Att fejka ett barns födesledag för att få dem att gå till förskolan – komplett med kalas och allt?
Är det en fullt rimlig sak att göra, eller är det en märklig sak att göra?
Jag undrar mest om sonen även kommer firas på sin riktiga fördelsedag i november eller om han nu får vänta hela 18 månader innan hans födesledag firas igen?
Tack för tips!
Föregående inlägg 
How to raise a snowflake…
Nej men hon måste vara galen…hur löser man resten genom livet om man tar såna här beslut =O
Å födelsedagskalas för ungen, champagneskål och sushi till gästerna. Jisses..känns helt opassande.
Aldrig kollat in människan tidigare…
Vad ÄR det med alla dessa brudar som går i likadana kläder, gör samma samarbeten, besatta av dyra väskor och springer och filmar sig i minut och parti…vad är det för samhälle vi skapat?
Tänk på det…heeelet stört eg 😀
Problemet är ju att hon väntat för länge med att lösa problemet. Barnet har ju nu gått och trott att han inte ska börja förens han är 4, och hon har inte förklarat varför det inte funkar så. Att krossa det han tror på nu är ganska elakt. Kan helt förstå att hon gör detta nu.
Men nästa gång måste hon våga vara ärlig direkt, och förklara pedagogiskt direkt, och inte låta ungen gå och tro massa felaktiga saker tills sista sekund.
FÖDELSEDAG!!
Snarare en snowflake som är oförmögen att hantera sin sons oro.
Bland det sjukaste jag har läst.
Vilket myspysliv du har levt om du tycker det här är det sjukaste du läst.
Hon sa inte att det var det sjukaste, utan bland det sjukaste. Stor skillnad där hörrö!
Håller med! Kommer visa detta för mina kollegor i psykologi, otroligt målande exempel på en viss typ av barnuppfostran. Sanslöst.
Totalt orimligt!! Och andra ska spela med i charaden, presenter och grejer? Nä gud. Barn måste lära sig att vissa grejer måste man göra fast man inte har lust.
Känns ju inte riktigt klokt. Att man inte skulle kunna peppa på något annat vis? Säga att ”när du kommer hem från din första dag får du en liten present”? Eller liknande.. det här är ju på snudden till elakt nästan kan man tycka..
Eller förklara missförståndet och berätta att han fyller fyra år snart och att andra barn på förskolan också är tre år.
Nääää… Alltså en 4 åring, eller okej snart 4åring, är ju ingen bebis. Det kan ju sätta honom i en del konstiga situationer med nya kompisar om han säger att han är 4 men inte är det. Många förskolor har ju också grupper tex uppdelade efter ålder, vad händer när nån pedagog nästa vecka berättar av nån anledning att han är 3 år? Det skadar ju också tilliten till föräldrarna och huruvida han kan lita på dem eller inte om (när) han får veta.
Eller överdriver jag.
Ja, det värsta med det där är väl också att ibland firas man på dagis när man fyller år. När han fyller 4 på riktigt blir det ju knasigt för då kommer han säga att han redan är 4 år. Blir ju jättemärkligt verkligen. Stackars personalen också på ett sätt? Som antingen måste spela med eller som måste berätta the hard truth till en 4-åring.
Hade velat höra pedagogernas reaktioner när hon berättar för dem att de måste spela med.
Hade varit extremt oprofessionellt att uttrycka sina egna åsikter gällande detta om inte föräldern frågar efter det. Hade definitivt blivit kallad till chefen om jag hade reagerat på något särskilt vis framför föräldrarna.
/ förskollärare
Ja jag menade inte att nån skulle säga något opassande till henne, jag menar mer hur tar man det i arbetslaget att man måste låtsas att barnet är 4? Jag har varit med om förskolor där man haft åldersindelningar på så sätt att man kanske inte får göra vissa saker innan man är just 4, ska det här barnet vara ett undantag då?
