Att gråta till idol

Emilia smygfilmar Marcelo när han tittar på Idol, och skriver att ”om Marcelo gråter så vet man att det är bra, Tv4-Idol.”
Det är ju lite gulligt…
Hade det gällt mig hade man fått smygfilma mig konstant – lite som med Hanna Schönberg och Eric Saade – eftersom jag blir rörd så fort någon ringer in och vinner på Bingolotto.
Som tur väl är så tittar jag uteslutande på Bingolotto den 23:e december – uppesittarkvällen – så smygfotografer gör sig endast besvär då.
Och när jag hör ”My Heart Will Go On” från Titanic-soundtracket. Och när hundar träffar bebisar för första gången. Och hundar som ligger på sina ägares gravar och vägrar gå där ifrån.
Okej, jag kan nog röras till tårar favör det mesta, men det är ju skönt att se att man är i fint sällskap, eller vad säger du Marcelo? 😉

Är du en gråtare?

134 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Nix, nej ska mycket till innan jag gråter.

    Jösses. Nej, jag gråter aldrig.

      Jösses?

        Förstår inte heller vad ”jösses” hade där och göra ?

          Att hon tycker det är överkänsligt, typ

    Jo gråta och ha kontakt med sitt känsloliv, det är bra, det gör jag ibland (inte så ofta).

    OT såg Louie Marti idag och blev så himla häpen! Han är ju snygg i verkligheten! Och hade en riktig bra utstrålning, en snäll och lugn utstrålning. Positiv överraskning!

    Home Coming-videos på TikTok, då gråter jag så att det skvalar.

    Speciellt military. Alltså den glädjen hos anhöriga när de kommer hem helskinnade.

    Gråter också till barn som får hundvalpar.

      Du borde gråta över dem oskyldiga barnen som inte gick helskinnade under hans militärtjänst. Lemlästade, sönderbombade barn. Blir otroligt provocerad av dessa snyftvideos på amerikanska soldater som kommer hem, inte sorgligt överhuvdtaget.

        Tycker inte du nä. Men det tycker jag.

    Gråter titt som tätt för att jag är lättrörd (alltså mycket oftare gladgråt än ledsengråt). Men inte så där snyggt med fina tårar som bara rinner, utan mer snörvlig fulgråt.

      Hahaha jag är med värsta hulkaten. Fast inte glada tårar utan när något är sorgligt. Men krävs inte mycket för att det ska vara sorgligt ??

    Veklingar som grinar.

      ???

      Veklingar som håller allt inne

        Insintsfullt….

          Med k!!!!

    Jag gråter alltid till ”Första dejten” på SVT ?? a l l t i d

      Jag gråter aldrig om jag är ledsen får något som rör mig själv, tex ett brustet hjärta, då är det som att jag bara stänger till och blir förvandlad till en sten. Istället får jag jättesvårt att äta, vilket inte är så hälsosamt, hade hellre gråtit.
      Däremot gråter jag så tårarna sprutar till allt annat, nyheterna, videoklipp på hundar som blir räddade, nostalgigrejer, och TV&film som är det minsta sorgligt. Har ALDRIG gråtit så mycket som när Glenn i the Walking Dead ”dog”.

    Ingen uppdatering om att Dani har fött? ?

      vilken stad tror ni barnets namn kommer vara med tanke på tidigare barnens namn? jag gissar på Phoenix eller Rio!

        Ljungskile hade väl varit nåt annars

          Finspång

            Avesta. Kuala Lumpur. Toronto.

          Eller LSK ?

        Det blir London eller Paris

        Göteborg eller Ystad. Kanske de slår till med Köpenhamn för en mer inertnationell touch.

    Oh ja, jag gråter till allt. Men fulgråter bara ensam.

    Japp.
    När folk dör i mina serier tex ????

      Snacka om det ? Speciellt om det finns bra musik till som t ex här: https://www.youtube.com/watch?v=HOdND3vMHsw Min favorit! Så vackert och sorgligt ??

        (”Following his death from a brain tumor, Mark’s family, friends and colleagues from the ER gather to say goodbye.”)

        Påminn mig inte.

        Som jag grät ??
        Brevet som Carter läste.
        ❤️❤️?

          Det också! ?? https://www.youtube.com/watch?v=kJq-939g0Rc (var tvungen att länka det ?)

        Nej men snälla! Hulkgråter typ på jobbet nu! Hade lite glömt hur bra ER var, men den är och förblir min favoritserie.

      marissa cooper, lexie grey & keith scott för att nämna några ?

