Lev

157 kommentarer

Rest mer

Precis opererat bort en tumör och väntar nu på svar om det räcker med operation (nej, jag är inte MM…). Trodde inte att det skulle hända. Har inte haft någon som haft/har cancer i släkten och det kom som en chock. Nu när operation är gjord, känns det som om den mentala styrkan börjar hitta sin form. Lite läktid så. Med det sagt: skjut inte upp saker till en okänd morgondag. Lev i nuet och när inte resor etc är möjligt, försök se det vackra i små saker.

Håller tummarna allt är borta med operation! <3

❤️❤️❤️ Starka du. Ta hand om dig och våga tro på det positiva. Önskar jag kunde ta bort allt lidande du har gått igenom <3

Tjejpepp? Det var fint fram till det. Som om rådet endast skulle gälla tjejer.

Förlåt, men vad fan spelar det för roll?
Sekundärkränkt much?

Nej inte jätte. Tjejer kan minsann. Det måste man berätta.

Hon försöker väl antagligen nå ut till sin målgrupp, och det verkar vara mestadels tjejer/kvinnor. Inget att haka upp sig på ? du missade dessutom att klaga på att hon använder ”han” när hon beskriver vem man ska lämna.

Är väl vanligare att kvinnor gör avkall på sig själva?

Kanske mer tillämpligt på kvinnor eftersom kvinnor tenderer att vara mer självuppoffrande, känner större ansvar för familj och andra, vågar inte lika mycket osv. På ett generellt plan alltså, jämfört med män.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Flytta utomlands

Väntar på att få behålla en graviditet och få barn. En sak man verkligen inte kan skynda på även om man vill… Kan önska jag började med detta ”projekt” för ett par år sedan för har helt ärligt inte gjort särskilt mycket vettigt med min tid de senaste 3 åren. Men det viktigaste är väl att tänka framåt och inte hänga upp sig på sådant man borde ha gjort förr, det går ju inte att ändra på. 😉 Har precis fått ett bra jobberbjudande som först fick mig att tänka ”nej men det där kommer inte jag klara av?!”, men jag tänker trycka ner den där osäkerheten och lita på att min chef inte hade erbjudit mig detta om hon inte trodde jag klarar av det. Så jag ska glatt tacka ja. 🙂

Har varit igenom precis samma sak och mitt bästa tips, som jag vet att du inte kan följa är att försöka leva samtidigt som ni kämpar. För mig var det helt omöjligt men när det väl gick så var vi fortfarande i sorgen och kämpandet. Det gjorde småbarnslivet extra jobbigt. Det vi sett fram emot och ville njuta av. Så vänta inte med att också ta hand om er relation. Och framförallt DIG!!! Önskar jag gått i terapi regelbundet medan vi kämpade. Tänkte jag skulle göra det när bebis väl kom men då satt jag ju fast hemma med bebis❤️❤️

Och du. Det kommer bli bra. Ge inte upp!

Tack för tipset! Det är nog ett bra tips. Därav att jag faktiskt är glad över nya uppgifter/mer ansvar på jobbet, det ger mig mer att fokusera på än bara fertiliteten. 🙂 Jag funderar lite på att försöka prata med någon. Kanske ringa kuratorn på kvinnokliniken…. Min man stöttar mig så mycket men jag tänker det kanske vore skönt att prata med någon som är helt utanför situationen.
Fint att höra det gick bra för er till sist.❤️

Koala, har sett dina kommentarer tidigare, håller tummarna för dig! Har du förlorat din nuvarande graviditet eller verkar det gå vägen nu? ❤️

Tack fina du. ❤️ Jo jag förlorade även min andra graviditet. 🙁 En gång händer många kvinnor, men två gånger… Jag är så orolig att något är fel på mig och att det aldrig kommer gå vägen.

Jag fick två ma innan mitt första barn. 1,5 år efter första missfallet föddes mitt första barn och två år därefter kom andra! Jag håller tummarna för dig ❤️

Åh tack, vad glad jag är för din skull! ❤️ Senaste läkaren jag träffade sa att det fortfarande finns en god chans att jag bara haft stor otur och att det inte betyder någonting mer. Så jag hoppas på nästa. Orkar inte ge mig på denna cykeln, men sedan är jag nog redo att prova igen. Försöker verkligen hålla hoppet uppe. Tack för fina kommentarer ❤️

Jag fick också två missfall, varav det ena var ganska sent. Nu sitter jag här med en tremånadersbebis i famnen. Det var hög risk och svårt av många skäl men det gick. Jag hoppas det kan ge lite hopp att höra om andra som har oddsen mot sig och ändå får till det.

Tack snälla du och stort grattis till bebisen! 🙂 Jag vet att vissa inte alls vill höra ”tips” eller om andras erfarenheter men jag tycker själv det känns som en stor tröst att höra att det löst sig för andra med upprepade missfall. Har läst mycket om missfallsutredningar nu och känner mig rätt nedslagen för tydligen är det vanligt att de inte hittar ett enda fel på varken mannen eller kvinnan. Och då får man fortsätta som vanligt och hålla tummarna typ…

2ggr är också vanligt!!!
Jag fick många fler missfall än så och blev sen gravid utan ”hjälp” och fick efter det fler barn så kämpa på❤️❤️❤️

Tack! Det kanske är vanligare än vad vården vet…? På nätet hittar jag info att upprepade missfall bara sker hos 1% så tänkte att detta är nog illa… Men samtidigt verkar det lösa sig för väldigt många trots att de har flera missfall.

Två gånger är också vanligt! Jag fick missfall i vecka 13 och sedan i vecka 6. Tog cirka ett år i mellan de två missfallen (7 aktiva försök). Efter det andra missfallet var vi helt knäckta och sa fuck this och bestämde oss för att sluta försöka över sommaren. Blev då gravid på ägglossningen direkt efter missfallet och den graviditeten gick vägen. Min dotter är 5 månader nu och världens finaste ❤️.