(Sedan tycker jag att åldersindelningar är löjliga som de är men det är en annan sak)
Fast föräldrar kan knappast kräva att personalen ska spela charader och acceptera varenda grej föräldrarna hittar på.
Ett barn vars föräldrar jag inte hade sett fram emot att ha att göra med ?.
Ibland är saker jobbiga/ tråkiga/orättvisa etc – låt barnen inse och förstå det och bekräfta och stötta istället för att gå runt hindret./ läraren
Haha jäklar vad det snackas skit om henne.
Tagga ner lite hörni. Han kommer inte få några men avsatt de en gång firar hans födelsedag på fel dag. Ja det kanske blir lite knasigt just i år när han sen fyller år på riktigt. Men det kommer säkert vara glömt och som vanligt nästa födelsedag igen. Jag hade kanske inte gjort samma sak själv men kan absolut förstå hennes resonemang att om det är det som gör att han känner sig stor och att det ska bli kul med nu förskola så kan man bjussa på det. Han får en rolig dag och förhoppningsvis en fin och rolig start på förskolan. Är ganska säker på att han inte kommer säga samma sak när han ska börja mellanstadiet och kräva att fylla 10 år först.
Det finns en väldigt tydlig åldershierarki bland barn och jag är övertygad om att han inte kommer glömma att han ”är” 4. Det kan sätta honom i en del konstiga situationer med jämnåriga och även fast de är små så tycker jag man ska undvika det. Hon hade kunnat hitta på nåt annat typ av kalas eller firande utan att ljuga.
Precis!
Utan att någon på något vis försöker vara taskig kommer det bli jobbiga situationer.
Om barnet hävdar han är fyra och något barn vet att han har födelsedag senare på hösten och anklagar honom att ljuga.
När mina barn var i den åldern hade de stenkoll på precis hur gamla alla var, när de fyllde år etc. Det hade INTE gått att lura dem.
På deras förskola var det också en del saker som relaterade rakt av till ålder, tex alla 4-åringar ska på teater, de som fyllt 3 får vara med på skogstur osv. Barn accepterar sådana regler om de hålls och inte tummas på, och ser fram emot när de ingår i gruppen med vissa rättigheter.
Det här kommer bara bli konstigt.
Problemet är väll inte just ”kalaset” (även om det också är problematiskt) utan sättet föräldrarna bemöter sonens känslor och hur de agerar och tror det kan ”hjälpa” honom.
På min dotters förskola har de ett stort årshjul med alla barns bilder placerade på den månad de fyller år i. Denna tittar de på typ varje måndagssamling eller något och pratar om månaderna, åldrar osv. En sån situation skulle ju till exempel kunna uppstå och göra det märkligt för pojken.
Truman show.
Varför ljuga? De verkar vara lite för ängsliga, kanske lite för lata att ta striden med sin son?
Hoppar dom över den riktiga födelsedagen då eller?
Svagt föräldraskap.
Föder hon verkligen in så mycket i ett litet barns vanföreställningar? Eller är det bara contentsökande?
?
Det var det här som gjorde att jag nu kan relatera 110% till hur Kishti kände när hon skrek ORIMLIGT!!
Det där låter ju definitivt inte som ett sunt föräldraskap, någonstans. Överhuvudtaget.
Jag hoppas att hon bara driver och faktiskt bara försöker skapa content
https://www.youtube.com/watch?v=t4S6WPE96WE
Nej men det var det konstigaste jag har hört. Nån vit liten lögn kan man väl få dra ibland men det där får jag ont i magen av. Ljug inte!
Lilla Atlas i framtida arbetsintervjuer när han får frågan ”hur hanterar du negativa förändringar” kommer att få det tufft om Dasha ska fortsätta så här när Atlas inte får som han vill.
