Öppet spår

Öppet Spår

Oktober 5, 2022, 20:00   394 Kommentarer

 

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

394 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag har bestämt mig för att kontakta vården imorgon och jag är så nervös för jag skäms så jävla mycket. Tror jag har psykisk ohälsa. I hela mitt vuxna liv har jag aldrig klarat av att jobba 100%. Jag har varit ”sjuk” eller vabbat med jämna mellanrum hela tiden. En period med bra närvaro slutar alltid med att jag önskar att jag bröt foten eller något så jag kan få bli sjukskriven. Jag har aldrig pratat om detta med någon för jag känner mig så värdelös som inte fixar det. Är inte deprimerad eller utbränd, det går bara inte att jobba 100%. Har ångest med jämna mellanrum och är nedstämd någon/några gånger per år. Vet inte vad jag vill med det här inlägget, vill mest bara skriva av mig. Jag är livrädd för att öppna upp om det här för någon men orkar inte med att må dåligt över att jag inte orkar längre.

      Oj hade verkligen kunnat vara jag som skrivit det där. Känner igen mig så! Men har aldrig vågat förklara det för någon för jag är så rädd för att bli dömd/ inte förstådd.

        Du anar inte vad det betyder att få veta att jag inte är ensam om att ha det så här ❤️

      Kan du inte börja med att gå ner i timmar? Jobba 80%? 75%?

        Jag skulle vilja det men personalsituationen på mitt jobb gör att chefen inte beviljar det. Plus att jag känner att jag måste ta tag i problemet på riktigt, jag är snart 40 och det verkar inte bli bättre.

          Kan du söka dig någon annanstans då?

            Jo, det skulle jag kunna göra. Jag har funderat och funderar på det ofta. Men vet inte om jag ”smiter” från det verkliga problemet då? Alltså varför jag inte fixar 100%.

              Nä det skulle jag inte påstå att du gör, att ta hjälp först och främst visar ju på att du vill hjälpa dig själv. Vidare så passar det inte för en del att jobba 100% likväl som att alla inte passar i en chefsroll!

              Tänk på att 100% jobb inte är någon magisk siffra som alla ska orka. Förstår att det känns som att ”alla andra ” orkar. Är själv 42 år, har haft turen att ha möjlighet att jobba 70-80 % de senaste 13 åren. Förstår inte hur jag skulle orka mer.

              Sök hjälp och nytt jobb kanske?

          Beroende på hur gammal ditt barn är så är det en rättighet att gå ner i tid, något som arbetsgivaren inte kan neka.

      Vad stark du är som tar tag i det här! Säger inte att heltidsjobb är för alla (fattar inte hur jag ska klara gå upp i tid när jag inte kan vara partiellt föräldraledig längre…), men det låter ju som du inte mår jättebra över att göra så här. Tycker det är handlingskraftigt och bra gjort av dig att söka hjälp! Tror på dig ☀️

      Försök hitta ett jobb med deltid?

      Oj jag känner så igen mig. Har dock aldrig haft ett fast jobb förns nu och knappt jobbat 100%. Men nu har jag för första gången jobbat 1 månad 100% utan frånvaro. 28 år gammal ?

      Det är otroligt fint att ge sig själv den omsorg som det innebär att söka hjälp när man inte mår bra. All kärlek till dig, hoppas att du kan våga vara öppen för detta. Önskar dig all lycka till! Kram från Psykologen

      Jag hade väldigt mycket sjukfrånvaro tills jag hittade ett jobb jag tycker är kul och motiverande. Kanske värt att byta bransch och testa något nytt?

      Så fint och starkt av dig att ta tag i det!! Som chef så hade jag blivit så glad om vi kunnat ha den dialogen och hittat en väg som fungerat för alla. Stort lycka till.

      Du är inte ensam ❤️
      Påbörjat samtal med psykolog via Mindler och går i KBT nu sedan en tid tillbaka. Till en början kändes det skamfullt men nu försöker jag tänka på acceptans och hur vanligt det faktiskt är. Att vara nedstämd och känna ångest är ju även faktiskt en del av att vara ”en frisk person” då det hör till livet. Rekommenderar varmt boken ”Depphjärnan” av Anders Hansen.

      Du är grym, och verkligen inte ensam!! Jag känner igen mig till 110 %. Det är sjukt men ibland blir jag till och med glad över att det blir en månad så att jag kan tänkas ’än ny månad, nya sjukdagar’, för att börja om och ha vissa dagar där jag bara måste ta en sjukdag för att kunna ladda om. Jag är inte religiös och jag tror inte på högre makter, men jag känner ändå att om nu Gud fanns och skapade människan så tror jag f*n inte att han/hon tänkte att vi blev skapta för att jobba och slita 24/7. Jag vill ändå tro att vi är större än så.

        Lina: tar du sjukdagar varje månad??? Oj… jag har varit sjuk 2 gånger senaste 3 åren och då i covid. Skulle aldrig våga fuska så med sjukdagar om jag verkligen inte är sjuk.

          Du anar inte hur vanligt det är! Latmaskar som inte orkar jobba utan hellre vill ligga hemma och pilla sig i naveln eller vad de nu hittar på, låtsas att de är sjuka så får andra ta hand om deras arbetsuppgifter istället. Schysst va?

      Åh herregud vilka mardrömsmedarbetare ni är. För guds skull RYCK UPP ER!!! Och om ni nu inte pallar att jobba 100%, säg upp er och låt någon som VILL jobba få göra det. Stackars era arbetsgivare.

        Så du menar att det är bättre om än person lever på bidrag än hittar ett deltidsjobb? Du är lika rolig som föregående inlägg…

          *en

          Nej men de kan väl hitta ett deltidsjobb och säga upp sig från heltidsjobbet (som de ändå inte sköter eftersom de vabbar eller sjukar sig hela tiden) så någon som vill och pallar jobba kan få det jobbet istället?

            Att vabba handlar ju dock inte om att inte sköta sitt jobb

              Nu var det ju inte bara det.. men man vabbar ju om man behöver, inte för att man själv inte orkar. Har dock en kollega som gör så, sjukskriver man sig för ofta blir det hälsosamtal, men inte för vabb… Han är dock mest lat och ohälsosam, samt gnäller för minsta lilla, arbetsovillig…

              Nej, men jag tror att personer som inte vill jobba gärna vabbar även om barnen skulle kunnat gå till förskola/skola. En liten hostning eller en liten snordroppe gör att de håller barn hemma för att själva slippa jobba.

            Håller verkligen med. Absolut ska de söka hjälp också men ja skaffa ett deltidsjobb om ni inte orkar så ni slutar ta upp resurser.

              Är du min före detta kollega (det blev jag som till slut bytte jobb och inte hon) som aldrig jobbade varje dag i en hel månad? Som man inte kunde lita på att jobbet blev gjort, som alltid var sjuk/vab/migrän när det var som mest att göra. Som lovade och sen inte gjorde för det uppstod nåt med baaaarnen varje j-vla vecka. Som uppenbarligen ljög om hur mycket hon verkligen gillade jobbet och ville absolut lära sig mera men det fanns aldrig tid för hon var aldrig på plats. Jag hade velat vara kvar på det arbetet men jag orkade inte ständigt rycka in och täcka upp, alltid ändra mina egna planer. Glad att jag slipper och har det bättre nu men om hon hade gått ner i tid så hade vi andra fått det bättre med annan planering. Känner nu när jag skriver detta att såret är fortfarande inte läkt, sorgen över att ständigt få tumma på mej själv för att täcka upp. Jag ska nog försöka stänga den perioden i mitt arbetsliv och förlåta mej själv för att jag var så lojal mit arbetsgivaren men egentligen inte mot mej själv. Så tack för att du tog upp ämnet, skulle jag av en slump träffa på f.d kollegan är hon luft för mej. Kanske bäst för henne att vi inte ses. (Till er som tyckerxatt arb.giv borde gjort nåt, jo de hade samtal ganska kort tid efter att hon blev anställd då de såg vartåt det lutade, hon var duktig på att slingra sig).

                Haha ja vilket trauma det måste varit för dig att ha en kollega som av en eller annan anledning va frånvarande mycket.

                  Nej det var kanske inte värst i världen för annapanna. Men att behöva täcka upp för någon annan i de mest stressiga perioderna, int kunna planera, aldrig veta hur mycket man har att göra och stå med hela ansvaret själv, det är ju faktiskt sånt som kan ge allvarliga stress-symptom som kanske aldrig läker helt. Klart man måste ta det på allvar och låter sunt att hon slutade.

                  Men varför är det mer synd om den personen som inte kan pallra sig iväg till jobbet än de kollegorna som blir kvar och får täcka upp? Jag är så trött på att latmaskar skyller på än det ena än det andra för att kunna vara hemma och gona sig istället för att vara på jobbet och som en del av ett team få allt att rulla. Jag vet inte hur det är på andra arbetsplatser, men där jag är så är vi alla beroende av varandras insatser, dvs om en är borta får vi andra rycka in och jobba desto mer tills den personen är tillbaka. Givetvis finns utrymme att vara sjuk eller vara hemma med sjuka barn, men att sätta det i system för man hellre ligger hemma på soffan och kollar gamla repriser är bara elakt och fruktansvärt illojalt mot sitt team och arbetsgivare. Man fick ju jobbet för att arbetsgivaren trodde på att man kan bidra, att då hela tiden skippa att jobba är inte ok.

        Du verkar vara en sympatisk person :,)

          Tack ♥️

        Vi som känt såhär är i högsta grad medvetna om att vi är mardrömsmedarbetare. Man skäms, känner sig som en idiot, önskar man var som alla andra. Psykisk ohälsa är dock inget man kan ”rycka upp sig” från. Och det är såna som du som gör hela situationen än värre. Du gör att man får ännu mer ångest, blir ännu tröttare och i förlängningen en ännu sämre medarbetare.

        Men det finns lösningar. Tex deltid. Jag själv blev egenföretagare, så det är idag bara jag som drabbas av min egen ångest och jag slipper känna sån bedövande skuld. Det är en enorm lättnad.

          Ja men då tog du ju tag i det iaf. Man får ju känna sina begränsningar och handla efter dem.

          Men förstår ni inte att ni i förlängningen gör så era kollegor blir mer stressade och får en sämre arbetssituation eftersom ni inte gör det jobb ni är anställda att göra? Känner man såhär tycker jag det är ens ansvar att prata med sin arbetsgivare och förklara att man inte orkar jobba 100% och så får arbetsgivaren avgöra om man kan få möjlighet till deltidsarbete och AG kan då ha möjlighet att ta in någon mer på deltid för att täcka upp.

      Stort tack till alla som svarat! Sitter med tårar i ögonen men det är inte (bara) ledsna tårar. Jag ska ta ett djupt andetag och våga ringa hälsocentralen imorgon.

        Lycka till och hoppas att du får ett fint, förstående bemötande ?

        Lycka till idag!!! ?❤️

      Så du tror man kan sjukskriva sig för man inte orkar jobba 100%? Lycka till att få sjukpenning/sjukpenning handläggare.

    Vilken komplimang är den vanligaste ni får från män?

      Att jag har fina ögon

      Att jag är sexig och det spyr jag på! ?

        Bu hu.

      Fint leende

      Har inte fått en komplimang på 5-6 år nu, men innan jag skaffade min sambo så brukade jag få höra att jag hade vackra ögon och söt näsa. Och fin rumpa. Men det var innan alla extrakilon jag dragit på mig. ??

        Får du inga komplimanger av din sambo? ?

          Haha nej, han är den mest oromantiska människan jag vet. Han har aldrig kommenterat vare sig mitt utseende eller sätt att vara. Han är sån. Tillknäppt liksom, pratar inte känslor. Lite tråkigt faktiskt.

            Förlåt men det lät ganska trist ? men om han inte pratar känslor, visar han dom på nåt annat sätt?

              Nej inte direkt. Han är väldigt sluten rent känslomässigt. Han säger dock varje dag att han älskar mig.

            Vad går du ut av att vara i en relation med honom då?

              Jag behöver inte få ut så mycket. Mitt fokus ligger främst på mina barn och mitt jobb. Vi jobbar om varandra hela tiden för att barnen ska ha så bra tider på förskola som möjligt. Så under småbarnsåren är fokuset på logistiken.

                Oj… Vad hemskt det låter ?

