Isabella Löwengrip pratar om gamla beslut som hon fattat tidigare i livet, och hur de lett henne fram till där hon är idag.
Som i filmern ”Sliding doors”, som helt bygger på konceptet. B händer för att A hände och C händer för att A och B hände.
Några av Isabellas beslut som hon är gladast över att ha fattat är idag:
- Att hoppa av gymnasiet
- Beslutet att sms:a Odd.
Från bloggen: Jag hade packat väskorna några timmar tidigare och bokat taxi till Arlanda för att träffa en kille som jag träffade då som precis flyttat till NYC. Men han ringde precis innan och sa att han hade ångrat sig. Halvdeppad (eller okej, väldigt deppad) promenerade jag ner till Sturehof för ett stort glas vin med en vän. Jag scrollade runt i min kontaktlista i telefonen och kom fram till ”Odd”. Vad gör han nu förtiden? Nu finns Gillis och Sally i mitt liv. - Beslutet av att lämna stan och flytta ut till Lidingö.
- Alla relationer/dejter jag har valt att lämna för att det inte riktigt kändes rätt i magen. Då träffade jag Paul.
Vilket är det allra bästa beslutet som ni fattat i livet, än så länge?
Tror ni förresten på ödet?
Föregående inlägg 
Mitt bästa beslut är att jag kollade upp min hälsa hos doktorn, som då fann cancer men som nu gör att jag är frisk 12 år senare. ??
Glad att höra att du är frisk nu! ?
Mitt bästa beslut var att lämna familjen, mor och syskon, och flytta halva landet bort. No more, liksom.
Samma här. Samt att bli medtvingad på en fest som jag absolut inte ville gå på. Träffade min man där och med honom stack jag till Tyskland. Ergo, fick en ny familj samtidigt som jag blev av med den gamla. Festen var faktiskt också rätt kul i slutändan ?
Jag lämnade min familj förra året, det borde kännas bättre än vad det gör. Men när jag läser den här kommentaren så blir jag hoppfull. ?
Åhhh det knyter sig i mitt hjärta att ni är flera stycken som behövt lämna er familj. Jag förstår att det har varit svårt innan ni tog modet till er. Sen blir jag glad när jag förstår att ni fått det bättre än det var innan.
Vilken tur att vi i Sverige många gånger har möjligheten till det.
Önskar er att härligt liv!!
Låter fett nice. Ska också göra det
Mina bästa beslut är: gastric sleeve och att jag med halva kroppen bortdomnad gick till läkaren och fick konstaterad MS. Upptäckt i ett tidigt stadie, medicinerar och mår bra.
Vill du berätta mer om gastric sleeve, fick du den av landstinget, hur snabbt gick du ner i vikt, höll du vikten?
Fick den genom landstinget, tog ungefär 5 månader från att remiss skickades till att jag låg på operation. Det är ju väldigt individuellt hur snabbt man går ner men jag gick ner ungefär 35 kg på 8 månader. Jag håller vikten men det gör jag ju enbart för att jag gör vad jag ska. Gör man inte vad man ska så går man upp i vikt, det gäller oavsett om man är viktopererad eller inte. Förutsatt att man inte har nåt medicinskt som gör annat.
En fråga- inte alls för att vara elak utan något jag funderat på – du skriver att du gått mer 35kg för att ”du gjort det du ska”…om du hade ”gjort det du skulle” utan operation, hade det gett samma resultat?