Verkligen. Vill inte låta dryg nu, men jag jobbar inom vården och älskar det. MEN man ser fan hur vissa barn är helt förstörda av sina föräldrar haha, snowflakes som tror de har rätt till exakt allt och inte ska lyssna till andra. DE vet och DE ska ha och DE ska ha det på ett visst sätt och det ska vara NU. Inte sällan kommer föräldrar in med sina barn på 10-18 år, talar för dom, kräver orimliga saker och hotar med diverse ting. Då tänker jag bara vad barnen lär sig av sina föräldrar… men vissa barn ser man att de skäms iaf haha.
Känns elakt att ljuga om detta då barnet är ganska stort.
Hon måste väl skämta?
Tycker du det ser ut så med alla förberedelser? ?
Det är att ta sin rädsla väldigt långt men sen ska man se till sitt barns bästa oavsett och den bedömningen gör var förälder för sig..
Men det är inte farligt när barn blir ledsna, gör motstånd eller vägrar.. separationer och jobbiga situationer kan man inte undvika och om man redan nu är orolig inför hur ens barn ska reagera inför en förändring så behöver man ta hjälp kanske, för dom blir inte mer medgörliga med tiden bara för att..
Risken är att hon eventuellt påbörjar en negativ spiral, men sen vet bara dom i de hushållet. Jag lovar att föräldrar hittat på tokigare saker, vilket alla föräldrar vet, och man ska inte gå på hårdare bara för att hon är offentlig.
Tror kanske inte det handlar om att han inte är ”medgörlig” utan mer att han är ängslig inför att börja på en ny avdelning. Inget konstigt varken som förälder eller pedagog att förbereda ett barn inför den typen av omställning, t ex genom att prata om det innan eller besöka stora avdelningen då och då.
Man behöver inte söka hjälp för att man är nervös inför en förändring, varken som förälder eller barn.
Trassla in sig i lögner kanske inte är bästa förberedelsen dock.
Det är bland det sjukaste jag läst! Inte bara hur hon tror att en lögn ger en starkare självkänsla hos barnet, hon delar det på sociala medier och tror att folk ska tycka att det är världens föräldrahack? Stackars barn! Hur ska han växa och få uppleva glädjen av att klara av också det som man är lite skraj för först?
Hon är fan störd
Fantastiskt!!! Helt rätt!
???
Oj då, det var ett annorlunda sätt att lösa situationen. Tycker inte att det är optimalt. Vad säger hon till sonen när det är hans riktiga födelsedag sen. Känns som att skapa mer problem för sig och sonen att lösa framöver.
Aldrig läst något sjukare i mitt liv! Stackars barn!
Alltså det verkar inte som den smartaste lösningen eller så klokt på något sätt, men ni som skriver att det är det sjukaste ni läst måste väl ändå överdriva lite? Det är ju ändå en vänlig gest av omtanke, hon piskar honom inte med käpp till förskolan. Sedan att det nog biter dem i baken i slutändan är ju en annan sak..
Haha men så stört. Snacka om att trassla in sig i lögner. Med lite förberedelser och förklaringar så är det inte svårt att få med barn på tåget. Bara att förklara att ”jajamän du fyller 4 år i höst så nu denna hösttermin så börjar du på storbarnsavdelningen. Och så får man fläska på med att berätta allt roligt och coolt som storbarnen får göra. Nån måtta på curlandet får det väl lov att vara.
Som Findus som firar födelsedagar 4 ggr om året!
Näe men det var ingen höjdarlösning, hennes son hade med största sannolikhet grejat det fint ändå. Gäller att ha lite tilltro till sina barns förmåga. Vill man få honom att känna sig stor kan man ju vara rätta med ”ja precis, snart fyller du 4 är”.
Dock var det inte ”det sjukaste jag hört”. Kanske det sjukaste jag hört idag :p
Tänkte också på Findus ?
Tycker inte det låter som det bästa sättet att lösa situationen på och hade inte gjort så själv. Men kommentarerna här inne är ju värre än på familjelivsnivå. ”Sjukaste jag hört” ”hon är störd” ”han kommer få problem när han går på arbetsintervjuer” Extremt överdrivet över något som faktiskt inte angår någon av oss.
För övrigt känns det väldigt ofräscht att lägga ut ett inlägg som bara hetsar till mom-shameing.
