Elsa Brattströms otrevliga upplevelse på Mama-galan

Igår gick tidningen Mamas gala av stapeln, en tillställning där mammor av alla de sorter träffas och hyllas.
En influencer som var bjuden var Elsa Brattström, som bland annat delar med sig av sin vardag på sociala medier, sin vardag med sin blivande (blivande?)fru Cornelia* fruar och deras gemensamma barn.
Under gårdagen delade hon med sig av sina förberedelser inför galan, där hon fick hjälp med allt från hår till naglar av riktiga proffs i ett uppstyrt förmingel.
Kvällen verkar dock ha utmynnat i någonting riktigt tråkigt och så här skriver hon om det inträffade på Instastory:

Vet ni vad som är förnedrande?
Att få frågan om man är mamma till sina barn. Efter att man genom en halv middag suttit och pratat om just sina barn. Vad dom heter och hur gamla dom är. Berättat att man poddade sig igenom första processen och nu är föräldraledig med andra. Sen från ingenstans, som att hon inte kunde hålla sig längre: ”men är du mamma till dina barn”?
Det är så sorgligt. Att gång på gång få det bekräftat, att min rädsla för sociala sammanhang är befogad. Att få bekräftat att mitt moderskap, om jag är mamma, ifrågasätts av personer jag möter under tiden jag stolt berättar om mina barn.
Sitter på en gala som ska hylla mammor. Jag har tagit mig över min egen, ganska höga, mentala tröskel och gått dit – och önskar med ens att jag låtit bli.Inte utsatt mig, stannat hemma i min bubbla. För det spelar inte roll att andra delar varit härliga. Att upplägget är fint och stämningen god och incitamentet bra och jag fått hälsa på många jag annars bara träffat på Instagram.

Det är så jävla synd, och jag önskar att det var lättare att låta det fina väga över – men det ärrar. Det gör tröskeln för nästa gång högre, kanske så pass att jag då faktiskt inte går över den. Det låter dramatiskt..och vet ni? Det är det! För mig är det dramatiskt. För mig är det vad jag primärt kommer minnas av igår och jag HATAR ATT DET ÄR SÅ!

Jag frågade vad hon menade och hon undrade vem som burit. Jag sa att det inte spelade någon roll och hon blev ställd. Jag ursäktade min ton och sa att jag önskar att jag fick frågan andra får: om hur mina barn äter och sover, inte om jag är deras mamma. Hon sa att det väl vore tråkigt om alla fick samma frågor. Jag sa att hon aldrig hade sagt så om hon tillhörde en minoritetsgrupp. Men vilken minoritetsgrupp menar jag att jag tillhör? Undrade hon. Lesbiska, homosexuella!
Sa jag och undrade hur det landade här. Hur min kväll som hittills varit så över förväntan bra på alla sätt ändå landade här. Med min bordsgranne som jag ju pratat som fint om mina barn med. Hon undrade om jag verkligen tyckte att det var en minoritetsgrupp, lesbiska, om man skulle till hela världens befolkning var det väl inte riktigt det. Att först bli ifrågasatt om jag är mamma till mina barn och sen bli ifrågasatt om minoritetsgruppen jag tillhör verkligen är en minoritetsgrupp, det är så förnedrande.

Problemet är att det här är ett exempel på konversation som återupprepar sig majoriteten av gångerna jag och Cornelia är i ett nytt sammanhang. Igår kom det från ingenstans och jag hann inte känslomässigt värja mig. Det suger. Hon kommer antagligen inte göra samma misstag igen – men frågan är hur lång tid det kommer ta för mig att närma mig den här typen av sammanhang igen. // Elsa Brattström

Nu har Elsa uppdaterat med två bilder till från Instastory.
Jag publicerar dem på en gång men håller på att texta dem i detta nu.

Ett dm till Elsa:
Förstår att det är otroligt känsligt för er, men som utomstående känner jag att detta nog handlar om okunskap, inte illvilja på något sätt? Det är svårt att veta vad man får fråga och inte när man är heeelt novis liksom. Det suger så klart! Ni kommer antagligen få dessa frågor för resten av livet, så det underlättar kanske om ni ser det som ett tillfälle att rise above och förklara, inte ta åt er? Ni ÄR ju lika mycket mammor, det förstår jag. Men det är också tack vare er och era förklaringar som jag förstår det. <3

Elsas svar:
Fast vet du – det spelar liksom ingen roll. Det är 2022. Jag hade pratat om mina barn. Det finns inga, absolut inga ursäkter för den frågan då. Om jag är mamma till mina barn. Det är jättelätt för dig att säga att vi ska ta tillfället i akt att förklara – hade du varit på min sida hade du inte känt eller sagt så.

Elsas text på inlägget:
Jag kan inte se det som ett tillfälle att ”rise above”. Att situationer för nöje och umgänge för mig ska vara att bli ansvarig för hbtq-utbildning och se det som ett tillfälle att förklara. Det kan inte vara så det ska behöva vara. Jag orkar inte det. Kommer gå i social exil resten av livet om det ska vara så.

Men också. En sak som var sjukt fin var att @iamayshajones var en sån jävla syster!!!!
Alltså, jag kände systerskap på ett sätt jag inte vet om jag gjort förr, i liksom ordets klaraste bemärkelse. Hon överhörde delar från sin plats längre bort på bordet, på eget initiativ bröt in när det började spårar och konversationen inte tog slut fastän jag flera gånger försökte sätta punkt. Aiysha tog min hand och gick därifrån. Tröstade och var helt jävla otrolig bara. Och när jag sen fick ta hennes plats vid bordet och personen från tidigare som sett att jag blev ledsen (har ju nära till känslor på gott och ont, dvs blev gråtfest på toan) kom och försökte be om ursäkt så röt Aiysha ifrån och sa att hennes beteende inte var okej och att hon bara skulle låta mig vara nu. Det var så jävla skönt att ha någon där då som faktiskt fattade och som stod upp för det och bröt av. // Elsa Brattström


* i slutet av juli 2022 var Elsa och Cornelia blivande fruar, och jag ber om ursäkt om de gift sig sedan dess och jag missat det. 

254 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Den där bordsgrannen kommer definitivt göra om det där. Typiska frågor och svar för människor som varken respekterar folks integritet eller kan sätta in sig i någon annans verklighet.

      Låter som om hon hade Margaux som bordsgranne..

      Tyvärr stämmer det nog att hon inte bättrar sig efter denna gång eftersom hon blev utskälld när hon senare försökte be om ursäkt. Såklart hon inte utvecklar förståelse då. Men jag gissar att det inte var meningen.

        Ja orka skälla ut någon när den ber om ursäkt för att den uttryckt sig klumpigt. Inte som att personen gjort något vansinnigt oförlåtligt typ mördat någon, eller ens varit elak med flit.

          Med tanke på att det blev en diskussion aldrig verkade ta slut borde personer insett sitt misstag bra mycket tidigare. Att först be om ursäkt när någon annan rytit ifrån och personen man ”pratat” med gråter visar bara hur känslokall personen ifråga är.

            Fast man kan inte generalisera så. Många människor är gränslösa utan att mena något illa för de förstår inte bättre.

            En del tänker tvärt om också, att det är 2022 och man borde kunna prata om allt. Att inget är tabu och tror att man har en bra diskussion om man gör den lite upphettad och känslor kommer fram.

            Många fattar inte att vissa saker kanske man inte vill dela med alla.

            Sedan kan jag tycka att en person kan få be om ursäkt, hon fattade väl inte att hon gjort den andra personen illa förens någon sa ifrån.
            Sedan behöver man inte godta ursäkten eller så kan man säga att just nu passar det inte bra för jag blev väldigt ledsen. Vi får prata senare.

      Vem var bordsgrannen?! Ingen som vet??

        ”Mammasanningar” delade bord med Elsa och har lagt upp en story där några namn är taggade

          Soraya kanske? Ser ut som att de sitter bredvid varann.

            Jag tror det är Elsa som sitter till vänster om knivlisa. Elsa bytte sedan plats med Aysha efter händelsen som i sin tur sitter till höger om Soraya.
            Sedan vet vi ju inte om bilden är tagen innan eller efter händelsen å vi vet heller inte om fler personer än Elsa och Aysha bytte plats med varandra.

            Jag tycker mammasanningars bild är lite svår att se vilka alla är, fast jag har också dålig koll på vilka alla är.
            Men stämmer ordningen; Mammasanningar, Hejhejvardag, Idakjos, Knivlisa och bredvid henne sitter Elsa. Sen på andra sidan Elsa, på bordets kortsida, en otaggad person, mitt emot Elsa en person jag inte heller vet vem det är, ännu en okänd på den personens vänstra sida, sen isatouayshajones, Soroyalavasani, och en till otaggad mittemot Mammasanningar.

