Jag funderar mycket på mitt utseende om dagarna. Tycker inte att något i garderoben är jag längre. Inte för att jag vet vem jag är. Men allt känns bara fel. Hade det varit rimligt (och miljövänligt) hade jag köpt en ny garderob. Inte för att jag vet vad jag skulle köpa visserligen.
Går och fönstershoppar om dagarna för att ha något att göra och känner mig bara förvirrad. Vad tycker jag är fint?
Vem är jag?Jag tog bort mina påbyggda naglar häromdagen.
Tycker jag ens det är fint med naglar längre. Gör jag det för att det är något jag vill, eller för att det blivit något jag bara gör.
[…] Jag har inte varit hos frisören sedan innan Henri föddes och det är verkligen dags egentligen. Men jag vet inte om jag orkar lägga en massa timmar på det just nu.
[…] Ja, ni hör ju. Jag vet ingenting. Jag vet bara att jag saknar att känna mig fin. Bara det att fin kanske är något annat just nu. Eller är så är det inte det.
Trodde jag skulle komma till någon slutsats när jag skrivit ner allt det där, men är om möjligt ännu mer förvirrad. // Egoina
Egoina är förvirrad till max.
Vem är hon?
Vad vill hon?
Vill hon någonting?
Blond? Inte blond?
Naglar? Inte naglar?
Kläder? Inte kläder? (Eller ja, inte ”inte kläder” utan vad för kläder, nya kläder?)
Är det här en vanlig fas att hamna i när man fått barn?
Frågar åt en kompis (min kompis Egoina då alltså).
Har ni några tips och trix?
Föregående inlägg 
Japp. Nu är mina barn 2 och 3 år, men vet fortfarande inte vad jag har för klädstil. Vet knappt vad jag tycker är fint längre.
Sånna tankar har jag typ för varje säsong. Vem är jag och vem vill jag vara stilmässigt?
Just nu sitter jag med en bebis som är 1 månad och funderar på vilken mamma jag vill vara. Sportig mamma? Sexig mamma? Basic mamma? Det är lite som Spice girls ?♀️?
Aldrig tänkt så, bara flytit med som förr. Samma person men med en person som är viktigare än en själv. Den skillnaden.
Likadant för mig när det begav sig.
Barnet är ju fullkomligt nöjd med en trygg mamma..
Fast detta handlade ju inte om barnet?
Så klart! Men mamman kanske inte är det.
Fastnade också i sånt. Och nu några år senare är jag fast i det igen, som 42. Vill inte se ut som en kärring och vill inte råka klä mig ”för ungt” så att säga.
Precis samma för mig! Efter att barnen kom var jag helförvirrad i några år. Nu när barnen närmar sig 10 år, och jag har passerat 40, är jag återigen helt förvirrad kring min stil. Precis som du säger så är det balansgången mellan tant och tonåring som är knepig…
Ingen i hela världen inbillar sig något annat heller.
Eller tror du Egoina har klädkris för att hon känner att hennes bebis granskar hennes stil med skeptiska ögon?
Hahaha så dryg unge liksom.. ?
Ibland tänker jag att en del har alldeles för mycket tid att tänka…
Det handlar nog mer om hur man är som person. Jag är introvert och tänker extremt mycket på ALLT vare sig jag egentligen har tid för det eller ej.
Det kan lätt bli så när man har fått barn, plötsligt så har man väldigt mycket tid till att tänka på saker som man kanske aldrig har tänkt på innan. Det är säkert jättemånga som tycker det är mysigt att vara mammaledig, själv blev jag lite småknäpp eftersom jag plötsligt hade massa tid till att tänka.
Och en del har alldeles för lite tid att tänka *host*…
Ja! Verkligen?
Den totala tankemängden kanske egentligen är helt rimlig – bara att den är så skevt fördelad!
Det är ändå ngt att tänka kring…
Ja föräldraledighet går väl ut på att spendera hela dagarna med sin bebis och är den inne i en lugn/sömnig period så blir det nog gott om tid över. Måste vara skönt.
Det går nog lite i vågor- ibland får jag lite idéer och inspireras.
Sen står jag i affären och pockar fram en tröja, ”men den här var ju snygg”.
Och inser sen att det är för att jag har en exakt likadan hemma (neutral, bekväm och gosig)
Därefter faller jag till föga och inser att nej, jag kommer aldrig vara flashig, nytänkande eller poppig, det är svårt att kombinera med kläder och skor vars första prioriterade egenskap är att de skall vara bekväma
Exakt så för mig med. Blir liksom snäva ramar när man i praktiken aldrig använder något opraktiskt/ obekvämt ändå.
Inte bara av praktiska skäl utan känner mig också liksom utspökad i sånt.