Jag beklagar verkligen dina missfall och håller tummarna för dig!

Tack Daniela! Ja kanske är det vanligare än vad man tror även med flera missfall? Just nu känner jag att ett till missfall skulle knäcka mig helt. Men finns det möjlighet att lyckas på typ 6e försöket så kan jag stå ut med detta några gånger till… Men hoppas på tredje försöket snart. Hoppas hoppas hoppas…
Kram, och grattis till dottern 🙂

Jag hade 4 missfall (varav 1 druvbörd) innan det gick vägen och jag i rask takt fick 2 barn! Vet att det känns tungt nu, men ge inte upp hoppet!

Gör inte slut med alla gravida kompisar, inte alls säkert att de är intresserade om du skulle bli gravid och då anse att de duger igen.
Har en vän som gjorde slut med mig då hon inte blev gravid och jag var gravid, jag förlorade mitt barn i v 34 och det hade hon ju givetvis ingen aning om men då hon själv blev gravid och kontaktade mig berättade jag om vad som hänt mig DÅ tycker hon att det är mkt lämpligt att vara vänner igen, DÅ ville hon prata graviditet och ”stötta” mig och vår familjs förlust. BLÄK nej tack.

Jag skulle aldrig göra något sådant. Min bästa vän är gravid och jag gick på hennes baby shower bokstavligt talat 48 timmar efter mitt andra missfall. Jag känner mig ensam som snart är den enda utan barn i kompisgänget men att ta avstånd från dem skulle bara göra mig ännu mer ensam.

Lycka till du <3

Följ inte selfiekonton på Instagram.

Nja tycker inte att någon förtjänar allt det här bara genom att existera.

Jag skilde mig i vintras från en man som tagit mig förgiven under senaste åren. Nu har jag träffat en ny karl som rockar min värld varje dag!

Klart han gör, ni är ju nykära

Du har vaknat på fel sida idag. Gå å ta en powernap så ska du se att allt känns lite bättre.

Eller du är åtminstone inte här inne å surar om du sover ?

LOL.

Så brukar nyskilda känna. Som du förmodligen kände för din exman när ni träffades, brukar dock inte vara lika muntert då du inser att varannan julafton födelsedag bekymmer glädje osv kommer spenderas utan dig. Komemr inte vara lika kul när dina barn får nya bonussyskon som kanske prioriteras på ett annat sätt och du vet om att du inte finns där i deras sorg. Skulle vara rik om jag fick 1 kr för alla som uttrycker samma sak som dig, det är BAAAARA din nya o du som räknas numera, resten är sekundärt.

Haha, för det första så har jag inga barn och ska sterilisera mig i höst, så lider inte det minsta av varannan någonting.
För det andra är jag och min exman väldigt bra vänner fortfarande efter vi insåg att vi inte var rätt för varandra.

Sorry tror dig inte, tror det är en efterkonstruktion faktiskt.

Men chilla ?

”Massa grymt sex” gud vilken gammal krystad kommentar som alltid ska läggas till när man berättar vad en kvinna är värd haha

Men ja! Tyckte det mest var bra men just den raden skavde. Återigen press på att ett förhållande endast är lyckat om man har otroligt sex minst 5ggr i veckan. Annars är det något fel!

Orkar ej. Mvh avskyr sex

Jag tror att Fi har poängterat detta för att heterosexuella kvinnor är dem som får minst antal orgasmer. Inte synonymt med att man ska ha sex 5 dagar i veckan, men att man som kvinna förtjänar att njuta minst lika mycket som mannen ?

Kommer det inte, så träna! Ingen känner ens kropp som en själv.

Jag avskyr dylika kommentarer. Tycker det är typiskt min generation kvinnor (40+) att fälla dem. Jag vill inte vara en desperat 40 plussare som klär mig som Bianca Ingrosso och snackar för mycket sex i tid och otid.

Jag är lite trött på VÄNTA INTE sättet. Jag gör saker när jag vill inte när andra vill eller när livet vill.

Va? Men då väntar du ju inte? Jag vill inte vänta med att kämpa för den kropp jag förtjänar. Jag vill inte vänta med att visa alla jag älskar hur mycket jag älskar dem. Jag vill inte vänta med att researcha till en bok (hahaha,miljarder vill skriva en bok men det vill jag med!) Jag skulle vilja fixa ett fint hem på studs o med en respektabel klädgarderob men jag.har.inte.pengarna. Jag har lidit i tio år av depression o lider fortf. Det finns stunder då jag verkligen vill dö. Jag vill inte vänta med äsch det hela låter som ett Almedalen tal, upprepat

Haha som en jag känner, hon är så trött nu under småbarnsåren och säger alltid att hon ”väntar tills de flyttar hemifrån och sen kan man leva lite mer” ? Jag har valt att leva under dessa år istället, visserligen utan barn men vilket liv!!

Lita på mig det gör jag verkligen. Väntar med körkort och väntar med relationer. Väntar med sex och väntar med egen bostad. Så jag väntar för jag vill inte just nu.

Ok. Körkortet. Så skönt när det var fixat. Lyckorus.

Jag klarar mig bra utan. Ingen bilperson.

Ok då vet vi?

Till ”Jag”
Jag hoppas innerligt du får allt det där. Snart. Gör en steg-för-steg-plan.
Och: vänta inte 🙂

Tack! Ja ska göra det nu.

Är ju det som är poängen, man ska göra det när man vill och inte vänta ??‍♀️

Ingen tvingar dig?
Varför gnäller du över ett tvång som inte existerar?

Hon peppar kvinnor som ofta saknar modet att ta steget till ett bättre liv.
Har man det redan bra så förstår jag inte varför man ens skriver här och gnäller.