Jo det hade gett samma resultat och jag har gått ner massor i vikt till och från i många många år innan jag opererades. Skillnaden är att det rent fysiskt är mycket mycket jobbigare att gå upp i vikt efter operation. Magen är liten och säger stopp när man äter för mycket. Dessutom så opereras hungerhormonet som finns i magsäcken till stor del bort. Därav mindre hungerkänslor. Med en normalstor magsäck så finns det liksom inget stopp, jag kunde äta otroliga mängder innan operationen. Efter operationen så gör, i alla fall jag, såklart mer aktiva val i vad jag stoppar i mig. Jag har fått en chans till nytt liv och tar hand om den chansen väl. Men om jag skulle välja att stoppa i mig godsaker istället för mat så blir jag ju såklart tjock igen. I slutändan handlar det alltid om kalorier in och ut oavsett operation. Jag minns inte riktigt procenten nu och är för lat för att googla men vill minnas att det är nånstans kring 5-6 % av ickeopererade som klarar att gå ner i vikt och faktiskt livslångt hålla det. Procenten av opererade som klarar att hålla vikten är högre. Återigen, orkar inte googla 🙂
Minde än 10% av de som viktopereras har efter 10 år ett lyckat resultat.
Lägg till det alla komplikationer som kan uppstå under och efter operation.
Är själv överviktig men skulle ALDRIG i mitt liv utsätta mig för en GB eller GS.
Det är toppenbra att den möjligheten finns.
Har några vänner som gjort det med fina resultat. Men jag blir lite kluven i en fråga.
Alla utom en av dom äter inte mat vida varje tillfälle, dom tjejerna ska äta med 2h intervaller vaken tid, men dom tar en kaka/glass/bulle eller det dom kommer åt. Dom är ofta trötta , griniga osv….men smala än så länge.
Men min jobbarkompis hon äter bara mat vid alla tillfällen, hon har alltid en lite smidig kylväska med sig och där har hon olika maträtter (ca 1dl) som hon kan äta kallt eller varmt (plus vissa vitaminer på kvällen förstås). Hon är pigg som en jäkla mört, rosig på kinderna och hennes överskottshud i ansikte o hals har slätat ut sig och alltid på gott humör. Vilket hon inte varit tidigare under alla år vi känt varandra. Sååå härligt!!!
Nu behöver jag inte nån operation pga normalviktig med putmage men jag skulle aldrig operera mig så. Är orolig att när jag blir gammal kommer det bli problem med hemtjänst eller om man blir dement osv osv.
Hur tänker ni kring det?
Skulle du inte få typ näringsbrist också om du åt mycket godis, eftersom man blir mätt men utan att få i sig näring? Eller tänker jag rätt?
Alla som gjort gastric sleeve eller gastric bypass måste äta vitamintillskott livet ut, annars riskerar de att få allvarliga vitaminbrister.
Jag vill själv göra en gastric sleeve, men måste erkänna att detta med tillskotten gör mig nervös och även att man måste äta otroligt ofta vilket kan förstöra tandhälsan totalt. :/
Alla har olika rekommendationer, det här är vad min kirurg sa gäller för en sleeve: Man måste inte äta ofta, endast i början innan man läkt ordentligt och kommit in i sina nya rutiner för att lära känna sin nya mage (första året). Tillskott är mest en säkerhetsåtgärd, äter man bra och varierad mat ska man inte behöva tillskott.
Jag är opad sen flera år och äter idag två mål om dagen. De som gjort en bypass ska dock äta många mål om dagen och tillskott då deras anatomi ser annorlunda ut efter op.
Håller med om allt förutom kalorier då. Olika typer av mat påverkar dina hormoner olika som hungerhormon, fettinlagringshormoner och stresshormoner och det är individuellt till viss del hur våra hormoner påverkas och påverkar oss.
Kul att höra att det gått bra för dig❤️
Tack för ditt utförliga svar! ??
Att jag vågade skaffa barn och att jag kastade mig in på en utbildning utan att veta vad jag ville bli, och utbildningen visade sig vara en riktig jackpott för det är precis vad jag ville bli och idag har jag drömjobbet.
Jag kastade mig också in i en utbildning utan att veta vad jag ville bli, blev kvar där och blev något som jag inte tror passar mig så bra… Men träffade min man där, så kan absolut inte ångra mig. Får väl byta bana/plugga om senare!
