Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 
Ps! Tjafsa mindre!
Föregående inlägg 
Får så dålig vibb av fridalund godagrejer, hon verkar ha lite mobbarfasoner och försöker framstå som cool och hipp med tanke på hur hon skriver
Hon är så sjukt störig. Riktig ”pick me” fast hon fangirlar influensers i stil med Sofia Wood istället för killar.
Never forget hennes sekundärkränkthet å woods vägnar för något typ underbara Clara skämtat om.
Ah ”röst-gate”!
Är så glad för att jag slutade följa Billgren/Wood/Bradford för ett par månader sedan.
Jag borde verkligen också göra det
Eller hur! Efter att ha lyssnat på veckans avsnitt av Surret om förfesten till mama-galan så var det som att alla tidigare varningssignaler nu blinkade som alla världens saftblandare!!
Vad sades då? /nyfiken
Håller helt med. Avföljde henne för ett tag sedan pga sjukt störig ton. Ångrar lite att jag har alla hennes böcker.
HUR kan Adelina få samarbeten med stora exklusiva företag som Soft Goat och Residus? Även Marielle får de?? Dom har under 10 000 följare
Merelle *
Vem är adelina?
adelinaadelina på instagram. Under 10000 följare och har såna samarbeten, hur???
De får väl inga hundra tusen som stora influencers, kanske bara tiotusen plus ett par plagg.
Kanske för att seriösa företag kollar efter nisch, bra content och trogna följare, inte antalet
Du har klagat på det här förut. Det är väl ingen här som vet.
Läste kommentarer på Facebook under artiklar om att Kajsa Bergqvist och hennes flickvän väntar barn. Hur kommer det sig att det 2022 ideligen ställs frågor (oftast från män) i stil med ”vem är pappan?” Samt en hel del andra trista trångsynta kommentarer. Jag är verkligen genuint undrande över hur det kan vara så provocerande hur andra väljer att leva sina liv.
Håller med bortsett från att de flesta trångsynta frågor skulle ställas av män. Vad gäller barn, familjebildning och livsstil tycker jag verkligen att kvinnor är i en (usel) division för sig.
Men jag förstår att man kan undra varför män ska uteslutas ur konstellationer? Det krävs ju trots allt en biologisk man och kvinna för att få barn.
Men varför skulle någon random person online ha rätt att veta vem som stått för sperman?
Nä det förstår jag att de inte har. Men det finns ju en pappa. ”Stått för sperman” är ju uttryck som vore väldigt provocerande om det vore ett ägg man talade om, så jag kan förstå varför en del män reagerar på att de revideras.
Ja donerar man ägg så är man inte heller mamma. Lika lite som någon som donerar sperma är pappa. Dvs inte alls.
Vad menar du att en spermadonator skulle ha för plats i barnets liv? Delad vårdnad?
Nej det finns inte en pappa. Det finns en man som har donerat sperma.
Det är exakt där åsikterna går isär och anledningen till att en del män kommenterar som de gör.
Men de männen donerar antagligen inte sperma så de behöver inte känna sig sekundärkränkta.
Det är inte en fråga om åsikt. Donerar du sperma (eller ägg) så blir du inte förälder. Det är fakta och reglerat i juridiken.
Då kanske de männen skulle läsa på lite kring vad spermadonation innebär i stället för att sitta i kommentarsfält och känna sig kränkta.
Det är inte en åsikt, det är ett faktum – en donator är inte en förälder.
Mycket beror ju på vad man läser in i termen. Juridiskt betraktas man inte som förälder, men genetiskt kan man förstås sägas vara det baserat på det omedelbara släktskap man delar genom arvsmassan. Samma ord kan alltså användas för att beskriva olika familjeband, de uppenbara är ju juridisk förälder, biologisk förälder samt genetisk förälder. Så beskrivs rollerna även i många juridiska texter, även om man valt andra uttryck i till exempel lagboken.
Ponera att en ett par blir bestulna på sina befraktade ägg, vilka de avsett starta en graviditet med. Dessa hamnar hos en äggbank. En annan kvinna, ovetande om äggens ursprung, blir gravid med dessa ägg, och är tillsammans med sin partner lyckliga över att snart få bli föräldrar. Efter födseln kidnappas barnet, hamnar på barnhem och adopteras sedermera av ett tredje par som då blir barnets juridiska föräldrar.
Exemplet ovan är ju på ”förklara så en femåring förstår”-nivå, men med det sagt så är inte gränserna för föräldraskap alltid självklara ur ett juridiskt perspektiv heller. Flera bestämmelser kring föräldraskap varierar kraftigt internationellt (reglering kring könscellsdonationer, surrogatmoderskap, slutna eller öppna adoptioner, olika former av partiella adoptioner förekommer, osv), vilket orsakar många både knepiga och känsliga problem som olika nationella rättsystem i konflikt med varandra och med internationell rätt inte alltid har några självklara verktyg för att lösa problemen med.
Mycket beror ju på vad man läser in i termen. Juridiskt betraktas man inte som förälder, men genetiskt kan man förstås sägas vara det baserat på det omedelbara släktskap man delar genom arvsmassan. Samma ord kan alltså användas för att beskriva olika familjeband, de uppenbara är ju juridisk förälder, biologisk förälder samt genetisk förälder. Så beskrivs rollerna även i många juridiska texter, även om man valt andra uttryck i till exempel lagboken.
Ponera att en ett par blir bestulna på sina befraktade ägg, vilka de avsett starta en graviditet med. Dessa hamnar hos en äggbank. En annan kvinna, ovetande om äggens ursprung, blir gravid med dessa ägg, och är tillsammans med sin partner lyckliga över att snart få bli föräldrar. Efter födseln kidnappas barnet, hamnar på barnhem och adopteras sedermera av ett tredje par som då blir barnets juridiska föräldrar.
Exemplet ovan är ju på ”förklara så en femåring förstår”-nivå, men med det sagt så är inte gränserna för föräldraskap alltid självklara ur ett juridiskt perspektiv heller. Flera bestämmelser kring föräldraskap varierar kraftigt internationellt (reglering kring könscellsdonationer, surrogatmoderskap, slutna eller öppna adoptioner, olika former av partiella adoptioner förekommer, osv), vilket orsakar många både knepiga och känsliga problem som olika nationella rättsystem i konflikt med varandra och med internationell rätt inte alltid har några självklara verktyg för att lösa problemen med.
Tror dessa män att donatorer inte önskar något mer än att vara pappa till barnen som blir till med deras sperma? Eller varför skulle dessa män vara kränkta för deras skull?
Är det? Jag tänker att det är ”står för äggen” man ser framför sig att man gör att om man väljer att donera ägg. Defintivt inte att man blir mamma. Och det är väl samma sak med folk som donterar sperma, det betraktar det knappast som att de blir fäder.
Om de reagerar så, då bör de inte donera sperma. Innan man gör det så bör man vara väl medveten om vad det innebär. Att ”revideras” är rätt så självklart.
Va? Går du runt och frågar människor som fått äggdonation eller spermiedonation var kvinnan/mannen är? DET vore väl provocerande om något.
Resonerar du så om ett heteropar tar hjälp av spermadonator? Att det är donatorn och inte mannen i familjen som är pappan? Eller om de behöver en äggdonator? Är det äggdonatorn som är mamman?
Män och kvinnor som väljer att vara donatorer signar inte upp sig för nåt föräldraskap. Man är donator, inget annat.
Definitionen av en donator är väl att han ”stått för sperman”? Gäller även äggdonatorer, de står för ägget. Eller låtsas du vara dum för att provocera?
Och vad har man i så fall rätt till om man donerar blod, stamceller, eller annat?
Vad menar du? Man har väl inte rätt till någonting. Superbra med folk som donerar både blod och stamceller men vad menar du att de skulle ha rätt till? Få veta vem som fått ta emot det? Den personens sjukdomshistoria och prognos?
Att välja att donera (oavsett blod, stamceller, könsceller) är ju något man gör frivilligt för att hjälpa andra. Inte för att få rättigheter som inte finns.
Tror det var hens poäng.
Så rätt ?? har man rätt till barnet om man donerar sperma eller ägg (vilket någon verkar vilja påstå) så kan man ju fråga sig vad man skulle ha rätt till om man tex donerar blod.
Fast hur tänker du nu? Det är ju isf en filosofisk fråga och inget du behöver diskutera med individer? Varför mannen ”ska” uteslutas i en helkvinnlig familjebildning är ju ganska uppenbart- han finns inte.
Ja men han är inte pappan. Han är donator. Och vem han är.. varför är det relevant?
Förstår faktiskt ingenting av din kommentar. Att två kvinnor som är kära väljer att leva tillsammans har väl ingenting med att utesluta män? Två män som vill leva tillsammans, utesluter de kvinnor då? Sen att man kan skaffa barn med hjälp av assisterad befruktning är inget nytt, såpass mycket biologi kan väl ändå folk?
Håller med dig. Lite som att jag skulle börja gå runt till alla par på stan och fråga varför de har uteslutit ”mig” ?
Haha eller hur! En väldigt komplex och omständlig familj man får skaffa sig om man ska se till att ingen utesluts.
Börjar faktiskt tro att 20:21 inte känner till assisterad befruktning.
Vad menar du? Vem är det som har uteslutits? Donatorn?
För trött för att sova, hur somnar man? Ligger efter med sömnen något så otroligt så det har gått över till att jag inte kan somna!
Skit I att försöka en stund, ät något gör något annat (medvetet som att ”nu ska jag se på tv, läsa en bok, diska) & testa sedan igen.
Kan tipsa om podden ”sova med Dan hörning”. Kanske somnar du inte av den men det gör jag ?
Haha åhh sova med Dan! Älskar det! Somnat också jämt..
Blir ni inte pigga av att lyssna? Haha
Podden Somna med Henrik hjälper mig varje natt – testa! ?
Jag har ett knep som ALLTID funkat. Oavsett om det är stress, barn eller typ koffein som förstör insomningen.
Musik, avslappning o så funkar inte för mig.
Men, jag tänder sänglampan o ligger vänd mot den ?? somnar fort!
Tror det har att göra med att hjärnan typ får kämpa med att stänga ute ljuset på nåt sätt.
Men. Funkar klockrent varje gång.
Sömntåget kommer allltid tillslut…
Eller John Blund för oss som tror?
Åh hur gick ”sagan” om John blund nu igen?
Har haft så när jag varit väldigt utmattad. Det är som att kroppen börjar gå på adrenalin eller något annat som gör en pigg för att piska på sig själv. Kroppen behöver lång nedvarvning för att komma till ro, alltså inte typ två timmar utan snarare typ åtta timmar. Brukar leda till minst en natt med dålig sömn innan jag är i fas igen.
Jag har märkt att om jag blundar far tankarna runt och jag får en massa minnesbilder, så ji stället har jag ögonen öppna (i ett mörkt sovrum). Det är sjukt tråkigt att titta på konturerna av möbler, gardiner etc. Efter en liten stund kan jag inte hålla ögonen öppna. Natti, natti!
När jag också haft det svårt med sömnen och legat ”back” i antal timmar går jag och lägger mig så tidigt som möjligt. Även fast jag inte fysiskt sover så känner jag mig ändå tillräckligt avslappnad för att kroppen ska somna, eller ja iallafall vila, och det brukar jag se som något positivt. Till slut somnar man, dessvärre sover man ofta för länge och mår sämre av det.. Eller ja, kanske inte man utan snarare jag.
Har inte lyssnat. Men barnen är ju såpass stora (den äldsta väl myndig till och med?) att de borde få bestämma själva. Tror knappast att hon bevakar varje steg de tar.
Det är inte riktigt så enkelt. Lyssna på podden. Det kallas parentalt alienationssyndrom PAS, när den ena föräldern stängs ute.
Fast vi vet ingenting! Var själv ett sådant barn där min mamma skyddade mig från andra föräldern långt upp i tonåren. På mitt önskemål! Jag tänker inte redogöra varför vare sig för er, grannar, vänner eller andra som säkert fann sig frågande. Men det fanns skäl! Och självklart tyckte andra föräldern att den var heeeelt oskyldig och det bara var mammas fel.
Tips på podcasts i stil med spöktimmen och creepypodden? Inget fan av spökhistorierna men gillar avsnitten med verkliga händelser!
Nära ögat! En true crime podd för mesar 🙂
Haha hur då för mesar? Lämnar ute det läskigaste eller väljer mesigare fall?
Kidnappningspodden 🙂
Rysarpodden!
Jakten på mördaren ??
Har lyssnat på den, men tycker att ljudet är så konstigt. Kanske tänker på fel pod nu, men om det är den jag tänker på så har de en jättetyst och konstig berättarröst där man får höja högst för att höra och sen låter de äntligen normala när de pratar lite löst runt fallen.
Jasså? Skumt. Jag har inga problem med ljudet på den podden och jag gillar hennes berättarröst 🙂
Bra fråga, jag vill också ha mycket true crime, men utan programledarnas (eller vad det kallas) småprat och personliga berättelser. Alltså bara ett riktigt spännande fall utan allt tjöt!
Case File. Visserligen på engelska men bara fallen rakt upp och ner. Mycket bra.
Casefile
They walk among us
Söndagsmysteriet!
Nu är det så att jag hittar inga bra filmer att kolla på om kvällarna, så har ni något tips på en bra serier på netflix eller SF Anytime?
Vilken genre?
Äventyr serier
Lupin är en väldigt bra serie tycker jag!
Tack för tipset, den kommer jag att se på.
Den deppigaste hösten typ någonsin ? Hösten 2020 var inte närheten i så deppig som denna .
Håller med, brukar sällan känna depp men nu är det verkligen påtagligt.
Hösten 2020 var en bra höst för mig? den här har varit sämre. Heartbroken sen början av september och har bara försökt bita ihop och vänta på att det ska svalna. Men jag känner fortfarande alldeles för mycket för honom och är inte ens intresserad av nya killar.
Varför?
Ja verkligen!! Hr varit så himla ledsen senaste veckorna. Nu ska jag åka utomlands i helger och hoppas lite sol och värme vänder denna deppighet något.
Exakt så ! Jag har också varit så ..Ledsen!? Brukar sällan vara ledsen, mest stressad eller lite ångest. Men denna höst känns så ledsamt haha.