Jag önskar att jag kunde leva mer spontant och våga göra saker, samtidigt känns det som att jag är vettig som inte gör det. Har bipolär sjukdom och mår med jämna mellanrum väldigt dåligt. Sisådär vart tredje år händer nånting riktigt pissigt med mitt mående som gör att allting rasar. Djupa depressioner, ätstörningar, PTSD, utmattningssyndrom osv osv. Känner mig ibland som DSM-5 (psykiatrins diagnosmanual) personifierad.

Önskar att jag kunde resa, våga flytta utomlands för att pröva mina vingar eller att flytta upp till Norrland och bo i skogen typ. Jag har min sambo men utöver det hade jag varit helt ensam och utlämnad när nästa svacka (depression t.ex.) kommer. Min familj är så oerhört viktig för mig när jag mår dåligt så det känns ohållbart att bo långt ifrån dom en längre tid.

Att ”bara leva” låter så enkelt. Önskar att det vore det för mig med.

Hjärta till dig!

❤

Tråkigt att du känner sig begränsad. Tur att du har din familj. För varje val man gör väljer man ju bort något annat, när man tex flyttar långt bort blir det svårare att hålla relationerna med dem som är kvar lika nära, flyttar man tillbaka igen blir det samma problem med dem man lämnar kvar och investerat sin tid i och man kan känna sig väldigt splittrad. Samma med att lämna en relation, det behöver ju inte vara det bästa beslutet i längden även om man får en kick direkt efteråt. Ett lugnt liv är verkligen inte ett misslyckat liv.

Exakt så! Jag har accepterat läget även om det är jättetråkigt, särskilt när man ser andra i min ålder åka iväg och upptäcka saker. Jag är tacksam för hur fin kontakt jag har med min familj iallafall, det är det inte alla som har ?

Tycker stycket under ”men det finns ju de som har det värre” är lite konstigt. Det finns ju massor av människor som är ofrivilligt ensamma, alltså saknar partner och/eller vänner, trots att de är bra människor själva. Förtjänar, ja kanske, men ibland blir det inte som man vill även om man försöker. Och det kommer inte nödvändigtvis lösa sig av att man liksom kastar sig ut och lever. Om man fortfarande inte är uppskattad trots att man gör allt för andra och aktivt söker upp andra kan ju bli lite bittert om man anser sig förtjäna andras kärlek och vänskap.

Håller på ett sätt med om att inte vänta på att göra de där grejerna man vill. Å andra sidan kan det finnas en väldig lycka i att bara trivas där man är, att vänta lite, inte fatta några livsavgörande beslut utan bara följa med och känna glädjen i det lilla och verkligen uppskatta den där utemiddagen trots att man inte går ut varje dag bara för att man gillar det.

”Å andra sidan kan det finnas en väldig lycka i att bara trivas där man är”???Tror det är nyckeln till allmän lycka generellt, att inte jaga ”mer, större, bättre” utan finna tillfredsställelse i de små tingen varje dag. Vi är alla olika förstås, men att hela tiden jaga & göra saker (fomo) för att ”livet springer iväg”, låter inte så himla härligt kan jag personligen tycka.

Verkligen! Största lyckan är väl att kunna vara nöjd ?

Ja alltså att inse att lyckan ligger hos en själv, även om vissa bitar i livet skaver lite just nu. Som yngre var jag konstant på att förbättra alla områden i livet, helst samtidigt, och kände efter hela tiden om nya jobbet kändes rätt eller ej osv.

Jag är extremt nöjd med det lilla, önskar INGET mer. Detta verkar provocera folk till det grövsta, man SKA inte vara nöjd man ska inte vara glad av sig själv utan att få höra ”har du verkligen INGA mål” NEJ jag är så ofantligt nöjd. Vill inte ha större utmaningar på jobbet (gjort mitt låt de unga pigga ta över) vill INTE ha fler barn (sinnessjukt nöjd över att jag överlevt 14 småbarnsår) NOP vill INTE träna eller fjällvandra på semestern vill BAAARA lata mig. Nyskilda verkar tro att de kan frälsa prick ALLA genom att prata hur UNDERBART det är att träffa en ny och slippa sina tidigare barn varannan vecka.
Varför är detta SÅ provocerande ?

Har en vän som nästintill avskyr sin man. Hon säger att hon inte varit kär i honom på flera år, att hon ”står ut” med honom för det är lättare än att skilja sig. När hon försökte säga att hon ville separera en gång så sprang han till deras två småtjejer och sa att ”mamma vill förstöra familjen”. Och då backade hon. Har försökt peppa och stötta henne så att hon ska våga ta steget från honom, men hon har liksom fastnat i detta så kallade liv. 🙁

Åh vad hemskt… Jag hade en vän som stannade med sin man i flera år trots att de inte hade barn, men avskydde varandra, för ”skiljer jag mig nu så kastar jag bort de 10 år vi varit tillsammans”. Varför lida i många år till tänkte jag? Är väl bättre att sätta stopp på det och gå vidare. Som tur är så tog hon tag i det till sist och idag är de båda lyckliga på varsitt håll med ny partner.
Så tråkigt att se de som stannar kvar trots att de mår riktigt dåligt av det.

Jag hörde min mamma säga till sina väninnor, upprepade gånger, ”jag önskar att polisen kommer en dag och säger att han kört ihjäl sig”. Undrar om hon levt ett mindre bittert liv om hon istället hade skilt sig? Fattigt och jäkligt var det ju ändå om det var det som begränsade henne till skilsmässa….

Men fy va hemskt :/

Vissa saker måste man få vänta på. Ibland behöver man få mogna först.
Jag var 30 när jag satte mig på skolbänken igen. Gick ut gymnasiet med halv taskiga betyg. Jobbade, reste och levde livet.
När jag var 30 år, hade två barn på 2 år, var jag redo för att ta tag i mina studier. Det gick galant. Klarade alla mina tentor på första försöket. Jag var motiverad och redo för studierna.