        Säger bara att jag grät floder när Bimbo dog och till Änglahund. Aldrig gråtit lika mycket till något fiktivt som då.
        Mina föräldrars lösning var att säga till mig att krama min hund efter Änglahund. När hon sen gick bort, fråga inte ens. Blir typ gråtfärdig av bara tanken och det var typ 30 år sen

          Skulle ju inte vara ett svar på din kommentar utan på den tidigare ?

          Bimbo ?? åh vad jag grät då

          När vår älskade kanin Nova fick somna?
          Åhh, som jag grät.
          Den dagen och flera dagar efteråt.

        Lexie, Greg Pratt

        Många fler

        Jag tyckte aldrig om Lexie, så hennes död var lugnt för mig (ja, jag hör själv hur det låter…). Derek däremot </3

          grät mest för det var synd om meredith som äntligen fått kontakt med sin syster och mark som älskade henne, inte bara för vem lexie var ☺️

      Criminal minds, det avsnitttet då Hotchners fru Haley dödas. Tittade nyligen på det igen efter många år, och alltså jag fulgrät.

      Marley och jag (filmen) är en annan som verkligen får igång mig.

        Åh gud Marley och jag har bara sett en gång, så sorglig så den vill jag nog aldrig se igen.

      Åh, när Denny dog i Grey’s… Kan fortfarande nästan inte höra Chasing cars med Snow Patrol utan att böla. Ja, jag var visserligen höggravid och något hormonell när jag såg avsnittet, men jag grät så mycket över det att min kille nästan blev orolig för min mentala hälsa ? Efter det väntade jag tills jag fött innan jag vågade kolla på Grey´s igen…

    Grät igår för första gången på minst ett halvår. Det var så skönt och befriande. Jag har sen många år tillbaka på något vis stängt av känsloyttringar som gråt, gapskratt o s v (kanske för att jag genomgått mycket jobbigt). Är det någon som har erfarenheter och tips för att få igång känsloapparaten igen?

      Massage brukar lätta på trycket (om man kan slappna av riktigt ordentligt)

      hade samma. Jag hade glömt av att jag kunde gapskratta. när jag kollade på komedier tyckte jag att saker var roliga, men istället för skratt fick jag bara tanken ”ja det var roligt”

      Påminn dig själv om hur du var innan.

      Allting kom tillbaka successivt när jag började må bättre, och började minnas vem jag var.

    Gråter till musik, skolavslutningar, lucia, allt som ger sentimentala minnen typ.

    Ja gråter lätt. Och mår bättre efteråt. Är som ett reningsbad. ??

    Jag har slutat gråta. Så himla konstigt. Förut grät jag flera gånger i veckan men nu har jag nog inte gråtit på fem år. Inte i klimakteriet och inga läkemedel eller så. Fattar ingenting.

      Gråter man inte när man är i klimakteriet?

        Man kan väl bli extra känslig vid klimakteriet?

        Jo jag utryckte mig konstigt. Menar att det inte finns några hormonella förklaringar jag kommer på.

    Jag gråter när jag är glad, arg, ledsen, rörd utom när jag var deprimerad då grät jag inte på nästan ett år.
    Resten av tiden har jag lätt till skratt?

    Jag börjar gråta när jag själv sjunger. Vet inte om det är för att kroppen självmant reagerar på hur illa det låter?

      Haha jag med!

    Hur lätt jag gråter beror enbart på var i menscykeln jag befinner mig.
    En gång grät jag när jag läste jobbets krishanteringspolicy pga SUPERSORGLIGT att läsa om hur arbetsgivaren ska hantera en anställds dödsfall.

      Förlåt, men jag skrattade högt till bilden av dig läsandes den där policyn med tårarna sprutande ?

        Skulle tro att den bilden stämmer rätt så bra med hur det var också ?

      Gråter du om kollegor dör? Det har jag aldrig gjort, det är ju inga som
      man känner personligen. Visst är det sorgligt om någon dör men kollegor är ju inga närstående, det är ju bara några som man tvingas träffa.

        Är man tuff om man inte gråter?

        Lisa!

        Det beror väl helt på hur man är som person och vilket jobb man har? Jag är jättenära de flesta av mina kollegor.

        Alla har olika nära till känslor, vissa gråter lätt och andra inte. Inget av det är fel, även om många får det att låta som att det är fel att gråta och visa känslor..

