Alexandra Brings husrenovering

 

Alexandra Bring delar sin och makens husrenovering, och det här är verkligen en renovering i min smak. Där allt kan hända och där man tar till vara på det som finns!
Med att allt kan hända menar jag alltså att renoveringen blir personlig och kanske till och med kommer med tips, tricks och inspiration som en annan också kan använda, till skillnad från de vanliga ”flunsrenoveringarna” där man ser ”före” och sen efter några månader så ser alla boenden mer eller mindre likadana ut. Fjorton nyanser av vitt och beige och med stuckatur och marmor överallt.

Alexandras sätt att renovera är både intressant OCH hållbart!
Det ska bli SÅ kul att följa! ?

75 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Pax för att inte sitta på platsen där bordet saknar ben.

      Man får hoppas att det ska lagas innan det används?

        Lagas?? Det är ett klaffbord som kan stå intill en vägg, det är inte trasigt!

    Förstår inte riktigt det här med att det är sååååå tråkigt och opersonligt med vitt/beige/grått! Personligen ser jag absolut noll mys i tex LD och faymes inredningsstil. Plottrigt och panik överallt, känner noll lugn över att vistas i ett sådant ”personligt” hem.

      Inte jag heller. Plotter och skrikiga mönster/färger är inte synonymt med ”personligt”

        Det är det nog ingen som hävdar heller?

        Däremot blir det ju personligt med saker/möbler/tapeter/konst som du själv valt ut allt eftersom. Att bara peka på en bild i en inredningskatalog och möblera utifrån det är inte personligt.

          Men då blir det ju helt fel att utgå från att ”vita hem” är opersonliga eftersom den som bor där mycket möjligt kan ha valt ut det med samma omsorg (utefter vad den själv vill ha i sitt hem) som någon med färgglada möbler, tapeter, konst osv.

            Det säger väl sig självt att det krävs mer av en att välja ut tapeter och färger som matchar än att bara måla vitt överallt?

              Nej, tvärt om skulle jag säga. Vitt är svårt att matcha med vitt. Olika nyanser kan skära sig precis lika mycket som två grälla tapeter, men det är svårare att se med hjälp av små färgprover.

              Det gör det väl inte. Personen med tapeten kanske bara har valt tapeten och sedan köpt det som var närmst till hands på Ikea. Och personen med de vita väggarna kanske lagt ner massor med tid och energi på att hitta tavlor, soffkuddar, möbler, mattor etc som den gillar.

              Men det är väl mer än tapeter som väljs i ett hem? Och i mina ögon så verkar det krävas ganska lite eftersom det är just det, omatchade färger (i mitt tycke) i många av dessa ”personliga hem”. Lite som att man blundat och pekat på random tapeter och färger.

              Nåja, vi behöver inte vara överens. Jag trivs bra i mitt vita och moderna hem, om det ser opersonligt ut från någon som inte kan bakgrunden till mina inredningsdetaljer så får det vara så. De betyder mycket för mig ändå.

                Tapeter var givetvis ett exempel. Applicera samma resonemang på möbler och textiler: svårare att matcha olika färger och material, lättare att köra vita möbler överallt med typ beiga kuddar.

                  Fast jag tycker inte att hem a la Lady Dahmer är matchade. Jag tycker de ser ut som att man har köpt ett antal saker oberoende av varandra sen så får de vara där oavsett färgskala. Eller som om man har blundat och valt i olika inredningsbutiker och sen lagt ihop allt.

                    Nej LD:s hem är väl knappast matchat men däremot finns det ju andra som får sina hem harmoniska trots att de innehåller en del färger. Det upplever jag kräver en skicklighet som jag är mer imponerad av än någon som bara kör vitt och avskalat.

                    Sen tycker jag självklart man ska göra precis som man vill i sitt eget hem. Bara att jag kanske är mer imponerad av vissa personers stilkänsla än andras.

                      Jo fast då handlar det väl mer om just känsla för stil och inte personlighet.

                  Fast huruvida ett hem är personligt eller inte kan väl omöjligt handla om hur svårt det har varit att matcha soffkuddar med gardiner?! Om man har en avskalad minimalistisk stil så blir ju ett sådant hem personligt oavsett vad någon med mångfärgade medaljongtapeter tycker om det.

              Fast matcha är ju precis vad det inte gör, LD och fayme har ju absolut ingenting i sitt hem som faktiskt passar ihop. Det är bara en explosion utav färger och mönster.