Vad var det för utbildning och vad jobbar du med idag?
Mitt bästa beslut var att lämna ett långt och toxiskt förhållande och lever nu som en fri människa i kropp och själ. Ingen ska någonsin få behandla mig illa igen. Det har jag lovat mig själv och det löftet håller jag tills den dag jag dör.
Tack för ett peppande ord. Har precis lämnat ett väldigt toxiskt förhållande och börjat inse vad som egentligen har skett och att jag varit ett offer fastän han påstått att allt varit mitt fel. Skönt att höra att livet kommer tillbaks. Styrkekramar!
Önskar dig en underbar sommar där du kan vara dig själv!
Jag förstår precis. Det är i backspegeln och i de ständiga flashbacksen som dyker upp i tid och otid som man förstår vidden av det man varit utsatt för. Jag hoppas att du får en fantastisk sommar och ett lika underbart liv framöver.
Stor stor kram ?
Bästa beslut: behålla hittekatten som jag fick. Han är min bästa vän ❤️
Djur är det finaste vi har ❤️
Husdjur är dock ett lyxigt själviskt nöje som numera har noll syfte annat än att stryka ägarnas ego.
Bästa beslut; behålla barnet som ”råkade” bli till. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne, hon är det absolut bästa som har hänt mig någonsin ❤
Vad fint att läsa. ?❤️ Jag är oplanerat gravid (har dock allt runtomkring enligt ”mallen”, såsom åldern, hus, barnkära, stabil partner sedan 10 år, båda med bra och välbetalta jobb etc.), men har mått så dåligt i graviditeten på grund av ångest över hur jag ska bli som mamma och att det kanske inte är något för mig alls. Känns alltid tryggt att läsa att det ändå gått bra för andra.
// vecka 35 ?
Tror att det är en vanlig rädsla. Och ärligt talat kan man fundera på det även när barnet finns hos en. Är jag den föräldern jag vill vara? Är jag rätt förälder för mitt barn? Förhoppningsvis valde du att behålla barnet för att något inom dig känner att det är rätt för dig. Lycka till med allt! ?
Samma här, mitt livs bästa beslut <3 Nu är min son 2.5 och den finaste människan på jorden.
Att flytta till Stockholm för att börja studera??
Att föra slut med ex ? att kolla upp lilla knölen i bröstet, visade sig vara cancer. Att inte skaffa barn och förbli singel! Älskar min frihet ???
Att lite random välja att bo ett halvår i Barcelona istället för Madrid som jag först tänkte. Träffade min man där och nu har det gått 20 år..
Varför skulle man välja Madrid före Barcelona :O
På absolut förstaplats: Aborten jag gjorde när jag var 18.
Att jag började jobba på McDonalds efter studenten, vilket i sin tur gjorde att jag började plugga på högskolan.
Att jag gjorde slut med gymnasiepojkvännen och blev tillsammans med en annan.
Ta motorcykelkörkort
Att jag skilde mig
Det här var en nyttig övning tror jag, för listan på vad jag ångrar är mil längre än de beslut jag tycker är bra.
Den där självupptagenheten där man konsumerar relationer som vad som helst är ju intressant att beskåda.
??
Varför stanna i en relation man inte är lycklig med? Folk borde skilja och separera sig mer om något.
Att jag tog första steget med han som sen blev min man, flyttade till Stockholm och pluggade på universitetet.
Bli tillsammans med mitt ex.
Jag ville studera i staden vi växte upp i, men han ville flytta längre ifrån familjen och eftersom jag ville bo i samma stad som exet så sökte jag in till universitetet i den stad han skulle flytta till. Vi gjorde slut två år senare, men jag är kvar i staden 15 år senare och kommer nog aldrig att flytta härifrån. Jag träffade både min man och alla mina bästa vänner på universitetet, så jag har mitt ex att tacka för att jag är på en fantastisk plats i livet.