          Jag var ny på en stor arbetsplats när chefen talade om för oss på ett möte att en kollega var frånvarande då hans son hade tagit livet av sig och att kollegan hälsade till alla att han hoppades orka tillbaka snart. Jag hade aldrig träffat kollegan men fick svårt att hålla tillbaka tårarna ändå.

            en kollega till mig berättade att det fanns en annan kvinnlig kollega som dog i cancer innan jag började jobba där. denna kvinnan hade en dotter som dansade och skulle ha en uppvisning snart. hennes mamma dog innan hon kunde se hennes uppvisning så på begravningen gjorde hon sin dans för sin mamma runt hennes kista. det var typ bland det sorgligaste jag hört och grät när hon berättade detta och då har jag ingen aning om vilka dessa personerna var!

        en av mina kollegor är min bästa vän, vem fan är du att berätta för oss andra att kollegor inte är närstående

        Det är en fråga om empati och om hur påslagen man är. En del människor är mer känsliga för hur andra känner och känslan överförs till en själv genom att man relaterar till hur man själv skulle känna om samma sak händer en själv.

        Grät när jag hörde att en före detta kollega dött av cancer någon månad efter att hon diagnostiserats, 52 år gammal

        Hahah? Kan man inte känna kollegor personligen? Stackare om du aldrig under ditt arbetsliv haft en kollega som du kännt annat för än att ni ”tvingas träffas”

      Oj vad jag känner igen mig! En dag kom kollegan och sa att hans frus mamma låg på dödsbädden och han var tvungen att åka. Vem tror ni grät mest, jag eller kollegan? Har aldrig ens träffat hans fru och verkligen inte mamman men jag grät resten av eftermiddagen och även på kvällen….

      Jag har dock insett att det även är starkt relaterat till dålig sömn, inte ordentligt med mat, ingen träning och stress på jobbet.

        Hehehe. Lite jobbig stämning ändå kanske när man har FÖR mycket sympati med någon annan?

    Sån jäkla nörd, och ännu värre att ha en flickvän som lägger ut det på sociala medier…. Fy f-n!

      Ay… tur att vi har en sån tuffing som du här då.

    ser mig absolut inte som som en blödig person men gråter fan till allt! filmer, när karaktärer i serier dör, sorgliga artiklar & nyheter, tiktoks ? för att inte tala om alla compilations på youtube när army dads kommer hem och överraskar sina barn ?????

    Önskar att jag hade närmare till tårar, det är så förlösande att gråta. Och verkar härligt att kunna gråta åt en främlings ibland till och med helt påhittade olycka/ lycka utan att kanske vara så knäckt egentligen.

    Men gråter aldrig åt filmer, teve eller böcker, har aldrig gjort i hela mitt liv. Med ett enda undantag, när jag var i tweenieåldern och grät förvivlat över en del i en bok där en kille klippte sönder sitt gamla favoritgosedjur för att han kände att han för för stor och ville verka tuff. Vete tusan vad det är med övergivna gosedjur, men det är något särskilt sorgligt….

    Grät inte när jag blev förälder heller – gör alla det? ( Grät dock av utmattning när bebisen inte ville sova)

      Nope, har inte grinat när någon av mina barn har kommit till världen.

      Nej grät ej när mina barn kom. Blev istället först helt lättad över att de var ute och jag slapp vara gravid, sen blev både jag och min man lite fnissiga.

    Jag grät alltid när det var dags att flytta på bussen och man såg familjens reaktioner. Extreme home makeover var alltså serien.
    Varenda gång.
    Lite pinsamt faktiskt, för jag gråter typ inte till något annat

    Jag är tillräckligt blödig som det är i vanliga fall, men när jag var gravid kom jag på mig själv med att bli rörd och böla över ett Youtube-klipp med gamla My Little Pony…

      Hahaha? tack för skrattet!

    Gråter till de flesta serier/filmer ?
    Ibland någon nyhet.
    Kan vara både glada, gulliga, hemska, gripande saker. Inte så noga!

    Senast idag när jag pratade med en på CSN som inte alls var serviceminded (det brukar inte hända, men har mens nu och det blir inte bättre då) ?

    Grät när de avlivade ett får på ”hjälp vi har köpt en bondgård”. Försökte dölja det för min sambo eftersom jag skämdes lite men jag låg mot hans ben och han hade grå mjukisbyxor på sig så upptäcktes rätt snabbt haha!
    Japp nu sitter jag här helt tårögd igen av detta minne, ledsen pga fåren men även glad av minnet av hur mycket vi skrattade när han upptäckte att hans ben var helt blött

    Jag gråter till Disney filmer samt när någon vinner på Bingolotto, men bara om man hör/ser att de blir rörda/chockade eller liknande. Finns så många surmular som bara ”jahapp” och då blir jag arg.