Sen jag blev gravid har jag förstått att de som är värst med momshaming är – mammor. Fy fan.
Inte alls på tal om det, men kom att tänka på det nu ??
Ja kanske för mammor vet hur det är att vara mamma ?
Åh, herregud. Om han till och med får ändra på sin egen födelsedag så vågar jag inte ens tänka på allt annat han får styra och bestämma över.
Han kommer bli odräglig.
Bland det dummaste jag läst på länge!
Håller med Emmie ovan. Inte sjutton ger det honom några psykiska men av att tro att han är 4 år, tvärt om kan det vara det som gör att bytet av förskola går bra för lillkillen. Och när det blir dags för att fylla år på den riktiga dagen kommer denna födelsedag att vara glömd och den nya, riktiga tas emot med öppna armar och stor glädje <3
Håller med. Har själv en 3,5 åring och han har ännu ingen koll på vilken tid på året han fyller år och skulle inte märka om det gått 3 eller 12 månader mellan firandena. Så små barn lever här och nu. Känns som att folk i detta kommentarsfält förstorar upp det enormt. Vill man engagera sig och uppröras över barn det är synd om finns det garanterat andra fall man bör ägna sig åt.
Fast kommer de inte ihåg hur gamla de är?!
Jo, så han kommer vara ett år äldre redan i år. ?♀️?♀️?♀️
Mina hade totalkoll i den åldern på hur gamla alla kompisar var.
De riskerar att barnet hamnar i jättekonstiga situationer.
Typ: ett annat barn säger hemma att A säger han är fyra, föräldrarna säger kanske då något som ”ja, han fyller fyra lite senare i höst” –> A blir anklagad för att ljuga, eller får gå runt med osäkerhet och obehag när folk runt honom anger annan ålder än den han själv menar är riktig.
Får krypningar.
Min 3,5‐åring har minne som en elefant och vet vilken årstid och månad hen fyller år. Samt väldigt lättkränkt om någon säger en annan ålder än vad hen faktiskt är.
Hos oss hade detta definitivt inte gått hem!
Men ska han då fylla 4 igen?!
Nej, nu blir han 5 i november.
Ska han sen börja simskola till våren måsta han säkert få bli 6 för att våga det, 7 nån gång i sommar för att åka nån berg-och-dal-bana.
15 innan han slutat förskolan.
Tycker det mer handlar om hur en förälder löser ett problem. Att man måste lalla med sitt barn för att h*n bara ska vara glad. Svagt föräldraskap som någon skrev.
Tror inte han får några men av att ha firat sin födelsedag 2 månader i förväg. Det som kan bli illa i längden om föräldrarna ”löser” problemet med att barnet är lite ängsligt på likande sätt många gånger och dessutom mer eller mindre förutsätter att andra ska spela med. Finns ju as bara sätt att få en 3-åring att göra saker och förbereda inför en förändring.
Söndercurlade ungar som kommer sitta hemma och skolvägra sen men då är det samhällets fel såklart.
Skolvägrande barn är sällan söndercurlade utan snarare överbelastade.
Dom sitter i klassrummet och vill inte jobba för de är ”tråkigt”..
Som någon skrev ovan. Att försköna sanningen är en sak men att ljuga för barnet om en sådan här sak är för mig helt sjukt.
Förstår inte alla negativa kommentarer. Tänker att hon är en fantastisk mamma som gör detta för sin son.
Tycker vissa är extremt överdrivna här med ”det va det värsta jag läst”. Meeeen kan hålla med om att det är märkligt att dra det så långt att sjunga på morgonen, köpa presenter och dra ihop ett kalas. Kollade på hennes insta, och de sjöng verkligen imorse och har kalas osv.?
Är detta fantastiskt fint att inte kunna lösa att barnet bestämmer om denne ska till förskolan eller inte?
De flesta föräldrar gör det man tror är bäst för sina barn. Jag tycker det är jättefint gjort ? Komigendetvakul.
