Var är du om sex år?

Eller, var VAR du för sex år sedan?

En påhittad Ben Mitkus-karaktär frågar Ben Mitkus om han vill veta hur hans liv kommer se ut om sex år. 
En av sakerna den påhittade Ben Mitkus säger till Ben Mitkus är att han inte kommer dricka Clean Drink om sex år, vilket han inte är särskilt imponerad av.
Det fick mig att tänka på att Ben Mitkus faktiskt brukade vara ambassadör för Clean Drink och till och med fick ta fram en egen signatursmak 2019.
Det stod alltid flak med Clean hemma hos honom då, men det var faktiskt ett tag sedan jag såg någonting sådant på hans kanaler.

Hade påhittade Camilla sagt till faktiska Camilla – för sex år sedan – att jag och M skulle ha köpt ett stort hus i Saltsjö-Boo så hade jag inte trott henne.
Inte heller att jag skulle vara nykter alkoholist, men tänk så det kan bli.
Att jag skulle vara besatt av ”Diamond Painting” hade inte heller stått på sexårs-listan, men det är en av de mest avslappnande sakerna jag vet att pyssla med på kvällarna.

Är/gör/gör du inte saker som du bestämde dig för, för sex år sedan? Eller två? 
Har du haft någon typ av ”livsplan” som faktiskt blivit verklighet?

60 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag har nog aldrig haft någon plan i livet. Jag är av tron att det är meningslöst att planera livet för det går inte att planera ändå. För sex år sedan var jag nyexad ingenjör och sökte jobb land och rike runt. Idag har jag nyss disputerat, trots att det aldrig fanns med som något livsmål. Jag råkade bara hamna på den vägen.

    Samma med familj, för sex år sedan trodde jag att jag och min sambo lätt skulle kunna bilda familj så snart vi kände oss redo. Så blev det inte och nu vet jag inte om det alls kommer att bli några barn för mig. Ibland vill inte livet bli som man tänkt sig.

    Ska bli spännande att se vilken väg livet tagit om sex och år igen.

    För sex år sedan var jag nygift (snart även nyskild) och reste omkring i Indien och hade hoppat av/pausat juristprogrammet. Nu är jag i en stabil och lycklig relation med en annan man sedan fem år tillbaka och är junior domare. Har gått upp ett par klädstorlekar också, det skulle jag inte heller ha trott för sex år sedan.

    Älskar också diamond painting ?
    Mitt liv är sig ganska likt som för sex år sedan. 2016 köpte vi hus på landet och har fortsatt bygga vårt lilla liv här.
    ”It’s no bad thing to celebrate a simple life.”

    Säger som reels-ljudet: ”I thought I was gonna kill myself five years ago so I didn’t make a plan for my future”

      ❤️

    Blir alltid lite ledsen av att läsa sådant här. Jag är på en sämre plats idag än var jag var för sex år sedan ?

      Men det kommer 6 nya år ❤️

      Samma här. Är skild, samma gamla tråkiga jobb, sämre bostad, gillar, fetare, tröttare, mina söta barn är ilskna tonåringar

        Byta jobb?

    Synd att det inte kom ”du kommer kunna använda svenska språket korrekt som en vuxen person och inte låta som en 15-åring som försöker för mycket”

    För 6 år sedan vägde jag 12 kg mer än nu, hade precis slutat röka cannabis, hade ett sparkonto med kanske max 20 000 kr, var singel, hade få vänner och ogillade mig själv och mitt utseende.

    Nu tränar jag nästan dagligen, väntar barn med mitt livs kärlek, har styrt upp min ekonomi något enormt, ska snart flytta in i vårt hus för 18 mill och har flera nära vänner som jag älskar och har det askul med. Drömjobbet har också fallit på plats. Om jag skulle säga detta till 23 år gamla mig hade hon/jag fått schock ?

    Undrar hur livet är om 6 nya år!

      En fråga, varför är det viktigt för dig att nämna att huset ni skall flytta in i kostar 18 miljoner?

        Troligen är pengar och status viktiga framgångsfaktorer. Ganska sorgligt egentligen, men ack så vanligt.

          Eller så är det ett tecken för något annat. att gå från att inte ha ett sparkonto till att sex år senare kunna köpa ett dyrt hus är riktigt bra jobbat. Nej, pengar är inte allt men det är lätt att säga när man har dom.