                Tycker de har en röd tråd. Äldre, gedigna trämöbler ihop med mörka/dova färger och mycket växter. Gulddetaljer. Mycket morristapeter också.

                Men diskussionen gällde väl personligt/opersonligt och inte hur bra folk är på att matcha.

                  Fast det folk verkar glömma är att en viss stil är inne i en viss grupp människor och en viss stil i en annan grupp människor.

                  Lite som när folk med kånkenväskor ojar sig över att en annan grupp människor har gucciväskor. Bara olika märken som är aktuella och status.

                    Absolut, fast LD har ju mycket tex konst som speglar henne? Egenmålade tavlor, Dr Who affischer, mycket krucifix, feministisk konst osv. Skulle absolut säga att det är en personlig inredning!

                      Feministisk konst har typ alla instafeminister som jag följer. Samma motiv också, tryck som de köper från olika konstnärer och konton. Ofta från varandra.

                      Aha, har mest sett målade tavlor hos LD.

                      Doctor Who.

                  Den röda tråden är att allt ser ut som ett loppisfynd. Det är den enda tråden som finns hos dem.
                  Och hur personligt är det egentligen?

              Mina väggar är vitmålade. Men jäklar vad jag lagt ner tid med annat.
              Handtagen till köksluckorna är beställda från england och handgjorda. Soffan behövde jag vänta 12 veckor på att få (detta var långt innan covid och leveransproblem).
              I tavelramarna hänger fotokonst. Fotografier jag själv tagit från olika perioder i liver, som jag förstorat upp. Tavelramarna är dessutom tillverkade i en riktig tavelverkstad.
              De tre växterna jag har i fönstret är växter som levt i 36 resp. 24 år.
              Allt från besticklåda till salt/pepparkvar, hushållspapperhållare, tvåpump och krokar på väggen går i samma stuk. Jag överdriver inte när jag säger att det tagit i genomsnitt två månader för varje pryl att hitta.

              Ingenting i mitt hem kommer innanför dörren om det inte har ett syfte, kommer att användas regelbundet och matchar med övrig inredning.

              Dessutom är det rätt svårt att matcha vita prylar med en vit vägg, för det finns miljoner nyanser av vitt. En vit grej med för mycket gult i sig ser på riktigt nikotinskadat ut om man sätter det mot väggen.

                Pretto much

                  Vad får dig att tro det? Och framförallt, vad får dig att säga så?

        Personligt tycker jag att ett hem blir när man bryter lite mot vad som anses matcha och istället har saker som man älskar. Kanske lite ärvda möbler, en möbel man egentligen kanske inte tycker är så fin men som alltid stod i mormors sommarhus och därför symboliserar någonting, något man hittat second hand och något man köpt nytt när man tokgillade lila en period. Ett personligt hem behöver absolut inte vara ett särskilt fint hem, men de känns för mig mer hemtrevliga än allt för genomtänkta hem där man bara använder en viss färgskala. Personligt för mig är även att ha framme saker som man använder mycket även om de inte passar in och att ha böcker i sin bokhylla och inte bara en massa krafs som ska fina.

        Det är en svår konst att lyckas blanda personligt, hemtrevligt och snyggt, få klarar det.

          I sådana fall vill jag absolut inte ha ett ’personligt’ hem.

            K ?

      Jag skulle också få kli i kroppen av ett så plottrigt hem. Mitt hem är beiget och vitt och någon matta och kudde i färg typ. Inte överbelamrat med prydnader och annat krafs utan enstaka fina saker framme bara. Hatar även bokhyllor som är fulla av böcker, ser bara dammigt ut tycker jag och inte det minsta trevligt och mysigt. Vet att det är en sak som ofta ifrågasätts, hem utan böcker synligt. (Däremot läser jag väldigt mycket) Tråkigt om andra tycker att mitt hem är opersonligt och kallt men jag trivs toppen där, finns inget hem jag hellre skulle bo än i mitt. Och eftersom jag bor ensam så får jag välja helt fritt hur det ska se ut. Underbart!!

        När du säger att du läser mycket, menar du lyssna på ljudbok?

          Nej jag menar läsa. Jag lånar på biblioteket eller läser (!) e-böcker. Att lyssna är inte min grej, jag lyckas inte hålla fokus då och börjar tänka på annat.

        Om du har barn ska du ju ställa de böcker du läser i en bokhylla. Enligt statistiska undersökningar är det antalet hyllmeter böcker som finns i ett barns hem det som mest påverkar hur mycket barnet kommer att läsa.

