Öppet Spår

375 kommentarer

Ber om ursäkt för lång text. Tack om ni tar er tid och läser och svarar? hoppas ni har haft och får en fortsatt bra lördag!

Sen i januari trivs jag inte på mitt jobb. Jag mår bra på morgonen när jag äter frukost och gör mig i ordning, älskar verkligen min morgon för jag mår som bäst då. Men så fort jag sätter min fot på jobbet så får jag ångest och vill bara gå hem. Trodde det skulle gå över, att jag bara mådde dåligt allmänt eller något men det tar verkligen emot nu.

Byta jobb är typ inte möjligt.
Pga mitt mående så jobbar jag bara 50% (sjukersättning på dom andra 50%) för jag inte orkar jobba mer än så. Jag hoppade av gymnasiet (Vet att det brukar klankas ner på influencers som inte gått ut skolan. Vet att det är kasst och gymnasiet borde alla klara så behöver inte höra det) så har ingen utbildning.
Har ett kontorsjobb med lönebidrag och min tjänst är typ skapad för mig och anpassad (slipper tex ta telefonsamtal, har inte dom största ansvarsområdena och så. Lagom krav, tillräckligt så jag växer och utmanar mig själv och inte så mycket så allt faller ihop).
Har lärt mig så mycket och utvecklats som person, sköter mitt jobb och känner att jag kan saker och är duktig på det jag gör, är verkligen stolt över mig själv. Hade väldigt svårt i skolan (ADD som först kom fram i vuxen ålder, depression, ville dö, jobbigt hemma osv) och detta är första gången i mitt liv jag känner att jag kan lära mig saker och att jag är till någon nytta. Känner mig inte korkad och trög längre. Så det är verkligen ett guldjobb egenligen, det passar mig bra.

Veckodagarna är liksom att jag går till jobbet och mår dåligt där, nästan all min energi tog slut på jobbet så hemma blir det äta lunch, diska och ligger i soffan resten av dagen typ, kollar tv och mobilen. Sen börjar det bara om, vecka efter vecka. Är det här allt liksom?

Jag behöver känna att jag gjort något som får mig att må bra.
Så när jag sitter på jobbet på förmiddagen så kan jag tänka tillbaka på att jag hade en bra eftermiddag och kväll igår. Inte bara känna att jag egentligen inte gjort någonting sen jag slutade jobbet. Menar, efter jobbet är det 10-11 timmar innan jag ska sova så känslan när jag ska sova att jag bara legat i soffan sen jag kom hem är hemsk (förutom diska, duscha, vattna blommor och lite såna måsten. Men det tar ju inte så lång tid).

Men jag vet inte vad jag ska göra som känns roligt, lite meningsfullt, som ger mig något eller så. Helgerna gör jag lite mer på oftast, men måste samtidigt ladda batterierna för att orka jobbveckan.
Känns som jag kastar bort mitt liv. Men samtidigt vet jag inte var jag ska finna orken och har så svårt att komma igång med saker, kan ligga i soffan och tänka att jag är sugen på att läsa en bok men tar inte tag i det liksom?

Vad gör ni för er själva som får er att må bra? Tänker inte på barn, vänner och så utan någon hobby eller något.

Kan man få ett bättre liv när det är såhär? Kan jag öva upp min energi så allt inte tar slut på jobbet? Ska man bara försöka tvinga sig till att göra saker? Finns det saker som ger energi förutom att vila? Vet knappt om jag får energi av det ens, blir väl i slutändan mest ledsen och får ångest för jag slängt bort en dag till.
Eller är det såhär mitt liv ska vara bara? Får precis ihop vardagen med det som är viktigast liksom, men vill att min fritid ska vara mer än att inte orka någonting.

Blir så frustrerad att jag börjar gråta ofta. Gör mer än jag orkar ibland så jag börjar gråta för jag bränner ut mig känns det som. Hittar ingen lagom balans, kan inte acceprera att det är såhär jag funkar.

Ibland har jag bara lust att kasta in handduken..
Vad är det för mening att leva ens när man knappt får ihop livet?
Vet att det finns dom som har det värre, som inte har tak över huvudet, krig och så, borde inte klaga egentligen.

Har inget bra råd mer än att sluta tänka som sista meningen. Spelar ingen roll att folk har det värre, du har rätt till dina egna problem också.

Tack? känner mig så otacksam som klagar och inte är nöjd med live bara

Kan du inte byta jobb? Måste finnas något annat som du trivs bättre med och ser fram emot. Känns som det är den enda lösningen när det är en så stor del av ditt liv och en så stor källa till varför du mår dåligt.

Enligt arbetsförmedlingen är det svårt att få ett kontorsjobb utan utbildning och bara 50%. Alternativet enligt dom är typ städa, parkarbete, affär eller något. Har problem med ryggen så kan inte stå i fyra timmar, inte bära tungt och så ?

Känner mig trygg på min arbetsplats så känns läskigt att byta också. Gillar inte förändringar och nya saker. Hade hoppats att jag skulle börja trivas igen.

Försök att få en SIUS. Det är en typ av handläggare som hjälper dig med inventering av dina kunskaper och behov. Sen hjälper hen dig att hitta en tjänst som också blir speciellt anpassad.
Detta kan ta tid så ha lite tålamod.
Det låter också som att du kan vara lite deprimerad? Är det så? Kanske en vårdkontakt behövs för att prata om orkeslösheten och meningslösheten?
Kram

Men vsd grym du är som fixar ditt jobb när du haft det tuff i skolan osv.
Jag tror att många mest gör måsten och ligger i soffan efter jobbet. Jag har definitivt gjort det i perioder.
Men något som verkligen ger energi är ju träning. Det behöver inte heller vara hårdträning, räcker med en promenad. Ksnske på väg hem från jobbet? Så hinner man inte sjunka ner i soffan.
Sen vet jag inte vsd du tycker om djur..? Men en katt?
När jag levde som singel gjorde min katt verkligen att jag kände mig mindre ensam, hade en mening och ngn att komma hem till.
Och katten är fortfarande mig otroligt kär även om jag har familj nu.

Tack så mycket! Trodde aldrig jag skulle varken få jobb eller klara av att jobba. Var sjukskriven i många år så känns bra att jobba både för man såklart mår bättre av att inte bara gå hemma men även känna att man bidrar med något till samhället och betalar skatt. Sen får jag ju sjukersättning så min lilla skatt på 50% gör väl varken till eller från kanske, men känns ändå bra.

Har aldrig tränat och har velat börja, men det där med att ta tag i saker.. ? skulle vilja komma igång med övningar jag kan göra hemma med enkla redskap eller utan, vet inte om det hjälper mot måendet eller det är för lite.
Promenad efter jobbet är smart, går till jobbet men ligger nära så skulle kunna ta en omväg hem. Aldrig tänkt på, tack för tipset!

Jag har en katt, vet inte vad jag skulle göra utan henne? så det är jag glad för. Någon som alltid blir glad när jag kommer hem och inte så ensamt

Eeeh ja! Det går minst ligga bra att träna hemma!! Du kan göra såååå mkt med en matta och gummiband oxh möjligen ngn vikt. Det är ändå det tjejer (inklusive jag när jag tränar) gör typ 75% av tiden på gymmet.
Är säker på att folk här kan tipsa om appar.
Annars vet jag att det finns på svt, teäna med sofia (tror jag namnet är). Min mamma gör det varje dag oxh har verkligen kommit igång.
Och om du varit sjukskriven flera år så är det ju så jävla grymt att du jobbar halvtid nu!
Men är det självs jobbet du mår dåligt av eller ör det krav på sig själv och känslan av att du inte kommer orka ngt sen?
Sover du bra?

En annan sak är att din katt måste ha det så jävla bra. Vad mkt kvalitetstid. Guldkattliv.

Åh vad bra! Tänkte att det inte gjorde någon skillnad alls men hade varit roligt att komma igång med det. Tror verkligen träning kan göra mycket men har samtidigt inte velat erkänna det riktigt för jag aldrig tagit tag i att prova ?
Ska kolla in det på svt 🙂

Tack för du säger det! ?

Alltså när jag trivdes på jobbet så kom jag iaf hem med en bra känsla och hade haft en bra förmiddag. Får alltid lite ångest om jag inte gör sånt jag borde och klarar mina krav men då blev inte ångesten så hög för jag mådde bra i grunden.
Men nu har jag ångest på jobbet, det tar mer energi än vanligt och drar ner mitt humör. Sen kommer jag hem och är ledsen och ångesten fortsätter för jag får ångest för jag inte orkar göra så mycket som jag vill. Och mår dåligt för jag inte lyckas få upp mitt humör för jobbet drog ner det. Så just nu är väl jobbet som får mig att må dåligt, svårt att hantera det som får mig att må dåligt hemma då.
Tror inte ens jag svarade på din fråga märker jag nu?

Nä, sömnen är inte så bra. Är alltid jättetrött på vardagarna från kl 16-20:30 typ, sen blir jag pigg. Har svårt att komma till ro och somna (fastnar lätt i saker också men även om jag försöker sova så tar det tid). Nu senaste veckorna har jag somnat runt 23 och vaknar vid 3, lyckas somna om till kl 5 och då är det ingen mening att försöka få mer sömn så går upp.
Känner mig inte direkt utvilad när jag vaknar.

Först fastnade i modd, så försöker igen.

Åh vad bra! Tänkte att det inte gjorde någon skillnad alls men hade varit roligt att komma igång med det. Tror verkligen träning kan göra mycket men har samtidigt inte velat erkänna det riktigt för jag aldrig tagit tag i att prova ?
Ska kolla in det på svt 🙂

Tack för du säger det! ?

Alltså när jag trivdes på jobbet så kom jag iaf hem med en bra känsla och hade haft en bra förmiddag. Får alltid lite ångest om jag inte gör sånt jag borde och klarar mina krav men då blev inte ångesten så hög för jag mådde bra i grunden.
Men nu har jag ångest på jobbet, det tar mer energi än vanligt och drar ner mitt humör. Sen kommer jag hem och är ledsen och ångesten fortsätter för jag får ångest för jag inte orkar göra så mycket som jag vill. Och mår dåligt för jag inte lyckas få upp mitt humör för jobbet drog ner det. Så just nu är väl jobbet som får mig att må dåligt, svårt att hantera det som får mig att må dåligt hemma då.
Tror inte ens jag svarade på din fråga märker jag nu?

Nä, sömnen är inte så bra. Är alltid jättetrött på vardagarna från kl 16-20:30 typ, sen blir jag pigg. Har svårt att komma till ro och somna (fastnar lätt i saker också men även om jag försöker sova så tar det tid). Nu senaste veckorna har jag somnat runt 23 och vaknar vid 3, lyckas somna om till kl 5 och då är det ingen mening att försöka få mer sömn så går upp.
Känner mig inte direkt utvilad när jag vaknar.

Mitt svar fastnar i modd.. kan hoppas att det kommer fram snart

Kanske dansa som träning, musik gör de flesta glada. Det finns massa på nätet. Börja fotografera i naturen, det är bra mot ångest och roligt att ha fina bilder man tagit själv. Kanske göra tavlor av, börja med något handarbete. Jag gör 5 D diamond som är bra mot ångest och stress.
Lycka till❣

Har du funderat på komvux? Om du gör klart gymnasiet kanske du kan plugga upp nåt annat som du tycker om att göra? Förstår om det inte är så enkelt, jag klarar personligen inte av det men jag vet att det är lösningen på mina problem så jobbar mot det. Har du träffat en psykolog? Antar att du kanske har det med sjukskrivningen men många av de problem du verkar ha hade jag innan och det hjälpte mycket med kbt, sen är medicin också än bra lösning när man inte har mental energi, för det låter mer som att det är det mentala som står emot för dig och inte den vanliga fysiska energin man behöver för att göra saker. Men tror att det är ett bra steg att börja ”tvinga” dig själv att göra saker, ibland blir saker enklare bara man börjar. Ibland vill jag bara ligga i sängen hela dagen men om jag lyckas tvinga mig själv ut i naturen mår jag bättre iaf för stunden.

Har funderat på det men är så rädd för att misslyckas och att skolan kanske fortfarande inte är någonting för mig. Skulle ta så mycket på mitt självförtroende att börja någon utbildning och inte klara av den. Och även om jag fick välja vilket jobb som helst i hela världen så har jag ingen aning vad jag vill göra, så vet inte vad jag vill jobba med ?
Vill bara trivas på jobbet med bra kollegor. Är väl mest det med mitt nuvarande jobb, man blir utanför när man bara jobbar 50% och tycker flera av mina kollegor är orättvisa eller hur jag ska säga. Mest små barnsliga saker men sätter sig ändå.

Bra att du hittat lösningen och kan jobba mot det, hoppas du är stolt över dig själv?

Har träffat psykolog men är några år sedan nu. Skulle börjat kbt för ett tag sen men känner inte att jag vill tillräckligt så skulle nog inte gå in helhjärtat i det, så känns onödigt att lägga tid och pengar på bensin för att ta mig dit om jag inte tar det på allvar.

Medicin har jag. Både antidepp och även mot min ADD. Skulle inte ta mig igenom jobbet eller något utan den mot ADD så det hjälper men räcker inte hela vägen. Men är kanske mycket för jag har svårt att komma igång, speciellt om jag satt mig i soffan.

Tror också att jag måste tvinga mig själv lite mer. Har jag ångest och mår dåligt och börjar diska, småplocka lite så mår jag oftast bättre. Tänker inte lika mycket då så får försöka orka göra mer. Borde bara komma på någon hobby så det inte bara är städa ?

Ja, ligga kvar i sängen hela dagen är typ det sämsta. Men det är så skönt och känns som det behövs ibland, men blir bara mer deppigt för min del.
Naturen gör mycket, så fint nu när allt är grönt också?

Handarbete är bra. Man kan både sitta i soffan och vila och få något gjort samtidigt. Vet inte om du kan virka eller sticka, men du kanske kan lära dig?

Eftersom ADD gör att det är svårt att hitta motorn att sätta igång kan det vara knepigt med fria aktiviteter, men kanske en kurs i handarbete (eller något annat du tycker är kul) en gång i veckan kan ge energi?

Men du är helt rätt ute i att du också måste ha lite roligt i livet. Fundera på om det finns något du kan göra för att ge dig själv utrymmet du behöver för att orka göra något som ger glädje.

Ser väldigt mysigt ut med handarbete så det skulle kanske vara något, värt att testa 🙂

Ja, det där med motorn ställer till det. Älskar att börja på projekt, så många olika hobby grejer jag tänkt börja på. Beställt hem material för flera tusen och sen när det kommit hem har jag redan tröttnat, inspirationen är försvunnen och jag kommer inte igång med det?
En kurs skulle nog vara bra. Nya situationer är jobbigt och läskigt men skulle nog vara en bra utmaning för mig också, även komma utanför lägenheten lite mer. Ska kolla upp vad som finns i närheten och vad som skulle passa, tack!

Jo men ditt mående gör väll att du känner så här. För du har ju fyra timmar du jobbar och det verkar ju gå bra. Tycker du tänker klokt och hoppas allt går bra för dej.