Med det sagt hade jag antagligen haft ett bra liv i min barndomsstad också, men då med andra vänner, annan partner och annat jobb.
Att jag gjorde en abort när jag var 16. Min dåvarande pojkvän har uppdagats som våldtäktsman på senare år. Inte mot mig, men flera andra. Ryser av tanken på ifall jag hade behållt barnet med honom.
Att jag vågade flytta ifrån en man som söp och behandlade mig illa fast jag inte hade nånstans att ta vägen. Hade tur och hittade ändå en ny lägenhet jag kunde flytta in i ganska fort. 2 år senare flyttade en ny granne in i samma port, han är nu min sambo och vi har 2 fina döttrar tillsammans ?
Vad sjukt, låter så likt mig, haha. Fast grannen bodde i porten bredvid. Nu 8 år senare har vi hus, är gifta och har två döttrar. ?
Att bryta kontakten med min bror som våldtog mig i vuxen ålder.
❤️
Det bästa var att lämna mitt ex som var en gamer. Aaaaaaaldrig mer en datornörd, hela livet står på paus pga spel kan aldrig stå på paus…
Hittade istället en riktigt skogsmulle som fick upp mina ögon för att vara ute i natur, resa mer, och där vi kan njuta av en så simpel sak som att vara ute i trädgården tillsammans?! Så jäkla skönt med lite sällskap i livet ??
+1 på den. Så tacksam att jag inte har barn med mitt ex som var en gamer. Hade fått leva mitt familjeliv själv. Nu har jag en man som följer med till lekplatsen, vi reser och hittar på massa tillsammans. Så som ett familjeliv ska vara.
Mitt bästa beslut:
Att köra ”good enough”.
Allt behöver inte ske på en gång.
Det är ok om inte allt är tipp topp vid besök.
Att vara inkonsekvent med träning är helt ok, man hinner liksom inte tröttna.
Osv
Åh, det kämpar jag fortfarande med. För mig finns inte ”bra nog” bara ”PERFEKT”. Vilket så klart gör mig både sjuk och ledsen.
Hur gör man?
Man börjar köra KonMariemetoden och gör bara sådant som ”sparks joy”.
Man börjar fråga sig varför man gör saker, vad syftet är och vem det är som kommer att tacka en efter att man gjort det perfekta. Man börjar också fråga sig själv vilka som kommer lägga märke på skillnaden mellan ”bra nog” och ”perfekt”.
Man inser att tiden inte räcker till allt och hamnar i ett vägskäl
Och gör ett val, roliga saker eller städ och fix i oändlighet…. Det kommer nytt damm…
Så himla bra svar! För mig som återhämtar mig efter utmattning är detta något jag behöver bli bättre på.
Ja, batteriet är slut när det är slut.
Det finns ingen backup, så den pigga tiden måste varsamt fördelas på viktiga saker.
Typ
Gå med hunden = viktigt
Klippa gräset – mindre viktigt, prokastinera
Ja, lite så ❤
Älskar detta beslut, kan relatera till 100%. Att köra på i 200% och förvänta sig perfektion av mig själv resulterade till slut i utbrändhet och oftast är det vi själva som sätter tuffast krav ändå!
Hahaha! Läste fel och fick det till att du var väldigt accepterande kring att kissa på sig när man tränar …fullt rimligt, ända tills stycket om att inte hinna tröttna!
Tror inte man kan undvika sitt öde..men valen vi tar leder till antingen lättare/svårare väg genom livet.
Isabellas ständiga mantra om att hon är glad hon slopade skolan är endast en ursäkt.
Leker med tanken på att hon kanske klarat bygga sitt imperium med förmåga till kritiskt tänkande och en smula allmänbildning.
Att läsa hur infantilt hon fortfarande uttrycker sig i skrift är pinsamt.
Såklart du aldrig kan undvika ditt ”öde” som du kallar det.