Nu går jag och väntar på att flytta ihop med min särbo. Vi har varit ihop i tre år. Det är några år kvar tills vi kan flytta ihop. Vi kommer att flytta ihop när barnen flyttat hemifrån. Pga avståndet kan ingen av oss flytta idag. Så det ser jag fram emot.

Så bra tänkt. Jag pluggade dels som 18-åring och sedan igen 30+ och fick ut otroligt mycket mer av det som äldre och det gick bättre också, hade inte varit lika lönt att köra på oavbrutet. Och så härligt att ha något att se fram emot som ligger sådär lagom långt fram i tiden för er, man lever ju såklart under tiden också men ibland är det verkligen inte fel att vänta.

Hon skriver sluta genast sätta andras behov före dig. Jag har svårt för sånt.

Har du äldre föräldrar, en partner med psykisk ohälsa eller småbarn t ex så är det ju inte alltid helt enkelt.

Det är inte något positivt alls i dagens ego-samhälle att sätta andra före sig själv. Det är bara jag jag jag hela tiden.

Om alla brydde sig mer om varandra, ställa upp för sina medmänniskor och vara mindre själviska så skulle alla må så mycket bättre och ha ett bättre samhälle.

Jag tänker på våra äldre generationer som satt en stolthet i hårt arbete och göra saker för andra. Det är något som slår mig idag när det råder brist på arbetskraft fast vi har hög arbetslöshet.

Jag vet inte om det är så att människor överlag har svårt att tolka nyanserna i texter här. Men jag tolkar det alltså inte bokstavligen och i alla lägen. Naturligtvis finns det tillfällen när andras människor behov är viktigare, som t.ex. när det kommer till barn eller våra äldre som behöver stöttning i livet. Men, det är ju också så att alltför många människor lever för och efter andra, inte minst i relationer men jag tycker också att sociala medier visar detta.
Personligen tycker jag att hennes inlägg var jättebra och uppmuntrande. Trots parentesen om massor av sex…. är inte riktigt där i livet just nu efter svår sjukdom, men därutöver ska jag absolut bära detta med mig.

Jag menar mer allmänt idag. I många länder tar man hand om sina äldre. I Sverige är det äldreboenden som gäller. De flesta har ju en god relation till sina föräldrar men många är upptagna av att förverkliga sig själva och leva sina egna liv och glömmer bort de äldre t ex.

Givetvis ska måste man värna om sitt egna välbefinnande och hälsa.

Det stora problemet är ju att folk överlag under många goda år lagt så mycket av sin tid på sociala medier och är upptagna med att leva det perfekta livet med allt vad det innebär.

I dessa ”många länder” så har man nog inget val, pga kostnader. Som regel blir det då kvinnor som sliter ut sig själva och har svårt att själva lönearbeta för att släktingar ska tas omhand. Finns stöd (praktiskt, emotionellt och ekonomiskt) för att göra detta val frivilligt så är det ju bra. Men så funkar det oftast inte.

I min mans hemland har de flesta ett val, men väljer ändå att ha gamla mamma/pappa hemma. Man lägger istället ofta dyra summor på en sorts privat personlig assistent, som tar hand om den gamla ungefär som en barnflicka., Man ser upp till och älskar de gamla. Så alla önskar inte att de hade råd att sätta dem på hemmet.

När jag blir äldre vill jag definitivt hellre bo på ett seniorboende med människor i min egen ålder än hemma hos någon med en ”barnflicka”.

Många äldre vill inte flytta till äldreboende. Det är en stor sorg att behöva lämna sitt hem och många äldre hade inte behövt om deras barn hade haft mer tid att titta till dem och hjälpa till när det behövs.

Min svårt sjuka mamma hjälpte till och lagade mat och duschade sina föräldrar för att hon ville hjälpa till. När hon gick bort så fick mormor och morfar flytta in på
äldreboende. De vantrivdes enormt där. Det finns inte resurser nog för att ta hand om äldre på boenden.

Själv vill jag till ett bra boende med roliga aktiviteter och utflykter. Men bara när jag sjäv vill flytta.Blä vad tråkigt att bo kvar hemma.

Vilka boenden har råd och tid med utflykter numera? All vård går på knäna.

Jamen då är det ju det som är problemet. Inte att människor ska ha heltidsjobb och utöver det även ta hand om sina gamla och sjuka föräldrar, vilket också många gånger är ett heltidsjobb.

Om jag själv hade barn skulle jag inte vilja att de inte hade någon möjlighet att jobba, bilda egen familj och leva sina egna liv för att jag fick Alzheimers eller något annat som kräver att jag måste ses om 24 timmar om dygnet.

Jag tolkar det som att hon menar att man inte ska göra sådant som man själv mår dåligt av. Jag känner många som t.ex. haft väldigt elaka föräldrar eller släktingar som ständigt vill ha sällskap eller hjälp med saker, och när då deras vuxna barn eller släkting har kommit för att hjälpa till så mår denne efteråt dåligt av att bli förolämpad och få höra massor av skit. Men eftersom de är släkt så finns ett socialt tvång att hela tiden ställa upp, trots att de själva därefter mår jättedåligt då de blir dåligt behandlade. Att ställa upp för andra för att man känner sig tvungen och själv inte mår bra av det tror jag bara är destruktivt i längden. Däremot är det självklart toppen om man har en jättefin relation med sin familj/släkt och därför gärna vill hjälpa till med ärenden eller komma och hälsa på m.m. Och ja, samma med att leva i en dålig relation där man blir nedtryckt och förolämpad men man stannar kvar för att man har barn ihop. I längden skadar man sig själv för mycket på andras bekostnad i dessa fall.

Fast det är ju hemskt för barnen att se sin mamma bli nedtryckt. Inget bra val att stanna då.