Förlåt om jag spekulerar men kan det möjligtvis vara så att du har en depression nu också? Du skriver ju att du haft det förr, men det finns ju olika varianter/svårighetsgrader. Hur som helst så är du stark som kämpar, men du ska inte behöva må/känna såhär. Du är inte otacksam som ”klagar” (som jag ser att du kommenterat ovan, du är bara modig som vågar be om råd och hjälp! ❤

Kanske? Jag har tänkt att den skulle se likadan ut som innan. Har liksom inte självmordstankar (räknar inte att tanken slår mig ibland att det skulle vara skönt om allt bara tog slut, skulle aldrig göra något), inget självskadebeteende längre, gråter inte varje dag och allt är inte svart. Så har bara tänkt att nu när jag är ledsen, saker känns meningslöst och jag ibland känner mig likgiltig att det är för jag är trött och kört slut på mig typ. Och ätit dåligt och sovit dåligt. Men är kanske en depression? Inte ens tänkt på. Tänker att det bara är min vanliga känslighet typ.

Tack ?

”Så har bara tänkt att nu när jag är ledsen, saker känns meningslöst och jag ibland känner mig likgiltig att det är för jag är trött och kört slut på mig typ. Och ätit dåligt och sovit dåligt.”

Jag har känt exakt så, och tänkt så. Och fått höra från läkare att det verkar som jag är deprimerad. Jag menar absolut inte att sätta en diagnos på dig, men som sagt depressioner kan se så himla olika ut! Så även om du tänker att det du går igenom inte är en depression, kan det vara det. Man behöver inte vara självmordsbenägen etc. Finns olika grader av depression. Och olika symptom.

Jag hoppas du får hjälp att bena ut vad det egentligen är så spökar för just dig! Tips är också (nu har jag inte läst igenom alla kommentarer så vet inte om någon tipsat om detta) att ta en standarduppsättning blodprover (inkl vitamin-/mineralbrister, folsyra, sköldkörtelprover, kalcium och PTH) hos antingen vårdcentral eller Werlabs/Svensk provtagning/Blodkollen/dylikt företag. För att se så det inte finns något som är off i kroppen också ovanpå allt!

Önskar dig jättemycket lycka till. ❤

Då är det kanske mer än trötthet och att jag är känslig som person. Ska prata med min läkare. Tänkte trappa ner min antidepp för känner mig inte som mig själv alltid, inte djupaste dalarna men inte så glad som jag vet att jag kan vara. Så tänkte att jag har för hög dos eller något, eller att det inte är rätt medicin längre.

Jag ska operera bort mina bisköldkörtlar för dom är överaktiva eller vad man säger, är inte så insatt för jag är så rädd för nålar, sjukhusrädsla osv så skjuter det ifrån mig så gott det går?
Läst folk som opererat bort och när dom vaknade så var det som man var en helt ny person. Trötthet, depression osv försvann. Läkaren har sagt att jag kan må bättre efter den operationen men eftersom mina diagnoser vill han inte lova för mycket, men har jag tur går det lite mot det bättre iaf.
Har för mycket kalcium vet jag + annat som är för högt och något för lågt. Minns inte vad dom kollar på alla blodprov jag tagit.
Men mineraler och sånt tittar dom kanske inte på. Vet folsyra och d vitamin iaf.

Jag vet inte om du läser detta längre. Men det du har kallas primär hyperparatyreoidism! (Eftersom du skriver att du har överaktiva bisköldkörtlar (för högt av hormonet PTH) och för högt kalcium.) Gissningsvis ät det du har lågt av fosfat.

Men hur som helst, googla ”primär hyperparatyreoidism”. Det kan ge jättemånga symptom, både fysiska och psykiska. Du kommer må mycket bättre efter operationen! Fattar att det känns jobbigt med operation men det är en liten operation – kan göras med lokalbedövning i en del fall t.ex. Och som sagt denna sjukdom kan göra att man mår fruktansvärt dåligt, så operationen (trots att den är enkel) gör stor skillnad för måendet!

PS. Om du läser detta, kolla även in film- och serietipstråden. 🙂

Körsång ger massa energi och glädje! Om du inte kan sjunga jättebra så finns det många körer som är öppna för alla, både inom populärmusik och gospel, där fokuset är sångglädje snarare än tonsäkerhet. Kolla gärna upp i din stad/ditt närområde vad som kan finnas och prova, du har inget att förlora ?

Är i väldigt liknande sits som dig. Ett stort skifte för mig var att börja göra saker kravlöst och inse att jag kunde få återhämtning genom aktiv vila istället för att fastna på soffan.

Men små saker som ger mig energi är bland annat att gå en promenad, varierar tempo utifrån vad jag känner för. Tittar på naturen, stannar vid sjön och tittar på ankorna, sätter mig på en bänk i solen om jag känner för det.

*Gå till biblioteket, eller läsa någon bok jag har hemma.
*Organisera och pyssla hemma
*Fotbad, tända ljus och duscha, ansiktsmask
*Klappa och mysa med katterna
*Lyssna ljudbok eller podd
*Lösa korsord/soduko
*Yoga, finns Yoga m. Adrianne på Youtube som är jättebra och finns olika avsnitt och passar mig superbra som också har värk i kroppen och går ju att anpassa utifrån sig själv

Nu har jag fått för mig att börja sticka och Virka eller något slags handarbete. Och skulle gärna vilja prova på att måla.

Tror att det viktigaste för dig är att bryta dina gamla hjulspår, vilket jag vet är enklare sagt än gjort. Börja med små steg och istället för att lägga dig på soffan direkt efter jobbet så kanske du kan ta en promenad först. En promenad på 5 minuter är bättre än den där 30 minuters promenad som inte blir av.

För mig funkade att dela upp en aktivitet i små steg för att få gjort den om den kändes alldeles för övermäktig.

Så för att ens lämna lägenheten somliga dagar tänkte jag att jag ska bara gå ett varv runt lägenhetshuset.

1. Tog på mig skorna (tänkte att det är bara att ta av sig dem om jag skulle vilja)

2. Gå ner i trapphuset (jag kan alltid gå upp igen)

3. Gick utanför porten och då var det bara att gå runt huset. Ibland räckte det och andra dagar har den där rundan runt huset blivit allt ifrån en 5 minuters promenad till en timmes promenad. Har ibland även provat jogga lite vilket jag inte gjort på många år.

Fråga dig vad du skulle behöva. Ibland är det kanske att ligga på soffan men kanske försöka begränsa till ett x antal minuter/timmar per dag.

Jag känner igen mig i dina tankar om att ibland bara ge upp och att inte känna mening. Men försöker landa i att det är bara tankar och tankar är inte = sanning. Jag försöker att inte jämföra mig med min omgivning eller sträva efter att leva efter ”normen”. När jag fastnar i de tankarna brukar jag fundera på istället vad jag vill göra med mitt liv och påminna mig om allt det fina jag har och vara tacksam för det.

Det är även viktigt att tillåta sig att må dåligt trots det finns värre saker i livet. Däremot brukar jag försöker skifta fokus till tacksamhet istället. Det kan vara både stort och smått, allt från att jag har mat i kylskåpet till tacksamhet för familjen.

Vill även rekommendera dig att söka saamtalskontakt via exempelvis vårdcentralen om du inte har det. Det har varit en avgörande skillnad för mig.

Skickar dig massa pepp och lycka till!!

Superbra tips och väl genomtänkta!?

Inte tänkt på aktiv vila, tänkt att vila är att ligga på soffan eller sova typ men jag blir ju aldrig piggare eller får energi. Blir mest bara värre.

Vilken härlig lista på saker, låter underbart?
Börja med något handarbete låter roligt, tror det är väldigt avslappnande.
Gav mig ett lugn av att bara läsa det på något sätt. Känns som det finns hopp att hitta lite energi i något som faktiskt får en att må bra. Är så trött på att kolla serie och min skärmtid i telefonen ska vi inte ens prata om.

Ska kolla in yoga, alltid velat testa men inte blivit av.

Du har så rätt i att 5min är bättre än 30min som ej blir av. Jag har dock alltid tänkt att om jag inte kan göra något fullt ut, göra det tillräckligt bra så är det lika bra att låta bli. Väldigt idiotiskt tänk och orimliga krav. Skulle jag vilja lära mig att rita tex och det inte blir fint första gången så ser jag ingen mening med att slösa tid på det när det ändå inte blir bra. Men lägga 5 timmar på att se en serie jag redan sett känns ju väldigt logiskt tänkt??

Ska ta efter och försöka tänka att ta små steg. Bara för att jag inte orkar gå en runda på en timme så borde jag ju inte låta bli helt.

Ska försöka begränsa med tv och skärm.

Blir glad av att höra hur klok du är och allt du kommit fram till. Tack för du delar med dig?

Imorgon när jag äter frukost så ist för att sitta framför en serie ska jag sätta mig på balkongen, älskar att sitta där tidig morgon och på kvällen, ta ett av mina block och massa färgglada pennor som gör mig glad och skriva en lista på saker som ger mig aktiv vila och glädje. Älskar dessutom att skriva listor ?

Tack! Känns som detta förändrade något i mig, gav mig hopp och glädje. Vill börja gråta för jag blir så tacksam för ditt och alla andras svar ?❤

Om du gillar att skriva listor är här här ett boktips: 52 listor för ett lyckligare liv. Tror inte just denna titel säljs ny på svenska längre men hittade den på Bokbörsen! 🙂 https://www.bokborsen.se/?f=1&qt=52%20listor%20f%C3%B6r%20ett%20lyckligare%20liv

Den skulle vara perfekt för mig! Googlade och såg folks listor och verkar så roligt och lugnande. Tack för länken och allt, ska köpa! ?

Den är beställd! Hatar att vänta, önskar att den kom redan igår även fast jag inte ens visste om att boken fanns?

Vila ger nog inte energi i ditt läge, tror du kommer få energi av att göra nåt som är roligt och meningsfullt för dig. Kanske fundera över vad du tyckte var roligt när du var yngre eller mådde bättre och testa göra lite av det. Ett tips är att börja litet så att tröskeln inte blir för stor. Typ om du gillade att rita så rita bara en stund eller gillade baka så baka nåt lätt.

Tack för att du delar med dig.

Jag befinner mig inte i samma boende- eller jobbsituation som dig, däremot kämpar jag med att hitta glädjeämnen i vardagen som jag ofta tycker är trist och meningslös. Jag är ganska ensam. Däremot tycker jag också om det, för det mesta, och det finns mycket jag tycker om att göra just själv. Det här är saker som livar upp mitt liv:
Gå i vackra parker (bor i Sthlm så går i Hagaparken eller Bergianska), letar goda gröna teer, ser dokumentärer och lånar böcker om gemmologi och geishakulturen i Japan, mediterar och stretchar mycket, upptäcker nya övningar och tekniker, ser mycket film!, shoppar vintagekläder… Jag får in något av ovanstående varje dag och det ger mig lite ro i sinnet.

Vad får dig att verkligen må bra, känna dig fin, glad och att livet har mening? Är det något du kan försöka få in varje dag? Jag vet hur lockande det är att bara ligga kvar i soffan, har varit riktigt deprimerad 2 gånger i mitt liv, men det känns ärligt talat sämre då. Klyschigt sagt men det är verkligen så i mitt tycke.

Vad härligt att få in något sånt varje dag, låter underbart och väldigt mysiga saker tycker jag.
Har du något favorit te?

Håller på att skriva en lista med saker som ger aktiv vila som en tipsade om. Så försöker få in allt som ger mig glädje och energi. Så ska verkligen försöka få in något sånt varje dag.

Håller med ang ligga i soffan. Det gör bara allt sämre och sen blir det lätt en vana som är svår att komma ur.

Hej, är du tjej? vet inte om detta kommer hjälpa dig, men det kan inte vara så att du har autism? Det du skriver låter som jag.. ADD och autism har en del liknande symptom, och särskilt hos tjejer är autism underdiagnosticerat. Hjälper ju dig inte att lösa dina problem, men att förstå sig själv och varför vissa saker är svåra kan ändå ge något. Du kan testa att googla högfungerande autism kvinna och se om du känner igen dig.

Jag är tjej.

Tanken har slagit mig men har inte velat/vågat läsa om det. Känns som folk har så mycket förutfattade meningar så är rädd att känna mig ännu mer ”fel” och ”konstig” typ. Menar inget elakt mot er som har det, att veta just för att förstå sig själv är jätteviktigt tycker jag och även kunna få bra stöd (rädd detta låter elakt och uttrycker mig säkert klumpigt, ber om ursäkt!)
Kan inte mycket om autism men tanken har slagit mig flera gånger verkligen. Jag ska ta och googla någon dag, tack för ditt tips! ?

Gjorde utredningen när jag var i 24 års åldern. Fick ADD och Emotionellt instabil personlighetsstörning, vilket jag knappt berättat för någon just för jag läst hur folk typ säger att man bör springa åt andra hållet om man har en person i sin närhet med den diagnosen. Tog mycket på självförtroende att få den.

Tycker dom borde kommit fram till autism när jag gjorde utredningen, speciellt eftersom det var i vuxen ålder men det är kanske svårt

Har lite svårt att hänga med. Du skriver att du utvecklats i ditt jobb och fått bättre självförtroende. Att det är ett ’guldjobb’. Du skriver inte vad det är med jobbet som får dig att må dåligt. Eller är det hela konceptet med ekorrhjulet? Att du inte har en tillräckligt tillfredställande fritid? Samtidigt uppfattar jag att det är just jobbet som ger upphov till ångest?

Det hade kanske varit en bra grej att ha med ja?

Jag vet inte ens riktigt hur det började. Trivdes liksom och sen började jag få ångest av jobbet, det gjorde att konceptet med ekorrhjulet blev värre på något sätt för då kändes plötsligt allt skit.

Det jag har märkt nu senaste tiden är att jag känner mig utanför, missar ju mycket när man bara jobbar 50% och vi är en avdelning som jobbar med lite olika saker så vi sitter på lite olika ställen i huset.
Jag var sjukskriven ett tag pga fysiskabesvär och när jag kom tillbaka hösten 2020 hade en kollega slutat, hen fick mig att känna mig trygg och välkommen alltid, och två nya hade börjat. Det var pandemi så träffade inte dom nya för dom flesta jobbade hemifrån och dom hade hunnit ta sig in i gruppen mer och lärt känna alla när jag var sjukskriven liksom, så det var som att jag var ny på jobbet sen. Jag är rätt blyg och en av dom är väldigt högljudd, pratar mycket osv så blir lite mer tillbakadragen.

Har varit mycket små barnsliga saker.
Skriver jag i chatten tex att jag är sjuk och inte kommer till jobbet och informerar om de är något dom behöver tänka på som rör mitt jobb bryr sig ingen, jag ser ju att dom läser. Skriver en kollega en stund efter att hen måste vabba för sambon är sjuk så skriver alla ”åh, hoppas hen kryar på sig!”. Jättebarnsligt, jag vet men gör att jag inte känner mig välkommen. Jag skriver alltid krya på dig om någon är sjuk, frågar hur personen mår när den är tillbaka på jobbet, önskar trevlig helg och så.

