ses ibland men inte lägger upp det? 2. De kanske inte har nåt gemensamt som ger mer än ytlig vänskap?
Tycker snarare det är konstigt att du förutsätter att man bör vara bra vänner

Menar kollegors flick/pojkvänner. Och det spelar ingen roll hur liten eller stor arbetsplats du har

Är det inte märkligare att skaffa vänner baserat på vilka ens man jobbar med?

De verkar mest umgås med andra privat. Men det är lika för mig, jag umgås inte med mina kollegor privat och mina kollegors partners känner inte min man t ex

Antar att du inte har samma arbete som de har. Inte så att vanliga människor umgås med kollegornas familj. Men är man tre blir det annorlunda.

För att?

För de har en helt annan relation såklart.

Tycker det är mer anmärkningsvärt att två av dem blivit influencers bara av att vara tillsammans med dem. Inte så att de tillför något nytt. Tycker Lucas tjej verkar smartast och leva ett vanligt liv med låst profil

Ja dock älskar jag Sanna.

Jag gillar Malin, hon verkar vara sig själv till skillnad från många andra på sociala medier.

Tycker så om Sanna

Var så himla kär i Lukas i 7an ??

Lucas och Calle umgås ju en del privat då båda spelar golf och gamear, och Lucas har väl blivit vän med en del av Calles vänner också den vägen. Tycker det mest verkar vara Jonas som inte umgås med de andra på fritiden, men han har inte samma fritidsintressen och festar inte lika ”mycket” heller.

Julfest

Vad anser ni om följande scenario. En man, min arbetskamrat, gör en slängkyss till mig från lite längre håll innan han går hemåt. Är det vanligt bland killar att göra ? Finns något där? Jag tror han är gift dessutom

Har han druckit? Är han skämtsam av sig till vardags? Är han flirtig av sig annars? Många frågor. Beror nog helt på vem personen i fråga är, snarare än om killar gör så

Jag vet med mig själv att jag kan ibland blinka eller ge en slängkyss utan att mena något.

Om ni haft en trevlig kväll tillsammans, och att ni skrattat och umgåtts lite extra kan de betyda något så enkelt som ”tack som fan för ikväll” som i vänskapligt

Men snälla, tänk själv. Behöver vi bekräfta det?

Han kanske bara driver med dig och skrattar sen bakom din rygg när han märker att du ”tar åt dig”.

?

Någon som blivit gravid trots grön dag i natural cycles?

Japp, jag blev det. Hade 3 gröna dagar kvar innan röd dag eller och blev gravid. Men har världens finaste dotter nu 🙂

Ungefär halva influencer-Sverige för några år sedan (Bring och Törnegren bland annat, och även Lojsan Wallin)

Jo men blev de gravida trots grön dag eller chansade de med tidiga röda dagar? Vissa följer ju inte som man ska. Därför var jag nyfiken om någon här faktiskt blivit gravid trots grön dag ?

Japp. Rekommenderar ingen att använda NC som preventivmedel.

Var dessutom illgrönt både innan o efter så absolut ingen ”chansning”. Var väldigt noga med att tempa samma tid osv också.

Tack för svar! Hade du regelbunden mens? Vilken cykeldag var det som var grön som du blev gravid på? Om du minns ?

Är extremt regelbunden, nästan klockslag haha ? minns tyvärr inte, är snart fyra år sen nu.

Min första graviditet (och enda abort) var från en grön NC-dag 🙂 men det var några år sen

Gå därifrån istället för att skrika. Varje gång jag är på väg att flippa lämnar jag rummet ett tag.

Men är det inte en väldigt stor och illröd varningsflagga för dig om du skulle ha hatat din mamma om hon betedde sig som du gör mot ditt barn? Allvarligt talat. Du är vuxen, steppa upp och inse att du är den som ska ha kontroll över dig och dina känslor. Stackars ditt barn. Kram till hen och hoppas att hen känner sig älskad av den andra föräldern.

Fast era kommentarer är rätt skammande. Jag tror inte att personen direkt är stolt över sitt beteende, brukar ni inte bli glada när någon säger att allt inte är så jäkla perfekt och rosenskimrande hela tiden eller gäller det bara när inlfuencers visar en halv valk? Att skriva att hon inte borde skaffa fler barn när hon är gravid är verkligen inte konstruktivt men det är väl aldrig det här kommentarsfältet… ts, har du någon att prata med, din man, mamma? Någon du inte behöver oroa dig för ska döma dig? Känns som att du behöver prata med någon.

Hen? Hon säger ju att det är hennes dotter?

Är väl inte läge att skaffa fler barn om man inte kan vara en bra förälder till det man redan har??

Nu verkar det ju ifs som att hon blev såhär efter att hon blivit gravid, av hormonerna osv. Så kankse lite svårt att förutspå innan?

Dessutom, tycker du då att hon ska göra abort med ett önskat barn i vecka 13 eller söka hjälp och få stöd?

Fast det håller inte att man skyller på sin graviditet och att hormoner har tagit över ens kropp. Man är fortfarande en vuxen individ som ska vara en trygg punkt för sitt barn. Det är så illa att bete sig sådär mot sitt lilla oskyldiga barn som bara vill ha kärlek och bekräftelse från sina största förebilder i sitt liv – sina föräldrar. Ett litet barn som längtar efter att få vara med sin förälder och gör allt för att få uppmärksamhet och kärlek och närhet. Det är så sorgligt att vuxna människor inte kan kontrollera sitt tålamod när det handlar om småbarn. Ni borde skämmas.

Jag försvarar väl inte beteendet, eller hur? Jag bemötte bara kommentaren som sa att hon inte borde ha ”skaffat” fler barn.

Sök hjälp, för din egen skull men framförallt för din dotters skull!

Får jag som fått ett positivt covidsvar inte gå utanför dörren? Bor i lägenhet och risken att stöta på grannar i ett trångt trapphus känns ganska stor.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/hur-lange-bor-jag-stanna-hemma/

Svaret var en enkel googling iväg. Varsågod!

Man behöver väl inte vara så spydig?

Inte min mening, sorry m8! Men det kommer komma lika många svar som personer här bland kommentarerna. Bättre med en pålitlig källhänvisning än folks tyckanden.

Du borde iaf få ett spydigt svar på en så korkad fråga, Hur i helvete har du kunnat missa den informationen så totalt under de snart två åren vi haft Corona?

Nej det är inget man ”borde”. Det går att bete sig ändå.

Du får väl gå ut, men jag själv sitter i karantän och väntar på provsvar – går inte ut ifall att. Har du egen ingång så är det väl ok att lufta. Jag går ut på balkongen i väntan på provsvar? Får jag positivt så får jag lufta nyllet genom balkongen ?

Klart du får gå ut på din balkong även som coronasjuk.

Läs en gång till 😉

I väntan på provsvar går hen ut på balkongen, vid positivt ska hen bara lufta ansiktet där. Jag menar att hen kan fortsätta gå ut på balkongen. Eller betyder ”lufta nyllet” inte det jag tror (sticka ut ansiktet)?

Lufta nyllet för mig (som skrev det) betyder att gå ut på balkongen ?

Precis, förstod det 😀

Kolla på FHM och liknande vad som gäller. Jag tänker att man kan gå ut och ta en promenad om man inte kommer nära nån, dvs inte bor mitt i stan men jag kan ha fel. I så fall skulle jag kolla att ingen var i trapphuset först och sen hålla avstånd om jag ändå mötte nån.

Men snälla. Man kan gå ut!

Gå inte utanför dörren då, beställ hem mat/be någon lämna mat till dig.

Nej du bör inte gå ut. Hoppas du mår okej!

Bor iofs inte i Sverige (utan i ett land som tagit covid seriöst), men här går man absolut inte utanför dörren om man har covid. Är väl rätt självklart.

Fast varför är det självklart? I Sverige kan man ju på ställen vara ute utan att ens se folk. Varför ska man sitta inne då.

Det ÄR självklart att inte gå ut om man har covid. Punkt. Hur fan kan det vara svårt att fatta?

Men herregud. Du kan inte smitta någon genom ett ensam gå ut i skogen. Någon måtta på hysterin får det väl ändå vara.

Men alltså hur tror du det här med smittspridningen fungerar egentligen. Tror du på fullaste allvar att coronan svävar i luften och smittar på flera 100m håll?

Men herregud. Bor man i lägenhet så tar man ju hissen ner, kan möta på någon granne, pillar på dörrhandtag och hissknappar. Det är ju så skiten spritt sig från början, vad fan är det ens för fråga? Är vi tillbaka i början av pandemin då ingen visste något eller trollar du?

Ja, den nya Omikronvarianten är luftburen!

Källa?

Påstår man något så här självsäkert är det nog läge att backa det med citat eller en liten länk.

Haha! Klart man kan vara ute i exempelvis skogen eller sin egen trädgård om man har covid. Jag hade dock inte stått och pratat med någon. Jag var sjuk förra veckan (visade sig dock inte vara covid) och i väntan på provsvar så åkte jag och min sambo ut i skogen och tog en promenad. Såg inte ens en annan människa!

Självklart kan man gå ut på tex en promenad i en park. Hallå??

Jo man kan gå ut o promenera så länge man kan hålla avstånd till andra.

Fast har man en hund MÅSTE man gå ut. Jag har iaf ingen som kan göra det åt mig.

Läs ts fråga igen.

Vilket land bor du i?

Nej, du skall stanna inne. Jag har själv gjort det i 8 dagar nu och förstår att det suger – men om du bor i lägenhet riskerar du att smitta när du går in och ut.

Inte svar på din fråga, men om man bor i lägenhet och sitter i karantän. Hur gör man då med soporna? Något jag funderat på ?

Man smsar grannen eller nån man känner och ber dem slänga soporna åt en!

Smart! När jag bodde i Stockholm var jag inte så tight med mina grannar att jag hade deras nummer men hade nog löst sig på något vis.

Jag (sitter i karantän nu) passar på sent som nu. Möter ingen och tvättar + handspritar. Får lite luft och lite rörelse i benen på köpet ?

Du ska ju ha fått förhållningsregler från smittskydd i din region när du fick ditt positiva provsvar. När jag fick mitt förra året fick jag absolut gå utomhus, de till och med rekommenderade det om jag kände mig frisk nog, men SJÄLVKLART skulle jag hålla avstånd till människor.
Risken att du skulle utsöndra så mycket smittämnen genom att snabbt gå igenom ditt trapphus, som förmodligen är stort och luftigt, att någon annan skulle bli sjuk är så osannolikt liten.

Du får gå ut bara du håller avstånd till andra människor. Däremot får du inte gå till exempel till arbetet, butiken, apoteket, hobbyer eller andra offentliga evenemang, eftersom det är svårt att undvika närkontakt på dessa platser.

Jag skulle gå ut eftersom jag måste då jag har hund och ingen som kan gå ut med den åt mig.

Och om du blir riktigt riktigt sjuk, eller du faktiskt hamnar på sjukhus, kommer din hund dö då?

Du bör nog söka hjälp. Alltså genuint, det är modigt att erkänna att du känner så! Men du behöver nog råd och hjälp från nån som har kunskap inom området ??

Kanske har du problem med pms och att tålamodet inte räcker och går ut över humöret?

Om ditt barn tyr sig till andra vuxna i hennes närhet bör du nog ta dig en ordentlig tankeställare.
Är du trött, stressad, den som tar mest föräldraansvar? Vad är det som gör dig så lättirriterad och triggar din ilska.

Detta sätter sina spår i ditt barn. Tänk på det och få till en ändring NU genast.

Om ditt barn tur sig till andra vuxna pga otrygg i ditt sällskap måste du få hjälp och stöd. Kan du prata om detta med barnets pappa?

Jag har en son i samma ålder som din dotter och jag har aldrig någonsin rutit åt honom (förutom en gång när han tänkte peta i eluttaget). Tycker att det låter extremt osunt faktiskt.

Jag hade sökt hjälp omgående.

Här är en till mamma som aldrig skulle få för sig att skrika åt mitt barn. Jag skulle aldrig någonsin skrika åt en annan vuxen människa, varför skulle jag då skrika åt ett barn? Man beter sig helt enkelt inte så.

”Skulle aldrig skrika på någon annan vuxen människa” ? ha det låter ju friskt.. vem har inte skrikit åt någon en gång. Jag gjorde det senast igår när en äcklig snubbe tog mig på röven, vad skulle jag gjort, diskuterat snällt? Snälla. Så jävla pretto

Spontant tänker jag att det låter lite extremt åt andra hållet… ditt sätt funkar säkert jättebra för er men att gå runt och tänka att alla föräldrar som ibland ”ryter i” åt sina barn är ”osunda” tycker jag blir fel. Men så får ju dagens gymnasielärare uppfostra barnen också…

(Obs! Tycker inte att TS beskrivning låter sund och håller med om att hon ska söka hjälp. Men för mig är det ett ganska stort hopp mellan TS beskrivning och att ”aldrig ha rutit” åt sin treåring).

Hur kan det vara fel att aldrig skrika åt sina barn? I vilka situationer behöver man göra det? Gör min son något så säger jag bestämt NEJ eller STOPP. Det funkar utmärkt då han förstår att han inte får men det påverkar inte hans relation och tillit till mig.

Har inte ett enda minne av att min mamma någonsin skrek på mig.