Och guud vad underbart med utlandsresa nu ?
Jag instämmer. Vill hitta på massor med saker men sitter hemma och trycker för jag har inte råd och måste spara pengar. Tråk-höst 🙁
Men ja! Känner precis samma. Insåg häromdagen att det troligen är för att jag har tappat min träningsrutin, en gång i veckan räcker inte för mig. Nästa veckas mål är att öka träningsfrekvensen och förhoppningsvis känner man sig mindre deppig!
Min höst är hittills toppen och mycket bättre än höstar brukar.
Hej,
Någon som kan förklara lite mer vad förtidsarv innebär? Kan man få del av fastighet i förtid? Har läst lite om det men förstår inte exakt hur det funkar. Behöver den som äger huset belåna/pantsätta den delen om de fortf bor kvar eller hur går det till för att de ska överlåta det till arvingen?
Det kan väl ske genom gåvobrev eller om det finns något liknande dokument för förtidsarv. Behöver inte belåna utan ger bort en del och sen skicka in till lantmäteriet hur stor del som har överlåtits.
Ok tack för svar, vad är syftet med att man gör detta i förtid då?
Om exempelvis en förälder skänker sitt boende till ett av tre barn, men utan att ge barnet förfoganderätt över boendet (föräldern bor kvar) så är det troligt att det vid en prövning skulle betraktas som ett försök att kringgå arvsreglerna varför ett gåvobrev eventuellt skulle kunna bedömas vara utan verkan. Det barn som fått boendet behöver då antingen köpa ut de andra eller sälja boendet och dela på vinsten (så till vida att föräldern inte lämnat efter sig en så stor förmögenhet att skillnaden kan utjämnas genom andra medel).
Förtidsarv är inte en särskild sak i sig. Det är ingen skillnad på förtidsarv och gåva – så länge den som ger gåvan lever. Det är när den som gett gåvan dör som det blir relevant om det var ett förtidsarv eller inte.
Alla gåvor som en förälder ger till sitt barn är förtidsarv – oavsett vad det är – så länge föräldern inte skriver i gåvobrev eller testamente att det INTE ska vara ett förtidsarv.
Försökte lyssna på poddserien sviten men bara kommit ett avsnitt. Så dåligt spelat av ungefär alla som gör roller. Är den värd att fortsätta lyssna på? Tar den sig?
Ja lite styltig men ändå lyssnarvärd och spännande tyckte jag.
Hmm kanske ger den ett avsnitt till då
Vad äter ni för snacks ikväll?
Här vart det charkbricka till middag, och snart blir det lite ostbågar och iskall cola zero.
Toblerone och avslagen julmust (då är den som godast också!)
Flötig hamburgare med pommes, jättevarm cola zero (den låg på den jättevarma hamburgare i påsen när jag fick den) och nu lösgodis.
Kommer gå typ 30k steg imorgon så tänker att det inte gör så mycket med en skräpmatsdag
Orkar inte ta mig till affären så får bli frusen mango och ananas, helt ok ändå.
Glass med strössel till treåringen, chips med smaken brynt smör och chili till mig.
Tre kanelbullar
Rödvin, salami, brieost, rostat bröd, kaffe, choklad och Ahlgrens bilar.
Nu helt däckad i soffan ? tog min fjärde covidspruta idag också så det kanske har hjälpt till lite…
Polly (den röda påsen), zoo, frukttoppar, loka crush jordgubb! Sambon är chipsmänniska och kör Estrella BBQ.
Tips på era absoluta favoritböcker! Har fastnat för svenska romaner. Läst en del Mia Herngren, Maria Maunsbach på sista tiden och älskar! Alla genrer är välkomna, jag vill vidga mina bokvyer!
Kanske inte favorit men du måste läsa ”Där kräftorna sjunger”
Insåg nu att det var svenska romaner du sökte..
Nejdå! Alla tips är välkomna!!
Räkna hjärtslag!
Åh, älskar den!!! Väntar på att andra boken ska släppas i pocket 🙂
Sara Lövestam Monikaböcker
Är väl egentligen barn/ungdom men jag älskar Maria gripes böcker.
Samma här! Läser just nu om ”Tordyveln flyger i skymningen” och vill inte att den ska ta slut…
Åh det är hennes absolut bästa tycker jag. Själv läste jag nyss om Agnes Cecilia. Lika bra som första gången jag läste den!
Kul! Ska köpa den också tänkte jag och läsa. Läste den som barn/ungdom så ser fram emot att läsa den igen.
Jag tycker ”årstidssviten” av Jenny Fagerlund är rätt mysiga böcker. Lättsamma.
Det är fem fristående delar så det är ingen serie.
Dom heter Början på något nytt, mitt hemliga liv, ett litet steg på vägen, 24 goda gärningar och med hälsning från Båstad.
Kokain av Pascal Engman. Bästa jag läst på länge!!!! Det
Den är så jäkla bra och den bästa av hans böcker ??
Halva Malmö består av killar som dumpat mig med Amanda Romare tyckte jag var sjukt rolig och annorlunda skriven, tips!
Jaaaa den älskade jag!
Egenmäktigt förfarande ❤️❤️
Gurka och dipp men är egentligen sugen på chips men orkade inte gå till affären. Och julebrus. Typ den norska motsvarigheten till svensk julmust
Låter som en fantastiskt bra bok! ?
Fredrik Backmans serie Björnstad. Sjukt bra! Aldrig gråtit så mycket till en bok förut.
Jag gillade Elena Ferrantes bokserie som började med ”Min fantastiska väninna”. Även Maja Lundes böcker som ”Blå” och ”Binas historia” är bra.
Om man vill ha något lite annorlunda rekommenderar jag att läsa något av John Ajvide Lindqvist, exempelvis ”Hanteringen av de odöda” eller hans mest kända ”Låt den rätte komma in”.
Gentlemen av Klas Östergren! En klassiker
Trion av Johanna Hedman och samlade verk av Lydia Sandgren:)
+ (dock amerikansk författare) allt jag fått lära mig av Tara Westover
Om du uppskattar deckare så lägger jag ett varmt ord för Mikaela Bley. Jag har tyvärr inte hunnit läsa hennes senaste, men hennes tidigare böcker är jättebra och jag tycker att hon är lite underskattad i ”litteratur-Sverige” ?
Tipsar om Marcus Jarls ”Dina färger var blå”. Fantastisk bok!
Tove Janssons ”Pappan och havet”
Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall samt Maken av Gun-Britt Sundström!
Rosengädda serien. Älskar.
Triggervarning
Jag är så himla trött på mitt utseende och planerar att göra en stor förändring. Gå ner i vikt kanske 7-8kg, spara ut håret och klippa något helt annat än den page jag haft nu i fem år. Köpa en ny garderob. Jag har lagt upp planen, köpt intermittent fasting appen som på ett hälsosamt sätt ska hjälpa mig nå målet (obs jag har alltså lite övervikt) . Är så taggad och redo. Vill verkligen känna mig helt annorlunda än jag gör idag. Är det någon annan som har gjort något liknande?
Jag har! O håller på! Det är underbart! Har dock 10 kg kvar innan jag är nöjd med vikten (har gått ner ca 15 kg hittills) men då ska det firas med en ny garderob och en rejäl utrensning av det gamla ?
Jag med. Slutat med godis m m o varit utan en månad. Rensar garderoben. Ska fixa håret och nya glasögon. Skönast är att rensa hemma. ?
Är det känslan av något annorlunda du vill åt så behöver du jobba djupare än bara ditt utseende.
Jag har kommit fram till att det är en mestadels ytlig förvandling jag vill åt som en krydda i vardagen? Men tänker att det är ju hälsosamt att äta nyttigt och vara gladare så man får ju även en effekt på djupet?
Du avslutar meningar med frågetecken, är det osäkerhet eller medvetet? Det låter snarare som att du inte är nöjd med dig själv (kan ha påpekats av personer du känner/yttre faktorer uttalat eller genom normer) och du vill göra en stor förändring för bekräftelse som du inte har fått genom hur du ser ut/är just nu.
Nej jag är säker, bollar tankarna med er bara.
Det är faktiskt inte alls säkert
Jag gör något liknande nu. Beställt torrborste, börjat med kollagen, tränar mer, ska ner typ 8-9kg, äter väldigt lite kolhydrater mm
Lycka till!!
Tack! Lycka till du med!
Jag! Jag är inte överviktig men har börjat träna, äta bättre och mindre portioner och har som mål att gå ner ca 8 kg + ”tighta till” kroppen. Har även börjat med LPG som hjälp på vägen och för att förhoppningsvis få bort lite celluliter och andra ojämnheter. Vill också köpa mycket nya kläder, göra om håret osv – ja helt enkelt en stor förändring! Trött på att känna mig ful och obekväm i mig själv
Känner precis så som du beskriver det! Önskar dig all lycka till på vägen.
Samma här! Jag gjorde en resa neråt hösten 2020 och det gick kanonbra och jag mådde hur bra som helst! Sen skadade jag mig väldigt illa och nu är jag typ uppe där jag började igen.
Såg mig själv på en tv-bild ish förut och jag skäms typ för att jag såg så stor ut och jag kände mig ful. Förnyelse behövs helst igår.
Ännu värre när jag beställde nya glasögon förra veckan. Runda. Alltså. Vad tänkte jag med.
Mvh Bollen
Haha du är ju rolig ju! ❤️ Säkert snygg som du också, men förstår vad du menar exakt!
Haha det värsta är att jag liksom precis hittat tillbaka till mig själv rent klädstilsmässigt och jag kände mig snygg. Såg mig i spegeln innan jag begav mig iväg, kände mig fin. Jag vet att jag behöver gå ner lite för att må som allra bäst, men allt bara dog när jag såg mig på bild??
Den där känslan du beskriver när man ser sig själv och är nöjd, den är liksom kärnan och målet. Oavsett vad andra tycker. Man liksom matchar utsidan med hur man ser sig själv på insidan.
Runda glasögon är ju så snyggt!!
Natos ordf Jensen har de snyggaste, båglösa & han ser riktigt smart ut i dom.
Jens Stoltenberg?
Skitsnyggt! Och jag har runda solglasögon sen förra gången jag skaffade glasögon. De älskar jag. Men jag har väldigt svårt att se mig själv i runda glasögon, haha. Men vem vet, det kanske gör mig till en 10p?
Härligt för dig. Jag gjorde samma för ca 20 år sedan, bestämde mig bara, för att tappa extrakilona och känna mig fräschare. Jag är så glad att jag bestämde mig. Har nu varit en ”snyggare” person i 20 år och jag måste säga att livet är bättre, på ett ytligt plan men även hälsomässigt.
Jag gick inte ner så många kilo, ungefär 12 kg skulle jag säga, men det gjorde stor skillnad.
Hur gjorde du för att hålla kvar den vikten? Tycker att även när jag gått ner långsamt och hälsosamt så smyger sig kroppen tillbaka till dedär extrakilona sen ändå…
Jag behåller bara samma livsstil.
Vilket egentligen är den livsstil jag trivs bäst med = mer fokus på aktiviteter och händelser än annat. Mat ska vara god och vällagad, jag äter inte bara för att stoppa i mig något utan unnar mig god och nyttig mat.
Låter så enkelt. Men jag tycker liksom att en najs hamburgare från Phil’s, en riktigt ostig pizza, en kladdig lasagne, etc också är väldigt god mat…
Tycker du om mer clean mat också? Jag känner igen mig i att gilla alla de där maträtterna du räknar upp men jag är smal och äter mer ren kost än lasagne och pizza. Jag har märkt att om jag äter onyttiga saker så börjar kroppen kräva bara sån typ av mat. Kan äta kladdig comfortfood någon gång ibland men ofta vill jag ha exakt samma kladd dagen efter då. Håller man sig borta är det som att man vänjer både sina smaklökar och sitt system så man börjar föredra den rena maten.
Ja grejen är att jag älskr nyttig mat och är duktig på matlagning. Men jag älskar allt – och ett liv utan att varva med lasagne, carbonara, pizza och sånt skulle inte kännas till fullo ? men jag äter också mycket nyttiga rätter med bönor, linser, rotfrukter, grönsaker, etc.
Jag kan ha perioder, tex ett par månder, då jag bestämmer mig för att ha en hälsoperiod och bara äta dedär nyttiga rätterna, med få undantag. Då går jag direkt ner dedär extrakilona och känner mig snygg och stark. Men sen vill jag ju ta tillbaka dedär goda rätterna också (som oxå resten av min familj vill ha) och då som sagt smyger sig vikten på igen. Inte så att jag går från nyttig till att äta kebabrulle varje dag och går upp på två veckor, utan det tar ju ett tag liksom. Men ändå. Fattar inte hur det går ihop för jag känner så många smala personer som äter mängder med lasagne och hamburgare…
Lite sent svar men hoppas du ser.
Jag känner igen mig i det du skriver, älskar clean mat men jag kan absolut inte utesluta pasta, burgare osv.
Min lösning är att hålla koll på kalorierna. Vill jag äta pizza så äter jag mindre kalorier dagen efter tex.
(Räkna kalorier är inte för alla, det kan bli maniskt. Men det är ett toppen sätt att hålla koll)
Jag har även insett att jag måste få i mig god mat varje dag, älskar mackor till frukost, nån varm krämig rätt till lunch, nåt mellis som inte bara är kvarg..
Ett tips är att följa Zack.chug på Instagram. Han lagar massa roliga rätter som är kalorisnåla men helt otroligt goda. Butter chicken, Mac and cheese, burgare, sticky chicken.
Om jag får äta sån mat så blir det lätt att inte falla tillbaka och käka snabbmat.
Sen gör jag även proteinbrownies på proteinpulver med chokladsmak, ägg, banan och kakao. En sån bit till mellis och jag cravear inte godis lika mycket.
Hoppas det här kan vara inspiration till att kunna äta gott utan att få i sig allt onödigt fett ?
Tack för ditt utförliga och peppande svar! Fint av dig!
