När blåsaren blir blåst

Förstår ni hur mycket struktur det krävs för att genomföra en sådan här blåsning?
Herregud, vad många tillfällen det måste funnits för att alltsammans skulle avslöjas?
Bra jobbat, kompisgänget!

Vissa skulle bli tårögd av glädje och kärlek att överraskas på det här viset, medan andra inte uppskattar överraskningar riktigt lika mycket. 
Kan det vara vi med extremt kontrollbehov?
Eller vi som alltid har ett kommentarsfält att hålla reda på? 😉

48 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Vilka underbara vänner!

    Och ni här inne som påstod LD hade tröttnat på Fayme hade fel ser jag ?

    Hahaha- ja herre gud! jag skulle i alla fall aldrig få tummen ur o planera o greja så där! av bilderna att döma såg dom ut att ha jättekul! vilken blåsning att båda två blev lurade sådär!

    Jag är nöjd om jag får en muffins o puss på kinden jag. ♥

    Lite OT, men vet någon varför Anna ”apansattigranen” inte längre verkar ha kvar sitt instagramkonto?

      Testa Annasuvannadeebang

        Det är det kontot som är borta.

    Hur många här håller med om att det är relationer som betyder något i livet och hur många tycker att det inte nödvändigtvis behöver vara så?

    Oavsett vad du svarar, vilka relationer värderar du högst och varför?

      Relationen med sig själv är viktigast. Tyvärr är min väldigt dålig och abusive, vilket så klart påverkar allt annat.

        Förlåt men typiskt dagens svenskar? ?

        RElaTiOneN mED miG SJÄlV äR viKtiGAsT

          Förlåt men på vilket sätt är det en svensk grej att säga ?

            För att normala människor ser relationer med andra som det man menar med relationer.

              Ja okej då… Afghanistan: ”relationen med min pappa och bröder är viktigast så jag inte blir utsatt för hedersrelaterat brott”.
              Japan: ”relationen till min chef”
              Polen: ”relationen till min präst”

              Ett privilegium att välja själv är svenskt!

      Självklart är det relationer till andra som betyder mest! Både familj- och vänskapsrelationer.

      Känns tyvärr som att relationer är något ”slit- och släng” i dagens samhälle, något som ses ganska lättvindigt på. (inte alla osv)

      Jag värderar bra och genuina relationer. Viktigt att inte hålla fast för principens skull utan släppa när tiden är kommen. Vissa relationer har man en stund och andra för livet.

      När jag var yngre anpassade jag mig efter alla. Nu, speciellt efter att ha drabbats av cancer, har jag insett att jag är den viktigaste i mitt liv. Jag skulle kunna ta en kula när som helst för mitt barn (jag menar det), men om inte jag mår bra blir jag ingen bra förälder eller partner. Jag har tidigare gett allt till partner och barn, även när orken egentligen varit slut. När jag var ensamstående, plugga heltid och pengarna inte räckte till var jag tvungen att ha två extrajobb för att få ekonomin att gå runt. Det var ohållbart. Därför är JAG viktigast, för att kunna vara viktig och bra för de som jag älskar. Jag tog examen för ett tiotal år sedan, går i terapi och det har fått mig att lära mig att det inte är fel att ibland prioritera sig själv och sina behov. Speciellt inte om barnen snart är vuxna.

    Är det någon mer än jag som känner sig helt ensam? Har mina föräldrar(<3), men inga syskon/släkt och några ytligt bekanta vänner.
    Jag håller nog med om att relationer är det viktigaste av allt, därför känns allt så deppigt

      Jag känner mig också ensam. Saknar ursprungsfamilj och känner mig vilsen trots vissa andra bra relationer. Jag vågar inte öppna mig för andra och då blir alla relationer lidande.

      Här är en till i samma situation… Förstår precis hur du menar.

      Känner mig också ensam. Har min sambo och barn men inga vänner knappt. Och veranda gång jag träffar gamla bekanta eller nya personer så är det bara jag som ställer frågor eller verkar intresserad. Aldrig någon som frågar mig något eller verkar vilja veta något om mig, antar jag är världens mest tråkiga person, vad vet jag ??‍♀️

      Samma här. Bor inte längre i min hemstad och de vänner jag har gör sitt. Så jag spenderar ännu en helg ensam.

      Samma här!! Jag är nära mina föräldrar som bor ca 3 timmar bort. Inga nära vänner eller så. Har någon enstaka vän som bor i annan stad som jag kan träffa ett par gånger om året men utöver det nästan ingenting. Några fina kollegor på jobbet som jag är glad för men vi umgås sällan utanför jobbet.

      Är 25, har tidigare varit mer social och ute mycket men numera sitter jag verkligen bara hemma nästan all tid som jag inte jobbar. Och då jobbar jag bara mer och mer istället. Tycker också relationer är så viktigt och en så stor del av livet, drömmer om att träffa någon och få barn men det känns mer och mer avlägset..

      Samma här. Suttit och gråtit över detta idag inför min stackars sambo ?