Nej nej jag menar inte att det är fel att du inte gör det. Funkar det så är det väl toppen. Jag menar att det låter lite överdrivet att jämställa ”ryta i” åt ett barn med ett ”osunt beteende”. Jag kanske drar igång världens drev här nu men jag tycker liksom inte att det är fel att säga till på skarpen ibland…

Det är väl trådstartarens beteende som beskrivs som ”extremt osunt”, inte att någon ibland skriker.

Tänkte först citera kommentarerna ovan som jag svarade på men känner att du enklare bara kan scrolla upp. Absolut att man kan tolka text på olika sätt men om man läser hela inläggen från Li och Anonym 20:49 så kan deras text mycket väl tolkas som att de anser att ”skrika”/”ryta i” över huvud taget är osunt. Och sådana kommentarer dyker upp lite här och var, så det var det jag bemötte.

Jag tänker spontant att ditt barn inte är särskilt trotsigt och därmed behöver du aldrig höja rösten.
Har man väldigt trotsiga barn som struntar fullkomligt i när man säger nej och stopp utan bara ångar på, så till sist måste man höja rösten för att nå igenom.

Vi talar om en tvååring. Man är inte så himla gammal när man är två. Det är inget ”extremt” med att inte gorma åt tvååringar annat än vid direkta faror.

Om jag är 30 och mitt barn två år tycker jag det är mest rimligt att jag tar ansvar för att inte låta mina känslor löpa amok, istället för personen som nyss upptäckt att hon har känslor.

(Men jag tycker givetvis inte att alla som ibland skriker är dåliga. Jag tycket bara att det inte finns något extremt med att låta bli).

Att aldrig någonsin ha ”rytit i” (vem sa gorma??) åt en tvååring tycker jag låter ganska speciellt. Toppen om man fått ett sådant barn och/eller ett sådant tålamod.

Jag har skrikit riktigt jäkla ordentligt en gång på min 7åring, och det va när han va nära på att bli överkörd av en bil för att han sprang och jag hann inte med (jag va höggravid) kan få dåligt samvete än idag att jag skrek så, men jag blev ju såå rädd. Jag hoppas TS söker hjälp. ❤️?

Att vara en bra förälder är att erkänna sina brister och välja att göra något åt dem. Det är det allra viktigaste du kan göra, och det är något du kan välja. Våga!

Sök hjälp, tex hos BVC, BUP eller kommunen. BVC kan vägleda.

Jag hoppas det blir bättre snart. Lycka till!

Det låter inte så bra. Har du/kan du prata med din man om saken? Är du stressad/överväldigad av föräldraskapet eller nåt annat i ditt liv? Kanske pappan kan ta dottern mer och du går iväg innan du blir så arg? Samtidigt som du söker nån slags hjälp, för att reda ut varför det blir såhär?

Hoppas att du kommer få bra hjälp och hitta sätt att hantera det på. Och att irritationen lägger sig lite med hormonerna. Bra att du har insikt kring att det påverkar dottern.
En fundering bara, är du på ngt plan stressad över den nya graviditeten? Tänker att när lilltjejen inte lyssnar kanske det blir extra stark stress/irritation pga oro för hur det ska bli med en ny bebis om dottern inte lyssnar osv.

Låter ju ev. som du själv kanske inte mår bra? Har du funderat på det?

Jag förstår att du känner dig rädd, jag kan garantera dig att du skapar negativa följder för ditt barn genom att bete dig så som du gör. Reparera snarast ditt beteende annars är risken att ditt barn i framtiden kommer att behöva reparera sitt känsloliv hos en psykolog…

Vill inte moralisera eller något liknande, men – en fråga. Varför skaffar ni ett barn till när det är din partner typ aldrig är hemma och du knappt klarar av att ta hand om ert första barn och behöver stöd och avlastning?

?????? Väldigt rimlig fråga många tänker men få vågar fråga.

Har du bra kontakt på BVC? Då kan du börja där, för det här är något som du måste ta tag i. Ett barn till på det, kommer att öka din stress. Att pappan jobbar mycket förenklar inte saken. Där skulle jag tagit ett samtal med maken. Du behöver avslastning. Går inte flickan på förskolan och du till jobbet? För ihop hela dygnet utan avlastning, det blir för svårt när du märker var det här är på väg.

Det är väldigt lätt hänt att när man antingen är sjukskriven eller arbetar hemifrån, att ens partner tänkter, eh, du är ju hemma! Jag har flera, numera vuxna barn, men känner igen det från småbarnsåren. Jag tycker du är modig och stark, som lyfter det och ber om hjälp! <3 Och även om du skulle stöta på hinder för hjälp, stå på dig! Du älskar ju din dotter och behöver också komma till rätta med allt, innan nästa barn kommer. Det är tufft med småbarnåren och när man är gravid. Min man fick steppa upp och när han gjorde det, undrade han om hur i hela friden jag fixat så mycket själv? För han var också väldigt mycket på jobbet. Ja, alla förskolebaciller, kan ta knäcken på den starkaste. Jag tror på dig!

DET ÄR KALLT!

Min hy blir så torr!

Ge mig era bästa nattcremes-tips ??????

Det behövs återfuktning de deluxe!

Sov med Paula’s choice hydrating treatment mask en eller att par nätter i veckan ??

Sluta använda krämer och byt till olja. Jag tvättar mitt ansikte i olja, använder natt olja och har en dag olja. Min hy är felfri och rynkfri; oavsett hur kallt det är.. sen dricker jag mycket vatten såklart.

Vad använder du för oljor?

För mej fungerar inte olja. Hyn får utslag och håret blir för fet. Se upp med syror och oljor.

Om håret blir fett har du förmodligen fått olja i håret, jag undviker det genom att sova med ”pannband” (vet inte det svenska ordet). Angående vilka oljor jag använder så har jag just nu landat i ett från min lokala trakt så är lite osäker på vad jag skall rekommendera. Testade mig fram; men har använt mycket kokosolja tidigare 🙂

För mig funkar olja och retinoid utmärkt. Alla är individer.

Den här oljan och krämen tillsammans (alltså först några droppar olja och sen kräm, har räddat min torra hud.

https://deciem.com/en-se/theordinary/mas-rdn-100pct-plant-derived-squalane.html

https://deciem.com/en-se/theordinary/mas-rdn-natural-moisturizing-factors-ha.html?dwvar_mas-rdn-natural-moisturizing-factors-ha_size=30ml&quantity=1

har provat så mycket olika krämer och serum men det enda som hjälper mot vinterhud är bepanthen!

Tänkte precis skriva samma. Helt klart bästa salvan

Dr Ceurale vegan combucha Tea❤️

Jag hade också tytt mig mer till pappa och mormor om mamma konstant skällde på mig. Fattar du inte att det du gör mot henne påverkar henne negativt?! Sök hjälp. På riktigt gör det, för din dotters skull.

Fast det är ju precis det hon förstår? Otrevligt svar på en jobbig situation.

Fast om man själv är uppväxt med en sån mamma så är det väl klart att man sympatiserar mer med barnet är föräldern? Jag och min mamma har knappt en relation idag och den vi har är väldigt ytlig. Jag har aldrig kunnat vända mig till henne och när mitt eget barn blev allvarligt sjukt så var hon en av de sista jag tänkte på när jag sökte stöd.
Det enda jag minns är att alltid vara fel och det ledde till en sån sjukt låg självkänsla att jag har hatat mig själv och haft såna skamkänslor över att ens existera. Än idag, trots terapi, så kan jag ibland känna sån enorm skam över vem jag är. Jag hoppas verkligen att ts söker hjälp innan anknytningen är förstörd helt och hållet. Stackars lilla barn ?

Jag har en likande bakgrund som dig och idag avskyr jag min mamma och har väldigt svårt att förlåta henne. Jag går till en psykolog för beteenden och känslor som hon åsamkat mig.

Vi är många som inte vill fira mors dag ?

Min pappa gjorde så och vi har aldrig lyckats få till någon riktig kontakt.

Klart man sympatiserar med barnet. Men hon skrev ju här för att hon själv förstår att hennes beteende inte är okej. Hon vill ju inte att hon och hennes dotter ska utveckla en sån relation. Eftersom ts är medveten och inser att hon behöver hjälp så behöver man inte hoppa på med ”fattar du inte vad du gör?!”, för det är ju faktiskt precis det hon gör, förstår vad detta kan leda till och vill kunna stoppa det.

Jo jag förstår det men det kan ändå vara triggande att läsa och kan väl på sitt sätt vara bra för ts att se vilken stor skada det gör mot barnet. Det finns ingen anledning att försöka förmildra det. Det kan vara svårt att förstå för en som har upplevt det att man ”fattar vad man gör” men ändå gör det. Det är en ganska stor del av sorgen man bär. Jag hoppas verkligen att ts söker hjälp och att imorn är en ny dag för henne att börja om och överösa hennes dotter med kärlek.

Absolut, det är jag helt med på. Jag har knappt heller någon relation till min mamma längre pga min uppväxt och min pappa gick bort i cancer för några år sen, vi hade inte heller någon vidare relation.
Men jag vet oxå att det hjälper sällan en person som redan mår dåligt att säga redan uppenbara saker, om möjligt så mår man ännu sämre.
Nej, man ska absolut inte förminska beteendet men ts försöker ändå hitta stöd och önskar lösa situationen.

Jag beklagar, jag har inte heller någon direkt relation till min pappa. Jag tror att vi helt enkelt läste inlägget med olika glasögon men samtidigt önskar en lösning för mamman och dottern. Ha en trevlig kväll!

Ja, så är det nog.
Tack detsamma 🙂

2 veckor är ingenting som inte går att återställa! Det jag pratar om är en hel barndom och jag ber om ursäkt för att jag la upp alla känslor som kom upp på dig. Du kommer inte att bli påhoppad när du söker hjälp och jag hoppas verkligen att du vågar göra det.

Usch, jag lider med dig, som mamma själv (nu när jag lämnat den instinktiva reaktionen från mitt inre barn). Jag är inte alltid den bästa heller. Men du har ändå vågat möta din egen spegelbild och även om det inte är den du vill att den ska vara nu så kan du ändra den. Jag har ingen tvekan på att du älskar din dotter och hon dig. På BVC kan du få kontakt med föräldrastöd väldigt snabbt och de är väldigt bra och ickedömande. Träffar du inte rätt person, be om en annan. Jag hejar på dig och hoppas verkligen att du kan bryta det här och att du kan komma nära din dotter igen.

Tycker det framgick väldigt tydligt att du inte vill vara sån. Du är väldigt modig som vågar skriva om det här och söka hjälp.
Som A skriver, två veckor är inget som inte kan återställas. Önskar dig och din familj allt gott!

Vill tipsa om att man kan ringa förädralinjen, t ex.

Jag tror vi alla sympatiserar framförallt med barnet. Men det är ofta lättare att övertyga någon att t ex söka hjälp genom uppmuntran snarare än (hård) kritik. Och det är ju det viktigaste, att man får effekt.

Jag tycker att du ska kontakta BVC eller socialen för att få stöd och hjälp med dina känslor kring din dotter <3. Det är bättre att ta hjälp än att riskera ditt barns anknytning, relationen till din dotter och relationen till dig sjäkv. Det är svårt att vara förälder och samtidigt sin egen person.

Kram till dig!

Brukar också finnas psykolog via mvc, kan också va alternativ.

Modigt att du vågar skriva om detta och be om hjälp! Jag kontaktade socialtjänsten när vi inte kunde hantera vårt ena barn och vi har fått fantastiskt hjälp och stöd. Inget skammande utan förståelse och verktyg. Nu var vårt barn iofs i skolåldern så vi tillhörde ej BVC längre. Men min andemeningen är: det finns hjälp att få och du kommer ej bli stämplad som en dålig mamma! Kärlek och lycka till ❤

Jag håller med, jobbar med detta. Så starkt av dig att se ditt (ert) behov av hjälp här.
Ingen kommer döma dig, tvärtom.
Din man och barnens (snart två) pappa behöver komma in och ta sitt ansvar.

Bör finnas MBHV (mödra/barnhälsovårds)-psykolog via ert BVC, be om remiss dit! De kan antingen hjälpa till alternativt se till så att ni får hjälp med samspelsbehandling via Barn- och ungdomspsykiatrin. Är barnet under 6 år och det finns behov av stöd i relationen brukar man få hjälp snabbt! Lycka till och heja dig som söker hjälp!

Men oj ? tror du är medveten om själv att detta inte är bra beteende mot ditt barn, ja man kan tappa tålamodet men så ofta och på det sättet du beskriver? Sök hjälp innan du traumatiserar din dotter, vill du hon ska vara rädd för dig?

Efter #grangate så såg jag en del kommentarer här om hur skevt det är att folk köper så dyr ved. Om man inte har tillgång till att själv gå ut och hugga i skogen utan bor i ensamhushåll i Stockholm med bara ett SL-kort – var får man tag på prisvärd ved till sin eldstad?

Jag beställer från stadsved.se, ganska billigt och gratis hemleverans till dörren. Sjukt trevliga och bra service

Jag antar att de flesta INTE äger egen skog som de kan avverka i för att kapa ved ?

Haha nej precis men på vissa kommentarer här på BB så lät det nästan så ?

Min lokala ICA i Vasastan.

Låter icke prisvärt! ?

Vad tycker ni om nya SATC?
Jag var i chock. Samt vart väldigt typ ledsen över att deras personligheter var helt annorlunda samt att de hela tiden påpeka om deras ålder osv.