Jag också! Har börjat promenera och träna till lite youtubevideor, tänker även börja gå på gym nu när det blir kallare. Lagt om kosten, undviker i största möjliga mån sötsaker och snabba kolhydrater men fokuserar främst på mängderna. Tänker också gradvis förnya min garderob, i takt med att jag kommer i mindre storlekar investerar jag i dyrare och käckare plagg. Tidigare har jag inte hållit på så mycket med smink, men nu lägger jag lättare vardagsmakeup och ser dessutom till att använda mer smycken fastän det bara är ”tråkig grå vardag”. Tagit tag i min problemhy också, det tror jag kommer göra enorm skillnad för såväl mitt utseende som mitt självförtroende. Försöker på den fronten bli mer utåtriktad, spontan och initiativtagande, har börjat märka att jag får tillbaka den energin också vilket känns underbart. Framöver vill jag göra något med mitt hår också, kanske ljusa upp det och klippa/styla det, men väntar tills jag blivit lite snyggare. Sen försöker jag dra ner på skärmtid och sociala medier, har fått upp intresset för böcker igen vilket är riktigt roligt. Ser fram emot att djupdyka i en massa litteratur och utveckla såväl mitt ordförråd som min utblick på världen. Är också väldigt taggad på alla dessa förändringar jag har framför mig! Kul att läsa att andra är inne på samma spår.
Kul och inspirerande kommentar av dig. 🙂 Känner igen mig i detaljerna och tänket! Man blir peppad av framtiden och känslan att det är möjligt. Det ligger i mina händer liksom.
Lycka till!
Jag tror inte att det fungerar så, tyvärr. Acceptansen måste komma inifrån.
Jag och min man hr bestämt oss för att sluta med preventivmedel för att försöka bli gravida. Hur tar man bort besattheten och hur låter man bli att tänka på det HELA tiden? Är så rädd att jag bara ska vänta på plusset hela tiden. Har dessutom flera vänner och en syster som precis fått barn eller är gravida. Kan liksom inte tänka på annat men vill så gärna ”inte tänka på det ” och bara låta det hända när det händer (om det händer) .
Det är nog svårt att inte bli besatt tyvärr. Det blir några jobbiga månader om man inte blir gravid direkt. Men desto härligare känsla när man plussar sen ?
Tack för denna positiva kommentar! Gav mig hopp, för att jag och min kille också precis börjat försöka och jag är liiivrädd för att det ska ta lång tid. Känner mig som en galen person som köper ”ultra tidigt graviditetstest” på äl+7 :’)
Samma här!
<3 vad roligt att ni bestämt er!
Har tyvärr inget förslag för jag var precis likadan när jag slutade med preventivmedel, kunde inte tänka på annat de månader vi försökte. Men vill bara säga att det är vanligt att det blir så när man verkligen vill, alltså att man ej kan tänka på annat och månaderna går sååååååå långsamt… Den enda glädje jag kan skänka är att när det väl går sen så är den där perioden bara en liten parantes, och man minns knappt hur dåligt man mådde.
Önskar er ALL lycka till! Hoppas det tar sig snabbt ❤️
Vi gjorde så, tänkte bara att det händer när det händer, vi orkade inte stressa då och blev gravida inom 2 månader. Men kan tänka att man också kan gå in i det och stressa och få det till hela sin värld.. men försöka tänka positivt, mysa lite extra typ 4 dagar innan ÄL och 4 dagar efter ÄL, försök få lite romantik med osv ?
Och all lycka till er! ?
Det är svårt. Har själv varit där och när jag väl ställt in mig på att jag ville ha barn så var det omöjligt att inte tänka på det mest hela tiden. Jag lät det ta den plats det gjorde, accepterade att det var så jag kände. Däremot försökte jag också se till att inte sätta saker på paus förnyat ”jag kanske blir gravid snart” Utan planerade in det jag ville även om det var planer långt fram i tiden. Hjälpte mig lite iaf.
Lycka till!! Största beslutet i livet!
Hmm kanske försök tänka på att det inte är något du kan påverka så mycket ändå? Så klart ha koll på cykeln, men resten är bara ett lotteri. För vissa tar det några få veckor att bli gravid och för andra flera år (trots inga hälsoproblem), så att hysteriskt ta gravtester och böla när mensen kommer gör ingen skillnad utan du kommer bara må sämre. Jag var ”besatt” av det ett tag. Men upplevde bara nackdelar! Sexet kändes stressat och påtvingat, livet kändes som en enda lång seg måndag… Nej jag låter det vara nu. Det som händer det händer. Men jag har haft flera missfall så kanske är det därför det inte bara känns trist när mensen kommer? Ingen graviditet betyder ju för mig även inget missfall vilket är skönt på sitt sätt…
Försök att ha i åtanke att det kan ta upp till ett år att kunna bli gravid. Med första var jag sån som skulle pricka in varje ägglossning vecka och det tog mig hela 6 månader att bli gravid. Med andra graviditeten tog det ca 3 månader varav tredje månaden bestämde jag att inte ha koll på ägglossningen alls, vi tänkte inte ens på när jag hade ägglossning utan vi bestämde att det fick bli när det blir. Detta är alltså hur det gick för mig men Försök ha tålamod bara!
Oj, hela 6 månader..
Tror det i genomsnitt tar ett halvår för par som aktivt försöker att lyckas, så 6 månader är egentligen standard och man kan således betraktas ha haft tur ändå som inte hade det svårare än genomsnittet. 8 av 10 blir gravida inom ett år.
Är fritidslärare men lärarna på min skola behandlar oss så jävla dåligt
Kan tänka mig.
Lärare är långt ifrån trevliga alla gånger.
Har själv jobbat som skolsköterska och var många ggr chockad av hur man bemötte varandra, elevet och föräldrar…
Vi vet ingenting om vad som pågår, eller vilka skäl hon anser sig ha för att göra så. Kanske låta detta vara för barnens skull om inte annat.
Det är ju för barnens skull som han kämpar mot myndigheterna.
Och hon tycker antagligen att hon gör det för barnens skull också.
Det var nog inte att han kämpade mot myndigheter som ifrågasattes, utan om man som utomstående ska ta upp ämnet när de rör så svårt att få höra bilden i såna här fall.
Ungefär så svarar myndigheterna också. En fruktansvärd situation för föräldern som blir utestängd och barnen som växer upp utan sin pappa. Men jag ska sluta kommentera nu så att barnen lämnas ifred.
Bra
Förstår inte riktigt vad du menar, jag tycker såklart myndigheter ska utreda vad som är bäst för barn och stötta att barn får kontakt med båda sina föräldrar.
Men däremot tycker jag inte man ska nagelfara kändisars vårdnadstvister i skavllerbloggar. Skvaller loggar och myndighet har liksom lite olika funktioner.
Om det bara handlade om barnen varför tjafsade han då i media om efternamnet? Att kvinnor behåller efternamn efter skilsmässa på grund av barn och att det är inarbetat är det vanligaste i Sverige.
Varför skulle det handla om samma sak? Efternamn och att få träffa sina barn är två helt olika saker.
Vad jag menar är att han signalerar inte att han är en snäll pappa som helt stängts ute. Han verkar hetsig och som att skulle kunna tendera att gå efter en mamma i offentlighetens ljus över skitsaker. Oavsett hur det påverkar barnen.
Rant:
Jag tycker Alexandra N har sån dubbelmoral när hon alltid uttalat sig starkt om ”svensk kränkthet” och beklagar sig över allt och annat, men så fort det inte går hennes väg är det alltid alla andra som är problemet. Jag tror inte hon har fel i att branschen är ”toxic” men hon krockar ju konstant med människor? Grannar, vänner, kollegor osv. och det är aldrig hennes fel. Tycker bara hon borde ha lite självinsikt om sitt eget beteende och soppa framför sin egen dörr först.
Kolla till exempel vloggen från vegas och hur de lämnade sitt hotellrum o hade sedan mage att klaga på att det inte va städat…
Men vad? Visst ett stökigt hotellrum, håller med om det. Är säker på att personalen ha sett betydligt värre.
Tycker Alexandra har växt upp otroligt och nu blivit en riktigt go tjej
Fan, känns som om jag tappat all min glöd. Jag tog examen i våras, och var exalterad över att börja arbeta i den bransch jag har utbildning i. Min plan var att jag över sommaren skulle vara på mitt gamla jobb där jag har fast tjänst (eftersom jag ville ha mina semesterdagar samt inte starta ny karriär mitt i sommaren) och nu har jag fan tappat allt. Jag har slutat träna, är fortfarande kvar på mitt gamla jobb och är så trött att jag gråter. Jag orkar inte planera med vänner, orkar inte söka nya jobb och träna. Att vara på mitt gamla jobb har dragit ner mig i ett sån mörker jag sällan varit i. Hur ska jag orka ? Jag vet inte vart jag ska få den fysiska och psykiska kraften ?
Sök läkare/ psykolog omedelbums! Det finns hjälp att få, sådär ska du inte behöva må.
Säg upp dig, utan att ha fått nytt jobb? Om du vågar och har marginal/är säker på att få nytt snabbt.
Det låter som att du skulle ha kunnat gått in i en depression. Sök hjälp, det finns bra hjälp att få. En depression är svår att ta sig ur på egen hand. Kanske är du just nu i behov av en sjukskrivning för att fullt ut kunna fokusera på att må bra? När du återfått ork och lust tycker jag att du ska söka dig efter ett nytt jobb, ett sådant som du genuint vill ha. Även om det känns tungt nu så kommer det att bli bättre. Kämpa på, jag tror på dig!
Har hört att det inte är ovanligt att få depression efter sin examen. Man är på väg in i en ny fas i sitt liv och mycket kanske är osäkert och man kanske är så trött av studierna att man inte orkar ge sig in i sitt nya liv. Håller med om att du ska söka läkarvård för detta. Finns effektiva hjälpmedel. ?
Hur fixar man samarbeten på insta, någon snäll själ som kan ge tips? kontaktar man företagen själva.
har en insta med 13k följare runt om i världen men inte lyckats få något samarbete?
Tycker om det jag gör så kommer fortsätta ändå men vill ändå ha lite tips ??
Skaffa ett riktigt jobb
Har du någon nisch? Det underlättar.
Det är enklare att få samarbeten om du har en mer specifik grupp följare. T.ex. är 13K svenska följare mer värt än 13K ”från hela världen” om du vill ha ett samarbete med ett svenskt företag. Vill du samarbeta med ett världsomspännande företag så finns det fler konkurrenter för dig så du behöver ha en nisch och/eller fler följare.
Har inte ens twistshake nappat?
Johanna Bladh dök upp i mitt flöde så jag gick in och kollade på hennes konto. Kan någon förklara hur hon kan ha blivit så pass stor som hon ändå är? Känns som att hon bara försöker göra en grej av saker som absolut inte är en grej, typ att hon ammar på Ica och har bebisbajs på kläderna och det är så unikt och tokigt och crazy ?♀️ Skämdes nästan över att se hennes inlägg.
Spekulerar fritt men mitt intryck är att hon har lite yngre följare som gillar väldigt enkla besked kring ”feminism”. Tycker hon är outhärdligt konstlad nu, men tror jag kanske hade tyckt hon var peppig bär jag var typ 15 år?
Hmm, kan nog stämma. Känns som att hon beter sig som en 13-åring (typ gör en grej av amning eller att bröst ser olika ut) så det kanske är rätt in i hennes målgrupp då.
Hahaha ja hon är så hemsk. Massa påhittade crazy grejer som inte alls är crazy. Fattar inte att hon har följare överhuvudtaget, tjejen är ju helt debil.
Haha ja det är många påhittade historier! Har en 7månaders som jag helammar, vi åker och gör väldigt mycket Och kan säga att ingen har kollat snett när jag ammat! Oavsett vart vi varit och vilka som varit i närheten. Har snarare fått kommentarer som ”vad duktig du är som ammar, inte så vanligt nu”
Fast bara för att du upplevt det på det viset betyder det inte att ingen annan i hela världen inte fått blickar för att man ammar offentligt. Har läst trådar på Facebook där folk berättat allt möjligt trist de fått utstå för att de ammat på allmän plats
Blickar?! Utgår man då från att blickarna skulle syfta negativt på att man ammar?
”Vad duktig du är som ammar” är ju en liten konstig kommentar.
Någon som är arbetslös och behövt vara med i rusta och matcha? Vill höra både positiva och negativa historier!
Det är vad det är: en Af-insats som finns över stora delar av landet. Den kan vara 1:sömnig, 2: leda till ett jobb. Är den sömnig får man ta lite ansvar själv för sin framtid.
Det är ett tidsfördriv som inte hjälper någon. De som får jobb under tiden de är inskrivna skulle säkerligen fått det utan insatsen också.
Det positiva kan vara att ha någonstans man måste ta sig iväg. (Om det fortfarande är fysiska möten).
Min man och jag planerar för barn nummer 2. Vi vet inte riktigt när tajmingen kommer vara rätt i och med ökade kostnader för tex mat, bränsle, ränta osv. Ska jag vara mammaledig när det är som kritiskt gällande ekonomin eller ska man vänta tills allt lugnat ner sig (gud vet när det kommer hända). Det är inte så att jag blir yngre eller att världsekonomin kommer ändras till det bättre inom en snar framtid. Hur skulle ni göra om ni var i samma situation? Behöver tips och råd. Tack. ??
Med reservation för att jag är den oeftertänksamma i min relation så skulle jag säga att ni inte ska bry er alltför mycket om världen runtomkring. Självklart måste ni ha viss buffert för ökade kostnader osv men timingen är svår som den är utan att ta hänsyn till både ert privatliv och världsläget.
Ni kommer klara det, när en person är hemma går det oftast åt mindre pengar än när båda jobbar.
Räkna på vad ni har råd med utifrån att ena föräldern är på FL. Hur mycket marginaler har ni då? Har ni bundna räntor och när löper de ut? Har båda fasta jobb? Om ni ökar på 5-10% på alla kostnader hur blir det med marginaler då? Typ så! Är det tight så vänta.
Vi har bestämt oss för att vänta ett tag, men med det sagt behöver det ju inte vara rätt beslut för er.
Men vi har resonerat och diskuterat att börja försöka i slutet av nästa år om vi fortfarande känner att vi vill ha en till då. Anledningen är till stor del ekonomi, vi har råd med ett till barn men med allt som pågår just nu vill vi spara mer och ha en bra buffert om det behövs.
