Både Ellen Bergström och Elaine Eksvärd har genomgått utredningar för ADHD under hösten, och båda två har fått veta att det är högst troligt att de kommer få diagnosen.
Det är så klart ganska många olika steg innan utredningen är helt ”klar”, men av deras inlägg att döma så tolkar jag det så.
Jag undrar hur många procent av min generation så går runt med olika, odiagnostiserade åkommor? ADHD och ADD var liksom inte identifierat på samma sätt som nu, när jag var liten.
Symtomen har haft olika namn, som MBD och damp, men 1987 kom diagnosen adhd, då hårt marknadsförd av läkemedelsindustrin framför allt i USA. I Sverige började diagnosen marknadsföras efter 2002 när den första adhd-medicinen godkändes. // Vårdfokus
Föregående inlägg 
Har en i min närhet som nästan blev förbannad på att hon inte fick en ADHD diagnos efter utredning. För det hade hon minsann läst sig till att hon hade.
Var väl samma med Cissi W? Hon fick väl en annan diagnos först som hon var ”missnöjd” med och gick till annan klinik för ny utredning och ny diagnos?
Hannah Östebo (instagram) har också kört det spelet. Gjorde adhd-utredning via landstinget som visade på ingen diagnos. Gick till privat vårdgivare och plötsligt hade hon adhd och tjatade sig till mediciner som hon redan efter en halv dag hävdade var den stora frälsningen i hennes liv… ?
Gällande Hannah så blev det ju hennes problematik tydligare när hon separerade från sin sambo. Jag kan känna igen mig i det. Behöver draghjälp med mkt och om jag inte får det blir det pannkaka av det mesta. Samma sak med hemmajobb, det är verkligen förödande för mig. Rutinen att behöva åka iväg, befinna mig på ett kontor, bli meddragen på lunch kl 12 mm är så himla viktigt för mig.
Absolut men så kan man ju även känna helt utan adhd. Det är ju liksom inte så att ingen diagnos betyder att man är en superdisciplinerad hjälte som aldrig påverkas negativt av någonting…
Absolut, men man får inte en diagnos bara för att man känner att det är svårt att jobba hemifrån. Det är bara en del av det hela.
Jämför ditt resonemang med ex diabetes.
”Jag har diabetes”
”Ja men andra kan också känna att deras blodsocker påverkas när de äter”
Jag tycker inte diabetes är jämförbart med ADHD. Diabetes är dödligt utan behandling,. problemen med ADHD kopplar däremot mycket till vilka krav vi ställer på människor i det samhälle vi byggt upp. I en annan typ av samhälle hade ADHD kanske bara setts som en egenskap/ en personlighet.
Därför kan man också fundera på hur mycket man diagnostiserar i förhållande rill hur mycket man ser till att samhället passar olika typer av individer och tillvaratar deras egenheter (på samhällsnivå tänker jag dock då främst, inte att man själv ska låta bli att utreda sig om man känner ett behov).
Helt rätt!
I bondesamhället tex. Där ingen var tvungen att sitta still och tänka för att sedan kunna presentera ett resultat.
Jag pratar bara utifrån min egen erfarenhet med ADHD. Självklart kan man också ha vissa liknande drag i sin personlighet, men inte så allvarliga att man behöver stöd och medicinering. Det är ingen tävling.
Elaine har helt spårat i dagens inlägg. Tror hon att alla andra som inte har adhd mår toppen med sin perfekta dopaminnivå? Wtf? Nu blev jag förbannad.
Ja och att alla vi som inte anser oss ha adhd kan kontrollera vårt ätande ? Så jag som har svårt med det har alltså adhd, kan få medicin och därmed sluta överäta? Kul!
Är det lättare att få diagnoser via privata utredare än via landstinget? Borde inte vara så, tjänar de pengar på varje diagnostiserad person? Känns som landstingets utredningar är längre och mer omfattade men det kanske inte stämmer.
Nej det är teoretiskt ingen skillnad och man betalar oavsett diagnos eller ej. Däremot är det oftare folk med svårare problem som får hjälp av psykiatrin så tror många som utreder där kanske har en skev bild och i jämförelse tycker att en person med lindrigare problem inte har diagnos. Trots att den uppfyller alla kriterier.
Nej det är det inte. Däremot är det kortare kötider (som alltid med privat vård)
Det är det ja…
Men sluta försöka framstå som om du har någon som helst koll, baserat på alla dina kommentarer här har du det INTE.
Jag har inte mindre koll för att du lever i förnekelse.
Om man VILL ha en viss diagnos och inte fått den via landstinget efter att ha genomgått utredningar så har man väl lite koll på hur utredningen går till och vet vad de kollar efter = lättare att framstå som en person med den diagnosen nästa gång man utreds privat.
Exakt så.. Blir så trött på allas jagande efter en adhd-diagnos. Varför? När jag gjorde min utredning tog det tid, de som går privat tycks få diagnos efter en vecka typ..
Verkar vara inne med diagnoser ungefär som botox och tatto;)
Ja det är lättare. Privata vårdgivare vill ha nöjda kunder. Vet inte hur det är för vuxna patienter men för barn ser man en tydlig skillnad i andel ”positiva” diagnoser beroende på vårdgivare
En privat vårdgivare är sannolikt mer beroende av nöjda kunder. I det här fallet; en kund som får diagnosen den betalar för.
Elaine verkar ju ha läst sig till det också, hon läste en bok om adhd och blev typ besatt och tror efter det att hon har adhd. Att hon kom på det nu liksom, i samband med att hon läst boken. Trött och disträ kan man vara ändå i stressiga perioder liksom vilket hon ju haft så många åtaganden hon har med instainlägg, reklamsamarbeten, blogg, podd, barn, tillställningar osv. Känns som att hon gärna ville ha en diagnos, just efter att Isabella gått ut med sin och även N. Heden med sin adhd-utredning, och så både Elaine och Ellen på samma gång nu… B ipo lär nämnde väl Elaine att hon skulle vara för nåt år sedan och det skulle förklara varför hon bråkat med folk skrev hon typ då. Elaine gillar att få uppmärksamhet, hon suktar ständigt efter uppmärksamhet.
Elaine behöver en diagnos att skylla på varje gång hon gör bort sig. Trist med alla i hetluften som plötsligt har en diagnos för att slippa ta ansvar för sina handlingar. Detta går ut över dem som har verkliga diagnoser som inte får den hjälp de behöver för att de inte har samma räckvidd som Elaine mfl.
Ja exakt så, för att skylla på men främst för att få uppmärksamhet. Elaine är beräknande, och genomskinlig.
Håller med dig om att det drabbar dem som verkligen har en funktionsnedsättning (=diagnos), som inte alls får livet att fungera.
Tror att väldigt många av oss skulle tycka att det var jobbigt att ha heltidsjobb som egenföretagare, tre små barn varav ett med särskilda behov, totalrenovera ett stort hus, totalrenovera en stor trädgård, bygga Attefallshus, föreläsa, blogga varje dag. Orkar knappt räkna upp vad vissa tycker att man borde klara, och att det nog är något fel på en om man inte orkar ovanstående…
Det är just det som jag tror är problemet. Idag finns ett normativt krav på människor att vara hypereffektiva. Båda parter ska ha framgångsrika heltidskarriärer, minst två barn och där ska åtminstone ena föräldern hinna med att vara klassförälder, hämta och lämna på otaliga fritidsaktiviteter, huset ska genomgå konstant renovering, sportlovs- och påsklovsskidresan ska planeras och genomföras, sommartorpet och båten underhållas och höstlovsresan till Mauritius organiseras. Fester för att visa upp det framgångsrika och perfekta livet måste hinnas med några gånger om året och ej att förglömma den obligatoriska träningen för att behålla formen.
Det är väldigt få människor som fixar detta men vill man vara bland dem som får likes och räknas av andra som en talang så är det mycket att leva upp till. Inte konstigt att människor mår dåligt.
Precis!
Men herregud. Vad vet ni egentligen om dessa människors vardagsliv? Vad vet ni om derad svårigheter och problem? Tror ni verkligen att alla aspekter av en människa kan reduceras till några Instagram poster och tv framträdanden?
Det finns massor med framstående människor som haft sjukdomar, funktionsvariationer och trauman som inte synts utåt. Människor tar självmord för att dem inte vågar vara öppna om sina svårigheter, för att dömande kommentarer likt just era här, inte hjälper någon.
Gör något bättre med er tid och bidra till något bättre i den här världen än att dömma och kritisera andra människors svårigheter på håll, som ni inte vet något om.
Jag har själv adhd diagnos, haft tunga problem på grund av att jag inte fått diagnosen tidigare, varit inom psykiatrin i massor med år och fått fel hjälp som gjort mer skada. Jag vet inget om vad dessa offentliga ”kändisar” gått igenom eller inte. Men era kommentarer här bekräftar precis den rädsla för dömande som gjort att jag och säkert många andra framförallt kvinnor med adhd, (för män verkar inte få kommentaren att dem söker uppmärksamhet när dem är öppna med det) känner en tyngd att vara öppen med sina svårigheter.
Det ni gör är så slappt och så sorgligt. Ni tar ut era rädslor på människor från en position där ni känner er säkra. Men i det stora hela är det er själva ni nedvärderar och dömmer ut. Jag vet att ni är bättre än så.