Ödet är ju livet i sig, det tar olika banor och krokar och du kan ALDRIG räkna ut vad som hade hänt om du inte gjort ditt eller datt.
Du kanske hade landar på exakt samma punkt oavsett, eller så inte.
Låter skönt att tro på ödet, då slipper man ta ansvar om allt ändå är förutbestämt.
Egentligen lite svårt för man vet inte vad som hade hänt om man hade gjort annorlunda. 🙂
Men jag är glad att jag bestämde mig för att börja plugga på universitetet ett år efter gymnasiet och lämna en skittråkig jante-stad fastän många runt mig sa att jag inte skulle klara det. Jag är också glad att jag vågade skola om mig för ett par år sedan när jag upptäckte att mitt yrke inte alls passade mig och gjorde mig olycklig. Fick då också höra från andra att det var ett korkat beslut, men har aldrig ångrat det. Är så mycket lyckligare trots lite sämre lön. Till sist väldigt glad att jag lämnade mitt ex, som var toppen på så många sätt, men känslan var verkligen inte rätt för mig, på något djupare plan visste jag att vi inte hörde ihop. Det var helt rätt beslut för det ledde mig till min man som verkligen är min själsfrände och rätt för mig. Även då hade folk en jäkla massa åsikter ”tror du verkligen gräset är grönare på andra sidan?” – ja, ibland är det faktiskt det. 🙂 Känns som om det ofta är en god idé att lämna sin comfort zone.
Mitt bästa beslut var att lämna mitt ex som misshandlade mig psykiskt och fysiskt. Under de 5 åren jag levde med honom led jag av djupa depressioner och ptsd. Förlorade kontakt med vänner och kunde inte gå till jobbet eller skolan. Nu 1,5 år senare har jag gått ur skolan med toppbetyg, jag har fått mina vänner tillbaka och är så lycklig! Fri från ALL psykisk ohälsa som jag drabbades av. Är så stolt!
Mitt bästa beslut var att våga gå en utbildning inom kreativt skrivande, trots att jag behövde ta stora lån trots och trots att jag visste att det inte skulle leda till något jobb. Men så glad jag är idag att jag vågade göra det då, som ung, för det förändrade allt och tack vare den utbildningen är jag idag utgiven författare och har lärt känna vänner för livet. Det där med karriären löste ju sig ändå tillslut 🙂
Så bra då kan Isabella glömma alla katastrofala beslut hon tagit. Beslut som påverkat många människor på väldigt olyckliga sätt.
Mitt bästa beslut var at gå på nyårsfiring 1995/1996 där jag träffade min man! Vi har varit gifta i 24 år nu och det bästa var också att vi fik 2 pojkar (Erik och Niels) tilsammans!!
Så fint att läsa om allas beslut som lett till något bättre. Själv känner jag att alla beslut jag tar bara gör allt värre. Senaste tio åren har jag verkligen tappat bort mig och jag har ingen aning om hur jag ska hitta tillbaka.
?
Känner också så, ångrar att jag lyckats snurra in mig i vissa saker.
Jag hör dig.
Jag känner likadant.
Allt blir sämre o sämre
Kärlek till dig.
För vissa av oss är livet generellt lite svårare. Inte det att vi har det svårare, bara att vi kanske har ett mer komplicerat känsloliv som snurrar till det. Jag har tagit massa bra beslut i livet och rent generellt lever jag ett gott liv. Men känner mig inte så tillfreds ändå. Längtar vidare, längtar bort, längtar efter annat och det som kunde varit. Försöker samtidigt också acceptera att det är sådan jag är och fångar de ljusglimtar och tillfällen av tillfredsställelse jag ändå känner där emellan. Eventuellt är vi själar som fortfarande lär vilket gör att vi är med om något viktigt som vi ska ta tillvara på. Alla val vi gör tänker jag därför vi gör av en anledning men som kanske kan te sig otydligt. Att följa med på resan bara tror jag är en nyckel till ett större lugn.
