Vid klockan två kom mamma, min styvpappa, lillasyster Julia och hennes pojkvän Hugo över. Vi fikade i timmar och vid sex gick mamma och Christopher men jag frågade Julia och Hugo om inte dom ville stanna kvar så vi köpte hämtpizza. Dom gick nyss så vi umgicks länge, så mysigt.
Jag har haft en krånglig relation till min familj genom åren men jag tror att vi äntligen har landat i något stabilt bra som kommer att hålla. Jag umgås idag med både pappa, mamma, styvpappa och fyra syskon. Livet känns rikare. Dessutom börjar jag förstå hur viktigt det är med en bra relation till sina syskon, man delar så himla mycket. // Isabella Löwengrip
Enligt Isabellas blogginlägg så är det pojkvännen Pauls förtjänst att Isabella har en relation med sin familj igen.
Efter alla turer med Isabellas sommarprat, bok, söndagsintervjun som Isabellas mamma anmälde till granskningsnämnden (som även fälldes) och allt annat som skett så hade alltsammans kunnat gått käpprätt åt helvete, men lyckligtvis verkar Isabella ha en förlåtande och kärleksfull familj som väljer att låta det förflutna förbli just det – i det förflutna.
Man får väl egentligen bara önska Isabella lycka till med sina familjerelationer framöver och att lugnet består. ?
Föregående inlägg 
Alltid trevligt när folk ”hittar tillbaka” till varandra, man förändras ju och mognar och det är ju sorgligt om enstaka konflikter ska leda till att relationen förstörs för livet. Är det allvarligare grejer så är det såklart helt ok och rätt gjort att bryta också. Isabellas familj verkar visserligen dyka upp i flödet framförallt när något hänt eller hon är ensam (som nu när Paul är borta några dagar) men förhoppningsvis är de alla ok med det.
Jag hade blivit jätteledsen om mitt barn bara ville träffas när denne behöver något men jag hade inte sagt något. För det första så är det antagligen mitt fel som förälder att mitt barn inte vill umgås med mig, jag har väl inte investerat tillräckligt med tid för att hitta något som vi båda tycker är kul och som hjälper oss stärka banden med åren. För det andra så är varje minut med mitt barn en välsignelse även om den baseras på egoism av barnet.
Min största rädsla är att mina barn flyttar långt bort och jag bara får träffa dem/barnbarn typ en gång om året. Tänker aldrig säga detta då deras lycka är prio men om möjligheten finns då hade jag flyttat till samma land för att vara nära och kunna avlasta med barnbarn osv. Barnen är det bästa vi har så vi måste ta vara på tiden med dem. Är också glad att Isabella kan gå vidare och skapa nya minnen med sin familj och det är kul att se att de förlåtit henne.
Dåliga relationer mellan barn och föräldrar är till den större delen föräldrarnas ansvar/fel då det är just föräldrarna som har det större ansvaret (man väljer aktivt att bli förälder men man väljer aldrig att bli född). Men när man pratar om vuxna barn och föräldrar så är det inte enkom på föräldrarna heller kan jag tycka. Vuxna människor har ett vuxet ansvar oavsett om man också är någons barn.
Nej det är det verkligen inte. Allt ansvar är inte på föräldrarna.
Till anonym 09.51:
Nu vet jag inte om du har barn eller ej.
Men vilken jäkla pang-morsa du kommer att bli! Min mamma lät mig flytta till jordens alla hörn, och sa aldrig någonting, utan var bara stöttande och positiv. Hälsade på då och då och vi pratade vid varje dag på telefon.
Efter 7 år på resande fot kom jag hem igen och jag har aldrig sett en så glad människa som min mamma? Jag förstod inte då hur mycket hon saknade mig, men jag är för evigt tacksam för att hon lät mig upptäcka världen utan att ge mig dåligt samvete.
Så 10/10 poäng till dig som tänker i samma banor!?
Tack fina människa, blev jätteglad av din kommentar. Krama din mamma, det är få som är så fina mot sina barn ♡
Det är väl vad som kallas ”Family on demand” ?
Spontan tanke, så ser väl alla familjerelationer ut någon gång även om folk inte är kända. Det är nog ofta bra med utomstående som någon ny pojkvän/flickvän som kan ge perspektiv.
De måste ha världens tålamod, Isabellas familj. Allt skitprat hon dragit i åratal. Jag vet inte om jag orkat försöka igen efter sådana turer. Om det är Pauls förtjänst så hoppas jag han får den uppskattning han förtjänar.