Om vi skulle bli gravida runt den tiden kommer vi ha typ 4 år mellan den bebisen och vårt nuvarande barn vilket vi tycker känns bra.
Men bara ni kan veta vad som är rätt för er ?
Se till att ni har en buffert (lagom stor beroende på vad ni har för fasta kostnader) och kör sen 🙂
Den nya regeringens lösning på energikrisen är ju ”bygg kärnkraft” och det tar knappast mindre än 10 år, i bästa fall, så jag skulle inte vänta på det iaf.
Vi hade kört ändå, men vi har goda marginaler i ekonomin. Dessutom vet man ju inte hur det ser ut om 9 månader.
När första barnet var runt 1,5 började vi försöka med nummer två. Blev gravid nästan direkt och timingen kändes helt perfekt med BF, jobb, FL etc, men fick tyvärr ett sent missfall. Ett halvår senare blev jag gravid på nytt och i årskiftet kommer vår efterlängtade bebis! Vad vill jag ha sagt med det? Jo att det inte alltid blir som man tänkt sig och att även om man själv planerat för att timingen eller omständigheterna ska bli så bra som möjligt vet man inte när eller om man kan bli gravid när man vill (eller om det går vägen). Det kan ju gå snabbt, ta lång tid eller inte gå alls, så vi tänkte att det var lika bra att börja försöka eftersom vi ändå visste att vi ville ha ett till barn.
Klarar ni er att leva på en lön plus föräldrapenning? Har ni en buffert? Isåfall skulle jag köra! Appropå det ekonomiska så har jag varit föräldrarledig i över två år med första (tog inte ut föräldrapenning första året) och planerar att göra samma med nummer två. Vi klarar oss bra på en lön (ca 30-35k innan skatt) och har både buffert på sparkontot och ett sparande varje månad. Visst känns det stressande med inflationen och räntorna på huslånet som går upp, men vi har i övrigt inte så stora utgifter och jag känner mig säker på att vi kommer klara oss. I ”värsta” fall får jag börja jobba tidigare än om två år, eller så får vi börja ta lite av sparpengarna. Dessutom tror/hoppas jag att andra barnet blir lite ”billigare”, åtminstone i början, eftersom vi har så mycket bebisgrejer, vagn, babyskydd osv sedan innan.
Hur pratar man om sex med en ny partner? Jag vet knappt vad jag gillar (vilket gör det ännu svårare).
Vad är det du tycker gör det svårt? Rädsla att bli dömd? Har ni haft sex? Finns en podd som heter sex with emily som ofta tar upp just att konversera runt ämnet , tips 🙂
Dels ovana att prata om det tror jag. Vi har haft sex och får frågan vad jag vill/gillar men vet inte vad jag ska svara för jag är nöjd med det han gör. Kan tänka mig att experimentera mer framöver men vet knappt hur, eller ens hur jag ska ta uttrycka mig. Förvirrad..
Börja med det du är säker på och ta det därifrån! Nu kommer jag låta som en snuskgubbe här men enstaka ord som ”ja” och ”mer” kommer du långt på. Oftast najs för killen också att få höra att det de gör funkar haha. Sen är det bara lägga till tills du får en impuls om nåt du vill ha lite extra av, eller nåt helt nytt, och liksom be om det. Är det snarlikt något ni redan gjort är det väldigt osannolikt att du skulle bli nekad, om det är nåt du är rädd för.
Skrev för ett tag sedan om att jag valt att gå en sådan tråkig kurs som del av min examen och funderade på om jag skulle hoppa av. Nu gjorde jag inte det iaf. Kursen är fortfarande tråkig men nu har jag gjort två av totalt fem tentor och fått VG på båda (jippie!), så nu är det lika bra att bara köra på så att jag inte kastat bort alla dessa tråkiga pluggtimmar i onödan. Kursen varar bara terminen ut, sedan får jag återgå till lite roligare saker.
Fick resultatet på den andra tentan idag, så rejält med fredagsfeeling ikväll!
Grattis, grymt jobbat!
Skryt 🙂
Så tråkig kommentar. Var i stället glad åt att det går bra för någon annan!
Och det svider lite i dig som har mindervärdeskomplex. Jag förstår det.
Tankar om årets Bachelor?
Skönt att tönten sia lämnade. Hela han kändes så fejk och tillgjord
Kul med nya bachelorn, han känns sympatisk och mogen. Kändes som att sia bestämde sig väldigt snabbt för isa så det var bra att han lämnade. Christoffer känns oengagerad och dålig på att konversera och få tjejerna att känna sig speciella.
Ida och Sia hade nog lite mer historia än de berättade för produktionen tror jag. Vet inte om jag tror att Sia var genuin i sina känslor för Isa, kanske insåg han att han inte ville bara bachelor 2022 och hittade ett sätt att dra sig genom att låtsas vara kär.
Chistoffer är snäll men lite trist. Det bästa för honom är om han inser vem Emma egentligen är, dvs en fd populär på högstadiet-tjej som är otrevlig mot servicepersonal och absolut inte är intresserad av honom på riktigt. Han behöver en genomsnäll tjej som tar hand om honom. När han fattar det kommer han hitta rätt direkt eftersom han ser bra ut och är trevlig.
Den nya snubben får mina varningsklockor att ringa. Uppknäppt skjorta och raggar på unga tjejer när han själv är nära 40 ger mig dåliga vibbar. Himla kul att René tokdissade honom i synken, hon hade väldigt rätt
Jag känner till den nya bachelorn, har träffat honom några gånger. Jag tycker inte hans tv-personlighet överensstämmer med den bild jag har sen innan. Vet inte om jag haft en felaktig bild av honom eller om han förställer sig i programmet. Känner inte igen honom alls så som han framställer sig där. Måste säga att jag föredrar personen han är i tv framför den ytliga, opersonliga, självgoda person han framstår som i sina sociala medier, och som också är intrycket jag fått av honom irl. Men att det inte överensstämmer med den bild jag har av honom sen tidigare gör att varningsklockorna ringer.
Tycker Christoffer får förvånansvärt mycket kritik. Tycker inte han är tafatt i dialogerna med tjejerna alls. Han verkar så normal och stabil. Verkar inte finnas skelett i den garderoben.
Christoffer måste sluta med arbetsintervjustilen ASAP.
Bra säsong fast gillar ingen av killarna.
Sia Spirituell som var så ego, ”miiiin resa”, skönt att han är väck.
Christoffer är förvirrad och tafatt, känns som han är där för tv, nu underhåller han mest sitt störda anknytningmönster genom att vara en golden retriever så fort Emma tittar på honom.
Nya killen har jag ingen åsikt om än, mer än att jag fått nog av hans bröstkorg.
Hahaha
Panik på hon Renee, verkar vara en så ofattbart jobbig och falsk person
Någon som jobbat/jobbar som projektingenjör på Trafikverket? Vill gärna hur andra haft det och tips för att sedan bli projektledare!
Min man började som projektingenjör på Trafikverket. Gör du ett bra jobb så blir du projektledare. Tar väl olika lång tid såklart, har för mig han blev det efter 1,5 år ca. Han jobbar kvar och trivs bra. Har du specifika frågor kan jag ställa dem till honom ?
Åh, stort tack Malin! Var detta längesen? Tycker att 1,5 år lät väldigt snabbt ☺️
1.5år är snabbt men det är inte omöjligt. Det beror också på vilket projekt/program du arbetar i. Bli projektledare i t ex Förbifart Stockholm eller Mälarbanan har väldigt höga krav på erfarenhet och kompetens. Medans mindre projekt och underhåll är det en helt annan sak så där är det ”lättare”.
När Trv anställer projektingenjörer finns en tanke på att det får ta 3-5år innan projektingenjören går vidare mot annat. Det behöver inte vara just projektledare för det finns andra spår också.
Han blev projektledare 2020. Ja det är snabbt men han hade turen att en av dåvarande projektledarna skulle byta till annan tjänst och chefen var nöjd med min mans insats så han fick det jobbet. Till en början fick han ha en mentor tills han blev mer varm i kläderna ? Men som sagt, hade det inte dykt upp en ledig tjänst hade en befordran tagit längre tid såklart.
Vi ska få en son och jag har letat igenom hela internet efter ett fint namn men inget känns riktigt rätt. Vilka pojknamn tycker ni är fina?
Daniel, Markus, Mikael, Erik, Anton. Typ sådana namn gillar jag
Lucas
Elliot
Oliver
Harry, Herman, Sigvard!
Aron
Loa
Bo
Sasha
Jussi
Isak
Lite blandat men de här namnen är mina favoriter.
Edvin är fint!
Oliver
Matteo
Hugo
Liam
Valter
Eskil
Elton
Eskil och Jens är mina favoriter.
Elof!
Leon?
När han väl kommer ut så tror jag att du kommer att känna vilket namn som är rätt. Har du letat genom hela internet så lär du ju ha sett nåt namn som passar.
Hur känner man det? Alla nyfödda ser ju ut som små aliens allihopa ??
Alien är ju ett bra namn.
Allen också.
Ash, Brock, Gary
men inte Trucy
Men kul att heta Brock i Sverige. Vissa namn funkar verkligen inte på svenska
Haha åderbrock kommer ju bli givet namn i lumpen.
W??T??
hur är pokemon wt 😀
Pikachu?
En kille på mitt jobb hette tydligen Brook men jag har kallat honom för Buck utbett halvår ?
Klassisk stil:
Alexander
Augustin
Caspian
Idris
Hassan
Marcel
Håll dig borta från Liam. Finns otroligt många pojkar med det namnet numera
Älskar iofs namnet Idris men det är väl ändå inte ett klassiskt namn i Sverige?
Det är väl huvudsakligen ett muslimskt namn och används i flera muslimska länder. Idris var en av islams profeter.
Så även Hassan. Såg inte ens att du skrev det. Tvivlar verkligen på att svennar döper sina barn till Hassan.
Nu vet jag ju inte TS ursprung iofs.
Caspian kan vara ett av de fulaste namnen jag hört
Ja det går fetbort.
Marcel? Klassiskt?
Klassiskt i Frankrike.
Bartolomeus, Matteus, Don Juan, David, Leo, Maximillian, Roman, Boris.
Don Juan ???
Vilhelm
Erik
Oskar
Gustav
Otto, Ted, Abbe
Adrian
Malcolm
Otis
Otto
Vincent
Leonard
Max
Leon
Frans
Henry
Ted
Max
Levi
Marius
Matheo
Philip
Julian
Nils
Melker
Erik
Kanonfina namn som håller.
Bob ?
Julius, William, Alexander, Sebastian, Maximilian, Hugo, Algot, Julian, Elliot, Leonard
Alla dessa var potentiella namn till min son ?
Jussi
Sten
Ville
Ilja
Sven
Cornelius
Tyr
Nej inte gudanamn. Det betyder olycka.
Men jag måste ändå slå ett slag för Eero!
Vi stod i kön in till min röstlokal som var en förskola. Korgar med vantar och mössor. Där bestämde vi oss: självklart är han en Kurt. Nu är lille Kurtan här
❤️?
Tage.
Bästa kompisen Pernilla W har tydligen tagit avstånd från Charlotte pga detta…
Lovar att det har med Bianca att göra.
Men gud är det Charlotte Perelli? ? Shit vad chockad jag blev nu!! Lyssnade på alla avsnitt och tänkte ”Vilken sjuk j-a människa alltså”. Nu tappade jag all respekt för Charlotte! Hur kan man göra så mot sina egna barn? Allt finns ju inspelat också så hur ska hon försvara det här? Är så chockad nu!
Snacka om att Alexander Zobels nya tjej är raka motsatsen till Paow..
Ja en helt vanlig tjej med ett helt vanligt jobb. Så skönt för honom
Vem är hon?
Kommer det hålla med nya? Han och Paow följer fortf varandra.
Jag hoppas lite att dom ska hitta tillbaka till varandra. ?
Åh nej han är ju rätt normal
Ja, precis vad hon behöver. En sexig men normal dansk man.
Men snälla, två sidor av varje mynt…
Båda sidor har ju hörts i domstol. Plus barnens åsikter. Perelli ska ju från och med nu, enigt domen, bistå med mer stöd så barnen kan träffa sin pappa. Men hon ansågs inte ha gjort något fel direkt dock.
Har gift mig för några sedan, flyttat ihop med mannen i mitt liv och fått drömjobbet. Ändå är jag inte lycklig, glad eller tillfredsställd, vafan… Känner mig så misslyckad även om jag vet att jag inte är det ❤️
Låter som lyxgnäll!
om kroppen var helt lycklig skulle den sluta försöka sträva mot något bättre
tacka evolutionen för det 🙂
Du behöver lite magi i livet.
Eller basic tacksamhet.
Lite basic asatro och tacksamhet kanske?
Mina fellow gingers!
Jag har färgat håret rött och har märkt att gränsen mellan att se snygg eller sliten ut (på mig, inte gingers i övrigt så ingen behöver ta åt sig) plötsligt blivit väldigt annorlunda mot vad jag är van vid från tidigare när jag var brunett.
De färgerna på kläder och smink som jag är van vid som brunett fungerar inte med mitt röda hår. Jag ser i spegeln att det mesta skär sig med mitt utseende numera. Ni med mer erfarenhet, vad har ni för hemligheter och tips?
Tycker rött är svårt på de som inte är naturligt rödhåriga, just av de anledningar du nämner. Man vill ju ha smink som passar med ens egna färger, men då kan det uppstå problem emot det röda håret.
Jag har också rött (färgat) hår. Äger nästan endast svarta eller grå kläder, då får liksom håret ”säga sitt” och det skär sig aldrig. Vet inte om det är ett tips som hjälper dig, jag trivs bra i mina svarta kläder men det är det ju inte alla som gör.
Jag tycker det är väldigt vackert med rött långt hår, gröna ögon och ljus hy. Kläder i naturfärger till, tex gröna plagg på överkroppen.
Att inte hoppa på trender.?
Bästa youtubern att följa för schyssta resebloggar?
Strictly dumplings för bäst mat ?
Yes theory! Ramlade in på deras kanal för en vecka sedan och det är den bästa kanalen jag börjat följa någonsin.