          ”Correlation does not imply causation”

          Statistiskt finns det en mycket stark korrelation mellan glassförsäljning och drunkningsolyckor!! Drunknar man alltså av att äta glass? Nej, man behöver kontrollera för andra variabler såsom värme för att förstå orsakasambandet. Kontrollerar man för övriga variabler såsom föräldrars utbildningsnivå, antal timmar föräldrar spenderar med att läsa för barnet, spenderar på biblioteket och spenderar med att uppmuntra barnet till läsning vågar jag påstå att vi kan finna den verkliga orsaken till barnets läsande. Hyllmeter med böcker har statistisk ett samband med barnets läsande, ja, men det är en vanlig tankevurpa att få för sig att korrelation mellan två variabler = direkt orsakar varandra

      Kan det ha att göra med att det inte är ditt plotter? Jag själv har lite samma stuk hemma, dock betydligt mindre. Men när jag ser sakerna ser jag ju minnen med, som två tavlor som är ärvda av mormor, eller kopparna jag fyndade utanför Göteborg, eller böckerna jag fått av mamma. Det som känns väldigt jag.

        Men någon vet ju inte vilka saker det är i mitt vita hem som betyder något för mig. Jag har en kristallvas på en bänk som jag har ärvt av farmor, hon fick den av farfar när de varit gifta i ett år. Jag har också en ljusstake (design) som jag fick av en vän när jag tog min examen, vi pluggade ihop och den ljusstaken påminner om allt slit vi lagt ner tillsammans. En tavla köpte jag på en resa som jag gjorde med min syster och den hänger i min vita hall, och färgerna i tavlan har fått bestämma färgerna på övriga (fåtalet) inredningsdetaljer i hallen, inredningen där utgår från tavlan liksom.

        För någon som inte vet bakgrunden till mina saker så ser säkert mitt hem opersonligt ut men mina saker betyder också något. Bara det att jag har ett fåtal av dom framme. Annat har jag i lådor eller bara sparat som just minnen.

          Det är ju personligt! När man säger ”opersonligt” så menar man de som bara köper det som är modernt för stunden och inreder med. Liksom ”slit-och-släng-mentaliteten”.

            Men poängen är ju just att även små saker i ett modernt hem kan betyda mer för den som bor där än vad någon utomstående anar. Eller så är de saker som betyder något för en sådana saker man inte har framme på bild utan i lådor, i byråer, i skåp osv. Och om de skåpen är moderna eller inte är väl kanske mindre viktigt så länge den som bor där trivs.

              Okej men om du har lagt ner ALLA personliga prylar i intetsägande lådor så kommer ditt hem att upplevas som opersonligt. Men vad spelar det för roll? Viktigaste att du trivs, öre kd som du säger.

              Precis som du säger*

      LD och Fayme har ett plotter som jag inte heller uppskattar, det är framförallt för skrikiga tapeter och för många fula tavlor på väggarna som jag skulle få huvudvärk av. Däremot gillar jag inte heller när det är enbart vitt beige grå. En genomtänkt lugn stil med några kontrastfärger är trevligt.

      Vad är det som skulle vara personligt med helt vita/beiga väggar med avsaknad av personliga prylar menar du?

      Det kan vara snyggt, men personligt? Nej.

        Det är ingen som säger att det skulle vara mer personligt med vitt? Det jag sa var att jag skulle knappast må bättre i ett plottrigt ”personligt” hem. Jag mår bäst av att det är harmoniskt runt mig, inte en cirkus.

          Du skrev:

          ” Förstår inte riktigt det här med att det är sååååå tråkigt och opersonligt med vitt/beige/grått! ”

          Lät som att du inte förstod varför typ Kenzas hem upplevs som opersonligt. Men det är för att det ser ut som en inredningskatalog.

          Sen finns det ju mellanting naturligtvis, du kan ha personlig inredning utan att ha det plottrigt.

        Vad krävs för att ett hem ska vara personligt tycker du?

        Ett vitt och avskalat hem kan ju ha lådorna fulla av saker kopplade till olika minnen. Bara att sakerna inte syns. Är det ett opersonligt hem då? Jag ställer frågan av uppriktig nyfikenhet.