            Ett sparkonto med 20 000 är väl inte samma som att inte ha ett sparkonto? 20 000 är mycket pengar.

              Inte om man har som mål att kunna köpa och bo i hus.

        Men är det verkligen konstigt att nämna i det här sammanhanget? Personen är väl stolt över att den gjort en förändring.

        För att jag för 6 år sedan hade 20 000 kr till mitt namn, jag tycker iallafall det är en ganska bra ekonomisk utveckling på 6 år och något jag aldri hade trott skulle vara möjligt! Precis som jag aldrig trodde att jag skulle ha ett barn på väg med någon som jag älskar och älskar mig, men det stack inte lika hårt i ögat? ? nejdå det kan kanske verka skrytigt men då kan man trösta sig med att vem ved vad som händer om 6 år, kanske jag är dumpad, ruinerad bag lady? Ska njuta medan det varar!

          Min kommentar handlade endast om att det är så typiskt att framgång ofta mäts i status (som i pengar). Och det tycker jag är lite sorgligt.

            Det var ju en sak av flera som anonym nämnde. Inte som att hon bara nämnde pengarna men det kanske stack lite extra av någon anledning.

              Ok så kan det absolut vara.

            Om du vann 18 miljoner, skulle det inte ändra ditt liv nog att du hade inkluderat det i en review över dina senaste 6 år? Nu vann jag inte utan har gjort både karriär och bostadskarriär, men det att ha den ekonomiska friheten för mig som är uppvuxen med en ensamstående psykiskt sjuk mamma på existensminimum utgör ett enormt lyft i livskvalitet och gör mitt liv så mycket lättare. Det är som natt och dag. Såklart är det en av de bättre sakerna i mitt liv, men det kommer varken före hälsan, sambon eller barnet som är på väg. Det är också mindre viktigt än mitt jobb som jag älskar. Men ändå viktigt.

            Om man tycker att pengar är så jäkla oviktigt kan man ju bara sluta gå till jobbet 40 timmar/veckan och se hur oviktigt det egentligen är ??‍♀️

              Det att göra bostadskarriär är i många fall så omoraliskt. Helt ok enligt mig om du tjänat pengarna själv. I många fall har det dock skett genom en utförsäljning av allmännyttan.

                På vilket sätt är det omoraliskt? Jag vet inte vad du tror jag har gjort, men det jag har gjort är att köpa ruckel/gamla förstörda kollektiv av privatpersoner, renoverat dom på min fritid och sålt i mycket finare skick.

                Det är så många som verkar tro att alla som har bra ekonomi är dåliga människor?

                  Här inne är god ekonomi = ytlig utan viktigare saker i livet än pengar och status plus omoraliska värderingar

      Vad är en schock?

        Det är förmodligen felstavning på chock.
        Man behöver inte fråga vad din kommentar är. Det är en härskarteknik för att trycka ner någon som glatt och stolt berättar om sina framgångar.

          Eller så förstod jag kanske bara inte. Det vet du ju faktiskt inte :):):):):):)

        Hahah ja sorry, jag skrev fel men du kanske innerst inne förstod vad jag menade

    För sex år sedan arbetade jag på en arbetsplats jag inte direkt trivdes på och alla mina utvecklingsförslag dissades direkt av chefen.

    Idag finns jag på en arbetsplats som jag älskar, är mycket uppskattad av min chef, får jobba med utveckling och min gamla arbetsplats har nu genomfört i princip alla de förändringar jag föreslog på min tid. ?

    Däremellan hann jag hamna på ett nytt jobb jag hatade, hade en djup familjekris och blev sjukskriven för utmattning innan jag för tre år sedan hamnade rätt.

      Och om sex år från idag hoppas jag att mina barn har flyttat hemifrån, att jag blivit färdig med min examen och att jag får jobba ännu mer med utveckling och föreläsningar. Hoppas också att jag och min man har mer tid för varandra och har tid/råd att resa lite mer.

    För sex år sedan var jag olycklig i en on/off relation med en otrogen, narcissistisk kille och pluggade sista året på universitetet. Nu har jag flyttat till en storstad i Europa, köpt en lägenhet för 30M med min pojkvän och jobbar som marknadschef för ett globalt företag. Det låter som om jag har det bättre nu men kan sakna att inte ha något ansvar från den tiden, leva snålt på CSN och bo själv i min lilla, lilla lägenhet. Inte tänka på stora beslut och stressa med när jag behöver bli gravid för att kunna få barn men skada karriären minst. Saknar också singellivet!! Alltså så kul att dejta på tinder och alla märkliga människor och situationer man fick uppleva som singel.