Jag säger som du, gamla föräldrar som kräver hjälp med allt trots att dom aldrig brydde sig utan levde loppan efter skilsmässan från den andra föräldern. Barn som mår dåligt och behöver hjälp, barnbarn som man försöker umgås med för att underlätta för föräldrarna, egna krämpor och stress när man känner att man aldrig räcker till.
Ibland skulle jag bara vilja fly med maken och vara onåbar och fri från alla måsten, men så vaknar jag och verkligheten slår mig i ansiktet.

Jag har också lite svårt för sådana här texter, men kanske jag tar dem på fel sätt. Det känns som att det är stort fokus på jag:et, med den synvinkeln att man ska ställa krav på allt och alla – bryt med släktingar, vänner etc. som du stör dig på. I stället borde fokus vara på att anpassa sin egen inställning till personer runt en. Jag menar, vissa personer kommer man ha i sitt liv oavsett om man vill eller inte (familj, släktingar, kolleger) men man får väl själv anpassa hur mycket energi och tid man själv lägger på att irritera sig på den personen. Är det inte en del i att växa upp och fungera i samhället?

Håller med, känns som något alla euforiska nykära säger, helt plötsligt prioriterar de bort vänner gamla föräldrar sina barn eller värderingar som tidigare varit så ofantligt viktiga för dem. Vet ingen separation med barn inblandade där barnen inte på ett eller annat sätt lidit pga egoistiska föräldrar.

Nu när jag läst alla kommentarer känns som du KA har hakat upp dig på nykära personer. Har det hänt dig något du behöver prata om?

Nää absolut inget, men tycker det är otroligt sorgligt hur snabbt och lättvindigt man kan ignorera sina redan födda barns behov pga en ny partner. Det är en sak att vara så vansinnigt lycklig men att fortfarande tycka ens barn, gamla föräldrar vänner osv är minst lika viktiga och en helt annan sak att gå upp så mycket i sin nya att det andra viftas bort som flugor.
Jag har föräldrar som fortf lever lyckliga ihop, även jag själv är väldigt lycklig fortf med min man… jag har inget trauma.
Älskar det nykära – har mer svårt för föräldrar som helt plötsligt skickar sin 9 åring på kollo 10 dagar pga att man måste kunna ha sex med öppna dörrar hemma och verkligen kunna HA TIIIIID FÖR VARANDRA osv när barnet ska hem från kollo är det mormor o morfar som hämtar och får ta över 2 v för deras lilla torp har ni ju alltid haft så underbart kul på tidigare (dock är skillnaden att hela familjen var där tidigare sommrar). Pappan gör något liknande för även hans nya partner är inte helt bekväm med tidigare barn och vill bara leva i tvåsamhet.

Jaha

Vi har pratat i flera år om att flytta till Spanien. Om en månad flyttar jag, min man och våra barn och det känns så bra att vi äntligen tagit tag i det. Så taggad.
För vår det innebär det mer kvalitet då ligger i värmen, nära vattnet och bergen passar oss perfekt.

Men vad underbart! Heja er som tar tag i er dröm!!!

Hade också velat göra en flytt till något varmare om vi kunde! Mitt barn har dock en kronisk sjukdom och sånt lär man få bekosta själv då.

?❤️
Det började med att min man har fysisk värk så fort det är lite kallare så vi har pratat att om det länge men först ville inte jag eftersom jag har min familj här. Men efter några år ville även jag och nu ska det bli så roligt!

Självklart kommer ju barnens hälsa först. Hoppas ditt barn får bra hjälp och att ni kan leva ut andra drömmar. ?❤️

Vad ska ni jobba med där?

Tack ?❤️ Ja men precis Och den drömmen om att bo utomlands kan vi leva ut när han blir äldre. Och resa kan man ju alltid ändå ?

Hoppas din mans värk blir bättre nu ? och stort lycka till!

Vi har ett relativt nystartat företag så vi ska fortsätta jobba med det och med det passar det bättre att vara i Spanien faktiskt.

Tycker det låter som en väldigt bra idé. ? Då finns det ju möjlighet att göra det längre fram och man kan ju hitta andra drömmar tills dess. ❤️

Tack detsamma! ?❤️

Jag tycker att pandemin och kriget har gjort mig bättre i att leva och njuta av NUET. Små saker som att vandra i skogen, ta ett kvällsdopp, njuta av naturen, odla något, umgås med vänner och familj etc. Känns inte som att jag behöver så mycket mer just nu. Tidigare var jag dock hela tiden på jakt efter ”något” genom långa resor/äventyr. Kanske har jag blivit äldre också? ?

Samma här. När ukrainakriget bröt ut så var det liksom droppen. Nu lever jag mer än nånsin

Vill stanna vid en sjö påväg hem från jobbet och bada i bara underkläderna. Men åker inte ensam och har inte vågat fråga de andra.

Vill berätta för släkten om en annan släkting som beter sig obehagligt online. Men säger inget för konflikterna det kommer leda till.

Vill prova att ligga med en person jag i hemlighet är attraherad av. Men är i ett förhållande så fantasin stannar i huvudet.

1. Bara kör , de du åker med kanske tänker samma.
2. Gör det, det är inte du som begår fel. Väljer de att ”shoot the meessenger” så är det deras problem.
3. Ibland är fantasin det som är det härliga…

Jo det är just steget att ”bara göra det” (på de två första punkterna) som är det svåra ? Många saker som är så.

Det där inlägget var baske mig det bästa jag läst på evigheter!

Instämmer! ??

Flossa & fluxa, var snäll, knip, dela med dig av ditt överflöd utan att förvänta dig något i gengäld, promenera, våga stå på dig, läs böcker, var modig och lev enligt den cirkulära ekonomin så har du stor chans till ett lyckligt liv.

Skulle gärna vilja leva mer om jag hade ekonomisk möjlighet. Tyvärr faller en del på det.

Fast gör det verkligen det?

Ja samma för mej. Vill resa mer det är bland det bästa jag vet. Sedan vill jag bo 2-3 månader tex i Spanien över vintern. För jag gillar värmen. ?