Fast det är stort av Isabella att förlåta, för det är ju de som inte varit så snälla mot henne, pratat sk-t om henne offentligt och systern har hejat på mobbarna, så dålig stil, och att anmäla en vanlig intervju så löjligt. Isabella har ju självklart sina känslor och ska så få ha och hon har ju inte sagt ett ont ord om sin syster och pratat gott och fint om både sin mamma och pappa. Förstår att det inte varit lätt för henne men stort att kunna förlåta och härligt att de är vänner, hoppas hon kan lita på dem nu bara.
Isabellas familj har INGENTING att be om ursäkt för, men jag förstår av din kommentar att döma att Isabella fortfarande är din husgud.
Det var så trevligt här inne när du lös med din frånvaro. Vad tror du om att pröva det igen?
Tack på förhand.
Fy vilken sjuk och otrevlig kommentar detta är av dig, bloggbevakning.
Det är helt okej i så fall, med tanke på vem det är jag svarar. ?
Till Bloggbevakning:
Ditt hat mot Isabella verkar inte nå några gränser.
Du uttalar dig otroligt självsäkert om familjens relationer.
Vad vet du om att de inte har något att be Isabella om ursäkt för?
Har du läst Isabellas bok där hon berättat om sin uppväxt?
Om det så bara är ett uns av sanning i det hon berättar så har föräldrarna brustit otroligt i sitt föräldraskap.
Isabella kände sig otroligt ensam.
Du var inte där under uppväxten, eller hur? Då kan du inte uttala dig så självsäkert heller.
Wow. Att Isabella är din hackkyckling är inte överraskande, men att påstå att hennes familj inte har något alls att be om ursäkt för- när familjerelationer och relationer generellt är komplexa i kombo med att vi faktiskt vet jack shit om alla de här människorna- visar verkligen att du ogillar Isabella så mycket att du inte ens anstränger dig för att låta nyanserad och förnuftig. Jag är absolut ingen fan av Isabella men nivån på den kommentaren är lite väl låg (eller så har jag missat att detta är den normala nivån på sidan…)
Förlåt, men hur vet du att hennes familj inte har någonting att be om ursäkt för? Låter väldigt självsäker för att ha noll koll på vad som EGENTLIGEN hänt. Du har ju bara Bellas och hennes familjs ord att gå på.
Bloggvärlden var så trevlig när du lös med din frånvaro. Vad tror du om att pröva det igen?
Tack på förhand.
’Cause that’s the same. ???
Absolut! ?
Smakar Isabellas arsle gott?
Jag har tyvärr noll relation till min mans bror med fru. Egentligen till min svägerska. Det är otroligt ledsamt för det är så många som lider av det. Min man, hans bror, deras barn, våra barn och mina svärföräldrar. Jag har försökt reda upp denna knut men min svägerska vägrar.
Och eftersom mina svärföräldrar låter det vara så umgås vi aldrig ens alla familjer tillsammans.
Jag lovar, jag har försökt allt och lite till. Så jag blir glad över att läsa att andra familjer kan vara mogna nog att förlåta, gå vidare och vara en hel familj igen. Lyckans.
Beror väl helt på vad som har hänt. Det behöver inte ha med mognad att göra, var och en väljer fritt vilka de vill ha i sitt liv och har du upprepande gånger försökt och läget inte har ändrats så får du acceptera att hon inte vill ha dig nära.
Ja, det har jag gjort. Accepterat läget. Bäst så. För egen sinnesro.
Och det har inte hänt nåt. Hon bara inte gillar mig. Jag gillar inte henne heller särskilt mycket men hade tänkt att man som vuxen måste ”stå ut” för alla andra människor det påverkas skull.
Fast nä, man måste inte stå ut. Och tycker inte att det är sjysst att säga att svärföräldrarna inte gör nåt i det. Ni är väl vuxna och bör hantera det själva om det nu blir problem. Detta är ju endast din sida av storyn dessutom, nåt måste ha hänt för att man inte ska vilja ses.
Men man måste inte stå ut. Varför umgås med folk man inte vill? Det gör kanske att släktkalas eller middagar förstörs istället. Tråkigt, men det är ju så det är.
Jag tycker det är väldigt oschysst mot familjen att kräva att aldrig bli bjuden på samma julfirande mm bara för att man ”inte gillar” någon släkting. En annan sak om något hänt eller någon är elak.