Tack för att någon mer vill Diskutera detta!! Alltså jag såg det i morse och är fortfarande i chock! Det var ju big och Carrie som VAR serien enligt mig. Kommer nog inte ens fortsätta kolla på detta haveri. Känns som att de förstört hela den gamla serien också nu, inte kul att kolla om på den när man vet att han dör… Näe fy fasen vad arg och ledsen jag är… lite i-lands problem jag vet men det måste man väl få ha ibland ?

Lite oschysst att skriva ut den spoilern….

Tack för den??‍♀️

Fyfan vad onödigt av dig att spoila en sån pass stor grej

Men herregud. Har man inte sett ett avsnitt efter att det släppts så får man ta lite eget ansvar. Ser man en kommentar handla om avsnittet så behöver man inte läsa. Inte som att det stod i första meningen.

Plus att det framgått långt innan avsnittet sändes att det skulle hända. Hur kan man ens ha missat det?

Haha men hur kan man ha missat?! Står i alla tidningar och på sociala medier… har du bott under en Sten eller?!

Sett första avsnittet, förbannad på hur de behandlade Kim Catralls Samantha. I övrigt rätt illa. Typ bara om hur gamla de är och kolla hur konstiga dagens unga är.

Instämmer till 100!!! Ångrar att jag började titta!? inte alls samma klass som serien+filmerna 🙁

Åh neeeeej. Jag hade hoppats på en mysig fortsättning! Vågar man ens kolla?

Var såå besviken! Karaktärerna kändes stela och handlingen var kass. SATC ska vara riktig feel-good (med visst annat inslag också såklart) men detta var så långt ifrån det man kunde komma. Alla kändes bara bittra och Steve verkade typ 90 bast med sin hörsel :/

Asså visst är det ingen höjdare. Men det var väl väntat? Tycker filmerna är rätt mkt skräp också.
Men asså ändå värt att se?
Och så annorlunda personligheter har de väl inte? De är ju äldre bara.

Tänkte börja kolla ikväll. Är det hbo eller vart ser man?

Ja, HBO.

Tack för svaret?jag borde ha googlat men tänkte det fanns olika ställen att se.

Så sorligt! Men tyckte inte det var bara dåligt ändå! Lite mycket åldersskämt i och för sig, men hoppas de skippar det i de kommande avsnitten. Nu har vi sett att de obvious har åldrats så nu kan vi skämta om annat. Alla var dock skitsnygga! Störde mig dock på att de pratade om Mirandas gråa hår. I mina ögon var det ett helt vanligt blont färgat hår ? Fattade inte heller varför Steven typ kändes dement, han är väl typ 60, inte 85. Men kommer fortsätta kolla med nöje!

Funderade på om skådespelaren som spelar Steven fått en stroke.

Det känns som att de nya avsnitten ska vara så himla politiskt korrekta, det blir lite för mycket.

*SPOILER*
Vem tror ni Carrie kommer börja dejta nu? Aiden? Någon ny förmåga?

Tyckte det inte det var nåt att ha tills sista 3 minuterna.. Alltså ? Visste att det skulle hända men den scenen var ändå så stark ?

Jag kan inte släppa att Carrie inte påbörjade HLR på en gång…utan bara lät han dö.
Hallå, han fick liksom inte en chans 🙁 🙂

Jag tänkte samma – ser man att någon mår dåligt och crashar, då ringer man väl ambulansen direkt, eller?

Haha ja varför sitta där med honom i famnen och vänta på att han ska dö ungefär?

Nej men alla var ju helt fruktansvärda. Jävla that om Mirandas hår (vem bryr sig). Och vad oklart att Miranda ska dricka vin på morgonen innan skola, what? eller att Charlotte skulle tvinga på sin dotter något hon var noll procent bekväm i. Vad har hänt med karaktärerna, var de alltid så osköna?

Och sättet de skrev ur Samantha på ?‍♀️ Vad hände med vänskapen liksom, den var inte vatten värd

Var det bara jag som reagerade på hur alla karaktärer hyllade carrie som om hon var den mest fantastiska människan som någonsin gått i ett par manolo blahniks och ”det är faktiskt JAG som är hennes bästa vän, inte duuuu”?

filmerna var skräp så hade inga förväntningar på detta (trodde det var en film de gjorde, inte en ny säsong) men att de skulle vara så himla ängsligt pk och fokusera på åldern trodde jag inte. Och jag har själv åldersnoja men går inte runt och snackar ner mig så där.

Harry var iaf fortfarande Harry

SPOILER

oh herregud, var ska man börja? charlottes nya filler face (kan inte ens sätta fingret på var? är det läpparna?), att big ska onanera framför carrie, en sexscen med brady (??), att allt ska vara så politiskt korrekt med pronouns, mörkhyades rättigheter, allt med samantha (MY GIRL WOULD NEVER!! alla som sett serien i 20 år vet att hon hade ALDRIG), och dödsfallet såklart… nae herregud det var så cringe och jag ville bara blunda så många gånger! det hade varit bättre att bara skita i det och sluta på topp!!

Utmattningssyndrom. Varför finns det bara i Sverige?

Vad menar du? Burned out på engelska.

Det är väl utbränd?

Det kallades utbrändhet innan man bytte namn till utmattningssyndrom.

Det finns väl inte bara i Sverige? Bor i uk och här blir folk utmattade men det benämns som anxiety eller depression och väldigt sällan som fatigue.

Du svarar ju själv på din egen fråga – utmattning är varken depression eller anxiety (dvs ångest). Burned out är väl mer liknande, men det tas absolut inte alls på lika stort allvar utanför Sverige/Skandinavien.
Likna inte ångest och depression med utmattningssyndrom är du snäll.

Diagnosen finns inte överallt men fenomenet finns.

Fenomenet, berätta mer?!
Jag hörde podden Filter och tvivlar nu mycket på om utmattning är en diagnos som borde finnas. Folk mår ju dåligt, visst, men i andra länder blir man inte sjukskriven utan får göra anpassningar i livet.

Jag small i väggen i januari 2019 och har varit heltidssjukskriven i 2,5 år. Blir ledsen att höra att folk tvivlar om det värsta jag genomgått i mitt liv.

Utmattningssyndrom har för mig inneburit: att slockna av utmattning efter att ha sett 2 Youtubeklipp, att behöva ha sittpall i duschen för att inte ramla ihop, att få sjukliga skakningar i händerna, domnade läppar, kramper i käkarna, feber i 3 månader i sträck, ledvärk från helvetet som jag behövt medicinera med antireumatisk medicin, 6 turer till akuten på 2 år, att inte orka bära matkassar eller öppna en bildörr, att inte klara av att tömma diskmaskinen, grava sömnproblem, förhöjd puls (hade puls på 112 när jag vaknade mitt i natten), att inte tåla ljud eller ljus på flera månader.

Utmattning är ett helvete jag inte önskar min värsta fiende.

Ja det låter ju hemskt. Inte meningen att ifrågasätta dina symtom. Är helt övertygad om att det är ett stort lidande. Kanske är jag påväg in i det själv, därför alla tankar kommer. Är nyfiken på hur folk i andra länder hanterar det? Om man inte kan ”falla tillbaka” på sjukskrivning. Stannar man innan man når den berömda väggen? Är man bättre på att också ha energigivande aktiviteter? Enligt den där podden och C Rücks bok Olyckliga i paradiset drabbas kvinnor i högre grad. Också intressant. Sjukskrivning gör ju att man förlorar rutiner, och kan ju också vara en flykt från det som är jobbigt. Funderar för min egen skull: ska jag sjukskriva mig eller borde jag gå ner i arbetstid och få mer tid till återhämtning?

Kvinnor som jobbar inom offentlig sektor och med människor (t.ex. inom vården) har större risk att drabbas och sjukskrivningarna har ökat lavinartat senaste åren.

Jag vet inte hur man hanterar det i andra länder men oavsett så är det fysiskt OMÖJLIGT att klara av heltidsarbete om man smäller rejält så som jag gjorde. Hade jag inte haft nära och kära som hjälpte mig hade jag typ behövt hemtjänst. Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha klarat mig på egen hand.

Får jag fråga vad som gör att du tror att du är på väg in i det själv? Det är alla gånger mer värt att ta symtomen på allvar en gång för mycket än en gång för lite. ?

Jag sjukskrev mig i våras för jag började få svårt att minnas, hade konstant huvudvärk och domningar i armarna. Tänkte att nu är det dags att ta det lugnt ett tag så man inte kraschar totalt.

Ett tips är att känna efter ordentligt och ta tag i det INNAN det är för sent.
(Jag mår nu bra)

Dålig koncentration och minne. Det spelar ingen roll hur mycket jag vilar, är trött ändå. Orkar inte ta tag i saker, jobbigt att träffa människor, sover dåligt vaknar ofta. Gjorde keds-testet, fick höga poäng.

Men kanske är det bättre o gå ner i arbetstid. Alla är kanske inte gjorda för att jobba 100%, behöver ju inte vara sjukt. Eller lära mig säga nej till fler uppgifter…

Läste att det ofta behövs långa sjukskrivningar. Och att sjukskrivning är en försäkring. Inte säkert att försäkringskassan godkänner. Ännu jobbigare att ha varit hemma…o sen inte få några pengar.

Råder dig att gå till samtalsterapeut för att få lite avlastning av dina tankar. Det hjälpte mig att undvika/endast snudda väggen när jag var påväg ditåt.

Om du inte vill så finns det nog bra tips att hitta online men något jag själv gör (som jag tycker hjälper mycket) är att skriva ner alla tankar och sådant som stressar upp en, reflektera över hur viktigt det är, hur det ska lösas (går det ens?) Osv. Då får man ut tankarna och kan släppa de lättare.

Kanske för att Sverige är lite extremt med sina ideal? Man ska ha karriär, perfekt designat hem, laga mat från grunden, gymma eller springa eller spela paddel minst 2 ggr/vecka…

Mina vänner utomlands har inga problem att ta emot hjälp med barn och hem, alltså barnflicka eller mormor och morfar, de har inte alls så trendiga hem utan ofta är det rätt hopplockade hem, de håller hellre igen på maten än stressar med gym och träning…

Ja men såhär kan jag också tänka. Är mitt mående sjukt? Eller är det en normal reaktion på hög belastning (som jag har skapat själv)? Ska jag sänka mina krav på livet? Och på mig själv? Jobba mindre och i och för sig tjäna mindre men kanske må bättre?

Jag tror inte att det är speciellt konstruktivt att benämna det som utmattningssyndrom, nej. För det första så finns det ju alltid en orsak att man är i den situationen man är i. Är den väldigt pressad så är det fullt normalt att tex glömma saker men det är såklart inte bra i längden. Kan du göra något åt situationen så gör det nu. Har man svårt att ta tag i det så finns det förmodligen underliggande orsaker. Om det verkligen inte går, då blir det ju fel att du ska diagnosticeras som sjuk när du kanske egentligen behövt mer stöd.

Sedan har jag svårt att se en person med utmattningssyndrom som inte samtidigt lider av ångest, oro och/eller depression samtidigt. Och det måste ju också behandlas, så tidigt som möjligt. Dock förståeligt att man inte tar tag i det om man känner sig slutkörd.

Sen om man har allvarliga neurologiska problem så behöver ju detta diagnosticeras separat, inte falla under ett luddigt ”utmattningssyndrom”.

Alltså, jag ifrågasätter verkligen inte att folk blivit väldigt sjuka och vill inte trampa någon på tårna. Menar bara att jag inte tror att diagnosen ”utmattningssyndrom” är speciellt praktisk.

Förstår precis hur du tänker. Jag blev utmattad totalt förra året. Fick ingen hjämp på min vc då dom tyckte jag skulle ta promenader för jag var deprimerad. Jag har lidit av ångest och mått pis förr. Jag gjorde inte det förra året. Jag mådde bra? Men min kropp gjorde inte det. Jag var sjuk KONSTANT. Tillslut skakade mina händer som asplöv och jag förstod inte varför. Tillslut kunde jag inte ens sitta upp vid matbordet. Det var för jobbigt. Jag lpg ner konstant. Sov alltid. Kunde inte ens köra bil. Jag var inte kapabel till att göra någonting. Tillslut bytte jag vc. Fick en förstående psykolog som förstod att jag var utmattad. Blev sjukskriven och fick gå på stresskurs efter mågra veckor hemma. Det jag behövde var återhämtning. När jag var tillräckligt uppvilad så sa jag upp mig. Jobbar istället 100% och lite till på ett ställe som inte dränerar mig. Och jag mår TOPPEN! Fysiskt och psykiskt.

Så att gå in i väggen behöver inte alls vara psykiskt. Någonstans. Men kroppen säger till när den inte orkar mer. Lyssnar man (som jag) inte på varningssignalerna så blir det såhär. Vare sig du tror det eller ej.

Det finns ju väldigt många relaterade symptom, så rätt ofta blir man nog sjukskriven för dem.

Det är verkligen inte den enda diagnosen som varierar mellan länder

Jag förstår inte varför du fått för dig att människor i andra länder inte blir sjukskrivna för det?

Utmattnings symptom finns överallt, även om det kallas för olika saker. Det spelar liksom ingen roll om du använder benämningen burned out eller anxiety- om det skulle hända dig så blir du fortfarande sjukskriven, åtminstone i de flesta länderna med en schysst ekonomi och bra sjukvård.

Sedan kan man alltid diskutera huruvida det kanske är vanligare att drabbas av i vårt samhälle, där vi är så konstant uppkopplade och stressade. Men det är ju en annan sak

Låter som ME.