Jag är ledsen att du har haft det svårt i livet. Om du läser min kommentar från 21.34 igen så kanske du förstår att jag inte överhuvudtaget pratar om individer utan krav på individer i stort för att passa in i samhället.
Ja, jag tycker man kan fundera över behöver behöver att diagnostisera när man är så pass välfungerande?
Jag tror att vi i framtiden kommer backa till att diagnostisera främst människor som inte får livet att fungera (utan behandling), och lägga våra resurser där. Det betyder ju inte att man som välfungerande saknar utmärkande egenskaper som man kämpar med. Men väldigt många som inte kvalificerar för någon diagnos hade ändå inte klarat att bolla den vardag och det jobb som Elaine klarat i alla år.
Ja, många som beter sig konstigt och destruktivt får för sig att de har diverse diagnoser, gärna de trendiga typ adhd.
Ja Elaine verkar ju nästan typ desperat efter uppmärksamhet och att tjäna mycket pengar. Inte bara driver hon flera egna poddar utan hon gästar en massa andra också, och så föreläsningar, dansar och festar med kändisar. Hon vill vara stjärna och har ju blivit influencer också som gör reklamsamarbeten ofta med sina barn inblandade också. Hon gillar inte att snacka väder och vind så hon måste ha ADHD. Alltså jösses vilket tjat på henne om väder och vind och ADHD-content. Hon är motsägelsefull minst sagt, genomskinlig smörare och hycklare.
Det finns studier som konstaterar att barn som utsatts för olika typer av trauman ofta uppfyller många symptom för adhd. Alltså inte att de egentligen har den kemiska inbalansen i hjärnan av seratonin, utan en form av ”inlärd adhd”. Dessa personer kan få stor hjälp av psykoterapi men inte av mediciner, eftersom de inte egentligen har adhd, utan mera en typ av ptsd.
Är det inte så att Eleine faktist hade blivit utsatt som barn? I så fall kan det ju faktist vara så att hon har en del av symptomen. Hur som helst det bra att hon går på en utredning, så att hon får hjälp med vad som känns utmanande.
Ja Elaine har berättat om sina barndomstrauman och hon kan mycket väl behöva hjälp med att bearbeta detta.
Samtidigt tror jag hon är en produkt av sin tid. Hon vill så gärna glänsa, vara framgångsrik och duktig. Och hon får inte riktigt ihop det. Ytan börjar att krackelera. Då blir ADHD en krycka och en förklaring att ta till när tålamodet tryter och orken försvinner. Problemet kanske ligger mycket närmare än en diagnos, kanske Elaine så gärna vill vara den perfekta kvinnan, mamman karriärskvinnan och entreprenören men har inte det som krävs. Och där är hon inte ensam för det är ytterst få som klarar den utmaningen. Varför inte ta timeout från offentligheten, fokusera på det som verkligen är viktigt och ta hand om sitt eget mående.
PTSD är ju faktiskt väldigt likt många gånger till ADHD. Inte jätteovanligt att en person med PTSD bedöms ha ADHD, Inte PTSD. Särskilt för pojkar.
Jag har PTSD och folk frågar jätteofta mig om jag har ADHD, men egentligen är enda skillnaden på min inbalans och ADHD:s att det ena är medfödd och det andra är en skapad. Sen görs inte direkt en magnetröntgen av hjärnan för att få nån av diagnoserna, men jag tror definitivt att fler får ADHD-diagnos beror på att det är myyyycket billigare för samhället att skriva ut recept än att gå i psykodynamisk terapi under lång tid. Tror de flesta skulle känna en ”klarhet” och bli mer produktiva på dagliga amfetaminsubstanser. Säger sig självt att inte så många i vår befolkning har medfödda kemiska inbalanser i hjärnan, tror merparten har obearbetade trauman, mildare fall av PTSD.
Har följt Hannah Östebo i många år och tycker det är hårt att säga att hon ”lurar” sig till en diagnos genom att söka privat. En utredning är i slutändan en bedömning och det är klart att olika bedömningar kan göras, precis som med vanliga sjukdomar. Framförallt så spelar ens livssituation in enormt. Att ha en partner som tar en föräldraroll kan göra att man klarar sig tillräckligt väl för att inte få en diagnos just då. Men som vuxen är det inte normalt att stå och falla med huruvida andra tar den rollen. Dvs, hon klarade sig säkert bra när hon levde hemma och senare i relationen. Men när båda sen saknas så blir det uppenbart hur lågfungerande man är.
Själv hade jag exempelvis toppbetyg i grundskola och gymnasiet men allt föll när jag flyttade hemifrån. Fick diagnos efter 4 års kämpande på högskola utan stöd och 8 år med depression, ångest och panikångest. Ingen jag känner kunde gissa sig till att jag hade en diagnos när jag bodde hemma…
Detta är ju det svåra med många psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser, att det handlar om ibland godtyckliga bedömningar. Vem får sista ordet om 2 olika psykologer gör 2 olika bedömningar?
Jag säger inte att Hannah är frisk. Bara att hon gick in på en klinik med siktet inställt på en viss diagnos. Men stor förnekelse för andra diagnoser…
Men sluta spekulera kring hennes eventuella andra diagnoser, du har redan fått kommentarer borttagna. Vad är det du inte fattar?
Men snälla, Camilla skriver grovt elaka inlägg om de hon stör sig på i bloggvärlden, så jag rycker bara på axlarna åt borttagna kommentarer. Hon bjuder in till dessa diskussioner. Om du blir kränkt av dem kanske du ska läsa en annan blogg?
Va min psykiatriker sa att om man hade bra betyg i uppväxten kunde man inte ha adhd
Det är långt ifrån ovanligt att framförallt kvinnor med adhd funkar bra i skolan så länge det finns tydlig struktur och man har mycket hjälp från familjen att sköta saker som läxor mm.
Adhd har hon (Hannah) säkert, och även om medicinen är placebo i tidigt stadie så är placebo ändå en effektiv kraft. ”Stör” mig dock på avsaknaden av typ… självkännedom hos nämnda person när hon klagar över sina sömnproblem och får sömnmediciner utskrivna, för att nästa dag visa upp sin koffein och nikotinkonsumtion (typ 10 koppar kaffe och 2 dosor snus/dag) och i princip ingen motion eller utevistelse alls? DET kanske är ett problem som kan lösas utan potentiellt beroendeframkallande läkemedel…. rant over, kan såklart inte kommentera detta direkt till henne men skönt att få skriva av sig?
Nattjobb/oregelbundenhet är ju dessutom döden om man har sömnproblem…
För att inte tala om stort intag av alkohol…
Kanske personen i din närhet hade ”önskat” att det fanns en förklaring till svårigheterna som hon upplever och att hon skulle kunna få hjälp med det?
Äsch, hon hade alla sjukdomar och diagnoser som alla andra fått. Men hon vill bara ha uppmärksamhet.
Förstår.
Mycket vanligt att kvinnor underdiagnosticeras och feldiagnostiseras! Bra att hon sökte second opinion och fick hjälp. Ingen kan tjata sig till ADHD-medicin, men de räddar livet på många. ♥️
Du anar inte hur många som får narkotikaklassade preparat utan någon som helt klinisk anledning. Både i Sverige och framförallt i usa tjatar sig personer till både diagnoser och medicin. Klicka på länken i posten kan du läsa mer om detta.
För att inte tala om att man får uppåt 100.000 i försäkringspengar om man har sjukförsäkring! Iallafall när man får bipolär sjukdom.
På vilket försäkringsbolag då?
Från ett aktuellt villkor från en av våra största försäkringsgivare av sjukförsäkringar. nedan text gäller både ekonomisk och medicinsk invaliditet.
Begränsad ersättning gäller om den försäkrade drabbas av vissa psykiska sjukdomar och beteendestörningar som enligt ICD-10 klassificeras med någon av diagnoskoderna F00-F99 till exempel ADHD, DAMP, Aspergers syndrom, bipolär sjukdom, depression, fobier, ätstörningar, psykisk utvecklingsstörning och ADD och uppfyller villkoren för utbetalning av ekonomisk invaliditet. Ersättning lämnas då med högst 10 procent av försäkringsbeloppet.
Texten talar iofs om att man inte har rätt till samma ersättning vid de uppradade diagnoserna…
Sorry, jag förstår att det var det du menade anonym 23.36.
Ja, det är inga som helst problem att ljuga/överdriva för att skaffa sig en ADHD diagnos eller andra psykiatriska diagnoser, det går ju inte att motbevisa med ett blodprov eller en röntgenbild. Bara att läsa upp sig lite, vilket E ju har gjort. De som gör utredningen måste lita på patienten och ansvarig läkare måste sedan ge hen amfetamin på recept. Och då kan ju inte personen sova så då blir det lite benzo också. Medan ärliga människor som inte hittar på och inte har råd med privat vård pga att de just är sjuka och sjuskrivna går under pga att de inte får hjälp.
Man får inte blanda Benzo och cs.
Att försöka tjata sig till medicin lär vara svårt men det är inte omöjligt att överdriva symptom för att få en diagnos och därmed medicin.
Exakt. Om diagnosen är ställd så kan/bör/ska jag som läkare inte ifrågasätta den. Patienten har rätt till medicin och jag som förskrivande läkare måste lita på att diagnosen är rätt och utredningen välgjord. Att diagnosen kan vara ställd på felaktiga grunder är omöjligt att ta ställning till.