Har en vän som utsätts för samma sak av barnens pappa. Det är inte så enkelt som att säga att barnen får bestämma själva. Min väns ex har manipulerat barnen och de tror nu att de inte vill träffa sin mamma, han har sagt en massa skit om henne och om hennes beteende, saker de inte ens minns, och fått dem att tro att de mår bättre psykiskt av att undvika henne.
Jag har precis bestämt mig för att testa 5:2 men känner mig helt list när det gäller vad och hur mycket jag ska äta på fastedagarna. Äger ingen köksvägen och har svårt att motivera mig att räkna kalorier till punkt och pricka… En bekant berättade att hen kör totalfasta på fastedagarna, dvs äter inget alls och dricker bara vatten och svart kaffe. På ett sätt känns det lättare att inte behöva lägga energi på att räkna kalorier.
Är det någon här som har erfarenhet av 5:2? Hur gjorde ni? Hur länge höll ni er till 5:2? Vad åt ni på fastedagarna? Vad fick ni för resultat?
*list=lost, köksvägen=köksvåg
Damn you autocorrect!!
Alltså magen kommer krascha om du dricker kaffe och inte käkar, snälla sluta med dieter och ätstört beteende. LYSSNA på din kropp vad den behöver.
Jag kör 5:2, vill ha det så enkelt som möjligt, skippar frukost, proteinbar till lunch, ett par dl soppa till middag och sen en proteinpudding som kvällsmål. Sen massor med vatten. Övriga dagar (utom lördagar!) så äter jag som vanligt men mindre portioner. Gått ner 7 kilo på två månader. Jobbigt de två första två veckorna men nu är jag superpigg på fastedagarna och ser fram emot dom! Testa!
Inte kört 5:2 men däremot varianter av intermittent fasting typ 18:6 (blir så naturligt på dagar jag inte hinner/orkar äta frukost och sen äter lunch först sent på eftermiddan). Min kropp mår bra av det men passar inte alla! Tänker att du kanske inte behöver räkna kalorier exakt under de två dagarna? Tanken är ju att skära ner på det du äter vanliga dagar. Så håll dig antingen till en mindre lunch o middag (tänk grönsaker, soppor, fisk) eller släng in en frukost också typ yoghurt med bär. Inga snacks osv dom dagarna.. Finns förresten många studier som visar att intermittent fasting är bra för kroppen (minskad risk för inflammation, minskad risk för vissa sjukdomar, hjärnan skapar mer nya celler osv). Och viktnedgång rent allmänt om man t.ex. har högt blodtryck osv är såklart bra. Tänkte bara säga det som motbalans till de negativa kommentarerna:)
Fast har du koll på studierna som säger att fasta är bra? För de är i regel utförda på smådjur och inte människor, och väger därför inte särskilt tungt inom forskningvärlden..
Jag har erfarenhet!
Jag gjorde som din kompis och åt ingenting på fastedagarna. Drack ordentligt, drack vätskeersättning också, och ägnade den extra tiden jag ju då hade över åt att promenera och vara lite mer produktiv än andra dagar.
De dagar jag åt strävade jag efter att äta helt normalt, så som jag tänkte att personer som aldrig haft problem med vikten äter. Försökte utveckla en känsla för vad som är en rimlig mängd mat, och höll mig oftast till en godisdag i veckan, eller max två. Och försökte då äta lagom med godis. En påse djungelvrål, t.ex. Jag upplevde egentligen att dessa dagar var svårare. Fastedagarna är ju så okomplicerade. Kräver ingen eftertanke. Men det tog lite tid att lära sig äta lagom mycket övriga dagar.
Jag höll på länge, i två år ungefär. Hade många kilon att gå ner, tappade totalt ca 45 kg. Hade också ett antal bakslag på vägen. Jag tror såhär i efterhand att det var mer eller mindre oundvikligt, livet händer och man har jobbiga perioder. Men det gjorde ju förstås att det drog ut lite på tiden.
Efter 5:2 fortsatte jag länge med 6:1, i ungefär 8 månader eller något sådant. Det händer fortfarande att jag hoppar på 5:2 eller 6:1, om jag känner att jag ätit lite för mycket (efter semestrar/jul t.ex).
Ett tips är att vara beredd på att fastedagarna är ganska jobbiga i början. Ha låga krav på dig själv de dagarna de första veckorna. Vila mycket. Det blir lättare, eller, det blev det åtminstone för mig. Mycket lättare, faktiskt.
Drog ut en tand idag. Gjorde inte ont.
Har lite ont nu. Mest ledsen att inte kunna äta fredagsgodiset. Kommer få sätta ett implantat istället. Kostar 20 000, FK tar ca 8 000 kr. Billigt med tänder.
Ganska ointressant info, varsågoda.
Alltså hur mycket menar du att du själv får betala? Vet ingen tandläkare som tar så mycket som 20.000 för ny tand?
Jorrå. Ska opereras in en skruv i käkbenet, därefter sätter man en porslinstand på som är gjord att passa övriga tänder. Bara tanden kostar ca 9 000. 8000 kr av behandlingen tar försäkringskassan. Går på folktandvården. Googla tandimplantat ska du se. Jätteroliga pengar….
Jag vet hur det görs. Men vadå fkassan tar pengarna. ?Jag hört att Fk ger 50 procent rabatt med kostnader över 5000. Alltså om något kostar 10 000 betalar man själv 5000.
Efter 3000 kr går högkostnadsskyddet in och FK betalar ut en ersättning på 50% av referenspriset, sedan 85% av referenspriset på det som överstiger 15.000 kr. Är tandläkarens egna priser högre än referenspriset får du stå för den kostnaden, dvs mellanskillnaden, själv.
Hur kan FK ge rabatt på en vara/tjänst som de inte säljer?
Men tandvårdsbidraget har väll de flesta tagit del av. Men hur mycket är det?
Att ge bidrag är inte samma sak som att ge rabatt.
600kr/år tills du är 29 år, sen 300kr/år…
De ger ju inte rabatt? De tar en del av kostnaden dvs klinikerna begär pengar av FK och resterande faktureras till kund.
Och där försvann min kommentar ang tänderna?
Tips på bra c-vitamin serum?
Har använt skinceuticals c e ferulic tidigare men det är ju så jäkla dyrt.. Köpte två serum från ACO häromdagen, c-vitamin och hydrating, men upptäckte att dom luktar som ren parfym och blev verkligen supertorr i hyn utav dom, så känns sådär att fortsätta använda….
Lumene!
Jaaa! Håller med! Lumene är bäst! Använder varje dag. Deras c-vitamin serum luktar gott och är återfuktande ???
Gillar verkligen c-tetra från Medik! Inte superbilligt, men inte lika dyrt som SkinCeuticals.
Medik8* menar jag ?
Håller med om Medik8! Dyrt men drygt som fan, och bäst.
Geek and gorgeous
Den gjorde så jag fick fula fläckar på kinderna… ACO är bättre
Jag röstar också för Geek & Gorgeous, mycket bra pris och påminner om Skinceuticals (som jag också testat och gillade men tyckte också det var för dyrt). Fick inga fläckar alls på kinderna, inte läst om någon som fått det heller förrän nu. Så tror inte det är en supervanlig bieffekt, utan mer en såndär som kan hända om man har otur, men man måste typ testa för att veta.
Jag har provat så många olika och måste säga att både lumene och ACO är så bra. Gek & gorgeous ser inte ut som ett seriöst märke och verkar bara säljas på konstig sida
Geek and gorgeous är ett seriöst märke och säljs på Kronans apotek. Deras produkter har fått fina recensioner på nätet. Googla ”Geek and gorgeous review”.
Älskar Paula’s choice C15 Super Booster!
Tack för alla tips, ska kika! ?
Montec/Dope skidbyxor? Bra eller inte?
Jag har börjat nytt jobb där koncernspråket är engelska. Jag känner mig sjukt osäker i min engelska och vill gärna snabbt bli mer säker på framförallt basic grammatik. Hade gärna kört typ dualingo fast med engelska men den finns inte. Någon som har tips på hur jag snabbt kan öva upp mig? Har börjat läsa böcker på engelska.
Gå en kurs med en privatlärare, dvs bara du och läraren. Finns en del företag som erbjuder detta, googla. Du kan få en individuellt anpassad kurs med det du behöver för ditt jobb.
Fråga din arbetsgivare om du kan få det som kompetensutveckling, många företag erbjuder det.
Lyssna på poddar/ljudböcker på eng.
Tips är att börja läsa böcker på engelska och vid nya ord googlar du alltid för att lära dig. Även att se engelska serier/filmer med engelsk textning och inte svensk 🙂
Skulle tipsa om se engelska filmer och serier med svensk text. Läs texten först så vet du vad de säger sen lyssnar du hur det sägs.
Poddar/Youtube videos och böcker på engelsk men sen är det väl också viktigt att prata. Om du bor med nån kan ni ju prata engelska hemma ?
Läs tidningen Observer Guardian på nätet (gratis).
Slå upp alla ord du inte kan! Det finns gott om ordböcker på nätet.
Läs ”Gleerups Engelska grammatik” av Magnus Ljung och Sölve Ohlander. Finns kanske på biblioteket. Det finns övningsböcker till den också, tror jag.
Lyssna på engelska poddar.
Efter mina två graviditeter har jag ingen sexlust alls. Båda gångerna jag har varit gravid har minnen från tidigare sexuella övergrepp kommit upp till ytan. Jag har fått höra att det är vanligt när man är gravid att såna minnen kommer tillbaka.
Jag har aldrig riktigt bearbetat mina känslor kring övergreppen och vet inte om det är detta som gör att jag inte har någon sexlust.
Jag älskar min sambo och vill inför hellre än att vårt sexliv ska bli bra igen.
Jag har jättesvårt för att prata om sex, jag skäms och tycket det är fruktansvärt jobbigt.
Har någon tips på vad jag ska göra?
Ja, har typ samma problem. Gick på hypnotherapie alltså typ hypnos som hjälpte en att bli av med ”hjärn-spöken” för vanligt ”prata med psykolog” inte hjälpte
Kan du rekommendera någon/något ställe där man kan göra detta?
Tyvärr Inte, bor i utlandet. Men sök på en psykolog (utbildad) som även erbjuder hypnosterapie. Utbildad psykolog är viktigt tror jag, för den också kan förstå ditt problem bättre och på ett mer kliniskt sätt än en ”vanlis” som är utbildad.
Kortfattat om min historia; jag är så pass medveten om mitt problem, att jag aldrig kom vidare i en vanlig samtalsterapi för problemen var så djupt ingrodda från barndomen. Och nu är jag naturligtvis inte helt 100 men på 6 ggr hypnos har jag upplevt en enorm förändring. Tänk på att inte göra hypnosen kort efter varandra utan vänta 2-3 veckor mellan tillfällena. Och förvänta dig inte en märkbar förändring på en gång utan ge det ett par veckor.
Lycka till!
Tack ?
Hur gör man för att inte gå under av alla hemskheter i världen? Jag har märkt på sistone att jag inte vill planera min framtid längre då det känns som att det ändå är hopplöst. Jag får panik när alla runtomkring mig lever på och njuter av livet utan minsta oro eller tanke på hur det ska bli. Idag diskuterade jag och min sambo pensionsspar och jag kände bara att det kanske inte ens är någon mening att spara pengar till det med tanke på klimatförändringar, krig osv osv. Får dåligt samvete över att jag skaffat barn till denna värld och mår dåligt när jag tänker på hens framtid. Känner sån ilska och hopplöshet. Kanske är det just maktlösheten som får mig att må dåligt.. någon annan som känner igen sig?
Verkligen! Inte kul nu alls!
Inte blir det bättre av att SD kommit in i makten. Fy fan.
?
Ja du få försöka koppla bort det. Tycker det här med kriget är hemskt. Litar inte på Putin ett dugg. Kanske du kan prova att meditera?
Försök inte oroa dig för saker som inte ligger i dina händer. Det är svårt jag vet – men försök. Lyssna inte på nyheterna och stäng av radion. Gör sådant du tycker är roligt och umgås med dina barn. Lev här och nu. Händer det så händer det och ingenting vi kan stoppa men låt inte hemskheterna stoppa din glädje. Du förtjänar lycka så stäng ute allt så gott du kan.
Tack för era fina svar❤️ Det var snällt av er.
Jag ska ta en paus från nyheter och sociala medier ett tag och bara försöka uppskatta nuet. Tror särskilt nyheterna påverkar mig mer än jag tror!
Alltså… Ja och nej? Det är precis såhär jag själv gör – stoppar huvudet i sanden – men skulle vi inte egentligen behöva lägga åtminstone en liten liten del (helst stor, men hur skulle det gå till) på att försöka påverka så att det vänder åt rätt håll? Med klimatet t ex. Menar inte att det går att lösa den typen av problem på individnivå men någon sorts makt måste man väl ha även som vanlig medborgare/konsument?
Jag brukar tänka på att mina mor och farföräldrar levde, arbetade och skaffade barn. De tom dansade och skrattade på vissa bilder, trots att de levde mitt i andra världskriget.
Så tänker jag också. På alla som levande och verkade under världskrigen, kalla kriget och alla andra krig för den delen.
jao, men tänker om tekniken fortsätter utvecklas så tror jag det finns lösningar i framtiden. Tänk om framstegen de 100 nästa åren är större än de senaste 100 åren.
Jag har slutat läsa och titta på nyheter. Jag orkar inte med allt deppigt.
Har ni tänkt på att skönhetsidealet bland unga tjejer verkar vara att se ut som en Bratz docka.
Ja vi lekte ju med såna när vi va små. De är ju den åldersgruppen som började. Typ Isabelle Strömberg. Jag är 1 år yngre och Bratz började säljas när vi var ca 10. Kommer ihåg att jag tyckte dom va så fina.
Jag är lite äldre så jag lekte med Barbies, så Bratz dockorna är inget ideal för mig. Men jag har nog fallit för Barbie idealet istället. Är det inte sjukt att dockorna vi leker med dom små påverkar oss så mycket i vuxen ålder? Varför är det så tror ni? Kommer dagens 10 åringar ha L.O.L dolls dom skönhetsideal?