    Kan man få önska mer intressanta inlägg? Detta var så tråkigt så jag ångrar att jag slösade tid på det.

      Om sex år så…

      Vad vill du läsa om? Alltså inte drygt frågat utan undrar bara vad du tycker är mer intressant ?

      Men gnäll. Allt passar inte alla.

      hörde att tomtemor åkte på charter till sydpolen pingvin-inclusive

    Mitt liv blev inte som tänkt alls. Trodde jag ”bara” skulle ha ett barn, har två, trodde jag skulle leva livet ut med min man (han gick bort) och aldrig att jag skulle klara så mycket jag klarat.

    Tur att livet är i ständig rörelse för det kan ju vända åt båda håll…

      Beklagar sorgen ?

    2016 var året jag gjorde slut med mitt sexberoende ex. Jag var nere på botten på många plan, men har kämpat mig uppåt och fått utbildning, fast jobb efter många år som timvikarie. Bott på andra orter under så många år, men nu har jag flyttat hem igen och jag känner mig verkligen hemma. Jag trodde nog att jag skulle ha haft barn, men det gör inget, jag vet inte ens om jag vill ha barn. Jag har inte ens en pojkvän. Men jag trivs med mitt liv och jag är ändå nöjd över den utvecklingen jag gjort under 6 år.

    Jag är inte alls där jag hade hoppats vara yrkesmässigt för sex år sedan. Livet har kommit emellan med sjuka (nu avlidna) föräldrar och egen sjukdom. Sånt ställer allt på ända. Men jag tänker att livet förhoppningsvis blir bättre framöver!

      Jag med. Föräldrar döda och egen sjukdom. Hoppas på bättre år framöver. Men kan inte tänka så vad händer om några år. Drömmen är att leva i Spanien i värmen.

      Beklagar sorgen ?

    Herregud, för 6 år sedan var jag nyseparerad och levde livets glada dagar med dejter, vänner och fester.

    Nu bor jag på landet, är nykterist och har på grund av sjukdom fått acceptera att livsmålen inte alls blev av.

    Är jag lycklig? Nej. Är jag nöjd? Nej.
    Men det hade kunnat vara mycket sämre och det får man vara tacksam för.

    Om 6 nya år hoppas jag att jag hittat en partner, flyttat och fortfarande trivs på jobbet ?

    Det har hänt mycket dessa sex år för mig personligen, men jag är inte där jag vill vara. Men för sex år sen bodde jag hos mina föräldrar och hade ett ”så länge”-jobb. Var oskuld och mådde dåligt över det i hemlighet då jag var över 20.

    Idag har jag fortfarande ett ”så länge”-jobb, lär väl ha det i typ 2 år till om mina pluggplaner går som jag vill (distans så kan jobba samtidigt). Flyttade hemifrån för nästan precis sex år sen så jag har numera en egen lägenhet. Är heller inte oskuld längre så jag behöver inte dö orörd, haha, det var typ något jag var rädd för då?

    Dock har jag sjukt svårt att tänka sex år framåt nu. Det är svårt att tänka bara ett år framåt. Jag har så mycket jag vill göra, flytta till Stockholm t.ex, och prova på att bo i en mycket större stad än den jag bor i nu. Men allting känns bara som ouppnåeliga drömmar. Som att jag egentligen är dömd att vara en ”ingen”, säga ja tack och amen och vara nöjd med det jag har. Vara nöjd med mitt liv för att ”alla andra är ju nöjda med att leva här”.
    Jämför med kompisar, syskon, kusiner, släktingar överlag. Alla har hållit sig här omkring, ingen har karriär, alla är bara nöjda.

    Sorry för långt och totalt ointressant för alla andra, men ämnet togs upp och jag behövde få ur mina tankar som vuxit senaste tiden, tänkt väldigt mycket på detta faktiskt.