Men hur tänker du nu? Är du aldrig någonsin kritisk gentemot dina kollegor; dvs. litar du blint på deras kompetens även om du hyser misstankar om att diagnosen kan vara ställd på felaktiga grunder? Sådant måste man kunna lyfta som läkare, dvs. kunna uppmärksamma om någon patient blir felaktigt behandlad.
Jodå, självklart. Men nu handlade det om adhd där man inte kan avgöra huruvida diagnosen är korrekt vid enskilda besök där jag själv inte varit med under utredningen. Detta är en av nackdelarna vid privata utredningar. Patienten kommer med en diagnos i handen och har blivit lovade insatser som den allmänna sjukvården ofta inte har möjlighet att ge.
Elaine verkar ju ha läst sig till det också, hon läste en bok om adhd och blev typ besatt och tror efter det att hon har adhd. Att hon kom på det nu liksom, i samband med att hon läst boken. Trött och disträ kan man vara ändå i stressiga perioder liksom vilket hon ju haft så många åtaganden hon har med instainlägg, reklamsamarbeten, blogg, podd, barn, tillställningar osv. Känns som att hon gärna ville ha en diagnos, just efter att Isabella gått ut med sin och även Nemo med sin adhd-utredning, och så både Elaine och Ellen på samma gång nu… Bipolär nämnde väl Elaine att hon skulle vara för nåt år sedan och det skulle förklara varför hon bråkat med folk skrev hon typ då. Elaine gillar att få uppmärksamhet, hon suktar ständigt efter uppmärksamhet.
Man kan ha drag men inte fylla alla kriterier. Då uteblir diagnos men man kan fortfarande få hjälp med de identifierade dragen.
ADHD = Diagnosen på modet hos visssa halvkända och okända. Varför? För att ursäkta dåliga beteenden och frånta dem ansvar?
Majoriteten av influencers har adhd som de gastar om konstant. Intressant. Någon enstaka är bipolär. Men ingen verkar ha en personlighetsstörning? Undra varför?
Personlighetsstörningar brukar inte anse sig ha något fel på sig själva och tenderar till att utredas mer sällan (så vitt jag har förstått det).
Nja rätt många unga kvinnor utreds för EIPS inom psykiatrin om de ägnar sig åt självskadebeteende eller försätter sig i galna situationer… Men diagnosen är väl inte lika glamorös som adhd. Manipulativa drag ingår ofta och det är ju inte lika coolt som ”extra mycket energi” eller ”väldigt kreativ”.
Haha uppfriskande det hade varit om någon influenser berättat om sin empatistörning som superkraft ist
Haha eller hur? ”Min borderline gör mig till en grymt kreativ författare. Alla påhittade scenarier i huvudet skriver jag ner och ta-da, dramaserie som spelas in för svt nästa år!” 😉
Autism är på väg att segla upp som en cool superkraft.
Ganska vanligt att ha svårare med normalt jobb med ADHD. Helt rimligt att de är överrepresenterade som egenföretagare, entreprenörer och influensers. ♥️
de flesta influencer har det väldigt nära till NPD (narcisstisc peronality disorder)
Tycker det är konstigt att så många kvinnliga influensers helt plötsligt har ADHD när det är oftast män som får den diagnosen.
”Fler influensers med adhd” och de du tar upp är inte ens officiellt diagnostiserade än ?♀️
Har en dotter med adhd och hon äter medicin för att klara skolan, hon hade väldiga svårigheter innan hon fick hjälp.
Min man har också adhd. Jag är påläst om det.
Men att en diagnos ska marknadsföras är en gigantisk röd flagga och enligt mig ett tecken på att något inte står rätt till. Att människor ska behöva äta amfetamin för att klara vardagen betyder snarare att det är vår vardag det är fel på och inte dem som har adhd. Att alla ska klara samma prov och stöpas i samma form är uppenbarligen inte hållbart.
Sant. Känns som att samhället i stort inte har tid att låta saker ta just tid. Som för människor med lite svårigheter… och att så mycket ska medicineras.
Ja, samhällsutvecklingen idag med enorm mängd information och skolans krav på vad som bedöms vara viktigt samt hur kunskapen ska inhämtas (grupparbeten, egen ”forskning” osv) är en stor anledning att diagnoserna ökar. Den ”gamla tidens katederundervisning” samt mindre och lugnare klasser passade många barn bättre.
Konstigt att ha med en ”faktaruta” med en persons subjektiva uppfattning från en intervju.
Har man adhd för att man inte orkar betala räkning fast man har råd? ehh okej. Så känner jag varenda gång räkningarna ska betalas. Ibland tar det en vecka in i ny månad innan jag tar tag i det fast jag har pengar till allt. Jag bara måste ju ha adhd ? mer lat det beror på skulle jag tro + att jag vill behålla mina pengar ?
Nej, det är ett exempel. Det är skillnad på att vara lat, trött, lite trögstartad och på att ha exekutiv dysfunktion.
Det kan säkerligen vara så att det är ett ”symptom” på ADHD, men det känns verkligen som att diagnoserna börjar.. urvattnas. Att betala räkningar, packa väskor en stressig morgon eller ”tänka flera tankar samtidigt” är väl helt enkelt något som ÄR jobbigt för att man är människa? Blir lite trött på alla som ska liksom skylla på sin diagnos för att de är som folk är mest… Stressiga, lata och ångestfyllda ibland. Its life!!
Men de allra flesta får inte en ADHD diagnos för att de har lite svårt att betala räkningar i tid eller för att de blir stressade lätt. ADHD utredning är en lång process med många olika kriterier.
Obehandlad ADHD leder ofta till väldigt mycket negativa konsekvenser i livet generellt.
Säkert, men jag tycker det är dessa anledningar som t.ex Blondinbella och gänget anger som anledningen till att de behöver medicin. De har svårt att få ihop vardagen pga virriga. Känns som det finns saker man kan jobba på där som de helt enkelt inte pallar göra.
Fast då är det inte ADHD, det är mer liknande för ADD.
Diagnosen ADD finns inte i Sverige utan sorteras som en underkategori till ADHD, typ ADHD utan hyperaktivitet
Glöm inte avsky att prata väder och vind som Elaine påpekat ett antal gånger också ?Att vara trött, ha dåligt minne och vara slarvig kan ju dock bero på utmattning, kan vara tecken på att att bli utbränd och på väg in i väggen. Med tanke på hur aktiv Elaine är med föreläsningar, filmklipp, olika poddar, samarbeten, träning, tv och komma på olika saker som man måste lära sig att bemöta på rätt sätt och prata om ? och så aktiv med sin blogg och på instagram osv osv och så tre barn på det. Inte konstigt om hon går in i väggen.
På min tid sa man att man var rastlös. Det låter ju inte lika glamoröst.
Och så sa man att man var manodepressiv – inte heller lika glammigt som bipolär.
Vad har rastlös med ADHD att göra? ? Jag känner mig aldrig rastlös. Däremot håglös.
H står väl för hyper?
Ja? Jag känner mig ändå aldrig rastlös.
Rastlöshet kan visa sig som ångest hos vuxna = hyperaktivitet hos barn.
Man vill inte ha en diagnos för att man är ”rastlös”. Man vill ha en diagnos för att få hjälp efter ett liv med kraschade relationer, problem med jobb, ätstörningar, ångest, självskadebeteende, självmordsförsök. Medicin för ADHD räddar livet på många som självmedicinerat med droger, alkohol, mat och sex. Ingen tar medicin eller vill ha en diagnos på på kul.
Jo det finns dem faktiskt som vill ha diagnosen på kul typ eller som en nytta liksom/ha användning av det och för att få medicinen. Vissa vill komma över den medicinen av en anledning.
”Min mosters kompis granne gjorde det så det är sant.”
Öhhh nej syftar inte på någons mosters kompis granne utan på somliga andra.
Det kanske är så att en del har insett att de kan skylla sitt dåliga beteende på ADHD. Det är ju superpraktiskt. Man kan fortsätta vara ett arsle för det finns ju en anledning till det. Man har en diagnos. Har mycket lågt förtroende för influensers generellt och är övertygad om att de flesta egentligen saknar diagnoser utan tycker det är jobbigt att bete sig civiliserat.
Ja va roligt att äta mediciner man inte behöver. Jättevanligt absolut.
Det har vissa effekter som somliga vill åt förstår du. Kanske inte jättevanligt nej men det förekommer och somliga är listiga så att säga.
Finns ju enklare sätt att få tag på droger än att försöka hitta på att man är bipolär. Det finns på nätet förstår du.
Det är dock olagligt förstår du.
Ja och du som förstår så mkt förstår såklart också att knarkare bryr sig VÄLDIGT mkt om lagar ?
Klart de hellre skulle komma åt knarket lagligt om det gick! Men du talar om något annat.
Det är ju verkligen inte ovanligt att folk äter mediciner de inte behöver, otroligt naivt att tro något annat.
Alla som jobbat inom psykiatrin vet att adhd-mediciner, substitutionsmedicin för missbrukare, och lugnande mediciner säljs på svarta marknaden hejvilt.
Det låter ju dock inte som influensers liv? De driver ju framgångsrika företag, umgås med massor av vänner, har familjer i fina hus, hinner träna och laga mat osv osv
Är bipolär glammigt? Jag utreds just för bipoläritet och tycker inte att månadslånga depressioner är särskilt glammig. Lyxigt och exklusivt när man inte orkar duscha eller kliva ur sängen. Lifegoals att inte våga ha starka mediciner hemma, för att man inte litar på sig själv i de depressiva perioderna. Superlyrrigt att hata sig själv och ständigt vilja dö.