Chefen har varit svår att få tag i detta året. Ställt fråga men ej fått svar, frågat om jag kan vara flexledig en dag men fick inget svar fören efter den dagen hade gått. Sagt att jag inte trivs på jobbet och var hemma några dagar för jag bars grät och kunde inte gå dit, fick ett kort svar tillbaka och hörde ingenting av min chef på över en månad efter jag var tillbaka på jobbet. Hen har fortfarande inte frågat hur jag mår, om jobbet känns bättre nu eller något. Detta var i början på året.

I höst ska vi ha en planeringsdag, har redan ångest för att behöva umgås med dom från 8-17.
Vi ska gå ut och äta tillsammans nu innan semestern och det får mig att må skit. Förstår att jag måste bjuda till själv, men känns inte ens värt det längre. Orkar inte. Vill ju inte umgås med dom på fritiden men vill gärna trivas på jobbet och känna att jag tillhör gruppen. Har två kollegor som är bra och sen en som jobbade på vår avdelning men bytte, så glad jag har det kvar.

Och som sagt, vet att jag låter som jag är 5 år.

Strunta i gruppen skulle jag säga, man måste faktiskt inte alltid passa in även om det kan vara en kul grej. Tänk på vad jobbet betyder för dig. En plats att göra nytta, att gå till varje dag och en möjlighet till en försörjning samtidigt som du bidrar till samhället (har plockat av grejer du skrivit i dina svar här ovan). Mer än så måste det inte vara! Det är faktiskt lite jobbigt med en kollega som är mycket sjuk, men det är inte ditt problem så tänk inte på det. I Sverige har man till skillnad från i många andra länder rätt att vara hemma från jobbet när man är sjuk och du ska inte skämmas över att använda dig av den rättigheten, oavsett vad kollegorna tycker. Sen är det ofta inte lika illa som man tror, en suck och sen går även de vidare med livet. Det löser sig.

Ps rekommenderar också yoga with adriene, hon är så snäll och man mår så bra efteråt!

Vissa av mina svar fastnar i modd.. kommer väl fram i natt någon gång?

Låter verkligen jättejobbigt att ha all den ångest som du tycks bära på dagligen. Får du hjälp att hantera den ex via psykolog?

Du skriver att du gjorde utredningen för add som vuxen, var det länge sen? Vad hände efteråt, fick du träffa en arbetsterapeut eller liknande som är expert på att stötta i att få till en fungerande vardag? Medicinerar du mot din add?

Jag funderar även på om du checkades av mot AST, om det dessutom döljer sig en autism bakom allt annat så är det verkligen inte konstigt om du blir av med all din energi snabbt.

Jag tror helt enkelt att det vore bra om du fick ännu mer stöd utifrån ditt psykiska mående/funktionsnedsättning, så kan du förhoppningsvis få en bättre fungerande vardag?

Har ingen psykolog nu. Slutade för flera år sedan. Tyckt innan att jag haft det tillräckligt under kontroll. Jämför typ med hur jag mådde när jag var på botten och hade självskadebeteende, för då är ju allt jätteljust nu om man jämför? så tänkt att jag klarar mig nu.

Det var 7 år sedan ungefär.
Fick aldrig träffa en arbetsterapeut, ingen aning om vad dom gör ens? Eller du skriver stötta i vardag, så det förstår jag men ingen aning om hur eller vad dom gör eller kan erbjuda.
Efter min utredning fortsatte jag vara sjukskriven och gick till psykolog två dagar i veckan. Men nu i efterhand känns det väldigt dåligt, satt mest och ältade saker. Fick inte direkt några tips eller sätt att hantera saker. Han nämnde något men skrev inte upp något till mig så när jag gick ut därifrån hade jah typ glömt bort det. Blir så mycket med alla känslor och tankar så vissa saker kändes som de bara åkte ut igen?

Jag har medicin för min ADD. Gjort stor skillnad men är ändå en bit kvar som inte medicinen täcker. Men min ork, vardag och så är bättre sen jag började med medicinen och fler rutiner.

Trodde dom gjorde en utredning på allt, men dom valde kanske bara det dom misstänkte? Kan inte minnas att dom sa exakt vad. Borde väl stå i någon journal tänker jag. Ska fråga min läkare.

Mer stöd skulle nog vara bra. Vill bara så gärna klara mig själv och vara ”problemfri” typ. Vill inte behöva be om hjälp och så. Men du har nog rätt.

Tack för alla era svar och stöttning? betyder jättemycket och uppskattar det.

Ser fram emot imorgon, då ska jag skriva en lista på saker som är aktiv vila och får mig att må bra ? ska bli riktigt roligt.
Göra något där jag träffar några människor skulle nog också vara bra, är rätt ensam. Trivs ensam men livet skulle kanske kännas mer meningsfullt om man hade någon gemenskap på något sätt.

Ska försöka sova, tack igen alla ? kollar in imorgon om de kommit något nytt. Denna stöttningen värmer verkligen.
Hoppas ni får en fortsatt bra helg ❤

Säkert ingen som läser detta nu, men jag blir helt varm i kroppen – både av dig som delar med dig av dina tankar och känslor, och av er som kommer med så fina råd. Det här kommentarsfältet kan vara så fint. Och det verkar vara så fina människor här. Tack för det. Och du, jag känner med dig och känner igen mig. Ta gärna kontakt om du vill och behöver prata. Jag finns här!
Stor kram till er alla!

Men eller hur! Blir så rörd över att folk tar sig tid att läsa och svara, ger tips och stöd. Inga dömande kommentarer utan varje kommentar gav mig något positivt.
Så fint att se hur fina människor det faktiskt finns i världen, lätt att bara se allt hemskt enligt mig.

??

Jag skrev ett par svar till, ”inbäddat” i ovanstående tråd, nu sent. Så ja kolla igenom allt! 🙂 Och många kramar till dig!

Hej! Vad fint och insiktsfullt du skriver och vilka fina svar du fått. Min situation ser inte alls ut som din men jag känner helt och fullt igen mig i känslan av att ha ständigt slut på energi och inte orka ta mig för sådant som säkert skulle hjälpa. Här är några tankar jag fick när jag läste:
* kan du prata med jobbet? Antar att du inte kan sätta fingret på vad som förändrats/som gör att du mår dåligt men kanske kan du och chefen hjälpas åt att identifiera olika moment som funkar bra/dåligt och justera din arbetsvardag? Jobbigt samtal att initiera men både du och arbetsgivaren vinner ju på att du mår bra på jobbet.
* om du inte kan justera innehållet på jobbet, kan du gå upp i sjukskrivn en period? Svårt att veta om det hjälper innan man provat… Men jag hade en kortare sjukskrivning på heltid i våras och det tog typ tills nu att fatta att jag behövde det för att komma på fötter, att jag inte bara var lat/hade dålig arbetsmoral/borde bita ihop etc.
* om vi tittar utanför jobbet så ser jag att många redan tipsat om träning. Definitivt nåt jag mått mycket bättre av när jag hållt på med det! Själv har jag dock svårt att få till det hemma, mycket enklare om jag har en packad träningsväska med till jobbet, då kan jag inte bara gå hem och strunta i det utan går och tränar som planerat. Ännu bättre om jag bestämt att träna tillsammans med någon, då vill man ju inte ”svika” den personen. Eller att träna något i grupp/med kontinuitet/progression. Danskurs eller vad som helst! Men det beror ju på vad du och kroppen vill, vad du har råd med osv, så klart.
* körsång mådde jag också så otroligt bra av när jag höll på med det!
* läsa böcker kanske är svårt när man har ADD, annars tipsar jag om det också
* du skriver väldigt fint tycker jag, kan du ägna en stund om dagen åt det? Dagbok eller kanske skrivövningar (finns på nätet tror jag) eller rent av skönlitteratur, noveller eller så?
Håller alla tummar för att du hittar något som känns bra för just dig och hittar mer kul i tillvaron ❤️

Skrivandet var ett toppentips tycker jag. Håller med om att Ts skriver superbra.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Tål inte mjölkprotein men är så saaaatans sugen på mozzarella. Testat många veganska mozzarella ”ostar” men inte en enda smakar ju mozzarella. Någon som hittat någon som faktiskt smakar mozarella? Den behöver inte nödvändigtvis bete sig rätt, är smaken jag vill ha.

Är vegan och det enda det inte finns lika bra veganska alternativ av är enligt mig ost. Gäller även mozzarella dessvärre.

?? Riven ost finns ju men just mozzarella. Är såå sugen ?

Jag tål inte gluten och är fruktansvärt sugen på ”riktigt” bröd. Sånt där fluffigt luftigt gott bröd, mmm. Finns hysade glutenfria bröd men går inte att jämföra med bröd bakade på vete, går inte! Blir bara mer sugen nu när jag tänker på det haha, jag kan äta mozarella å dina vägnar så kan du äta bröd för mig! ?

Men mozzarella är väl ändå rätt smaklös i sig? Det är ju just konsistensen man vill åt, antingen som den är eller tillagad, krämig men ändå med ett visst tuggmotstånd.

Bara jag som inte fattar när man lägger ut en annons och skriver ”kollar intresse för denna cykel/klänning/whatever”. Liksom antingen sälj eller sälj inte. Någon som kan förklara varför man gör så? ? man kan ju alltid säga nej om man inte får det pris man tänkt sig.

För att kolla om det finns intresse…? Oftast brukar det väl stå ”Tänkte 300-500 för den”. Lite konstigt att lägga ut utan prisförslag ,?

Man märker väl om det finns intresse om man lägger ut den för försäljning. Varför skulle man behöva kolla det innan?

Också tänkt på det ? så märkligt. Känns mest som ”kolla vad snygg tavla jag har, någon som skulle vara intresserad av att köpa? SYND! Tänker inte sälja”??‍♀️

Är väl snarare om de får ett bra bud så säljer personen varan!

Men varför inte bara lägga ut det till det pris man isåfall vill ha? Fattar verkligen inte ?

Har ett annat märkligt fenomen att dryfta. Har en bekant som lagt ut en möbel på Marketplace gång på gång med ”säljes till högstbjudande!”.

Sätt ett pris. Folk orkar inte dribbla och vänta utifall du kanske, fjortonde gången du lägger upp samma annons, får 50:- mer.
Eller..?

Idag gifter sig Caroline Neurath och Pierre Bengtsson.

Ofan, då får jag ta och hälla upp en öl och utbrista i en skål för mig själv då jag har absolut ingen aning om vilka de är, men stort lycka till ändå till brudparet.

Ok, är det meningen man ska Googla vilka det är?

Vilka är det och vem bryr sig?

Dom som vet dom vet

Igen? Hon skiljde sig ju precis. Två societesbröllop idag alltså. Hur ska Viktoria hinna. De Geer gifte sig också idag

Neuraths bröllop är väl ändå inget societetsbröllop. Kanske bör hon gifte sig förra gången men inte nu

Nej tror att det var hennes ex-make som var i societeten men inte hon. Nu gifter hon sig nog lite mindre också… hade varit kul att se bilder och vilka som är med på bröllopet denna gången.

Skiljde inte hon dig precis?

Let me google it.

Njae. Hösten 2020, hävdar Google. Träffade Pierre i januari, började dejta mer seriöst i mars, förlovade sig på sommaren och gifter sig ett år senare. Högt tempo absolut, men det var inte precis nyss hon skiljde sig.

Om man väger 52 kilo och är 162 lång och tränar ca 3 ggr i veckan (styrketräning, yoga, löpning). Ser man då mer slim ut än någon som väger samma och är lika lång men som inte tränar?

Beror väl på kroppsformen.

Muskler väger mer än fett så i teorin, sure, men beror ju helt på kroppstyp.

Ett kg fett är lika mycket som ett kg muskler men det dallrar mindre?

Ja handlar mer om densiteten och volymen

Beror ju helt på, alla är olika! Vissa som inte tränar är sjukt slimma och tvärt om. Omöjligt att svara på över nätet. Men man bör träna för att man vill och mår bra av det.

Det är skillnad på 52 kg muskler eller 52 kg fett.
Då muskler väger mer än fett så kommer du ser mer slim ut som vältränad och 52kg än otränad och 52kg.

Alltså för att nyansera, jag är också 162 cm lång och på den tiden jag vägde 52 kg var jag en jävligt skinny bitch som aldrig sett ett gym från insidan. Kunde handla på barnavdelning om jag ville. 52 kg på 162 cm är inte mycket hur man än vrider och vänder på det.

Eh jag är 166 och väger 56 och är definitivt inte onormalt smal.

Det kan nog inte finnas särskilt mycket muskler på din kropp heller..

Förutom att fett och muskler väger samma. 1kg fett = 1kg muskler. Däremot är musklerna mer kompakta. Det betyder att 1kg fett tar mer plats är 1kg muskler. Så det brukar ändå vara så att den som är tränad brukar ser mer slim ut.

Är det okej att bära svart på ett sommarbröllop i Sverige? Är rött okej? Vad säger ni som eventuellt har/ska hålla i ett bröllopet? Hade ni blivit besvikna om era gäster kom i rött eller svart?

Vad sägs om att kolla med brudparet?
Rent generellt så är svart ok, men rött bör undvikas.
Men som sagt, kolla med brudparet så får du ett svar på din fråga.

Tänkte helt tvärtom. Att svart är riktigt fel på bröllop, men det där med rött mest känns lite fånigt som ingen bryr sig om?

Men så är det, eller var iaf förr. Då var rött inget man bar på bröllop, men det kan man ju göra idag. Helsvart däremot är högst tveksamt om man bör bära (kvinna)om inte blommigt el mönstrat med svart botten då. Å andra sidan är det ju mkt friare idag och om inte väldigt konservativt bröllop kan man nog bära båda. Bra idé att fråga brudparet om klädkod om man känner sig osäker.

Stämmer det verkligen? Jag brukade följa Magdalena Ribbings blogg och hon sa alltid att det var dumheter att man inte skulle kunna ha rött på ett bröllop.

Tvärtom, rött är en myt. Svart är sorgfärg och inte ok traditionellt men vissa bryr sig säkert inte. Skulle verkligen inte chansa, fråga brudparet men var beredd att rätta dig efter svaret.

Men gud hur bajsnödiga är brudpar egentligen?

Vaddå tänk om alla har svart och så ser det ut som värsta begravningsföljet.. Inte så kul

Goth bröllop

Fast det är ju personligt och svårt för någon här att svara på. En person kommer ta illa upp och någon annan inte bry sig alls. Så fråga de du ska till.

Jag skulle valt en riktigt mörk marinblå eller en mörkrosa klänning istället.

Jag hade inte brytt mig (hade helst inte helst att nån annan än jag klätt sig i en helvit klänning dock), fråga brudparet vad de tycker?

Jag har mest varit på bröllop utomlands och nog för att det kan skilja sig mellan länder men svart är jättevanlig klänningfärg på bröllop och varför skulle det inte vara ok?