Ja verkligen. Försöker visa chanelmodeller för min dotter, modeller med riktiga näsor och normal ögonstorlek. Men nejdå, wannabees med bratz-utseende tycker hon är snyggt haha
Nån som ser serien Vuxna människor? Är helt tokig i Carla. Tycker hon är helt fenomenal.
nej men älskar henne i kärlek & anarki ?
Kommer ha en heldag i Stockholm imorgon. Dagen är helt oplanerad. Vad har ni för tips på vad jag kan göra?
Jag plöjde ett gäng museum i somras så jag är inte jättesugen på det. Är nog mest sugen på att typ se stan till fots. Ta en takeaway-latte, gå i någon fin park och titta på färgerna. Vill se fina hus och fina omgivningar att ta bilder på.
Utgår från Stureplan och Östermalm och Gamla Stan gjorde jag i somras. Är inte så sugen på Söder.
Har ni några tips??
Djurgården så här års är fantastiskt, speciellt om du rör dig bredvid vattnet ut mot Blockhusudden. Ta en hembakt fika på Thielska museet och därifrån kan du ta en båt nr. 80 tillbaka till Nybroplan.
Eller häng i Vasastan bland fina hus och mysiga caféer och restauranger och avsluta i Vasaparken och titta på höstfina träd.
Men åh. Nu blev jag sugen på detta med? gjorde djurgården i somras så det tar emot lite att gå dit egentligen, men det lät magiskt fint. Om inte annat har jag en screenshot för att minnas till nästa gång jag är här???
Ta en kaffe eller ett glas vin i en mysig saluhall. Promenera förbi stadshuset längs Norr Mälarstrand, upp mot Vasastan. Ta en lunch på Rörstrandsgatan eller (lite lyxigare lunch) på Portal. Fortsätt förbi Vasaparken och Observatorielunden och Stadsbiblioteket. Besök ostbutiken som ligger nära biblioteket. (Strosa på smågator för att slippa trafiken).
Åh. Det är exakt detta jag har funderat på, och nu när du beskrev det blev jag ännu mer sugen på det. Du målade upp det så bra?
Mysig idé!
Jag bor själv i Vasastan här i Stockholm så ser dessa miljöer ofta men blev inspirerad av ditt upplägg. Stort tack 🙂
Då kanske vi springer på varandra?
Bästa vattenfasta mascaran!?
Vill inte för naturliga fransar utan mer en wow-effekt.
Maybelline sky high
Jag har två döttrar som jag älskar mest av allt. Vill ha ett till barn, men vill verkligen att det ska bli en pojke då. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att inte gå miste om något… Är verkligen löjligt, men så känner jag. Dock vet jag inte om jag vågar försöka skaffa fler barn eftersom jag är rädd att bli besviken över att det är ”fel” kön. Det är väldigt tabu. Vad fan ska jag göra? Lika bra att skita i det då, eller? Vet att jag skulle älska barnet lika mycket oavsett kön. Men är det verkligen så fel att önska? Känns som att man inte kan prata med någon om detta eftersom folk blir så upprörda, tycker att man bara ska vara tacksam att man ens har barn, att det viktigaste är att barnen är friska osv. Och JA självklart är det så. Men jag önskar i alla fall. Jag kan inte hjälpa det.
Så vad hade du gjort, du som läser detta?
Tycker det är viss skillnad på att önska och att inte våga försöka skaffa barn för att det kan bli ”fel” kön.
Skulle jag känna så, då skulle jag seriöst överväga om jag faktiskt ens vill ha ett till barn.
Nu skrev ju jag att jag är rädd att känna att det är ”fel kön”, inte ATT jag faktiskt skulle känna så om det blev verklighet. Men just rädslan över att ens eventuellt känna känslan av besvikelse gör att jag inte vet om jag vågar. Känns fel mot barnet.
Och jag hade övervägt om jag verkligen ville ha ett barn till om jag kände så. Ledsen om det inte var svaret du ville ha. Att önska ett kön är inte samma sak tycker jag.
Nej nej, ville ju veta vad andra skulle ha gjort! Ville bara vara säker på att du förstod hur jag menade. Jag måste fundera noga på hur jag vill göra och då vara säker på att jag kan hantera en ev ”besvikelse”. Vet en del som blivit besvikna vid själva ultraljudet för att sedan vara överlyckliga när barnet kommer. Jag har aldrig tidigare brytt mig om könet förrän nu, så jag vet inte hur det känns. Men det verkar ju som att det är ovanligt att ”ångra” ett barn pga att det blev fel kön. Man vill ju ha just det barnet som kommer ändå ?
Inget fel att känna så. Det gjorde jag också.
Jag va flicka nr 3. Exakt 12 månader efter kom barn nr 4, en pojke.
Jag har hela mitt liv känt att min mamma kände och tänkte precis som du.
Jag hade inte direkt önskat att jag inte fötts men ja, blir det en flicka till och du blir besviken så kan du väl sätta undan lite terapipengar till flickan.
Okej, det var tråkigt att höra. Har du känt att du är mindre älskad pga det?
Jag vet till hundra procent att jag hade älskat den flickan exakt lika mycket som de andra. Är nog mer en oro att känna att jag missat något som skaver. Rädd att bli besviken vid beskedet om kön. Vilket jag vet är löjligt, ändå känner jag så.
Väldigt ledsen för din skull om du känt dig oönskad. Det ska inget barn behöva känna ❤️
Jag hade en pojke och en flicka, önskade hett en till flicka men fick en pojke.
Är jättenöjd idag! Vad man önskar är ju bara drömmar, ens eget barn är verklighet. Skulle aldrig byta bort min pojke.
Jag har två killar. Tjuvkikade på RUL fast jag sagt att jag inte ville veta kön pga ”spelar ju ingen roll”. Var jätteledsen hela resten av graviditeten för jag tänkte på att jag aldrig skulle kunna bli mormor (ja, vet att jag är hemsk som tydligen (visste det inte själv innan) gärna ville ha en av varje/brydde mig om könet på barn två. Och jag vet att man inte kan räkna med att få barnbarn oavsett kön på barnet). Tänkte då också att jag aldrig skulle kunna skaffa ett barn till eftersom jag inte ville göra det med intentionen att jag ville ha en dotter.
Ledsenheten höll i sig kanske en eller ett par veckor in i lilla barnets liv, typ den där jättehormonella perioden när allt känns enormt. Sen försvann den. Nu har det gått ett par månader och mot förmodan känner jag att jag gärna vill ha ett tredje barn… Att det finns plats i hjärtat och familjen för en till. Men föreställer mig då en pojke, en liten tredje musketör till min flock. Att sambon tycker två är nog är en annan femma.
Men jag skulle absolut INTE kunna tänka mig att skaffa ett barn till av anledningen ”hoppas det blir en flicka”.
tl;dr skulle avstått en trea i din situation.
Var i exakt samma situation som dig! Blev så fruktansvärt ledsen över att andra barnet också var en pojke (enligt rul) och inte den lilla dotter jag längtat efter. Älskar mina killar idag och är så tacksam över deras fina relation då de kom rätt tätt ?
Nu är det 5 år sedan och vi har börjat fundera på en 3a men vet faktiskt inte om jag vågar just för att längtan efter en dotter sitter kvar.
❤️
Ventilerade lite härinne när jag var som mest besviken. Fick bara en massa svar om att jag var en hemsk person och att såna som jag inte borde ha barn alls. Skönt att höra att fler känt som jag, ändå.
Fick tyvärr också såna kommentarer! Man ska vara glad så länge barnet är frisk osv. Vet några influencers som lyft det här med önskan om ett visst kön i samma veva som jag väntade andra barnet och det hjälpte faktiskt att läsa. Det är väldigt tabu men helt ärligt, önska får man! Jag tror också besvikelsen lägger sig i takt med kärleken till den där nya lilla ❤️
Tror många önskar sig ett kön och tom blir jättebesvikna, men inte vågar säga något. Tycker det är sjukt att säga att man ska avstå barn pga det, men det har ju redan några gjort i kommentarsfälten. Tror inte det är vanligt att känna mindre kärlek till sitt barn när han/hon väl är på plats!
Men är du ärlig mot dig själv nu? Eller är det så du vill känna?
Jag är helt ärlig. Är förvånad själv att det känns så, men nu har jag liksom accepterat att jag är mamma till pojkar. Var väl färdig med att vara besviken efter de där typ fyra månaderna eller vad det nu tog.
Trodde aldrig jag skulle vilja ha mer än två barn heller för den delen.
Jag är glad för din skull att det känns bättre! Men skulle du nu bli lika glad för en ev flicka då om du ställt in dig på att vara ”pojkmamma”?
I första hand ska jag nog inte ställa in mig för mycket på en trea, eftersom sambon inte är så sugen. Men känner nog faktiskt att det inte skulle spela nån roll vad det blev för kön om jag hade turen att få ett barn till. Som sagt, förvånad själv över detta. Men glad!
Jag tänker att livet blir som det blir, sedan följer man bara med på resan. Vi tror att vi ska kontrollera allting och alltid göra det bästa möjliga valet, men vi kan inte förutse allting och framför allt kan vi inte styra vad som händer. Om du längtar efter ett till barn så försök få ett till barn. Kanske blir det en pojke, kanske blir det en flicka, kanske blir det ett barn med oklar könsidentitet? Kanske blir det ett standardbarn eller så blir det ett barn som avviker på något sätt genom sjukdom, funktionsnedsättning eller bara helt ”galna” intressen? Häng bara med på resan, var tacksam för livet du får och hitta glädjeämnen där du kan.
Vi är så rädda för att vi ska ångra oss eller känna att vi valt fel, men försök tänka att det inte finns någon rätt väg i livet, det finns bara livet. Själv fick jag både standardbarn och barn med ganska svår funktionsnedsättning och livet blev inte som jag tänkt. Hade jag vetat detta innan hade jag inte vågat, men jag har faktiskt slutligen och sist klarat av det kanonbra. Det blev liksom inte fel, det blev det som var meningen skulle bli mitt liv och det är jag tacksam för. Älskar mina barn så mycket och ångrar ingenting. I min drömbild av föräldraskap ingick också tanken på barnbarn, men nu vet jag att mitt barn med funktionsnedsättning aldrig kommer att få barn, men so be it. Jag kan njuta av livet ändå, även med den lilla sorgen. Allt det extra jobb som funktionsnedsättningen har inneburit har inte heller varit bortkastat. Det är ju en glädje att få den extra tiden och närheten med sitt barn, även om jag mer än en gång bara velat dra ifrån alltihop för att jag varit så trött.
Försök släppa kontrollen och träna på att känna glädje för det som blir istället för besvikelse över det som inte blir som man trott att man önskat.
Tack fina du för en bra och vettig kommentar. Uppskattar det väldigt mycket. Känns faktiskt bättre nu efter denna kommentar och ska försöka bara ta livet som det kommer ❤️! Kanske kan jag inte ens få fler barn även om jag vill. Och det är okej. Det blir vad det blir. ??
Jag har triss i pojkar ???
Jag förstår precis hur du känner! Jag har hoppats på en flicka varje gång. Tror det handlar om att jag själv är kvinna och sett fram emot den relationen som ibland finns mellan mor och dotter. Att i framtiden få bli mormor om man får barnbarn osv. Jag tror det är fullt normalt att önska/hoppas på detta men det får man absolut inte säga högt, för då är man såklart världens sämsta förälder och man borde ju aldrig få skaffa barn helt enkelt ??
Jag ÄLSKAR min pojkar över allt annat och är sååå glad för att just de kom till mig med sina personligheter. Könet spelar såklart ingen roll. Mammas pojkar ❤️
Sedan tänker jag att det är perfekt när barnen är äldre och vi är i badhuset, då får alla gå med pappa och jag kan chilla ?? jag tänker att jag slipper en extremt hormonell tjej som tonåring ?? (fy för att vara tjej och behöva gå igenom allt det hormonella man gör varje månad!), sedan behöver jag kanske lägga några tusen kronor mer i mat varje månad när pojkarna är tonåringar iofs.
Ber om ursäkt om någon nu blivit kränkt för jag inte formulerat mig tillräckligt PK, inte meningen! Men är lite trött och försöker bara dela erfarenhet med TS.
Tack snälla för din kommentar ?? uppskattar den väldigt mycket!
Haha förstår vad du menar ? Själv lär jag vara den som får ha alla på badhuset ?!
Eftersom jag har liknande tankar, tycker jag att dina är högst normala.
Jag hade velat uppleva en ”mammas pojke”, en son som jag kan ha en speciell relation med. Har en så fin relation till mina döttrar och hade velat uppleva samma, fast med en pojke. Sen vet jag att jag hade älskat en till flicka exakt lika mycket. Barn är SÅ mycket mer än ett kön. Sen kan man ju inte hjälpa dessa tankar man kan ha.
Kram till dig?
Tänker extra mycket på Nils/Einár ikväll, så sorgligt att det slutade som det gjorde, tiden har gått så oerhört fort, redan 1 år.
Någon mer som dagligen tänker på hur långt gatuvåldet gått? Bor själv långt ifrån det än så länge men blir så illa berörd hur folk inte verkar bry sig om att så många unga främst killar skjuts ihjäl så ofta som i Sverige. Folk säger ofta att som man bäddar får man ligga och empatin är obefintlig, gängvåldet har mer blivit som något man säger sig vilja motverka för att ha ett skäl att klanka ner på invandrare snarare än att faktiskt bry sig och verkligen vela stoppa det som sker. Tycker bara det är en sån tragisk utveckling. Lite kvälls tankar. Vila i frid Nils och alla andra som förlorat livet alldeles för tidigt i det fruktansvärda gatuvåldet.❤️????
”gängvåldet har mer blivit som något man säger sig vilja motverka för att ha ett skäl att klanka ner på invandrare snarare än att faktiskt bry sig och verkligen vela stoppa det som sker.”
Vilka är ”man”? Är det några skitkommentarer du läst här?
Många personer, politiska debatten låter också så.
Va? Ingen vågar ju ens påpeka att gängen och invandring har något med varandra att göra.
Jag tänker snarare på hur mycket våra politiker har förstört Sverige. Gängkriminaliteten är inte orsakad av svenskar. Så enkelt är det bara.
Håller med
Dom som gör brott ska utvisas forever. Nu denna skit till taxichafför som våldtagit. Han får inte komma tillbaka på 10 år. Va han ska aldrig mer få komma till sverige.