Jag har borderline, och måste säga att det är inget glammigt med det
Är också bipolär och ser inget glammigt i det överhuvudtaget. Det orsakar snarare problem och man får kämpa mer än de flesta med att ens ha ett liv som fungerar.
Jag är väldigt tacksam att skammen king depression, mani och psykoser inte är riktigt lika tung längre så man faktiskt kan våga prata med andra om det.
Att.vissa kändisar har gått ut med såna diagnoser, och visat på att.man, med hjälp, kan vara annat än sin diagnos och leva till stor del vanliga liv (inte så lätt att tro på t ex när man just blivit tvångsvårdad) har hjälpt och tröstat så många människor.
Sjukt motsägelsefullt som samhälle också att i enda änden tycka att det är glammigt och hittepå och i ande änden tycka att en mansik person kavlificerar för LPT.
Ja verkligen glammigt att få höra om kollegan som i en svår depressiv period gick och hängde sig i skogsdungen bredvid huset.
Jag tror ingen tycker att era situationer är glammiga, däremot är det tyvärr en trend bland en DEL människor att vilja ha en diagnos. En diagnos de kanske inte ens uppfyller ”kraven” för.
Jag kan tänka mig att det till viss del beror på att media glamouriserar t.ex bipoläritet genom att ge coola huvudroller dessa diagnoser (Carrie i homeland m.m) och tack vare sin diagnos är de liksom odödliga genier.
Sen kanske det inte hjälper ungdomar heller att fler o fler av deras idoler går ut med diagnoser som superkrafter… Jag tror fler söker diagnoser än som faktiskt behöver det idag.
Att personer med diagnoser skildras i populärkulturen, även som huvudpersoner, betyder inte att det är glammigt. (Ingen som följt Homeland kan hävda att Carries bipolaritet tillför glamour till hennes liv) Är väl fantastiskt att kulturen mer och mer speglar oss människor som vi är – olika och mångfacetterade i stället för att klämma in oss i samma mall. Representation matters,
Manodepressiv ändrades ju dock av att forskning gav kliniker mer kunskap om diagnosen.. En rimlig anledning, men för din tankebanans skull så kan vi låtsas att det inte var så ????
Ja vi ska väl ändå inte påstå att psykiatrisk vård var särskilt mycket bättre förr. Tack som fan för att jag fått en psykos på 2020-talet isf 1920-talet.
Åkomma kanske inte är rätt ord?
Känns som att Elaine så gärna ville ha en diagnos för uppmärksamhet och som content så som hon högt tjatat på om detta. För något år sedan så skrev hon att hon troligen är bipolär och att det var (bort)förklaringen till att hon varit bråkig. Elaine känns så utstuderad, hon vänder kappan efter vinden… Hon läste en bok om ADHD och fick då för sig att hon har det fast de symptomen hon beskrivit kan vara utmattning, så som hon flängt runt och legat i med inlägg, filmklipp, event, dans, pod plus har tre barn osv så inte så konstigt.
Har en son med autism och add. Vill bara inflika att det inte finns en adhd medicin. Det finns många mediciner men inte någon mot adhd.
Det finns många olika preparat du kan ta för att lugna hjärnan, få bättre arbetsförmåga mer sinnesro osv.
Många gånger kan styrkan behöva regleras mpnga gånger innan det hjälper, och det kan ta tid innan du hittar det preparat som passar dig bäst..
Vad surrar du om? Det finns många mediciner ”mot” adhd. Concerta, Ritalin, elva se, metamina och Attentin bara för att nämna några. …?
Snurrar om att det inte finns medicinering vad diagnos. Inte mot diagnos. En diagnos är ingen sjukdom. Skillnaden borde vara uppenbar.
*Finns medicinering om man har en diagnos, inte emot en diagnos.
Du verkar yra i nattmössan. Har precis skrivit de olika medicinerna man får om man fått diagnos adhd. Ingenting är uppenbart i det du skriver.
Har inga som helst problem med att förstå Idas kommentar. Anna, du däremot framstår mest som dryg och otrevlig.
Om så många människor kan få medicin för att de har för mycket energi, dålig koncentration och virrighet så borde det finnas medicin för oss som är motsatsen. Jag har sällan ork till allt jag vill hinna med och orkar med Max 2 sysslor och sociala möten per dag. Jag hade älskat att vara mer energisk och effektiv. Vad finns det för medicin för oss som lätt kan sova bort halva dagen?
Antidepressiva
Jag äter antidepressiva och har ändå svårt att lämna sängen, inte för att jag är lat utan för att det mesta inte känns meningsfullt
Kan det inte vara så att det mesta inte känns meningsfullt för att du har svårt att lämna sängen? Meningen kanske ligger mer i saker som händer utanför hemmet? <3
Adhd-medicin, centralstimulantia, skulle få oss alla att bli piggare och mer fokuserade. Därför får det endast förskrivas av vissa kategorier av specialistläkare.
Voxra!
Samma som många med adhd tar, amfetamin. Det funkar toppen för en utan adhd också ??
Alla medadhd äringen hyperaktiva. Personer med add (adhd utan hyperaktivitet eller överaktivitet) har för lite energi. Det är som att försöka driva ett tåg framåt med en åkgräsklippare, allt är TUNGT. Adhd-medicin kan hjälpa till med fokus och koncentration.
Kanske inte så konstigt att influensers har diagnoser. De har drivet , lyssnar endast på JA -sägare och får saker gjort. Men de gäller att de samtidigt har människor omkring sig som ” plockar upp”. Vet att gamla chefen för Österåker Anstalten , Grunewald, sa att om man på 70- talet kände till dessa diagnoser hade fler fått hjälp och färre satt inspärrade . Det är väl tyvärr vanligt att man självmedicinerar innan man fattar varför man mår dåligt eller handlar som man gör. Så alla som får diagnoser behöver inte medicin.
Keela håller väl också på med någon utredning har jag för mig? Tycker att det här maniska strävandet efter att få diagnoser är helt galet. Alla säger att det är så skönt att få bekräftat så de kan skylla alla dumheter och impulshandlingar de gjort på sin diagnos. Har en vän som spårat ur i omgångar under hela sitt liv dvs levt destruktivt,drogat ,flyttat runt och haft sjukt många relationer med både bra och dåliga män. Egentligen är hon ganska intelligent,bra på sitt jobb (när hon behagar att jobba) och trevlig på många sätt men väljer bort ”Svenssonlivet” och sina barn som alla tre har olika fäder som har vårdnaden av dem. Hon sa till mig att hon äntligen fått diagnosen ADHD nu som vuxen vilket hon tyckte var skönt för det förklarade alla hennes handlingar. Jag sa att en diagnos gör dig inte ansvarsbefriad för man har alltid ett val. Några veckor senare drog hon som en avlöning från den senaste mannen plus barn för att leva missbrukarliv i en byhåla fast hon hade varit ren i flera år.
Tror du någon skulle välja att leva så om man hade de resurserna att låta bli? Låter som solklar ADHD. Hoppas hon får hjälp och har stöttande vänner. ♥️
Diagnosen kan förklara saker som varför man inte kunde fokusera i skolan och som resultat fick dåliga betyg. Men som du säger, det är inte en ursäkt för alla misstag man gjort i livet.
Inte en ursäkt, men en förklaring. Om du är ständigt utmattad, bara får dopamin av att bli nyförälskad, byta jobb, knarka och göra extrema saker — är alternativet att bli djupt deprimerad och vilja dö om man lever ”vanligt”. Att göra dessa saker är en lösning på problemet att ha ångest, känna sig instängd och vilja dö när man låter bli. Skulle inte kalla det ett ”val”.
Tack Kristin, vilken tydlig och insiktsfull kommentar. Ökade definitivt min förståelse för problematiken.
Ofta har man kämpat mer eller mindre hela livet (på olika sätt) och alltid känns sig annorlunda, dålig, konstig, för mycket osv. När man blir äldre är det en oförklarlig kamp att genomföra vardagliga saker osv. Att söka svar och få en diagnos ÄR en otrolig befrielse, man förstår för första gången sig själv och kan dessutom få hjälp för att fungera bättre.
Usch vad tråkigt att höra. Man hoppas ju att diagnosen ska kunna ge en förklaring, att personen kan se på sig själv och sitt liv med snällare ögon och få rätt hjälp. Men får man inte en bra uppföljning kanske man istället stämplar sig som hopplös och ger upp. En diagnos kan nog både hjälpa och stjälpa på det sättet och det är nog något vi måste vara medvetna om när så många diagnosticeras, det måste ju vara konstruktivt för personen i fråga. Hoppas verkligen det ordnar upp sig för henne. Kanske blir det lite lättare att hitta rätt hjälp den dagen hon är redo när hon nu vet att hon har ADHD iallafall.
Word!
Men såhär är det idag tyvärr. Folk vill inte ta ansvar för vad de gör. Mycket smidigare att skylla på diverse diagnoser. Det var så det började för många år sedan, missbrukarna var inte längre bara knarkare utan ”självmedicinerade de sin diagnos”… Nu har vi smarta kompetenta kvinnor som också skyller på diagnos för de inte vill ta ansvar för sin alkoholism eller mytomani…
Du vet ju inte vad du pratar om.