Ja man måste ju även göra massa måsten, tex tjäna pengar, städa etc. Det förstnämnda för att kunna göra vissa och ha vissa saker som höjer levnadsstandarden/glädjen. Men så är ju livet, inte bara lek hela tiden.

Fast att lev livet fullt ut betyder ju inte detsamma som att leka eller åka ut på äventyr. Kan vara så mycket enklare.

Jag har byggt upp det liv jag trott att jag vill leva, är 33. Sambo, radhus i det område jag vill bo, umgänge, jobb etc. Pratat om barn och allt är egentligen på plats för nästa steg. Och vips så blev jag kär i någon annan och nu vet jag inte vad jag ska göra? Han är låst på annan ort pga 2 barn. Ska jag riskera att göra slut och den andra relationen kanske inte fungerar? Tänk om jag har svårt att få barn längre fram? Vill jag ens ha barn? Hur vet jag vad jag vill kontra vad samhället/normen vill?

Nej usch, du som själv inte har barn, håll dig borta från karlar med barn. Det blir aldrig bra. Ungarna vill inte ha någon styvmorsa och du kommer bara tycka de är i vägen.
Hitta en kille utan barn och exfru i bagaget.

Barnen är under 5 och det finns en fin relation med mamman. Men ja, jag förstår vad du menar.. Känner mig bara förblindad av känslor och tänker att vad som helst löser sig bara vi får vara tillsammans. Men kan lika gärna stå där några månader in och ångra mig. Ska man ångra det man gjort eller det man inte gjort?

Om du även älskar (på ett romantiskt sätt alltså, inte bara vänskap)din sambo skulle jag stanna och försöka glömma den andra. Förälskelser kan man få fast man är i förhållande men den fasen går ju över. Är i samma situation själv så jag vet hur det kan va.
Fundera noggrant över barn och gör inget förhastat.

Det blir liksom vardag och tråk med den andra också. Därmed inte sagt att man måste stanna med en och samma människa för alltid om känslorna är helt slut. Det viktigaste här är vad du känner för din sambo.

Dessvärre har jag ju lite tappat vad jag känner för min sambo då mina känslor hamnat någon annanstans. Så jag måste både fall out of och fall in love på nytt – och det är inte helt lätt att känna sig olyckligt kär samtidigt som man är i en relation. Men rent logiskt har du rätt. Jag och den andra har bara haft så fin kommunikation, öppenhet och bra sex men antagligen behöver jag ge min sambo samma chans innan jag dödsdömmer det. Tack för svar!

Waaait a minute – du har haft sex med karln?! I så fall är mitt råd att berätta det för din sambo, om du inte redan gjort det. Valet att stanna är inte bara upp till dig längre.

Samhället och normen har mkt lite betydelse för mig personligen. Men jag skulle inte råda någon endaste människa som inte har barn själv att ge sig in i ett förhållande med en som har barn – lika barn leka bäst. Vet inte en enda gång det fungerat smärtfritt.
Är mannen nöjd med att du är otrogen mot din nuvarande (som man vinner någon förlorar man någon)? Har du redan tappat allt för din nuvarande så finns det ju ingen återvändo än att lämna oavsett om det blir något med den nya eller inte ? Tror aldrig jag själv skulle kunna leva med en man jag halvt redan lämnat, respekten till honom skulle vara noll och mina tankar skulle nog finnas lika mycket hos den jag fantiserar om.
Vill den nya du är kär i ha fler barn ? Är han villig att flytta ? Hur högt prioriterar han sitt barn idag ?
Ush vilken hemskt jobbig situation.

Ja jag önskar ingen den här sitsen faktiskt… 30-årskris delux.
Han är låst till området han bor i pga barnens mamma, de har varannan vecka. Han kan tänka sig fler barn, ja, och är en superfin kärleksfull pappa. Om än lite ”tråkig” medan min nuvarande sambo är det fart och äventyr med vilket passar livet vi har idag. Men om jag vill ha barn inser jag att livet inte kommer se ut så…
Har gått i terapi flera år, är skilsmässobarn, och har en tendens att lämna mina partners efter 3 år. Så försöker fundera ut om det har något med saken att göra också, jag kanske bara ska inse att gräset inte är grönare och att man inte kan vara nykär hela livet. Eller kan man det?

Jag förstår vad hon menar. Fick cancer förra året och har haft det överjävligt med alla cellgiftsbehandlingar. Även en del komplikationer/biverkningar som kontinuerligt uppstår trots att jag är färdigbehandlad. När jag fick cancer fördubblades mina dagliga tankar och jag insåg hur skört livet är. Hur alla människor tar saker och ting för givet. Speciellt när det gäller ens hälsa. Jag har lovat mig själv att inte vänta med de saker som jag verkligen göra – som att säga upp mig från jobbet. Trivdes inte innan min diagnos och inte heller efter. Så fort jag började jobba heltid och kände att jag klarar av att jobba på som vanligt bytte jag jobb. Vi människor lever för att planera, vilket har sin fördel men man måste också leva i nuet och ta tag i saker som inte får en att må bra. Man vet aldrig vad som händer imorgon…Så vänta inte allt för länge.

Jag vet inte vad jag väntar med.
Jag gör det mesta som 60+ skriver utan någon större uppoffring, borde kanske bli lite mer modig på vissa vis.

OM man ständigt går runt längtar (väntar) efter andra saker än vad man har runt omkring sig, så förstår jag att det är som att livet passerar i ett oändligt väntande.

MEN det kan också bli en stress – kanske lite 40 + moms kris?
Vad är det egentligen jag måste hinna med nu, är jag inte tillräckligt lycklig som inte har något jag måste göra?

Och jag måste börja leva lite mindre, sluta fånga dagen och bli bättre på att vara hemma och ta det lugnt. Sluta följa impulser och sluta säga ja till allt som verkar roligt.

Jag lever ju ett alldeles fantastiskt liv och jag genuint älskar det! Har otroligt roligt, fantastiska vänner, ett jobb jag älskar och en underbar fritid.

