Vilken bok har fått dig att gråta?
Man kan gråta av böcker av flera anledningar, men den här har fått mig att gråta många gånger och ingen av gångerna har tårarna ens varit i närheten av att vara glädjetårar.
Har tittat på en hel massa längdskidor genom åren, räknas det? 😉
Carina Berg tackar följarna för sällskapet, då hon gjort ett EEG där hon behövde vara vaken.
Är hennes frisyr en sån där ”wet look” som är så trendig?
Frågar åt en kompis. 🙂
Föregående inlägg 
Uttrycket ”smäller av”. Alltså jag tååål inte det. Är inte svensk, så kan vara därför.
Jag smäller av av att du smäller av av uttrycket jag smäller av!
Snark.
Är du trött? Det är inte jag! ?
Sant, det är mycket bättre att folk får dåndimpen istället
Hur kan man ogilla ett ord på ett språk som inte är ens eget?
Det ÄR mitt språk. ? Är bara inte svensk.
På Västfronten intet nytt och mannen som talar med elefanter. Gråter sällan av böcker men dessa två var svåra att inte gråta till.
Nä, böcker får mig inte att gråta.
Jag grät till egenmäktigt förfarande. men mest därför att jag själv höll på att bryta upp från en liknande relation under tiden jag läste den.
När jag läste boken ”livet efter dig” så grät jag de sista tjugo sidorna. Samma sak när jag såg filmen, så ofantligt sorgligt ju.
Typ det flesta böcker… Jag har blivit en riktig lipsill. Tårarna sprutar så fort det är det minsta sorgligt eller extra ”fint”.
Senaste böckerna som fick mig att gråta: Heartless sky (Carolin1 Peckham & Sussanna Villianti), Rachel (serena akeryd), Assasins Blade (Sarah J Maas), Paint it alla black (S.T Abby), Broken Fae (Caroline Peckham & Sussanna Villianti), House of Earth and Blood (Sarah J Maas) och It ends with us (Coleen Hoover)
Aldrig gråtit till en bok tror jag. Däremot till film
Jag gråter till det mesta, så finns till och med barnböcker jag lipar av. Ni vet så att det blir så där tjockt i halsen och man inte kan läsa högt längre och måste ta en paus? Cirka alla barnböcker i hela världen. ”Vi letar skatt” förstör mig. Likadnt med ”När alla går iväg” och typ alla Muminböcker. Givetvis även scenen när Pippi pratar med sin mammai himlen och tror att hon ska behöva fira jul ensam, samtidigt som stadens alla ungar är på väg till henne med julklapp. Blir tårögd bara jag tänker på det.
Jag har även börjat gråta till radioreklam. Luciatåg med förskolabarn ska vi itne ens tala om!
/Skör mjukis
PS. Både Vi letar skatt och När alla går iväg är toppenbra böcker. Jag ÄLSKAR När alla går iväg. SÅ bra!
Fia och djuren – alla ska vara med är också gråtmaterial, men väldigt väldigt bra.
Ingen av böckerna jag nämnt har någonsin fått barnen att gråta. Bara mig.
Prova läs barnboken ”vad som än sker” utan att börja gråta. I challenge you ??
Jag köpte den till min systerson när han föddes men jag klarar inte av att läsa mer än ett par sidor för honom innan jag typ fulgråter.
Jag minns första gången jag skulle läsa ”Vad som än sker” för mitt barn och jag kunde inte läsa klart den för jag blev så rörd. Mitt barn tyckte jag var jättekonstig när jag satt alldeles tyst och försökte samla mig för att inte börja fulgråta! Så såg hon att jag hade tårar i ögonen och försökte trösta mig och då började jag fulgråta haha! ? Den boken är FÖR fin! Undviker den nu och håller mig till Alfons eller Ville går på Pottan ?
Lyssnade på kort ljudbok ”Adjö, Herr Muffin” häromdagen med min 3 åring, grät så att jag inte fick luft herregud fick slå till mig själv.
Är väl en av de klassiska ”prata med barn om döden”-böckerna?
Ja, borde jag ha gråtit mindre då för att det är en klassiker…??
Jag kan inte läsa om herr Muffin utan att gråta. Den är så sorglig och så fin ?
Åh, den brukar jag läsa för mina barn också och man får verkligen kämpa för att hålla tillbaka tårarna ❤️?
Björn Natthiko Lindeblad Jag kan ha fel
Jag grät varje matteläxa när jag var barn. Min mamma och jag bråkade varje gång det var dags för just matten. Alla andra läxor gled jag igenom utan problem, men just matte var bråkigt (hehe, pun).
Jag brukar sällan grina till böcker, men visst har det hänt:
Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin av Jonas Gardell
Jag saknar dig, jag saknar dig! av Kinna Gieth och Peter Pohl
I kroppen min (båda böckerna) av Kristian Gidlund
Harry Potter, de två sista delarna + att hela serien i sig var slut. Att serier tar slut kan bli en sorg i sig, nästan ett slags vemod.
Det finns även böcker som gett mig en klump i halsen, t.ex ”Godnatt, mister Tom”, ”1793”, ”The Hate U Give” och ”Anna Karenina”
Kristian Gidlund! ♥️♥️♥️
Måste ju även nämna ”Tisdagarna med Morrie” av Mitch Albom. När man från början vet att huvudpersonen kommer att dö inom en snar framtid eller redan har dött (detta är en självbiografisk bok, huvudpersonen hade ALS) så blir det ju redan där en tyngd man bär på som läsare från start. Gäller även Gidlunds böcker.
Åh, Godnatt mister Tom! Jag tror att jag har läst den minst hundra gånger! Allt av Michelle Magorian gick hem när jag var i bokslukaråldern! OjojOJ vad jag har läst Hemlängtan!