I Sverige (och svenska kyrkan kanske) är det starkt förankrat med begravning och sorg, därför inte ”lämpligt” vid glada tillfällen (vigsel och dop). Egentligen knäppt eftersom svart kostym på killar typ alltid är OK?

Killar ska egentligen mörkblå kostym och bara svart på begravning

Nej, jag brydde mig inte!
Var ganska tydlig med till mina vänner att de fick komma i det som de trivdes bäst oavsett färg. Är ju inte 1940-talet där man inte fick ha rött för att man då legat med brudgummen.

Tänkte mer allmänt hur det är i Sverige nuförtiden, om det är något som generellt bör undvikas eller om det är okej. Jag bor utomlands och här är det väldigt vanligt att bära svart och rött på bröllop, men hade på känn att det inte var helt accepterat i Sverige (om jag nu generaliseras). Undrade mer vad ni som arrangerat ett bröllop tycker om det och varför ni tycker att det ska undvikas?

Rent allmänt tror jag svart inte är ok, det är en sorgfärg och kan tolkas som att man är emot bröllopet. Jag är inte jättetraditionell men skulle ta illa upp. Vad jag uppfattar så är det ingen ovanlig åsikt. Så chansa inte.

Ta illa upp av att en gäst har svar på ditt bröllop? Då har man verkligen inte många riktiga problem.

Med det argumentet så kan man ju inte ens planera ett bröllop om man har några som helst problem. Hade du tyckt samma om det handlade om att man blev besviken på en gäst som bar vit klänning på ens bröllop? För jag skulle nog säga att det är att jämställa för min egen del och jag hade inte uppskattat varken vit eller svart. Samma med folk som inte kan rätta sig efter enkla klädkoder! Och jo, jag har andra större problem än kläder, jag kan ha flera känslor igång samtidigt!

Jag tycker att det är superlöjligt att ta illa upp av färgen på en gästs klänning.

Det handlar ju inte om vad brudparet tycker. Det handlar ju mer om att du som gäst har koll eller inte.

Detta har aldrig varit sant! Fattar inte hur denna myt kan vara så seglivad. Som om någon på 40-talet skulle ha velat signalera att de haft sex ens med sin egen make, det var ju för tusan till och med pinsamt att ha en gravidmage. Historielösa människor, hur kan ni tro sånt?

Det har aldrig funnits en klädkod för att signalera att man legat med brudgummen. Inte på 1940-talet heller. En sådan uppenbar modern myt.

Jag hade inte gillat det.

Varför?

Jag tycker just på bröllop känns svart dystert. Och gillar inte rött. Vi är alla olika. Marinblått och rosa är fint.

Men måste alla gäster klä sig i en nyans du gillar?

Då är det ju upp till dig att meddela gästerna om det i klädkoden.

Tycker svart och helvitt är uteslutet, men fråga brudparet istället. Alla tycker olika.
Rött har varit tabu men tror de flesta tycker det är helt ok nu i modern tid.

Rött har aldrig varit tabu. Varför tror ni det?

Rött har väl alltid varit ”bär man rött på bröllop så betyder det att du haft ihop det med brudgummen” eller minns jag fel?

Är inte det något typ veckorevyn hittade på på 90-talet?

Du har helt rätt.

Du har helt fel. Eller iofs, folk minns mycket strunt som folk berättar för varandra.

Otrolig seglivad myt bara. Tänk efter lite.

Håller helt med dig. Sen är det ju friare idag, men hade själv aldrig burit helsvart. (el helvitt) som gäst på ett bröllop.

Jag hade definitivt inte brytt mig! Jag trivs inte i färgglada kläder och har själv gått som gäst på åtminstone 3 (kan vara 4) bröllop då jag burit svart klänning. Aldrig någon som sagt något. När jag själv gifte mig hade jag tvådelad klänning med vit överdel och svart kjol ?

Man kan ju ha typ mörkblått och inte bara vara en snowflake

Hade verkligen inte brytt mig. Planerar inte att bjuda någon utav min partners ex/ligg såvitt jag vet och om någon skulle vilja signalera att de legat med min blivande man så föredrar jag muntligt, lite mer lättolkat. Jag kommer själv ha rött på mitt syskons bröllop (har kollat med brudparet) och har svårt att se att någon tror att jag är älskarinna till min egen familjemedlem…

Vill inte vara sån, men finns SÅ många klänningar och färger. Välj varken svart eller rött (eller vitt såklart) så slipper du ha dina funderingar. Ha så kul på bröllopet 🙂

Nej det är faktiskt inte ok. Svart är en sorgefärg. Folk som inte kan avstå att bära svart på ett bröllop har huvudet för långt upp i sin egen röv…
Välj en av alla andra färger, till och med vitt med mönster är ok. Rött kommer någon dra ett skämt om ?‍♀️

Jag har haft min ”lilla svarta” på bröllop och lovar att huvudet satt där det skulle. Vilket trams?

Jag är mer av åsikten att personen som gifter sig har huvudet där du beskriver om de tvunget måste ha sådana töntiga klädkoder. Man bjuder väl in till bröllop för att fira och ha roligt med sin släkt och sina vänner, roligast blir väl då om de får ha det de känner sig bekväma i ?

Varit på sommarbröllop där det stod svart, vitt och rött undanbedes på inbjudan.

Med svart text på vitt papper och röda hjärtan?

Beror väl på hur traditionellt brudparet vill ha det. Vett och etikett är inte alltid det som följs idag.

Om inte paret undanbett någon viss färg i inbjudan/på sin bröllopshemsida (under klädkod eller dyl.) så skulle jag säga både rött och svart är okej. Vitt eller färger som kan uppfattas som vita på foton bör undvikas, men annars är det upp till brudparet att berätta för gästerna om de vill att någon viss färg ska undvikas.

“Lewis” har helt klart noll koll på etikett och vanliga klädkoder på bröllop. Traditionellt sett är svart inte okej då det är en sorgefärg! Det är ett glasklart nej såvida inte brudparet uttryckt att det är går bra. Rött däremot går utmärkt! Att man skulle ha legat med brudgummen eller annat trams är bara gamla skrönor som självaste etikett- Drottningen Magdalena Ribbing själv har sågat längs fotknölarna! Så svart NEJ! Rött JA! Kort o gott.

Fast det där är rätt förlegat idag. Har gått på över tio bröllop de senaste fem åren, funnits oftast mer än en kvinnlig gäst som burit svart i olika former på flera bröllop: i snygg svart kostym, snygg svart jumpsuit, kort svart klänning, lång svart klänning. Ingen har kollat snett på dem, dem har inte sett malplacerade ut och man tänker inte ”sorg” iom att det är ett bröllop och det är glädje och kärlek som knappast hänger på om en gäst bär svart. Enda bröllopen där ingen bruit svart är där brudparet specifikt skrivit ut i klädkoden att de önskar att gäster inte bär någon/några särskilda färger och svart varit specifierat. Även om svart fortfarande bärs på begravningar och därmed på så sätt är en sorgefärg, så används det mycket mer i alla möjliga sammanhang idag.

Om inte paret sagt något specifikt om klädsel tycker jag
du ska fråga. En släkting gifte sig i vår och klädselen var svart för både damer och herrar, barnen i rött. Bruden hade vit klänning med rött och svart hår, brudbuketten svart och röd. Brudgummen svart kostym med inslag av rött i blomma och hår. All dekoration vid middagen i rött och svart. Jättefint och inte ett dugg dystert och precis som brudparet ville. Begravning? Där hoppas jag att alla vill klä sig ljust och glatt när min tid är inne och inte bry sig på vad gamla (mossiga?) traditioner säger.

Du går inte på bröllopet för din egen skull, du går för brudparets skull. Ett sommarbröllop är ljus och just somrigt, hur svårt kan det vara att anstränga sig lite och undvika svart? Är det du som ska synas och ta plats eller är det brudparet? Men för all del, bara DU får som DU vill, ha svart om det är så viktigt. Jisses alltså vad jag jag jag det är nu för tiden. Tänk lite.

Förr gifte man sig i mörka/svarta kläder
https://www.bohuslansmuseum.se/kunskapsbanken/nar-brudklanningen-var-svart/

Vad har ni för tips på bästa anti-aging hudprodukter? Har aldrig haft nån speciell hudvårdsprodukt men börja känna att jag ser lite äldre ut. Är 37 och har inget emot att åldras men vill gärna ha lite tajtare och fin hy och tänkte att de är bättre att börja nu än aldrig. Tips?

Solkräm. Retinol. Fukt.

Yes, det enda receptet om man inte ska hållas med injektioner osv.

Och fett!

Från mat.

Fukt? Det har ingenting med saken att göra. Det handlar om hudens förmåga att behålla fukt, det som tillförs topikalt har en väldigt begränsad effekt.

Sensais produkter. De är tyvärr svindyra men helt magiska. Jag använder en kräm för 3000 kr som trollar bort linjer/rynkor och allting och stramar upp hela ansiktet så det blir tight och fast, som ett ansiktslyft. Det finns faktiskt mirakelprodukter, men då måste man också öppna plånboken. Annars är mitt tips C-vitamin, fukt och SPF 50 på morgonen och retinol och fet kräm på kvällen.

Vad är det för kräm? Vad heter den?

Vilken från Sensai pratar du om? Använt Cellular Performance serien för några år sen, den är grym! Nu använder jag dock La Mer, som ligger på samma prisnivå och den upplever jag som mer lugnande mot min hy.

Älskar sensai! Vilken produkt är det du tänker på?

L300 Anti-Aging serien (den lila) med hyalouric syra

Är inte den serien grön?

Nej den är lila. Det finns en annan serie som är grön – Pro-Retinol serien.

Tretinoin och SPF är de enda vetenskapligt bevisade antiaging-produkterna. Och fukt.

Helt fel. Finns mycket som är vetenskapligt bevisat har en anti-ageeffekt. Niacinamid, AHA, retinoider, askorbinsyra för att nämna några.

Som någon annan skrev: SOLKRÄM. Men undvik solen också trots solkräm.
Kosten. Vegetarisk kost gör dunder för huden.
Sov på rygg.
Fukt. Både i produkter och intag av vätska.
Skippa alkohol och rökning. Sov mycket.

Nja, solkräm, självklart! Men inte att ”undvika solen”, solen har viss positiv påverkan på oss, D vitamin bla, men även själva ljuset, huden behöver exponeras av sol till viss del för att må bra, därmed inte sagt man behöver sola.

Usch, vilken jävla dag. Känner mig så irriterad och bitter.

Varför?

Men samma här. Eller egentligen är det en bra dag men min familj påpekade en sak så fort jag kom innanför dörren förut och sen blev de så jävla sura och det har varit som att jag inte finns. Jag är luft idag. Önskar jag kunde åka hem men har druckit alkohol så tyvärr.?

Du kom hem, blev sur och nu vill du åka hem.
Jag måste missförstå något, åkte du iväg nånstans och började dricka eller vad?

Hon kom väl innanför dörren hos sina föräldrar?

Yes

Nä. Mina föräldrar är sura på något. Vi drack vin till maten och jag vill egentligen åka hem till mig.

Att dom sätter dom bästa filmerna så sent på tv. Jämt är det så. Ska se dolt under ytan för det är en favorit men vill se den typ 21.

Skaffa Netflix så kan du se film när du vill.

Fast utbudet på Netflix filmer…inget nytt, bara gammal skåpmat.Gillar mest att kolla på film, då jag ofta tycker serier pågår i ett oändliga och blir så skruvade till slut. Miniserier är ok dock.

Ja men finns ju massa andra tjänster för streamingmetoder och att hyra. Väldigt få tittar väl endast på linjär tv nu för tiden?

Trodde inte det fanns någon under 60 ens…

Någon mer som spelat V Rising i veckan? 🙂

Testat lite snabbt, verkar väldigt kul men pga trög gammal dator så går den inte alltid så smidigt men ska testa vidare under helgen. En kompis har varit med och gjort spelet och det är så häftigt att spela och veta att just hon har ritat det håret, ansiktet eller någon detalj ?

Vad roligt! Det är ett otroligt vackert spel 🙂

Heja Skövde

Nähäpp, tydligen inte, haha.

Varför blev Megan och Harry utbuade av folkmassor utanför kyrkan vid firandet av Elisabeths 70 år på tronen? ?

De är inte populära. Många i UK tycker att de betett sig illa när de först hade stora bröllopet, sen skulle sluta att vara working royals och efter det gjorde intervjun med Operrha.

Man kan ju tänka att majoriteten av folk utanför kyrkan var rojalister (varför annars skulle man vänta utanför kyrkan?), och dessa uppskattar förmodligen inte den kritik som Harry och Megan har riktat mot institutionen, även om denna skulle vara sann. ”Megxit” verkar ha delat upp folk lite i två olika läger, dvs. personer som tycker att deras agerande är totalt avskyvärt pga dess inverkan på monarkin och drottningen (anklagelser om rasism, särbehandling, dåligt bemötande vid psykisk ohälsa mm.) och personer som tycker Harry och Meghan gjort helt rätt i att lämna institutionen pga bla. det som omnämns ovan som rasism men även hela situationen med Prinsessan Diana och hur illa hon upplevts behandlats. Sen tror jag det sticker i rojalisternas ögon att man säger att man vill leva ”ett privat liv” samtidigt som man jobbar i Hollywood, intervjuas av Oprah och filmar dokumentär med Netflix samt deltar vid vissa kungliga högtider.

Jag är team Harry och Megan. Skulle aldrig vilja leva kungligt. Det är deras liv och tycker dom gjort helt rätt.

Och att de vill ha kungahusets pengar, känns det också rätt?

Varför inte. Han är ju kunglig. Det har dom råd med att ge till han och Megan. Viktigast är att dom mår bra.

De vill väl att kungahuset ska betala för deras säkerhet, vilket de behöver för att situationen de (Harry) va intvingad i. Va iallafall det jag fick ut av deras intervju med Oprah.

Är inte team meghan. Vad heter det teamet? Fsn vilka snowflakes de är..

Att vilja vara ”privatpersoner” men ändå vilja ha kungahusets pengar känns väl rätt ofräscht?

Men har de inte avsagt sig apanaget? Trodde det ”bara” handlade om livvaktsskyddet de ville ha? Jag har faktiskt full förståelse (och beundran) över att de väljer att gå sin egen väg, speciellt med tanke på vad som hände med Harrys mamma.

Precis, tycker också det blir lite problematiskt. Samtidigt som kommer Harry och hans barn aldrig bli ”privatpersoner” på grund av familjen man fötts in i, vilket ju dem inte haft någon som helst kontroll över. Det är liksom ingenting man valt, det enda valet man har gjort är att lämna själva institutionen. Och att som ”privatperson” betala ohyggligt massa pengar för säkerhet för en situation man inte valt själv känns nog jävligt orättvist. För även om man lämnat institutionen lär familjen ändå vara utsatta för väldigt mycket hot pga fortfarande rent biologisk av kunglig börd. Men alla kostnader därutöver med hus, kläder och dylikt tycker jag absolut att de själv ska stå för. Men pengar för säkerhet, där är jag väldigt kluven till huruvida jag tycker det är fair att familjen ska stå för det själv…

Nej precis. Barnen har ju som sagt inte valt att bli födda med ev titlar odyl. Harry är ju fortfarande son till nästkommande kung oavsett, och säkerhetsbilden för honom och hans familj kommer ju därmed se ut som den gör livet ut och borde väl finansieras av hovet då kan man kanske tycka, även om han säkert hade velat slippa den biten med, så måste man ju vara realistisk. Sen lär säkert skyddet kosta betydligt mkt mindre som ”icke kungligt aktiv”, men visst, livvaktsskydd 24/7 kostar ju, oavsett. Är inte superinsatt, mer än att jag tycker det är uppfriskande och modigt att göra det valet de gjort.