      ?

    Sen jag fick barn har jag lättare att börja gråta när jag hör om barn som far illa, det tar på ett annat sätt när man själv har barn och inser hur extremt utlämnade och beroende de är av oss vuxna. Extremt nära till gråt på skolavslutningar nu för tiden också.

      Herregud ja! Skolavslutningar och Lucia-firande. Känns alltid som om det är bara jag som tårarna rinner på. Men finns alltså fler? Eller är andra bättre på att dölja?

        Nej men jag med, tårarna sprutar. Lucia är bra, för mina barn har alltid firat lucia sen eftermiddag eller tidig morgon utomhus så tårarna syns inte..?

        Gråter alltid på skolavslutningar och lucia. Värst är att på alla sommaravslutningar så har de ett stipendie som de delar ut till minne av en skolsköterska som hade jobbat på skolan länge, men som gick bort i cancer. Jag har aldrig träffat henne, men varje år när de talar om henne och varför stipendiet delas ut så forsar tårarna. Senaste skolavslutningen vi fick gå på bad min son mig att i alla fall inte SNYFTA ?

    Tycker Marcelo påminner om Skam karaktären William. Kom jag på sådär 5 år senare x)

      Så sant! Och båda ser lite ut som surikater tycker jag. Jag gillar att jämföra människors utseenden med djur.

    Grät till Shrek 2 så eh.. ja, gråter lätt ? sist var i fredags, jag skulle säga hejdå till mamma när jag skulle åka hem. Det spolade bara. Farväl är inte min starka sida.

    Fulgråter till OS- invigningar.
    Nån mer? Eller är jag ett totalt freak?
    ( jag kan äga att jag är ett freak annars. Det är ju inte OS så ofta?)

      Jag åxå?

        Gud så skönt att höra att vi iaf är två jävla knäppgökar här i världen?

      Jag också! Gråter till alla möjliga storslagna grejer, så som invigningar. Tänker att det måste vara för att det är så mäktigt så att känslorna svämmar över?

      Tror att första gången jag grät till något sånt var när E-type framförde Champione under öppningen av fotbolls-EM år 2000 ?

    Dennis Asteson vem var han otrogen med? Emelie Svensson o han var ihop fram till förra veckan då hon fick veta att han haft flera andra bl.a en offentlig tjej? Någon som vet vem? Något om ett sms som togs upp i 2 meter dumhetpodden med Roshanna , ett sms han skrivit bl.a

      Det var ju skrivet till rosanna. Så antar att det var hon
      O hon visste så väl att han var tillsammans med Emelie ?

      Rosanna

        Han har inte varit otrogen med Rosanna? Det är hon som har podden där de tog upp sms. Låter konstigt.

    Jag har börjat gråta till allt. Glädjetårar, sorg, längtan, omtanke, osv.
    Jag orkar inte men jävlar vad jag gråter!

    Alltså ja vet inte men nu när jag blivit äldre så grinar jag banne mig till allt ?
    Som yngre tog det mycket innan tårarna kom men nu, att bara se på när en hund möter sin ägare eller höra en speciell sång så kommer tårarna.

    Jag är otroligt blödig och har lätt till tårar, vilket är väldigt jobbigt. Gråter sällan ”på riktigt” men mina ögon tåras otroligt lätt när jag hör/läser/ser sorgliga saker. Ganska ofta får jag fixa till sminket i bilen innan jag går in på jobbet för att jag hört något sorgligt på radion eller i en podd ?

    Jag brukade nästan aldrig gråta förut. Förstod inte varför folk grät till Titanic och skolavslutningar. Men sen jag blev lite äldre och särskilt sedan jag fick missfall i våras så gråter jag superlätt. Är som att det öppnade upp mina tårkanaler helt (mm okej tack autocorrect som ville ändra till tarmkanaler?! Whyyy)….

    Sittandes i bilkö. Bakom kommer en ambulans med blåblink och sirener och bilarna viker hädan för den. Grinar varje gång det händer.
    Värst var de de gånger det hände då jag var yrkeschaufför med passagerare..

    Kollar på Pewdiepies vlogg just nu. Han filmade Maya lite och jag började gråta för jag började tänka på hur gammal hon är och hur sorgligt det blir den dagen hon inte finns.
    Och det fick mig att tänka på att min katt snart är 13 år och tiden går för fort, hoppas hon har många år kvar.