              Sofie Sarenbrant är den som sitter mittemot Mammassanningar.

              Stämmer som flera skriver, på i Mammasanningars bild på stories sitter Elsa mellan/bredvid Knivlisa till höger om sig och en blond tjej i glittrig överdel till vänster om sig (hon sitter på bordets högkant), en tjej som man inte ser vem det är och som inte är taggad i Mammasanningars bild på stories. Mitt emot Elsa, bredvid den okända blonda tjejen, sitter Ida B Olsson, feelgood träningsprofil.

                Kan det vara Knivlisa då? Hon verkar ju halvjobbig…

                  Oavsett verkar ju ingen av personerna som satt närmast Elsa ha reagerat på vad personen sa och gått till hennes försvar. Isatou Aysha Jones satt ju ändå ganska långt ifrån Elsa och hörde samtalet.

                  På vilket sätt då tycker du? Känner du henne ?

                  Jag tycker Knivlisa verkar väldigt rar och timid!

                  Har väldigt svårt att tro att det är knivlisa? Känns inte som någonting hon skulle säga?

                    Elsa följer @knivlisa på Instagram. Har svårt att tro att hon skulle fortsätta följa henne om det var hon som sagt så.

        I klippen tidigare på kvällen så sitter Elsa på kortändan bredvid en blond kvinna. Senare på kvällen har Elsa bytt plats (vilket hon skriver att hon gjorde efter händelsen) och sitter då bredvid Soraya.

      Fast alltså kan människor sluta gnälla helt ärligt och va den större människan. Man behöver verkligen inte sitta och ta åt sig så här o bara tycka synd om sig själv.
      Man kan välja att tolka vad människor säger positivt. Framförallt är det bra för barnen än sånt här ,dessutom offentligt gnäll. Att föräldrar inte kan vara den vuxna i andra sammanhang räcker för att skada barn men dessutom offentligt.
      Jag får frågor om mina barns pappor, varför två, varför tog det slut bla bla massa frågor. Inte fan sitter jag o säger attjag tar illa upp som blir ifrågasatt som mamma vilket jag känt många gånger utan jag har gett diplomatiska svar. Nej jag känner inte att jag måste säga att jag blev misshandlad.
      Dennhär mamman beter sig faktiskt under all kritik, finns inget positivt att skriva det här.

        Ja maken till lättkränkt. Jag uppfattade inte alls att det var någon nedvärderande fråga utan precis som hon i dm:et tycker jag att hon snarare kunde ha tagit tillfället i akt och svarat artigt. Orkar inte med graden av lättkränkthet i vårt samhälle idag. Orka Mallorca liksom. Utbilda era medmänniskor istället och tolka inte allt som fan tolkar bibeln,

          16:48: Vad har Mallorca med detta att göra?

          Jävligt lätt för dig att säga när ingen går runt och ifrågasätter ditt släktskap så fort du går utanför dörren och kräver att du svarar på deras frågor 1000 gånger.

        Jag förstår att detta är en känslig fråga men hur ska ”okunniga” människor lära sig och förstå bättre om man inte ska våga fråga saker. Den andra personer menade förmodligen inget illa utan var okunnig i ämnet. Då är det väl bättre att svara och förklara istället för att bli kränkt och tjura.

          Hur många gånger ska Elsa, eller en annan person, behövs förklara? 101020393 gånger?! Varför ska hon vara utbildare om detta? Hon är mamma ,punkt. Kanske skulle varenda jövel behöva förklara sitt föräldraskap så folk fattar. Det är som Elsa skriver , 2022, väx upp.

            Men om folk som tillhör en minoritetsgrupp aldrig pratar om saker dom står i för, hur ska då folk från majoriteten kunna ändra sig? Man får ju ta diskussionen nät den dyker upp och inte förvänta sig att någon annan tar kampen. Det är när någon tar kampen/diskussionen som förändringar kan ske. T.ex. Rosa Parks som vägrade flytta dig på bussen. Varför ska hon vara en utbildare? Varför skulle hon ta kampen? Jo för någon måste börja någonstans, oavsett hur jobbigt det är.

              Folk i minoritetsgrupper SKRIKER SIG HESA kring vad de utsätts för VARJE DAG. Men folk som du och den berörda influencern lyssnar inte. DÄRFÖR behöver andra även befatta sig med kampen för att hjälpa till. Är det på grund av att homosexuella inte tar diskussionen som de fortfarande bemöts med okunskap och illvilja? Du lägger skulden på helt fel person.

              Det du gör i din kommentar är ju precis samma sak som influencern som fortsatte ifrågasätta. I det här fallet hjälpte det ju inte hur hon än svarade för hon fortsatte bli ifrågasatt. Det är fascinerande hur du inte själv ser ironin i din kommentar.

              ”Jag tillhör en minoritetsgrupp och vi upplever verkligheten såhär” ”Ja men jag tycker inte du verkar så förtryckt, är du säker på att du tillhör en minoritetsgrupp? vadå får man inte fråga??”.

              Anser du att människor som tillhör minoritetsgrupper ska behöva ta diskussionen varenda jävla dag? För det är ju exakt så det ser ut. Kan dessa människor bara få existera utan att människor ska börja ifrågasätta deras existens och legitimitet?

              Det är vårt förbannade ansvar att LYSSNA på minoritetsgrupper. Att ta till oss hur de upplever sin omvärld. Du kan inte sitta och berätta för en lesbisk att du minsann inte tycker att det verkar så farligt, för du har inte en jävla aning.

              Jag blir så frustrerad.

              Skillnaden då från nu ät att vi har internet. Det går att utbilda sig helt på egen hand utan att göra det på bekostnad av en annan medmänniskas välmående.

    Extra hemskt att hon velade om hon ens ville gå, och så slutade kvällen sådär. Jag förstår att hon blev ledsen. Jag har sett att hon fått frågan förutom om hon känner att båda barnen är hennes barn.

      Ett mycket målande exempel på hur mikroaggressioner kan yttra sig. Denna subtila mellan-raderna-diskriminering är den vanligaste formen av diskriminering. Fräscht gjort.

        Oj var inte meningen att denna skulle hamna som svar till dig A, sorry.

      Jag tror hon förlorar på att ta frågan så aggressivt. Det ÄR okunskap och ovana som orsakar sådana frågor. Ingen pallar gå på ett minfält hela tiden. En del par talar öppet om allt, andra inte. Det finns liksom ingen bok över vad man får fråga eller inte.

        Precis. Vissa hsr inget emot den typen av personliga frågor, andra vill inte prata om det.
        Är man då rädd för att få liknande frågor i sociala sammanhang får man hitta en fras att använda om frågorna kommer upp.

        Typ ”Jag förstårnatt du indrar men för oss är det väldigt personligt och inget vi diskutear med andra, jag hoppas du kan respektera det”.

        Man för vara tydlig med att det är punkt för samtalet eller helt enkelt säga, nu byter vi samtalsämne!

        Som flera skrivit, det finns ju flera lesbiska par som talar öppet om dessa frågor, så det är svårt att veta vad man får och inte får fråga. Alla är ju inte lika bra på att känna av när ngn försöker sätta punkt heller i en diskussionen, kan ju beror på
        Ngt glas vin, tidigare erfarenheter, diagnoser etc.

    Men jag fattar inte, är man bara mamma om man rent fysiskt har haft bebisen i magen?

      Just så är det enligt bordsgrannen. Har man inte burit barnet är man på sin höjd styvmamman…

        Det vet du inte. Du vet vad hon skriver.
        Personen kanske inte alls menar illa utan är nyfiken vem som burit barnen så man kan konverara utifrån detta utan att sitta o förutsätta.

          Men hon frågade ju om hon VAR mamma till sina barn…? Samma barn hon alltså suttit och pratat om? Vems mamma är hon då, ansåg denna person?

      Precis, och med samma logik existerar inte pappor överhuvudtaget ?

        Nej, nu tänkte du fel.

          På vilket sätt blev det fel?
          Det är exakt samma resonemang.

            Pappan har ju bidragit med spermien.

              Dock inte samma, eftersom att vara gravid kan innebära att man använder någon annans ägg.

              Finns ju lespiska par som väljer att vara gravida med varandras embryon. Just av anledningen att båda skall känna att de är lika mycket delaktiga i graviditeten

                Seriöst? Sjukt meckigt

                  Det är väl inte mer meckigt än att föra in sitt egna embryo…?

                  Om man ändå gör IVF och inte ”bara” inseminerar – vilket många lesbiska par gör – så är det typ exakt lika meckigt. Eftersom ägget ska plockas ut och befruktas utanför kroppen.

              Man kan bu vara två pappor i en relation fast bara en har biologiska band.