”…missbrukarna var inte längre bara knarkare”. Det säger en hel del om din människosyn men framförallt om din (bristande) kunskap på området psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Jag syftar på att samhällets syn började förändras vad gällde missbruk. Man slutade se på dem på ett så mörkt sätt och började förstå det fanns djupare problem i grunden. Så det är inte hur jag ser på missbrukare. Jag har arbetat med missbrukare och har respekt och empati för dem. De jag mött har även haft uppenbara neuropsykiatriska diagnoser, inte något jäkla urvattnat trams om att man har svårt att läsa ut en bok ibland.
Här håller jag med. Att högpresterande karriäristir jagar diagnoser för att de är stressade…. Jag har träffat människor med ADHD som inte kan sitta still på en stol, och där det utgör ett reellt problem att få någonting alls att funka.
Tycker alla borde få hjälp och vård, om man så bara är just en stressad mamma med två framgångsrika jobb eller har medfödda hjärnskador, men det är sorgligt att vården inte räcker till åt det. För många aktieägare som ska ha sin avkastning förmodar jag….
Exakt!! Precis som Elaine så VILL Keela ha diagnoser, vem är hon annars och HUR ska hon lyckas förstå sig själv utan diagnos?
Också så less på jakten av diagnoser. Av VANLIGA människor med vanliga liv o familjer. Exakt vad är det som inte fungerar i deras vardag? ? kom tillbaka när du missbrukat sho o benz varje dag i över 3 år. Kom tillbaka när du aldrig lyckats behålla ett jobb och ärligt kan säga att du inte har en enda person att ringa när det krisar för att du isolerat dig sen högstadiet.
Det är såhär att vara MÄNNISKA i ett fuckedup samhälle med krig rasism svält osv. Förstår inte varför alla VILL placeras i fack å sätta stämpel i pannan. NI KAN HA UTMANINGAR O PROBLEM UTAN ATT VARA SJUKA! Varken Elaine Keela eller Ellen har adhd! De är så basic, standard, medelmåttor, vore så intressant att höra från dom exakt vad deras problematik är. Jag köper inte tankspridd å disträ, symptomen ska vara EXTREMA. Nyansera er. Allt är inte svartvitt, adhd medicin är inget mirakel o kommer INTE göra dig till en annan person. Placebo och stark vilja däremot.
Det är såhär att vara människa. Keela, Elaine, Ellen…. Ni är inte coola, beundransvärda eller inspirerande för att ni tjatat er till diagnos.
Usch du har så vidrig syn.
Ja är det inte ADHD så är det IBS flunsorna har.
Ja, så himla nice att ha ont att vara rädd för att bajsa på sig jämt. Bra content!
Bianca menade på att hon nu har IBS, gluten och laktosintolerans ??♀️
Det är en slaskdignos som dom sättet på var och varannan med mag och tarmproblem idag
Är dock inte konstigt med tanke på hennes ätstörning. Hennes mage måste ju må skit.
Det lär väl funka rätt så bra, eftersom ingen ifrågasätter varför man bara smakar på maten/fikan man beställer in samtidigt som man rasar i vikt. Låter finare än ätstörning liksom.
Dock finns det säkert även influencers som har IBS på riktigt, det är verkligen ingen trevlig åkomma.
Perfekt för Bianca att kunna bortförklara ätstörning och bulimi med glutenintolerans och IBS. Hoppas hon inte använder det som svepskäl istället för att söka hjälp för det hon egentligen lider av, det vore så sorgligt. Och oärligt.
Ja och den diagnosen har hon nog satt på sig själv, hon har nog inte sökt någon läkarhjälp för sin mage. Hon visar ständigt upp en massa bilder med bröd och bullar i mängder men hon äter nog minimalt av det själv.
Så himla trött på exakt den fördomen!! Jag har IBS och kan inte lägga på mig vikt; äter bra och nyttig mat, är vältränad och har bra värden – men ligger stabilt på undervikt hur mycket mer jag än äter. Detta på grund av att allt jag äter blir rännskita (sexigt, jag vet) och tarmen inte hinner ta upp något av det jag äter. Samtidigt har jag många saker min mage kollapsar totalt av (föredrar att laga mat hemma pga detta) och det är SÅ tröttsamt att folk tror att jag har en ätstörning p.g.a. att jag inte kan moffa i mig vad fan jag vill, när jag vill. Folk ställer fram en bulle nästa gång man kommer också, fast man förklarat läget. Trugar. Folk skulle aldrig i livet få för sig att truga i en nötallergiker nötter, hahhaa? Jag har åkt ambulans när jag får i mig grejer min mage inte kan hantera, det känns som ett tarmvred ni inte skulle önska på er värsta fiende. Suck.
Fast är de det då? Jag har en vän med de problemen och hon skulle aldrig kunna spendera dagen på stan, gå på events och resa i sällskap som många av influensers gör. De har alla dessa åkommor och diagnoser, som dock inte verkar kräva att de anpassar sina liv på samma sätt som andra som har dem.
Det är nog inte bara flunsorna som har varken IBS eller ADHD. Personligen pratar jag aldrig öppet om min diagnos och det här kommentarsfältet är en indikation på varför.
Hade en kollega som gjorde en stor affär av att vara känslig mot gluten, trots att hen inte var glutenintolerant. Så fort vi skulle ha gemensam fika, äta ute eller beställa mat härjade hen om att det skulle finnas ”glutenfritt alternativ”. Gluten var det enda hen pratade om i lunchrummet.
Men helt plötsligt en dag så tålde hen gluten igen. Jag frågade en annan kollega vad som hänt med ”allergin”. Kollegan sa luttrat: ”X kan bara hantera en sak i taget, hen har börjat spela golf nu och då räcker inte energin till att även vara glutenintolerant”.
Eller laktos…
Jag tror inte folk fattar hur jävla jobbigt det är att ha ADHD. Jag har grov ADHD och har hela min barndom, tonår och vuxen ålder haft problem med relationer, skolan, familj och olika jobb. Jättebra att bloggare osv pratar om det, jag menar bara att det inte är ”coolt” eller en jävla ”superkraft” att ha ADHD och även om jag medicineras just nu så försvinner inte själva diagnosen, den dämpas bara i typ 10 timmar.
Skulle tippa på att IL har DUM.
Där jag bor (NÖ Skåne) får 11,6% av pojkarna medicinering mot ADHD. Flickorna aningen lägre procentandel. Dvs bland de högsta i landet, om inte de allra högsta!? HUR kommer detta sig?!? Är det genetiskt? Miljön? Dieten (!)?? Vad??? Vad är det som händer??
Någonstans ska det väl vara högst? Är väl antagligen bara en tillfällighet att det är just där du bor.
Nej, Skåne ligger långt ifrån högst.
Vi är högst i Skåne och högt över riket sammanlagt.
Region Gotland t ex högre
Jag menar alltså inte just att det ärmärkligt att min del av landet ligger så högt. Utan att det är en JÄTTEhög siffra oavsett! 11,6%?!? Elva pojkar av 100 medicineras med narkotikaklassade medel för att klara sin vardag! DET är fruktansvärt. Och varför är det så? Vad har hänt med människorna??
Nordöstra Skåne = viss inavel. Iallafall uppe i tassemarkerna på gränsen till Småland.
Jag tror inget hänt med människorna, men med vården. Antagligen har det ökat en del men kanske fanns lika många med ADHD för 40 år sen, men odiagnostiserade?
Nej. Titta på vårt samhälle och hur snäv mallarna är för att passa in. Vi är som zombies som inte ens reflekterar över hur sjukt sjukt vårt samhälle är. Jakt på status o pengar. Jobbajobbajobba å vara viktig o beundrad.
Det är TRAGISKT att man försöker medicinera MÄNNISKOR när det är vårt jävla samhälle det är fel på.
Klart folk har ångest, är disträ o tankspridda när stressen sitter i halsen o man MÅSTE vara någon o där sitter en hemlös o tigger osv.
När man MÅSTE gå till ett jobb/sysselsättning man avskyr för att ha råd att leva o bo. Klart allt detta får en att må skit??? Man behöver inte diagnos för det??
Exakt vad är så omöjligt att hantera i deras vardag? Hmm?
Inte ens hälften av de som fått adhd diagnos har adhd på riktigt.
???
Ja samhället har förändrat sig och det antagligen för att alla strävar efter mer och mer och mer och aldrig blir nöjd. Att vi påverkas av det glamorösa livet som flunsorna förmedlar. När man inte blir lycklig av att ha garderoben full, nyaste köksskåp, finaste bilen, största läpparna, rest till de mest exotiska öarna eller vad det nu kan vara och inser att man ändå inte är nöjd trots alla de fina tingen runt är det nog lätt att börja fundera varför man tappade fotfästet. Att synas och vara berömd är vad jag förstår något man tror ger respekt och beundran men tyvärr så är det ju tusentals av dessa individer som tävlar i den grenen. Tidens anda och krav folk sätter upp för sig själv eftersom man är rädd att vara annorlunda. Flocken har blivit stor när man hänger på nätet.
En diagnos måste alltid sättas i relation till samhället. Det betyder inte att den inte finns.
Skolan klarar inte av att anpassa sig till stökiga killar när de är 30 i klasserna. Då måste man lugna ner dem med medicin. Och föräldrarna är nöjda med att få en ”ursäkt” till dåligt beteende
Man får studera kurvan. När gick det upp?