                  Tycker det låter fantastiskt att hon sätter sina barns behov först, är ju ändå hon som valt att dom ska leva.

                  Så är det att bli vuxen och förälder, man slutar fokusera så himla mycket på sig själv och det mår de flesta bra av. Jag och min man har kul ihop fortfarande men vårt primära fokusområde är att våra barn ska ha det bra, inte på att tillfredsställa varandras bekräftelsebehov.

                    Fast att släppa varann så.. Utan kärlek och närhet. Som ett konvenansäktenskap.

            Att få komplimanger för sitt utseende är inget att sträva efter tänker jag. Hellre en komplimang om något jag är istället för ser ut eller äger.

      Snygga ben

      Att jag dansar bra.

        Typ standard eller mer menar när du dansar ”själv” på disco?

          Jag dansar pardans på uteställen, bugg o fox till dansband. Så ”va du dansar bra” eller ”va du följer bra”, är komplinganger jag blir glad av att höra efter en dans.

        Hej Lisa du e fin idag och gud vad du dansar bra?

      Du är lustig

      Vet inte om det är en komplimang dock.
      Och har ju inte hänt så ofta, får sällan eller aldrig komplimanger av män på det viset.
      ?‍♀️?‍♀️

      Ögonen och leendet får mest!?

      ”Go röv!” ?

        ”Go”, ?

      Att jag har sexig/mumsig rumpa. ? Kräks på ytliga komplimanger.
      Bästa är när de säger något om min insida ”du har ett fint hjärta”

        Mumsig? ?

        Och om du inte fått höra att du hade en mumsig rumpa så hade du varit missnöjd med det också.

          Det låter ju jätteäckligt, dålig komplimang.

          Jag är väldigt nöjd med att aldrig fått höra att min rumpa är ”mumsig”.

            Jag med, skulle blivit äcklad och avtänd. Låter gubbigt

        du har ett mumsigt hjärta

      Chubby and hot.

      Att jag är söt

      Att jag är snäll. Får ofta beröm för mitt långa hår. Och att min kropp är fin(är inte ung).

      Fina ögon och att jag är snäll. Töntigt kanske men jag blir glad när folk uppriktigt tycker att jag är snäll.

      tack för hjälpen

      sexig rumpa läckra bröst drunknar i dina ögon, säger han med kåt blick som bara vill ligga.
      ?

      Fin klädstil eller söt/sexig

      Att jag har äkta grabbhumor och att jag är porr personifierad.

      Milf…

        ja d glömde jag! milf haglar också över mig ?

      Rent ytligt, att jag har fina ögon och att jag är vacker.

      Annars att jag är klok/vettig och rolig.

      Jag har typ aldrig fått komplimanger av män (räknar inte med min sambo nu). Har haft pojkvänner och dejtat mycket så har ju varit framgångsrik så att säga men kan inte minnas att dom gett mig mycket komplimanger rätt ut ? Är det fel på mig eller dom?

      När jag var yngre – att jag är mogen för min ålder och klok.
      Nu – eh.. varm förälder och engagerad i de unga jag möter i mitt yrke.

      En period fick jag kommentarer om att jag var duktig som tog hand om min hälsa (jag rasade ner i vikt och blev supersmal och ätstörd). Nu är jag lite rund och tja… det gör inget, jag har aldrig fått komplimanger för mitt utseende direkt ändå, så jag definierar mig inte efter det.

    Funderat på det här ett tag och vill diskutera det med er. Kommer inte skriva ut namn på personerna för det handlar mer om fenomenet än de personerna de berör.

    En influenser som har ett gäng ungar träffade en man som också hade barn sen innan. Han blir hyllad som värsta super pappan som är den där härliga bonusfarsan som tar hand om hennes alla ungar! Han tar sig an familjelivet med bravur och gör massa anpassningar för att allt ska funka för henne och hennes ungar. Många skriver om honom som att han är världens bästa pappa och bonus. (De har även fått ett nytt gemensamt barn). So far so good.

    Dock har han förlorat vårdnaden om sitt eget barn för hen inte verkade trivas i den nya staden/miljön.

    Om det hade vart tvärtom, så hade man omskrivit henne som värsta mamman någonsin och tyckt att hon försummat sitt tidigare barn och väljer att lajva lyckliga familjen med ”sin nya familj”.

    Hur kan man inte tycka det om män som gör så?

    Man tycker synd om alla vuxna barn som växt upp med fäder som valt bort dem. Hur kan man stå och heja på live när detta sker? Fattar inte.

      Man förlorar väl inte vårdnaden om ett barn för att barnet inte trivs? Måste ligga ner bakom?

      Håller med dig om att det är ytterst märkligt att lägga ut en massa om att pappan är fantastisk med andra barn. Tänker inte pappan på hur det känns för hans eget barn att se det? Får ont i hjärtat av att tänka på det

        Kanske inte förlorat vårdnaden på papper, men barnet fick flytta hem till sin mamma på heltid och träffar nu endast pappan mycket sällan vad det verkar. Nu följer jag ju enbart på nätet, så jag vet knappast allt. Men det skaver.

          Det är dock väldigt stor skillnad mot att förlora vårdnaden! Alla barn trivs inte med att flytta fram och tillbaka, särskilt när de blir äldre kan de föredra att bo hos bara den ena föräldern. Det betyder inte automatiskt att den andre föräldern är dålig, eller ens att deras relation är dålig. Kanske nåt att tänka på innan man drar slutsatser…

            Såklart, det var fel ordval av mig. Tänkte mer att man ”förlorar” något, dvs förlorar möjligheten att ha sitt barn hos sig på halvtid. Ber om ursäkt för förvirringen!

            Jag säger inte heller att han är en dålig pappa (jag känner dem inte) för att hans första barn (under 5 är) inte vill bo hemma hos honom (om det nu är så att barnet väljer eller om det är pga praktiska skäl eller liknande).

            Tänker dock om det hade vart en mamma hade alla förväntat sig mer att man ska tex stanna kvar i den stad ens barn bor i, osv.

            Tycker det är märkligt bara att en pappa hyllas för han väljer sin nya familj, istället för att göra allt han kan med sin ”gamla” familj, dvs det tidigare barnet.

          Finns massor av anledningar till att boendet inte är 50/50 fördelat. I vår familj bor mitt bonusbarn hos oss och träfar sin mamma varannan helg, därför att det var den mest praktiska lösningen för skolgång, idrott, kompisar osv. Ingen tycker det är särskilt konstigt eller att mamman är en sämre förälder. Om ett barn trivs bättre hos ena föräldern eller på detvena boendet så får man lösa det till barnets bästa, inte mer med det.

      Könsroller sitter långt inne fortfarande.

      Samma personer som gnäller över att dom har ont om pengar men ändå skaffar fler barn?

        Ja det är det nog. Även om det försvarades häromdagen.

          Är det PWL?

            Ja

        Personen i fråga verkar inte tänka längre än näsan räcker. Impulsiv och noll konsekvenstänk. Det gnälls ofta och nästan alltid någon annans fel när det blir problem/något dåligt händer.

        Men hon verkar vara en bra mamma, det ger jag henne!

        Detta. Förstår inte hur hon/dom tänker.

      Whoooo???
      Vill veta vem ni pratar om ?

    Ska till usa i veckan. Bästa tandblekningen?

      Jag köpte och använde Crest whitestrips. Extremt nöjd!??

    Nån mer som stör sig på Elsa Bratt? Hon känns som en hispig tonåring och att hennes flickvän typ agerar mamma till både henne och deras barn. Hon är föräldraledig och hennes tjej pluggar på heltid men så fort hon är trött eller barnen är krävande så måste hon ha sällskap.

      Nej jag stör mig inte alls på henne och tycker inte din bild stämmer heller. Skulle inte heller säga att det är varken konstigt eller unikt att tycka att två små barn tar på krafterna, föräldraledig innebär alltså inte ledig som i semester. Tycker dom båda verkar vara kloka och varma föräldrar.

      Cornelia känns väldigt lugn, stabil och behaglig som person. Elsa går i spinn på så mycket och rantar om det mesta. Allt hon gör och känner måste ta extremt stor plats. Hon känns svår att leva med, men antar att de kompletterar varandra.

      Nej, det är inget jag tänkt på någonsin.

      På tal om henne undrar jag verkligen varför de fick en socanmälan på sig för ett tag sen. Den ledde inte till något såklart, men undrar vad resonemanget var? Att hon skriver om barnen på internet? Minns inte om hon berättade anledningen

    Existerar strumpbyxor det inte blir hål i så fort man bara tittar på dem?

      Undrar jag med!!! /mvh hon som har spenderat nästan 400 kronor på strumpbyxor sedan september ?

      Sheertex

      Ja. Dessa håller iaf en 20+ användningar. Köper inga andra längre.

      https://www.ahlens.se/produkter/mode/strumpbyxor-support-40den-911703e5-0710-4567-a994-4dfadd57d703

      Jag har sett reklam för några som man verkar kunna typ klippa och skära i utan att det går hål. Men vad märket heter minns jag inte och man vet ju aldrig om det är sant heller.

      Hjälpsamt av mig, haha.

      Snag tights!

      Jag har varit nöjd med basic svarta från HM, men hudfärgade hittar jag inte nån som håller ?

      Jag gillar märket Vogue! Finns bl a på Åhléns, NK och verkar finnas på Ellos. Superbra men lite dyrare (dock låg kostnad per användning med tanke på hur länge de håller!)

      snag tights!!!

      Bästa jag köpt kommer från Asos. Hade dem nog i två år innan första hålet, och då fastnade jag i något vasst, annars hade de nog hållit än.

      Jadå. Twilfits support håller alltid typ 1 mån. Sen får man slänga dom pga små hål i dom.

    Jag har börjat missbruka mat och kan inte sluta, hjälp. Det enda jag ser fram emot är att äta. Står inte ut med tanken på att ha en hel dag utan att äta något onyttigt. Även fast jag vet att det är dåligt så kan jag inte hålla mig. Är så uttråkad av allt och ser inte fram emot något annat och det känns som att allt är kört. Vad ska jag göra?

      Sök hjälp, själva ätandet är ”bara” symptom på något större som sker.

        Jag går i terapi men det enda min psykolog säger är att hitta grejer som jag kan göra istället för att äta som ger mig glädje, och jag har tyvärr inte hittat något.

          Vad gjorde dig lycklig som barn? Att göra samma saker nu kan kanske hjälpa dig på vägen.

      Sitter i samma sits. Det är äckligt hur jag trycker i mig onyttigheter. Har aldrig vägt så mycket som jag gör nu heller. Gissar att KBT skulle vara nyttigt att gå i eller iaf träffa en psykolog. Men för min del känns det tungt att dra igång hela den resan med att fixa remiss osv. Hänger redan på sjukhuset en hel del pga hjärtsjuk. Vilket såklart är en större anledning att gå ner i vikt och äta sunt. Men jag kan inte. Det är som en drog det här med onyttigheter… 🙁

      Har samma problem, fick nog en dag och ringde närmsta ätstörningsklinik. Har fått så bra hjälp och bemötande från första samtalet!

      Flikar in här. Var går gränsen för ett problematiskt beteende/missbruk och typ att bara ha lite onyttiga vanor? Jag och sambon äter nyttigt under dagarna men äter choklad eller glass varje kväll i princip. Är det ett missbruk?

        Kan inte svara för alla men det är stor skillnad på hetsätning och lite onyttiga vanor, man vet liksom om det är ett sjukt beteende. Äter tills man mår dåligt, väntar på att det värsta ska lägga sig, börjar äta igen. Ångest. Tankarna är typ alltid på maten och kroppen.

          Ah jag förstår… tack för svar!

      Jag hade så här förut och gick upp mycket i vikt. Jag knarkade videos på youtube om healthy eating och nutrition (finns jättebra konton som inte alls gör det på ett ätstört sätt). Till slut lyckades jag vända det med att lägga mindre värdering kring mat och fika. Mat är nåt man behöver för att överleva, precis som luft osv. Tråkigt och lyckas inte alltid hålla det. Ett praktiskt råd är att alltid ha ”riktig” mat hemma, för mig är det pyttipanna, potatisbullar och bröd i frysen plus tillbehören i kylen. Då behöver jag inte gå och handla hungrig. När du väl handlar, köp EN sötsak i liten förpackning. Min standard var en Kick, Pingvinstång eller en stycksak från Delicato varje gång jag handlade (några gånger i veckan gånger i veckan). I början var det på riktigt typ en sorg att jag inte fick plocka på mig lite olika saker att ta med hem (vad händer om jag köper nåt sött men sen blir sugen på nåt salt?????? Katastrof!!!). Men jag vande mig vid det och det hjälpte mig att inte falla tillbaka fullständigt då jag inte berövade mig själv sötsaker helt och hållet.