Har du kollats för det?

Vad är det som får dig att tro att andra länder gör rätt och vi gör fel? I Finland finns f.ö. också diagnosen.

Bra fråga, jag vet inte om jag tror det. Vi kanske gör rätt. Tror det beror på att jag själv känner igen mig i många av symtomen och jag vet inte om det är en reaktion på en sjuk arbetsmiljö (alltså att det inte är jag som är sjuk utan mitt jobb) eller om det faktiskt är utmattning. Eller kan andra saker än jobbet göra en Sjuk?

Blir också orolig för sjukskrivning. Det låter ju skönt men jag är rädd att jag inte kommer kunna gå tillbaks i arbete, att det blir ett högt berg, att jag vänjer mig vid det lugnare tempot hemma (vet ju bara hur det kan vara efter 5v sommarsemester, rätt stor jobbångest…) Och lyckas jag komma tillbaka är jobbet ju det samma, då blir jag kanske dålig igen?

Statistiskt sett är ju det en befogad oro. Ibland hade det varit bättre att anpassa arbetsplatsen.

Sverige… det enda land där varannan har adhd, ptsd pga att de fick ig i matte, exakt all ångest som existerar på jorden, bipolära under vinterhalvåret. Ibland skäms jag för oss svenskar. Hade vi upplevt krig och elände hade vi fan varit världens lyckligaste folk idag, istället har vi det så bra att folk blir psykiskt sjuka.

För att i Sverige hänger staten på trender direkt.

Den här kommentaren kvalar in på top 10-listan på de mest ”skitnödiga” kommentarerna. Så genomarbetad och slipad!

Ja. (Bor i usa)

Hitta enkla strategier som fungerar för dig. Räkna till 10. Gnugga dina fingrar mot varandra för att få tankarna på annat håll. Daglig meditation, tråkigt i början men hjälper sjukt mycket långsiktigt. Terapi. Avlastning. Kram ?

Allmänläkare. Vad är de bra på? Är det vanliga läkarprogrammet eller något snabbspår?

Nä se gör en ST i allmänmedicin. De är alltså specialister även de. Läkarlinjen, AT och ST.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Allmänläkare

De måste ju vara bra på allt, typ den svåraste specialiseringen.

Måste veta när man ska remittera till andra specialister eller kan handlägga det själv.

Men ändå brukar de inte vara bra på nåt. Det är väldigt sällan jag har träffat en allmänläkare som faktiskt kan sin sak.

Jag är ganska färsk läkare inom annan specialitet, har varit på olika vårdcentraler löpande genom hela utbildningen (praktik) samt gjort en 6 månaders placering under AT på en vårdcentral. Är otroligt imponerad generellt över de specialistläkare i allmänmedicin jag kommit i kontakt med. Man utreder svåra frågeställningar inom alla medicinska områden, hanterar otroligt många patienter per dag, ska kunna skilja potentiellt allvarligt från frisk, träffar allt från bebisar på BVC till geriatriskt svårt multisjuka patienter. Där jag gjorde AT kunde alla specialister hantera ögon och öronmikroskop, göra gynundersökningar och mindre operationer som nageltrång och hudförändringar mm. Valde faktiskt bort specialiteten för att det var för svårt och stressigt för mig, men tacksam för att andra duktiga kollegor orkar, vill och kan!

Från en färsk kollega till en annan. Håller fullständigt med dig! Har ett vik som nybliven leg läk på en vårdcentral just nu och är så otroligt imponerad av både distriktsläkarna och distriktssköterskorna.

Så skönt att ni kan beundra varandra, men jag tror det blir bättre om vi patienter tycker att vi blir hjälpta.

Tror och vet att majoriteten av åtminstone våra patienter på vc känner att dom blir hjälpta. Har extremt svårt att tro att detta inte är normen i hela Sverige. Men intressant att du pratar å alla patienters vägnar.

Agreed

Jag har träffat flera duktiga och jätteengagerade allmänläkare. Tyvärr är många lite avtrubbade eftersom de ser så många av de vanligaste åkommorna att det alltid är deras första tanke. Till exempel hade min pappa tydliga symptom på cancer men enligt läkaren hade han ibs.

Är du säker på att du träffat en allmänläkare då? På vårdcentraler jobbar inte enbart specialiserade allmänläkare. Finns även underläkare, AT-läkare, leg. läkare, ST-läkare som jobbar där, precis som på sjukhus och som även dom tar emot patienter på vc. Längst upp i ”hierarkin” på vårdcentraler finns specialisterna allmänläkare och har en mångårig utbildning och erfarenhet bakom sig. 5.5 års studier, 18 mån AT, 5 år specialistutbildning inom allmän. Antar att åtminstone en del av alla dessa allmänläkare du har träffat även hunnit jobba några år som allmänläkare också. Så Om du ”väldigt sällan träffat en allmänläkare som kan sin sak” låter det helt ärligt mer som att det är din anamnes som inte är lätt att handlägga och gå vidare med.

Det är nästan så att man får intrycket att det här med medicin är något komplicerat och svårt! ?

Primärvården och distriktsläkare har oförtjänt dåligt rykte. Även jag, leg ssk, hade tidigare intrycket att de inte kan just något, att de ”riktiga” läkarna finns på specialitmottagningarna. Men alltså: i 9 fall av 10 är det ju allmänläkaren som ser till att patienten hamnar hos specialisten! Det är allmänspecialisten som utan röntgenundersökningar, undersökande kirurgi osv ska utreda om patientens symtom – ofta ganska diffusa och och svårbedömda – kan bero på en mer allvarlig sjukdom eller inte. Det är svårt och det kan ta tid.
Utöver det sköter primärvården många kroniska sjukdomar: hjärtsvikt, diabetes, mild/måttlig depression, KOL, fibromyalgi…
Och de flesta krämpor och besvär finns det ingen enkel kur för.

Jag är prepper, fråga vad ni vill!

Varför?

För att vi alla har en plikt att delta i den allmänna beredskapen, för att säkra min familjs välfärd om något går fel, och för att jag vill kunna hjälpa vänner, familj och grannar som inte har samma förutsättningar att klara en kris.
Vi har under de senaste åren haft ett antal tillfällen att bli påminda om vikten av att besitta en viss krisberedskap.

Hur många konservburkar har du i skåpen?

Runt 50 kanske. Har mer kött och bär i frysen, torrvaror samt en hel del torkat kött, potatis och inläggningar från trädgården i jordkällaren.

Vad jobbar du med?

Jag är projektledare inom telekom. Min man är IT-chef.

Intressant! Jag är inte prepper men tänker ofta på vem jag vill ha i mitt crew när apokalypsen kommer. En projektledare och it-chef kommer dessvärre långt ner på listan. No offence alltså! Tänker utifrån ett allt går åt helvete typ The Walking Dead-scenario.

Det är en bra poäng! Men vi jagar båda och kan ta reda på ett djur. Min man är dessutom väldigt händig och kan allt från att laga bilar till att snickra. Jag skulle vara otroligt mån om att ha helst en kirurg men åtminstone en sjuksköterska i närheten vid en ”apokalyps” eftersom jag är övertygad om att de flesta kommer dö av banala sjukdomar och skador som vi normalt knappt behöver oroa oss för.

Utan antibiotika klarar vi ofta inte ens banala skador.

Oh ja jägare vill man ha med i sitt crew! Jag är ssk och tänkte sno allt från läkemedelsförrådet vid en apokalyps, antibiotika halloj!! Är fd kirurgsyrra och tänkte övertala åtminstone en kirurg att haka på i mitt crew.

Alltså jag behöver er ? kan erbjuda sovplats, mat och vatten i utbyte mot en eeeh blindtarmsoperation vid behov! Det närmaste vi har är en djursjuksköterska.

Hahaha! Ja vi teamar upp när it all goes to hell ?

Både och. Vårt vardagsliv är anpassat att funka i några veckor utan el men vi har en del förberedelser för om vi måste leva off grid en längre tid. Det viktigaste är dock att vi klarar oss om matbutiken lägger av ett tag eller el och internet slås ut.

Jag kan jaga, slakta, fiska och odla. Och så är jag i bra form. Har tre månaders receptbelagda mediciner som jag roterar men efter det så får jag klara mig utan.
Om du menar preppingböcker så har jag inga 🙂

Bunkrar du vatten i dunkar? Om ja, hur ofta byter du vattnet?

Har tillgång till egen brunn så nej. Bunkrar däremot lite diesel ifall vi måste lämna huset.

Jag gör inte det men det borde man ha ifall en katastrof inträffar.

Vet inte hur jag ska ställa frågorna utan att det låter fel, menar ingenting illa utan kanske bara uttrycker mig klumpigt.

– Tror du något kommer hända där man måste klara sig en månad själv tex?
– Är det en oro som finns där så det är därför du gör det eller bara skönt att vara förberedd?
– Är detta något du berättar för folk och är öppen om? Har för mig jag läst någonstans att det finns fördomar mot sånt, men minns ej var.
– Har man en liten önskan att det händer något i några dagar så man får testa (konstig som ens tänker så kanske? när jag började kolla på The walking dead började jag tänka att det hade varit häftigt om det hände, hur jag skulle lösa situationer, skulle vilja se hur mycket jag klarat av, vissa saker ser lite mysiga ut osv men antagligen skulle jag dö första dagen?) eller har ni provat överleva i några dagar och låtsas som att det ej finns el, internet, ej går och handla osv?

Väldigt intressant! 🙂

Kul frågor, jag gillar vad du är nyfiken på ? (oironiskt!)
1&2. Har alltid varit intresserad av prepping men knuffen kom under skogsbränderna 2018 och vi insåg hur lite beredskap det finns i landet. Sedan så bor vi lantligt och strömavbrott är inte ovanligt, så det ingår i vardagen att kunna klara oss ändå. Så absolut känns det realistiskt att preppa!

3. Är sparsam med att prata om det, vänner och familj vet såklart. Har inte upplevt något skammande eller så, ibland kan någon vara väldigt oförstående men då svarar jag alltid typ ”jag vill kunna hjälpa dig också om det behövs”.

4. Får alltid prova strömlöst varje vinter vare sig jag vill eller inte och visst är det skönt att ha en stor trygghet, men om det skulle bli så illa att vi måste lämna huset vore det väldigt tragiskt, det skulle jag definitivt inte se som något kul äventyr.

Jag har aldrig varit kär, har en riktigt dålig självbild och tycker själv att jag har en personlighet som är svår att tycka om.
Blev ihop med min nuvarande sambo för 8år sedan och sedan har vi fått tre barn.
Han jobbar jämt, och då menar jag jämt.
Är själv med barnen för det mesta, och hade jag fattat hur det skulle bli hade jag aldrig skaffat några barn.
Nu står jag här , mitt i livet och känner att jag aldrig älskat min sambo, det blev bara han.
Min stora fördel är det ekonomiska, behöver inte oroa mig för pengar.
Men det gnager i mig att jag bara anpassar mig och aldrig tar reda på vem jag är och vill.
Jag vet inte vad jag vill med det här, men det kanske är någon som har något bra tips , eller om jag bara ska skärpa till mig, för så här är livet?

Terapi är mitt bästa tips ❤

Tycker det är sorgligt och ofattbart att du är tillsammans med en person du inte älskar som du dessutom har tre barn ihop med.
Om ni lever i ett kärlekslöst förhållande undrar jag hur det påverkar barnen.

Att stanna enbart pga ekonomisk trygghet kan inte vara kul. Satsa på din egna karriär. Vad händer om du också vill jobba mer?

Som ovan skrev. Terapi tror jag kan hjälpa dig framåt ❤️

Du kommer att ha gott om tid efter att barnen vuxit upp om du värderar den ekonomiska tryggheten just nu.
Eller så lämnar du nu, särskilt om det är han som fått dig att tro att du har en personlighet som är svårt att tycka om. Du är värd att känna dig älskad och må bra, då blir du också en bättre mamma till dina barn.
Du måste tala med din man och berätta hur du känner.

Håller med anonym 21:38! Om jag var du hade jag stannat för barnens och ekonomins skull. Det finns så mycket tid kvar efter att barnen blivit stora, och det går verkligen fort, även om det är en klyscha.

Det är väl inte säkert att det finns mycket tid efter att barnen växt upp? Och det går fort? Ja hela livet går ganska fort.

Hitta dig själv och lämna mannen. Behöver inte va i den ordningen. Barnen klarar en skilsmässa, de vill hellre ha en lycklig mamma ❤️

Varför skaffar du tre barn med någon du inte är kär i?

Jag tror att det är såååå många som gör så. Så sorgligt.

Min torktumlare luktar sura kläder… sitter någon på något husmorstips att bli av med lukten?

Ättika

Ättika eller bikarbonat och kör högsta värmen du kan ha i en tom maskin på ett ett vanligt tvättprogram.

https://www.meds.se/lysol-desinfektionsmedel-for-tvatt-fresh-linen-720-ml?shopping_id_click=27406202&gclid=CjwKCAiAksyNBhAPEiwAlDBeLNluRNEzDWBNDx1cLGEanR1L6VUXwN9TvqqdBOhiTVnESqJvWFW1MhoCtnkQAvD_BwE

Enda jag har testat (inklusive ättika) som funkat.

Hen frågar om lukt i en torktumlare.

Tack för att åtminstone en läste rätt, att det handlar om en TORKTUMLARE ?