Ja om det är så det är. Eller så har det hänt saker som gör att familjen inte vill ha gemensamt firande, vad vet vi
Det är väl bara att utbyta lite artighetsfraser på julafton och sen strunta i varandra, för de övrigas skull. Om man bara skulle umgås med folk man gillar blir det svårt i livet. Om ingen är direkt otrevlig eller elak är det väl bara att skärpa sig och vara lite vuxen.
Exakt!
Om problemet är ni 2, kanske era män och barnen kan träffas med svärföräldrarna utan er. Så kan familjen ses, barnen som är kusiner får träffas, osv. Hela familjen måste inte vara med på släktträff faktiskt…
Vilken jävla barnrumpa hon är svägerskan! Tycker hon ska bjuda till lite eftersom alla verkar må dåligt ?!
Vad har hänt för att hon vägrar?
Kram till dig ❤️
Tack❤️Det är ju det som är det knepiga. Hon vägrar säga vad jag gjort fel. Svårt att lägga saker till rätta då. Jag är absolut inte felfri men jag kan be om ursäkt när jag gjort någon illa. Nu har jag inte någon chans. Just nu hälsar hon inte ens på mig eller min man(hennes mans bror) Men som sagt. Jag har slutat försöka. Det är som det är. Kram
Två av mina systrar har jag noll kontakt med. Jag har haft psykiska besvär o de har brytt sig noll. Lägger bara upp en massa bilder på sig själva för de försöker se snygga ut. Tur att bellis har kontakt med sin familj. Hon verkar kunna va lite för mycket ibland.
”Lägger bara upp en massa bilder på sig själva för de försöker se snygga ut”
Fråga: Får man inte lägga ut snygga bilder så sig själv om man har en närstående med psykiska besvär?
Som en kompis till mig sa ”De förlorade sitt barn nyligen sent i graviditeten. Men hon svarar på Facebook-kommentarer i bilder/videos med ”?”-gubbar. Gör man det om man mår dåligt?!”
Jag bara SNÄLLA, det är en emoji?! Och man måste väl få skratta och må bra även om man mår riktigt dåligt.
Å andra sidan så får man ju inte sitta och skriva här tex för folk om man ligger på sjukhus gör vissa, för man är tydligen alltid döende eller har mobilförbud om man är på sjukhuset ?
Nä låt folk ta foton, låt folk skicka glada emojisar eller till och med skratta hysteriskt ”irl” även om man går igenom nåt jobbigt.
Och ang systrarna – de kan ju visa stöd även om de lägger upp snygga selfies. Hela världen kan inte stanna upp pga ens eget ”skit”.
Du verkar ju inte jättesympatisk när du beskriver dina syskon så kanske därför de inte vill umgås med dig
Du får det att låta som att allt är deras fel och att du är ett offer för deras illvilja. Det här kommer låta hårt, men om de umgås med varandra och ingen av dem umgås med dig, betyder inte det att det också kan ligga något hos dig som gör det svårt för dem?
Det gör det säkert. Det ligger en massa hos mig kan jag ju lugnt säga.
Får dina kompisar inte lägga upp selfies för att du har mått dåligt?
Jag lider själv av psykisk ohälsa, men det är ju inte upp till mina kompisar att fixa, liksom. Man är dessutom ofta en skitdålig kompis när man mår dåligt, så vänskapen blir lätt lidande.
Jag tror att jag förstår hur du känner, är själv i en liknande situation. Blir lite beklämd över avsaknaden av empati i svaren du har fått hittills.
Jag tror att det är bäst att försöka hålla sig borta från sociala medier om man mår dåligt, eller i alla fall minska sitt användande rejält. Försök att fokusera på dig själv och ditt eget liv istället. Vet dock att det är lättare sagt än gjort…
?
Japp, håller med. Och de som svarat dig ovanför A. är idioter.
Oftast är det jobbigt att vara anhörig till någon med psykiska besvär, eftersom man inte kan hjälpa dem, den hjälp personen behöver är något personen behöver fixa själv eller med utbildade personer, inget den anhöriga egentligen kan ge.
Så de kan ju också vara så att dina syskon känner sig maktlösa eftersom de vill hjälpa dig med inte kan hjälpa dig.
Har du provat att kontakta dem rent allmänt? fråga hur dem mår, vad som händer i livet? visa intresse för deras liv?
Och försöka att kanske inte prata allt för mycket om ditt eget mående när det kommer till saker de inte kan hjälpa dig med?