    Har alltid gillat Isabella Jedler på instagram men på senaste tiden så betonar hon i var och varannan story om att vara business woman och ung mamma bla bla bla. Lite ödmjukhet hade inte skadat. Men som sagt, har alltid gillat henne.

      Hon är ingen ung mamma, det är bara hon själv som tycker det ? alltid stört mig på henne så jag är inte rätt att uttala mig, tycker alltid hon utstrålat att hon tycker att hon är väldigt speciell och lite förmer än andra

    Jag är i en sån jobbig sits. Jag älskar min man och kunde bara drömma om en sån bra man. Jag vill ha barn med honom för han är så stabil och trygg. MEN efter 6 år tillsammans har jag börjat sakna singellivet samtidigt. Jag älskar uppmärksamhet från andra män och har hånglat med 3-4 killar ute på krogen pga desperat och hemsk partner bara. Han förtjänar bättre, men jag vet inte vad jag VILL. Jag vill vara med honom och bilda en familj en dag, men samtidigt vill jag ligga runt och vara singel.

    Vi bor i Asien (han är härifrån) och om det tar slut mellan oss och han får reda på min otroget måste jag packa mina väskor och flytta. Känns jobbigt med tanke på att jag bott här de senaste 2 åren och har jobb/vänner här. Men jag får inte stanna här om vi skiljer oss.

    Vad ska jag göra??? ? jag är rädd för att lämna för jag byggt upp allt runt honom och han är min stora trygghet, samtidigt vill jag inte ångra att jag inte var singel och jobbade på mig själv under alla dessa år då jag uppenbarligen är förvirrad.

      Hej! Jag får känslan av att du är ganska ung, eller att ni iaf träffades väldigt ungt? Är du verkligen kär i honom eller älskar du mer tryggheten kring allt du har idag? Jag tycker du ska tänka på att du just nu inte behandlar honom speciellt bra, och jag läser in att han ändå är en väldigt bra man mot dig? Jag vet inte hur vården funkar i Asien, men du kanske behöver prata med en psykolog och reda ut vad det du saknar eller VARFÖR du känner att du behöver uppmärksamheten från män? Sen tycker jag också för hans skull att du ska berätta för otroheten, så det får bli hans beslut hur ni ska fortsätta framåt och inte bara ditt. Hoppas allt löser sig ❤️

        Jag är ung. Vi träffades unga. Jag vill inget annat än att det ska funka mellan oss, och jag vågar inte ens tänka tanken på ett liv utan honom, men ibland vill jag lämna, men det så mycket jag måste lösa om jag flyttar. Vad gör jag med möblerna? Katterna? Livet här? Hur skaffar jag lägenhet och ett liv i Stockholm?

          Han är också en ekonomisk trygghet. Han är väldigt rik och jag har aldrig behövt oroa mig över den biten.

            Hade du accepterat hans agerande om det var omvända roller?

            (Jag är anonym som svarade först)

            Förstår att alla dom bitarna känns svåra, men de är inte omöjliga att lösa. Jag tror bara du måste sätta upp en plan och inse att det kanske kommer vara ett tufft år framöver eller så. Och det kan nog vara bra för dig också att känna att du kan stå på egna ben?

          Inte vet jag vad du borde göra, men allt det där är iaf väldigt dåliga orsaker att vara kvar i en relation resten av livet. Klart det går att lösa med möbler och grejer. Hade du velat att någon skulle fortsätta leva med dig för att de inte ever vad de ska göra med sina möbler annars?

      Du har ju redan emotionellt checkat ut, lämna.

      min första tänke är att du har behov av att va singel. annars hade du inte hånglat med så många.
      du måste va ärlig mot dig själv och mot din man.
      berätta så får det bli som det blir.

      Tycker du gör dig själv väldigt mycket till offer här. Han är en jättebra och fin man säger du men du bara måste vara otrogen för du saknar singellivet….. Det klassiska att både vilja äta kakan och ha den kvar. Knappast dig det är synd om, du har gjort ett val och varit otrogen. Gör er båda en tjänst och avsluta relationen. Vad är alternativet? Att han låter dig ligga runt ett tag och sen kan du komma tillbaka till honom?

        Ja, jag vill äta kakan och ha den kvar. Exakt så. Jag tycker inte alls synd om mig själv, men mår dåligt av situationen.

          Hade lite samma med min första kille, blev ihop som unga och var tillsammans i 8 år. Gjorde slut (så svårt, våra familjer och liv var helt sammanflätade) och så hade jag det där singellivet jag aldrig haft. Tror man behöver en period i livet att leka runt på? Ångrar inte att jag gjorde slut, tänker fortfarande tillbaka på min roliga singeltid och är lycklig i en ny relation sedan många år nu. Behöver så klart inte betyda att det är rätt för dig att göra slut, kände bara igen mig och ville berätta om min situation.

            Samma här. Blev ihop unga, var ihop i många, många år. Han var min trygghet och jag visste att mitt liv skulle ryckas upp vid rötterna om jag gjorde slut. Så jag var otrogen, vilket jag idag skäms över. Men jag kände liksom i hela min kropp att jag behövde vara singel och få leva lite. Som någon annan skrev så hade jag checkat ut emotionellt och klängde bara fast av praktiska skäl och rädslor kopplat till det. Jag gjorde iaf slut tillslut och har aldrig vänt mig om efter det. Allt efter löser sig. Ett nytt liv väntar!

          Klart du mår dåligt du är ju otrogen och bedrar din man. Hoppas verkligen han kommer på dig vilket han kommer att göra i sinom. Hade du själv uppskattat om din man gjort samma mot dig som du nu gör mot honom? Nej det hade du inte gjort. Fimpa dina idiot ursäkter, avsluta med din man och lev istället ditt singelliv som du vill leva och säger dig längta efter.

      Snälla, gör slut. Han förtjänar bättre.

      Ett öppet förhållande kan inte vara något för er?

      Jag är i en liknande situation som dig. Så långt ifrån Sverige som man kan åka. Men vi har barn tillsammans.
      Vill du lämna så gör du det innan ni fått barn, för med största sannolikhet så kommer det blir betydligt svårare att lämna efteråt. Det kan till och med bli så att han använder barnet/barnen emot dig så att du inte kan leva där du vill utan måste leva där han är ifrån och vara ensamstående mamma där, utan samma rika liv du haft med honom innan. Och då är Asien nog inte lika roligt längre.

      Tänk till ordentligt på var du ser dig själv om 10 år. Vill du stanna med honom och bilda familj så gör det, men om du ångrar dig sen så kan det bli väldigt jobbigt för dig tills dess att barnen inte är minderåriga längre.

    Vi har avtagbar klädsel på vår soffa som man inte ska tvätta i maskin. MEN nu har vårt barn kissat i soffan flera gånger under vår potträning. Alltså vad kan rimligen hända om man kör den i 40 grader? Det är det lägsta vi kan välja i tvättstugan. Vi har tyvärr inte råd med kemtvätt. Vågar man testa eller förstörs hela soffan då?

      Ja det är nog inga problem. Släng på ett kisskydd i soffan sen :p finns engångs att köpa om ni inte köper ett tvättbart. Vi hade många olyckor i soffan första månaden.

        Haha ja det ska vi absolut göra! Tack för svar, blir tvättstuga i morgon ?

      Går nog helt fint 🙂 annars har jag använt Textil Rens Spray från Sterling som jag köpte på coop. Mot kiss i soffan

        Bra tips, tack! ?

      Kör på!
      Jag har tvättat vår soffa flera gången i 40 trots att det står att den inte ska tvättas- ingenting har hänt med den hittills iallafall ?

      Ibland kan färgen påverkas, och det kan vara anledningen till varför man inte ska tvätta klädseln i maskin. Särskilt om soffan är
      mörk.

      Företag sätter ofta ut ”kemtvätt” på överdrag odyl för att gardera sig, oftast går det utmärkt att tvätta i maskin . Kolla material lappen, är det bomull funkar 60 grader oxå (om du vill ha bort ev.lukt är det att föredra) men kör på skönttvätt då att inte sömmar går upp.Tänk på att det är bra om överdraget inte är helt snustorrt när du sätter på det igen, lättare att töja ut lite om det dragit ihop sig i tvätten.

        *skontvätt

      Tvätta det, sen hade jag köpt kisslakan och lagt över hela och typ ett överkast som klädsel över tills värsta perioden är över ? Mkt lättare att dra av och tvätta, plus det går att göra snyggt!

      Hade tex en vit soffa med fyra katter (utekatter). De kom in och la sig, hårade ner och trampade med smutsiga tassar på ett vitt överkast som vi slängde in i maskinen med klorin ibland. Soffan ser ut som ny än ?

      Brukar gå alldeles utmärkt MEN VIKTIGT!!!! Sätt på klädseln igen när den är fuktig och låt alla kuddar stå och torka ståendes mot t.ex. soffbordet. Händer att vissa material krymper lite och då är det ett rent helvete, ibland helt omöjligt, att få på tyget igen om man väntar tills det torkat.

    Kommer någon ihåg den rosa tandkrämen med en krokodil på förpackningen? Vart tog den vägen.

      Thermamed junior ?

      Ja eftersom en krokodil har många tänder att borsta förstår man ju att den är slut ?

      Jaaa, den var så god ?

      Säljer inte dollarstore den? Jag har för mig att jag såg den för ett par veckor sen men kan lika gärna vara att jag tänkte på den när jag tittade efter tandkräm till sonen

      Haha åh, barndomsnostalgi!

    Vågar man lufta detta här? Jag chansar!

    Jag och min man har en tvååring och vi vill väldigt gärna ha ett till barn. Vi känner oss redo utifrån hur vår situation är nu med ekonomi och längtan. Det vore kul (tycker vi) om det inte var allt för långt mellan syskonen.

    Vår tvååring hade länge det väldigt kämpigt med sömnen. Vi tror att hen kanske hade kolik i början, sen var det typ fram till 1 års ålder som hen var jättesvår att natta och vaknade mycket på natten. Nu mellan 1-2 år har hen varit enklare att natta och vaknar kanske 1 gång på natten i snitt, sen typ 6 på morgonen.

    När vår tvååring var yngre led jag väldigt mycket av sömnbristen. Den blev väldigt påtaglig och jag fick nästan lite ångest inför nätterna för jag blev så undermedvetet stressad att aldrig få bli utvilad. Detta sitter lite kvar som spår i mig och jag är fortfarande trött typ hela tiden. Lägger mig 9 på kvällarna för att orka.

    Jag är så himla längtansfull efter ett syskon men är samtidigt lite rädd att sömnbiten kanske blir ännu värre med nästa barn. Kan inte låta bli att oroa mig för det. Samtidigt blir jag stressad av att jag låter den ”tänk om”-tanken hindra oss när vi båda så gärna vill skaffa syskon.

    (Kan tilläggas att min man är förstående och ansvarsfull kring allt med vårt barn. Tar nätter etc. Och han blir heller inte lika fysiskt påverkad av sömnbrist som jag, har vi insett).

    Tar gärna emot tips och erfarenheter och tankar!

      Tänkte samma sak, var livrädd att få en till sömnhatare. Ut kom världens lygnaste unge som sov sig igenom sina tre första månader, hen sover nästan hela nätter. Jag är i chock över hur lätt det var, o nu är hen redan 7 månader. Så allt behöver inte bli likadant igen ❤️ Glädjen min 2åring o min 7månaders har av varandra är det finaste i världen.

        Din man kanske kan sova inne hos 2-åringen ett par nätter i veckan?
        Jag ser så himla ofta sånt här. Par där den ena sover piss men man inte är beredd att göra ngt åt det.
        Om du ska ”lära dig” slappna av mer kring sömnen är det antagligen en vinst att sova själv ibland, dels inte störas av partnern och dels inte undermedvetet lyssna efter 2-åringen.