    Jag gråter lätt. Till filmer, serier, vissa låtar, om jag läser något sorgligt.
    Blivit värre med åren, kan inte ta mig igenom ett enda Grey’s anatomy avsnitt utan att gråta ? Är det inget sorgligt i just det avsnittet så börjar jag tänka på något som har hänt, dom som dött som jag verkligen saknar i serien? hatar det.

    Min syster var gift med värsta despoten.
    Han grät vid minsta grej på tv. Hon brukade gnissla tänder över det eftersom han annars var en supermacho.

    Off topic men kan du inte skriva om den här influenserresan till Köpenhamn? Vem låg bakom och betalade? Varför är inget reklammärkt?

    Kan gråta till film nån gång om det är riktigt sorgligt, men annars gråter jag framför allt när jag läser el hör om barn som har det svårt, mobbning, utanförskap osv. Det är som att sätta på en kran när det är reportage och filmer på tex.insamlingsgalor och liknande. Lite samma när jag ser el hör om gamla människor som råkat ut för ngt hemskt.

    På tal om ledsamt och avdankade ph deltagare- uppdatera ang Rosanna Charles och Dennis (Bb) otrohetsaffär? Verkar ju helt stört att hon sitter och skrattar och skryter om att hon sugit av honom i sin podd när hon mkt väl visste att han hade flickvän? Kräks verkligen på tjejer som beter sig så.

    Ok och varför tar du bort kommentarer ang rosanna och Dennis?

      ?

    On topic: VILKA FILMER HAR NI GRÅTIT TILL ELLER VARIT SORGLIGAST NÅGONSIN?!

      Hachiko??

      Marley och jag
      Min tjej

      Ben Hur. Ja, den från femtiotalet.

      Älskar Charlton Heston. När män var män på bioduken!

      titanic 100 %

      Armageddon

      Dancer in the Dark, Den engelske patienten, Manchester by the Sea

      Into The Wild

      Endgame!

      PS I love you

      Björnbröder ?

    OT! Såg att Dennis och Emelie från big brottet gjort slut då det kommit fram att han varit otrogen… någon som sitter på information?

      Kolla hennes senaste vlogg.

      Undrar med. I vloggen är infon just att han varit otrogen med mer än en och att en av dom är offentlig. Samt att man hade tagit upp ett sms i podden som Rosanna C har. Där de skrattar åt sms. Rosanna är ju vän med Dennis o vet att han o Emelie är/var ett par så att stå där o ta upp ett sådant sms o skratta är ju rätt taskigt.
      Vem är den tjejen som är offentlig tro?

        Men vad är det du inte fattar?????? Det är Rosanna!!!!! Dom läser ju upp sms som hon fått från Dennis!

          Förlåt att jag inte förstod.
          Ber 1 milj ggr om ursäkt.
          Jag missuppfattade helt enkelt.
          vilken trög, IQ befriad, trögfattad idiot jag är.

            Fast det är snarare hon som är trög och iq-befriad som gör så som hon gör! Vet att dom är tillsammans och sitter ändå och läser upp och skrattar och är *Stolt*
            hemsk människa

    Sen min katt fick somna in så tillåter jag mig själv att bli ledsen på ett annat sätt – behöver jag gråta så gör jag det bara. Det är väldigt skönt, även om det oftast bara sker när jag är ensam hemma.

    Jag gråter ibland när jag tittar på min son för att han är så vacker. ?❤️

    Svar ja. Gråter till allt.

    Nej.

    Gråter jämt typ. HSP och för lätt att sätta mig in i folks känslor. Gråter t.o.m. när jag blir arg. Sjukt jobbigt ibland.

    Extremt nära tårar, nästintill fulgråt med snor. ?

    När jag får ta del av andra människor och deras historier (både lyckliga som sorgliga händelser).
    Även när jag ser, hör och känner dofter som påminner mig om gamla gamla minnen (gott och ont) där jag blir alldeles sentimental.

    Orättvisor som rör barn i stora delar av världen.
    Där barnens största oro egentligen borde vara ”hinner jag med läxorna” och inte ”vad ska jag göra nu när mamma/pappa har dödats?”, ”Jag måste nu se efter mina syskon och se till att vi får mat.”
    Känner sådan grov maktlöshet som pågår ett bra tag.

    När det kommer till mig själv och händelser som rör mig så har jag konstigt nog inte kunnat gråta, vare sig om det är positiva eller negativa saker som uppkommit.
    När jag har mina dippar där måendet är skört så kan jag inte gråta överhuvudtaget. Nästan så att jag blir helt avtrubbad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.