Dessa psykdiagnoser är den RIKTIGA pandemin.
Är du rädd att bli smittad? Du verkar rätt ängslig.
Man behöver komma ihåg att diagnoser är inte något vi ”upptäckt” à la upptäckten av molekyler eller blodplättar eller whatever.
Det är ett tillstånd som läkare valt att namnge och samla i en grupp och det ändras hela tiden. Du kan alltså inte ”ha” odiagnostiserad ADHD. Antingen har du fått diagnosen eller inte. Däremot kan en läkare misstänka att du skulle passa in på den och föreslå att du utreder för att vara berättigad till vård och hjälp som man inte har råd att ge om inte problemen är av en viss grad.
Varför fler barn har problem idag kan nog ingen svara rakt på men det som är onormalt idag är normalt imorgon. Förhoppningsvis anpassar sig samhället i takt med att mänskliga beteenden förändras.
Det dom jag reagerade på var att Elaine skrev att hon fått 9 av 9 på alla skalor utom en där hon fått 8 av 9. Av olika ”symptom” alltså. Hon skulle alltså ha en väldigt ”extrem” ADHD, där det knappt går att få högre poäng. Men om hon ligger på toppen av skalan och ändå är så pass välfungerande, vad med de som överhuvudtaget inte får ihop sina liv med ADHD? Alltså, jag fattar naturligtvis att blogg inte visar upp allt. Med med nästintill full pott på skalan så hur klarar man att skriva bok, totalrenovera hus och ha hand om familj, författa blogginlägg och liknande? Menar inte att ifrågasätta henne och diagnosen, men har svårt att tänka mig att hon skulle ligga längst ut på spektrat, så att säga. Men någon får gärna förklara.
Dessutom klarat en utbildning?
Och pratar på TV4 om retorik!
Du menar hennes sk retorikutbildning? Den är inte jätteavancerad och det är ett skämt att hon kallar sig för retorikexpert. Hon är en sån lättviktare bland proffsen och jag tycker synd om alla som anlitar henne för dyra pengar.
Hon är antagligen intelligent och högpresterande. Jag har också klarat av högskoleutbildningar och varit lyckat utåt sett, men ingen har sett mig ligga gråtandes en hel helg av för mycket intryck. Som egenföretagare har ingen behövt ta ansvar för att jag kraschat. Ingen ser att jag inte orkar ha vänner i perioder. Ätstörningar, ångest, depressioner. Att någon är framgångsrik utåt betyder inte att de inte kämpar.
Och ingen visste hur urlakad och förstörd jag var när kom hem från jobbet efter 8 timmar av att gå in i en roll som normalt fungerande människa. Kunde inte ens förmå mig att laga middag vissa dagar för jag kunde omöjligt tänka ut vad jag skulle laga eftersom min hjärna hade fått fnatt.
Nej naturligtvis vet inte jag hur Elaine mår efter att ha jobbat hela dagen, varit med sina barn och träffat vänner på kvällen. Hon har kanske ADHD, det visar utredningen snart. Men jag har ändå svårt att se att en person som scorar så otroligt högt fungerar så pass väl. Vad med dem som inte klarat skolan alls, inte kan behålla ett jobb eller relationer, sköta sitt hem och hygien osv, alltså de som verkligen behöver konstant stöd. Är de helt ”off the scale” då, med tanke på att Elaine toppar skalan?
Om man jämför en person med autism, ingen som sitter här och skriver kan ju hävda att den ligger ytterst på autism-skalan eftersom det är ett rätt ”extremt” tillstånd.
Autism är ingen skala utan ett spektrum.
Asperger är ju vanligt bland läkare t ex. Det är mer komplext än många tror, tror jag.
Ja, kombon ADHD+autism hos kvinnor upptäcks ofta sent, och inte ovanligt att det feldiagnostiseras som bipolär typ 2.
Samsjukligheten är stor och det är mer vanligt att man missar diagnosen bipolär sjukdom som tillägg till adhd.
Är det därför många läkare är så känslokalla?
Läs på om Asperger
Exaaakt!!! TACK! Deras liv är så långt ifrån kaos man kan komma. De gör en sån jävla stor grej av att glömma nycklar eller barnens gympapåse. Snälla. Finns 35 saker på att göra listan är det FULLT RIMLIGT o naturligt att va lite disträ.
Elaine har dessutom GROVA trauman i bagaget. Klart som fan det påverkar koncentration, inlärning, minne osv när barn är med om fruktansvärda trauman o dagen efter bara går till skolan som om inget hänt.
SLUTA jaga diagnoser. Ens erfarenheter o upplevelser är VALID (vad är det på svenska?) oavsett.
Har följt Elaine i många år och tror faktiskt inte att hon har ADHD. Har aldrig tänkt på henne som en person med ADHD. Dock finns det studier som visar att symtomen på ADHD överensstämmer med beteenden som överlevare av trauma har. Som överlevare av trauma i barndomen känner jag igen mig i mycket av det Elaine beskriver men jag är definitivt ingen person som har ADHD. Och det säger ju sig självt att ett trauma sätter sina spår.
Vad bra, då är hon diagnostiserad nu då ?
Och många både barnläkare och läkare säger att våra hjärnor inte klarar av så mycket intryck, och många både barn och vuxna blir sådana av allt tittande på mobiler och plattor. Vi medicinerar många helt i onödan enligt dom för saker som förr inte ens hade varit ett problem.
Hörde om en psykiater (ADHD-utredare på BUP, SUS i Lund) muttra att välutbildade akademiker-föräldrar tjatade sig till ADHD-utredningar på sina uppenbart friska barn, i syfte att få en diagnos som en ”godtagbar förklaring” till varför barnen inte presterade så bra i skolan som dessa föräldrar förväntade sig. Psykiatern menade att dessa barnen inte hade ADHD, utan att de helt enkelt inte var särskilt intelligenta, dvs. hade den IQ som föräldrarna förväntade sig. Men detta faktum var omöjligt för föräldrarna att acceptera, utan då ”behövdes” en ADHD-diagnos för att med hjälp av den kunna ursäkta barnens tillkortakommanden i skolan osv.
Sen när barnen blir äldre och vill välja yrken där diagnos inte passar så vill de helt plötsligt ha tid hos läkare för att bli ”friskriven” diagnosen.
Ja, jag antar det kommer att bli så ?
Det är redan så.
Det är helt klart ett växande problem, ja. För även om det går att ta bort en diagnos har sjukvården inte resurser till det.
Har en nära anhörig som arbetat som psykiatriker som säger samma sak – föräldrarna tjatade för att få en diagnos och ville absolut inte diskutera kringliggande faktorer som ex sig själva, deras syn på sina barn eller hur deras föräldraskap påverkade barnet.
Fick de inte det svaret de ville ha gick de vidare till nästa läkare ??♀️ Sen finns det istället andra grupper i samhället där barnen verkligen skulle behöva hjälp, men där föräldrarna inte söker till vården pga okunskap, eller som inte tar emot hjälp från tex förskola/skola för att det tycker att de skäms, de vill inte att deras barn ska sticka ut.
Finns ju också de som menar att många, speciellt pojkar, inte alls har adhd. De är bara inte mogna att börja skolan när de är sju år. De har inte det som krävs för att sitta still och lyssna på en fröken en hel lektion. Så jämförs de med de mognare tjejerna i klassen och de vuxna vill sätta diagnos för att förklara.
Ligger nog mycket i det. Märker att barnen får svårt att varva ner efter att de kollat på skärmar.
Skulle vara ett svar till kommentaren ovan ??
Att sova var det bästa jag vet! Men min far skrek att jag var lat ! För många intryck för mig, tror jag nu! Äntligen kan jag bestämma över mitt eget liv o sover gärna från 21 till kl 11!
Jag fick remiss till att bli utredd om adhd (eller ADD) inom öppenpsykatrin. Jag gick på första besöket. Jag tackade nej till vidare utredning pga kände mig övervakad och instängd. Jag äter idag medicin för GAD men kände att utredningen tog mer än den gav. Tror det är viktigt att känna efter angående vad som sker efter utredningen. Dvs återbesök, medicinering osv. Alla är vi olika men i mitt fall tog det mer än det gav. Jag må ha ADD men inte på pappret…..
Hur får man egentligen en ADHD-diagnos?
Min sambo är i kö för utredning, men får bara veta att det är väldigt lång kö. Han har tidigare självmedicinerat med droger men har nu varit ren i ett år. Går hos psykolog som är den som har skickat in remissen. Han mår skit av att inte få mer hjälp och har stora problem att fungera i vardagen p.g.a. depression, ångest och som han förklarar det: Hundra tankar samtidigt och ingen förmåga att sortera dem.
En kompis till oss har varit i kö för ADHD-utredning i FYRA år. Hur får man diagnos egentligen så det går att gå vidare och få hjälp? Vart vänder sig influencers för det känns som att de får hjälp snabbare än vanliga dödliga?
Din sambo kan kontakta vården där han står i kö, berätta om hur dåligt han mår och att han är angelägen om utredningen. Eller be remitterande läkare (t ex från vårdcentralen) att stöta på. Man kan prioriteras upp i kön.
Tyvärr är köerna flera år långa, vilket gör att de som inte kan bekosta dem själva får vänta på tok förlänge. En diagnos krävs ofta för att få dem hjälp men behöver och det innebär att man får sätta allt annat på paus tills man vet.