      Orkar inte berätta hela min historia, men hade ett kolikbarn, fick aldrig sova. Tog oss 4 år innan vi vågade skaffa ett till barn. Andra barnet har inte sovit speciellt bra heller (vaknar fortfarande minst 1 gång per natt är strax över två) men har varit lätt som en pannkaka i jämförelse. Är man redan inne i karusellen upplevs det inte lika jobbigt tycker jag. Första tre månaderna var väl lite tuffare innan rutinerna satt men hade aldrig den där panik känslan med 2:a.
      Tänkte om dessa tröstande ord kanske hjälpte något.

      Fattar verkligen funderingarna.
      Men undrar lite vad det innebär att din sambo ”tar nätter”? Hur ser det ut rent konkret?
      Mitt enda tips är att ta varannan natt rakt av och att du helt enkelt sover i ett annat rum.
      Får man sova ordentligt varannan natt så klarar man sömnbristen helt ok de andra nätterna. Sedan kanske du behöver förhandla lite med din sambo. Typ att du under graviditeten tar 1 av 3 nätter och han tar 2. Dels behöver du vila mer under en graviditet och dels väntar en period av förmodligen ganska mkt sömnbrist efter det

        Bra råd och tankar. Vi bor tyvärr inte tillräckligt stort för att man ska kunna lägga sig i ett annat rum. Vårt barn sover i eget rum i en barnsäng, sen är vårt sovrum precis intill. Soffan i vardagsrummet sover man inte jättebra i och det är precis utanför barnrummet så då Väcks man liksom ändå..

      Det går ju aldrig att veta hur barnen blir tyvärr. Det kan ju bli mycket bättre men också mycket värre. Om ni gärna vill ha ett barn till så kan man ju tänka att det ändå är en väldigt kort period med sömnen, samt att lägga upp det som förslag kommit här med att verkligen dela upp nätterna så man säkert får sova. Sedan kommer du vara mer beredd på hur det är att ha ett litet barn andra gången. Mitt andra barn sov sämst, men ändå kunde jag klara det betydligt bättre än med första då jag liksom var inställd på det.

      Jag är inget bra exempel egentligen, då alla mina tre sovit dåligt. Ingen har haft kolik, men de har vaknat väldigt ofta av att vilja äta och sedermera pga mardrömmar, nattskräck etc.

      MEN – glädjen i att se min nu 4-åring och 2,5-åring leka tillsammans och, på eget bevåg, kalla varandra för ”Bästa vänner” gör det så värt det ❤️

      Även att se hur kärleksfulla och busiga de är kring 4-månaders bebisen är så fint ❤️

      Så ja, jag ser ut som ett levande lik och är jättejättetrött, men jag tänker att det blir bättre ❤️

        Våra barn verkar vara nästan exakt lika gamla, hehe

        Och yngsta sover så illa, eller så är man bara helt slut efter 4 år med mindre sömn, konstant!

        Men fan vad allt typ är lättare med trean. Allt som upplevs jobbigt försvinner för man vet att det går över. De hårda nätterna blir tillslut enkla osv

          Haha, min trea har varit ganska lätt ändå, tycker jag. Han har vaknat mycket men somnat om snabbt och mest velat mysa och äta på natten.

          MEN, för cirka en vecka sedan, tycks han liksom ha kommit på att det här med att sova på natten är urtrist ?

          Så nu vaknar han en gång i timmen, vill inte somna om, ligger och rullar etc etc.

          Är helt slut ? Men försöker hålla humöret uppe ändå, det blir nog bättre snart ❤️

      Alltså det är ju väldigt tungt då man inte får sova, reagerar själv också starkt på dålig sömn vilket vi märkte, men skulle rekommendera att då ni ännu är inne i ”skiten” bita ihop och försöka få er andra i samma veva! För blir man van med sömnen så är det nog inte lika enkelt att skaffa ett till barn.. vi hade första barnet som sov toppen, andra sov första gången ordentligt då han fyllde 3,5år.. annars var det allt ifrån 1 gång på 30 min till 1 gång på 3h som han vakna.. vi hade alltid pratat om 3 barn men nu när han är 5år och äntligen sover så får man stress av bara tanken att vakna igen på nätter och hela den rumban pånytt! Så vi har bestämt att endast ha våra 2 underbara barn!

      Varannan natt var världens bästa grej för oss. Tyckte det tog bort all ångest kring sömnen. Och det fungerade fint även för den som jobbade, man kommer långt på att sova gott varannan natt.

      Min första va krånglig med sömnen, det va fruktansvärt. Barn nr 2 kom när syster va 4 år. Lillasyster va precis tvärt om, sov hela nätter direkt, ganska snabbt både i egen säng och eget rum och somnade gott själv, hon va inte alls samma! Underbart! Hon är nu 7 år och har samma sovmönster, de få gångerna hon har vaknat på natten har varit om hon blivit sjuk.

      Min dotter (snart 5 år nu) sov hela nätter utan uppvak från att hon var 3 månader gammal, innan dess uppvak en gång per natt. Nu sover hon också gärna 11-12 timmar per natt och är lite som en tonåring genom att om hon somnar senare sover hon längre dagen efter.

      Menar alltså inte att skryta med dessa, jag har stor respekt för er som inte får sova bra, men vill säga att det ju föds barn som sover skitbra och er nummer 2 kan ju bli ett sådant också! Är längtan stor så tror jag ni fixar det oavsett så länge ni är partners, gör 50/50 uppdelat på ett sätt där bådas styrkor och svagheter tas i beaktning.

      TS här! Jag däckade igår innan jag hann läsa era svar.. men vad trevligt att vakna upp och läsa vad ni har skrivit! Så kloka och peppande saker. Stort tack!

    Någon här som har gjort en personlig resa och en förändring, men har svårt att bli av med ”stämpeln” eller andras bild av hur man tidigare varit? Jag tänker att bästa vägen framåt är att fortsätta göra sin grej och låta tiden ha sin gång. Men det är onekligen frustrerande när man känner att man blir avkodad och utdömd för hur man hanterade situationer för flera år sedan. Har ni några tips på hur man ska tänka?

      Det kan ju vara att personen/personerna som håller på så inte drar någon fördel efter förändringen och på så sätt försöker hålla kvar en på samma plats. Sånna personer hade inte jag velat ha nära mig oavsett om det gäller kompisar eller familj.

      Det beror väl kanske lite på vad för slags förändring det handlar om och vilka situationer det gällde hur man hanterade. T.ex. om ens agerande förut ledde till att andra blev sårade/svikna/fick det jobbigare (även om det inte var avsikten) så är det kanske mer förståeligt att de nu är något vaksamma ochi nte riktigt kan köpa att du förändrats. Eller om det handlade mer om att du t.ex. förut brukade gå ut och festa en del eller dricka socialt mycket, men nu inte längre vill det och kanske istället hellre går och tränar, sysslar med en hobby eller annat, då om folk inte accepterar det och dömer dig som du var förut så ligger det ju mer hos dem.

      Så det beror lite på skulle jag säga, kan du ge någon slags indikation på vad för slags förändring det gäller och situationer/hanterade förut vs. nu?

      Du kan inte påverka hur andra tänker, vad de säger och vad de gör. Du kan bara påverka dig själv. Så sluta bry dig.
      Det är inte lätt men man kan träna upp detta. Är man trygg och stark i sig själv spelar det ingen roll vad andra tycker. Du vet vem du är.

    Jag är bjuden på fest om ett par veckor. Det är tre st som håller i det ihop (alla har fyllt år). Den ena av dessa är jag hyfsat bra vän med, den andra är jag bekant med och den tredje känner jag inte alls. Aldrig ens hört hens namn. Så, till min fråga- tar man med sig någon gåva/gåbortpresent? Om ja, vad? Och- ”måste” man ge något till alla tre eller räcker det att ge till endast hen jag är vän med? Ska tilläggas att jag redan gett min vän en present på dennes födelsedag tidigare i år. Är helt lost. Känner ingen annan som ska gå på festen..

      Köp till alla såklart! Typ något enkelt som lösviktste och en lyxigare chokladbit i cellofanpåse. Kul med fest ju!

      Ja men det skulle nog jag gjort iaf. Tex någon blombukett eller kanske nån flaska bubbel. Kanske inte behöver vara något stort men något litet typ

      Ja man köper till alla tre skulle jag säga. Typ ett gott te, fin olivolja, eller något skulle jag nog ha med.

      Tack för era svar, köper något till alla tre! Blir perfekt ☕️ ? ? ?

    Vad fan händer med hossein o emma i 90 days UK?? han verkar sky henne som pesten…. märker hon inte det???

      Att inte varningsklockorna ringer för Emma. Det här med mobilen under ceremonin och att han inte verkar vilja ta i henne med tång ens… sorgligt för hennes barn att se detta på första parkett. ?

        jag jag mår nästan dåligt för Emma vägnar o, dotter det detta men inte hennes mamma. hossein är en mkt ego o självupptakem ma o noll attraktion till emma… han klappar henne på ryggen ngr ggr som man gör med nån ytligt man kramar.
        hon klänger på honom vill pussas och han går runt o är macho o visar noll ömhet
        är hon blind?!!!!!

    Ni som varit tillsammans med er partner i 5+ år. Hur håller ni gnistan vid liv och hur ofta ligger ni?

      Flyttade isär pga jobb, herrejisses alltså! När vi bodde ihop brukade vi prata mycket om sex. Tro det eller ej så kan nya fantasier och saker man går igång på komma efter 10 år tillsammans. Vi har utvecklats och utforskat tillsammans 🙂

      Vi har varit tillsammans 15+ nu och vi går på datenights och håller s*xlivet vid liv och spännande, nya leksaker osv ? ibland är det ännu 3gånger per vecka, ibland en gång varannan vecka, men vi snittar nog nästan på 2 gånger per vecka!

      Vi är särbos pga barn i olika städer. Träffas på helgerna och så kommer det vara i några år till tills våra barn är stora. Vi har varit tillsammans i 8 år. Bor man inte tillsammans slocknar inte gnistan lika fort skulle jag vilja säga. Jag är fortfarande lika jäkla kär i honom som när vi träffades. Eftersom vi bara ses på helgerna (förutom under semestertider och liknande) så ligger vi också bara på helgerna. Brukar bli två gånger per helg. I mitt förra förhållande, där jag var sambo i nästan tio år så låg vi kanske fem gånger om året de sista fem åren och till slut var det jag som gjorde slut, jag ville inte ha det så resten av mitt liv.

      16 år tillsammans och låg tröskel (inga leksaker eller utstyrslar eller sexprat) är viktigt, dvs hellre att det blir än fantastiskt varje gång. Att aldrig tjata utan istället ofta ge en puss, kram eller smeka ett lår medan man sitter i soffan för att ha fysisk kontakt oavsett vad det blir. En gång i veckan i snitt men är också småbarnsföräldrar.

      Tror det är svårt att ha gnista efter fem år. Men man älskar varandra på ett annat sätt. Vi har sex en gång i månaden.

      Vi har sex varannan dag ungefär. Vi fokuserar mycket på variation och att testa nya saker när det gäller sex, vilket jag tror bidragit till att vi fortfarande ligger så pass ofta. Tycker fortfarande vårt sex känns spännande och nytt. Sen försöker vi också ha minst en dejt i månaden där vi fixar upp oss lite extra, är extra romantiska och bara fokuserar på varandra under en kväll. Är så himla lätt att man fastnar i vardagsrutiner så tror det här med regelbundna dejter med ”det lilla extra” är superviktigt.

      14 år tillsammans. Gnistan för mig handlar mycket om att vi delar på allt i hemmet med. Allt handlar inte enbart om s*xet utan livet i allmänhet. För oss varierar det jättemycket men 1 gång i veckan / 3 ggr månaden beroende på humör. Vi är dock båda nöjda med det och har då bra ligg som båda gillar. Skulle aldrig få för mig att ställa upp för husefriden haha.

      28 år tillsammans och inga barn kvar hemma, alltid haft sex 2-3ggr per vecka.