            Vad är det för resonemang du menar? Kommentaren som du kommenterar avser mammor och uppfattningen att man bara skulle vara mamma och man burit barnet i sin mage. Det är inget ”resonemang” som med enkelhet skulle kunna föras över på pappor och om det gjorde det, skulle det väl snarare innebära att en pappa bara är pappa om han bidragit med spermien i sammanhanget.

        Eller om ett par adopterat.

      Du tror inte att hon menade biologisk mamma? För det var ju det hon undrade, om hon hade burit barnet. Är det på riktigt en hemsk fråga?

        Nä. De flesta frågar sådant även inbördes bland homopar.

      Men alltså. Jag är biologisk mamma till mitt barn och har haft mitt barn i min mage. Alla fattar att det är det bordsgrannen frågar om. Inte den sociala konstruktionen ”mamma”, som Elsa refererar till. Kanske det hade varit bättre att fråga om det varit hon som var gravid.

      Jag fattar att man reagerar men har man ingen förmåga att sätta sig in i vad den andra försöker säga? Nu vet inte jag hur det blev formulerat, men när man ser hur hon tolkat sitt DM är det ganska troligt att det var trevligt och vänligt formulerat men att den andra tyckte hon överdrev i sin reaktion

        Och vad har den influencern med det att göra? Brukar du gå fram till människor du inte känner och fråga om de fysiskt har burit sina barn i magen?

        Har folk verkligen inga spärrar längre? Bara för att man är homosexuell eller transperson så är ens identitet, könsorgan och sexuella aktiviteter allmänt gods?

          Lägg ner nu. Trans svängen har gått för långt. Dom hävdar sig å trycker upp sina pronouns i ansiktet på folk å ska gå naken på pride tåg osv osv. Vill ha all uppmärksamhet i världen. Å när dom väl får det så är dom kränkta å ledsna. Narcissister hela bunten.

    Samma typ av person som säger ”när ska ni skaffa barn? Är det inte dags snart? Det blir inte lättare när åren går” ?

      ”Barn är meningen med livet!”… ?‍♀️

        Du kanske inte tycker det, men det gör jag. Jag har väldigt svårt för att tänka mig mitt liv utan barn. Dock handlar det inte om att man utan barn har ett meningslöst liv. Men det verkar vara svårt att förstå.

          Barn är inte meningen med livet

    Folk är bara så förbannat nyfikna och tycker sig ha rätt till att ta del av andras privatliv bara för att stilla sin nyfikenhet.

    Att man liksom inte kan tänka ett steg längre innan man öppnar käften ? Det är personer som hon som gjorde att jag isolerade mig typ helt under tiden vi kämpade med ofrivillig barnlöshet, folk är så jävla tanklösa ?

      Eller så är du överkänslig.

        Är det du som bestämmer när man får bli ledsen och när man inte får bli det?

          Hur ska du orka med resten av ditt liv om du blir ledsen och isolerar dig pga folk som frågar saker?

            100% folk är så lättkränkta å sorgliga numera. Patetiskt verkligen.
            Kolla bara Iran. Där snackar vi FÖRTRYCK och MISÄR. Att en nyfiken fråga kan få folk att lägga sig ner å grina. Är helt ofattbart. Grow a pair eller vad man brukar säga.

        Eller så är du underkänslig

    Någon annan som undrar vart Sandra Beijer var? Har läst att hon skulle gå, men ser inte henne på några stories. Hon kände sig ju utanför efter att inte blivit medbjuden till Köpenhamnsresan som Frida Lund drog ihop, och hon verkar heller inte varit på förfesten igår som även den var i Frida Lunds regi?

      100 % mobbar-känsla på Frida Lund efter Köpenhamn och sen vad hanapee berättade i podden för några veckor sedan. Hua.

        Vad sades? Helt missat detta!

        Vad berättade hon i podden? Vilket avsnitt?

        Frida Lund såg ut som en lila badsvamp till badkaret på Mamagalan. ?

        Vad har jag missat? Brukade gilla Frida lund men får kanske omvärdera?

          Ja hon är riktigt oskön! Men undrar också vad Hanepee sagt nu?

            På vilket sätt?

              Många sätt:
              – Fangirl mot Wood och Billgren men dryg och uteslutande mot Beijer (SB har ju gått ut och sagt att hon blev väldigt ledsen att inte bli medbjuden på Cph-resan fast alla andra Elle-bloggare blev)
              – Vinbox-gate, asdryg mot sina följare som ifrågasatte samarbetet
              – Generellt otrevlig ton och dryg mot alla som inte tycker som hon, typ UnderbaraClara

                När sa Sandra det?

                  På en vlogg på hennes YT-kanal.

                  Hon skrev i bloggen om det..

                    Jag missade nog det i bloggen… läser alla inlägg. Trist att hon kände så

        Var det Frida Lund som de snackade skit om i Hanapees pod? Som är pk på insta men en douche IRL?

        Berätta mer!! ?

      Sandra har skrivit på insta-story idag att dom är förkylda så kanske va därför hon inte gick 🙂

        Snygg cover..

    Vi får alla frågor vi inte vill ha. Varför lever du ensam? Har du ALDRIG varit sambo?? Typ sånt som träffar en nerv. Sen beror det på hur man säger och ställer frågan.
    Jag tycker inte alls det var en dum fråga. Sånt skulle jag oxå kunna fråga. Vem har burit barnet om paret är lesbiska? Skulle det vara två killar förstår man ju att ingen av dom av naturliga skäl inte burit. Klart som fan man undrar? Någon av dom är ju den biologiska mamman och homopar är ju lite komplicerat än ett vanligt par tjej/kille.

      Frågan löd om hon var mamma till sitt barn. Det är en dum fråga jo.

        Jag har svårt att tro att personen verkligen bokstavligen frågade ”vem är mamma till barnet” efter de suttit och pratat en hel middag. Jag tror hon faktiskt frågade vem det var som burit barnet, men att den här människan UPPFATTADE det som att hon fick frågan vem som är mamman. Jag hade också kunnat fråga en lesbisk person vem som burit barnen, av nyfikenhet, om man satt på en middag och pratade om barn och kände att man hade bra kontakt. Får man då svaret ”det var jag” så kan man ju gå vidare och byta erfarenheter kring graviditet, förlossning osv och är det partnern som burit barnet kan man ju bara säga det? Utan att blåsa upp det till en minoritetsfråga? Förståeligt om man tycker det känns obekvämt men det är ingenting man kanske ska anta att någon på en middag förstår… Människan är av naturen ganska frågvis och allting är inte sagt med onda intentioner. Väldigt känsligt samhälle man lever i, så tröttsamt.

          Gud håller med dig helg !
          Hon tolkade frågan fel pga taggarna utåt och överkänslig .
          Rimligt att fråga vem som bar? Också ett sätt att visa intresse för personen i fråga ?
          Folk är som vanligt otroligt jävla lättkränkta

            Vill även lägga till att jag blir så trött på dagens pk samhälle där allt ska vara så normaliserat? Bara för att det inte är normen är det inget fel? Men det är fakta att det inte är så de flesta par skaffar barn?
            Klart man är extra nyfiken? Så om någon ex en man berättar för mig hej jag och min man
            Fick precis barn med två kvinnor ? Är det SÅÅÅÅÅ fel att få upp frågor ? För man tycker det är något annorlunda ?? Inte FEL utan något som är annorlunda är normen .
            Usch så trött på det här .

              Är du dum på riktigt? Eller låtsas du bara? Så du är trött på att man pratar naturligt om olika familjekonstellationer? Du tycker att allt utom kärnfamiljer ska vara avvikande och konstig och ge folk rätt att ställa privata frågor som de inte har med att göra? Du tycker inte att man på ett naturligt sätt antar och vet att familjer ser ut på olika sätt och det är inget konstigt?
              Ja jag är ju extremt tacksam att du inte jobbar på mina barns förskola iaf.

                Som någon skrev här ovan så hade de ju pratat en bra stund och nu ställde personen en fråga som tydligen blev fel. Nej, personen hade väl inget med det att göra, liksom hon inte hade något att göra med något annat men samtal drivs ju ofta av frågor och ett intresse av den andra. Vet inte om hon tolkat frågan på samma sätt om personen frågat om vem som burit barnet eller om det var just ordet ”mamma”. Men det är väl mer naturligt ändå att svara att båda ju är mammor. Berätta vem som bar barnet vid följdfrågor alternativt svarat att det inte spelar någon roll och att det inte är något man vill diskutera vidare.

                Word! Jag hade en skön förskolepersonal på min förskola.. hon sa att min halvsyster inte var min syster på riktigt. Vår pappa lackade kan jag säga.. med rätta. Människan må vara nyfiken och van vid normer men får fan också lära sig att hålla käften och leva med att man inte kan veta allt.