Generellt tänker jag att det var en väldigt galen idé av henne.
Sen nästa tanke, jag känner inte barnet och ogillar när man fläker ut sina barn hur som haver på nätet. Det är ”fläkigt” nog att dela det här i mitt tycke men det är ju mycket möjligt att barnet av någon anledning faktiskt behöver en ”galen” lösning på det här för att må bra och det är ju det vi i slutet av dagen vill, att alla barn ska må bra.
Så min slutsats, barnets föräldrar vet och vill barnets bästa och jag ska inte döma.
Att föräldrar vill sitt barns bästa få man definitivt hoppas. Men att de VET barnens bästa är så långt ifrån verkligheten att man blir häpen.
Jag vill vara…hm…32 år så på lördag har jag 32-års kalas. Sen är jag 32 punkt
Lite mom-shaming över detta inlägg. Vissa har svårt att skola in sina barn, vissa inte, vissa har svårt att få sina barn att sluta med napp, vissa har inte det, vissa har svårt att få sina barn att göra XX, vissa har inte svårt. Ibland måste man muta eller se till att det finns en positiv konsekvens av att barn gör en viss sak.
Mer kalas i vardagen säger jag. 🙂
Kan vi inte kalla det för ”mammskam” i så fall?
Bra ord, absolut! ?
UPPDATERING dessutom: förstod inte att de skulle fira att han fyller fyra (fast han ej gör det den dagen). Trodde att de skulle ha kalas för att han klarade första dagen på förskolan. Känns faktiskt lite märkligt måste jag erkänna.
Överlag har jag svårt för att föräldrar ljuger för sina barn även när det är av välmening. Som förälder måste man lära sig att leva med barnens besvikelser och oro och inte bara undvika dem.
Men när det handlar om jul, påsk och tappade tänder så är det helt ok att ljuga om tomten, påskharen och tandfén – eller?
Det tycker jag inte. Mina barn har alltid vetat att det är vuxna som klär ut sig/lägger ut pengar osv. Det hindrar inte dem från att bli lika spända och glada, men de vet att det är på låtsas.
Barn klarar av motgångar, jobbiga situationer och att vara nervösa bra mycket bättre än vad gemene man tror. Stärk barnet och berätta att det är OK att vara nervös. Inte försöka släta över allt och trycka bort det som känns jobbigt..
100% rimligt. Har själv en 4 åring som tycker det är jobbigt med ny avdelning, och allt som kan göra omställningen lite enklare är fint ?
Du menar nog att allt som kan underlätta för föräldrarna att slippa hantera att ett barn inte alltid är tyst och gör som man säger.
Det är en Megabjörntjänst att börja hålla på sådär
Fira med ett kalas för att man börjar på ny avdelning tycker jag låter roligt och en bra idé.
Hävda och fira att barnet fyller 4år ett par månader för tidigt känns som en väg in i massa trassel under hösten
Är ditt barn 4 år eller ”4 år” då?
Personligen så hade jag inte velat ljuga om en sån stor sak men jättesvårt att ha en åsikt om detta utan att känna barnet. Oavsett så tycker jag att det är fint att Dasha och Douglas verkligen anstränger sig för att göra sin lilla pojke trygg.
Att anstränga sig för att göra sonen tryggare tror jag snarare hade varit att bekräfta hans känslor (att det är ok att vara nervös i början osv.), samt stöttat och uppmuntrat honom igenom förändringen. Det hade kunnat bli en lärosituation och en positiv erfarenhet i ett långsiktigt perspektiv… Detta är faktiskt lite av det sjukaste jag läst på ett tag, haha.
Ljuger du om tomten, påskharen och tsndfén?
Trygg?
What da fk
Så här gör man när man inte kan bättre (och klokare) Det är allt jag har att säga…
Vad ska hon ”muta” med nästa gång han inte vill göra nått? Till exempel skola osv. Det är bättre för barn att visa att livet inte bara är medgångar och lätt alltid även fast man är liten. Klart man ska stötta och hjälpa sina barn men det här är ju att göra sina barn en björntjänst…
Smart tycker jag! Känner han sig bättre och starkare av det så go for it!