Tycker ändå det blir lite lustigt när ett av deras argument för att lämna england och kungafamiljen var att slippa undan den intensiva mediebevakningen och en önskan om mer privatliv, samtidigt som man säljer ut sig själva i intervjuer och samarbeten på andra sidan Atlanten (och de gör dem för att de behöver pengar för sina säkerhetsarrangemang mm.) Lite dubbla budskap kan man tycka, men den som pratar högst och först får ju forma storyn….

De var inte alls utbuade. Såg sändningen live.
Det klippet som florerar på twitter är redigerat så att de som buade Boris j nu buar M&H. De har lagt buandet över klippet på M&H.
Det finns Cambridge stans som hatar Sussexes och de redigerar och påstår saker som inte är sant hela tiden.

Jag har en teori om Swedengate. Att barns kompisar inte ses som gäster i föräldrars ögon. Det kan vara så enkelt. Det är den enda stora kulturkrocken att i andra länder och kulturer så ses alla som gäst när man går in deras hem. Det är min teori.

Ja säkert. Tycker även det är lite positivt att det uppmärksammas, för det är fan ett sjukt beteende.
Att inte bjuda med kompisen till bordet, medan du som utländsk besökare i en by i Uganda har folk som rensar hemmet för att du ska få något att äta ( talar om egen erfarenhet)

Kan det vara så att det inte är så vanligt att man random går hem till en random kompis efter skolan i andra kulturer? Nu bor jag utomlands och här blir man hämtad efter skolan och en vuxen är inblandad i varje playdate ett barn har och man kan avtala var och hur barnet ska äta med den andra föräldern. I Sverige var det mer att man visste att det var middag hemma klockan 18, så om kompisen åt klockan 17 tackade man snällt nej till middag för man visste att det var mat hemma med egna familjen en timme senare. Man ville hellre leka vidare på rummet än att gå ner och snacka med kompisens föräldrar när kompisen ändå åt på typ fem min. Så överdrivet det här swedengate!!!

Ja det stämmer nog säkert men det är faktiskt så att barnens kompis/kompisar inte får mat vid middagar har funnits länge kulturellt sett sedan tidigt 1900 tal när till och med när mammor var hemmafruar vilket idag är inte alls vanligt. Så min teori går tillbaka till att barnets kompis ses inte som gäst förrän i vuxen ålder.

Fast om de inte ses som gäst, så ses de väl som del av hushållet och borde rimligtvis få mat?

Upplever inte att det varit så på 30 år, men när jag var liten så var det absolut inte på tal att äta hos andra. Dock handlade det inte alls om snålhet utan det var enda tiden på dygnet man träffades hela familjen, enda tiden alla umgicks. Föräldrar lekte inte med sina barn när jag var liten, den biten klarade barn av själva.

Men är det bara jag som tycker det är helt självklart är att enda anledningen att man inte åt med kompisens familj var att ens föräldrar skulle hämta en lite senare, och att man sedan skulle äta med sin egen familj?

Alla invandrare älskar att racka ner på svenskar, därav swedengate. De har fan fått allt. Hur kan vi va snåla då..

Vilken offermentalitet…pinsamt.

Fått allt.. herregud så trött argument.
Att Sverige som land har ett hyfsat bra välfärdssystem har ingenting med diskussionen att göra. Och det förändrar inte det faktum att familjer låter sina barngäster vänta på rummet under middagen vilket av många uppfattas som bristande gästvänlighet. Herregud man har rätt att ha en åsikt oavsett om man är invandrare.

Det visar ju att vi inte är snåla för vi bjuder er på allt men får ändå så jäkla mycket otack tillbaka.
Såklart får ni ha en åsikt och jag också och våra åsikter går tydligen isär.

Jag är inte invandrare men tack ändå för att man får ha en åsikt.
Du är med största sannolikhet inte delaktig i att ”bjuda” invandrare på ngt.
Du har absolut inget att göra med asylrätt eller mänskliga rättigheter. Ta inte åt dig äran för sånt du inte är delaktig av.
Sedan gäller ju fenomenet även svenska barn som får vänta på rummet så det har ju av noll betydelse det du säger. Det är ku dessutom ett så fruktansvärt bakvänt argument.
”Jqg är svensk och i Sverige kan flyktingar få asyl och sen gå sfi m.m därför vill jag inte bjuda invandrarbarn på mat om de ngn gång skulle besöka mitt hem”. Eller vaddå?
Ditt resonemang får ju den här seden att se värre ut än det är.

Alltså jag känner verkligen inte igen det här. Antingen gick man hem runt middagstid eller så åt man hos kompisen. Vi åt middag klockan sex och tycker att det är en rätt lagom tid att gå hem till sitt på vardagar.

Kommer från ett litet samhälle där alla kände varann och vi åt både hemma och hos kompisarna och de var också välkommen att äta när de hälsade på mig. Har aldrig vart nåt jag tänkt på utan det löste sig alltid. Ibland ringde vi hem och hörde om det var ok att inte komma hem och äta.

Mitt intryck är att traditionen att bjuda andra på mat på kvällen är ganska ny här och importerades av överklassen. I äldre svensk kultur är ju målet man äter mitt på dagen det stora, och det på kvällen enklare. Det finns väldigt mycket gamla traditioner kring att bjuda på fika (i vilken ordning man ska bjuda på grejer och att man ska truga och allt vad det kan vara) men inte lika mycket kring middag/ mat upplever jag.

Läste en gammal bok riktad mot kvinnor i lite finare hushåll (såna husmodersböcker ni vet) där de beskrev ymodigheten att bjuda på ”supé” på kvällen, att det skulle vara ett större och tjustigare mål m m ätas sent, man skulle bjuda in gästerna till ungefä kl 17. Sen var det diverse förslag på menyer.

Så himla många barn är så kräsna också och vill bara äta hemma. Jag var sån. Fick kväljningar av andras mat. Superjobbigt att sitta med vid bordet då. Och även många föräldrar som har höga krav på vad barnen ska få i sig. Men jag håller med om att man frågar barnet som är på besök om hen ockås vill ha (men först kolla om det är ok med föräldrarna)

Kanske därför så många barn är kräsna.

Behöver man verkligen kolla med föräldrarna om barnet får äta?

Japp. Dom kan ha andra planer. Eller barnet får inte äta dotter och datten. Man måste kolla första gången

Klart att man gör. Ibland har mitt barns kompisar familj haft andra planer och vill hämta innan vi äter middag. Ibland har de redan bestämt middag som barnet tycker om och får då låta bli äta hos oss av den anledningen.

Jag minns ett tillfälle när jag hade en kompis på besök som vägrade äta falukorven som bjöds till middag för hemma hos dem åt man minsann riktigt kött. Därefter gick djungeltrumman bland både barn och föräldrar vilken standard det var på maten hemma hos klasskamraterna. Det var tacken för att man inte lämnade kompisen på rummet ?

Socionom!? Jag vill så gärna plugga till socionom och sen jobba inom kriminalvården på något vis. Någon som gått den utbildningen? Svår? Rolig? Annat jag bör veta?

Utbildningen tyckte jag var bra. Lättare än jag hade förväntat mig, kraven var ganska låga och flera av de kandidatuppsatser som fick godkänt var rent ut sagt skitdåliga… Jag hade jättebra lärare och utvecklades mycket under utbildningen. Däremot yrket och arbetslivet… Jag skolade om mig efter några år och har aldrig längtat tillbaks.

Precis! Man sprang ute och lekte med olika kompisar i kvarteret spontant, om dom skulle äta gick man hem eller väntade på rummet. Var det en planerad lek så åt man där oftast. Det var absolut inget problem, sjukt överdrivet allt detta ?

Måste säga att Alex och Sigge sammanfattade Johnny VS Amber väldigt bra i sitt senaste avsnitt ! Äntligen .

Sammanfattningvis? Tack på förhand.

Det märks tyvärr att de, som de flesta andra amber Heard försvarare, inte har följt rättegången eller ens läst en summering av den.
De har följt mainstream media som mest och de är så tydligt på ambers sida pga de nu måste stå till svars för vad de skriver och är rädda att fler kommer börja stämma.
Så pinsamt att man som vuxen tror mer på media än jurymedlemmar, domare, och försvarsadvokater som har arbetat med det här större delar av sina liv. Men nä, jag ska tro på en underbetald twitter journalist som knappt gjort sitt jobb att undersöka vad som är sant. Men amber är kvinna och l g b t q så då måste hon vara offret! Skitsamma om alla bevis tyder på att hon är förövaren.

Tips på filmer eller serier som liknar Words on bathroom walls, Looking for Alaska, Till alla killar jag gillat-filmerna, Five feet apart, If i stay, A walk to remember, The kissing booth-filmerna, Midnight sun och The last song?

Alla är kanske inte så lika varandra men gillar känslan dom ger mig ? men teen movies antar jag?

She’s all that.
Har några år åå nacken men älskar den!

Länge sen jag såg, minns ingenting alls men vet att jag sett den, tror jag? Tack för tipset!

Tror det kom en nyinspelning av den på Netflix, He’s all that. Den är förmodligen mycket sämre haha

Jaa just det men gud det va inte den jag menade…
She’s the man ska det va! Den är bra

Och just det. Se Senior year på netflix. Ny film med rebel wilson (eller vsd hon heter, men älskar )

Älskar She’s the man, så underbar! Såg den för någon månad sedan.

Ska kolla in Senior year, tack!

Film: The Perfect Date, på Netflix! Och serien Never Have I Ever. 🙂

Jag är jätte nervös, han pauludan (stavning?) Ska bränna koranen i Skärholmen (bor i närheten) snart och jag är muslim (bär sjal) och är nu orolig för att våga gå ut med mina barn den dagen.

Är orolig för alla personer som kan tänkas vara där främlingsfientliga, alla små kriminella ungar och allmänna huliganer som är vart helst det finns risk för bråk.

Tror ni att jag överdriver eller borde jag typ planera att hålla mina barn och mig själv hos min mamma som bor längre bort den dagen?

Nej men fy fan ska han komma hit? Kan de inte bara stoppa all hans skor nu, han fick ju inte tillstånd i flera städer förut?
Ni kanske inte ska gå i närheten av den plats han ska vara bara, kan ju bli stökigt oavsett och sånt är ju bra att undvika.

Skit, inte skor.

Svårt att säga men generellt skulle jag nog hålla mig borta (särskilt om jag hade barn) från manifestationer, demonstrationer osv, om jag inte själv deltog. Men beror kanske lite på hur du bor och exakt hur nära dig det sker.

Usch vad jobbigt! Fy fan för den mannen alltså, så mycket rädsla och hat han sprider. Är så ledsen att du ska behöva känna så!

Jag tänker att det borde vara lugnt så länge ni håller er borta. Känns som polisen fått så himla mycket skit för de tidigare händelserna att de kommer vara väldigt vaksamma.

Nej fy vad jobbigt för er! 🙁 Om jag var du hade jag faktiskt hållt mig borta den dagen. Man vill inte hamna i vägen för en gatsten som kastas… Ta hand om dig. ❤️

Vet du datum eller vart man kan kolla upp? Bor själv i Skärholmen/Bredäng och undviker gärna offentlig plats den dagen..

Behöver verkligen tips på hur jag skaffar mig en bra klädstil. Ligger numera på ca 15 kilo över min trivselvikt och även om planen är att börja träna igen så måste jag erkänna att kläderna helt enkelt inte sitter bra längre… jobbar med barn så behöver liksom ha kläder man kan röra sig i men ändå se någorlunda ”fräsch” ut. Tips?

Kläder i stretch!

Kolla #grwm på insta (get ready with me) och hitta lite större personer med klädstil du gillar och inspireras eller kopiera skamlöst ?

Tycker det viktigaste är att kläderna inte är för små, är man lite större så är tex snortighta jeans inget som gör silhuetten en tjänst. Köp lite pösigare jeans el byxor med snyggt fall och så en välsittande tisha el skjorta till det? Behöver du dressa upp, kan en kavaj som är lite slimmad vara bra, absolut ingen oversized kavaj om pösiga brallor (om man är lite större och vill ha lite figur då alltså)

Tycker tvärtom, vill inte lägga till mer pös utan visa upp kurvorna med tighta jeans.

Ok. men det kan ju oxå vara jättefint, absolut. Tänker mest på balansen, tight uppe, pösigare nedtill och vice versa. Sen är jag ingen direkt fan av snortighta smala jeans, oavsett kroppsform.

Köp mjuka byxor med resår i, finns på typ Lindex eller Kappahl, lätt att röra sig i och sköna. Älskar att ha dessa byxor när jag är med barn för då är det lätt att röra sig. Älskar klänningar med markerad midja men som inte sitter åt. Det viktigaste är nog att du är bekväm i kläderna och att det är rätt storlek!

Har liknande situation. Tycker om jeans från lager157, jobbar också med barn(förskola) så stretch i tex byxor är viktigt. Sedan har jag lite ”oversize” t-shirts och lite längre cardigans. Känns typ som jag kan gömma mig lite bakom kläderna och vara bekväm på jobbet. En enkel vit tshirt med en svart cardigan och ett par jeans är enkelt för mig då som är ganska obekväm och inte vill sticka ut. Lite fint nagellack smycken mm kan ju liva upp klädseln om man tycker det känns för tråkigt!
Lite OT men det var ett barn som frågade mig varför jag alltid har svarta kläder (brukade nästan bara bära svart och hoodies) så frågade jag honom vad ska jag ha istället för färg? Får svaret ”du hade passat i regnbågsfärger” ? något jag aldrig lär glömma.

Läste just att Camilla Läckberg kände sig mobbad av Alex och Sigge pga att de diskuterade hennes inlägg om Amber Heard. Hon har nu skrivit en hel uppsats på instagram om att de är högstadiemobbare och att hon är jätteledsen och sårad för det. Har sällan sett en så missklädsam offerkofta. Man kan tycka vad man vill om Amber Heard, men att CL väljer att bidra till den helt sanslösa mängden hat som hon har utsatts för är helt sinnessjukt. Och trots det kan hon inte ta någon kritik alls själv utan bryter ihop för minsta lilla. Patetiskt!

Camilla är såååå snarstucken att det är patetiskt.

Du läser Camillas inlägg som f*n läser bibeln…det handlade vill inte om att de diskuterade hennes inlägg, det handlade om HUR de gör det, hur de skriver och talar om henne, detta under en lång period, oavsett vad det gäller. Nedsättande och förminskande. De är mobbare och om du inte kan se det så är det för att du troligtvis har de tendenserna själv.