Nej, utan av utanförskap. Det har med klasstillhörighet att göra, inte etnicitet. Men det förstår inte du, förmodligen.
Exakt, är precis som Evangeline skriver. Det handlar om ett mellanförskap ofta då en eller båda föräldrarna är invandrade men barnet föds i Sverige och har svårt att hitta samhörighet med något av länderna. Alltså varken föräldrarnas hemländer eller Sverige. De hittar då en gemenskap i dessa nätverk tyvärr. Är inte så att det är ett gäng skjutglada invandrare utan svenska medborgare som saknar annan samhörighet/gemenskap. Vi måste hitta ersättare till gängen, för de är en destruktiv gemenskap.
Bullshit. Dom har ju flytt från samma skit sen tar dom med de hit. Idiotiskt
Deras föräldrar ja, men barnen är ofta födda i Sverige, de som skjuter osv så de har aldrig upplevt krig innan.
Dåså. Då gullar vi med dom under tiden gängen tar över. En kram kanske hjälper.
När ska andra människor börja ta ansvar för sina egna liv? Har du haft ett tufft liv? Bli ditt bästa jag istället och kämpa framåt. Varför tro att livet är fullt av rättigheter när det också finns skyldigheter. Att ha haft ett tufft liv är ingen ursäkt till att begå brott. Det är inte samhällets ansvar att fixa. Jag är, och kommer alltid vara, på brottsoffrets sida. Brott ska straffas hårt. Kriminalitet ska absolut inte ges rabatt på. Slut med detta eviga jävla daltande av våldsverkare. Nej det är inte synd våldtäktsmannen som våldtog 10 kvinnor. Han ska inte få rabatt. Gängkriminella ska utvisas utan minsta tanke på vad som kommer hända med dom i sina hemländer. Inte. Vårt. Problem. Ni som älskar gängkriminella. Bosätt er i Rinkeby eller Tensta och bara testa hur det känns. Tryggt? Mysigt? Vill ni leka i parkerna med era barn? Varför bor inte Dadgostar i ett utsatt område? NEJ just det, det är ju farligt. Hon bor i stan, där det är lite tryggare.
Hyckeriii och hycklera.
”Men ingen föds kriminell”… ehm. Okej. Nej ingen föds till Sverigedemokrat heller. Helt betydelselöst helt ärligt. ”Men forskning visar att kriminella inte blir mindre kriminella av längre straff”. OCH jag kunde inte bry mig mindre om den kriminella. Jag bryr mig om att brottsoffret ska slippa se sin förövare ute på stan så läääänge som möjligt.
Okej klart slut.
Så det är enligt dig bättre att förövaren kommer ut och fortsätter begå brott? Är väl bra om det går att vända den kriminella livsstilen, det är ju mer brottsofferperspektiv än att låsa in dem och att de sen kommer ut lika kriminella som när de åkte in. Brottsofferperspektiv-argumentationen blir också något löjlig i diskussionen gällande gängkriminalitet då det i allra högsta grad är sk gängkriminella som utsätter andra gängkriminella. Brottsoffret kan således lika gärna vara gärningsman nästa gång eller gången innan dess att han var offer. Tror det bästa för samhället är om folk bryter sin kriminella livstid, och det är inte längre straff som kommer få dem att göra det enligt forskning.
Men Självklart måste insatser göras för att förebygga brott! Men det är inte den kriminella som ska vara i fokus. Det verkar inte spela någon som helst roll om det är långa eller korta straff, så självklart ska straffen vara så långa som möjligt!
Fast det köper inte jag. Man börjar inte skjuta för att man känner sig utanför. Det ligger andra mekanismer bakom total empatilöshet.
Nej det börjar ju inte med att man skjuter men det börjar med utanförskap sen är det många andra faktorer som spelar in. Oftast börjar de ju med småbrott som tex narkotikabrott eller ringa stöld.
Låg impulskontroll och en önskan att få saker utan att arbeta för det, tror jag mer på.
Rekommenderar detta https://ponnymamman.se/okategoriserade/du-har-modet-i-blodet-om-risktagandets-biologi/
Så du tror att gängkriminella är understimulerade fallskärmshoppning?
Annars visar ju biologin att lägre IQ är mer våldsamt och impulsivt eftersom de inte kan förutse konsekvenser lika bra som de med högre IQ.
Tack de fortfarande finns människor som saker..ibland tänker man att så stor del så snabbt blev helt blinda i vad problemet är från början. ?
Tack för att det fortfarande finns människor som ser saker *
Haha nej det gör det verkligen inte. Och det så kallade utanförskapet är något de har satt sig i själva. Lyssna på intervjuer till exempel eller det kanske du är för din för.
*dum
Apropå dum! ?
Idiot!
Förr hade vi större klasskillnader men inte lika grov kriminalitet.
I min släkt fram till ca 1950 var alla extremt fattiga, vi var inte ens arbetarklass utan steget under, dvs dagverkare. Dvs man hade inget arbete utan ställde upp dag för dag på jordbruk och liknande. Min farmors föräldrar hade inte råd med vinterskor när hon var liten, så hon gick inte i skolan på vinterhalvåret, eftersom det var 5 km till skolan. Syskonen fick inte konfirmeras av samma orsak. Inga pengar till finkläder. De åt egenplockad nässelsoppa och maskrossoppa på sommaren för att spara pengar.
Ingen i vår familj begick brott! De var så fattiga att de inte hade kläder, ändå stal ingen något. Så att skylla kriminalitet på klass är så fel. Det har med värderingar att göra, inte med klass. Även fattiga kan ha goda värderingar.
Förr fanns inte den märkeshetsen som finns nu som en följd av sociala medier bla. Du kan inte jämföra 2022 med 1930 tyvärr, tiderna förändras.
Hela vikingatiden var en hets efter dåtidens märkesvaror så din poäng är mute.
Jag tror nog att svält och kyla är ett starkare incitament än trender, att inte bli kriminell trots att man svälter och fryser är större än att inte bli kriminell för att kunna flasha Gucci.
Såhär – det finns en anledning till att denna typ av kriminalitet existerar: pengar. Pengarna kommer många gånger från droghandel. Majoriteten av försäljningen är med stor sannolikhet inte till narkomaner med missbruksproblem. Det är till vanliga Svenssons som vill ”festa till det lite”. Det kan vara någon kollega, den där trevliga killen du ser på tv, söta tjejen på Instagram med småbarn. Alla. Så ett sätt att motverka gängen: Minska efterfrågan på produkten som många gäng lever på! Säg åt alla dina hobbyknarkande vänner och bekanta att sluta stötta organiserad brottslighet.
Rekommenderar att läsa Evin Cetins ”mitt ibland oss” för den som vill förstå varför folk blir/är nätverkskriminella.
Förlåt men när de till och med skjuter oskyldiga småbarn som leker i en lekpark så har jag noll empati för dom. Noll!
(Och det oavsett etnicitet eller ursprung)
Helt otroligt det gått ett år och att man fortfarande inte vet vem som dödade honom.
Ja tiden har minsann gått fort, gör ont av tanken att han är borta, går inte att beskriva. Brukar inte känna så när kändisar går bort men Einár var något annat.
Med tanke på hur sällan dödskjutningar leder till fällande dom vore det snarare otroligt om vi hade en dömd mördare, tyvärr.
Fast just hans mord är väl polisiärt uppklarat. Dvs de som utreder brottet vet vilka som beställt det, vilka som utfört det och varför. Men det saknas bevis för att väcka åtal. Som med så många gängbrott så beror det till stor del på att ingen vill vittna.
Jo men polisen tror sig ju ofta veta vem och varför men bevisen är oftast obefintliga eller väldigt få så åtal väcks sällan och därav inga fällande domar.
Inte riktigt sant, säger de på senaste P3 Krim.
Vad är inte riktigt sant?
Man brukar väl säga att det är bra att barn är förkylda eftersom det stärker immunförsvaret? Gäller samma sak för vuxna? Någon som vet?
Jag försöker hitta något positivt med att jag ligger här superförkyld ?
Det gäller väl hela livet? ?men eftersom barn inte varit utsatta för smittor måste de avverka dem för att bli mer immuna. Men rätta mig gärna om jag har fel
Nja, riktigt så fungerar det inte. När du utsätts för ett virus så utvecklar du antikroppar mot det, och det är nog det som talesättet avser. Det är även därför som barn blir förkylda oftare än vuxna, eftersom vuxna hunnit stöta på fler virus under sin livstid. Problemet med virus är att många sorter lätt muterar till något som immunförsvaret inte längre känner igen eller har sämre motståndskraft emot, det är exempelvis därför man behöver ta fram nya influensavaccin varje år. I fallet förkylning finns det väldigt många virus som orsakar det, så man blir inte immun mot förkylning bara för att man drabbats av det en gång.
Just precis det här viruset lär sig ditt immunförsvar att känna igen nu, så det finns absolut positivt aspekter. Dessutom finns det sätt att stärka immunförsvaret. Genom att äta tillräckligt och varierat, motionera regelbundet, sova tillräckligt samt undvika alkohol och rökning så stärker du immunförsvaret. God handhygien är a och o för att undvika smitta!
Jag har ett tipps till att inte bli försköts. Använd nässpray med saltvatten, varje dag morgon och kväll så slipper du bli försköts eftersom du sköljer bort dom små bakterier som bildas och eventuellt blir fler
*förkyld
Har ni någon ”the one that got away”? Jag hade en sån sjukt stor tonårsförälskelse/kärlek och jag bara vet att vi passade så bra ihop. Han var dock några år äldre än min men vi delade hobby och hade så fint vuxna samtal om livet. Väldig lika men ändå inte. Idag har han sambo och 3 barn, verkar lycklig och jag är gift lycklig. Är tacksam för de åren vi fick. Vi hade en unik och nära vänskap men känslorna fanns alltid där. Han gav mig min första kyss bla, ett så fint minne. Tänker tillbaka på honom och ler och hoppas han lever lyckliga i alla sina dagar, även om det inte blev med mig.
Fast är man the one om man got away?
The one that got away är bara bullshit.
Jag håller med dig. Jag tycker till och med att ”the one” är bullshit bara det.
Men gud vilka trista svar du fått!! Nej jag har ingen ”one that got away” men tänker ibland på min första kille jag hade i gymnasiet. Han är gift och har barn och jag är så glad att han verkar ha det bra för det förtjänar han verkligen ? så fin person
Till er tråkmånsar ovan: självklart finns det väl en sådan person? Är ni tröga som inte fattar innebörden? Kommentera inte om ni ändå inte är intresserade av att diskutera kärnan i inlägget. Puckon.
Till TS: ja alltså jag tror nog det. Jag vet inte ännu men låt mig återkomma om 5 år så ser vi då. Jag hoppas givetvis att jag inte ska behöva skriva att han ”got away”.
Men herregud.
Hahah oj då??
Jag tycker fortfarande inte att man är the one om man got away. Läs det med normal ton så ska du se att det inte var så farligt kommenterat. Går till och med att diskutera om du vill. Jag är inte här för att bråka.
Nu var det kanske inte just ditt första anonyma svar som var problemet, men alltså det är så otroligt många i kommentarsfältet här på BB som har så extremt tråkig ton och kommenterar för kommenterandets skull, även om kommentaren ligger långt utanför kärnan i tråden. Brann av för en sekund, men allt är lugnt nu ?
Vi läser nog the one olika. Jag tänker att det inte nödvändigtvis är ”the one” som i ens livs kärlek, utan att det är en person där man vet att det fanns ett ömsesidigt intresse och attraktion men att det av olika orsaker aldrig riktigt kom igång. Man fick liksom aldrig chans att löpa hela linan ut och därför är det en person som är med i tanken lång tid efteråt.
Jo men folk finns väl med i tanken efteråt av flera olika anledningar. Jag tror inte att mitt ex var något speciellt, en one eller så. Han dyker ändå upp i tankarna ibland. Vänner jag hade som yngre kan jag tänka på och undra vad de gör idag. Gamla kollegor, var är de idag? osv. Folk som passerat mitt liv dyker ibland upp i mina tankar. Att jag var kär i ett par av dom för hundra år sedan ser inte jag som något annat än att jag råkar tänka på dom ibland.
Oj, du låter övertygad själv när du avslutar meningen med ett frågetecken. Kan du inte argumentera utan härskartekniker?
Jag har absolut en ”the one that got away”. Vi har haft kontakt av och till i 8 år ish och jag tänker på honom ofta. Jag är sambo med världens bästa kille och han är i en liknande situation, med den lilla detaljen att han för ett halvår sen flyttade in i kvarteret bredvid. Tilläggas bör att vi båda är från ett ställe 20 mil härifrån. Han är en otrolig kille och jag önskar honom allt gott.
Man ser dina känslor för den mannen i bara några korta rader.
Jag har en sådan, trots att jag är i ett lyckligt och stabilt förhållande idag. Jag är dock ganska glad att han ”got away” för även om vi hade en galet stark kärlek/passion som var som på film så är jag rädd att vi typ hade tagit död på varandra till slut om vi satsat på riktigt.
Är ganska ung så någon jag associerar med ”the one that got away” kanske inte gills, men jag tänker på en kille jag träffade för några år sedan och blev väldigt förtjust i. Vi var aldrig officiellt ”på g” men båda förstod i vilken riktning det var på väg och jag tror att det var ett av mina mest romantiska möten, trots att det längsta vi gick egentligen var att blygt hålla hand (det kan killar som överlag verkar ha så förbannat bråttom tänka på…). Det var lite väl stor åldersskillnad mellan oss (kanske därför det aldrig ”hände” något), jag hade pojkvän ett tag vilket han visste om och nu är det av olika skäl rätt osannolikt att det skulle kunna bli vi. Jag tänker dock på honom emellanåt på ett lite flickigt förtjust sätt och på vad det hade kunnat bli om omständigheterna var annorlunda.
Jag har en!
Min bästa vän, han och jag satt ihop. Men jag hade pojkvän och när vi gjorde slut trodde alla inklusive jag själv att jag och bästisen skulle bli tillsammans men efter några månader blev jag tillsammans med mitt ex igen.
Mitt ex är inte mitt ex nu heller utan min sambo och babydaddy. Vi har ett bra liv ihop.