                  Hur ska folk lära sig om man inte får ställa frågor? Det är ju en ENORM skillnad på att säga ett påstående som man inte vet något om, eller kränka en person, men att genuint fråga en fråga till en person man samtalar och bondar med..? Det allra enklaste om man inte gillar frågan man får är ju att lugnt FÖRKLARA ”vi vill helst inte svara på det, vi tycker inte det spelar någon roll” för då hade hon troligtvis fått svaret ”okej då förstår jag”. Pinsamt att folk går runt och tror att alla de möter undermedvetet vet exakt var alla deras personliga gränser går.. de va dessutom på en middag som gällde mammor ? Där hade nog i alla fall jag räknat med att folk var öppensinnade och vänliga!

                    I just det här fallet så försökte Elsa sätta punkt för konversationen flera gånger men bordsgrannen verkar inte ha respekterat det. Till slut fick en annan bordsgranne ingripa och hjälpa Elsa ifrån bordet.
                    Inlägget har uppdaterat så du kan läsa fler av Elsas stories.

                  Känner igen detta! Har fyra syskon (två hos mamma och två hos pappa). Har alltid kallat dom mina systrar och bröder. Många har påpekat att jag inte alls har syskon utan bara halvsyskon. Varför märka ord och påpeka saker på det viset? Förstår inte. Okänsligt och onödigt.

                    För att det är sant.

                      Åh vad kul du har

                    Men bry sig, folk har ju fel. Man kan vara hel eller halvsyskon, man delar ändå blod och är biologiska syskon.:)

                    Men ni är ju inte helsyskon. Då har man samma mamma och pappa. Sen kan ju dina känslor vara lika starka för det.

                      Varför är syskon synonymt med helsyskon?

                      Syskon kan delas upp i hel- eller halvsyskon men varför är det helsyskon som är syskon medan halvsyskon måste förklaras?

                      Ni som anser att enbart ”helsyskon” är ”riktiga syskon”, hade ni vågat säga till min pojkvän att han inte har någon ”riktig familj” eftersom han är adopterad? Tänk efter lite innan ni drar så hårda linjer.

          När jag bodde i England så fick jag frågan flera gånger om jag var nanny till mitt barn eftersom 26-åringar tydligen inte har barn ? blev dock inte förolämpad. Fattar att det kanske inte är jämförbart men man kan också välja att tolka människor med en positiv syn eller en negativ syn. Jag som person är exempelvis väldigt frågvis men det är för att jag älskar människor och är intresserad av allt som rör olika människor på olika sätt. Sen kanske jag hade sagt något lite mer taktfullt typ ”jag hoppas du inte tar illa upp med min fråga men vem bar barnet?” Sen hade jag nyfiket ställt frågor om annat utifrån det svar jag fått. Det gör jag även med den som studerar, eller berättar om ett jobb eller något annat för mig ämne som är okej att diskutera. Och det är helt harmlöst, de är ju dessutom på en mammagala vilket gör att människorna där är intresserade av ämnet från olika perspektiv!

            Men det är ju verkligen inte samma sak. Jag har också fått den frågan när jag haft mina brorsbarn med mig, att folk antagit att det är mina barn. Stor skillnad på att sitta och prata om SINA barn och sen få frågan om man är mamma till dem.

          Men att du inte TROR på vad Elsa berättar är ju en helt annan grej?

          Nu har Elsa skrivit iaf två gånger att hon fick frågan ”Är du mamma till barnen?”, varför ifrågasätta det?

          Hon försökte även flera gånger sätta punkt för konversationen men denna bordsgranne fortsatte med sina frågor och sitt ifrågasättande kring minioritetsgrupp, som tur var överhörde en annan vid bordet konversationen och kunde bryta in, ryta ifrån och hjälpa Elsa bort därifrån. Om andra den kvällen reagerar på bordgrannens beteende så kanske du inte ska ifrågasätta Elsas version/upplevelse?

          ”Väldigt känsligt samhälle man lever i, så tröttsamt.” – det enda som är tröttsamt är bristen på respekt i dagens samhälle.

            Fast många är för känsliga. Dom verkar tro att världen ska anpassa sig efter dom å inte tvärtom. Ingen ska bli misshandlad pga sin läggning, men att ställa en enkel fråga som denna. Å hon börjar gråta? Snacka om att SKAPA problem.

              Men nu verkar det ju vara så att Elsa flera gånger försökt sätta punkt för konversationen, då kan jag ändå tycka att det blir en känslig och respektlös situation om man som bordsgranne ändå fortsätter och inte respekterar att man inte vill prata om just det?

              Sedan, något som inte framkommer i detta inlägg, hade Elsa dygnet innan galan brutit ihop och varit väldigt ångestfylld inför det hela så det har väl såklart påverkat allt, kanske hade hon reagerat lite annorlunda om hon var chill inför galan. Det här blev väl droppen över bägaren så att säga.

                Då kanske det hade varit bättre att hon stannade hemma och tog itu med ångesten istället.

                Så jävla labilt. Stanna hemma människa. Personen frågade alldeles säkert om hon fött barnet, inte att hon inte skulle vara förälder annars.

                  Varför skulle man fråga någon om hon fött sitt barn? Har folk tappat all social förmåga?!

                    Det är normalt samtalsämne på en föräldragala och även bland gaypar så frågar man sådant.

                      Nej ”man” frågar inte sånt. Då har man noll social förmåga.

                  Människor som du har inget jävla hyfs

                    Jag hade helt klart pallat att hålla en trevlig konversation på en mamma-fest iaf.

              Vem är du att bestämma vem som är ”för” känslig? Människor är olika – det primära i denna berättelse är hur skribenten uppfattade det – inte vad du tycker? Hur jävla svårt kan det vara att förstå?

                Men man kan ju ana hennes egna spöken mellan raderna? Vägrar köpa allt rakt av utan att först höra den andra sidan. Det känns väldigt färgat av egen låg sinnesstämning hur hon återger konversationen.

          Håller med. Att fråga vem som burit barnet är inte konstigt när man sitter och pratar om barn med ett lesbisk par. Det finns massor av vanliga samtalsämnen/frågor som kan vara känsliga för någon. Tex ”Vad jobbar du med?” är en jättesvår fråga för den som är långtidssjukskriven eller arbetslös. Man vill kanske inte berätta om sin allvarliga sjukdom eller att man sökt jobb i ett år men ingen vill ha en. ”Har du barn?” är smärtsamt för den som precis haft ett missfall eller efter år av ivf inte lyckats. Men det är sånt man får skaka av sig och inse att folk inte ställer dessa frågor för att vara elaka, kan man inte det så bör man nog undvika situationer där man behöver konversera med främlingar.

      Fast frågan var ju ”Är du mamma till dina barn?” Vilket är en väldigt korkad fråga. Såg att hon på en frågestund fick frågan om hon kände samma tillhörighet till Ragnar som till Allan, vilket också var en helt idiotisk fråga. På tal om ofrivillig barnlöshet är det ju många gångar det pga manlig faktor gör att det enda sättet för det hetrosexuella paret är att använda sig av en donator, men den pappan blir väl inte mindre pappa för det.

        Måste nog fråga en sån pappa om han är pappa p å r i k t i g t innan jag kan uttala mig om det ??‍♀️?

          Eller börja fråga alla män med barn om det verkligen är deras sperma?

          *bara lite nyfiken*
          *man måste ju få fråga*
          *inte illa menat*

            Hahaha precis!

            Ärligt talat tror jag faktiskt de flesta män som producerat barn med sin egen sperma är sjukt stolta över det och skulle högt och klart svara JA!

        Fast jag börjar tvivla på att frågan ställdes så ordagrant.

      Det är diskriminerande frågor, punkt. ”En gång är ingen gång” kanske man kan tänka.
      Men för någon utanför normen, som ständigt får sådana här integritetskränkande frågor, leder det till psykisk och/eller fysisk ohälsa, självhat och internaliserad homofobi.
      Ditt tyckande i sammanhanget är helt ovidkommande. Detta samband finns det nämligen gedigen nationell och internationell forskning på. Vilket gör att det kallas för fakta.

        Men alltså.. hur ska man bete sig runt lesbiska? Berätta ni som tydligt vet. För tydligen får man knappt röra ämnet föräldraskap där!

        Otroligt.

          Man får fråga sådant. Bara slappna av och snacka.

            Ps. De flesta lesbiska par brukar berätta sådant innan man ens frågat.

      Instämmer! Förstår heller inte varför det skulle vara kränkande att ställa en sån fråga… Jag har fått många frågor om mitt döda barn och alla turer kring det…Klart det är jobbigt, men jag tycker det är bättre att folk frågar rakt ut, än att man ska tassa runt någons eventuella annorlunda upplevelser/ levnadssätt.