Meeen inser också att det inte är hållbart i längden att ha kul och leva livet varje dag. Så mer tråk under hösten för min del. Ska bara ta vara på sommaren först ?

Minst lika viktigt det!

Och jag tänker väl att det är att leva. Vara mer i nuet, se vad man redan har.

Neeeeej kör på! Varför ändra något du trivs med?

Jag har fegat ur mycket innan. Senaste året har jag blivit mycket mer öppen och tackar ja om någon ny människa bjuder hem mig. Hur läskigt jag än tycker att det kan vara med det sociala. Plötsligt blev livet så mycket mer socialt och jag fick flera nya vänner. 7 år efter att ha känt mig så ensam i nya staden och inte känt någon här. Och nästa vecka ska jag på The Ark spelning själv. Vill inte missa att se dom igen och har ingen att gå med. Så då köpte jag en biljett själv och ska fasen uppleva den bästa konserten. Min mamma tyckte att det var märkligt att jag skulle gå själv. Säkert många med henne. Men nej nu ska det levas lite och jag ska göra det jag tycker om för mig!

Men snälla, varför hamnar jag alltid i modd Camilla? ?

Jag gick också på konsert (och massa dj spelningar) själv! tröttnat på att missa pga ingen att gå med. Konsert är fantastiskt själv!

Gick på konsert själv senast i helgen. Har till och med åt utomlands själv 2 ggr med största syfte att gå på konsert. Helt rätt att göra saker själv. Jag tycker det är jobbigt men det är så värt! Tex gå på bio själv, man sitter ju ändå bara där? Så skönt

Klart du ska på konsert själv! Jag gör det flera gånger om året, klart bättre än att tvinga med nån som inte gillar bandet och behöva ha koll på om den trivs. Och så kan du stå vart du vill, skrika högt och bara njuta av musiken!

från Flsbck:
”Phillipe har legat med en annan tjej, enligt Nessas spoilerkonto. Bianca och hennes influenservänner valde att ringa till tjejen och fråga om ligget var bra.”

sant eller falskt? följer inte Nessa så har ingen aning om vad hon postat

Är väl inte så otroligt?

Nessa har postat om det som det står, ja.

Kan inte Bibbz dumpa honom en gång för alla nu. Pls pls pls bibbsan! DU FÖRTJÄNAR BÄTTRE OCH KOMMER ATT BLI LYCKLIGARE SJÄLV ELLER MED NÅGON ANNAN!

Om det är sant att dom ringt…. är dom 12 år? Fråga P, det är ju han som är i ett förhållande. Ska dom skrämma bort alla tjejer som vill ligga med P? Hur kan man nedlåta sig att ringa på det viset?

Å där sitter hon med en drink för att visa vägen till frihet. Sitta där och domna bort… Är det att göra vad man vill? Sjukt att just denna bild ska gestalta det hela. Säger lite om marknadsföring.

Jag lever verkligen här och nu sedan min man gick bort över en natt. Det enda som betyder nåt är familjen, min barn och de vänner som funnits där, man lär sig verkligen vad som är viktigt för en själv när marken dras undan ens fötter på det sättet. Självförverkligande blir inte alls lika viktigt utan grunden är allt som betyder nåt ❤️

❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️

All styrka till dig och familjen!❤️❤️‍?

Jag tycker att det här självförerkligande tänket som är så inne nu skaver. Alla bara rusar runt på jakt efter lyckan som de tror finns runt hörnet men när de har släppt allt och kommit runt det där hörnet så är vardagen snart där igen. Typ gräset ÄR inte grönare på den andra sidan. Ser hela tiden hur folk i min närhet separerar och springer vidare i sin jakt. Det är ledsamt med alla dessa barn som hamnar i varannanveckas livet och de vuxna som ”förverkligar” sig själva dvs festar,raggar och reser de barnfria veckorna. Snart sitter de fria lyckliga människorna i ett nytt förhållande ofta med ett till barn och den där underbara euforiska nyförälskelsekänslan har lagt sig. Om den här lyckohetsen inte promotades överallt tror jag att folk skulle må en smula bättre. Det perfekt livet el det perfekta förhållandet finns inte i verkligheten . Se bara på alla rika,vackra,berömda och olyckliga människor.

Å andra sidan är att det är jävla bra att man kan lämna förhållanden när man inte vill vara kvar längre,
även i dagens Sverige finns det många som ”måste” vara kvar i förhållanden pga olika omständigheter…
Att propagera för att man ska stanna kvar i förhållanden som inte fungerar trots att man har kämpat, det tror jag att de flesta gör särskilt när man har barn ihop, är inte så bra tycker jag.
Barn mår bättre om föräldrar mår bra.

Jag är lite trött på dessa klyschor. Självklart ska man göra saker som man vill göra, men det handlar alltid om så storslagna saker i dessa sammanhang. Va fan, sitt hemma en hel vecka i sommar och glo om någon serie och käka chips även om det är 30 grader varmt om du vill. Vad man ångrar på dödsbädden kan garanterat vara att man inte gjorde ”ingenting” tillräckligt ofta. Att man tvingade iväg sig själv på en massa saker man innerst inne inte ville göra bara för att man ska ”leva sitt liv NU”. Gör inte en massa saker som ni borde vilja i samhällets ögon, gör det ni verkligen vill. Käka rostmackor i sängen och läs en dålig bok du fastnat för en hel dag, stanna inne och kolla på en film om du inte känner för att ”passa på och njuta av det fina vädret”, Gå på grillfesten om du vill men stanna lika gärna hemma om du hellre vill det.

Tack!!! Jag får typiskt nog alltid lust att ligga inne på soffan när det är finväder, tänker att det är en inre rebell i mig ?

Tack för dig! ?