          Enligt mig:

          Opersonligt:
          – affischer från typ Ikea/inget alls på väggarna
          – bara nya möbler köpta vid ett och samma tillfälle
          – bara vitt och beige
          – ingen konst alls/generisk konst från inredningskatalog
          – inga böcker framme
          – inga foton eller växter

          Detta pga inredningen säger INGENTING om dig som person. Jag kan inte avgöra vad du gillar för något. Jag har dock full förståelse för att folk bor så pga ointresse etc, men jag säger bara att det är en opersonlig inredning.

            Jag är intresserad av inredning och har väldigt få personliga saker framme. Bilder har jag i album eller fotoböcker, böcker brukar jag låna på biblioteket eller läsa som e-böcker, ett fåtal äger jag men de är i lådor då jag ogillar att ha böcker framme, jag gillar design så jag har ett par saker framme, skålar, ljusstakar, vaser. Sådana som jag älskar. Har fått en skål av mamma när jag tog examen, en ljusstake av en vän när jag fyllde trettio. Tavlor har jag förvisso inte massproducerade utan köpta av den som målat dom. Växter har jag bara i plast då jag reser ofta och ibland i längre perioder och jag är trött på att de alltid dör när jag åker bort. Har dock lagt rätt bra med pengar på mina och det är faktiskt otroligt naturtrogna (så pass att en kompis vattnade dom när hon tog in posten åt mig en gång). Jag tror att mitt hem kan upplevas som opersonligt för en som bara är på besök. Men för mig är mitt hem precis så som jag är. Jag har inget behov av att spegla alla mina minnen i mitt hem. Men jag är nog väldigt lite knuten till saker generellt. Saker stressar mig och det finns inget skönare mentalt än att rensa ut saker tycker jag. Och det om något speglas nog i mitt hem.

              Nu räknade du väl inte upp något som Anonym 15.43 nämnde?

                Vitt/beige (nämnde jag inte men jag trodde att det var underförstått) inga foton, inga böcker, inga växter, de personliga saker jag har är design vilket kan anses opersonligt så klart. Klart jag inte nämnde allt, var exempel på saker i mitt hem.

                  Design är väl ofta mer personligt än typ IKEA. Särskilt om du valt annat än de aaaallra mest populära.

                  Men det är väl också skillnad på att vara intresserad av att bo fint och att uttrycka någon typ kreativitet genom sin inredning, som skapar intresse och lämnar någon sorts avtryck hos den som besöker. Om det är en väldigt vanlig stil som man upplever att mans sett tusen gånger förut kommer det antagligen inte göra det, men det gör ju inget egentligen.

              Toppen att du trivs, älskar målade tavlor och designporslin!

              Tycker ditt hem lät som att det speglar din personlighet väldigt bra, trots att det inte uppfyllde kriterierna ovan ?

              Hehe får man gissa att du gillar ”personliga” grejer från exvis jonathan adler…?
              Själv tycker jag att ett hem är personligt för att det speglar mig som person. Jag tycker om inredning och jag tycker om vackra saker – om man väljer saker man själv tycker om passar de ihop. Att tvångsmässigt matcha fyra nyanser av vitt är för mig lika knäppt som att säga att man inte kan klä sig i alla färger för att man är ”höst” ”vår” eller ”vinter” dvs fegt och generiskt.

                Jag vet inte vem Adler är faktiskt så nej, inget från honom hemma.

            Det har ju inte med väggfärgen att göra. Opersonligt är det när man inredar för att imponera andra, passa in och bara kopierar något man sett på insta. Tex Kissie och Bianca är typiska copycats, har ingen egen stil och gillar allt som trendar. Desenio od generiska posters på väggerna istället för konst/egna foton. Tex den där skitfula Kate Moss postern som varenda influencer hade pga att de trodde de var så coola.

      Jag tycker inte det finns några särskilda färger som är mer eller mindre personliga. Inte heller att det är minimalistiskt eller plottrigt i sig. Utan det jag associerar med opersonligt är väl mer att man bara införlivat en trendig inredningsstil utan att göra något eget alls av den. Tycker det är konstigt att säga att man inrednonfsintresserad om man bara är intresserad av att köpa topp 20 av senaste hypeade prylarna och sen placera dem i sitt hem. Är man inte med intresserad av att shoppa då, snarare än inreda?

        Nej en färg i sig kan ju aldrig vara personlig eller opersonlig? Håller med om att opersonligt är när någon (tex influencers dom vi ofta ser) flyttar och renoverar till dagens stil och skaffar helt nytt möblemang och dekor. Ofta är det väl vitt/beige så kanske därför just de färgerna uppfattad som opersonliga. Sen är det väl inget fel med det, att inredningen är opersonlig.