        Tror vi är uppe i 8 år tillsammans haha, blir verkligen inte så ofta. Kanske 1 gång i månaden i snitt men sen kan det absolut komma perioder där man ligger flera gånger en vecka. Det beror så mycket på omständigheterna. Jag tycker typ det är omöjligt att få ihop det oftare när man jobbar heltid och har tusen saker att göra samt är kvällstrött (på vintern iaf). på semestern är det en helt annan grej, då ligga det betydligt oftare. Tror stress påverkar oss båda väldigt mycket psykiskt, kåthet är liksom längst ner på behovstrappan? Och då är vi ändå ganska unga och har inga barn än. Men vill nyansera lite iaf! Och vi är fysiska med varandra hela tiden, typ sitter ihopslingrade i soffan jämnt och sover i en 120-säng. Så tror nog mycket på fysisk kontakt överlag men kanske inte alltid just sex flera ggr i veckan är så viktigt?

    Tar gärna emot tips på era favoritbloggar! Är intresserad av vardag, böcker, skrivande, film osv. Mode/skönhet/familjeliv not so much. Men tar tacksamt emot alla tips jag kan få! ?

    Min lilla valp har fått UVI och jag tycker sååå synd om henne (och mig som får minimalt med sömn ?).

    Gjort alkohol/drogtest inför utredning av ADHD, kan inte så mycket om detta men googlat sen jag såg resultatet och blir inte alls klok (snarare tvärtom), alla drogtest var negativa vilket var väntat. Men ett prov står som svar ”måttlig alkoholkonsumtion” B-PEth där referensintervallet är <0,05 och mitt är 0,12. alltså en bra bit över intervallet…. Nu är jag såklart jättenojjig och alla google-träffar handlar i princip om alkoholism men då med referensintervallet över 0.30 vilket jag är betydligt under ändå (?). Inför testerna har jag svarat på frågor om alkohol och uppgett att jag dricker alkohol någon gång i vecka (så resultatet i sig borde alltså visa det men förstår inte varför jag får över referensintervallet…), så blir nu nojjig över vad över referensintervallet betyder….. Borde ringa och fråga jag vet, men den möjligheten finns liksom inte nu. Kanske någon här inom sjukvården kan lugna mig.

      0,05-0,30 B-PEth betyder ”måttlig alkoholkonsumtion” – alkohol 1 gång i veckan är absolut ”måttlig alkoholkonsumtion!

      Så absolut inget som är konstigt och som du behöver oroa dig för <3

        Jag tolkar ”måttlig alkoholkonsumtion” som något dåligt då det är över referensintervallet men du menar att det är ”normalt” om man dricker alkohol då och då? Jag har ju uppgett att jag gör det tidigare så tänker det inte är förvånade men just att det är över vad de ”borde” vara som gör mig nojjig…

          Det är väl att det är inom referensintervallet för just ”måttlig konsumtion” och över referensintervallet för kategorin som ligger under ”måttlig konsumtion”.

          Men måttlig konsumtion är ju inte dåligt, det innebär ju att du dricker med måtta. Inte överkonsumerar med andra ord.

          Det är du som inte fattat vad referensintervall innebär. Det är över referensintervallet för att det är en analys av något som inte är kroppseget och det finns därför ingen nivå som är en normalt förekommande mängd i kroppen. Alltså om du tänker att det hade varit en analys av en drog så är det samma där att under referens = inget intag eller över referens =substansen har intagits. Sen kan man tolka värden över referens utifrån de siffror som du nämner (kvantifiera) och de indikerar som flera sagt en måttlig konsumtion som alltså inte är anmärkningsvärd för en vuxen.

    Jag ska ha fest i november och vill ha tips på god och enkel fördrink. Helst skulle jag vilja blanda en alkoholfri variant i en tillbringare och sedan ställa fram glas, några med lite sprit i botten och några utan, så att alla kan serveras ur samma tillbringare. Vi blir 10 personer. Något enkelt helst, ”bara köpa o blanda”. Några tips? Eller tänker jag dumt?

    Om det blir krångligt så kan jag tänka mig att köra alkoholfritt till alla istället, men då behöver det ju vara nåt gott…

      När vi vill ha drinkar hemma men inte orkar krångla för mycket kör vi Bees Knees, Mojito eller.. Eh. Kommer inte på det just nu, jag återkommer 😛

        Minns inte vad den heter, men Drinkoteket har många recept på både enkla och mer avancerade.

      Bubbel är ju alltid festligt! Alkoholfritt till de som önskar och med alkohol till de som väljer det. Eller Aperol Spritz med/utan alkoholbubbel.

      Vi brukar göra Gin Russchian. Lite gin, russchian (från schweppes) och sen någon citronskiva och is. Supergod!

      Nozeco, Oddbird & GodDryck No 1 är jättegott alkoholfritt bubbel! Jag vet inte om gästerna är knussliga men jag hade kört på ett och samma alternativ. Antingen med alkohol eller utan.

      St-Germain cocktail, finns lite olika recept men i princip blanda St-Germain (fläderblomslikör) med mousserande vin och kolsyrat vatten + is och pressad citron, toppa med tranbär. Då kan du till exempel byta ut likören till flädersaft.

      Har gjort denna med fryst granatäpple, enkel att förbereda dagen innan dessutom. Tycker den blir finare med en grumlig äppeljuice eller must. Känns inte julig då heller.

      https://www.koket.se/santa-s-martini

      Vi har blandat tex rabarber -jordgubbs/ lime-jordgubb alkoholfri bål i en stor tillbringare och sedan kan man tillsätta alkohol om man vill, skumpa, vittvin, sprit osv!

      Sprite + grenadin blir en supergod drink! Vill man göra det festligare så släng i hallon/citron/apelsinskivor. Alkoholfritt! Med alkohol räcker ju typ vodka ?

      cava sangria med frukt i
      ? gör den enes alkoholfri bubbel –
      2 kannor?

    Började följa feliciaskitchenstories på Instagram och blev blockad direkt. Någon som följer/följt henne och vet om hon brukar göra så? Jag hann inte ens kolla igenom mer än 2-3 inlägg innan jag blev blockad..

    Har det hänt något mellan apan och LD? Apan följer inte LD på insta längre och skrev en post om att hon har omprioriterat och att personer som varit vänner slutade bry sig när hon var sjukskriven.

      Ja men apan har ju varit sjuk och vad jag förstår så är LD en vän i medgång, när allt är kul och LD får uppmärksamhet, men hon har ingen tid för den som är sjuk eller inte orkar fokusera på henne.

        Ja eller så har LD varit svårt deprimerad och suicid under en längre tid och orkar kanske inte vara den stöttande vännen? Vi vet inte vad som hänt mellan dem annat än de lösa ryktena om anna och LD’s man, men att LD bara skulle vara en vän när allt går bra vet vi som följt henne länge att det inte är sant.

          Ryktena om Anna och LD:s man är det nog du som startar precis nu, eftersom ingen annan hört dem.

            Jag läste det här. Det var förra hösten när de hängde mycket. Tror dock inte på det men vi vet ju inte vad som hänt. Gissar att Apan är ganska krävande som person också. Oavsett vad man tycker eller tror om LD. Och faktum är ju att LD är psykiskt sjuk och då är det svårt att vara en bra vän. Gissar jag att Apan också förstår och tar hänsyn till.

    Killen jag träffar är i den hemska situationen just nu att han kommer förlora sin mamma och jag försöker stötta och finnas där så mycket jag kan. Vi har inte setts jättelång tid men sedan i maj. Jag hittade en fin ljusstake i form av en typ iskub och sen får man välja själv text på den som ska graveras in. Min tanke är att om han vill är att han ska kunna tända ett ljus där i sen och vi kan göra det tillsammans också för hans mamma och sådär. Men jag tycker det är svårt vad jag ska skriva, vila i frid? … eller bara älskade mamma? Åh tycker det är så svårt, vill inte fråga han heller då jag vill det ska bli en överraskning. Så hemsk situation för honom och jag försöker mitt bästa att stötta honom men de är svårt då jag aldrig varit med om dödsfall av någon i min närhet. Känner mig väldigt tafatt 🙁

      Skulle nog inte skriva in något, inte vila i frid. Det blir liksom…jag vet inte, svårt att förklara men.. Det är en fin tanke från dig och inte dåligt direkt, men tror inte det blir jättebra i verkligheten. Det blir lite som att liksom man planerat en present/överraskning för att någon ska dö. Kanske spara den till årsdagen när hon gått bort? Då kan du gravera in något tills dess, något som kanske är mer personligt för honom och hans mamma.

      De bästa du kan göra för honom är att bara finnas där. Dra dig inte undan, om han vill vara ifred så kommer han be om det. När någon dör eller annat jobbigt händer så drar så många sig undan, inte för att de är taskiga men för att de kanske inte vet hur de ska hantera det, rädda att de ska göra personen i sorg obkeväm eller tror att de är för på. Oroa dig inte för det, vill han ha utrymmer ber han om det. Var bara där, hör av dig/åk till honom varje dag eller flera gånger om dagen till och med, beroende på hur ofta ni brukar höras.

      Ta med mat den första tiden när hon gått bort och kanske nu mot slutet också om det är nära, så dels slipper han tänka på det och dels kanske han som många i sorg helt glömmer av att äta.

      Såvida han inte visar ovilja att prata om sin mamma, våga prata om henne med honom. Var inte rädd för att göra honom ledsen genom att råka påminna honom om att hon kommer dör eller har dött, han har inte glömt det – det finns där hela tiden. Kanske ställ frågor om hans mamma, hur hon är/var, minnen när han växte upp osv. Det betyder mycket att få hålla den man sörjer i liv genom att prata om dem. Men igen, kanske inte om det är så att han inte vill prata om henne, det beror ju lite på vad för relation de har/hade och hur han är själv, men testa.

        Tack snälla för ditt svar, mycket bra saker jag tar till mig.
        Jag va kanske lite otydlig, när vi ses och han ska få den här ljusstaken jag tänkte på så kommer hon ha somnat in. Det handlar om dagar just nu. Vi har även distansförhållande och kan inte ses så ofta vilket är super jobbigt just nu, han är även i sin hemstad nu med sin familj och de turas om att vaka på sjukhuset.

        Vilka fina råd. Jag håller med om allt du skriver. För mig är en av de jobbigaste bitarna med att förlora någon när andra slutar prata eller fråga om personen. Då känner jag mig som en belastning, för jag kan liksom aldrig prata klart. Mina minnen är ju allt jag har kvar, och jag behöver hålla dem vid liv. Det är ju förstås subjektivt men jag önskar mig fortfarande, elva respektive tre år senare, fler tillfällen att prata om dem utan att känna mig tjatig. Det blir ju tyvärr så att man inte kan berätta om så många nya tillfällen till slut.

      Min egen åsikt, som du absolut inte behöver bry dig om: Du vill så himla mycket nu, men jag tror du överanalyserar och vill ”för mycket”. Finns där! Lyssna! Ta dig tid. Visa att du bryr dig. Och visst, en present är ett sätt att visa omtanke. Men vill man ha en ljusstake som påminner om när mamma dog, så tydligt med t o m gravering? Eftersom ni inte känt varandra så länge så skulle jag nog skippa det. Ditt stöd blir inte mindre för det.

        Tack för din åsikt! Ja det stämmer nog att jag vill mycket nu och känner mig rätt vilse i denna situation, tänkte mer att det kunde va något också vi kunde göra tillsammans för att visa att jag bryr mig, tända ett ljus för henne. Men ja jag förstår nu det kanske inte blir så bra, lät nog bättre i mitt huvud och mina tankar 🙂

      Svårt att svara på när man inte känner personen som ska få ljuslyktan men jag hade skrivit typ ”du finns alltid hos mig” eller ”du finns våra tankar eller något”.

      Tycker gesten är jättefin och att du kan ge denna överraskning men vill också bara förklara (eftersom du inte själv förlorat någon skriver du) att en del personer i det sorgarbetet inte klarar av att gå in i sorgen på samma sätt eller kanske göra denna typen av ritualer. Vissa är mycket för att prata och mår bättre av att minnas medan andra inte klarar av eller må bra av att tänka på det som hänt.
      Med det sagt, bli inte ledsen om han inte verkar uppskatta presenten. Han kommer troligtvis ändå uppskatta gesten.

      Har själv förlorat min mamma och uppskattade alla som visade att dom fanns där i den stunden, även om jag inte ”nyttjade” någon av alla de tjänster eller stöttningar man erbjöds hjälp med.

        Jättemärkligt att skriva något sådant som om det vore hans ord?