Det här är verkligen så jag känner. Det finns en sån jävla press om att man ska var så härlig hela tiden, umgås med folk flera dagar i veckan, vilja resa, dricka vin, gå på konserter etc. Men allt jag vill är att vara hemma på min lilla gård och beundra tomaterna som växer, koka lite saft, plocka lite svamp. Och vill jag hitta på något speciellt så åker jag på blomsterträdgård eller grannbyns självplock av jordgubbar.

Håller fullständigt med dig! Ett friskt andetag bland alla floskler.

OT. Bisse, fettsög hon magen samtidigt som hon opererade sina delade magmuskler?

Två saker jag utfört som jag längtat efter länge:

1. Lämnade dåligt förhållande förra året (13 år tillsammans, hus, barn).

2. Tältade ensam på stranden!

Stort och smått men de har gemensamt att det var saker som jag velat göra länge!

Jag har stannat alldeles för länge på ett jobb som jag mådde väldigt dåligt av. Det slet ut mig totalt, slungade in mig i en spiral av depression och dåligt samvete, kryddat med existentiell ångest. Men det var en stabil anställning och jag hade intalat mig själv att jag var tvungen att vara kvar några år till.

Ärligt talat, fuck det. Jag sa upp mig utan att ha något annat och det var ta mig tusan det bästa jag gjort. Typ.
Lev nu dö sen

Jag skulle så gärna vilja resa mer. Drömmer ofta om att se island, Australien, Kuba…. Men pengarna tar verkligen stopp. Jag försöker leva mycket i nuet och ta vara på det vi har, men att förverkliga sina drömmar är inte så enkelt för alla. Är typ rädd att jag ska dö vid 35 och aldrig hunnit uppleva mina drömmar.

Det handlar ju inte bara om drömmar, tänker jag. Väldigt få av oss kan uppfylla våra drömmar, men de flesta kan ändå göra små förändringar som får oss att må bättre. Dumpa den jättetaskiga ”kompisen”. Äta efterrätt en vanlig sketen tisdag. Kolla platsbanken efter nytt jobb. Säga ifrån när partnern är orimlig.

Att skapa ett bra liv trots att man inte lever drömmen är jätteviktigt. Livet är ju nu och igår och idag. Inte sen, om tio år när allt magiskt har löst sig.

Om du är under 30 kan du köra på working holiday visum i Australien, då jobbar du lite och reser lite och kommer antagligen gå plus minus noll. Det går att resa utan enorma summor, även om ett startkapital till flygbiljett etc såklart är bra att ha.

Förstår att inlägget är välmenat men jag börjar bli lite mätt på såna här ”Become the best you”-inlägg. Jag som har haft extremt höga krav på mig själv sedan jag var tre år lever nu med utmattning sedan många år tillbaka, just på grund av att jag har varit så besatt av att skapa det perfekta livet och bli den bästa versionen av mig själv. Och jag blir ärligt talat väldigt triggad av hennes inlägg och känner att jag mest vill lägga mig ner och gråta då jag vet att jag aldrig kommer att kunna göra allt jag vill pga min livssituation. Alla kan inte ”välja lycka”, utan det finns många människor dom kämpar dag ut och dag in med att bara försöka överleva. Det finns många som kommer att dö i misär, hemlösa och bortglömda i någon park, och det finns många nu levande kvinnor som kommer att vara döda om ett år för att de lever med en partner som misshandlar dem. Jag blev t.ex våldtagen av min bror, mina föräldrar tog livet av sig båda två, och jag (som är 32 år) har varit med om fler trauman än en normal människa är med om under hela sitt liv. Är jag då svag för att jag ibland ligger i sängen hela dagen pga ångest och inte bara kan välja att ta livet med en klackspark? Men för att svara på BBs fråga så skulle jag vilja bli snällare mot mig själv och släppa alla krav på att livet måste vara så perfekt.

Det känns inte alls som att vi läst samma inlägg.

Må så vara men såhär känner jag efter att ha läst hennes inlägg.

Jag har länge(5 år) velat anlägga en kolonilott. Jag har fått den enda platsen där det finns en hemlig brunn. Men problemet har varit att jag inte haft verktyg, eller pengar.

Nu bestämde min kompis att han ville bli visad vart stället låg. Och när vi gick där ifrån sa han:

” Mina kollegor frågade vad jag ska göra i sommar, då svarade jag att jag funderade på om jag ska anlägga en kolonilott och låta min kompis odla där till oss”

Sagt och gjort, röjsåg och allt man kan tänka sig har kommit, så i helgen börjar vi???❤️

Världens bästa människa, och han är min vän. Så lycklig!

Jag vill gå tillbaka i tiden 22 år och ändra allt. 🙁

Oj det var drastiskt. Göra om 22år blir svårt men du kan börja idag med all din samlade erfarenhet.

Jag har blivit bättre i och med att jag fick cancer på att ta vara på dagen. Inte fokusera på vad jag inte kan göra utan det som är möjligt just nu så att jag har saker att se fram emot.

Vänta inte…

Mitt problem är ju att jag inte vet vad jag vill göra. Så jag väntar i praktiken inte. Jag står bara stilla.

Åh det jobbiga är att jag fyllde 30 i våras. Det kändes jättejobbigt, men också som att jag gick in i en ny ålder och kände mig så glad och pepp på att leva livet som en av alla de där 30åringarna som jag ser upp till, alla som är födda runt 1992 men som känns så mogna och häftiga.
Dessa planer sträcker sig tydligen bara över sommaren för när jag tänker på framtiden så känns det som att det tar slut sen. Vad händer vid 31??? Vad händer efter sommaren???

Singel, inga barn, få vänner. Det är väl detta som fuckar upp mitt huvud. Jag bara är, livet passerar. Och det känns som att det är först för 5 år sen som jag började leva (lite). Jag minns knappt åren mellan 19-24, inte levde jag ungdomsliv som ”alla andra” i alla fall. Kanske är det där skon klämmer lite också. Att jag har 5 år att ”ta igen”.??