        Så om du berättar om ditt barn och sen får frågan om du är mamma så är det inte kränkande?

          Kränkande och olämpligt/dåligt formulerat kan det också vara en skillnad på. Det är svårt att avgöra eftersom vi inte var där så vi lär ju aldrig veta tonläge och liknande som kan vara avgörande för en bedömning, men om man går runt och blir kränkt över en eventuellt dåligt formulerad fråga får man väl gå hem från festen helt enkelt. Om det fanns uppsåt att vara elak är det ju en annan sak. Visst kan man bli irriterad på att folk uttrycker sig klumpigt, men om uppsåt att vara elak inte finns bör man kunna skratta bort det. Bara för folk är frågvisa och kanske ställer frågor som går att tolka mer än på ett sätt betyder det inte att de är illasinnade eller ute för att såra någon. Ibland kanske man är ovan med ämnet och vill bara veta, och värderingen mottagaren gör blir lite sned för man känner inte personen som ställer frågan.

            Man kan bara bli kränkt eller ledsen när det fanns uppsåt att vara elak alltså?

              Nej, det har jag väl inte sagt? men jag anser att man får ha lite överseende med folks klumpighet ibland. Inte alltid, men ofta. Ibland får man bara skaka av sig det och tänka rationellt. Ville människan mig illa? Om inte så kanske man bara ska skratta åt att det blev fel och knasigt och lät knäppt och gå vidare. Men det är väl klart att man kan känna sig illa behandlad oavsett, men att känna sig så kränkt över en fråga och inte bara lite illa berörd känns faktiskt ofattbart för mig. Då har man kanske mer problem på andra plan än frågeställaren om det händer upprepade gånger. Och sen den här tendensen på internet att man måste skriva disclaimers för allt man säger (och inte säger) börjar också urarta 😀

          Nej, det tycker jag inte.

      Haha håller med. Snacka om att överreagera! Till slut orkar man inte umgås med folk som tar illa upp av exakt allt.

        Hur vet du att hon tar illa upp av ”exakt allt”? Och hur är det relevant?

      Men VARFÖR behöver man fråga om allt och veta allt? Det är inte ”klart som fan att man undrar”

      Sååå ofta har jag fått frågan om mina barn är syskon, om jag är mamma till alla tre, om de har olika pappor etc.
      Jag tar inte illa upp. Jag förstår att folk kan undra, eftersom mina barn ser ut att ha helt olika etniska tillhörigheter. MEN det är bara naturens nyck, två fick mina färger och en fick pappas färger.
      Jag tar inte illa upp över att någon undrar. Inte heller de numera vuxna barnen tar illa upp när folk inte tror på att de är släkt.

    Får känslan av att denna gala är en av de otrevligaste galorna som finns faktiskt… Mammatävling gone wild.

      Får samma känsla. Med ett leende som visar hela tandraden ges isande pikar. Hua!

      Håller med. En riktig ankdams-gala. Får faktiskt riktigt dåliga vibbar. Samma flunsor inbjudna varje år dessutom.

      Vem blev årets mama och årets papa egentligen? Delas det ut varje år tro?

        Ah såg nu bilden på alla årets olika mamas.
        Trodde bara det fanns ett pris, årets mama. Samt fanns det inte årets papa också?

        Fattar att den är varje år nu ? blev lite snurrigt där i min text.

      Lägg även till en stor mängd alkohol så visar dessa falska flunsorna sina riktiga JAG. Att alla är vänner är bara en fasad och bakom den är många riktiga r*vhål.

    Personen verkar osympatisk och första formuleringen av frågan var kanske inte helt hundra. Men är det verkligen så konstigt att fråga vem av mammorna som fött barnen/barnet? Det kan ju knappast vara en känslig hemlighet vem som gått runt gravid i nio månader?

      Ja men det är ju inte samma sak som att ifrågasätta om hon verkligen är mamma till barnen?

      Det är ingen hemlighet, men varför skulle hon vilja svara på den frågan från en idiot?

      Men vad ska bordgrannen med den informationen till? Varför är det viktigt vem som har haft barnet i magen? Spelar väl ingen roll.

        Varför ska man fråga någon något egentligen? Varför ska jag fråga vad folk jobbar med, var de bor, var de kommer från? Det spelar väl ingen roll.

      Men varför ska man fråga det överhuvudtaget?! Jag fattar inte det liksom. Jag ser mig själv som en ganska nyfiken person, som gärna vill lära mig om min omvärld. Men, jag har gränser – jag förstår att vissa saker inte är lämpliga att fråga. Och i detta fallet har jag uppriktigt sagt inget som helst intresse av att veta! Personen har berättat om SINA barn. Räcker inte det?

        Just därför tror jag situationen var något annorlunda än Elsa beskriver den. Frågan var säker harmlös och kanske en uppföljare på något som Elsa själv sade som ledde åt det hållet.
        Hela hennes inlägg känns oerhört uppblåst och sensationslystet.

    Blir så arg på såna här dumheter.
    Min kollega adopterade sin son och som hon har berättat så verkar inte folk greppa att man är förälder på riktigt även om man inte burit och för barnet själv.

      Fast här verkar personen frågat om hon burit barnet,vilket är en rimlig fråga

        Sen från ingenstans, som att hon inte kunde hålla sig längre: ”men är du mamma till dina barn”?

        Varför är det en rimlig fråga?

          Därför att sådant brukar folk dela. Även i par av samma kön. Det är ett samtalsämne och ett sätt att konversera.

        VARFÖR är det en rimlig fråga??

    Jag känner bara buhu. Jag är allt för regnbågsfamiljer osv, men man kan inte förringa processen av att bära och amma ett barn. Så lättkränkt att sitta och lipa. vafan spelar frågan för roll? Det är biologi att någon någonstans måste bära barnet för att den ska bli till. Adoptivföräldrar har exakt samma erfarenhet, ingen (sund människa) har någonsin sagt att en adoptivförälder inte är en riktig förälder. Samma gäller lesbiska som får frågan om vem som är pappan till barnet och blir vansinniga. Som om det inte finns en man någonstans som måste ha bidragit till barnets existens. Varför är det ens en känslig fråga? Hon kunde ha svarat ”det var min fru, hon var otrolig genom hela processen, jag är så imponerad!”. Män får hela tiden svara på frågor om hur deras barns mammor mår när man är nybliven förälder. Känner bara att folk får krypa ur sina bubblor och acceptera att allt är inte självklart för alla. Svaret ”det spelar ingen roll vem som är mamma” på en gala om moderskap och allt vad det innebär är bara patetiskt.

      Så på frågan ”är du mamma till dina barn” ska hon svara ”det var min fru, hon var otrolig genom hela processen, jag är så imponerad!”?

      För det var nämligen den frågan som hon ”lipar” över.

        Sen var ju det någon som frågade om hon hade burit barnet. Läste du hela?

          Fast det var inte frågan hon blev upprörd över. Läs igen.

      För att absolut ingen mer än de berörda har med det att göra.

      ”Jag är inte rasist, men.. ”

    Frågan var såklart felformularad men jag kan ändå tycka att den är motiverad i vissa samtal.

    I ett sammanhang där en hög med kvinnor träffas i egenskap av att vara mammor vill säkert flera prata om sin graviditet, förlossningsupplevelse, förändrade kropp, amning – ja, nej osv. I en sådan kontext är det såklart till syvene och sist relevant om mamman framför en har burit barnen eller inte. Sedan är det förhoppningsvis ingen som lägger någon värdering i svaret.

    Jag kan förstå att det sårar. Men det känns som att man i Elsas situation måste bygga upp en lite tjockare hud i den här frågan. Det är nog inte som så att den kommer att försvinna den närmaste tiden. Det är inte som att andra frågar på illvilja, det är nog mest att de blir lite ställda av situationen och kanske även lite nyfikna eller som jag nämnt ovan, vill orientera sig i samtalet. Då gäller det kanske att ha tänkt ut ett förprogrammerat svar beroende på om hon är mamman som fött barnet eller inte. ”ja, men våra barn ser oss båda som mammor”, ”nej, min partner/fru bar barnet de första nio månaderna, men vårt barn ser oss båda som mamma”.

      Utifrån texten så uppfattar jag det absolut inte som att personen på något sätt ifrågasatte huruvida hon var mamman (rent juridiskt antar jag att de båda är föräldrar så då är det ju ren fakta att hon är mamma) utan att personen tänkte mamma=burit barnet. För hennes egen skull hoppas jag att hon hittar ett sätt att hantera eventuella frågor, blir ju märkligt om hon skulle reagera såhär framför barnen då de lär uppfatta det som att det är något konstigt med deras familj. Alla, ja alla, kan få klumpiga frågor, ibland välmenande och tyvärr mindre välmenande i olika sammanhang och det känns bättre att kunna ge ett ordentligt svar som kanske för att personen tänker sig för nästa gång.