Så ska han fylla 4 år igen då?
Bara å strunta i riktiga 4an å gå direkt på 5 på riktiga födelsedagen.
Men är det på allvar verkligen?
Herre gud så farligt är det väl inte. Kanske inte exakt så jag skulle löst det men det är knappast ”sjukaste jag läst ” som vissa uttrycker dig här inne. Då har man inte läst mycket ?
Jobbar på gymnasiet. Våra elever är alltså mellan 16-20 (några enstaka äldre och några enstaka yngre) och födda 04, 05, 06. Jag blir inte direkt förvånad när jag läser om detta ovan. Barnen som kommer till gymnasiet nu för tiden känns som att de har fått fejkade födelsedagskalas hela deras liv. De har så mycket rättigheter men absolut inga skyldigheter. De har ingen koll på någonting, tar inget ansvar och blir kränkta för minsta lilla. Det är iofs inte konstigt eftersom de växt upp i ett samhälle där folk är kränkta mest hela tiden. Det har blivit curlade från första stund så till den grad att de har absolut noll initiativförmåga och vet inte hur man gör de mest simpla saker. Häromdagen ringde en förälder till mig (jobbar alltså inte som lärare) för att hennes 16 år gamla son inte hittade till sitt klassrum. Han hade ringt mamma istället för att fråga någon på skolan som hade kunna hjälpt till. Det finns MÅNGA i rörelse på den här stora skolan så även om man är blyg hade man kunnat hitta en vuxen.
Skulle kunna dra så många berättelser. Har jobbat ganska länge på skolan, när jag började var eleverna födda i mitten på 90-talet. Det var helt annorlunda då. Inte alls som nu. Så.. att Atlas (heter han det?) får ett fejkat födelsedagskalas för att han ska gå till förskolan känns helt i linje med de ungdomar jag möter varje dag, även om de är nästan 15 år äldre än honom.
Är det inte lite det som är tiden nu. ”Alla andra” ska lösa ens problem och man har inget eget ansvar. Ett resultat av den fria uppfostran, att barn inte ska lyda utan allt ska resoneras fram. I vissa fall kanske barnen bara måste göra det som den vuxne säger.
Ja! Man ska resonera allting i livet och i vardagen med hur små barn som helst. Men då ska ju helst barnet komma till samma slutsats som föräldern för annars blir det jobbigt. Min man har haft en sådan uppfostran och han har lärt sig analysera och resonera tidigt, med resultat av att han har typ aldrig behövt göra hushållssysslor hemma. Han har städat prick så mycket som han tyckt vara nödvändigt, och resten har mamma fått göra då hon vill ha det mer städat. Mamma har valt att städa, och han väljer inte det då han är
nöjd. Han tyckte att det var rimligt att äta från engångstallrikar med plastbestick för att slippa så mycket disk.
Ibland är det bättre att bara säga till barnen hur man ska göra för att slippa att dom blir odrägliga.
Jag är autistisk och mitt lokalsinne i ny miljö är obefintlig och inte heller optimal i kända miljöer, hade absolut kunnat vara jag som inte hittade. Har också jättesvårt med initiativ i situationer som jag inte själv bestämt att vara i tex skolsituationen som är påtvingad och inte lärde mig mycket av värde. Med den syn på unga människor du har är jag iallafall glad att du inte är lärare. Fick ont i magen när du skrev att 16-åringen ringde sin trygghet, sin mamma och berättade att han inte hittar och genom det beskriver honom som svag och söndercurlad fast du förmodligen inte vet något om hans liv i övrigt.
Har undervisat på universitetet, masternivå, i snart 20 år och förändringen är stor och skrämmande.
Dagens studenter – alltså vuxna människor som klarat en bachelor – beter sig som utflippade högstadieelever.