Ja? Den luktar väl av kläderna, det gör iallafall min? Annars är det väl rengöring av gummilister, värmeelement och luddfilter som gäller. Heja Bloggbevakning, alltid ett spydigt svar till hands, vad man än frågar eller svarar.

Hur kan den lukta av rena kläder? Vad tvättar ni era kläder med? Skit? Vinäger?

Varför skulle man inte kunna ha ättika i en torktumlare?

Jag köpte ny , hitta inte på nåt som hjälpte, många skyllde på tvättmaskin.. men då vi köpte ny torktumlare doftar alla kläder gott trots att tvättmaskin är äldre ??‍♀️

Alltså så osmaklig klädsel i idolfinalen. Blir så trött på att tjejer ska klä av sig alla kläder medan männen står fullt påklädda. Blir äcklad av unga tjejer i stringbody, strumpeband och nätstrumpbyxor. Passar inte på en scen!! På riktigt tjejer – jag vill inte ha era jävla rövar upptryckta i fejset. OSMAKLIGT.

Jag tyckte tvärtom. Jävlar vad cool Jacqline är!!

Hennes personlighet är cool, hon är svinbra på att sjunga – men snälla skaffa en annan stylist och behåll lite av din heder.

Heder alltså? Intressant! Berätta gärna mer varför man förlorar sin heder för att man har vissa kläder på sig!

För att det är horkläder.

Men det är ju så bekvämt med stringbody när det är -20 grader ute. Testa själv, du är bara bitter…

Särskilt en sådan stel body som det ser ut som att man får skavsår i ljumskarna av ?

Det är så de ljusare tonerna tas

??

Det är ganska lätt att stänga av teven om man nu blir så otroligt äcklad.

Varför det?, Birkir visar inte röven och förhoppningsvis inte de andra heller. 😉

Tyvärr hade jag fel….dock inte om Birkir tack och lov 😀

Det är ju inte bara på TV. Det är ju överallt numera. Det faktum att dagens unga tjejer har tappat allt vad som kallas för stil och klass vad gäller klädsel är fan värre än att Coronasmittan är påväg upp igen.

Blir du tvingad att klä dig så? I så fall förstår jag att du blir upprörd. Annars känner jag mest att folk får se ut som de vill.

Nej men det är som sagt synen av andras arslen var man än vänder sig som är osmakligt. I övrigt skiter jag i hur folk klär sig men blotta dig inte bland folk.

Vilken förlegad jävla kvinnosyn ? ”klä på dig som männen!”.. nä hon är SKITBALL!!

Tråkig syn du har på mänskligheten om man måste kasta kläderna och vika ut sig för att vara ball.
Nej – att vara ball sitter i PERSONLIGHETEN och hänger inte på hur lättklädd du är.

Jag? Eller personen som anser att hedern sitter i kläderna? Jag vet inte vart du bor men jag har då aldrig sett någon iklädd enbart en body springa runt offentligt. Men att stå som finalist i Sveriges största musiktävling och sjunga i globen känner jag ändå är befogat för att ha på sig lite vad man vill för att man är grym. Men gå göm dig under en sten du.

Är ✨ Anna Book?! Så starka KÄNSLOR kring det här med scenkläder!!!

Absolut att man ska få klä sig som man vill, man har rätt att bestämma över sin egen kropp osv. Men att då tycka att kvinnor ska få klä sig nakna utan att sexualiseras, vart drar man gränsen? Då är det alltså helt okej att 13-åringar går klädda så där på skoldiscot, vi ska ju ändå inte sexualiseras så vad spelar det för roll om dom visar upp sig?
Och om kvinnor kan studsa runt så där i allmänheten, kan svettiga gubbar gå klädda i stringbody på krogen då?

Räknas verkligen idolscenen i tv som ”i allmänheten”?

Ses ju ändå av ganska många, dom hänger green room med dom andra osv. Men det är lite det jag spekulerar i, var drar man gränsen? Varför skulle det var okej där och inte på andra ställen?

Det är ett familjeprogram som visas för människor i alla åldrar så visst är det i allmänheten på ett sätt. Men problemet hade såklart varit mindre om det endast var på idol-scenen men nu kan du ju möta personer i liknande klädsel (minus allt glitter) på Ica när du ska handla tacomys med din treåring.

Kan också tycka att det är lite lustigt att alla vill gå runt i underkläder på scen.

Var dessutom på en dinnershow för ett tag sedan där dansarna även var servitriser och gick och serverade mat och dryck i stringbodys. NEJ TACK – jag vill inte ha din röv i mitt fejs när jag ska äta ?

Fy fan vad ohygieniskt och äckligt!

Exakt!! ☝?

Men va? Jag är en medelålders dam och tycker tjejerna är fina.

Ja, tjejerna är fina men deras klädsel är ????

Men det är scenkläder…

Fast tjejer går ju klädd så till fest även på krogen.. och bara för att det är scenkläder blir det inte mindre osmakligt

Och vem är du att säga vad kvinnor får och inte får ha på sig?

Ingen säger väl att man inte får. Vem är du att säga vad andra får tycka?

Jag säger att det är osmakligt. Jag har inte sagt att man INTE får ha på sig det, däremot anser jag att det är högst olämpligt.

Fattar liksom inte hur bodys ens blev plagg som skulle bäras självständigt?? Från början användes ju bodys i kombination till byxor, kjolar whatever. Stringbodyn designades ju för att man inte skulle få den typiska ”troskanten” när man hade tajta brallor. Men det problemet försvinner ju när du inte ens drar på dig ett par brallor.

Mer förvånad att det inte händer oftare. Eftersom grenen i fram även är väldigt smal så är det konstigt att vi inte ser fler blygdläppar som smiter

Vem vet vad som slinker fram under Idol 2022 😉

”Inte konstigt att gemene man metooat kvinnor när nakenhet, anspelar på sex och sånt normaliseras överallt.” Vad menar du med det? Du tror inte att det var minst lika vanliga med sexuella trakasserier och sexuella övergrepp förr?

Ursäkta!? Vad har en kvinnas klädstil med övergrepp att göra!? Som kvinna ska man alltså skylla sig själv då? Usch fy fan vilken vidrig människa du är. Åk tillbaka till 1100-talet där din äckliga kvinnosyn hör hemma

Jag tänker också så. Varför skulle man gå klädd i utmanade kläder om man inte ville ha uppmärksamhet?
Sen är det väl självklart att ingen ska våldta mig eller taffsa på mig för att jag går sexigt klädd, min kropp är ju ändå min.
Men man får väl förvänta sig att man får uppmärksamhet och blir kommenterad om man väljer att gå runt i en stringbody.

Hon sjunger bra, absolut. Men störmig så mkt att hon är nån slags Beyonce-kopia. Försöker se ut/klä sig som henne och sjunger i princip bara Beyonce-låtar.

*stör mig

Allt hon sjöng idag lät lika, men Birkir var bättre. Fast bäst var nog den långhåriga lite kraftiga tjejen??

Hon är
Såå tråkig. Riktig Beyonce kopia, allt härmar hon, den första outfiten var ju helt kopierad av Beyonce…. Hennes moves, hur hon sjunger, allt är ju taget av Beyonce. Zzz på henne

Håller med dig. Men det var väl bara Jacqueline som var ”klädd” så? Tragiskt att en tjej tycker att hon behöver visa röven, att hennes sångröst liksom inte räcker.

Min sambo äter onyttigt och rör väldigt sällan på sig och jag får PANIK. Min mamma dog av hjärt- och kärlsjukdomar, troligen till följd av en ohälsosam livsstil, och jag är så rädd för att samma sak ska hända min sambo. Jag försöker motivera honom till att äta nyttigt och träna tillsammans med mig utan att shamea honom på något sätt, men han faller alltid tillbaka till sin ohälsosamma livsstil. Vad hade ni gjort i min sits?

Älska honom för den han är. Han är precis lika medveten om sin övervikt som du är men tyvärr är det nästen ingen som klarar av en varaktig viktnedgång. Man går ner i vikt men sedan upp och lite till. Kroppen är sådan.

Givetvis är det bra med sunda matvanor och att röra på sig. Kanske är det psykiska han behöver jobba med först.

Står ju ingenstans att han är överviktig? Äta hälsosamt och röra på sig kan alla göra. Tror du ha skulle ge böcker i ämnet en chans om du gav honom? Ibland måste man kanske få saker förklarade för sig lite mer på djupet innan man blir motiverad att göra en förändring.

Men snälla, ma kan visst gå ner i vikt varaktigt om man gör det på ett sunt sätt. Om du går på någon konstig diet och tränar 2 timmar varje dag- nej det kanske ingen orkat upprätthålla i längden men att äta hälsosamt och röra på sig räcker långt. Så trött på folk som hävdar att om man en gång blivit överviktig så är man det för alltid, BULLSHIT!

Till TS: har du förklarat att det är hans hälsa du är orolig för? Förklara att du tycker att han är fin som han är men att du vill att ni skall leva länge tillsammans och att ni båda måste ta hand om er hälsa då. Förklara typ sakligt men lugnt varför detta oroar dig!

Tycker att du ska ta och kolla in den forskning som finns i ämnet. Den säger nämligen att endast 5% av dem som gått på någon form av diet håller vikten någon längre tid. De andra 95% går upp allt igen och ofta lite till dessutom.

Och dessa 95% har återgått till sina gamla vanor, därför håller de inte den nya vikten. Inte raketforskning direkt att lista ut att livsstilsförändringen måste bestå.

Ja men det är därför man pratar om livsstilsförändring och inte kortvarig diet. Förändrar du din livsstil håller du vikten såklart. Går du tillbaka till din livvstil som tjock blir du tjock igen. Det är rätt enkelt.

Ja men precis, det är ju detta jag menar. Självklart kommer du gå upp igen om du går på diet men om du bestämmer dig för att röra på dig varje dag, antingen träna eller ta en halvtimmes promenad samt äter mer hälsosamt så går det visst att bibehålla! Förlåt men äter man mackor till frukost och mellanmål, snabbmat eller halvfabrikat till lunch och middag och sen socker på det… ja då finns det en risk att du blir överviktig. SÅ svårt är det inte att leva hälsosamt iallafall 5 av veckans sju dagar.

Åh jag har samma ”problem” med min kille ? Han har förut varit vältränad som bara den, idrottat massor och mån om sin hälsa. Nu sen covid kom har han gått upp mycket i vikt, är sjuk flera gånger i månaden och han lyssnar verkligen inte på vad jag säger ? Vad ska man göra? Hans jobb kommer kicka han snart pågrund av för mycket frånvaro. Lär ju knappast bli bättre med hälsan då ?

Förstår verkligen vad du menar. Tyvärr kan man inte förändra en människa hur mycket man än vill.
Skulle rekommendera att du går i terapi för dina tankar. Där du kan få hjälp att inte att lägga all din energi på någon annan. Man kan bara kontrollera hur man svarar på andras beteenden♥️
Hoppas det här kommer fram på rätt sätt.

Skärp till dig!!!

Wow… det där hjälper ju. Verkligen.

Skulle det göra så hon fortsätter menar du? Förstår ej din kommentar riktigt…

Det gör ju varken eller – alltså ingenting. Fullkomligt meningslöst att skriva ”skärp dig” till någon som har problem och ber om hjälp – kvittar vad det handlar om.

Läste om den där 800 år gamla mumien som ligger till allmän beskådan på ett museum i Peru.

Det gjorde mig så ledsen att se hur mumien ligger i fosterställning inlindad i rep. Varför kan inte denna människa få vila i frid var min tanke? Befria och ta bort repet och begrav kvarlevorna.

Detta kändes bara så ovärdigt.

Undrar vem den personen var. En slav?

Jag tror personen offrades till nån gud.

Repen är där för att hålla personen i sittande position. Det var något fint att bli begravd så även om det ser obehagligt ut för oss. Det har inte skett medan personen var levande utan är en del av begravningsritualen.

Vad jag läst tros personen i fråga dött en ohygglig död och plågades till döds omsurrad i repen. Mannen ligger ju i fosterställning med händerna som täcker ansiktet. Forskarna vet inte hur personen dog.

Mumifierade man verkligen personer som dödades på det sättet? Hade inte sådana låg status?
Mumifiering var väl förbehållen adeln?

Håller med! Jag tycker med att det kändes ovärdigt. När man dött är man ju död och jag ser inte varför vi ska visa respekt för döda kroppar från vår egen tid men kan ha döda kroppar från förr liggande för allmän beskådan i århundraden. I Sverige har vi ju bla Bockstensmannen som man kan gå och glo på. Hoppas att jag själv inte gräva upp så att folk kan stå och fota mig när jag är död.

Fördel med att bli kremerad, ingen kan gräva upp och kolla på en.

Hua vad är det med oss människor? Var finns empatin. Det är väl bra att ta prover foton mm för forskningens skull men sen tycker jag personen får fortsätta vila i frid och inte hamna på ett museum. Så kränkande egentligen.

Men i vissa kulturer genom historien vill man ju nå evigt liv och därför balsamerades man. Ex egyptierna. Att vara på ett museum med forskare och div. som ser till att kroppen fortsätter bevaras och historien berättas vidare till kommande generationer kan ju faktiskt ses som att man lyckades nå målet med evigt liv. Istället för att ruttna bort i det tysta. Eller? Jag vet inte men jag väljer att se det så ?

Vad stör ni er på när det kommer till influencers?

Att många av dem har skitmkt pengar men trots det får så sjukt mkt gratis och i samarbeten. Ja, är absolut avis att jag inte är stenrik eller får saker gratis.