Du får tro vad du vill om mig, det struntar jag fullständigt i. Jag vet att Sigge och Alex kan ha en hård jargong och gillar inte alltid deras ton men om det är någon som är en mobbare i detta fall så är det Camilla. Hon hade inte behövt tycka eller skriva något alls om detta men ger sig på en som är utsatt för det värsta drevet på länge och låter sina följare spy ur sig en massa skit om henne. När hon får helt rimlig kritik om det börjar hon böla och försöker flytta målet till att allt handlar om att hon var en plugghäst för 40 år sedan. Jag står fast vid att jag tycker att det är patetiskt.

Utan att ha läst var sig Camillas el S&A’s inlägg håller jag med dig i allt. Sigge & Alex kan vara såna dryga messerschmitters, men just att haka på det äckliga drev mot Heard som Camilla & hennes man gjorde var så otroligt lågt. Som om de varit med när Heard & Depp hade sina fighter? Undrar om de tex.missade el blev tillfälligt förblindade när advokaten läste upp de mail/sms Depp skrivit (och som han hävdade kunde varit skrivna av Heards advokat!…) Menar inte att ngn av dem är oskyldiga, men skulle aldrig ge mig in i ett drev där jag inte har en susning i om vem som har gjort fel, där man tycks gå på känsla. Skulle aldrig ge mig in i ett drev öht, fruktansvärt. Som en digital stening från medeltiden.

CL påstod också (som många andra gjort också) att hon tittat på hela rättegången. Alltså snälla… tror hon någon verkligen tror på det? Rättegången pågick i sex veckor, typ sju timmar om dagen. Stor bullshit på att hon eller majoriteten av alla andra som påstått att de kollat hela verkligen gjort det.

S&A:s inlägg på svenska.

Älskar Alex och Sigge. ?

Får gärna lite pepp.

För några dagar sen hittade jag en blöt och mager katt utomhus. Han visade sig vara bortsprungen och chippad, men väldigt sjuk. Veterinären anmälde det till myndigheter och ägaren fick väl att åka till veterinär (dyrt), omplacera eller avliva.

Jag och sambon har tänkt adoptera katt i höst och kände att vi kan ta över denna katt och hjälpa till, så vi tänker vara jourhem medan ett katthem är officiella ägare. Det är vi som pratar med ägaren och hämtat katten, och det var varit SÅ jobbigt. Hon är jätteledsen och säger att hon älskar katten, att det är hennes barn, supervelig etc. Det känns som att jag snor hennes djur, men i realiteten har hon inte skött den som hon bör och har inte heller råd att betala. Om inte vi tar den kommer ju länsstyrelsen plocka den ändå…

Ah. Ville bara skriva av mig..

Lämna inte tillbaka katten. Hon är en sådan person som vill ha den för att ingen annan ska ha den.

Katten har ingen annan, det är vi människor som får föra djurens talan eftersom dom inte har en egen. Jag hade absolut inte tyckt synd om människan, utan bara förbannad över att den tagit på sig ett annat liv som den inte kan ta hand om. Hoppas du gör allt i din makt för att den ska få ett bra liv.

Ja, jag gör ju det.

Hon räddade honom från början när han var en unge, vilket gör att det känns ännu jobbigare. Jag förstår rent logiskt att jag gör rätt, men emotionellt känner jag mig hemsk som ”rycker ifrån” henne katten. Men ja, myndigheter och katthem är ju involverade, så hon kommer ju inte kunna få tillbaka katten och ”låtsas som ingenting” oavsett.

Jag förstår. Du gör säkert ett toppenjobb också ❤️ Det var bara mitt katt-hjärta som brann lite, och va rädd att du velade och grejer om du skulle ge tillbaka den haha. Lät lite hård, sorry ❤️

Nej, jag velar inte! Ägaren velar om hon ska skriva på ett avtal som gör katthemmet till ägare.

Jag tycker bara det är jättejobbigt och känner mig som en bad guy, fast jag vet att det är det bästa för katten.

Tack ❤️

Bb ?
Så fint av dig. Lycka till med lilla katten.

Inget synd om henne. Det är katten som haft det jobbigt. Behåll katten. ?

På vilket sätt har hon misskött katten?
Tänker att katter kan springa bort även om de varit ordentligt sköta innan.
Sen är det ju otroligt korkat att som kattägare inte ha en ordentligt försäkring så att man har råd att ha kvar katten om ngt oväntat händer. Men det är ju inte samma som att ha vanvårdat katten…så berätta gärna mer?

Kattens tänder är typ ruttna och håller på att ramla ur. Han är också ganska mager och benig, men pigg och social i övrigt. Han hostar också, men vet inte om det är nytt eller gammalt.
Enligt veterinären som vi gick till (för att kolla om han var chippad) har tandproblemen pågått under en längre tid och hon kände sig tvungen att anmäla det.
Men hon bodde helt normalt (men lite trångt) och kattens klor är klippta. Hon pratade om att ta lån för att betala hans veterinärkostnader.

Just nu känner jag bara att jag har pushat igenom detta som en bulldozer och har jättemycket skuldkänslor. Vet varken ut eller in just nu. Ska nog prata igenom med henne imorgon och verkligen lyssna på vad hon vill och kan göra.

(Han var bortsprungen i några dagar, så det enda som kan vara så pass nytt är hostan)

Då fattar jag! Ja på några dagar blir ju katten varken mager eller får tandproblem. Tar man hand om ain katt och gosar och kelar med den så märker man ju om den skulle magra. Har man hyfsad koll så ger man ju ungefär lika mlt mat varje dag och borde således märka om den inte äter ordentligt.
Tandproblem (forl) är dock ofta exkluderat ur försäkringar om man inte har tillägg för det och det är helvetiskt dyrt att fixa.
Men jag tycker du ska utgå från vad du tror blir bäst för katten, inte för den tidigare ägaren.

Nej, rädda katten! Hon har haft sin chans! Tänk om hon fortsätter missköta den? Stackarn. Hon har ju heller inte råd, snacka kan man alltid göra, känner ingen typen. Sorgligt men djuret ska inte drabbas för det.

Hon ringde mig nu sent på kvällen, var upprörd och anklagade mig för att ha lämnat honom till katthemmet (vi skulle vara jourhem) för hon tyckte att bilderna jag skickat var ”gamla”… Jag tror att jag kommer lämna tillbaka honom imorgon så får Länsstyrelsen sköta detta och omplacera honom själva… 🙁

Nej, låt inte ditt dåliga samvete ta över. Ta hand om den fina katten, snälla! Tänk på kattens bästa, och det fina kärleksfulla hem du kommer ge den. Låt inte den förra ägaren påverka dig! Jag ber dig, snälla!

Låter som en ganska besvärlig människa.

Om länsstyrelsen får ta hand om.ärendet – kommer de omplacera? Eller finns det risk att de typ avlivar?

Bra om.ni kan hänvisa till myndigheternas beslut och be henne vända sig dit om hon är bekymrad/.orolig för katten.. hon verkar sakna självinsikt.

Jag tror inte att Länsstyrelsen avlivar i och med att problemen verkar möjliga att åtgärda (det vet vi inte än dock), men man vet ju aldrig.

Det verkar som att hon förväntar sig tät kontakt med oss och hon snackar om att katten är hennes ”bebis”, hennes favorit, osv.. hur kan hon inte åkt till veterinären då, tänker jag… ?

Katten är en helt vanlig katt, men jag orkar inte ha en galen ex-ägare i mitt liv… 🙁

(Fortsättning)

Samtidigt tänker jag att jag kanske borde ha lite mer skinn på näsan eller ha tålamod, men jag är väldigt känslig och blir påverkad av ALLT. Har redan haft en jobbig vår så behöver inte en galen sommar liksom. Är helt slut redan, efter några dagars kontakt med ägaren.

”Jag kan se att han är ledsen, jag känner honom, han är mitt barn vet du” – Angående en bild när han sov i min sambos knä

Hej!
Får jag bara fråga (kanske inte ens är samma katt) men är den bortsprungna katten från Bromma området?

Har sett massvis med posters om katten och kvinnan samt hennes familj har letat dag och natt efter honom (vi bor på samma gata).

Jätte sorgligt om det nu visar sig vara samma katt och att han blivit vanskött ?
Då är det ju bättre att han är hos er

Nej, det är inte därifrån! Hon hade dock skrivit inlägg på Facebook.

Vad är det för katt?

Okej skönt att höra (på gott och ont självklart) att det inte gällde hennes katt. Då uppfattningen man fått är en familj som är extremt kärleksfull till katten.
Sonen mår väldigt dåligt då han hade glömt bort att stänga balkongdörren så lilla katten kom ut.

Tror det är en långhårig bondkatt om jag uppfattade det korrekt.

Hoppas det löser sig för bägge katter.
Väldigt fint att du/ni står på er för kattens säkerhet ???

Jag har en ganska basic hudvårdsrutin: Dubbelrengöring med olja och gel, superåterfuktande toner och fuktcremé och ögoncremé. Använder enzympeeling då och då och försöker komma ihåg att ha SPF 50.

Precis fyllt 30 och funderar på att steppa upp lite vad gäller min hudvård. Har inga problem med hyn men upplever den som lite glåmig och tråkig typ samt att jag förlorat fett i ansiktet p.g.a. oavsiktlig viktnedgång, som också gör att jag ser lite hängig ut. Köpte vitamin C serum men märkte ingen skillnad efter 2 månader.

Kan retinol vara något för mig? Har känslig hy men om man gradvis vänjer huden tänker jag? Tips på märken mottages tacksamt. Pris spelar ingen roll 🙂

Är det en basic rutin? Vad menar kan man orka med? ?

Förlåt, lät oartigt när jag läste mitt svar högt.
Jag är nog väldigt basic i min hudvårdsrutin bara ?. Provade AHA syror en gång men fick utslag.

Tretinoin+niacinamide! Kolla dermatica.

Någon mer som emellanåt blir så less och besviken på sin närmsta familj (familj/syskon) att ni funderar på att säga upp kontakten?

Jag är så less och besviken på hur min familj behandlar mig, bortprioriterar mig och hur lätt de kör över mig och mina känslor. I perioder (som nu) känner jag bara ”nej, nu tar jag ingen mer skit. Nu får de fan börja ge tillbaka lite!” Men sen efter några dagar får jag dåligt samvete och tänker att man bara har ett liv och klart jag vill ha kontakt med dem osv men sen börjar det om när jag känner att jag bara ger och ger men inte får särskilt mycket ansträngning tillbaka.

Detta. Protagonism i sin värsta form.
”Min familj kör över mina känslor”

Du, det är det som ÄR familj! Inom (den sunda) familjen är alla ärliga och säger vad de tycker oavsett ”känslor”. När man blir äldre är man tacksam att de gav en en reality check.
Utomstående är för artiga och påpekar sällan när man går för långt, familjen däremot vågar sätta ner foten och därför är de allra flesta rimliga människor.

Då är vi tacksam över olika saker du och jag. Jag hade varit tacksam om min familj lyssnade på mig när jag ville berätta om mina känslor utan att prata bort dem, om de respekterade saker som vi har bestämt och inte bara sket i det för att det dök upp annat, om de tog sig tid att komma och hälsa på och det inte bara skulle hänga på mig att vi skulle ses.
För min del handlar det inte om att de är för ärliga, jag önskade att de SÅG mig, lyssnade, respekterade.
Sedan håller jag med dig att man måste kunna säga vad man tycker och vara ärlig i en familj – vilket jag inte känner att jag kan vara och inte heller att dom är.

De värsta smällarna i mitt liv har jag fått från vänner, inte familj. Vänner vänder ryggen till utan att tänka efter, om du hamnar i det läget.
Så ta vara på dina familjemedlemmar, de bryr sig ändå om dig även om ni har konflikter.

Tråkigt att du har haft sådana vänner och vilken lycka du har som känner att du har en familj som du kan vända dig till. Alla har inte det.

Sånt är olika.. ibland är vatten tjockare än blod.

Kan du kanske träffa dom mer sällan. Jag skulle säga till dom hur jag känner. Klart man ska i alla relationer ta hänsyn till andras känslor. Ta inget skit. kram.

❤️
När jag försöker prata med dem så avfärdar dom det med att jag är ”löjlig” och kommer på massa bortförklaringar till att de inte kommer och hälsar på. Medan de inte har några som helst problem att åka runt hela Sverige för att semestra/hälsa på annat löst folk. Vilket gör mig ledsen.

Jag har sagt upp kontakten med min mamma och syskon, jag ångrar bara att jag inte gjort det tidigare. Jag gick och mådde dåligt i många år helt i onödan, varför ska du tåla att bli dåligt behandlad?

Starkt ❤️
Jag faller alltid tillbaka till att jag är en ”people-pleaser”’så när det passar dem så anpassar jag mig till det. Men börjar bli så less på att vår relation vara är på deras villkor.

Kunde ha varit jag som skrivit det där!

Har en pappa som kramar mig ca 2 ggr/år och våra samtal går väldigt trögt och opersonligt, det har de alltid gjort. Min mamma är en narcissist. Deras bråk sedan jag föddes har gjort att jag fick växa upp snabbt och ta hand om min mamma som konstant vänt mig ryggen och tagit pappas parti fast han betett sig som ett as mot henne. Osv. i all evighet.
Du är inte skyldig dem något och nu kommer vissa kanske se detta som kontroversiellt men… Du är inte skyldig att vara snäll mot dem, vara tacksam eller känna att du måste ha kontakt. Personer som fått en bra och kärleksfull uppväx kommer automatiskt vilja ha kontakt med sin familj, det ligger i så fall på dem att du inte vill. Tänk på alla gamlingar som sitter på ålderdomshem och klagar över att deras barn inte kommer och hälsar på. Nej och de kanske är anledningen? Vad har de gjort eller inte gjort för att deras barn inte vill hälsa på?
Du skriver att man bara har ett liv, det är sant. Du väljer vad du vill fylla ditt liv med. Om du tycker att det kanske hjälper att prata och att de kanske kan se det från din synvinkel – kör. Eller så kan du göra som jag, minimera kontakten så mycket som möjligt. Jag mår mycket bättre av det och tycker till och med att jag har lättare att prata med dem numera eftersom deras sårande ord inte går in i mig som de gjorde förr.

Förlåt för lite rörig kommentar men du är verkligen inte ensam om detta <3

En narcissist måste man lämna. I en sund familj bryr man sig om varandra och lyssnar och ser. Bättre annars att bryta änn dom får för störa ditt liv.

Den enda du kan ändra på är dig själv och ditt agerande. Känns det som att du bara ger och ger – sluta ? Eller lägg det åtminstone på en nivå som känns mer rimlig för dig själv.