Blir sura och kränkta, lämnar in officiella klagomål, reser sig och går om man ”kräver” normal insats och arbete på nivån de studerar. Som att läsa en text som i omfång och innehåll ligger över blogginlägg, själva formulera problemställningar och hur de ska lösas – ”säg bara vad jag ska göra!” – eller dyka upp på föreläsningar (”du kan väl bara lägga upp en länk”).
Från att ca en per kull hade någon form av problem att ta hänsyn till har nu halva grupperna det, och samtliga _kräver_ specialbehandling för kost, diagnos, livssituation (har precis flyttat / min hamster är sjuk / mitt busskort är borta) och fullständigt odiagnosticerade grejer av typen ”jag har lite svårt att gå upp på morgonen / komma i tid / samarbeta / tala inför folk / förhålla mig till något som helst / göra sånt andra säger till mig..”
Dessutom tar de gärna ”lov” som om de går i grundskolan, nej det finns inget höstlov eller sportlov på uni – eller arbetslivet heller för den delen.
Ni som tycker det är så förfärligt att de LJUGER (!) om sonens födelsedag, har era barn fått träffa jultomten/påskharen eller har ni varit noga med att så fort barnet kan prata så förklarar ni att HAN FINNS INTE PÅ RIKTIGT!!!!
Eh ja. De flesta barn verkar ändå bara bli rädda för tomten och påskharen så mina vet att det är jag som ger julklappar och påskägg.
Ja, har aldrig försökt lura i mina barn att jultomten finns på riktigt.
För oss har det känts fel att lura i barnen att det finns tomte eller påskhare, här hemma vet barnen att det är mamma och pappa som fixat presenterna eller påskäggen.
Men jag kan förstå att för många är det ett sätt att skapa lite ”magi” och väcka barnens fantasi. Kan tycka att ur det perspektivet är det mer som en ”fantasilek” man leker tillsammans än en lögn, men tycker det blir problematiskt när föräldrar blir upprörda över att alla andra inte är med på denna ”fantasilek”/lögn. Typ som när föräldrar rasar över att ”julkalendern har förstört mitt barns tro på tomten, nu är julen är förstörd!!!!” och liknande.
Tycker hon att hans nya pedagoger ska stanna kvar extra tid efter stängning för att visa fram fötterna? ?
Hade väl varit en sak om de i familjen har ett litet firande på morgonen och sen på eftermiddagen berättat att det gick alldeles utmärkt även fast han är 3 år att de gjorde det i välmening. Att bjuda in grannar och köra på lögnen hela vägen känns bara kränkande.
Vad kommer de göra den dagen det blir tal om flickvänner och när tjejen han är kär i inte är kär i honom ?
Eller att den man vill dansa med på disco inte vill?
Man måste väl ändå lära sig att saker kan vara jobbiga och att man får känna sig stolt när man tar sig igenom en sån grej? Nä då ska mamma och pappa göra så att man blir stor så man slipper det. Nä men alltså, lägg av.. vad är hon för fjant?!?!
Men förstå vilken lyxlösning när han klagar över att inte vara 18. ”Åh det fixar vi, nu har vi kalas så är du 18!” Perfekt ju.
Vissa överdriver verkligen här, sjukaste jag läst mm. Det är väl ändå ”fint” på ett sätt att hon vill underlätta för sin son, även om man nu inte håller med om denna metod..
FInns så många barn i världen som far illa, föräldrar som behandlar sina barn som skräp… DET är det sjukaste, inte detta.
Det där argumentet funkar inte. Bara för att det är värre någon annanstans så gör inte det att man inte får reagera på det här.
Om vuxna ska spela med i att små flickor känner sig som pojkar och tvärtom kan väl en treåring få identifiera sig som fyraåring
Där satt den! ??
Har en 4-åring hemma och det hade fasen blivit kaos om han ”fyllt år” några månader tidigare. ?