        Rekommenderar inte ”du finns våra tankar eller något”…

          Nej ??

          Skulle givetvis stå ”du finns i våra tankar” eller något dvs eller liknande.
          Menar inte ordagrant att man ska skriva något av dessa förslag men om man nu vill ge en sådan gåva och skriva någonting tycker jag ändå det är bättre som förslag. Men håller med övriga kommentarer om att man nog helst bör avvakta med gåvan öht.
          Försökte att inte såga den TS idé alltför mycket..

      Min mamma gick bort för några veckor sedan. Jag personligen hade uppskattat omtanken med ljusstaken men inte velat ha något ingraverat. Det vore en pingvin då, min mamma älskade sådana. Men inte älskade mamma eller vila i frid, det hade känts… obehagligt. Jag vet inte.

      Det är en jättefin tanke och en bra gåva, men vänta med texten och välj tillsammans om ni ska gravera in en text.

        Skulle inte gett ljusstaken eller en ”present” över huvud taget. Alla vill inte ha något fysiskt som alltid förknippas med just bortgången av sin mamma. Jag hade inte velat ha en sådan present iaf

      Nej nej nej. Gravera inte någon text. Säg inte att det ska blir er ”grej” att göra tillsammans för att minnas hans mamma. Han måste få sörja på sitt eget sätt. Jag skulle tycka det var väldigt påträngande mitt i en stor sorg om någon försöka bestämma ritualer för mig. Speciellt med en ny person.
      Förstår att du vill väl men det är nog bättre att bara finnas där för honom

      Jag förlorade tyvärr min mamma för några år sedan. Det jag behövde var någon som lyssnade. Som stöttade och höll mig uppe. Som jag kunde väcka mitt i natten då jag vandrade omkring och inte kunde sova.
      Fick en blomma med kruka av mina svärföräldrar. Åh jag hatade den. Den var fint tänkt, men jag fick den för att min älskade mamma hade dött. Till slut stod jag inte ut att se den så jag slängde både krukan och blomman. Min sambo tyckte att jag var oförskämd men det var för jobbigt. Pappa kände likadant med alla blombuketter som levererades. Det blir för jobbigt.

      Så tröstande ord, även om man inte säger så mycket. Finnas där till 100%.

    Min dotter önskar sig nåt kit där man kan göra naglarna hemma. Jag har aldrig målat naglarna och kan absolut inget om detta. Hon har kollat upp polynails från fyndiq men recensioner säger att paketet inte kommer fram när man beställt. Har ni tips på gellack startpaket som går att köpa i butik eller på nätet. Hon fyller 16 och är duktig med vanligt nagellack. Kan jag plocka ihop lite själv? Vad ska ingå?

      Amazon har bra kit

      Har en uv-lampa som samlar damm hemma om det är intressant

      Depend har börjat sälja kit med uv lampa osv ? är jätte nöjd

        Ni som kör depends kit – Hur länge kör ni under lampan? I instruktionerna står det 30sek, men de torkar verkligen inte på den tiden för mig… Har provat att köra flera gånger under lampan innan jag till slut gav upp, då var baslacket fortfarande kladdigt..

          Hehe hade visst läst instruktionerna dåligt, missade att den klibbiga ytan är förväntad och torkas bort sen 😀

      Min dotter fick Depends kit och är nöjd, naglarna blir väldigt fina och håller länge.

      Depend gel iq (tror jag den heter?) verkar poppis. 499 kostar startkitet, färger får man köpa till.
      Funderar själv på att köpa när det kommer någon bra rabattkod på lyko?

        Jag kör på det. Tack för tips och svar!

    H. Theorin efter helgens öppet spår ”jag tar inte åt mig” ”hur kan vuxna människor sitta och mobbas på nätet” ”ni som skriver sådant måste själva må så jävla dåligt”. Jag mår hur bra som helst, är en helt vanlig Svensson 🙂 Men är väldigt bra på att läsa av människor samt är kritisk till saker som hon säger/gör. Dessutom är det så himla genomskinligt att hon tex vill att följarna ska starta en insamling osv så fattar att hon känner sig trängd när folk börjar se igenom det haha

      Exakt min tanke! Äntligen börjar fler se igenom henne.

      Hon är så obehaglig. Vem tar med sig en sifferballong till sitt dödfödda barns grav på dens ”födelsedag”? Förlåt men det börjar bli sjukt beteende nu och bara för att göra content.

        Tycker inte alls att det är konstigt i sig, men skulle nog inte lägga ut det på soc med.

        Håller med! Så himla konstigt… sen tycker jag det verkar som att hon har sån besatthet kring att det ska vara plus på gravtesten och att hon ska bli gravid, och att hon typ inte fattar att det sen innebär att man också får ett barn? Själva barnet känns typ sekundärt, för det är så mkt fokus på enbart graviditet och få plus bara. Så mycket som känns konstigt med henne. Men det kanske blir så när man inte fokuserar på något annat än just att bli gravid och bygger upp hela sitt liv kring det…

          Fast när du lever i den situationen så är graviditeten fokuset. Det är det som är närmast i tiden = det du kan ta in. Du vågar inte hoppas och tro på ett barn, hur sjukt det än låter för er som är lyckligt lottade att slippa genomlida ofrivillig barnlöshet i flera år.

          Själv levt i det kaoset i 7 år och är nu äntligen gravid i v 20. Trots att jag känner bebisen så kan jag ändå inte hoppas på att det går hela vägen än.

            Nä såklart, vi ”vanliga” kommer aldrig förstå hur det är för er som har svårt att få barn… Tror ni inte man kan känna sig rädd även fast man har lätt för att bli gravid? Jag är själv gravid i v 35, hade dessutom tur att bli gravid på första ägglossningen, men jag har också svårt ibland att föreställa mig att jag faktiskt ska bli mamma till en bebis, och oroar mig för att något ska hända nu precis innan förlossningen

              Självklart kan du det och det är fullt förståeligt. Den ena personens rädsla tar inte bort den andra personens rädsla eller trumfar den. Din oro är fullständigt normal, lycka till ❤️

              Jag svarade enbart på vad B skrev. Att bli besatt i den situationen är inte konstigt. Sen håller jag med det ni andra skriver om att många andra grejer hos Theorin är överdrivna/konstiga.

          Besattheten över att testa om man är gravid.. tar ett test på morgonen, som blir till tre test men ”ska testa igen ikväll för säkerhets skull”. Hjälp

            Vet som sagt inte hur man tänker kring sånt om man är fast i den där ”bubblan” men det verkar ju som att det var ganska många dagar kvar tills hon skulle få mens för det första, och är man ”normal” så väntar man väl med att börja testa tills man upptäcker att mensen är sen. Tänker jag! Eller om testen är negativa så är det ju så, det är negativt. Tror man inte på testresultatet kan man ju vänta in kroppen några dagar och testa sen igen om man nu måste det. Man kan inte tvinga fram ett positivt gravtest hur mycket man än vill. Behöver man kisa, vrida och vända och lysa med ficklampa på testet för att hitta ett streck så är det ju negativt liksom.

            Människor tycker det är spännande med test, hon får in flera hundra personer i sina lives när hon ska ”testa” något. Det har blivit hennes grej.

          gillar henne sååå mkt förut men det blev så besatt. och mkt samma. sova duscha jobba i sängen åka till rusta testa o testa testa

          behöver inte kroppen ro? och inte testa. låter som en så stor press o stress att testa hela tiden .
          önskar dem lycka till ett barn✨

        Precis! Och får det att låta som folk mobbar henne? Jag läste kommentarerna i efterhand och de flesta var sakliga och önskade henne all lycka osv. Ingen kommentar jag såg var elak. Måste ju vara ett trauma att förlora sitt barn men blir illa till mods av vissa bilder hon lägger upp. Posera vid en gravsten känns magstarkt för mig. Vet andra vanlisar som förlorat barn och de kan absolut lägga upp bilder på dekorationer vid graven som ”Nu har vi pyntat hos X, vi saknar dig” men inget poserande ?

      ”Kärleken vinner över hatet” osv. Det är inte ens haaat det handlar om ? förstår att hon känner sig trängd… extra roligt att hon kallar oss för tragiska människor som inte har något liv etc men vad har hon själv för liv då? Sover bort halva dagen och hänger på rusta/gekås.

        Haha exakt! ?

      Tycker att både hon och Fannidays beter sig lite märkligt. Jag förstår sorgen, har själv fått föda i v 22 pga skador på fostret. Jag firar dock inga årsdagar, har inga bilder osv osv. Det är bra att dom belyser ämnet ofrivillig barnlöshet men det börjar liksom bli business av det hela och det smakar väl lite surt kanske. Att profitera på sin olycka.

        Fannidays är så obehaglig! Hon är så sjukt medveten om att hon gör content på sitt dödfödda barn/foster och allt poserande när hon gråter på filmer/bilder är så fake. HT är mer blåst enligt mig och tycker hon inte fattar emellanåt vad hon faktiskt säger/skriver till skillnad från den där fanny. Hon vet exakt vad hon håller på med och det är att göra konstigt content på sin olycka. Hemskt

          Jag tror faktiskt inte det. F är jätterar. Däremot tror jag hon är väldigt traumatiserad av barnet som dog och om jag inte minns fel så är det väl för bara ett år sedan? Till skillnad från HT har hon ju faktiskt jobb och kräker inte ur sig samarbeten hela tiden. Nej jag tror bara hennes konto är ett sätt att bearbeta och dela sorgen med andra.

            Fast det är extremt att lägga ut bilder och videor på sig själv när man gråter, och skriva en sorglig text till och avsluta med ”gilla om du ser hur ledsen jag är” eller ”kommentera ☯️?? om du ser hur ledsen jag är” (överdriver nu men det kanske krävs för att förtydliga att det är ett sjukt beteende). Hur många gråtbilder/klipp måste man spela in för att tydligt visa hur mkt man gråter? Tar man nya bilder/klipp om man inte ser tillräckligt ledsen ut etc? Det spelar ingen roll om man är ”normal” annars, något stämmer uppenbarligen inte om man söker denna typ av bekräftelse av random främlingar på instagram.

            Ja de kan jag tänka mig, att hon är traumatiserad. Starkt av henne att jobba ändå och ändå försöka hålla en vardag tycker jag:)

        Jag har också förlorat två barn i v23 och v24 skulle aldrig få för mig att göra content på mina döda pojkar. De är alldeles för privat lägger inte ens upp de på min privata instagram.

          Beklagar verkligen det du vart med om!

            Tack ❤️

        Hade aldrig hört talas om fannidays men herrrregud vad skruvat!? Nån video där hon sätter sig på soffan och typ fejkskriker ut sin ångest. Och sen ”gilla om du känner igen dig”. Det är som en parodi ju.

        Jag kan inte föreställa mig hur det är att förlora ett barn i vecka 22 men blir provocerad av att hon och Hanna T får det att låta som att de förlorat typ en femåring. Det är olika sorters sorg, olika sorters lidande. Det går inte att jämföra. Jag mådde skit av mina missfall men skulle ju dö om något hände mitt barn.

          Dock kan du inte heller jämföra att blöda ut ett missfall i vecka 7-8 med att föda ut en död bebis i vecka 22 (eller 24 i Hannas fall).

            Fast det är väldigt stor skillnad på att ett levande barn dör och ett foster i v 20+. Tycker det var så obehagligt när jag såg att hon hade kommenterat en annan tjejs instagram vars 7 åriga barn precis gått bort, att hennes son väntar på henne i himlen och tar emot henne där. Vem skriver så?

              Jag såg också det och jag tyckte det var så jävla rubbat rent ut sagt.

              Hon kommenterar så på många konton. Det är otroligt osmakligt. Jag förstår att hon är ledsen, det klart det är ett trauma…. Men att på något sätt jämställa det med en 7 åring som dött och den sorgen. Bara nej.

            Nej, det är verkligen helt olika saker och det har jag all respekt och förståelse för. Men det betyder inte att det är samma sak att förlora en bebis i v22-24 som att förlora sitt levande barn. Det är helt olika saker.

              Tycker man ska vara extremt försiktig med att värdera sorg. Särskilt när det handlar om föräldrar som förlorar sina barn. Vem har rätt att bestämma vems sorg som är värst? Och vem som har störst rätt att sörja? Är det värre att förlora ett barn i en bilolycka? För att det sker oväntat? Mot att förlora ett barn efter lång tids sjukdom? Man skulle kunna jämföra detta i oändlighet men det känns bara osmakligt och fel. Låt folk sörja som de vill och behöver.