Heja oss!
vilken intressant film! den ska jag se ?
Gjorde en gastric bypass (betalade själv) för 10 år sedan. Gjorde slut med mitt ex. Fann mig själv. Gick på dejt, blev kär och är det fortfarande 8 år senare. Mådde om möjligt ännu bättre, vågade börja studera, skaffade mig två utbildningar. Och har nu också vågat bli gravid pga förlossningsfobi 🙂 Fått beviljat planerat kejsarsnitt. Hur dåligt jag än mått och hur mycket jag än hatat mig genom åren skulle jag aldrig vilja få något ogjort, för annars hade jag inte vart där jag är idag.
Längtade alltid efter en hund som barn men min mamma var allergisk. Så vid 21 köpte jag min första hund, Rocky. Ett år senare en till Edvin. Nu, 14 år senare går de fortfarande vid min sida. De har lärt mig lojalitet, vänskap och villkorslös kärlek.
Att ha hund handlar om lojalitet. Både från hundens sida och människans.
Att inte skaffa barn.
Att göra slut med mitt ex, träffa en het tall handsome stranger, flytta utomlands!
Läste ”träffa en het tall” ??
Mitt bästa beslut var att hoppa av gymnasiet för att ha praktik på en förskola ett år och sedan börja ett år senare.
Att skaffa mina barn. Dock med fel person men skulle ändå inte göra det ogjort.
Läste ”träffa en het tall” ??
Först måste jag bena i vad som gör mig glad idag. *Nära relationer *kaffe *va i nuet *äta god mat *filosofera *jogga *interagera med barn *husdjur *gå i skog o natur *göra små utflykter *resa vill uppleva olika exotiska djur i deras naturliga habitat se på himlen från olika platser på jorden, så till valen som varit bra *ta hjälp för min psykiska sjuktom-schitzoid personlighetsstörning. Atypisk autism. Dessa diagnoser får mig att välja bort att få egna barn. *Arbetsträna, jag mår bra av det. *Ta stöd från ett stödteam med att ta mediciner.
Vad är ens slumpen att jag just idag läste på nätet om atypisk autism för jag misstänker att jag lider av det och så scrollar jag i detta kommentarsfält och så råkar skärmen frysa vid din kommentar där du skrivit om atypisk autism?
Jag har under årens lopp släppt taget om flertal vänner och bekanta utan att ”vända mig om” och utan att förklara för dom om varför. Jag har valt att lägga det grubbleriet hos dom.
Så dom enda jag har i mitt privata liv är bara såna som är godhjärtade mot mig OCH deras egen omgivning, dvs det är extremt viktigt för mig att dom måste vara godhjärtade mot sin egen familj och omgivning.
Detta förfarande har gjort att jag i princip har ett perfekt liv även de perioder som ekonomin krånglar/mina företag krånglar/när jag skadat mig osv.
Du låter ju inte särskilt godhjärtad själv som dumpar vänner och sedan låter dom grubbla på det.
Ett av bellas bästa beslut, skriver hon, var att hoppa av gymnasiet och satsa på bloggen mm. Tvivelaktigt om detta inte kunnat funka även jämte skolan (eller senare) – och i alla händelser är det ju katastrofalt att skriva så, när en följare består av skolleda, orienteringslösa fjortisar som alla tycker att isabella är Gud och vill vara som hon (typ: du MÅSTE tala om vart du har köpt din klänning asså).
Bra beslut alltså – var så goda och hoppa av, bara att börja blogga och starta bolag, lätt som en plätt ….
Som sagt Bella fick ett infall och hoppade av (hade det säkert svårt i skolan också, eftersom man ländå lyckats absolvera nio år i grundskolan utan stt lära sig stava ordentligt…).