Han har ju stenkoll på när alla kompisar på föris fyller år dessutom. ??♀️
Jag har FULL förståelse om man ”flyttar” födelsedagen nån dag hit eller dit om det är kris (allt kan hända) men kom igen….
Fira att han ska byta förskola, byta avdelning, sluta med napp eller att han är blöjfri…. Men en födelsedag?! Nån måtta får det väl ändå vara?! Det är bara jättekonstigt.
Som jag fattar hennes text sa hon i juni att han skulle börja på en ny förskola, och ända sen dess har detta barn verkat tro att han ska börja på den nya förskolan när han är 4 år eftersom det är vad han sagt och mamman svarat ”japp, absolut”, så i några månader har detta barn varit inställd på att man börjar när man är 4, att först nu om enbart 5 dagar ska ungen börja på skolan, fast han i hans värld tror att han ska börja först när han är 4 år.
Jag förstår att hon väljer att göra som hon gör, för hon orsakade detta. Hon skulle direkt när han sa det första gången inte sagt ”jepp, absolut”, utan förklarat att han börja i september. Men att han fyller 4 år 2 månader senare, och att de andra barnen också kommer vara 3 år gamla.
Men nu har hon låtit detta missförstånd pågått i månader, och att ”rätta” honom såhär sent kommer nog bara ledda till med problem och oro.
Storsta frågan är väl ändå om hon hann få in spons? Utan spons inget kalas. Det vet ju alla, garanterat även Atlas. Han kommer att genomskåda det DIREKT annars.
Det är spons. Hon har varit sponsrad av det där leksaksföretaget tidigare och hon var ju tydlig med att visa upp de inslagna presenterna med företagets logga påklistrad på varje present.
Håller för övrigt helt med Nangijala – Dasha har levt livet hela sommaren utan att göra något åt problemet, och så har Atlas gått runt och trott att han måste vara fyra för att börja på den nya skolan. Han lär väl ha trott att han ska ha sommarlov för evigt typ
Utan spons hade hon inte ens kommit på tanken att ställa till ett ”kalas”. Tänk hemska tanke att liksom själv behöva köpa presenter, dekoration etc…
HAHAHA
Vad gör man inte för att skapa lite content…
Jösses. Det här kommer bli ett trivsamt barn ?
Äsch han är så liten fortfarande. Han kommer inte fatta skillnaden på att vänta 12 månader eller vänta 18 månader. Herregud.
Frågan är väl om det ens är sant? Med tanke på smygreklamen på paketen. Vem gör så fina paket med fulaste klistermärket w*rld *f t*ys
I övrigt är tanken ändå gullig. Man får väl fira 4,5 år i nov tyyyyyp
Riktigt lågt och fult agerande av mamman. Hon presenterar en lögn för att hon inte orkat (?) tala med sin son och därmed visa på att det inte är den lille som bestämmer. Hon försätter inte bara sin son i framtida mkt obekväma situationer utan också förskolans personal, kompisar, deras föräldrar, grannar…Fortsätter hon undvikande av obekväma samtal, dvs fortsätter vara konflikträdd kan detta ge upphov till katastrofala följder för killen. Är detta en engångsgrej, ok. Om inte bör hon söka handledning i sitt föräldraskap.
Dasha har nu skapat problem som inte var ett problem från början och detta är nog tyvärr inte en engångsförtelse från D. Hon själv tycker att hon löst detta förjävligt bra. Håller med om att en handledning i föräldraskap och hur en löser konflikter med små barn som trotsar och vägrar/ saker, troligen skulle behövas för både päronen D + D och sonen/sönernas bästa
All den tid och energi hon har lagt på att fixa ett kalas borde hon istället ha investerat hos en barnpsykolog eller en föräldrautbildning.
Men snälla…
Kan man eller orkar inte ta striden” med en snart 4 åring så kan man ju undra lite hur de tänkt sig när pojken blir äldre .. typ tonåring ? Strider är väl en tonårings andra namn ? har själv 5 barn m olika tidspann och som man säger …. Små barn små bekymmer .. stora barn stora bekymmer