Jag hoppas verkligen att hon har gett samtliga en ursäkt för sitt beteende och all offentlig skit som hon har slängt över dem genom åren. Kan iallafall säga att jag hade INTE förlåtit utan en ursäkt.
Jag hoppas att de har bett om ursäkt till Isabella ordentligt för det de gjort, systern som hejade på mobbarna offentligt osv. Isabella har INTE kastat sk-t på dem, hon har inte sagt ett ont ord om systern eller vad hon gjort, och IL har pratat gott om både sin mamma och pappa många gånger, sedan är hon inte den enda kändisen som berättat i intervjuer om sina känslor, föräldrar, sin barndom osv det har många kändisar gjort.
Du är fortfarande inte riktigt klok du.
Återigen Bella… finns det verkligen ingen annan att skriva om? Iofs win win för er båda hon får uppmärksamhet och du tjänar också på det för hon genererar dig pengar, många kommentarer.
Tycker hon skulle bojkottas med tanke på hennes historia med lögner, uthängningen av familjen och pojkvänner.
Ja, känns lite som hon är ”husets influencer” ?
Av de senaste 20 inläggen handlar två om. Bella. Är det orimligt mycket verkligen?
Då skulle ju alla influenser bojkottas. De ljugs rätt friskt hos alla.
Isabella är en klass för sig. Big time.
Vad bra om de kan ha en vettigare relation trots allt strul.
Jag har fått bättre kontakt med min familj på senare år. Min mamma har varit elak mot mig hela uppväxten, och nästan ännu värre när jag var mellan 20-30 år. Hon hackade på allting och inget dög; jag valde fel pojkvän, men sedan borde jag inte gjort slut, jag borde banta och hon skrattade och hånade mitt utseende/min vikt, väldigt mycket gaslighting m.m… Har varit jättejobbigt och när det var som värst ville jag mest bara bryta kontakten. Men senaste åren har det lugnat sig. Jag tror hon har insett att livet är skört och att hänga upp sig på utseende och ge massor av kritik är meningslöst och det ger mer gott att ha bra kontakt med sina barn. Min pappa har varit jättesjuk senaste 2 åren och det öppnade nog upp hennes ögon att se hur jag och mitt syskon hjälpt till med sjukhuskontakt, ärenden, handla mat o.s.v. Jag hoppas det håller i sig för alla mår bättre av att inte bara fokusera på kritik.
Skönt men tråkigt att det måste till sjukdom för att vissa ska förstå hur man bör behandla andra. Kram på dig
Ja, visst är det så? Onödigt att sådant ska behöva hända innan saker förändras… Jag har flera gånger sagt tydligt ”Jag blir ledsen när du skrattar åt mig och hånar mig” men det gick liksom obemärkt förbi… Men jag är glad om vi kan ha det trevligt de sista åren de får i livet. Jag bor ganska långt bort och besökte dem nyligen i några dagar och det var mysigt att kunna skratta och bara prata om trevliga saker. 🙂
Jag som inte läst hennes bok undrar ju vad hon skrev om sin mamma egentligen?
Tror sommarpratet, som kom innan boken, var värre. Går att lyssna på i efterhand för den som är intresserad.
Det var väl under intervjun i P1 hon levererade en lögn för mycket om familjen, vilket gjorde att hennes mamma reagerade
Det är ju bra att hon vid 31års ålder börjar förstå vikten av en bra realation till sina syskon.
Bättre sent en aldrig.
Varför måste man ha det? Det finns folk som står en närmare än syskonen.
Visst kan det vara så och jag skrev inte måste.
Men varför ska man inte ha en bra realtion till sina syskon tycker du? Är det nått dåligt i dina ögon?
Sen menade jag att det är lite sorgligt att det tagit 31år innan Isabella börjar förstå.
Det kan finnas många orsaker som hänt och som gör det omöjligt att fortsätta en syskonrelation.
Denna inställning är något jag inte förstår. Hur kan man vilja slänga bort en relation man ofta haft i minst 18 år för en ny relation med en fullständig främling man känt i några månader? Många verkar inte fatta att relationer är hårt arbete. Men det är klart för den lata är det säkert skönt att hänga med människor som är perfekta kopior av en själv, inga konflikter, ingen som utmanar och ifrågasätter.
Jag har en nära relation till min syster och skulle aldrig vilja kasta bort den trots att vi är extremt olika som personer och att det leder till att vi får kompromissa mycket. Båda är sympatiska, givmilda och vill varandras bästa så det löser sig alltid.