Deras hemliga projekt som snaaaart ska avslöjas och vi kommer bli såååå glada då!

Haha o så är det ett samarbete ???

Att de räknar gym, nagelfix, matlagning, shopping som jobb och klagar på hur mycket jobb de har att göra och inte hinner med ? typ sånt som vi dödliga gör på vår fritid utöver jobb

Åhhh håller med!

Du glömde den viktigaste sysslan: hämta paket!!

Och att äta lunch med influencerkompisar!

100%!! Lämnar barn på samma förskola som en influencer och blir så irriterad (och avis…. ) när jag stressar röv för att få ihop det medans jag ser på instagram att hon åker iväg och typ fikar och gör ansiktsbehandlingar?? Tar en bild till instagram på kaffekoppen så var det dagens arbetsdag.

Har också på samma som en influencer. Dock har jag designat mitt liv så jag slipper stressa och jobba röven av mig ? får prioritera bort andra saker. Typ materiella ting.

Att allt är så magiskt och underbart. Yaya (nöjer mig med den förkortningen) gör en stooooor grej och stämningsfull musik om hon äter en pepparkaka. Typ

Allt är magisk. Allt är så speciellt. En blomma i hennes trädgård är heeeeelt magisk. Och den löjliga musiken till ??‍♀️

Hon kunde då inte härma ”Jul med Ernst” mer än hon har gjort. Känns ju som det mesta är taget därifrån.

Nu har hon börjat med typ clickbait i sina stories också för att man ska kolla hennes inlägg .. hon blir bara sämre och sämre

Stör mig mest på de som inte skapar något innehåll som kan vara till nytta och glädje eller inspirera andra. Typ de som bara lägger ut bilder på sig själva med nån meningslös rad till inlägg efter inlägg.

Att folk som sliter med sina jobb dagligen, blir hotade, riskerar sina egna liv, är på beredskap dygnet runt, tar hand om andras barn, riskerar att bli smittade, knappt hinner umgås med familj o vänner pga jobb etc inte ens når upp till bråkdelen av lönen som en influencer får. Men så är det väl med det mesta, exempelvis fotbollsspelare/andra elitidrottare som får oförskämt mkt betalt för att springa efter en boll

Att det så otroligt obildade.

Agree! Stop making stupid people famous, liksom.

Att de blir maktfaktorer fast många av dem helt ärligt inte är jättesmarta!

Att de inte svarar när man skriver något ifrågasättande.

Eller att de tar upp det som problem att någon har ifrågasatt dem. Alla blir väl ifrågasatta på sitt jobb ibland.

Stör mig nog mest på att jag fortsätter följa och på så vis stödja dem.

Att dom är influerare men dom flesta och största av dom influerar till negativa saker som konsumtion, utseendehets och skönhetsoperationer.

Att influencers alltid vill sälja saker trots att de försöker ha en ”naturlig yta”. Underbaraclara, Jonna Jinton. De gömmer sig bakom deras älskar landet/skogen och då är det lättare kränga på folk saker.

Underbaraclara är helt värdelös på att få in samarbeten på ett snyggt sätt. Det krockar helt med hennes övriga livsstil.
Egentligen är de ju samma skrot och korn som vilken influencer som helst.

När dom postar rumpbilder och åker utomlands x10 gånger om året.

Öht dessa bilder tagna i speglar, med ett fånigt uttryck i ansiktet, gärna plutande läppar och uppspärrade ögon. Som om dom bara vill säga, titta vad snygg jag är. Och i värsta fall 8 såna bilder i rad.
Suck…..

Allt skit de försöker kränga. Att en majoriten bara måste ”designa” kläder/smycken/hudvård.

Pengarna som nämnts ovan känns inte lika relevant mig mig att ta upp. Problemet är nämligen inte att influenser tjänar mycket – problemet är att vissa yrken tjänar för lite.

Det jag stör mig på är den där ”cringe-känslan” som ges när dom lägger till någon alldeles för ”cringe” låt på en alldeles för ”cringe” video. Usch !
Stör mig även på när några av dem ska filma sig själva , och precis när dom ska posera så typ öppnas munnen lite lätt och liiiiiiite av tungan sticker fram en mille sekund hahahah. Alltså vet inte hur jag ska förklara , men Hanna Friberg och Lovisa Barkman är experter på de störningsmomentet .

Att de får gratissaker och bud och inte ensamstående och fattiga!

Att de räknar gym, nagelfix, matlagning, shopping som jobb och klagar på hur mycket jobb de har att göra och inte hinner med ? typ sånt som vi dödliga gör på vår fritid utöver jobb.

Hamnade lite fel. Är svar till ovanstående fråga

Lyssnar på mord mot mord, vad gillar ni för poddar?

Tycker helt ärligt att Vad blir det för mord är bättre!

Håller med om Vad blir det för mord. Smarta tjejer, fantastisk humor och de lyckas behålla sin mänsklighet

Rättegångspodden, En mörk historia, P3 Dokumentär, Sekter, Gynning och Berg hittar sig själva, Mellan himmel och jord, Real Talk med Anty och Diana, Flashback Forever, Uppgång och fall, Spotify Dok, Skuggland, Motiv, Vad blir det för mord.

Gillar mest dokumentär/true crime dock ?

Fback Forever.

Vad blir det för mord
My favorite murder
Flashback Forever
Fredagspodden
En mörk historia
Rättegångspodden
P3 dokumentär
Motiv
Institutet

Inaktiva
Thrillerpodden (när de släpper avsnitt. Så sjukt bra)
Bear Brooks
Spår

Camilla!

Noterar att svenskan Rachel/Rakel på Aruba, Yogagirl på instagram – guru och helig för vita yogande CIS-kvinnor i USA – (som i veckan ska flytta hem till skogen i Sverige, skriva sig här samt betala skatt här) precis har lagt upp ett stort reklaminlägg med ”skynda fynda-rabattkod” för egen verksamhet i sin Facebookgrupp Yoga girl Community: Den helande onlinekursen ”Home” med Yogagirl, 7 veckor för det facila priset av 1660 USD ≈ drygt 15 000 SEK!

Strider dock tydligt mot sin egen gruppregel nr 4 som lyder:

4. No Self-Promotions, Business conducting or Spam:
Give more than you take to this group. Please no post or comments With the intent to furthering ones own personal, business growth or monetary gain. This includes links, promo codes, surveys etc

Skenheligt och dubbelmoral kallas väl detta? Reglerna gäller bara för medlemmarna som inte är Yogagirl-företaget! Speciellt som gruppen ska va en supportgrupp och många i gruppen är sköra, sökande och söker stöd hos gruppen.

Camilla, håll koll på Yogagirl nu när hon ska driva företaget från Sverige och lilla dottern Lea är det främsta vapnet i sociala medier i kampen om följare och pengar!

När man sitter i en grupp om, låt säga tre personer, och den ena i sällskapet tittar inte på dig när hen pratar utan bara på den andre – det är så förnedrande på nåt sätt. Hände mig häromdagen.

Jag tittar bara på en person (väljer ut en haha) om vi sitter flera i en grupp. Det beror på min sociala fobi.

Ah ja jag tycker ibland det är svårt att veta vem man ska titta på. Men är man så få som tre är det lättare tkr jag att fördela blicken på dem två.

Jag har lätt för att göra så också. Tittar på den jag känner mig mest trygg med. Men försöker titta på alla så gott det går och tror det har blivit bättre.

Samma här. HATAR när den som pratar bara tittar på en men har själv social fobi och det är mycket enklare för mig att bara titta på en när jag själv pratar.

Håller med!
Det kallas för härskarteknik. ??

Händer mig rätt ofta. Det är inget jag lägger vikt vid.

Varit med om många gånger.

Tips på skönlitteratur med lesbisk kärlek?

Finns ett helt förlag som ger ut enbart böcker om lesbisk kärlek, minns inte namnet nu men googla.

Närmare mig av Johanna Ekne!

Sarah Waters: Kyssa sammet. En av de bästa böcker jag har läst någonsin. (Vet inte om det spelar någon roll men jag är hetero.)

Stjärnor utan svindel, Louise Boije av Gennäs. Och Colette om man gillar gamla klassiker.

Stjärnor utan svindel

Det finns ett instagramkonto som heter lesbiskaboktips, där kan du få många fina tips! Det är ett öppet konto så du måste inte ha instagram för att se sidan.

Jag vill lyfta fram seriealbumet ”Blå är den varmaste färgen” av Julie Maroh, en mycket fin historia.

Agnes von Krusenstjerna! Och, som någon ovan nämnde, böckerna om Claudine av Colette!

Smulklubbens skamlösa systrar av Mian Lodalen.

Har ni träffat nån när ni varit tillsammans med nån annan? Asså inte att ni varit otrogna men blivit kär i nån när ni varit i ett förhållande.

Oj oj det har nog de flesta. Har man barn måste man bromsa och förstå att förälskelser kommer och går.
Har man inte barn kan det vara läge att fundera vem man passar bäst med.

Japp. Och det hände aldrig något med den andra personen men gjorde slut med min partner för att jag kände att om jag kan bli kär i en annan person så saknas det något i mitt förhållande och det var dags att gå vidare.

Åh vad rätt du har där. Jag gjorde precis likadant.

Jag har. Var tillsammans med mitt ex i tio år, sprang på en gammal kärlek och blev kär i honom. Låter ju väldigt banalt, men det låg mer bakom. Vi har varit i tillsammans i sju år nu och jag ångrar mig inte! Och mitt ex har ny tjej och barn så det blev bra för honom också, vi var så olika.

Yep, är det just nu. Älskar dock min man också och kommer inte lämna (andra mannen är också gift och känner inte samma sak vad jag vet). Tänker att det kommer gå över.

Haha sant. Tror att det som inte göds dör liksom. Annars skulle folk aldrig komma över ex heller. Lite jobbigt när man måste ses varje dag men men.

Det här var varat sen början på september, aldrig hållt i så länge eller varit såhär kär i i en crush (förutom min man). Hoppas ändå det tar slut så småningom om man inte gör nåt. Vill som sagt vara med min man och inte med honom, vi skulle inte passa som par och jag skulle aldrig bryta upp en familj.

Tack! Mest fått skit när jag erkänt detta här inne, så dina ord värmde! Stärkande!

Jag är mitt uppe i det. Vansinnigt förälskad i en person som är upptagen, medan jag är singel. Vet inte om det är besvarat men jag tror det.

Ja. Men förälskelser är inget att haka upp sig på. Jag tillåter mig att fantisera lite om personen jag har en crush på, lite som att skapa en egen liten film i huvudet med ett alternativt liv, och sedan tröttnar jag efter några veckor. 🙂 Skillnad på fantasi och verklighet…

Hände mig! Jag bodde i 8 timmar bort med min dåvarande sambo när jag träffade min man. Vi träffades när jag var på besök i min hemstad över en helg och klickade verkligen. Höll kontakten och 1 månad senare hade jag gjort slut med min sambo och flyttat tillbaka till min hemstad, kort där efter blev jag och min man tillsammans.

Ja, gjorde slut med min dåvarande och är nu inne på tionde året med min ”förälskelse”. Han är mannen i mitt liv.

Fy vad obehagligt!
Stackars din lilla 2-åring! ?
Får ont i magen av vad du beskriver och det låter helt oacceptabelt att du beter dig så här.
Sök hjälp innan du förstör ditt barn helt!!!

Låt pappan natta istället. Du är toxic!

Vart bor ni allihop som hänger här? ?
Själv bor jag i Uppsala län.

Dalarna ?

Stockholm, såklart! ?

Götlaborg

Bor i Enköping 🙂

Schlätta

Andromedagalaxen

Örnsköldsvik/ Västernorrland

Västmanland. Tyvärr.

Lund.

Jämtland!

Norra Kalifornien

Undrar om det var tidernas mest ointressanta fråga ? till och med roligare att veta vad folk tjänar, då kan det ju ibland vara lite spännande och extremt åt ena eller andra hållet. Nu får man veta att Anonym #4 bor i Östersund liksom jahapp

Kanske inte men tillräckligt intressant för att du skulle ta dig tiden att stanna upp, läsa tråden och svara ?

Detta är ju roligare än vad folk tjänar hallå?

Det är väl inte för att veta var ”Anonym #4” bor utan för att se spridningen på läsare. Så tänker jag iaf.

Ja det var lite så jag menar med posten. Spridningen och se vart folk befinner sig. Är ju ändå anonymt, hur många bor inte i Sthlm liksom ??‍♀️

Norra Halland

Blekinge

Vad är grejen med att Alexandra Nilsson la ut på sin story att hon typ aldrig blir sjuk, senast var tydligen över 2 år sen, när hon i våras var sjuk exakt hela tiden och la ut det på story hela tiden? ?

Någon som har tips på kvälls- och helgjobb man kan ha när man pluggar? ?‍?

Bästa: väktare!

Matbutik! Eftersom du jobbar kvällar och helger får du nästa alltid OB:
Vardagar efter kl.18 får du 50%, efter kl.20 70%. Lördagar efter kl.12 och hela söndagar + helgdagar får du 100%.

Låter mkt bra!

Knycka gran! Ge mig tips. Alltså jag vet att det inte är okej. Jag vet att jag kan köpa. Men vill ha en liten liten en och tycker det känns spännande o knycka i skogen! Hehe. Tips nån?

Tips: gör det inte.

Du fattar att det är någon som äger den granen och den skogen va?