        Håller verkligen med om dessa två kommentarer! Frågan kommer att uppkomma mer än en och två gånger, av olika anledningar (både välmenande intresse och oförskämt påträngande) och hon måste hitta ett sätt att hantera det, om inte annat för sina barns skull. Hur ska de annars veta vad de ska säga när de får frågan? Ska de tro att alla nyfikna barn som ovetande ställer en dåligt formulerad fråga om vilken mamma som barn dem, är elaka och vill dem illa?

    Jobbade på en stor arbetsplats då det började en ny kollega. Hon var lesbisk och hade nyligen fått barn med en annan kvinna. Mina kollegor som knappt träffat en lesbisk kvinna tidigare, än mindre en lesbisk kvinna med barn, hade tusen frågor om hur det gick till när två kvinnor får barn, om det finns en pappa, om båda är föräldrar på pappret osv. Nya kollegan svarade på alla frågor och efter några dagar var det ingen som tyckte det var något konstigt längre att hon hade barn med en annan kvinna. I mina kollegors fall ställdes frågorna av nyfikenhet och okunskap, inte för att kränka någon. Alla känner inte homosexuella personer eller vet hur deras föräldraskap ser ut, då är det väl bra att man frågar så att man lär sig nytt!

      Precis så! Många ställer frågor för att man är nyfiken/intresserad och vill lära sig mer.

      Rätt orimligt att en ska behöva besvara såna frågor i alla sammanhang. Skillnad att göra det vid sammanhang där en ofta är, ex vis jobb, till vänner och familj och att behöva stå till svars vid en gala eller i sammanhang en är i tillfälligt. Är sjukt irriterande att alltid förväntas svara på intima frågor som andra enkelt kan googla sig till….

      Men vill man behöva försvara sig för varenda person man träffar jämt? Vill man inte bara kunna ha en trevlig kväll utan att gå in på ”hur det funkar” mm? Personen berättar när personen vill, det är inget främmande utomstående folk har något med att göra.

      Så bra att det blev bra för er. Men byt ut den lesbiska mamman mot en person med mörk hy. Byt ut frågorna om föräldraskap mot likvärdigt korkade frågor om ursprung: ”hur är det egentligen att vara svart?”, ”stämmer det att det är ananas i all er mat?”, ”bryter ni verkligen upp parketten hemma för att odla!”. Känns det fortfarande som en härlig situation?

      Det kan säkert finnas intima situationer där det funkar att ha en transparent frågestund, men tänk på hur utsatta personerna måste känna sig som får dessa frågor och dels behöver bemöta dem och dels blir representant för en stor grupp utan att be om det. Det är idiotiskt att bara se detta ur perspektivet ”det blev så bra för oss som hade frågor” och helt glömma bort hur ert offer/kollega upplevde det.

        Hahaha wow! Så om jag frågar en lesbisk kvinna hur det funkar att skaffa barn utan en man skulle vara likvärdigt med att fråga en svart person om de bryter upp parketten?! ? Det ena är en nyfiken fråga, det andra är en rasistisk fördom om att svarta människor inte vet hur man beter sig i en lägenhet?

        Har alltid jobbat på arbetsplatser där majoriteten är invandrare ifrån Mellanöstern och Afrika och verkligen alla älskar att prata om sin bakgrund, sin kultur och svarar gärna på frågor, precis som att de är intresserade av hur svenskar lever. Ofta kan man skratta åt fördomar och driva med varandras kultur. Som ensam svensk på arbetsplatsen har jag fått frågor om varför svenska ungdomar får ha sex för sina föräldrar, varför svenskar älskar sina husdjur så mycket, varför svenskar sätter sina äldre på äldreboenden osv. Jag har aldrig blivit kränkt av deras frågor, tvärtom är det ju jättekul att få prata om kulturskillnader och jämföra med hur andra lever. Man måste liksom inte bli kränkt hela tiden.

          [Borttagen kommentar]

          Frågar du också en heterokvinna på jobbet hur hennes barn blev till? Kanske ställning? Mängd på satsen? Hur många ligg som krävdes? Bara nyfiken ju…

            Mängden ligg är faktiskt en rimlig fråga i sammanhanget. Tror inte att den är jätteovanlig heller.

              Är det en vanlig fråga vid lunchbordet på jobbet?

          Vart går gränsen mellan en fördom och en ”nyfiken fråga”? Fantastiskt hur så många ger sig själva tolkningsföreträde i frågan. ”Alla afrikaner jag känner”… jag längtar till en framtid där en fråga om en lesbisk kvinna är mamma till sina barn är lika öppet puckad som om nån odlar i parketten. Ni har inte med att göra vem som bar barnet! Att ni vill veta är inte likställt med att det är helt okej att fråga! Går ni fram till rullstolsbundna och ber dem berätta detaljer om sin funktionsnedsättning också? Till en slöjbärande kvinna och ber henne rättfärdiga sin klädsel? Eller är ni kanske såna härliga typer som betalar 30kr för att få tillgång till grannens taxerade inkomst? Såna fina, nyfikna människor ni är! Om bara fler var som ni.

        Ja visst borde det fantastiskt om alla va 100% woke och aldrig frågade någon om någonting som kunde trampa en annan på tårna. Men vet du vad? Världen ser inte ut så och kommer förmodligen aldrig göra. Vad vi däremot kan göra är att bemöta alla med kärlek, nyfikenhet, förståelse och taggarna inåt. Då kan vi få utbyte, prata öppet och lära oss av varandra.

        Och p.s. naturligtvis kan du inte likställa rasistiska frågor (antaganden) till en mörkhyad med att undra hur familjekonstellationen ser ut rent biologiskt i en regnbågsfamilj.

        Äh lägg av faktiskt det du skriver är mer fördomsfullt än frågorna.
        Man kan hantera saker olika.
        Mitt ursprung är det mest hatade just nu vilket är otroligt läskligt att uppleva men när jag får frågor skakar jag av mig dem och tänker att ingen menar illa. Att man inte förstår att för att man har rötter betyder det inte vad en diktator gör är något jag står för. Faktiskt samma sak.

        Men snälla hör du själv hur rasistisk du låter?

      Google är bara ett klick bort. Det är inte deras skyldighet att svara på tusen frågor för att folk är nyfikna och inte vet.

        Denna tråkiga attityd! ”Google” ska ha svaret på allt. Nä vet du, det är mycket mer berikande att prata med riktiga människor om deras liv och bakgrund, än att ”googla”!

          Men i fallet i inlägget så tyckte inte hon som fick svara på alla frågor att det var så berikande.

      Jag vet inte så mycket om analsex eller hur det är att ta antidepressiva läkemedel. Är det ok att ställa frågor till kollegan som är bög eller har varit sjukskriven pga depression? Det kanske var fine för din kollega att svara på era frågor men det betyder inte att det är rätt av er! Folk verkar sakna allmänt hyfs nu för tiden.

    Det liknar frågan som många adopterade får:
    ”Vet du vem dina riktiga föräldrar är?”/”Vill du träffa dina riktiga föräldrar?”

    Vadå riktiga föräldrar? Det finns bara ett par föräldrar och det är dom som fanns där både i motgångarna och medgångarna, som tröstade och som hejjade på.

    Jag förstår att bemötande som dessa gör ont. Men som jag läste eller hörde någon som sa om en liknande situation – i sådana situationer när man får frågor som gör ont – Då ska man försöka öva på att vara den större personen och se det som ett informationstillfälle där man kan ge kunskap och insikter. Jag skulle vilja killgissa att väldigt många faktiskt inte ställer frågor för dom vill såra och vara elaka, utan för att dom faktiskt inte vet bättre och därmed inte förstår hur frågan kan landa hos mottagaren.

    Ett annat exempel är från en mörkhyad person som jag träffade under en resa i ett asiatiskt land. Personen berättade att barn från det landet hade frågat om personen i frågas hudfärg gick att tvätta bort, eller ifall vattnet blev färgat när denne duschade. Har man kunskap så låter det som en fruktansvärd fråga att ställa, men har man ingen kunskap och inte stött på något liknande så är ställs frågan utifrån okunskap, och inte elakhet som ät lätt att tro.

    Vi alla har varit där någongång – noviser på ett ämne där vi försökt löra oss genom att ställa frågor som vi i efterhand förstod var klumpiga och inte kanske passande. Men hur ska vi annars kunna lära oss om vi inte får fråga och sedan få chans att be om ursäkt när vi gör fel.