Tragiskt att även detta ska vara en klassfråga.
Den hjälp man behöver… ska det stå!
Medicinen hjälper absolut, men jag måste tyvärr ändå göra Elaine besviken.. Medicinen gör inte jobbet åt dig så att säga! Du som person måste hitta fler verktyg eller strategier när det kommer till borttappade saker.. För mig är det fortfarande hundra tankar, trots medicin, men med knep som jag som människa använder så underlättar det! Lägg alltid sakerna på samma plats och jag skriver alltid ned de tankar som jag behöver genomföra på papper.. hjälper både skolmässigt och i vardagen! Det mest positiva med min Add medicin var att min ångest som var ständigt varje dag, helt plötsligt bara la sig! Underbar känsla, när man hittar rätt lösningar!
Ja, många med svårbehandlad ångest har en odiagnostiserad adhd och blir hjälpta av adhd-medicin.
Nu kanske det här har skrivits om förut men orkar ej läsa igenom alla kommentarer. Men jag har en sambo som jag TROR har add. Vi pratar rätt öppet om det om han oförmåga att planera, hålla fokus, glömska, etc etc. Men han själv ser detta inte som ett problem ”för det ger inga problem i vardagen”. Jag tänker bara ”nej, för det är för att jag fixar allt detta åt dig eller påminner dig om den ena eller andra saken”. Han är dessutom extremt lättkränkt så på en dålig dag kan en påminnelse vara helt fel medan på en bra dag vara en gudagåva typ. Vi har två skolbarn, så det krävs en hel del planerande och roddande. Vet inte ens vad jag vill med detta.. men hur ska man göra för få han att inse att hans problem är ändå rätt stora och han kanske behöver mer hjälp än av bara mig som håller rätt på honom?
Jag tycker du ska sluta fixa hans vardag och påminna honom om saker. Först då kommer han se att han har problem, när du slutar soppa undan dom åt honom. Sen måste han ta tag i det där själv och inse saker på egen hand. Förstår att det är lättare sagt än gjort när man har barn och lever tillsammans då du förstås inte vill att hans glömska mm ska drabba barnen. Men han måste förstå det den hårda vägen.
Den hårda vägen drabbar nog mig och barnen och mest så helt ärligt så orkar jag inte det.
Svarade, men det hamnade som en ny kommentar.
Tycker ändå du ska sluta påminna honom, även om det blir tufft. Annars lär han sig aldrig.
Alltså, jag tror inte att det här är något han kan lära sig. Jag tror bara att det här är något han är och jag undrar mest om någon har tips på hur man får sin partner att inse det och söka hjälp?
Om du drar det tyngsta lasset och känner att du inte orkar så kan du söka hjälp. Det finns en hel del hjälp man kan få och eftersom ni är en familj ”tvingas” han in i det också och behöver svara på de saker han inte gör och vad han har problem med. Det i kombination med att sluta hjälpa honom kan vara ett steg till hjälp för hela familjen. Har han add så kommer han inte ”lära sig den hårda vägen” men han kan börja förstå att han, och i förlängningen ni, har problem.
Hoppas det ordnar sig för er oavsett hur du väljer att göra!
Vad är det för hjälp? Och hur söker man? Vi är verkligen en välfungerande familj där han är den som har ett jobb där han jobbar heltid och drar in mkt pengar. Känns mest som att all hjälp man kan få är dom som är socialt utsatta utan jobb och inkomst?
Men det du beskrev är ju inte en välfungerande familj? Eller så här, den är välfungerande på bekostnad av dig – det är ju du som ser till att AB familjen rullar på. Du skrev att ni kan prata öppet om det här, men om ni kan prata öppet om det och han ändå inte ser ”problemet” så vet jag inte hur han själv skulle komma till insikt om att han behöver hjälp så länge du ändå fixar allt. Du kanske ska boka in ett samtal med en psykolog för egen del så kan du bolla dina funderingar, prata av dig, men även få hjälp med hur du ska gå vidare ?
Och, kom ihåg att inte bli den som drar det tyngsta lasset även när det gäller hans diagnos, om det nu skulle vara så att han får en. Det är alltför många kvinnor som projektleder även den biten, där mannen slipper vara delaktig för att förbättra situationen. Har sett alltför många kvinnor bli utbrända eller bittra för att de tar ansvar för precis allt, där mannen bara glider fram genom livet…
Min sambo har enligt psykolog och ”förutredning” ADD, men har ännu inte gjort den riktiga utredningen. Det enda jag kan säga är att din sambo måste vara med på noterna själv, annars fungerar det inte. Min sambo var i förnekelse under vårt förhållandes första år och jag drog ett alltför tungt lass innan jag drog i handbromsen och sa att det får vara nog. Tidigare behövde jag väcka honom innan jobbet eftersom han inte klarade av att gå upp i tid. Aldrig mer. Jag började strunta i det och lät honom försova sig tills han lärde sig.
Vi har barn i förskoleåldern och det är mycket pussel runt det. Vi har en kalender i köket där alla stora händelser står och det är bådas ansvar att fylla i det som påverkar vardagen. Det är allt från att en av oss vill hänga med en kompis så att den andra vet att den har ansvar för barn då till besök på BVC eller gemensamma middagar. Står inte händelsen i kalendern så finns det inte.
Vi har tydliga ansvarsområden i hemmet. Han tar alltid morgon och lämnar på förskola. Jag tar alltid eftermiddag och hämtar. Jag tar alltid tvätten. Han tar alltid maten. Sånt underlättar för han behöver inte ”se” vad som ska göras eller bli distraherad av andra sysslor. Sedan gör jag rätt mycket bakom kulisserna för att underlätta för honom. Till exempel när klär av barnet förskolekläderna så hänger jag nästa dags ytterkläder tillsammans på en krok i hallen så att allt kommer med nästa dag. Jag lägger i blöjor och extra ombyte i vagnen och säger till mannen att de ska lämnas på förskolan nästa dag.
Sedan får man inse att det är problem. Det viktiga är att sambon inser att det han inte gör måste göras av dig. Vi har massor med problem på grund av sambons ADD, men det fungerar eftersom han får svälja stoltheten och ta hjälp av de hjälpmedel som jag ger. Människor med diagnos är inte oförmögna att göra vissa saker, men de måste inse att de har svårigheter och vara beredda att jobba på att ta emot hjälp och hitta strategier för att få vardagen att fungera bättre. Sedan kan man som partner stötta och försöka göra livet lättare för dem I DEN MÅN MAN ORKAR, men det är inte värt att gå in i väggen för. Då är det lättare att vara ensamstående.
Läs på om add och adhd. Det finns mycket man kan göra som partner för att underlätta! Jag är själv den som har adhd i vårt förhållande och min man har verkligen varit fantastiskt stöttande. Inte att han gör allt för mig utan att han hjälper mig fixa grejer själv. Arbetsamt i början men värt det när man har det i system. Kolla gärna in ”how to ADHD” på Youtube, där förklarar de på ett lättillgängligt sätt hur och vad det löns att jobba med.
Speciellt. Merparten av mina straighta väninnors pojkvänner har också denna ”diagnos”….
Behöver verkligen inte vara ADD. Finns ju någonting som heter personlighetsdrag, icke att förglömma ? Så länge du curlar honom slipper han dessutom ta ansvar. Bekvämt och praktiskt.
Mitt råd: sluta genast upp med att underlätta för honom.
Absolut att det finns något så… men det här är något mer.. vi har varit tillsammans i snart 15 år. Kände även honom innan dess så vet hur han ”funkar”. Jag curlar inte alls, ställer krav, men får ställa krav varje dag om det ska funka, alltså inget som finns kvar i minnet till ”nästa gång” oavsett vad det är.
Växte upp med en bror som fick diagnosen Adhd runt 2004. Han kunde/kan få extrema aggressions utbrott där han slog sönder saker, hotade människor till livet och hade noll konsekvenstänk (slängde nästan in en trasa dränkt i bensin i vedspisen o fick raseri utbrott när pappa sa till honom). Hade polisen hemma x antal gånger för bråken spårade ut. Vi har ingen kontakta idag för han förstörde hela min barndom. Så jag har ingen positiv bild av adhd. Sedan kan de givetvis vara olika hos olika individer..
Jag fick diagnosen för 4 år sedan. (var 32 då) Det var inget jag sökte efter själv, utan sökte vård för mitt dåliga mående. Träffade en läkare som jag berättade för hur jag mår och varför hon ville göra en utredning. Jag hade tänkt i de banorna tidigare men min mamma sade: Nej! Du har INGEN Adhd! Jag: Men hur kommer det sig att jag aldrig gjort en läxa under hela min skoltid? Hon: Du är väl lat! (Jag som aldrig är stilla) Jag: Min ilska, som du t.o.m tog mig till läkaren för när jag var liten? Hon: Det är nått annat. Jag: Vadå? Hon: Någon personlighetsstörning.
Fick iaf diagnosen men den skavde i mig pga att jag inte är högljudd (som man tror att de med ADHD är), och jag valde att strunta i den. Behövde några år till för att få den att sjunka in och inse att jag inte kan leva såhär. Kreativ- my ass. Svårt när man inte kan tänka klart 1 tanke innan den klipps av. Får många kreativa tankar men de bara ploppar upp men jag har inte koncentrationen att tänka vidare på dem.