Man MÅSTE kunna sitta ner och käka trerätters utan att behöva ”toppandas”!
Livet är för kort för onda tår och instängda magar 🙂
Fick barn i januari och känner exakt likadant ? tror det handlar mycket om att inget i min garderob passar längre, har rensat ut 4/5 av den för att jag gått från storlek 38 till 42. Har försökt köpa lite nytt men sånt jag trivts i innan passar inte på samma sätt längre (typ tight och högmidjat) så nu vet jag typ inte hur man shoppar längre för allt jag tidigare tyckt är fint tycker jag inte längre passar min nya kropp. plus att man konstant måste tänka på att allt ska vara amningsvänligt samt får panik om något är det minst obekvämt. låter som lyxproblem men det är faktiskt jättejobbigt haha
Jag känner rätt ofta att kläderna i butik antingen är för ”unga” eller för tantiga för mig. Så det blir bara enkla basgrejer. Det känns tråkigt, jag skulle vilja ha något roligt också, men ingenting funkar längre.
Tycker det unga modet kan vara skitsnyggt, så även det mer tantiga…men passar det på mig? Jag vet inte. Är nybliven 30åring, hur ska man klä sig egentligen, vad ska man ha för frisyr, smink vaaaaaad?! Hur ser man ut som sin ålder?
Så det här med förvirring om vem man är har inte bara med barnskaffande att göra??
Det där med naglarna känns som en trendsak. Är man inte bara sjukt trött på att se långa naglar? En fin manikyr och eventuellt schellack känns så mycket fräschare än dessa klor som varit trendiga. Precis som fransarna för några år sedan.
Helt enig! Tycker det ser så ofräscht ut med långa naglar, inklusive sådana naturliga som Egoina och ex. Bianca brukar göra. Enda som är fint är en mer klassisk fransk manikyr på naturliga naglar eller en tipp. Eller helt naturligt/nagellack. Tycker det ser så konstigt ut med den där tjocka nageln..
Det är väl jättevanligt efter barn. Kroppen förändras och man känner sig kanske inte riktigt som sig själv i den. De första månaderna är det lätt att bli 100% mamma/omvårdnadsperson och liksom sluta fundera på vad man själv vill. Sedan blir det en stress i sig att man känner sig ful eller bara ”inte som mig själv”. Dags att boka en klipptid och kanske shoppa med en vän, mama needs some me-time!
Jaa men precis… jag fick två barn tätt och var då hemma i ca 3 år, och efter det pluggade jag distans i ytterligare 3 år. Kom ut på andra sidan som en oformlig blobb i mjukiskläder. Jättesvårt att hitta nåt man är bekväm med.
Kan tänka mig att det längst därinne uppstått en aningens liten insikt om att yta och konsumtion inte är det viktigaste här i livet utan endast ger lyckokickar för stunden.
Jag skulle gärna ha lite stiliga kläder. Men känns så onödigt att köpa massa nya grejer man vet producerats på ett dåligt vis, och jag är för lat för att orka leta upp snygga kläder second hand.
En sak om jag var en person som visste exakt vad jag ville ha och att det där nya inköpet skulle nötas och älskas tills sista tråd. Men det är jag dålig på: jag köper något och sen trivs jag häften av gångerna ganska dåligt i det.
Han säger ju i media att han är lycklig. Så då är det ju bara bra – idol eller ej.
Skönt ändå att inte ha större problem än så. Hoppas krisen med naglarna löser sig.
Fy vad trött jag är på så grunda människor som inte inser att livet är en blandning av högt och lågt. Ibland sörjer man någon man älskar i hela sitt liv och ibland funderar man på vilken klädstil man ska köra på till sommaren.
Hur klarar du av att existera om du enbart är på de mörkaste platserna i ditt hjärta hela tiden? Eller är det helt enkelt så att du helt saknar självinsikt?
Nej man får ju lätta upp mörkret lite med att fundera på om man ska ha långa eller korta naglar.
Du löser ju uppenbarligen inte egoinas blogg om du tror hennes största bekymmer är henne naglar….
Hennes sambo såg ganska stel ut igår när de överraskade honom på födelsedagen. Jag hatar överraskningar och hade hanterat det lika illa men jag hade inte uppskattat om min sambo postade det.
det var så jääävla stelt. Men jag fattar inte, det var liskom ingen där.. mer än två personer? 😛
Stelaste kramarna ?
Hahaha var tvungen att kolla nu också, fy vad stelt! För det första känns han inte som en person som uppskattar överraskningar överlag, men när det är så få personer blir det ju ännu värre ?
Alltså vanliga ❤️ Korta ❤️ Olackade ❤️ naglar är det enda fräscha och fina.