    Alla ni som skriver att hon feltolkade frågan och hade taggarna utåt, nu har hon precis uppdaterat med att en annan vid samma bord överhörde samtalet, Isatou Aysha Jones, och också reagerade på att bordsgrannen hade gjort ett rejält övertramp och fick sätta stopp och rädda Elsa därifrån. Det är skillnad på att vara nyfiken och rejält okänsligt elak.

      Jag blir nyfiken på vem den minst sagt okänslige bordsgrannen är?

        Så ni kan cancela ??

        Kan det ha varit Soraya?

          Nä det tror jag inte, Elsa fick ta över Ayshas plats för att slippa sitta vid bordsgrannen. Soraya sitter till vänster om Aysha. Sedan kan ju Soraya givetvis i sin tur ha bytt plats.

      Men varför fick inte personen be om ursäkt om hon nu kommit på att hon sagt nåt klantigt?

        För att det krävdes en lång diskussion, att en annan person kom in och sa ”Stopp!”, drog med Elsa därifrån samt att Elsa kom tillbaka till bordet söndergråten innan personen insåg sitt misstag (att hennes elaka kommentarer skulle orsaka att blickar riktades mot henne) och försökte då be om ursäkt. Jag hade aldrig ställt en så dum fråga, men en normalt person känner ju av när det blir fel och slutar då mala på som en ångvält, men den här personen verkar ju bara tuffat på ännu värre när hon märkte att Elsa blev sårad av hennes fråga, ifrågasätta hur Elsa kunde vara en med minoritet som lesbisk osv.

          Vara en minoritet*

          Personen i fråga kanske hade en diagnos som gjorde att den inte förstår sådant? Den har också sin ryggsäck att bära på och sin syn på världen. Allt är inte svart och vitt. Elsa är har 100% rätt och den andra personen fel. Handlar om så mycket mer.

      Jag tror INTE på Soraya. I klippen tidigare på kvällen så sitter Elsa på kortändan bredvid en blond kvinna. Senare på kvällen har Elsa bytt plats (vilket hon skriver att hon gjorde efter händelsen) och sitter då bredvid Soraya.

    Alla ni som påstår att ”det är väl bara svara” och liknande, lever ni i en normtypisk familj och relation? Förbi så fall är det jäkligt lätt att sitta och tycka massa. Jag har skaffat barn på egen hand och får också massa frågor som folk inte har med att göra. Att man är så snäv i sitt tankesätt att man tar sig dessa friheter är sorgligt. Om två kvinnor har barn tillsammans så fattar ju vem som helst att inte båda kan ha burit barnet, men de är en familj med två föräldrar. Så varför ska utomstående ställa dessa frågor? Och att ens ställa frågan ”är du mamma till dina barn” är så dumt att klockorna stannar. Om det varit ett heteropar som använt sig av spermadonator pga manlig infertilitet eller äggdonator pga dålig äggkvalitet, skulle ni då tyckt det varit okej att ifrågasätta nåns föräldraroll?
    Som sagt, lever man inte i minoritet själv har man ingen rätt att uttala sig om vad som är kränkande eller inte i dem fallen. Förstår Elsa till 100%

      Är man utanför normen är det väl inget konstigt med att folk är nyfikna?

        Så personer som inte faller inom normen är automatiskt skyldiga att utbilda alla som kräver det? Det är extremt utmattande och kränkande att i diverse sammanhang få en sån intim fråga.

        Ja nyfiken får man vara, bara håll det för dig själv. Jag lovar att det kommer inte att gå någon nöd på dig och du kommer inte att falla död ner. ?

          Men hur ska vi då minska polarisering och alla fördomar om man aldrig får fråga och diskutera och lära sig utan ska bara sitta på sin egna kammare och helt sonika förstå vad man bör googla och läsa om för att förstå sin omvärld?

          Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar. Bemöt fördomar och utbilda, och informera när övertramp skett.

            Andras okunskap och nyfikenhet är inte mitt ansvar. Jag är mamma, en mamma bland alla andra. Sen fattar ju vem som helst att har man skaffat barn på egen hand eller i en lesbisk relation så har man tagit hjälp av assisterad befruktning, och är det två mammor så kan omöjligt båda ha haft barnet i magen. Mer detaljer än så behöver folk inte veta och definitivt inte ta sig friheten att fråga om.

        Men är det så svårt att fatta, att ibland får man helt enkelt hålla käften i sin nyfikenhet? Vad är ni för människor egentligen som tycks tycka att ni har rätt att veta saker om andra?

        Så om jag träffar en fet person, alltså någon utanför normen, får jag då ställa alla frågor som jag är nyfiken på?

        Men det är ju en middag. Märker man att personen man konverserar med ej vill svara eller känner sig obekväm byter man ämne helt enkelt.

      Alla som är för att ställa frågor om det här gnäller på att den utsatta personen är överkänslig och att man inte kan kräva att alla ska anpassa sig till hennes känslor. Men de utsatta måste ju anpassa sig till alla okunniga jävlar och deras frågor? Hur kan det vara mer ok? Fattar ärligt inte.

    Tråkigt att hennes upplevelse av galan blev så dålig för henne. Jag håller med vad flera tidigare skrivit om hur viktigt det också är att kunna fråga om sådana saker. Vi kan inte ta för givet att alla människor är upplysta om alla olika möjliga konstellationer av familjer, relationer, könstillhörighet, minoriteter mm mm mm. Ansvaret att själv ta reda på alla potentiella ämnen som kan vara känsliga för andra är helt orimligt att ställa i dagens samhälle där det finns SÅ mycket olika fenomen som kan upplevas kränkande för någon annan. Med det sagt förringar jag verkligen inte folks känslor men jag tycker verkligen inte att det är upp till varje människa att upplysa Sig själv om frågor som man eventuellt får eller inte får fråga andra. Tyvärr, kanske tufft att höra, men så är det ibland upp till en själv att upplysa andra om andra sidor av en situation. Exempel här skulle ju kunna vara, som svar på frågan om hon var mamma, ”ja absolut är jag det. Och vet du vad, när du ställer en sån här fråga så vill jag bara förklara för dig hur det kan uppfattas från ett annat perspektiv”, på ett vänligt sätt.

      Men om Elsa sitter och berättar om sina barn, ivf och föräldraledighet osv och bordsgrannen sedan undrar om hon är mamma till sina barn, så handlar det knappast om att hon inte är ”upplyst”?

      Man behöver väl inte vara upplyst för att fatta i den situationen?

        Jag anser att det ställs en hel del krav i sånna här situationer på den som är på ”andra sidan”. Hon berättar om sina barn och föräldraledighet mm för bordsgrannen. Det handlar inte om att bordsgrannen inte förstår att hon är mamma till sina barn, det handlar om att det ställs krav på att hon ska förstå vad innebörden av just ordet ”mamma” är för Elsa och att den betydelsen/innebörden kan skilja sig från bordsgrannens definition av mamma. Bordsgrannen använder ju uppenbarligen ordet i den meningen att mamma=den som burit på barnet. Vilket i väldigt lång tid i historien också har varit just definitionen av mamma för i princip alla människor. Att ställa krav på att bordsgrannen då, i denna situation som troligtvis från bådas håll varit en avslappnad och trevlig konversation, ska reflektera och stanna upp och tänka på hur just ordet mamma här kan landa hos den andra motparten. Det är vad jag tänker är att ställa lite för höga krav. Vi lever i en ny tid där sånt som varit likadant i tusentals år, inte längre är det. På ett bra sätt såklart. Men våra hjärnor är inte utvecklade i samma takt som samhällsutvecklingen och dom flesta av oss är dessutom uppfostrade (medvetet och omedvetet) av normer om hur samhället sett ut i alla tider. Det ÄR mycket begärt att ställa krav på att alla ska vara självrannsakande och ha allt det i beaktning i alla dialoger och med alla människor man pratar med.

          Folk har väl kallats mamma/pappa till sina icke-biologiska barn i ca 70 år nu? Bordsgrannen bör vara max 40 år så jag tror knappast att hon behövde bli upplyst av Elsa för att begripa detta.

            Jag tror du missförstår vad jag försöker säga. Bordsgrannen använde ordet mamma som synonymt med att man skulle burit barnet. Jag tror knappast att hon med det menar att man BARA är mamma om man bär på barnet. Hon är nog himla medveten om att man såklart kan vara mamma även om man inte burit ett barn, men hon kanske inte förstår att hon genom att använda ordet mamma som synonymt med att bära barnet så kan det från andra upplevas som att man INTE är mamma om man INTE burit på barnet. Det är det jag menar är att ställa lite för höga krav på en lång tankegång i en pågående dialog. Det blir också ett tufft liv att leva för den som grundar sig egna lycka i huruvida andra personer som man möter har förståelse för just en egen situation hela tiden.