      Varför är det så viktigt att ens hem reflekterar ens personlighet så tydligt för alla? Och varför ska det ses som något dåligt om ens hem inte gör det? Jag har väldigt få saker som är knutna till minnen för mig. Jag trivs inte med att ha en massa saker. Älskar att rensa och ha ordning och reda. De flesta minnen har jag bara i mitt huvud. Är nog bara en vigselring och ett fotoalbum som är saker jag har kvar av emotionella band.

      Mitt hem vill jag ha prydligt och fint. Gillar inte en massa prylar och de saker jag har vill jag ska vara fina. Om de råkar vara moderna så är de väl. Jag vill ha ett praktiskt hem, ytor som är lätta att rengöra, mycket förvaring, osv. Saker stressar mig och jag vill absolut inte bo i ett hem fullt av saker. Jag vill ha lugn och ro hemma och det får jag av ett ”enkelt” hem. Är inte alls viktigt för mig att det upplevs som personligt.

      Verkar gå någon slags prestige i att ha ett så personligt hem som möjligt och allt annat ses ner på.

        Jag upplever att de som är trendslavar och kopierar inredningsmagasinen blir kränkta av att deras hem upplevs opersonligt. Ingen har ens sagt att det är negativt. Bara opersonligt.

          Okej men ordet ”opersonligt” har ju inte en särskilt positiv klang, eller tycker du det?

        Tvärt om upplever jag det, minimalism är en tydlig trend. Jämför man hur dagens 20-40 åringar inreder jämfört med tidigare generationer ser man tydligt att prestigen inte ligger i att ha många saker.

        Finns ju också en orsak till att alla som lever på att visa upp trender visar upp avskalade hem. Det är knappast motvalls idag att inreda minialitiskt. Tvärt om är kommentarerna här om personligt mm en motreaktion på det

    Ja jättebra att de tar tillvara och inte förändrar så mycket och bygger gym och bygger pool och renoverar badrum och målar om invändigt och utvändigt. Alexandra säger att det är för att hennes kille ”köttar”, bara kör på, har rätt inställning osv. Men det är få förunnat att kunna göra ALLT det där när man precis köpt. Och att dessutom kunna göra all renovering på direkten, då måste man ha ännu mer pengar. Man måste trots allt ha råd att kötta, det är inte ett personlighetsdrag helt och hållet även fast hon får det att verka som det.

      Jaaa men eller hur? Störde mig också lite på detta. Lät också på henne som att han gjorde allt själv (?) men de verkar ju ha massa hantverkare där. Inget fel i det men lät som han gjorde rubbet. Vet inte vad hennes man jobbar med men är nog också få förunnat att typ kunna hoppa av jobbet några månader för att renovera/projektleda renovering..?

        Hantverkare? Finns väl ingen målare som målar så fruktansvärt illa. Att sedan lägga köksluckorna på golvet och med ovansidan nymålad uppåt finns ABSOLUT ingen målare som gör……tror du det kommer mycket damm och skräp på luckorna? Ser ut som om att det är någon som aldrig använt en pensel.

      Nej exakt. Vanligt folk kanske gör köket innan man flyttar in och resten pö om pö

      Håller med. Hon beskriver honom som någon med värsta superkrafterna. Har man tid och pengar så kan de flesta ”kötta på”.

      Eller hur, hade inte haft råd att vara ledig från jobbet för att renovera men det är kul att följa. Även om jag inte förstår hur de hittat hantverkare eller fått material så fort

    Har inte många prylar alls men en massa växter, så mysigt! Harmoni. ??

    Varför skriver Isabella på engelska?

    Paul are ……
    His house are…….

    Brukar det vara så illa med grammatiken?

      Hon vill väl nå ut till alla sina internationella läsare, eller nått sånt.

      Ja, hennes engelska är inte mycket att hänga i granen, kan inte skilja på are/is, plus en massa annat.

    Fast de ska väl inte renovera jättemycket har hon väl sagt. Typ köket och bygga ett gym i ladugården? Kallar inte att rödfärga för renovering direkt haha

      Och ja just ja en gästtoalett

    OT Josephine Qvist ska släppa en parfym som hon vet att vi alla bara kommer älska, hon kan inte ens säga vilken parfym den lite skulle påminna om då den är så specifik och perfekt osv osv ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.