                Ingen har sagt något om att de inte får sörja som de vill? Jag står fast vid att det är skillnad på att foster dör i magen och att levande barn dör. Det är såklart extremt sorgligt oavsett.

                  Vad är vitsen med att poängtera det när någon uppenbarligen sörjer? Är du så där irl också? En vän som sörjer en bortgång men du ska minsann poängtera att det finns värre sorg?!

                    För att det är diskussionen här, just nu uppenbarligen?

          Fast det finns ingen ”sorgpolis” och vi bör undvika att döma andras sorg. Jag gick själv hos kurator efter mina missfall och skämdes någon gång för att jag var så ledsen. Hon sa att det inte spelar någon roll. Hon ser samma sorg och tårar hos de som varit gravida i 3 dagar som hos de som varit det i 39 veckor. Sorg är väldigt individuellt och vi hanterar alla svårigheter olika här i livet.

            Det var inte det jag menade, klart man får sörja som man vill och hantera den hur man vill (uppenbarligen, eftersom vissa gör content och tjänar pengar på den). Men det ÄR skillnad på att föda ett dött foster i v20+ och att ett levande barn dör. Oavsett situation så är det såklart väldigt sorgligt!

              Har du själv varit med om bägge eller gissar du bara nu?

              Sen är vi alla olika. Någon går in i en depression när en familjemedlem för, en annan tar sig igenom det ”enkelt”. Vi är olika, vi har olika erfarenheter och förutsättningar för att ta oss igenom sorg. Sluta jämföra och värdera.

                Är du allvarlig? Hur det känns i sorgeprocessen är upp till var och en, det säger jag ingenting om. Men att ett foster dör innan det ens har ett pers.nr och att en människa dör (oavsett ålder) är väldigt stor skillnad.

            Men alltså. Jag har också sörjt mina missfall, otroligt mycket. Jag blev deprimerad av att upprepade gånger förlora barnen i magen. Men det GÅR INTE att jämföra med att förlora ett levande barn. Jag säger inte att något är lättare än det andra, jag säger att det är olika sorters sorg. Man sörjer två skilda saker.

            Det är befängt att tro att ett missfall i vecka 8 är samma typ av sorg som att förlora en sjuåring. Tror man att det är det så är man galen. Sorry not sorry.

      Känner ofta lite sorg när jag går in på HT och FD:s konton. Måste vara fruktansvärt att vara fast i en ofrivillig barnlöshet. HT visade att hon gjort fem (!) graviditetstester igår. Tycker dock också att det är sjukt osmakligt att göra content på sitt döda barn. Det går att informera och upplysa om i hur det är att förlora ett barn på ett snyggare sätt.

      Håller också med om att det är lite provocerande att ingen av dem kan ta kritik. Tänker ex. på HT som ofta gör inlägg om ”hur slut hon är” eller ”att hon verkligen behöver akupunktur för återhämtning” när hennes veckor i princip ser ut som mina semesterveckor.. Ser bara sovmorgonar, soffhäng med YouTube och typ plock/städ hemma. Sånt som ”vi andra” får göra efter jobb/träning eller på helger.. Tycker personligen inte att detta är näthat, utan bara en objektiv kommentar av hennes vardag som hon själv väljer att lägga ut offentligt på sociala medier… Om hon anser att detta är näthat/mobbing förstår jag inte riktigt.

      (Vill dock förtydliga att jag självklart inte vet vad HT/FD får för privata meddelanden och tycker alla som vräker ut sig direkta hatkommentarer osv suger)

        Jag kan slå vad om en tusenlapp att HT aldrig får hat på DM eller dylikt.

        Håller helt med, det här testandet känns som en sjuk besatthet. Och att varje test ska bli content och förstoras upp som världens grej. Också alla bilder på graven, känns inte riktigt…bra. Mycket som skaver med hennes content

        Tycker också det är komiskt hur Hanna verkligen tror hon är en influencer. Eftersom allt hennes content handlar om barnlöshet och att försöka bli gravid, vad händer när hon väl lyckas? Vad ska hennes konto gå ut på då? Jag började följa henne efter att ha sett henne i den där dokumentärserien med Carina Berg men nu känns det som hon är helt besatt av att bli gravid och allt slöseri med testande. Hur hon först säger ”kommer inte testa mer nu förrän dag x” nästa story är två nya test liksom… man blir inte enklare gravid för att man testar femton ggr veckor innan beräknad mens liksom. De flesta normala människor testar sig först efter de märker att mensen är sen och tar typ ETT test?

    Jag håller på med olika handarbeten,gör ljus, syr lite och lite keramik, och har funderat öä att öppna Instagram-sida för det, men har någon nåt bra tips på namn? ??‍♀️ Är usel på namn!

      Vad kul. Hade också velat vara sådär kreativ. Vill gärna veta namnet på din sida sen ?

      oliviashandcraft
      avolivia
      madebyolivia
      oliviashantverk

      Mitt svar hamnade fel så försöker igen

      Olivias objects
      Olivia by hand
      Olivia skapar

    Jag har använt retinol ett bra tag nu och kör 1% ungefär fyra gånger i veckan. Det har så klart gett viss effekt men är sugen på att testa ännu mer potenta retinoider, dvs tretinoin. Hur får man tag på det när man bor i sverige och inte har grov acne? Finns det några utländska websidor där man kan få det på recept hemskickat? Är alltså enbart ute efter dess anti aging-egenskaper och jag har på sin höjd lite gamla acneärr men absolut inte i den grad som krävs för att få tretinoin utskrivet av hudläkare. Hur göra?

      Tror det tyvärr det ofts kan fastna i tullen om man köper på utländska sajter. Vet det finns att beställa på recept i USA, men då måste du ändå gå till ngn läkare här först. Själv köper jag ibland när jag är utomlands, men numer finns väldigt potenta retinoider med i princip samma effekt som tretinoin, men utan ngn ”down time”, tex Granactive retinoid, kolla in tex Trinny London.

      Jag har hört om folk som använt Dermatica (i UK) för att få tretinoin i Sverige, men vet inte om det var innan/under/efter Brexit och hur det fungerar då jag inte gjort det själv.

      Annars kanske gå till en privatklinik med hudläkare på plats? Finns flera som har det, har ingen specifik att rekommendera då jag inte testat själv. Det kan ju hända att de är okej med att skriva ut typ Differin (adapalen, också en slags retinoid som är mer potent än de som finns utan recept – men mildare än tretinoin) eller Anatac (tretinoin) trots att du inte har acne.

      Skrev ett svar, men fastnade i mod.

        Mitt svar med.

    Tankar om Lovisa barkman och hennes kille henric?

    Vart kommer alla pengar ifrån egentligen?

    Vad hände mellan henne och bea?

    Vad tycker ni om Alva sperle?

      Har undrat samma sak. Han ska ju också ha ett flexibelt jobb och det är därför de kunnat flytta till Paris.
      Tror ett av målen för henne med att flytta till Paris är att hon vill ha mer prestige fyllda sammarbeten. Inte basic bitch partners som na-kd, bubbleroom , lyko etc. Hon vill åt lyxmärkerna

        Henric har sedan som tonåring varit mycket duktig på poker och tjänat väldigt bra. Dock så vann han en tävling relativt nyligen och cashade ut extremt mycket pengar därav att dom levlat upp livstilen x 100000000. Undrar dock om LB är knepig? Hon verkar knappt umgås med sin familj eller vänner?

          Yes hon verkar lite speciell då hon byter ut vänner så fort jämt. Alva har hon idag och det pga att Alva alltid har velat bli influencer

    Någon som har ett barn med autism som kan berätta vad det var som gjorde att ni misstänkte att något var ”fel”? Några första tecken?

      Dåligt tal. Svår att få kontakt med, barnet var lite som i en bubbla. Reagerade inte alltid på sitt namn etc. Svårt att ta lätta instruktioner

      Det var tydligt att mitt barn var extra känsligt ända från födseln, men det var inte förrän hen började skolan som det verkligen inte gick längre.
      Tidiga tecken: svårt att lära sig dia, svårt att gå över till smakisar och fast föda, svårt för förändringar (var vi borta en kväll blev sömnen förstörd i en vecka), satt mest och tittade på när vi lekte, älskade att sortera klossar efter färg redan vid ett års ålder.

        Började inte heller säga riktiga ord förrän precis före tre års ålder utan pratade med gester och egenpåhittade ord eller ljud.

    Olivias objects
    Olivia by hand
    Olivia skapar

    ? ?

    Tre av mina arbetskamrater har skickat meddelanden till mig den här veckan där det i varje stod ungefär ”Hej! Det var inte igår, hur mår du?”

    Det känns som att någon (kanske min chef?) har sagt till dem att jag inte verkar må bra och har bett dem att nå ut till mig. Men det känns jättekonstigt och som att de vet något jag inte vet.

    Är det konstigt om jag frågar min chef vad det handlar om?

      Nej gör det! Tycker det verkar vara det mest vettiga av dig att göra.

      Jobbar du hemifrån eftersom de skriver och inte frågar på jobbet?

        Precis! Jobbar hemifrån.

          Ok. Har du märkt något mer? Eller har du gjort något annorlunda, om du tänker efter?

    Fler än jag därute som får uvi flera gånger per år? Psykiskt påfrestande att ständigt ha mental beredskap på en ny urinvägsinfektion men inte vet när.
    Finns det någon som har lyckats bli helt fri från uvi?
    Jag tycker jag gör allt som man ”ska”. Torkar bakåt, duschar före och efter sex, kissar efter sex. Smörjer med aco intimkräm. Tvättar med intimtvål. Äter tranbärstabletter och probiotika. Jag blir knäpp av dessa återkommande uvier.

      Japp, jag bytte pojkvän.. inte en enda UVI sedan dess! På riktigt alltså! Uvi-killen hade inte som hobby att tvätta sig kan man säga.

        Min pojkvän tvättar sig både före och efter, kanske är för renlig istället.

      Har inte uvi men ska man inte låta bli att använda produkter i underlivet över lag? Alltså inte smörja med kräm eller tvål utan bara skölja med vatten. Tänker att risken är större att bakterier kommer in i urinröret om man håller på där nere? Hoppas det löser sig för dig.

      Jag har haft så hela mitt liv, försvann när jag fick barn och då konstaterades det att jag har spänt bäcken, så tips att kolla upp din bäcken

        Precis så var det för mig med! Jag fick tillslut remiss till urolog då uvi testen började visa negativt men känslan av uvi besvärade mig jättemycket. Han konstaterade trångt bäcken och jag fick remiss till sjukgymnastik. Har inte haft känningar på över femton år nu. Och det där om trångt bäcken stämde verkligen, har inte lyckats föda ut någon av mina barn utan sugklocka och förlossning som pågått i över två dygn…

          Har fött två barn vaginalt utan sugklocka och då var det ingen som sa något om trångt bäcken. Men jag ska notera trångt bäcken och ta upp med läkare om jag får en tid med en vettig. Tack.

      Vet inte om du har spiral, men jag tog ut min kopparspiral och har aldrig fått det igen sen dess

        Har kopparspiral men den har jag haft i tio år och problemen med uvi började för cirka fem-sex år sedan.

          Jag hade kopparspiral i 7 år, de sista 4 åren hade jag urinvägsinfektion hela tiden kändes det som – man blir galen! Tog ut den och det var precis som en suck av lättnad i kroppen, alla spänningar i bäckenbotten släppte och urinvägsinfektionerna försvann helt. Hoppas att det löser sig för dig för jag vet hur jobbigt det är!

            Men gud vad skönt! Då kanske jag bör överväga att ta ut den. Måste kontakta barnmorskan snarast. Får jag fråga om du använder något annat preventivmedel istället?

      NEJJJJJ du gör inte alls som du ska:
      1. Viktigast: Sluta direkt tvätta med intimtvål!!! Ska du prompt smörja/tvåla med något så är olja bäst. Babyolja/olivolja/kokosolja – alla går bra. Ingen riktig gynekolog rekommenderar intimtvål, ja jag veeet att det står på förpackningen men det är för att folk vill tjäna pengar.
      2.Inte onödigt vatten (dusch) i vagina, i vulva ok men liksom inga mängder?
      3.sluta med intimkrämen.
      Allt ovan torkar ut och rubbar balansen helt.
      Förstår att det känns hopplöst med olika råd överallt men dessa ovan är verkligen verkligen något du måste sluta med.