      Det är svårt att tänka ”större” när man inte riktigt har något att hänga det på. Typ om du kände någon som bodde i en större stad och hade gjort ungefär det du vill kanske det skulle vara lättare att föreställa sig. Jag får dock känslan av att du kommer att uppnå precis det du vill. Du är ganska ung förstår jag det som och har redan uppnått så himla mycket. Ju äldre och erfarnare man blir, desto lättare blir också grejer för att man har lite mer mod och vana att falla tillbaka på. Jag tror din önskan om att skapa något eget kommer att hjälpa och stötta dig i att lyckas. Lätt blir det kanske inte och periodvis kanske stegen du tar är så små att de nästan inte märks, men när du sedan ser tillbaka kommer du att inse hur långt du faktiskt kommit. Jag hejar på dig!

    Med den sjukdomen jag har så hoppas jag att jag fortfarande är med här på jorden om sex år.

      Det hoppas jag också att du är ?

    6 år sedan ljög jag för mig själv & idag ljuger jag fortfarande för mig själv. ?

    För 6 år sedan var jag sambo, småbarnsförälder, och förlovad bodde i min drömlägenhet. vantrivdes på jobbet o va osams med mina föräldrar . var inte särskilt lycklig pga sambos personlighet och åsikter och annat.

    idag ensamstående på heltid bor i en annan underbar lägenhet, har ett roligare jobb fina kollegor, trivs med livet, känner mig tillfreds har fin kontakt med föräldrar och är så glad att jag inte har sambon kvar i tillvaron. det tråkiga är att han valt att inte bryr sig om sina barn särskilt mycket. Men jag o barnen har det mysigt i ihop 🙂

    För sex år sedan var jag nykär i en ny spännande kille och bodde ensam i en lägenhet i Stockholm. Levde kravlöst singelliv. Nu sex år senare så har jag flyttat till en villa utanför stan med samme kille, förlovat oss, köpt bil, fått två barn och gett ut sex böcker! Helt otroligt vad mycket som har hänt på sex år. Om ytterligare sex år så kanske jag är skild och bor i en lägenhet i stan igen, vem vet.

    För 6 år sedan trodde jag att jag inte var bra nog, att jag inte dög. Jag hade samlat betygsdokument från gymnasiet. Jag var nyseparerad och arbetade som uska inom vården, jag älskade de människor jag tog hand om men blev ofta nedtryckt av vissa kollegor. Ni vet typen, de som jobbat för länge på en arbetsplats och är kroniskt negativa.

    Idag är jag tillsammans med en partner jag älskar, vi har fantastiska barn. Jag är medlem i mensa (något form utav intyg att jag faktiskt inte är så dum som jag tror?) Och jag studerar till läkare.

    Hade någon sagt det till mig för 6 år sedan hade jag blivit otroligt stolt över mig själv. Jag kanske borde vara det istället för att bara se mina tillkortakommanden.

    Ber för att jag ska vara nöjd med mitt liv och arbete om 6 år. Tar examen i vår och söker just nu efter praktikplats inom ramen för min utbildning. Befinner mig just nu i väntan på svar från arbetsgivare och tvivlar så mycket på mig själv och min egen förmåga. Trots att jag går en utbildning med mycket hög antagning och därtill har högsta betyg, tvivlar jag på om jag duger för att ens duga som praktikant. Har så mycket framtidsångest… Trivs inte alls på mitt ”vid-sidan-om-studierna”-arbete och varje dag jag går ditt känns som ett misslyckande eftersom jag ännu inte har ett ”riktigt” jobb inom branschen. Önskar så innerligt att jag kan vara stolt över mig själv om sex år.

    Åh vad jag hoppas att krisen är över om 6 år. Att vi kunnat bo kvar, haft okej levnadsstandard och att min oro och ångest är under kontroll.

    För 6 år sen låg jag inlagd på psyk för självmordsförsök. Jag hade gett upp livet. Ett ex som knarkade och jag hade även svår anorexi. Bodde i en lägenhet jag hatade.

    Idag bor jag större med ny partner, frisk från all psykisk ohälsa och gravid med vår dotter i vecka 22.

      Så fantastiskt!

    Materiellt och ekonomiskt lever jag betydligt bättre idag än för 6 år sedan. Bättre bostad, högskoleexamen, bra jobb med bra lön osv. 2 barn som växer och frodas.

    För 6 år sen levde vi i en sunkig lägenhet på små ekonomiska marginaler med 3 barn. Sen kom cancer och tog vår äldsta dotter ifrån jordelivet ?

      ❤️❤️❤️❤️

    Jag kanske är död om 6 år, därför gör jag inte planer, tar 1 dag i taget. Jag äter cellgifter nu mot cancer.

      ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.