Alkoholmissbruk, matmissbruk, jobbmissbruk, träningsmissbruk. Allt samtidigt. Har brutit med precis hela min familj inklusive alla vänner. Som tur är har jag aldrig kommit i kontakt med droger, eller börjat spela.
Jag kan inte plocka undan efter mig, är inte fysiskt inkapabel men när jag har tagit fram något så är jag påväg mot nästa sak jag ska göra och det är inget jag skiter i medvetet. Konstant kaos. Fått skäll hela livet för att jag är ”slarvig”. Jag kan städa jättebra när jag väl gör det. Allt är extremt åt alla håll. Och klockan har vart min besatthet – så rädd att bli sen att jag alltid vart minst 30 minuter tidig. Måste alltid skynda mig så jag inte blir sen. Om jag börjar bli sen så är det början till slutet.
När jag gick på stan så tittade jag efter platser där jag kan sova när allt skiter sig, när jag tappar kontrollen fullständigt.
De där räkningarna… Jag har vart hos kronofogden några gånger redan…
Att skaffa barn har aldrig ens vart ett alternativ då jag inte ens kan ta hand om mig själv.
Vaknar 3-4 varje morgon för att min hjärna är så ivrig att få gå upp. SÅ trött men att ligga ned är inte ett alternativ, Har aldrig ens kunnat ligga ned när jag är jättesjuk eller bakfull. Och det konstanta raseriet.
Kontaktade psykiatrin för 1,5 år sedan. Då hade min tidigare mottagning stängts och den tidigare diagnosen fanns inte i min journal, mer än några anteckningar. Så jag fick göra om hela proceduren på ny mottagning, och fick diagnosen igen. Medelsvår kombinerad adhd. Fick medicin för 1 år sedan. Det är ju amfetaminpreparat och många får förhöjt blodtryck och puls.
Mitt sjönk dramatiskt. I början kände jag mig så seg, men insåg sedan att det var för att jag blev lugnare inuti. Slutade ha bråttom hela tiden. Är inte lika rädd att allt ska skita sig så att jag blir missbrukare på gatan.
Som någon sade ovanför så är medicinen inte ett botemedel, den tar inte bort Adhd, utan det är ett hjälpmedel. Jag kan fortfarande inte plocka undan efter mig, men en mitt raseri är helt borta. Mina missbruk är borta, Jag vaknar fortfarande tidigt. Min konstanta ångest är borta. Jag kan koncentrera mig bättre. Jag gråter inte av stress längre, har börjat bli sen och världen gick inte under.
Många kan säkert ha drag av adhd, men det måste vara en funktionsnedsättning för att det ska vara en diagnos.
Så himla fint att höra om din resa och att livet är en smula mer hanterbart nu. Förstår att det varit jättetufft. Tack för din ärlighet och all lycka till.
Add och borderline här 😉
Det känns som allt fokus går till att tala om hur sjuk och vilka bokstavskombinationer alla har istället för att tala om när vi är friska och när vi mår bra. Det blir som en pandemi i sig själv att alla ska må dåligt av olika skäl. Finns det några friska folk numera?
Jag stör mig såååå på människor som får en ADHD diagnos och sen skyller sitt dåliga beteende och allt dem gör på ”men jag har ADHD, det är inte mitt fel”.
En ADHD diagnos eller någon annan diagnos är ingen ursäkt för att bete sig illa, såra andra eller göra andra fel/misstag. De problem som man har pga sin ADHD diagnos är personens egna problem, det är något man själv måste jobba på, hitta verktyg och strategier för att få vardagen att fungera. Världen kan inte anpassa sig efter personen med ADHD.
Folk måste sluta använda sina diagnoser som ursäkt.
Jag tycker att det var extremt onödigt av BB att använda en referens som antyder att ADHD skulle vara en diagnos sprungen ur läkemedelsföretags girighet (detta eviga ogrundade tjat om läkemedelsindustrin, läs på!). Det är djupt olyckligt att ADHD diagnosen ständigt förminskas i olika sammanhang, så som i denna blogg av BB. Vi som har diagnosen har ingen som helst nytta eller glädje av det, vilket man verkar tro när i detta kommentarsfält. Ungefär 30% av alla dödsfall bland personer med ADHD beror på självmord. Varför då kan man fråga sig? Jo, för att personer med en ADHD-hjärna aldrig kan vila, har svårt att finna sina gränser, kan ha svårt med koncentration/inlärning, lever med en ständig inre/yttre hyperaktivitet som sliter ut både kropp och psyke. Att leva med ADHD är som att ha 1000 personer i sitt huvud som skriver dygnet runt, blandar med olika radiokanaler som spelar musik. Det är aldrig tyst i våra huvuden. Vi kan inte lägga oss ner och vila en stund för kroppen kryper och huvudet skriker. När människor säger att ADHD är en superkraft så refererar de till detta stadie av gränslös aktivitet som vi inte kan stänga av, som jagar oss att sysselsätta oss med saker för att inte drivas till vansinne. Och eftersom att vi inte kan känna var gränsen för vår ork går smäller vi in i väggen, går sönder och blir deprimerade. När vi förklarar våra problem förminskas dem av korkade idioter som säger ”Alla har lite ADHD”, ”Men du gör ju saker, då kan du ju inte må så dåligt?” osv osv.
Människor verkar även ha stora problem med att särskilja ADHD från personlighet. Man har en bild av att alla med ADHD är extroverta psykfall som aldrig slutar prata, hoppar bungyjump eller tvångsmässigt säger allt de tänker. Det stämmer överhuvudtaget inte på majoriteten. Det är ungefär som andra stereotyper som vi blir itutade ex. att alla tjocka är korkade, att kvinnor inte kan köra bil, att män är hårda och tuffa.
Jag önskar från djupet av mitt hjärta att ni som uttrycker er så vårdslöst, och med en sådan enorm okunskap om ADHD, får ett barn med diagnosen. Då får ni uppleva det enorma helvete diagnosen innebär. Jag skulle ge vad som helst för att få leva en dag utan skriken i huvudet och kliandet i kroppen. Men det förstår inte människor som väljer att lyssna på sin egen dumhet istället för att ta in kunskap och erfarenhet om sin omvärld. Ett nyårslöfte kan bli att bli bättre människor
Tack ?
”Att leva med ADHD är som att ha 1000 personer i sitt huvud som skriker dygnet runt, blandar med olika radiokanaler som spelar musik. Det är aldrig tyst i våra huvuden. ”
Jag börjar nästan gråta av din klockrena beskrivning av mig. <3
Min neuropsykiatriska utredning var något av det tuffaste jag gått igenom, och det handlade inte om ett besök med psykolog på 1-2 timmar och så var det klart.
Jag fick träffa 2 olika psykologer samt medverkade alltid en psykiatriker. Det var heller aldrig något ”trevligt” utan jag satt och grät, medan psykologen pressade mig ”Varför gråter du just nu? Varför tror du att du gråter??”.
Fick diagnoserna ADHD och autism, 27 år gammal. Att få diagnoserna var inte slutdestinationen. Det var bara början till att få rätt hjälp.
I tre års tid har jag gått hos logoped, sjukgymnast, arbetsterapeut, går igenom KBT med min psykolog, deltagit i gruppterapi.
Mina diagnoser kan förklara varför det gått som ger gjort i mitt liv men de är ingen ursäkt. Mina diagnoser är inte till för att jag ska kunna använda dem som scapegoat, även om jag skulle kunna många gånger då folk har något bild av att autistiska människor är så ”pure”.
Det känns ibland att vissa människor söker diagnoser, får sin diagnos och sedan använder den för att slippa ta ansvar för sina handlingar. Detta sprider en bild av att NPF-personer inte kan få samma respekt som vuxen, vi blir daltade med eller rent av inte litade på.
autism och adhd är inte vapen.
Är det bara jag som tycker att det är konstigt att så många vill bli utredda och FÅ en diagnos? Nästan som att det är prestige i att ha just ADHD. Jag har med största sannolikhet ADHD. Både läkare, psykologer, KBT-terapeuter mm har gett mig rådet att göra en utredning. Men jag känner VARFÖR? Jag vet i princip att det är det jag har. Jag har läst hur det är att leva med ADHD. Olika svårigheter, tips osv för att att förstå det bättre, för att förstå MIG bättre och för att underlätta för mig själv i vardagen. Bara för att jag får en diagnos på ett papper så kommer ju inte min värld förändras för det. Jag kommer inte vilja äta mediciner då jag någonstans älskar att jag är den jag är, med alla tokigheter det medför, både bra och dåliga. 🙂 Skulle jättegärna vilja höra hur ni andra tänker.
GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA! ✨??⭐???
Jag tänker att du förmodligen inte har Adhd då.
För mig är det som att säga: Jag har inga ben, men jag vill inte ha proteser för jag älskar att det ser så tokigt ut när jag släpar mig fram på gatan!!
Adhd är en funktionsnedsättning. Inte att man pratar lite för mycket eller är högljudd.
När jag skulle göra ett ”test” bla om hälsoångest så scorade jag ”alla rätt” på just adhd delen. Tror heller inte terapeuter, läkare och psykologer hade ansett att jag behöver utredas om de inte trott att jag har det. Mitt problem är inte att jag pratar för mycket eller är högljudd. Jag pratade extremt mycket ja. Men mina ”problem” är större än så. Bara för att jag väljer att inte vilja ha medicin betyder det ju inte per automatik att jag INTE har en diagnos.