❤️

Japp! Har liknande erfarenhet. Tror det är extra smärtsamt och svårt just för att det är familj och man underförstått alltid skall finnas för varandra no matter what,men som ngn skrev, ibland är inte ”blod tjockare än vatten”. Min erfarenhet är att vänner kan vara familj och de man ger och får det där utbytet och stödet i vått och torrt. Man behöver ju inte bryta helt, men ta ett steg tillbaka, lägga bollen hos den andra, bli mer passiv och se vart det leder. Oerhört komplext att bara skriva några rader om,men om du mår dåligt över hur du behandlas, berätta det och ta sen ett steg tillbaka och se vad som händer då.

Ja absolut. Mina syskon skulle jag förmodligen inte ha någon kontakt med alls om inte jag hörde av mig till dem.
Mamma har jg alltid upplevt att jag har en bra relation till, men efter att min pappa gick bort har jag mer och mer upptäckt hur ego hon är. Hon har inte frågat mig en enda gång hur jag mår efter pappas död, däremot vill hon att vi barn ska släppa allt för att ta hand om henne. Och mina syskon bryr sig inte så mkt, ansvaret hamnar på mig. Är rätt less på dem allihop just nu.

Jag hamnade i mycket mer påfrestande situationer med min familj när jag var yngre. Nu tänker jag att jag får ta dem för vad de är, jag kommer knappast få dem att förändras oavsett hur mycket studera jag tar. Jag njuter av det som är bra och som jag gillar, umgås lagom mycket och ventilerar de sämre sidorna med min kille.

Tips för att bli frisk! Bestämde mig för att på skoj cykla Vätternrundan nyligen, så nu gäller verkligen att ligga i med träningen… Dessvärre vaknade jag upp igår och mådde sämre än jag gjort på flera år. Har ni något mirakeltips för att få bort feber och förkylning? Är så sugen på att träna!

Vila och låta kroppen återhämta sig

Brukar ni skölja sallad och kål? Alltså som i ett kålhuvud eller salladshuvud? Tar ni loss blad och sköljer och sen hackar eller hackar ni först och sköljer sen?

Kom just på min sambo att göra kålsallad men han sköljde inte bladen. Han tog bara bort det översta lagret.

Sköljer seriöst inga grönsaker eller frukt ? bara om jag ser att det är jord på. Tänker att lite skit rensar magen!

Lite skit rensar magen genom att man spyr eller får diarré, det är jag gärna utan så jag sköljer mina grönsaker!

Bekämpningsmedel är garanterat inte bra för magen. Skölj och gnugga, torka. Är så mycket skit på frukt och grönt man vill minimera att få i sig. Speciellt vindruvor och paprika, äter inte ens ekologiska. Herregud att inte ens skölja… Sorry slut på rant nu.

Du får knappast bort bekämpningsmedel genom att skölja, gnugga och torka.

Nej jag tar också bara bort översta lagret. Gör detsamma om den legat i kylen någon dag eller två och blivit lite brun utanpå. Inte riktigt reflekterat över varför. Man kanske ska skölja?

Tar bort yttersta bladen på vitkål, sköljer inget. Tänker att besprutning sitter ytterst så bort med det så behöver man inte skölja. Fluffig isbergssallad sköljer jag.

Klart man sköljer sallad, det är ofta utrymme mellan bladen och jord och smuts kan komma in. Jag sköljer varje salladsblad separat faktiskt. Torkar i salladsslunga.

Vitkål däremot sköljer jag utan att ta isär bladen. Skär upp halva och låter vatten rinna in på halvorna liksom. Sedan skär jag vitkålen och torkar i kökshandduk.

Sköljer sallad men inte kål. Har inte upplevt att kål brukar vara så jordig inuti men har hänt med sallad och det är väldigt tråkigt.

Nej

Öppnade en inplastad isbergssallad för flera år sedan. Höll på att smälla av när det rasslade till och 10 tvestjärtar sprang ut! Min son och jag skrek högt!?

Är alltid jättenoga med att skölja. Har hittat både döda och levande insekter (en gång en stor fet grön larv som hade börjat förpuppa sig mellan bladen), så jävla vidrigt. Tar loss alla blad, sköljer och tvättar dem var för sig, hackar, sedan blötlägger, sköljer, blötlägger igen, sköljer och sedan i salladsslungan. Visst, ”lite skit rensar magen” men inte fan vill jag äta levande insekter för det.

På 18 mån-kontrollen på BVC ska barnet kunna säga 8-10 ord. Min dotter ”kuggade” detta och därför ska vi dit igen vid två års ålder. Hon är nu 22 mån och kan säga pappa, mamma, hej, där, ja, nej och Doddo ? Hon förstår allt vi säger och kommunicerar mycket på sitt sätt, gör tecken för olika ord som hon hittat på själv. Om man frågar henne ”kan du säga tack?” så sträcker hon fram handflatan som att hon tar emot något tex. Även förskolepersonalen säger att hon visar att hon är social och vill interagera med sina gester och de ord hon kan. Jag är lärare så är mån om språkutvecklingen och vi har alltid läst jättemycket böcker, pratat mycket med henne, förklarat, upprepat osv. Är egentligen inte så bekymrad men mer fundersam och undrar när det kommer att släppa. Andra som haft barn som pratat ”sent”? När kom talet igång? Gick det fortare sen när barnet väl började prata eller har språkutvecklingen varit sen hela tiden? Hon är inte tvåspråkig men har alltid varit tidig motorisk så kanske har hon lagt sitt krut där.

Vissa barn kommer igång sent helt enkelt, jag skulle inte oroa mig. Jag har ett barn som började prata sent, han var ca 3,5 år gammal när han var ikapp sin åldersgrupp. Är nu 7 år med mundiarré. Mitt andra barn har varit efter med språket hela tiden och har diagnos generell språkstörning sen han var 3 år, är nu 4,5 år.

Vår äldsta förstod allt men sa max tio ord, varav flera icke korrekta, vid 2,5 årskontrollen. Vi började bli lite oroliga, men eftersom hon ändå kommunicerade såpass tydligt med gester och kroppsspråk och eftersom vi visste att hon fixade att utföra långa instruktioner typ ”gå till tvättstugan och hämta de röda strumporna”, så var vi ändå inte superoroliga.
En vecka frågade jag henne vad de hade gjort på förskolan och hon svarade ”mellanmål”, sen släppte det med språket och hon pratade ungefär lika bra som jämngamla vid tre års ålder. Nu är hon sex år och har ett brett ordförråd och ett, för åldern, välutvecklat språk.

Gud vad häftigt när det måste vara när det väl kommer sådär från ingenstans! ? Tack för betryggande svar!

Min äldsta brorson sa ingenting förrän han var nästan tre år. Då körde han långa meningar på en gång. Det var som att han gått och väntat på att prata som en vuxen och inte tänkte säga något innan dess, haha.

Förra veckan fyllde han nio och jag kan nästan garantera att han inte har varit tyst en sekund sedan han började prata. En mycket vältalig och klok kille 🙂

Haha, lite den personligheten har min dotter också uppvisat. Hon har aldrig gjort något förrän hon varit helt säker på att hon kan. Från den dagen hon ställde sig upp själv har hon tex aldrig ramlat ”handlöst”, likaså när hon lärde sig gå. När hon började gå så gick hon stadigt som en fura direkt. Så min förhoppning är att hon gör detsamma med talet nu, lagrar allt och tränar i huvudet innan det kommer ut genom munnen ?

Mitt barn var 2 år och 8 månader innan han sade sina första riktiga ord. Innan dess kommunicerade han med mycket egenpåhittat teckenspråk och enstaka djurljud. Plötsligt en dag sade han out of the blue fyra vanliga ord med perfekt uttal och sedan rullade det på. Inom ett par månader blev det tvåordsmeningar, sedan längre och längre. Inom 6-7 månader hade han i stort sett normalt språk förutom att han inte förstod hur man använder pronomen (kallade sig själv för ”du” t.ex.) och att uttalet inte blev rent förrän under lågstadietiden.

Mitt barn är livrädd för att göra fel, något som eventuellt skulle kunna ligga bakom att han inte ville prata förrän han kunde det bra. Har också haft en del problem med munmotoriken. Han visade tydligt att han förstod allt vi sade och kunde följa instruktioner, vilket logopeden sade var ett mycket gott tecken. Tyvärr visade det sig senare att mitt barn har autism vilket också kan ha bidragit till språkförseningen.

Tack för svar! Vad häftigt det måste vara när talet kommer så tydligt på en gång. Eftersom jag är lärare så vet jag ju att vissa NPF-diagnoser kan påverka språkutvecklingen så det blir ju oundvikligen att man tänker lite extra kring det.

Skulle nog inte vara så orolig eftersom att hon har en tydlig kommunikation med er och även visar intresse och kommunicerar med andra. Det kommer nog snart ? och om det inte gör det, så märker ni det tids nog ändå, dvs inget som du ska oroa dig för nu ändå. Dessutom är du ju redan medveten och aktiv kring hennes språkutveckling ?

Min son fyllde nyss 3 år och han är, enligt BVC, väldigt sen med sitt språk. De undrade om vi ville gå till en talpedagog och vi sa nej eftersom de sa exakt samma sak om vår dotter som är snart 5. Hon pratar I ETT nu men det tog ett tag för henne också. Vår son gör sig förstådd och har nu börjat säga meningar, han fattar allt vi säger också. Barn är små individer som får ta den tid de behöver ❤️

Dock vill jag verkligen uppmana föräldrar att ta emot hjälpen och gå till en logoped- och man kan kontakta dem direkt om inte BVC hjälper till (vissa BVC är riktigt sega när det gäller språket).

Mitt första barn var ”sen” med talet. Han började prata när han var 2 år, och det var tack vare TAKK! Tillsammans med förskolepersonalen så hade vi 10 ord per vecka med tecken som vi övade på hemma och efter några veckor så började orden komma och han började prata. Sen gick det jättefort. Idag är han 4 och har större ordförråd än de andra (även äldre) barnen på förskolan. Stressa inte upp dig. Det kommer när det kommer. Bara barnet förstår så är det lugnt ❤️

Vår dotter ”klarade” knappt 18-månaderskollen (det var mest sköterskan som inte la någon större värdering i hur många ord hon kunde så länge hon förstod vad vi sa), nu är hon snart tre år och är aldrig tyst istället ? hennes ordförråd har exploderat sista året och vid 3- årskollen vi hade för någon vecka sedan var hon uppe på 7-8 ordsmeningar. Så det kan gå fort när det väl släpper ?

Mitt barn började prata sent också. Sa ett par få ord, ibland kom ett nytt ord men det var sällan. Vi märkte att barnet var snabb på annat istället så vi var aldrig oroliga. Gick till en talpedagog 5-6 ggr för tips. Talet kom igång ordentligt när mitt barn var ca 4 1/2 år, och då pratade mitt barn rent och hade inga problem med R eller andra svåra bokstäver. Så det kommer bara man har lite tålamod. Barn som inte pratar så mycket blir väldigt duktiga på att tala om ändå vad de vill, det var bara nån gång på förskolan som de inte förstod. Mamma sa att jag hade varit likadan, var helt tyst till treårsåldern och då kom mitt tal väldigt bra med klara mening.
Mitt tips är stressa inte upp, det kommer. Be om att få gå till en talpedagog för att få lite hjälp.

Ska tillägga att mitt barn hade börjat prata i korta meningar i nåt år innan allt tal kom igång. Men längre meningar och flytande tal kom senare.

Jag är så nyfiken på vem den kända kirurgen (plastik) som står åtalad för kvinnofridskränkning. Någon som vet?

Var kan man läsa mer om det?

Står i Expressen och Aftonbladet. Men även ett inlägg på bloggen Monas universum.

https://www.expressen.se/noje/kirurg-atalas-for-grov-kvinnofridskrankning/

https://www.monasuniversum.se/2022/06/03/vald-i-relationer/

Dr. Berne. Han har även blivit anmäld och starkt kritiserad för att ha förstört kvinnors kroppar.
Han har ljugit om att han är plastikkirurg, vilket han inte är. @agnesnyberg på instagram är ett av hans kirurgiska offer. Hon har fått korrigera alla sina operationer hos någon annan. En jävla härva.

Han var tillsammans med Åsa (hollywoodfrun) jag tror det kan vara hon som anmält honom nu. Han har även opererat henne och alla hennes operationer blev också misslyckade.

Hur många månader gammal är du?
Jag är 360.

472

420!

?

400,55 månader. Börjar bli stor nu!

444 månader.

Snart 600 (!)

617. Kvällens åldring.

Satt just och kollade runt lite på instagram och hamnade på Nicci Hernestigs… blev väldigt fascinerad av hennes outfit idag.. är inte risken maximal att brösten hoppar ut? Tänker om hon var på Summerburst och således dansade.. lägger ingen värdering i själva klädseln för är hon nöjd och trivs så är det super och dessutom har hon fantastiskt fin kropp. Jag blev mest nyfiken hur det funkar rent funktionsmässigt. ?

Tejp

Är det nån som sitter inne på bra tips för arbetsskadade händer?

Jag har väldigt ont i mina händer, främst högra. Smärtan sitter i mitten och strålar ut i fingrar och upp i armen. Säkert tecken på karpaltunnelsyndrom. Har haft det relativt kort tid och tänker om jag kan förebygga och lindra på egen hand. Sitter vid dator 8 h/dag och använder musen väldigt mycket, jag måste väldigt snabbt kunna navigera mig hela tiden på flera olika skärmar även om jag försöker använda så mkt kortkommandon som möjligt. Jag tänker om nån sån där kudde för handleden kan fungera och ev nåt handledsskena. Tar gärna emot tips. Kanske kan man göra nå övningar också för att stärka?

Handledsskenor hjälper en del men det enda som kommer lösa problemet på lång sikt är operation

Jag tänkte om man kan försöka förhindra att det ska behövas.
Jag har dock problem med min ena hand pga en bentumör och den vill läkare operera så fort jag börjar få besvär av den. Den är alltså ofarlig men kan ligga och trycka på nerver osv. Svårt att säga om det är den som spökar en del nu också. Hade gärna velat slippa ta kontakt med vården för en sån här trivial sak.

Har fått konstaterad karpaltunnelsyndrom och har testat att gå till naprapat för första gången i mitt liv. Redan efter ett besök har jag nästan blivit helt kvitt domningarna i ena handen/armen (har i båda). Jag är i chock eftersom jag vaknat av domningar i över ett år nu…

Testa naprapat. Gärna en med kiropraktorkunskaper. Det bästa jag gjort och värt varenda krona!

Jag brukar hålla musen nedanför tangentbordet istället för på sidan. Dom gånger jag inte har mousetrapper. Det har hjälpt väldigt mycket! Tänk att du ska hålla musen så nära magen som möjligt

Skaffa en mousetrapper istället för vanlig mus. Funkar för mig, får ont i handen bara jag råkar använda en vanlig mus en kort stund ? Innan mousetrappern brukade jag byta mushand (använde ”fel” hand ibland alltså) för att avlasta.

Vi har såna på jobbet om man vill använda men jag tycker dom är svåra att använda. Törs inte riktigt använda dom när jag måste agera riktigt snabbt i vissa ärenden. Ifall jag skulle råka klicka fel. Men jag kanske får träna lite under mina pauser på jobbet och försöka få in vanan. ?