        Det är väl mer synd om dig som var så ledsen. Skit i din sambo och förminska inte dina känslor.

    Jag kan bli så sjukt avundsjuk på sånt här. Tänk att ha ett gäng som anstränger sig så för en?

    När jag fyllde 40 förra året så fick jag en middag på stan av en barndomskompis. Glad blev jag! Det tråkiga är ju bara att den inte blivit av. Har liksom hunnit fylla år igen ? Och jag är ingen som kräver in presenter så kan inte med att ta upp det. Jag tolkar det mest som att hon egentligen inte vill och då hade jag hellre sett att hon inte sagt nåt.

      Det var ju Corona…

        Jo, men i mitt fall tror jag inte det gjort nån skillnad.

        Men snälla, man kunde äta middag ute trots corona.

      Fyllde också 40 förra året, fick två sms på hela dagen och inga presenter. Så himla deppigt. Jag tycker det är oerhört svårt att bygga relationer nu som vuxen. Alla jag möter i olika sammanhang är trevliga men de verkar inte behöva fler vänner. Jag drömmer om att kunna ringa upp någon för en promenad, en fika eller något.

      Och hon kanske tolkar det faktum att du inte krävt in den som att du inte vill gå på middag med henne. Status Quo.

      Enklast är nog att prata med personen i fråga.

        Enklast vet jag inte, men en lösning jag självklart funderat på.

        Men brukar man (”man”) påminna om presenter som på nåt sätt utlovats men som av någon anledning inte infriats eller lämnats över? Funkar det så? Känner mig som en alien när det gäller sociala grejer som att jag inte fattar hur saker går till.

    Älskar ensamheten!

      Håller med. Ensamheten är det bästa som finns. Relationer är överskattat.

        Den självvalda ensamheten ja men den ofrivilliga är fruktansvärd.

          Världen är full av folk. Prata med dem på buss, gathörn, tbanan, restauranger, livsmedelshallar osv,osv. Det är skoj. Man blir mindre ensam och mår bättre

            Gör många handlar det om relationer och inte flyktiga samtal med främmande. Trevligt det med men inte samma sak.

              Flyktiga samtal med främlingar är vad som ger psykiskt välmående till väldigt många. I Sverige är allt fokus på ”bästisar” och exkluderande relationer, och man struntar fullständigt i folk man inte känner sedan tidigare, pratar inte med okända, bjuder inte in okända. Jättetråkigt.

    Relationer är viktigast av allt. Var rädd om dina nära och kära. Dom du bryr dig om. Ge kärlek, var generös. Inget betyder något annat.

    Fast nu förstår väl alla att detta är content? Eller? Sannolikheten för att de få vänner Blomberg har skulle kunna dela upp sig på två chattgrupper och luras är minimal. Gå inte på allt och ffa ni som känner sig er ensamma: nej, det är ni inte i jämförelse. För hur kul är det med vänner som bara är content? Tänkte just det.

      Jag hatar överraskningar. Förstår att tanken är fin, men personligen hade jag hatat att bli överraskad. De försökte överraska mig när jag fyllde 10 och efter det så är det bara ”nej, inget oväntat till henne”. Haha! Kontrollfreak. Jag är sån som vill ha minutschema över vad som ska hända.

      Fast vad vet du om hennes vänkrets? Jag har inte alls fått intrycket att det handlar om content. Tycker hennes vänner verkar väldigt genuina.

        Alla som är där (utom någon släkting till Fayme) är ju typ Instagramfeminister, hur genuin vänskap är det? Alla är där för att kunna dela varandras inlägg.

      Tänker samma, och varje skål och paketöppning sker med tanken att följarna ska se och gilla. Tack och lov att ingen av mina vänner tar bilder och lägger upp när vi firar varandra. Så stelt!

        Jo men är det konstigt att man skapar content av sitt vardagsliv som instagrammare?

      Fast flera av de på festen är ju människor LD känt och umgåtts med i flera år? . Och majoriteten har jag aldrig ens hört talas om annat än från hennes Instagram. Vilka mer än typ Stina är kändis?

      Låter jävligt långsökt att nån random okänd kvinna skulle ha styrt upp nåt för att skapa content åt nån annan. Eller menar du att fayme och LD visste om och drog i trådarna?

      Jag luktar avundsjuka här.

      100% att denna kommentar är skriven av Cissi Wallin. Kram

    Jag och min man planerade i största hemlighet att gifta oss i hemlighet. Två vittnen visste om bröllopsplanerna. Våra barn fick veta samma dag.
    När ögonblicket är kommet och vi står med vittne och borgenären så kommer 70 nära och kära fram från sitt gömsle och överraskar min man och barnen. Han anade inget men vilket stök med att va tyst. Fantastisk dag! 🙂

      Din man ville gifta sig i hemlighet men du drog dit 70 pers? Eller har jag missförstått? ?

        Turen är att jag känner min karl rätt så bra. Han blev jätteglad över mitt tilltag. Vi hade en grym kväll med nära och kära. 🙂

    Låter oerhört trist med en borgenär på en vigsel.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.