Sedan blev Isabella dumpad och fick ett infall och ringde odd – och fick ytterligare ett infall och gifte sig och skaffade barn, märkte att familjelivet liksom skolan, hindrade i företagandet och fick återigen ett infall och avslutade relationen.
Bra beslut – tyckte Odd det med? Och barnen (fast de var ju bara 2 och 4 eller nåt sånt)?
Men – Isabella går genom livet och fattar bra beslut (åtminstone för henne själv….).
Ett bra beslut är väl egentligen inte beroende av att det är ett välgrundat beslut?
Det som definierar ett bra beslut är utgången av beslutet, oavsett hur länge man analyserat alla möjliga utfall, eller om det var extremt spontant.
Allt det Bella listar är ju beslut som ledde till något bra. Dessutom har ju du ingen som helst aning om hur mycket infall giftermål, barn och skilsmässan var. Bara för att hon inte delade med sig av sitt resonemang på bloggen om det innebär ju det inte att det inte existerade någon som helst beslutsprocess. Och de var två i förhållandet.
Och, det väl få fjortisar som följer Bella numera va? Majoriteten av hennes följare har nog passerat både högstadie och gymnasieåldern för mer än ett decennium sedan.
Mitt absolut bästa är att jag flyttade till Nederländerna när jag var 21, började plugga på distans från universitetet när jag va 28 även fast jag tänkte att jag var ’för gammal’. Tog körkort när jag var 29 och är nu 30 med både körkort och ett års studier kvar.
Jag bor även kvar i Nederländerna och lever mitt bästa liv.
Har aldrig tagit ett bra beslut
Eller jo, har aldrig prövat droger eller rökning. Dricker inte alkohol heller eller läsk.
Sliding doors handlar väl inte om att A leder till B och att A och B leder till C? Det handlar om att A händer och leder till ett liv och att A inte händer och leder till ett annat liv.
Fast man kan också se det som att hon missar tåget (B) för att hon tappar ett örhänge (A) och eftersom A och B händer så händer liv C.
Om varken A eller B händer så får hon inte liv C
Vem bestämmer om A ska hända? Jag tog inget beslut om att du skulle skriva denna kommentaren så din kommentar var en del av mitt liv oavsett.
Och då du skrev den kommentaren så påverkade du om du läste min hypotetiska kommentar eller inte.
Glad över båda mina aborter. Där och då var det jobbigt men jag är så tacksam över att inte behöva ha någon av de inblandade männen i mitt liv längre. Dessutom har jag nu, nästan 10 år senare kommit fram till att jag vill leva ett liv helt utan barn och att den där tomheten jag känt inte var barnlängtan, utan snarare att jag känt mig ”fel” för att jag INTE har barnlängtan. Att acceptera och börja leva mitt liv utan målet att det ska bli man och barn i framtiden har öppnat så många nya dörrar för mig och verkligen gert mig en ljusare syn på framtiden.
1. Att jag bytte klass på gymnasiet för där hittade jag min bästa vän ❤️ Eller hon är mer än en vän, hon är som en syster som alltid finns där, vet allt om mig, aldrig dömer mig och alltid hejar på mig!
2. Att jag började dejta min killkompis som sa till mig att han var kär i mig. Jag kände inte lika starkt även om jag tyckte om honom och alla sa att jag inte skulle göra det. ”Du kommer inte bli kär, du kommer såra honom”. Men gud så kär jag blev och nu har ju varit ihop i 12 år!!
Älskar det här, vad roligt att höra att det kan bli så med!! Ang nr 2 !!!
Att fixa min mans nummer efter att ha träffat honom på krogen sept 2000, och att ringa honom och bjuda ut honom. I år har vi varit ihop i 22 år, gifta i 14 år och har en 18 åring och en 12 åring och är faktiskt fortfarande ett lyckligt par.
By far det bästa jag gjort!