Har sedan ungefär 4 veckor sedan smärtor i bröstregionen. Inte konstanta utan kommer som små hugg mest på vänster sida men även höger. Lokaliserade vid armhåla/bröst och trycker jag där är där ibland väldigt ömt. Började känna denna smärta (fast intensivare hugg till en början) efter att jag bar ner tunga grejer till ett förråd så sen dess har de suttit i. Är ju ändå 4v sen så borde släppt om det är pga det? Vet att jag borde ta mig till läkare men det har blivit många besök där senaste tiden (kurator pga ständig oro, biverkningar av vaccin som innebar mammografi-biopsi och evig (kändes det som) väntan på provsvar. Känner mig hypokondrisk och skäms lite över det:(

Först och främst – sök hjälp för detta!

Men tills dess – när du känner ilskan bygga upp inom dig, gå och fyll handfatet med kallt vatten och doppa ditt ansikte i det. Du kommer (Högst troligt) bli lugnare och återfå ett rationellt tänkande.

Men som sagt, sök hjälp. Och glöm inte att du är en bra mamma, inte alla skulle se sitt eget problem. Lycka till ♡

Hur får man ens för sig att torka händerna på en okänd människas kläder? Man måste ju vara sjukt gränslös eller vara så övertygad av sin egen överlägsenhet att man inte ens förstår vilken konstig syn man har på andra människor, eller?

Jag har aldrig varit något fan av Engelska skolan, men skolans grundare verkar ju vara i en klass för sig. Eller håller hon på att bli dement?

Hon är vidrig!

Sjukaste jag läst

Så länge de får elever så fungerar det ju.

Många som byter skola också.

Nej, ju mer jag tänker på det, ju mer tror jag på tilltagande demens faktiskt. Det är ett såpass onormalt beteende.

Jag har hittat ett jobb jag vill söka och som jag tror kommer passa mig, problemet är att jag inte har rätt utbildning. Jobbet är chefsstöd/chefssekretetare och i annonsen står det att man ska ha eftergymnasial utbildning inom personal,- beteendevetenskap eller likvärdig utbildning. Jag är förskollärare och vill byta yrkesinriktning. Har inte skrivit personligt brev på 17 år, hur skriver jag för att verka intressant när jag inte har rätt utbildning/kunskaper? Jag har bara erfarenhet att arbeta med barn. Ska självklart matcha min erfarenhet med det som står i annonsen.

Men varför söker du ett jobb som du inte är kvalificerad för? Det ger inte ett särskilt gott intryck…

Är inte ts men lite i samma situation. De önskar någon med ca 2 års erfarenhet men kravet är gymnasieutbildning och så står det att de lägger stor vikt vid personlig lämplighet. Det enda som gör att jag inte har sökt än är just det där med önskad erfarenhet?

Jag jobbar med rekrytering och det är skillnad på när något är krav och när något är önskvärt. Som ts skriver att man ”ska ha” den utbildningen är skillnad mot det Anonym skriver att de ”önskar” någon med den erfarenheten. Det första är ett så kallat skallkrav (behövs för att få jobbet) och det andra är meriterande (ett plus om man har det).

Aah okej! För själva jobbet brukar vara något man pluggar till, men det står ingenting om att den typen av utbildning är ett krav utan bara gymnasiet, så jag har blivit lite osäker, men då ska jag söka.

Jag är endast kvalificerad att söka jobb inom förskola/skola och jag är färdig där. Jag måste helt enkelt söka jobb jag inte är kvalificerad för- har jag ett bra personligt brev så kanske jag kan få ett nytt jobb. Chefssstöd är – om man läser beskrivningen inte hjärnkirurgi , jag lär mig 🙂

Såklart du kan söka ändå !!! Jag kom på intervju för ett jobb som krävde utbildning och erfarenhet av yrket, blev så stolt över att jag ens blev kallad .
Tjänsten du söker är inte rymdforskning.

Jag tror inte folk är medvetna om hur ofta jobb-annonser kryddas. Givetvis vill arbetsgivaren ha personer som har ”allt dom önskar” . Om en person har utbildning, och den andra personen social kompetens så vägs ALLTID ALLTID social kompetens tyngst . Många jobb kan man lära sig (som chef och med chefer i min närheter, så vet jag vad jag pratar om)

Jag är sjuksköterska och skulle vilja testa chefsrollen någon gång. Men jag tycker det är jättesvårt då till och med tjänster som biträdande chef enligt annonserna kräver 2 års erfarenhet av motsvarande arbetsuppgifter. Vart skall man då börja? Jag har även en beteendevetskaplig masterutbildning förutom min specialist sjuksköterske examen, känns inte rimligt att plugga mer. Som sjuksköterska arbetsleder jag dagligen mitt team. Finns det nåt annat steg man ska tänka innan biträdande? Eller ska man söka ändå?

Du har fantastisk möjligheter att söka ledande roller. Du ska verkligen tycka på HUR du lett ditt team, VAD du lärt dig och VAD du kan bidra med till nya arbetsplatsen tack vare dessa erfarenheter. Du har jobbar som sjuksköterska, du har nog mycket mer erfarenhet av MÄNNISKOR är många andra. Tryck på det ! Hur axlar du personligheter och du tar du dig ann när planering kräver plötslig förändring osv osv . Gräver du så har du säkert samlat på dig en massa!

Ett tillägg : många tycker att själva positionen som chef/ledarroll känns lockande pågrund av lön och titeln . När dom väl fått detta, så visar det sig att dom faktiskt inte passar. Dom är helt enkelt ingen ledare. Ett tips kan vara att söka tjänster där du ingår i team , och där du jobbar nära en chef. I detta team kan du sedan utvecklas för att vara den som leder teamet .

Gud vilken jobbig situation!
Du vet ju själv om att hur du hanterar dottern just nu är fel, och det är en jättebra start! Hur du sedan går vidare avgör hur er relation kommer bli. Sett att du fått massa tips om att kontakta BVC och gör det på måndag.
Men vill rekommendera dig att kolla på BigLittleFeelings på Instagram. Jag tycker det är en fantastiskt bra sida med massa tips om hur man kan hantera olika situationer och varför vi reagerar som vi gör ibland.
Sänk dina krav på dottern och dina krav på allt annat än dottern. Bättre att disken/tvätten får vara så att du kan leka med henne. Hon dör inte av enklare matlagning om det ger dig större tålamod med henne, och be ALLTID om förlåt när du gör fel.

Bästa tipset mot finnar? Har en tonårsson som har problem med mycket acne i ansiktet och på ryggen. Hur ska man behandla på bästa sätt?

Tetralysal eller Isotrinon.

Fråga skolsjuksköterskan.

Nej nej fråga en dermatolog.
Skolsköterskan är jättebra på rutinsaker som stukade fötter, feber och skrapsår men acne är en ganska invecklad problematik och kräver en specialistläkare.

Att gå på vårdcentraler kostar, därför är skolsköterskan bättre. Gjorde ett besök för en hudförändring i gymnasiet och hon kallade dit en specialist. Betalade 0 kr och behövde inte gå till en vårdcentral 🙂

Om de på vårdcentralen inte ger någon remiss till en specialist så är tiden och pengarna i sjön, och att söka upp en mottagning privat kostar tusenlappen.

Hon frågar om en tonårsson, är han under 18 har han gratis vårdcentral…

Gå till en riktig hudterapeut med honom (inte bara vårdcentralen). Det tär så mycket på självförtroendet när man är tonåring och har svår acne.

Troll eller så har du gått på en bs story ?

Hahaha du, mina grabbar ”tar på sig” hela tiden eftersom alla papperskorgar är fulla av näsdukar etc etc ”you know what I mean”… men de har jättefin hy.

Är det både i ansikte och på rygg behövs ofta behandling inifrån- tetracykliner eller isotretinoin. Det senare måste skrivas ut av specialist.

??? Mmm, jo men han är tonåring så jag tror nog att han ”tar på sig” en hel del. Meeeen, tror ej det ger upphov till finnar ???

Jo det vet man. Vetenskap vettu…

Hudläkare, hudläkare, hudläkare!!

Hade acne i flereera år, från ung tonår till +20 års åldern. Testat en mängd receptfria tablettee. Det som faktiskt hjälpte mest var någon form av shady B12-pulver som man blandade ut med vatten, finns dock ek kvar på marknaden.

Acetylsalisylsyra är bra, mild tvätt, niacinamide (?), etc. Testat typ allt. Känner med din son, hejar på er!

Hej! Du har fått mycket skit i kommentarerna utan att vi egentligen vet mer om situationen.

Låter som om du har fått sorts hjärntrötthet och troligtvis en typ av försenad förlossningsdepression. Dina hormoner ligger troligen i osynk vilket påverkar hur du beter dig.

Misstolka mig inte nu men antar att du brusar upp när saker går emot dig även om dottern inte är i närheten? Du stör dig på människor du inte känner som gör dig irriterad? Är konstant trött och matlust är antingen enorm eller obefintlig? Nu ligger du säkert bredvid dottern och har ångest och extremt dåligt samvete? Du lovar dig själv att ”vara en bättre mamma imorn”? Låter något av det här likt? I så fall behöver du få hjälp dels från BVC med att få prata med någon som är specialiserad på förlossningsdepression. Sen behöver du se över din kost och sätta upp tydliga rutiner. Du behöver jobba på ditt mindset och få verktyg för att hantera situationer som den du beskrev i ditt inlägg.

Jag tycker det är så bra att du skriver ut det och inser själv att något är fel. Det är första steget i rätt riktning. Be mormor och pappa att ta stör ansvar nu tills du fått den hjälpen du behöver. Din mentala hälsa är viktig för att din relation till din dotter ska bli bra.

Ge inte upp och se till att verkligen ringa Bvc och får hjälp av en kostrådgivare och eventuellt en läkare på vårdcentralen som kan hjälpa dig. ❤️

Större ansvar ska det stå ??‍♀️

Och innan andra kommentarer kommer. Ja man kan få försenad förlossningsdepression. Jag fick det nästan 11 månader efter min dotter föddes och i samband med att jag slutade amma. Blev knäpp och hade katastrof tankar varje dag. Trodde att jag eller min dotter skulle dö när som helst och det gjorde att jag blev extremt överbeskyddande och otrevlig mot människor runt omkring mig. Fick professionell hjälp och framförallt prata med en psykolog som hjälpte mig otroligt mycket. Våga be om hjälp ??❤️

Imorgon söker du hjälp. För ditt lilla barns skull. Det här kommer eskalera annars, kanske gå så långt som till fysiskt våld.

Är det otrohet att prata med en annan kille om man har sambo ? Alltså helt oskyldigt. En kille som ville ha råd ang livsval, pratade på en del. Ingenting personligt. Inget flirt från någons håll. Killen fråga om det kunde prata via telefon pga för mycket att skriva, men det ringdes aldrig. Var endast kompis-relation

Nja. Lite nära gränsen enligt mig.

Var exakt man drar gränsen för otrohet är inte detsamma för alla, beror på er som par. Men otrohet eller ej, om det är något du undanhåller från din partner så är det ju knappast ett bra tecken direkt. Vore det oskyldigt borde du ju kunna vara öppen om det. Samt, skulle du ha ett problem med om din partner agerade likadant?

Man får väl ha kompisar? Skulle det va ok om det var en tjej? Då är det ok om det är en kille.

Man måste väl kunna snacka med andra när man har en sambo? Om det inte var någon flirt och bara kompis relation som du skriver, så nej inte ens i närheten av otrohet.

Nej? I så fall är väl alla med vänner av motsatt kön konstant otrogna..? Jag har en killkompis jag känt i över 10 år. Kan gå hem till honom och käka middag, snacka om livet, relationer och sex m.m… För han är en vän?
Men då du frågar så tänker jag att du känt någon slags kemi mellan dig och denna snubbe. Är det otrohet? Nej, men riskerar kanske att leda till otrohet om de där vibbarna finns kvar och ni snackar mer, och särskilt om sambon inget får veta.

Nej. Man måste kunna få ha vänner av motsatt kön.

Va fan, då skulle man ju jämt vara otrogen. Har övervägande killar till jobbarkompisar och vi pratar hela dagarna.

Dejta en läkare? Är det nåt o ha?

Vad menar du, något att ha? Är han trevlig och smart så är han väl något att ha. Är han dryg och saknar humor, not so much.

Min erfarenhet säger nej!

Nej

Går inte att se dem som en homogen grupp tänker jag? Jag har jobbat mycket med läkare och sett en salig blandning av människor…
Men okej. Ett minus kan väl vara att vissa arbetar otroligt mycket och en del helger och kvällar. Ett plus är att vissa har bra lön och stabil ekonomi är ju aldrig fel. Receptflrskrivning är en fin fördel om man har svårt att få tid på vc…? 😉

Beror helt på:) kan absolut vara en trevlig person men också tvärtom. Jag tänker om du är intresserad så får tiden utvisa vad du själv tycker och tänker:)

Ja, säger dom den som skrev om recept. Hur smidigt som helst ju 😉

*säger som

Beror väl på personen och inte på yrket?

Jag trodde att alla människor hade trypofobi för att det är nedärvt, men igår visade jag bilder på det för mina föräldrar och de tyckte inte alls att det var jobbigt att kolla på. Har ni trypofobi? Det värsta var när någon googlade trypophobia ticks och körde upp i ansiktet på mig. Får panik av att bara tänka på det.

Nej klart inte alla har det, då skulle det inte va en grej. Jag visste inte att det fanns förrän några år sen och sen märkte jag att en vän hade det, är jättefascinerad att hon reagerar över sånt ?