Min sambo har ingen nära relation till sin bror och han bryr sig faktiskt inte om det längre. Han tröttnade på att alltid behöva ge, ge, ge och ge och insåg till slut att han faktiskt inte inte ens tycker om sin bror. De är egentligen mycket mer lika som personer än vad jag och min syster är men min sambos bror är inte trevlig bara. Han ska bara ha allt på sitt sätt och är taskig hela tiden. Jag förstår att man sambo inte bryr sig om deras relation längre. Det ska inte vara bara en som får kompromissa bort sig själv hela tiden. Både jag och min sambo ser väldigt tydliga tecken på dold narcissism hos brodern och han styr och ställer med familjen på ett väldigt destruktivt sätt så jag ser inga problem med att ha så lite som möjligt att göra med honom.
Ibland är syskonrelationen bara inte värt det för vissa!
Tack för att du tog dig tid att svara. Min kommentar var retorisk och generaliserande. Självklart finns relationer med familjeband som inte är möjliga. Det jag reagerar på är hur snabbt och enkelt en del avfärdar relationer och går vidare med motiveringen att de inte orkar gå till botten med problemet.
Många problem är antingen banala eller så handlar det om oförmåga till självanalys, att se världen genom andras ögon.
Det du beskriver är raka motsatsen. Det finns en analys och arbete bakom valet. Jag kanske är överdrivet pessimistisk. De flesta är kanske som du och dem jag känner är inte representativa.
Det där med familjerelationer är så knepigt. Man kan inte välja sin familj och är man missnöjd med något i relationen som den andre vägrar inse så har man egentligen bara två val – bryta eller lära sig att acceptera att det alltid kommer vara så. Jag känner så med min familj. Har alltid upplevt att mina föräldrar ställer sig på mina syskons sida, att ingen står upp för mig, att de är dömmande, att jag är utanför, att föräldrarna hellre umgås med mina syskon och att jag bara överdriver när jag påpekar orättvisa. Det är en riktig pisskänsla men jag arbetar hela tiden med att acceptera läget (mycket tack vare min man som hjälpt mig inse saker och att det aldrig kommer ändras).
Om du har försökt prata med dem om detta, muntligt eller via text, och försökt få dem att förstå att det här är din känsla som du vill bli bemött med och som du sen INTE blir bemött och respekterad för… Så måste du faktiskt inte ha en kontakt med dem. Alternativt en väldigt basic kontakt för att det underlättar i vissa sammanhang. Ville bara påpeka att det inte vore fel OM du väljer ett annat alternativ ??
Det är väl klart att relationen har varit krånglig när hon ljuger som en häst travar.
Apropå att exponera sina barn på some och speciellt apropå att många kommenterade bilden på Sally på båten som något jättehemskt. Kolla in Wren Eleanor. Visserligen inte svensk men helt sjukt. Hon har egen hårvårdsrutin och allt känns bara helt sjukt.
På tal om detta, vid midsommar skrev någon att hens föräldrar firade med syskonen förutom hen och till syskon. De var inte inbjudna av föräldrarna.
Hur gick det för dig? ❤️
Vill också veta hur det kom sig!
Åh, tror att du menar mig och jag mår hyfsat. Jag har funderat mycket på det här och försöker hitta en acceptans i deras beteende. Förstår dock inte hur man kan behandla sina barn så olika och tro att vi inte märker det.
Har inte haft någon kontakt med mina föräldrar efter midsommar men jag och mitt icke-bjudet syskon har pratat mycket om det. Har inget bra svar och mitt syskon vill fråga våra föräldrar. Det får hen gärna göra men än så länge tror jag inte att så har skett då jag inte har fått någon återkoppling.
Skönt att få en uppdatering, kan inte tänka mig ett rimligt scenario där föräldrar gör sån skillnad på sina barn. Har du/vill du prata med dina andra syskon?
Hoppas du har det bra i vilket fall ❤️
Väldigt gulligt av dig att fråga hur jag mår! ❤️
Som sagt, tur att IL har en förlåtande familj.
Tror inte att de någonsin kommer glömma vilket svin hon varit. Starkt gjort av dem att förlåta dock, men tror att det är mest för barnbarnes / syskonbarnens skull. Skulle aldrig förlåta mitt barn om hen hade hållit på som Isabella gjort mot sin familj. Men förstår att de vill väl inte att hennes barn ska komma i kläm när de har en sån världsfrånvänd och narcissistisk mamma som ljuger så tungan blir blå.