Att jag avslutade en kompisrelation som dränerade mig totalt på energi. Allt handlade om henne och hennes behov och hennes problem och min enda uppgift var att vara den stöttande kompisen och alltid ställa upp i vått och torrt, 24 timmar om dygnet. När min mamma blev allvarligt sjuk och jag var ledsen och orolig fick jag veta att hennes (kompisens) problem var mycket värre än mina, så jag skulle minsann inte klaga. Det blev tack och hej och jag har inte ångrat mig en sekund trots att alla i min omgivning fick höra hur dålig kompis jag var som övergett henne.
Ja det här har jag gjort också, det är iofs ett bra beslut.
Kompisen var hsp. A l d r i g mer att jag kommer umgås med en sån person. Blir förbannad bara jag tänker på den människan och hur hon behandlade mig. Och dessutom hade mage att kalla mig elak när jag hade lyssnat, funnits, erbjudit hjälp etc. Om det hänger ihop med att vara hsp vetefan, men så fruktansvärt hemsk människa och jag skulle inte ens vilja ta i henne med tång efter hur jag blev behandlad av henne.
Vet du ens vad hsp är?
Ja det vet jag.
Det jag skrev i min kommentar är en kort sammanfattning och det finns mycket mer. Alltså förmodligen mycket mer som påverkade henns fucked up beteende. Hsp:n tog jag verkligen hänsyn till.
Kan just nu inte komma på ett enda bra beslut.
Mitt bästa beslut var när jag flyttade till en annan stad för att plugga, men flyttade hem igen efter två månader trots att alla var emot det. En tid efter fick min förälder cancer och är fortfarande sjuk, känns som det var ödet då vi annars inte hade fått lika mycket tid tillsammans.
Mitt bästa beslut var att sticka utomlands sekunden jag tog stundente , slösa pengar, lära mig av mina misstag, festa tills levern värkte och säga fuck you till högskoleutbildning, och leva mitt liv fullständigt kompromisslöst.
Jag levde under så mycket press från vänner och familj som tyckte det var sjukt i huvudet att inte börja plugga, spara till bostadsrätt, skaffa körkort direkt. Att jag aldrig gjorde det man SKULLE. Att jag pluggade estet på gymnasiet, gud! Tänker du inte alls på din framtid?!
Nä.. jag ville leva lite först.
Jag har fortfarande inget körkort, ingen utbildning, lever inte mitt liv efter normen och är inget geni på att hålla i pengar. MEN trots att ingen trodde på mig bor jag idag i min drömlägenhet mitt i centrala Sthlm, har en bra karriär inom IT och världens mest underbara sambo.
Jag lever mitt liv varje dag så att jag skulle vara stolt över det om jag dog imorgon. Det är mitt bästa beslut!
På riktigt så är en av de bästa besluten jag tagit i vuxen ålder att jag började köpa ”matkasse” från Hello Fresh. ? Det har gett mig sån matglädje och inspiration så att jag numera ser fram mot att äta. Ett stort plus i mitt lic. ?
Men JA! Håller med! Hade tre maträtter som jag växlade med innan. Och nu… jag är helt hänförd! Det finns så ofantligt mycket mer! Hoppas jag har råd med kassarna i många år till ❤️
Samma här! Varit så trött på mina gamla vanliga maträtter. Jag älskar det!
Ett av mina senare bästa beslut var att skilja mig från min stora kärlek. Det gav honom tid att på egen hand läka, i lugn och ro. Att få jobba med sig själv och sina demoner. Idag är vi snart sambos igen och vi är tryggare och stabilare än vi någonsin varit. Han är min tvillingsjäl och jag har älskat honom sen 1989. ♥️ Min Jocke ♥️
Ligga med chefen, bli gravid, behålla och nu har världens godaste unge!
Mitt bästa beslut var att använda min mormors arv till att reversera min mans sterilisering trots väldigt dåliga odds.
Operationen gjordes i April 2021 och idag är jag på BF+8 ❤️