Jag vet också att jag läste Den långa vägen hem, av Cynthia Voigt om och om igen. När jag var lite äldre älskade jag Imorgon när kriget kom.
Trots att jag älskar Godnatt mister Tom så har jag inte läst någon annan bok av Magorian, en skam ? men Hemlängtan är fortfarande kvar i min ägo! Tror jag köpte den på bokrean på Domus för över tjugo år sedan. Kaaanske dags att ta tag i den hehe.
Och Imorgon när kriget kom är briljant, hela serien höll vägen ut.
Verkligen. Minns att den första boken fick man på McDonalds och jag läste den säkert 5 gånger innan jag fick veta att det var en serie och sen läste jag serien och älskade den. Läste den senaste förra året och tycker verkligen den håller ännu.
Läs Hemlängtan! Jag vet inte om den håller i vuxen ålder, för sist jag läste den var jag typ…14 kanske? Eller 12? Yngre, i alla fall. Men Magorian är ju skicklig, så den är säkert bra för vuxna med.
Jag ska absolut ta tag i den! Den lär säkert beröra trots att jag nu är 30+.
Barn- och ungdomslitteratur är något av det bästa som finns ibland, det är synd att många vuxna väldigt ofta stänger dörren till den världen. Man missar mycket!
Åh ja.. ”Godnatt, mister Tom”.. . den gråter man till. Starkt minne från skoltiden!
Jag saknar dig jag saknar dig ❤️ Har tvillingar själv nu och tänker ofta på den fast det var 20 år sedan jag läste den…
Gråter till de mesta. Senast till Yani av Nora Khalil.
Men böcker som redan nämns som En man som heter Ove, Jag saknar dig, jag saknar dig, Ps. I love you är ju riktiga tåröppnare.
Andra bra gråtförslag
Allt för min syster och Björnstad
Jag är ganska blödig och på rak arm kom jag att tänka på A little life, Boktjuven och En man som heter Ove!
Darling Venom av Parker S. Huntington och The Words av Ashley Jade ?
”Är du en kvinna född 2006?”. Är man en kvinna nu när man är 15 eller 16 år? Inte är man väl det, utan då är man väl ett barn, eller åtminstone tjej/ungdom. En kvinna är man ju inte iallafall.
Nu syftas det väl till kvinna som kön, inte någon slags åldersbestämmelse. Orka skriva ”är du flicka, tjej, kvinna, dam”?
Gråter typ alltid när karaktärer för, både i filmer och böcker. Så genomskinligt på nåt sätt? Men som nämnt ovan: Jag saknar dig, jag saknar dig var min #1 gråtbok i många år (kan inte vara bara jag som liksom vill gråta ibland?). Och Godnatt Mr Tom även om det är kortare gråt till den. Men Harry Potter funkar också, i alla fall vissa böcker. Inser att jag inte tillför nåt nytt här…
Jo, grät också när jag skulle läsa en ärligt talat ganska töntig bok om att bli storasyskon för mitt stora barn ”ni kommer ha så kul tillsammans, ni kommer alltid ha varandra” ?. Skyller på sömnbrist!
DÖR ska det stå förstås.
Ends broken jag gråtit över vad sista Harry Potter-boken när han såg Snapes minnen i pensievet i slutet och insåg vad han måste göra. Var helt hysterisk och var tvungen att ta en paus haha.
Ends broken?
Men gissa! ”Ends” är sju solklart ”enda”, som autocorrectats. Så trött på folk som spelar dumma.
Och ja, samma med ”broken”. Inte raketforskning att lista ut under ett inlägg om böcker. Tack för mig! 🙂
Jag gråter rätt sällan till filmer eller böcker, kan känna mig väldigt berörd men tårar blir det sällan. Men jag grät så mycket till Åse Lindeborgs Mig äger ingen, tyckte den var så äkta och fin samtidigt som den var sorglig. Även Smirnoffs Jag for upp till bror.
”PS jag älskar dig” och uppföljaren.
Vet ej till hur stor del tårarna beror på att jag saknar min bortgångna partner och hur mycket som beror på boken. Hon är en duktig författare iaf. Rekommenderar den varmt. Förstår inte den amerikanska filmen för fem öre, döm inte boken efter filmen.
Önskar att jag också fått meddelanden på det sättet om man får säga det? ?
Ja det får du säga ❤
Tack ❤️
åh hade också den boken när jag läste latin. burr
En man som heter Ove! Och p.s I love you
Jag gråter sällan till filmer, aldrig till böcker. Men jag grät till senaste avsnittet av ”det sitter i väggarna” hahah
Åh jag med!!
Vet inte om jag har gråtit av en bok. Är svårgråten och har bara gråtit till (förutom Lejonkungen, där gråter t.o.m jag) tv-serien Huset Fullt när Jesse saknar Michelle efter att han gift sig och flyttat. Deras band är så fint.
Känner mig så platt ibland, som att jag saknar djup, haha, när jag liksom gråter till Huset Fullt men inte t.ex Schindlers list??
Samma! Känns som jag har noll känslodjup men gråter till det sitter i väggarna. Men skönt man inte är ensam xD
Brukar sällan gråta av böcker men visst har man fällt en och annan tår till Atkins’ physical chemistry
”Ett litet liv” av Hanya Yanigihara. En fantastisk, men på många sätt becksvart bok. Handlingarna av kärlek och medkänsla som beskrivs i boken blir så oerhört kraftfulla i kontrast till det andra och då lipar jag. Rekommenderas inte till alla, men för mig och många andra en svårglömd läsupplevelse.
Grät i stort sett varje gång matteboken skulle fram, eller matteläxan skulle göras…
jag brukar skratta när det går dåligt i film, typ som när frodo blir spetsad i gruvorna
typ HAHAHA! RÄTT ÅT DOM