      4. Sluta med tranbärstabletter. Ingen evidens alls för att det skulle hjälpa.

      Nästa steg är utredning hos vänlig specialistläkare i allmänmedicin. Antar du redan varit på VC med dina besvär flera ggr?

        Har klarat mig i ett år utan uvi trots intimtvål och kräm men jag hör ju hur ologiskt det är. För försöka bryta den vanan. Tror du aco imtimolja fungerar eller måste det vara babyolja/oliv/kokos?
        Var senast hos läkare för ett år sedan som sa att utredning inte var aktuellt. ?

          Nä vilken olja som helst ☺️ Annars bara vatten liksom i yttre delarna? Mer behövs inte. Är det ”ofräscht” eller extremdoftande ska man ju misstänka annat. Det är jättesvårt att bryta jag vet men försök!?

          Håller med ovan om spiral! Ut med den! Funkar prima som preventivmedel men tyvärr kan man absolut får fler uvis eller typ återkommande bakteriell vaginos.

          Förstår. Tyvärr står det då inte i journalen att du har haft uvi flera gånger senaste året, så nästa läkare kommer inte heller reagera…. Hade du kommit till mig med dina besvär hade vi nog haft den diskussion du har med mig/ de andra nu. (Bort med spiral, inte tvätta, kissa efter sex etc etc) Hade du kommit igen sen med ny uvi trots allt, så kan man ibland ibland diskutera långtidsprofylax med antibiotika. (Men oftast skickas man en vända till gyn först isf )

            Tack för att du tar dig tid att svara, det betyder mycket för mig.
            Har köpt babyolja från apoteket hjärta och smörjt två dagar nu efter dusch. Slängt kräm och tvål.

            Har tid på onsdag nästa vecka hos barnmorska för att diskutera andra preventivmedel och förhoppningsvis kunna ta ut spiralen då också.
            Har du några rekommendationer gällande preventivmedel för någon med urinvägsinfektioner?

            Hoppas på bra hjälp från vården denna gång.

      Min kompis hade det i flera år och hon fick till slut tid hos en urolog (?) som spolade rent hennes urinblåsa, det var tydligen nåt där inne som gjorde att det lätt skapades bakterier som blev till uvi.

        Tack, ska notera spolning om jag lyckas få träffa en vettig läkare.

      Har ett supertips! Hade uvi jätteofta förut. Nu, så fort jag börjar känna av det, tar jag en tablett som jag köper receptfritt på apoteket. Urinkur heter den tror jag! Skitbra är den!

        Ska kolla upp tack!

      Jag hade återkommande uvi i ett par år. Till slut åt jag penicillin efter varje samlag. 🙁 Men lösningen kom när jag bytte gynekolog och detta kommer låta så himla simpelt men jag har nu inte ätit penicillin på över ett år!
      1. Drick mycket vatten varje dag.
      2. Kissa innan OCH efter sex.
      3. Släng alla produkter för underlaget och köp ren vanlig babyolja. Den använder du en gång per dag för att tvätta dig där nere. INGA andra produkter!
      Så. 🙂 lycka till!

        Jag har lyckats hålla mig ett år utan uvi och antibiotika tills i måndags.
        Jag kissar före och efter sex.
        Har beställt aco intimolja, måste det vara babyolja?

    Vilken är den bästa appen för att lyssna på poddar? Apples är så dålig!! Börjar spela ansnitt jag redan lyssnat på i tid och otid.

      Jag tycker Spotify funkar bra till poddar, och upplever att de flesta poddar finns där.

      Nej gör det! Tycker det verkar vara det mest vettiga av dig att göra.

      Spotify

      internet explorer

    Ska bjuda ett gäng vänner på middag för första gången i helgen och har ingen aning vad jag ska laga- någon som har tips?
    Gärna vanlig mat och inte typ ostron och kaviar ?
    Gärna förrätt, småtugg, tilltugg osv också
    Tack! ?

      Tacos kanske? Med en hel del tillbehör. Det brukar vara nåt man tycker om av det som erbjuds tänker jag.

      Tilltugg går ju chips och lösgodis alltid hem.

        Varsågod för svaret. Tack så mycket

      Eller tacogratäng! Inte lika kladdigt ? småtugg:
      – lättsaltade chips på ett fat, klicka på creme fraiche, rödlök, lite rom och dill.
      -Tunnbrödsrulle med nån smaksatt färskost (och kanske rökt lax). Rulla ihop och skiva.
      -Skiva upp ölkorv.
      – mozzarellabollar

        Åh, chipsfat hade jag helt glömt bort-tack! ?

    Micke Gunnarssons svar på lördagens inlägg om sex och samlevnad. Han avslöjade hans skreva tänkande igen när det gäller män och kvinnor. Kan tycka att han har en poäng då det gäller skolan. Men sex. Absolut inte.

    Nån annan som läst det och reagerar? Såg några hade skrivit bättre svar till kvinnan än Micke. En kvinna undrade hur Micke tänkte där, men givetvis har hon inte fått något svar på det.

      Jag läste det och reagerade precis som du! Jag tycker Micke Gunnarsson blir mer och mer läskig. Han har verkligen tagit på sig rollen som självhjälpsguru, utan att ha någon adekvat utbildning i att vägleda andra. Jag reagerade även på inlägget häromdagen om att några i publiken hade tagit illa upp när han pratade om acceptans och intimitet för personal vid omsorgsboenden. Hans ”ursäkt” var mest skuldbeläggande på de som hade tagit illa upp. Jag får känslan av att han har tappat fotfästet och blåst upp sig själv till någon slags Jesusgestalt.

        Bra det var fler som reagerade. Hur kan man inte som medmänniska (som han ofta pratar om) säga ”Nej det är fasiken inte ok att tvinga till sig sex”.

        Håller med att han är lite obehaglig. Jag läste det med att några hade tagit illa upp, men som du skriver så gav han ingen ursäkt till det. Vad var det han hade sagt?

        Tycker han känns lite pervers emellanåt där han vill beskriva att han badar naken, eller vad han nu gjort naken. Hur det känns mot kroppen. Han känns lite kåt och gubbsjuk. Om jag får vara ärlig ?

        Ja han har tappat fotfästet och flummat iväg.

    Tacos kanske? Med en hel del tillbehör. Det brukar vara nåt man tycker om av det som erbjuds tänker jag.

    Tilltugg går ju chips och lösgodis alltid hem.

      Skulle ju som svar till L

    Har ni tips på flytande maskintvättmedel som doftar svagt och gott? Parfymfria tvättmedel tycker jag har en obehaglig kemisk lukt. Stickande och starkt är det jag helst vill undvika. Jag vill kunna handla i vanliga butiker, så inga exklusiva jättedyra varor helst.

      Grumme sjöbris gillar vi:)

        Grumme syren luktar också gott.

      Vi kör på grumme lindblomma, tycker den är rätt mild 🙂

    Har ni några turn offs som er partner gör? Jag blir så avtänd när min partner kör med tandtråd i soffan framför teven och när snarkningarna drar igång vid läggdags. Kan inte hjälpa det men kan bli så sjukt irriterad och kan absolut inte tänka mig något intimt för resten av dagen haha. Någon annan som känner samma?

      När sambon får för sig att det är okej att klippa naglarna någon annanstans än på toaletten ?

        va? jag klipper mina naglar överallt, eller snarare biter av

      Ja när han gör en ful min när jag smeker honom i ansiktet (varje gång!) och fuldansar i tid och otid…

      Euwh, kom genast att tänka på Amishmannen i ”Kingpin”?

    Jag undrar samma, varför skulle de annars posera sådär?

    Vore riktigt konstigt med tanke på att hon senast i måndags skrev att hon nog inte kommer skaffa fler barn. Att skriva nåt sånt sen hinta med bild nån dag senare är jätteologiskt i min hjärna

      Kan inte det vara en avledningsmanöver, eller är jag cynisk? Tänker att hon ju senaste gången tyckte det var så jobbigt med spekulationer…

        Varför skulle hon då lägga ut en sån här bild?

        Ja då ljög hon ju rätt ut så..

    Lite kul var det allt när kassören i matbutiken idag tvekade om hen skulle ta leg på mig eller inte. Jag är 32 år 🙂

      Får ganska ofta visa leg på systemet, är 34 ?

        Grattis till oss ??

      Var alltså för energidryck, glömde nämna ?

        Haha! Är 30 visserligen, men får också visa leg för det?

    VAD får dig att fundera på det?

    Skärp dig, hennes son har inte Downs syndrom

    Syns jättetydligt att sonen INTE har ds.

    Verkligen konstig bild att lägga ut annars.

      Vad är det som är konstigt med den? Har kollat men förstår inte. Han står med handen på hennes höft..?

      Vad är det du ser i bilden som ingen annan ser?

    Ville ha lite höstinspo, så kollade in lite olika IG konton och kom in på Fahrmans, där gör hon reklam för Head & Shoulders…På riktigt, är det nån som tror hon öht använder det schampot, om hon ens tvättar håret själv?(gör väl blow outs på salong)Fattar bara inte varför man väljer ett sånt samarbete när man dels skall vara influencer för bla mode för 40+ kvinnor och inte direkt är i behov av stålar. När Henke Lundqvist gjorde det var ju humor, men detta..

    Hon har ju sagt att hon bara vill ha ett barn

    Är det nån här som slutfört en diamantmålning? Vilket motiv? Blev resultatet bra?

      Japp! En trollslända, väldigt färgglatt. Minns inte mått men större än a4. Det blev rätt bra men inget jag hade ramat in och hängt upp kanske 🙂

    Va?!? Det ser du väl att han inte har!

    Har ni samma inredningssmak som era partners? Jag o min sambo har det till viss del men ibland visar han saker som han gillar som är…. liksom der fulaste jag sett. Fick en inredningsdetalj i present en gång som pliktskyldigt står framme men som jag tycker är fruktansvärt ful egentligen.

      Inte till 100%, finns en hel del jag hade velat ändra i lägenheten men som sambon inte håller med om och tvärtom….

      Samma här, delvis lika, delvis olika. Det jobbigaste med att bo ihop, att behöva kompromissa bort saker ?

    Om man ska försöka lära sig att tycka om gröt vilka är era bästa tips ☺️

      Av vilken anledning ska du lära dig äta något du inte gillar? Ät något annat nyttigt. Som du gillar.

      Hatar gröt men det mättar rätt bra. Så jag gör havregrynsgröt och slänger ner hallon och kanel under kokningen, lite mer havregryn och lite mindre vatten samt kokar inte så det blir en sörja, jag vill ha lite tuggmotstånd.
      Serverar med blåbär och en jävla massa mjölk samt ett STORT glas vatten så jag kan dricka efter varje tugga? brukar ta en halvtimme att äta en portion för mig, men jag blir mätt!

      Jag tycker att havregrynsgröt blir godare om man stavmixat grynen innan. Det blir en helt annan konsistens, lenare liksom.
      Kan med fördel smaksättas med kanel/sylt/jordnötssmör/mjölk/bär m.m,möjlifheterna är många.

      Bästa receptet: koka upp 1 dl steel cut oat med 4 dl vatten, salt och en dryg tesked kardemumma. Vispa i 1 dl havregryn och späd sedan med havremjölk, koka några minuter. Jag gillar ganska rinnig konsistens. Ät med frysta blåbär och mjölk!
      Har utgått från recept på Pom och Floras gröt, steel cut oat ger mer tuggig konsistens.

      Mosa en banan och blanda med smeten när den är klar sen lite kanel på det. Tar gröten till helt nya nivåer

    Varför säger man ens något sånt? Det är sjukt ointelligent.

    Hello! Vet inte hur man påbörjar en ny tråd här på bloggbevakning men jag är en självutnämnd idespruta (tänk nu helst inte på Joz) och skulle vilja veta mer om detta ämne eller skapa något eget. Har så mycket att säga ? Kan ge ett smakprov här.. Har någon satt sig in i True Crime – Chris Watts fallet mer än ytligt och fått besök av the ”Shadow people” alternativt även blivit spirutuellt attackerad?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.