Min bästis har också skaffat familj och verkar leva ett bra liv, vi har tyvärr ingen kontakt idag.. allt rann ut i sanden, jag tror att han med trodde det skulle bli vi.
Han är en go kille och jag önskar honom allt gott i livet men det finns dagar jag funderar på vad som hade hänt om jag inte gått tillbaka till mitt ex utan blivit tillsammans med honom.. ?
Nej. Blir det inget så är det för att en av er egentligen inte var så intresserad. Två människor som verkligen vill ha varandra kan ingen stoppa, så alla olyckliga kärlekar eller förhållanden som aldrig blev något beror på att den ena (eller båda) egentligen inte ville.
Precis vad jag tänkte skriva!
Nej, men har flera ”what if”. Är också jättenöjd med den familj som är min men kan fundera på vad som hänt om jag fattat att kille A, B eller C var intresserad innan det var för sent (fattade så trögt då), om kille D inte fått tillbaka till sitt ex eller om kille E eller F hade kunnat hantera min förhållandeskräck istället för att direkt släppa taget när jag blev tveksam. Hur hade livet artat sig då?! Får aldrig veta men ibland funderar jag, på kul.
Ja. Hade han inte flyttat tillbaka hem hade det blivit vi, så säker på det. Har aldrig varit med om en starkare attraktion och connection.
Min The one that got away var min The One i många år. Av olika anledningar blev det inte vi. Som gift, barn, umgicks vi familjevis i i flera år. Ridån föll när de övernattade en gång hos oss, jag fick förslag på intimt umgänge. Avstod. Mitt löfte till mannen min och familjen var viktigare. Helt rätt beslut, idag 80+, (ni tror mig inte har det visat sig tidigare). Idag är mannen min borta, bara minnen kvar. Och han den fd The one är bitter och vägrar umgänge med släkt och vänner. Karma?
Jag hade en i tonåren. Var aldrig ett par men vi tyckte väldigt mycket om varandra och hade stark attraktion. Han var dock 15 år äldre än mig.
Jag reste som ung och träffade min man. Kunde under de första många åren tänka på mina ungdomskärlek ibland och undra ”what if”, men nu är det måååånga år sedan jag ens lagt en tanke på honom. ?
Tankar om Jelena Meacham?
Min uppfattning är att hon är oerhört omogen och beter sig korkat. Som en fjortis typ. Skyller gärna många saker på sin adhd-diagnos som hon har fått nyligen. Hon är ändå 30+ och borde kunna hantera impulser bättre än vad hon gör. Man får ju inte adhd i samma sekund som man får diagnosen utan detta har hon ju alltid haft. Alltså borde hon ha lärt sig leva med det på ett mer moget sätt än vad hon gör.
Fast hur tänker du att man ska få de rätta verktygen för att hantera sin diagnos om man precis har fått den? Tycker din kommentar är onödigt dömande.
Har ingen aning om vem människan är. Men om man ”lärt sig leva” med sina adhd-symtom och de då inte innebär problem och/eller ett lidande för personen så behöver man troligtvis inte göra en utredning som vuxen.
Kan tycka att hon gör en grej av sin adhd. Typ hoppsan jag fick åka fram och tillbaka till kontoret tre gånger för jag glömde datorn/musen/mobilen. Eller att sovrummet var städat sen drar hon ut alla kläder på golvet och byter tröja fem gånger per dag. Men lider också med henne för hon mår ju inte så bra i övrigt just nu
Jag har inte ADHD, men är autistisk. Vissa saker lär man sig hantera med tid och erfarenhet, medan andra svårigheter är saker som man helt enkelt måste lära sig leva med. Visst finns strategier för att lättare kunna hantera det mesta, men vissa saker förblir helt enkelt svåra trots strategier. Jag resonerar som så att min autism kan vara en förklaring till varför vissa saker blir som dom blir, men att det aldrig är en ursäkt till att saker blir på ett visst sätt. Således om jag exempelvis uttrycker jag mig omedvetet otrevligt så kan min autism vara en förklaring till varför, men det är inte en ursäkt till att bete sig på ett oacceptabelt sätt.
Tycker det är synd när personer använder sin diagnos som någon form av sköld för ett dåligt beteende. Diagnos eller ej så har man aldrig rätten att bete sig illa gentemot någon annan.
Tycker att hon är otrolig osjälvsäker i sig själv. Och om man om och om igen måste åka fram och tillbaka för att man glömmer saker skriver man en lista: saker att ta med till jobbet. Den bilden hon visar av sig själv nu är så omogen och barnslig. Och hela tiden att det är så synd om henne, mer än någon annan. Det är absolut inte det.
Typisk kommentar från ngn som inte har en npf diagnos ? det är inte så lätt det är därför vi får diagnoser. Usch
Det vet du inget om!
Har en fantastisk unge på snart fem år. Hon blev till genom insemination så jag har henne helt ensam. På senaste tiden har jag verkligen sörjt att hon med största sannolikhet inte kommer få några syskon. Jag har varken råd eller plats för ett barn till. Vet att hon skulle blivit en sån fin storasyster. Nån mer som har ett barn och har liknande tankar? Eller kanske något ensambarn som är nöjd med att vara det?
Jag har bara ett barn som är 12 år nu. Rekommenderar verkligen ensambarn! När jag växte upp var vardagen 99% bråk mellan mig och mina syskon och mina föräldrar var tror och sura hela tiden. I min familj nu börjar vi ALDRIG. Jag har alltid tid för mitt barn och pga vi bara har henne är vårt hem alltid öppet för både hennes och mina vänner. Det känns fint och STORT!
Jag är ensambarn. Det var helt ok i barndomen, och inga problem som tonåring, även om jag hade mått bra av att dela uppväxten med en jämnårig. Jag blev ganska lillgammal av att växa upp som ensambarn.
Universitet och karriär har väl lidit lite av att jag aldrig fick träna på konkurrens och att ta plats på ett socialt sätt.
Men: det klart mest negativa med att vara ensambarn är att jag knappt har någon yngre släkt att erbjuda mina barn. Inga morbröder eller mostrar, inga kusiner.
Dessutom är man ensam när föräldrarna blir gamla, behöver hjälp, dör.
Där ser jag skillnaden med min man, som har syskon och de kan hjälpas åt och stötta varandra i oron och vården för de gamla föräldrarna.
Är också ensambarn och håller med dig om allt. Jättebra skrivet.
Men om man har partner stöttar väl den?
Självklart, men det är stor skillnad på relationen till en svärson och till ett barn.
Jag är ensambarn och jag är nöjd. Är väldigt trött på att höra att det skulle vara synd om ensambarn bara.
Jag vet inget annat än att inte ha några syskon, så har ju inget att jämföra med men jag trivs bra utan syskon. Jag har haft nära relationer med kusiner och vänner hela livet så det är inte som att jag står själv i hela världen som många verkar tro men nej det är säkert inte samma sak som syskonrelationer men vad vet jag.
Man ska dock komma ihåg att det inte finns några garantier för att en syskonrelation blir en bra och fin relation (som i alla föräldrars drömmar). Jag har sett fler exempel på bråkande syskon, syskon som inte kommer överens alls eller som är såpass olika/ej har något gemensamt så att de ej har någon relation öht än exempel på supertajta syskon.
Så. Det kommer inte vara synd om ditt barn om hon ej får ett syskon. Hon kommer klara sig bra.
Det finns för- och nackdelar med att ha ett barn och med att ha fler barn. Det är vad DU känner som spelar roll. Såklart duger det fint med bara er ? Du vet bäst själv vad du ska göra!
Ensambarn kan i vuxen ålder kännas väldigt ”entitled” för de har aldrig fått lära sig att inte vara själviska och dela med sig. De tror att världen kretsar runt de många gånger. Tycker de har lite svårt för det sociala för de vet inte hur man låter andra vara i centrum också. Så det kan ju vara bra att lära sitt barn om man bara har ett.
Förlåt om jag låter dryg ? känner många ensambarn samt tillsammans med en och alla har dessa problem.
Nu när jag tänker efter så fanns det en del kompisar när jag var barn som var svåra att umgås med. Man var liksom alltid lite statist i deras lekar och allt skulle ske på deras villkor. Tanken slog mig nu att ingen av de jag tänker på hade syskon.
De med syskon kan också vara så haha. Storasyskon som är vana att bestämma över andra. Lillasyskon som alltid fick mest uppmärksamhet och var allas gullegris.. ?
Troligen har man ju vänner under uppväxten där man lär sig dela med sig, kompromissa etc.
Jo men det var min egen reflektion baserat på de kompisar jag själv upplevde var svåra att leka med. Ingen statistik undersökning ?
Det finns väl någon teori om att storasyskon passar bäst i kärleksrelationer med de som är småsyskon just på grund av den dynamiken man är van med. Om det är sant eller inte vet jag inte. Undra vilka ensambarn då skulle passa bäst ihop med.
Med mellanbarn, stackarna
Vad gör man när man själv vill ha barn nr 2 men ens man inte vill alls, alltså vägrar. Tips?
Antingen låter man bli att skaffa en till eller så skaffar man en till med en man som också vill ha barn (eller själv). Det är de enda alternativ jag ser i alla fall.
Skaffa inte en till om din partner vägrar, det kommer att bli som att du beställer trauma åt barnet.
kanske en katt duger?
Förhandlar, väntar och hoppas han ändrar sig eller så får man acceptera det.
Rycker det är jävligt snålt av en förälder att vägra sitt barn ett syskon om möjligheten finns
Snålt att bara ge ett syskon tycker jag. Minst två syskon ska barn ha rätt till.
Haha ha rätt till.. du tycker inte den makten ska ligga hos kvinnan som bär barnet/barnen?
Jag raljerade lite kring any noms kommentar till att barn skulle ha rätt till ett syskon.
En graviditet är bara nio månader. Jag har tre barn och minns knappt graviditeterna. Det är ju resten som räknas.
Så makten om ett syskon till ligga hos kvinnan också?
Ja? Eller vad menar du? Ska mannen kunna tvinga kvinnan att bli gravid och föda om hon inte vill?
Nej men har man en relation med en person tycker jag att man planerar en graviditet gemensamt.
Och om en verkligen inte vill?
Ja. Du är fanimig inte bara mamma utan pappa också. EN FAMILJ! Tjöss
Snålt? Syskon är heller inte alltid en gåva precis… Man ska orka och vilja själv också, annars är det verkligen en otjänst för barnen…
Gillar läget( o hoppas han ändrar sig) eller bryt upp (rekommenderar dock inte det).
Hårt ja, men så enklet är det.
Finns väl inte så mkt att göra? Acceptera läget. Eller skilj och hitta en ny om det är viktigare än att leva med ens kärlek och hålla ihop familjen, men det känns som det kan bli mkt problem också.
Eller vänta och se om hen ångrar sig nångång.
Kan vara bra att diskutera det grundligt. Min man ville ha 2 barn och jag 3 barn. Det blev 3 barn. Han kom fram till att varför ska hans nej väga tyngre än mitt ja. Han resonerade att man ångrar inte ett barn och därmed gick han med på trean. Han älskar trean lika mycket som dem andra och är väldigt glad för att vi skaffade hen.
Så jag tycker att ni ska prata i lugn och ro om varför du vill ha två och din partner är nöjd. Försöka förstå varandra. Sedan kan du inte tvinga honom och får helt enkelt förlika dig med att om du är tillsammans med honom blir det inga fler barn.
Tips på snygg sänglampa (på fot), gärna dimbar eller olika lägen, helst lite retro i stilen?!
Flowerpot 🙂
Snygg! Absolut en kandidat!!
https://www.ikea.com/se/sv/p/taernaby-bordslampa-beige-60508072/
Ska plantera en dejt till min man imorgonkväll, vi har småbarn och ingen barnvakt så måste ske i hemmiljö.
Tips tips tips tack! Helst inte film för vill inte använda skärm eller sällskapsspel för det planerade min man förra veckan.
Lämna lappar med genuina komplimanger där du vet att han kollar. Kanske någon massageolja, tända ljus, gör sushi/ något ni inte testat innan tillsammans, ha en spelkväll, baka något du vet att han älskar, gillar han att bada kan han göra det medan du lagar något gott.
Bra tips men skulle snarare rekommendera att göra saker ihop än att en badar och en bakar åt den under tiden. Baka ihop, laga ett nytt recept tillsammans, sushi var ett bra förslag tyckte jag. Det är kul att göra tillsammans.
Om du vill samtala – knåpa ihop en egen variant av spelet Fuelbox och fråga ut varandra!
Om du vill äta / dricka gott – duka upp chark och ost som ni testar olika småflaskor av rödvin till och sedan betygsätter!
Om du vill ha närhet – spakväll!
Min kille gjorde en mysig kväll för oss. Kanske inget för er men köpa lera, färger osv så målar man och skapar ihop. Gör varandra i lera, måla av varandra, något kreativt tillsammans är alltid kul tycker jag.
Hemma-spa?
Till 22:19 ovanför.
Skulle vilja hitta en motsvarighet till Define-A-Lash Mascara som Maybelline hade för många år sen. Någon som vet?
Ni som ser mullvaden. Vem tror ni är mullvad och varför? Känns för uppenbart att det skulle vara stephan tycker jag.
Operationen av min urinblåsa pga endometrios finns fortfarande på bild och film nu 10 år efter. Enl min behandlande läkare. Känns helt ok för mig i undervisande syfte. Ända gången jag blir/blev eftertraktad filmstjärna
Ser ni en urinblåsa på stan, så är det jag. Heja gärna. Skriver mer än gärna autograf
Min operation (endometrios) i London blev filmad också. Dock har läkaren inte publicerat det nånstans utan jag fick med den hem, men sjukt häftigt att ha sett min livmoder/äggstockar osv. Trodde det skulle va äckligare än det va ?
Någon som såg Gynning hos Bianca? Hade hon doppat ansiktet i margarin?!
Nää, det var glow! ?
?
Gjorde reflektionen att Julia Franzén beter sig rätt normalt när hon är utan Bingo. Direkt hon är med honom så börjar hon äckla sig på Instagram. Nu senast med film på när någons fot blev slipad.
Blond bimbo blir hon ihop med Bingo