Den googlingen var ju äcklig för det är fästingar. Hatar hatar hatar insekter. Men just trypofobi fattar jag inte, om det är typ en blomma eller en honungskupa. Det ser ju typ lite härligt ut tycker jag?

Jag har Tryptofobi och har haft sen jag var liten?‍♀️. Klarar absolut inte av att se hål, typ djupa hål. Hade såna guldfiskar som har en sån mun som går in och ut som en tratt när jag var liten, blev helt illamående och upptäckte då att något inte stämde ?. Om jag googlar Tryptofobi (vilket jag aldrig mer gör) så blir jag helt svettig, illamående och det kryper i hela kroppen. Ibland kan jag känna så om jag steker pannkakor och luftbubblor smäller och bildar en massa hål ?.

Japp.. visste inte förrän jag googlade ordet för visste inte vad det var. Hela min kropp skriker och ryser bara av tanken av det jag såg. Fy! Sömnlös natt inatt då

Någon som ätit letrozol härinne? Hur många kurer tog det innan ni blev gravida?

Hej, jag har! Jag tog letrozol i kombination med ovitrelle och blev gravid på tredje kuren

Har du hormonspiral? I så fall, ta ut den! Jag känner igen mig i vad du skriver och blev en helt annan människa när jag tog ut min.

Känner igen mig från när jag var gravid med min andra. Du är inte ensam, och du är ingen dålig mamma. Du är bara en mamma som behöver extra stöd just nu. Jag fick samtal via psykolog på MVC, det var nyttigt. Läste även boken ”fem gånger mer kärlek”, den ger mycket tips på hur man kan bemöta trots med mera. Dessutom pratade jag med min man om hur jag kände och att jag behövde mer avlastning. Efter en tid blev det bättre! Nu har det gått 2,5 år och den där perioden är bara ett avlägset minne. Stor kram till dig! ❤️

Varför skulle det vara nedärvt? Har det någon praktisk betydelse för jägare och samlare?
Jag ser bara ett mönster som ibland är vackert och tilltalande om det tex. är väldigt symmetriskt.

Jahopp detta var ett svar till ovan om trypofobi, som hamnade fel.

Vad är det med äldre kvinnor hur de kommenterar på sociala medier? Följer några tjejer som blivit ”kända” genom bonde söker fru och deras inlägg (speciellt på deras barn) svämmar över av 50-60 åringar som kommenterar
”En sån solstråle ❤️”
”Finaste Wilda ❤️ Alltid lika glad”
”en liten trollunge ?”
” söta Wilda kommer bli en så bra storasyster”
Alltså på riktigt, typ så skriver min svärmor om mina barn och det tycker jag är fåniga kommentarer, att sen göra det till en offentlig person. Det går inflation i emojihjärtan bland de äldre känner jag.

Jag älskar rara, äldre kvinnor!

Jag gillar dem irl men tycker det ändå är lite märkligt beteende

Du 22.42, tycker du att dom som är yngre skriver bättre? Gå in på tex Biancas insta där får man ont i ögonen av alla hjärtan, eldar, dööööör för dig, fiiiina du, sååååå vacker……

2021 har varit det värsta åtet i hela mitt liv! I januari dog min pappa i cancer, i februari begravdes han och all sorg revs upp igen. I början av maj gjorde min sambo slut, vi var tillsammans i 13 år. Idag dog min farmor ? hon blev en bra bit över 90, var sjuk och dement så det var inte helt oväntat. Önskar inte ens min värsta fiende det år jag har gått igenom! Har lyckats ta mig igenom allt med ett enormt stöd från min underbara familj och vänner❤️ vet inte hur jag hade gjort utan dom. Ser fram emot vad 2022 har att erbjuda, det kan inte bli så mycket värre i alla fall.

Alltså, jag har inte legat med någon på över fem år. Ibland, inte ofta, till och med ganska sällan, men just ibland, längtar jag efter det. Eller kanske snarare det att ligga och hålla om någon annan. Vad gör man?

Har inte legat med någon på 34 år. Vad gör man? Jo man lever livet.

Eller ligger med någon! Om man nu saknar det

Men vem? Var hittar man honom? Om man nu bara skulle vilja ligga med någon.

darkside

Oj det var länge.

Skulle aldrig ha ONS och har helt enkelt inte träffat rätt kille jag vill ligga med. Har haft annat för mig i livet och sex är inte på listan. Samtidigt är jag en person som har svårt att tro att en kille skulle vilja ha mig på det sättet då jag inte ser ut som en modell. Sedan skrämmer närhet skiten ur mig så själv är bäste dräng helt enkelt.

Haha vem ser ut som en modell…jag har faktiskt haft exakt samma tankar som du. Jag är fullkomligt livrädd för närhet, men när man vågar ta det stora steget som det faktiskt är när man inte är bekväm med närheten, så är det fantastiskt.

Dra hem ett ragg? Tyvärr inte bästa situationen i samhället för det dock

Haha undrar samma men vet fan inte hur man gör för att t.ex dra med någon från krogen eller ta nån random på tinder. Nu är det visserligen ”bara” ett år sen för mig, men jag saknar närheten.

Förstår din frustration. Jag har en partner som vill inte ha sex. Så jag har varit utan i 5 år.

Jag håller med också om att det går bra i perioder, då tänker inte jag heller på det. Men när min lust finns där blir jag så frustrerad. Liksom ha så nära till att få sex men det är ändå omöjligt.

Usch, det låter jobbigt! I mitt fall handlar det ju om att jag är singel. Din situation har jag aldrig varit i.

Men jag har tyvärr inget tips på hur du får sex. Vet inte om man vågar lita på folk så snabbt?

(Så snabbt som med Tinder eller att man drar hem nån från krogen. )

Varför är ni fortfarande tillsammans?

Oj, har ni pratat om nån lösning? Varför vill hen inte? Kan du få ligga med nån annan?

Vi pratar men har väl inte kommit så långt framåt. Jag tycker att han kan gå till doktorn och kolla sitt testosteron om det är för lågt. Men det vill han inte. (Han har testat såna tabletter från apoteket men det var verkningslöst, tror han behöver riktig hjälp).
Han har bara tappat lusten. Han säger att han älskar mig, men ibland undrar jag såklart om det är det som spökar ändå. Nej jag vill inte ligga med någon annan, älskar min sambo och skulle inte göra så mot honom. (Och hade han tyckt det var ok tror jag det hade varit dags att lämna).

Ok, jag menar det finns ju öppna förhållanden som funkar. Men kanske inget för er.

Trist att han inte verkar öppen för att undersöka varför, det är ju han som har problemet liksom. ?

Du kanske känner såhär för att det blir för mycket för dig? Tar du hand om dig? Får du egentid, rör du på dig, äter du grönsaker, dricker vatten?

Hade en sån tid med min dotter också, samma ålder och när jag var gravid plus hade nyfödd. Mådde så jävla dåligt över det men hade dåligt tålamod. Men jobbade på det stenhårt, och idag upplever jag att jag lyckats vända vår relation (hon är sex nu). En bra mamma är den som är medveten om sina brister och gör nånting åt dem! Och den som vet att det ALDRIG är barnets fel utan det ligger enbart hos en själv. Allt det gör du verkar det som. Det kommer att bli bra. ❤

*alltså när jag var gravid och sen när jag blev med nyfödd

För ett år skrev jag ett inlägg här om mina jätte konstiga stora knän. Fick några svar där man tyckte jag skulle gå till läkare då det på min beskrivning lät som om jag kunde ha lipödem. Jag gick till läkare som avfärdade det hela och som sa att jag behöver röra på mig mer. Är smal (normalviktig) i övrigt men det är just knän och vader som börjat bli så extremt stora. Får liksom inte i dem i vanliga byxor och det hänger som stora påsar under knäna. Fick sedan kontakt med en lymfterapeut som bekräftade att
Mina besvär är typiska för lipödem. Så nu till mina frågor. Finns det fler som hänger här som har det? Hur har det sett ut med viktuppgång för er? Jag har gått upp 10 kilo senaste två åren trots träning 4-5 ggr vecka och restriktiv kost. Jag undrar om det kommer bli värre och hur mycket knän och underben egentligen kan svälla? Någon som fettsugit och hur lång tid har det hållit sig innan problemen återkommit? Har ni problem med smärta på drabbade områden?

Jag har inte lipödem så kan inte svara på dina frågor, men lyssnar på en podd som heter Beauty och Bubblor med Emma Unckel och Frida Fahrman. Emma har lipödem och gjorde en operation tidigare i år. I vilket fall, dom har gjort två avsnitt om lipödem. Avsnitt 124 och 127. Vet inte om dom tog upp just dina funderingar du har här, men ett litet tips bara ❤️

Tog dos tre av vaccinet mot covid i dag vid 15 och nu har jag fått feber ??? är så rädd för biverkningarna efter att jag fick en allergisk reaktion efter dos två

En eventuell allergisk reaktion kommer ganska direkt efter sprutan. Det är därför man måste vänta 15 min innan man får gå. Så du kan vara lugn. Det är bara ditt immunförsvar som reagerar och det är en bra sak!

Skyll dig själv när du trycker i dig något så onödigt, som inte ens stoppar smittspridning.

Det skyddar mot svår sjukdom och död. Kryp nu tillbaks till flashback ditt troll

Men vilken idiotisk kommentar. Läs på lite istället. Om man trots allt blir smittad (mycket mindre risk) så ska man inte bli allvarligt sjuk). Sen smittar man mindre vidare, man utsöndrar mindre virus som vaccinerad. Håll tyst och vaccinera dig istället för att läsa massa fjantiga hittepåsidor på internet. Du vet att ni framstår som iq-befriade ??‍♀️??‍♀️

Hoppas du som är orolig är lugn nu, som nån annan skrev kommer en allergisk reaktion snabbt,

För fyra veckor sedan hade min syster en luftvägsinfektion med feber som hon fick antibiotika för (ej Covid). Under tiden hon tog antibiotika hade hon fortfarande feber och nu efter antibiotikakuren har hon fortfarande förhöjd kroppstemperatur. Hon pendlar mellan 37,5-38,5.

Eftersom hon fortfarande får feber efter fyra veckor och utan andra symptom (mer än att hon fått herpes, vilket hon fått ett flertal gånger förut) ska hon få träffa en läkare på nästa vecka för fler undersökningar. Sist hon träffade läkare var i måndags och då var hennes sänka bra men läkaren tyckte det var konstigt att hon fortfarande har feber utan symptom.

Har någon varit med om något liknade? Googlar man får man upp det värsta liksom… 🙁

Det kan vara allt möjligt, har de uteslutit körtelfeber? Det kan man ha feber länge med.
Alla de hemska alternativen har du ju redan koll på ”tack vare” Google men tänk inte det värsta, det finns jättemånga snällare åkommor som ger feber en längre tid.
Min mammas vän hade till exempel en inflammation i tarmfickorna som orsakade feber i flera månader och det tog tid innan läkarna kom på orsaken till febern.

Men varför hamnar jag i modd hela tiden och att sedan släpps inte mina kommentarer fram? Jag skriver inget olämpligt eller kränkande och har mig veterligen heller aldrig gjort? Vad är problemet? Jätte tråkigt ju!

Samma här men skriver bara via mobilt nätverk när jag vill kommentera.

Vad tycker vi om att Birkir vann Idol?

Fan, fattar aldrig egenvärden och de finns överallt. λ λ λ λ λ λ

Vad är det ens?

Men istället för att alla ska skriva dömmande kommentarer bör man fråga varför TS blir så arg. Personligen tycker jag att orsaken lyser igenom om man läser vad TS skriver.

“Känner hur hon börjar bli mer en pappas tjej och föredrar både honom och min mamma (mormor) över mig.”

“har verkligen inget tålamod nu när hon har en egen vilja.”

Kan det vara så att du innerst inne är rädd att ni ska växa ifrån varandra när barn nr 2 kommer? Att hon mer och mer i sin utvecklingsfaser frigör sig från dig med en stark egenvilja. Lägg på att hon söker sig bort från dig (till pappa och närstående). Du är inte hennes nr 1 just nu och du kanske känner dig rädd för hur relationen påverkas?. Kanske påverkas din självbild? Att du inte är hennes nr 1, att du inte kan “kontrollera” henne på samma sätt, att du tappar kontrollen över relationen och henne. Med horomonella påslag från graviditeten kan känslorna flippa över till en ohållbar situation för det enda ilska gör är att trycka bort folk mer och mer. Hon kommer förknippa dig med en otrygg och oförlitlig person och distansiera sig vilket gör att du blir mer osäker, bitter, frustrated och därmed arg och ilsken. Det leder till en ond spiral ? som kommer eskalera om du inte tar itu med det.

Det är okej att bli irriterad och arg i relevanta sammanhang (barnet slåss, barnet vrålskriker …ni fattar). Men hur vill du vara som mamma? Fråga dig själv det. Prata med din omgivning om dina problem. Säg att du behöver hjälp, avlastning, förståelse och vila. Prata med BVC, läs om hanteringsstrategier.

Var föräldern som vänder en negativ spiral för att ditt barn inte ska behöva göra det resten av sitt liv.

Kram till dig och kämpa på! ?

Fy fan vad hemsk du är. Det är ett BARN!! skärp till dig!!!

Tror du trollar. Hoppas du trollar. ”Stirrar argt på din 2åring”? Säg att du trollar.