Man vänjer sig! 🙂 Jag hatade den i början men numera hatar jag vanlig mus!

Mitt stambyte blir aldrig färdigt. Den 3:e stormade en arg byggjobbare in och frågade varför mitt badrum inte var färdigt. Jag vet inte, våren och sommaren går. De gör inte sitt jobb och jag får inte duscha i min egen lägenhet. Fortfarande, jag har ingen att bo hos.

Stambytet blir aldrig färdigt. Kommer söka juridiskt för det här.

Lycka till, låter skitjobbigt!! ?

Hur lever man med saknaden efter någon som gått bort?

Man vänjer sig till slut. Saknaden tar aldrig slut, men den känns inte lika intensivt hela tiden. Det blir liksom vardag det med.
Men det tar tid. Många upplever extra trötthet i upp till ett år efter förlusten, för det tar energi att hantera sorg känslomässigt. Unna dig att frossa i minnen även fast det kan göra ont. Gråt när du behöver det, svep in dig i en filt när du behöver det, skratta när du minns något roligt.

22:49 fint och klokt skrivet.

Tack för svaret ❤️

Precis så, läste nån uttrycka det som att ”sorgen är randig”. Dvs det går i vågor hela livet. I början bröt jag ihop ganska hårt och ofta, sen går det ”längre tid mellan ränderna” ju mer distans man får till det. Nu, flera år senare, slås jag fortfarande out of the blue och kan bryta ihop. Har ibland sköra dagar eller veckor. Men de är längre isär. Tiden har ett brutalt sätt att ticka vidare, vare sig vi vill eller inte ❤️

Är sugen på att köpa ett armband med berlocker och som man kan fylla på lite när man känner för det.
Vilket rekommenderar ni, Thomas Sabo eller Pandora? Tycker båda är fina på sitt sätt och jag kanske köper båda med tiden men börjar med ett.

Eller är man kanske för ”gammal” för såna armband när man är 30 år???

Nej man är inte för gammal för sånt man gillar!

Oj dom är så fina. Jag älskar båda märkena. Dom kan du ha hela livet. Unna dej!

Ja det kommer bli något av dem, kanske båda men inte på samma gång. Tycker de är fina att ha ihop också?

Äsch, man är aldrig för gammal för nåt! Jag piercade näsan igår, 38 år gammal! ?

Haha härligt ju! Jag hoppas du blev nöjd!?

Tack! Är jättenöjd! ??

Absolut inte (för gammal!)Man blir aldrig för gammal för smycken! Tycker Pandoras länk är superfin med roliga berlocker, var på väg att köpa den för länge sedan, sen blev det aldrig av dock. Själv vill jag mest ha smycken man kan bära 24/7, använder dem inte annars (läs, för lat att ta av/på hela tiden)

Vad glad jag blir att man inte är för gammal! Det är väl mest att jag liksom inte ser så många ha såna armband och att de jag vet haft skaffade dem för många år sen.

Jag är som du egentligen, vill inte hålla på att ta av och på, men kan inte ha smycken i jobbet så det blir bara på fritiden men det är okej, förhoppningsvis byter jag karriär om något år och då kommer jag kunna ha det hela tiden.

Både Pandora och Thomas Sabo har ju fina och roliga berlocker så det är inte ett helt lätt val? skönt att ibland inte ha större problem än att man inte kan välja armband..??

Det blir man aldrig för gammal för! Jag har aldrig sett Pandoras, men det är säkert fint. Jag har Thomas Sabos och eftersom det är lätt att byta berlocker brukar jag variera. Till exempel hänger jag på Eiffeltornet och andra passande berlocker när jag åker till Paris. Om Pandoras berlocker har samma typ av fästen kanske du kan blanda? Köp det armband du tycker bäst om och mixa berlockerna.

Man blir aldrig för gammal för något!! Om du gillar de go for it, jag har sabo armandet och älskar det, det blir som en liten historia ? Dock en nackdel är att många av berlockerna lätt fastnar i tex koftor eller liknande, så hade jag köpt igen hade jag nog faktiskt valt pandoras. Puss!

Idiotgrannar spelar hög musik, gapar och skriker. De har gjort det i ca 3 timmar redan. När ”kan” man gå dit och säga till dom? Måste stiga upp innan kl. 08 och dra till jobbet. Musiken är verkligen jättehög, hela huset bullrar.

Jag har förstått att föräldrafunderingar inte är det populäraste ämnet här, men jag kör ändå!
Tonåringar! Hur sjutton mäktar man med?! Jag har en snart 18-åring, lugn och skötsam, är aldrig orolig för henne. Men min 16-åring ger mig gråa hår!
Jag är ensamstående och har varit det i sjutton år. Hade inga som helst problem när barnen var små, kan till och med erkänna att jag ibland himlade med ögonen i smyg när föräldrar som levde med den andra föräldern ”gnällde” om de var ensamma en helg. Kanske det jag får äta upp nu!
Min lilla gullis (16-åringen) har det tufft i skolan, kommer inte gå ut nian med godkända betyg, han vill alltid hänga med kompisar och jag är den där ”jobbiga” föräldern som ringer hela (hans ord) tiden och vill ha koll på var han är och med vilka. Jag är den föräldern som jagar rätt på honom via Snapchat-kartan och hämtar honom när jag tycker klockan är på tok för mycket för honom att vara ute.
Har blivit socanmäld av skolan pga hans frånvaro, mådde extremt dålig av det, trots att jag (som jobbar som rektor) vet att det är ”rutin”. Gick på mötet men socialtjänsten kände ingen oro.
Vad jag vill med allt det här? Oklart egentligen, kanske lite tips på hur fasiken man ska ta sig igenom detta! Barnen har en pappa som vi träffar lite på sommaren och vid jul och sånt, men han är inte delaktig och ingen jag delar föräldraskapet med. Jag är helt ensam, har inte så många vänner som kan stötta mig.
Han har aldrig kommit hem berusad, jag misstänker ingen allvarligare än att han snusar då och då. I samtalet med soc kom det fram att han testat lite alkohol. Helst skulle jag vilja att han var hemma 23 varje fredag lördag men jag har förstått och märkt att andra föräldrar inte har så strikta tider.
Slutfråga: ge mig tips och trix på hur man är en bra tonårsförälder! Kan man vara en bra tonårsförälder? Jag är så vansinnigt orolig över stundande skolavslutning! Jag vill så gärna lita på honom men är samtidigt så orolig över både alkohol, att han ska hamna i bråk, för att inte tala om droger! Självklart försöker jag prata med honom, och även om jag tycker jag är en cool mamma som har koll så känner han inte riktigt samma sak…

Har inget bra råd pga har inte barn. Men testa att skriva din fråga på nästa Öppet Spår precis när det startar, alltså kl 20.00. Brukar vara stor skillnad på hur många svar man får, om man skriver tidigt jämfört med sent!

PS. Tycker du verkar vara en jättefin mamma. ❤

Jag förstår precis. Har också tonåringar och min äldsta är jag inte orolig för men mellankillen oroas jag över. Som du säger, oro inför skolavslutningen, oro över alkohol, bråk. Och andra föräldrar har inga strikta regler och tider så man framstår som hysterisk om man vill ha hem honom i en bra tid på helgkvällar. Så tröttsamt med ”sköna avslappnade” mammor som verkar gå och lägga sig och sova gott fast tonårssönerna är ute. Jag hämtar mina, alternativt är vaken tills de kommer hem.

Du verkar ju redan vara en ganska bra tonårsförälder låter det som. Det framkommer inte av texten om ni brukar ha stora bråk eller om det mest är att han tycker att du är tjatig?
Vad tror du ligger bakom att han inte vill vara i skolan? Kan ni prata om det eller fräser han bara om du frågar?

Att du har önskemål om hemkomsttider och att du håller koll på var han är är faktiskt en viktig skyddsfaktor för honom, så fortsätt med det. Acceptera inte att han är ute halva nätterna och kommer hem vid 3-4-tiden! Ni kan förstås förhandla lite om tiderna, men i grunden är det bra att han vet att du har koll. Det skyddar honom från dricka alltför mycket eller ta mycket droger. Det är givetvis inget 100-procentigt skydd, men dämpar ändå riskbeteenden.

Han kommer tycka att du är jobbig, men så länge du kan ge vettiga argument för varför du vill det du vill ( tex att du är orolig för hans säkerhet) och du visar respekt för att han har en annan åsikt även om du fortsätter att insistera på dina regler så gör du ett gott föräldrajobb och han förstår innerst inne att du bara bryr dig.

Jag tycker du låter som en fantastisk mamma. Att han missar så mycket av skolan är såklart ett problem, något han säkert är medveten om men orkar inte bry sig just nu. Kan ni kompromissa? Säga att han måste vara hemma senast 01 fredag och lördag men då måste han skärpa sig i skolan? Kan han kanske ta kurser under sommaren för att få godkända betyg? Jag förstår att du vill ha regler, tro mig, men förr eller senare måste man släppa tyglarna lite så de får lära sig att leva. Jag hoppas verkligen att det löser sig för er och jag menar det här med all välvilja: du måste chilla lite ❤️

07.37: hon måste verkligen inte chilla, hon är ju redan oerhört respektfull och lyhörd mot sonen, som bara är 16 och har frånvaro i skolan. Ungdomar ”lär sig leva” oavsett, att ha regler för hemkomst på helger när man är bara 16 är normalt och har inget med det att göra.
Hon är ju dessutom inte alls orolig för sitt andra barn vilket bevisar att hon inte är överdrivet ängslig per definition utan identifierar en sårbarhet i sextonåringen.

Min äldsta hade strikta tider och regler ända tills hon blev myndig och hon säger själv att det har besparat henne mycket tjafs och drama särskilt i 14-16-årsåldern när många börjar vara ute hela nätterna, dricker för mycket, mår dåligt och skapar bråk, intriger och konflikter ur ingenting. Min dotter skulle vara hemma ca 12 och det var nästan alltid senare på natten allt elände skedde, då bara de ”utan regler” var kvar ute.
När man närmar sig 18 har de flesta en helt annan mognad, särskilt pojkar är väldigt omogna innan och behöver styras upp.

Menade att hon skulle chilla med att ringa honom och kolla var han är på snapchat. Jag hade också tydliga regler som tonåring vilket var väldigt bra men det var också en tid då sociala medier och telefoni inte var lika utvecklat som det är idag.

Lite lätt obehagligt att du stalkar honom. PRATA med din son.

Du gör helt rätt i att hålla koll på honom och ha specifika tider han ska vara hemma. Han är minderårig och du är alltså ansvarig för honom, så ser inga problem med det. Mina föräldrar var otroligt strikta när jag var tonåring. I efterhand är jag väldigt tacksam för det skyddade mig från mycket skit!

Du låter som en väldigt engagerad och omtänksam mamma, väldigt fint att läsa. Jag tänker att din son är 16 år och därmed börjar närma sig vuxen ålder, skulle det vara en möjlighet att du sätter dig ner och pratar med honom om dina funderingar? Tex att du på ett icke-dömande sätt och med ett ”jag-perspektiv” (dvs ”jag känner/tänker/upplever/undrar…” och inte ”du gör/är/ska/får…” eftersom jag-perspektiv är mindre konfliktskapande än ett ”du”-fokus) sätter dig ner med din son och uttrycker några utvalda saker med honom. Bjud in honom till ett förtroligt samtal där du visar att du är människa och mamma och att du bara bryr dig om honom så väldigt väldigt mycket och ibland kan känna dig orolig. Jag tror att det är ett jättebra tillfälle att skapa tillit och dessutom modellera för din son att samtal, ärlighet och förtrolighet är viktiga saker att ha och skapa. Låt även din son komma till tals, bemöt det som sägs utan att ge motsvar på det (tex ”Jag tycker du tjatar och har för strikta tider, inga av mina kompisar har det.” så kan det vara bra att bemöta det genom att visa att du hör honom, tex genom att säga ”okej, så som jag förstår det så tycker du att jag kan vara tjatig när jag… och det låter som att du önskar att du fick vara ute längre.”). Detta ger förutsättningar för givande samtal som blir dialoger istället för att du är den tjatiga mamman som bara oroar sig. Förklara sedan vad du grundar din oro i och fråga om han kan förstå hur du tänker.

Och ett sista ord: oroa dig lite för din äldsta också. Säger detta i all välmening, men det kan vara lätt att glömma bort att även de lugna och skötsamma barnen kan ha tankar eller problem som kräver stöttning också. Om ett barn är duktigt och ett annat barn lite stökigare så finns risken att det duktiga barnet vänjer sig vid att klara sig själv för det mesta och skulle svårigheter dyka upp är det inte säkert att man får ta del av detta. Det stökiga barnet får ju mer ofta all tid och uppmärksamhet. Det är bara ett tips och behöver inte alls vara så i ditt fall så klart!

Stort lycka till, hellre en tjatig kommunicerande mamma än en mamma som inte bryr sig.

Har länge funderat på att unna mig en bukplastik, så tips på bra kirurg/klinik mottages tacksamt.

Någon som gjort en och kan berätta mer om läkningstiden efteråt? Vet att det är olika för alla, men vill ändå höra.

Varför i hela världen skulle Clara Henry springa Sthlm maraton med mens utan mensskydd??????

Sedan blöta shortsen för att vi skulle se blodet?

Kan någon förklara för mig!!!

Va?

Även om man har mensskydd är det inte säkert att det räcker ett helt marathon och man vill väl inte stanna för att gå på toaletten. Kvinnor blöder, ingen big deal! Ingen dör av att se det.

Nej men varför springa utan skydd med mening?

Jag svimmar av att se någon som får näsblod, vill absolut inte se andra tjejers mens, fy fan vad äckligt.

Och jo, jag är tjej. Med både mens och otroligt lätt för att få näsblod, har lärt mig hantera mitt eget blod men det är fortfarande jävligt äckligt. Men visst, man kanske inte dör, men att visa det för andra, vidrigt.

Hemsk morgon!

Vaknade, öppnade altan dörren, gjorde kaffe och la mig i sängen.

5 minuter senare kommer världens geting in, jag tänker att jag inte orkar bli rädd, så smuttar på mitt kaffe och lyssnar på vart sittandet tar vägen.

Då flyger den rakt mot sängen, jag får panik flyger upp med koppen i handen så kaffet skvätter överallt! Jag rusar ut skrikandes och kommer på att jag bara har trosor och linne på mig och där står en gubbe!! Springer in igen och halkar i kaffet och getingjäveln är rakt i mitt ansikte.

Ja, jag har riktig fobi. Och är så trött på det!

God morgon!

Surrandet

Getingar är onda. Jag lovar att det var en planerad aktion när den såg att du hade en skön morgon. Den njuter säkert nu av sin ondska.

Haha tack snälla?❤️

JA. Varför finns getingar ens?? Och typ fästingar ALLTSÅ WHY

Getingar är faktiskt nyttodjur ?

Hurdå?

Om det är getingarna du undrar över så är det så att dom hjälper till att pollinera men även ser till att hålla nere antalet skadedjur i våra trädgårdar ?