      Nej, alla kan inte ha koll på allt men här lägger du all plikt på minoriteten. Att minoriteten ännu en gång skall orka upplysa ”på ett trevligt sätt” för gud förbjude att den som baaara frååågade skulle ta illa upp av att höra att hen klampat in och just fått minioritetspersonen att ta illa upp/må dåligt. Alltså en orkar inte alltid vara på ett upplysande, trevligt humör, förklara strukturer osv ibland vill en bara få vara, slappna av och höra till. Då tar ju en sån här grej extra hårt, för precis för en liten stund kändes det som att hon hörde till för att sen få en tydlig markering av nixpix, det gör du inte.

    Jag har sex barn. Får ofta frågan om alla är mina eller bonusbarn. Jag svara, jag har fött alla själv. Har fått frågan: Är du somalier…lite märkligt för jag är inte somalier utan helt svensk om man får säga så, ljus i skinnet, gröna ögon…Men nej, jag blir inte kränkt. Jag har fått höra av makens farmor att hon ogillar skilda personer. Jag är skild och omgift, tre barn med varje make…men jag blev inte kränkt. Jag har nära till mina känslor men tänker att det här är eventuellt ett problem som ligger hos andra och inte berör mig. de får gärna fråga, sex barn är inte vanligt, folk är nyfikna, det är ett sätt att undersöka sin omgivning navigera…jag är van att fråga mycket men såklart alltid ha i åtanke att folk kan leva utanför normen. Jag har blivit tagen på magen utan att bli tillfrågad först, jo, jag blev lite förvånad men också lite glad åt att samhället ser nya barn som en resurs för hela samhället, en framtida skattebetalare. Folk får ta och lägga lite band på alla sina ”högsensitiva” impulser. Jag tänker att det är ett större problem för dem faktiskt än att folk är klantiga, okunniga, nyfikna och dåligt pålästa eller i vissa fall helt dumma i huvudet. Och, jag tycker man ska kunna få be om ursäkt, för helvete.

    Elsa är en dramaqueen. Oerhört pinsamt att springa på toa och böla för detta. Är man så känslig är det väl bättre att stanna i hemmets lugna vrå och inte utsätta sig för andra människor än de som inte ställer läskiga och obekväma frågor. Tycker mer synd om bordsgrannen som ställde en oskyldig fråga som det blev en massa högstadiedrama kring.

      Jo, men precis. Vad DU tycker är skitviktigt i sammanhanget.

        Förlåt, trodde detta var ett diskussionsforum på nätet, och då brukar man få delge sina åsikter. Men det var kanske en klappa-Elsa-medhårs-blogg detta? Då kom jag fel.

          Du skrev vad du tyckte. Linda skrev vad hon tyckte..?

        Men SLUTA LINDA, annars säger jag till fröken *springer till toan för att böla*

    ”Du kan ha hur många fäder som helst, men bara en mamma” det brukar min 85-årige kloka far säga…

      Låter inte som han är speciellt klok, med det citatet.

        Du kan bara ha en mamma oavsett hur gärna du än försöker få det till något annat.

          Så jag som är adopterad då? Hur många mammor har jag enligt dig? Ett barn som kommit till med hjälp av äggdonation hur många mammor har man då?
          Allt handlar inte om vems spermier och ägg det är, hur gärna du än vill leva kvar i ditt konservativa tänk.

            Den kvinna som födde dig är din mamma, men den kvinnan som uppfostrat dig är din adoptivmamma och inte din biologiska mamma. Vid äggdonation är det den kvinnan som burit barnet i sin livmoder och föder barnet som är mamma.
            Att föda ett barn betyder att du blir mamma, om du sedan ger bort det är du en mamma utan ett barn.
            Det är verkligheten även om du vill inbilla dig något annat.

              Fel – den som bar på den adopterade samt bidrog med sperman är dom biologiska skaparna. Mamma och pappa kan vara några helt andra – precis som kön och könsidentitet.

              I din lilla lilla inskränkta hittepåvärld. Ordet mamma är på inget sätt knutet till barnafödande. Ordet mor möjligen i en historisk kontext men nu är det 2022.

              Vems verklighet då? Är det bara din åsikt som räknas i ”verkligheten”?

          Men varför skulle man kunna ha ”hur många fäder som helst” då? Korkat citat.

            Därför att spermier kan komma från flera olika män, men bara en kvinna kan föda dig.

              Vad hade du för betyg i biologi egentligen? Spelar väl ingen roll om man ligger med 10 olika män vid tiden kring ägglossning, det är fortfarande bara en spermie som befruktar ägget. Alla andra kommentarer här är så idiotiska och felaktiga. Jag har en mamma, behövs inget prefix som biologisk eller adoptiv. (Eller tror du på fullaste allvar att jag använder order adoptivmamma när jag pratar med och om henne?)Precis som att Elsa med självklarhet säger att hon är mamma till två barn.

        Man kan bara ha en mor, den som föder dig är din mor enligt alla konstens regler. Sedan vem som tar hand om dig är en annan sak.

          Surrogater då? Alla dessa stackars fattiga indiska kvinnor som bär och föder västerländska barn.

            Det heter surrogatmamma, alltså är dom mammor till de barn dom föder. Har du fött ett barn är du mamma.

              Även om det är noll procent samma gener? Alltså en annan kvinnas ägg? Intressant logik (och helt fel)

          Det här kan vara det sjukaste jag hört?
          Om jag är adopterad är väl min mamma den personen som adopterade mig och har tagit hand om mig hela mitt liv? Samma när två kvinnor skaffar barn, då finns två mammor och en donator (mannen som kommit i en burk och skänkt det).
          Detta behöver inte ens diskuteras…

    Kan vi bara alla vara tysta – enklast så! Ingen kränkt!

    Åh gud så fånigt. Skaffa lite perspektiv. Ut och res i världen. Vidga dina vyer och inse att allas värld inte kretsar kring intersektionella perspektiv och detaljfrågor för den minoritetsgrupp just du tillhör.

      Tycker väl snarare att det är bordsgrannen som inte verkar speciellt världsvan i den här situationen

      Lustigt att du säger det. När det är de som ställer dumma frågor som skulle behöva lite perspektiv..

    I framtiden får hon ha lite bra och snabba svar på lager. För lär inte vara sista gången hon kommer att få frågan.

    Bästa svaret är en motfråga där personen måste utveckla sina tankar. Folk är klumpiga och man får bara lära sig att se över dessa individer, de kanske inte ens fattar hur korkade de är?

      Det var ju exakt det Elsa gjorde, bara att personen fortfarande inte fattade att hon hade gått för långt.

        Vad är att gå för långt tycker du? Bara för att Elsa är lättkränkt behöver det inte betyda att personen gick för långt, vi har också några gaypar i vår omgivning jag har frågat flera av dem vem det var som var gravid Och ingen reagerade alls utan svarade bara på frågan ,vad är problemet med det ingen annan har tagit illa upp liksom.
        Det verkar snarare som att Elsa i sig har egna problem så man kanske måste jobba på.

      Kom och tänka på en kompis som är adopterad. Hon fick frågan om hon har haft en bra uppväxt i Sverige och om hon tyckerom sina adoptivföräldrar Hon svarade ”Jo tack hur var din uppväxt, tycker du om dina föräldrar” damen ifråga blev helt tyst och insåg att det var ganska oförskämd fråga till någon hon träffade för första gången och dessutom i ett professionellt sammanhang.

    Hela världen brinner men vi blir kränkta över en idiotisk fråga. Man bestämmer själv vad som ska såra, kränka eller trigga en själv. Om man tar åt sig så ligger problemet hos en själv, det kan man kontrollera men man kan aldrig kontrollera någon annans tänkande och agerande.

      Världen brinner och du hänger på en skvallerblogg och kommenterar någon som blivit onödigt kränkt över en idiotisk fråga.

    Har inte mycket för personer som bölar ut på nätet så fort någon inte klappat medhårs…

    Känsliga människor de där flunsorna , kunde hon inte lösa detta direkt på plats istället för att göra en stor grej av det hela? Hur kul är det för resterande sällskap som satt på samma bord att folk spekulerar vem det kan ha varit som ställde frågan? Kan man inte lösa saker och ting utanför sociala medier? Varför ska man alltid utgå från att någon menar något illa med en fråga jag förstår inte det!??!

    Jag är tjej och har ett barn med min fru. Jag är inte biologiska mamman men på exakt alla andra punkter är jag lika mycket mamma till vårt barn som vår fru.

    Jag har ALDRIG haft en längtan att få bära och föda ett barn så är banne mig tacksam att jag ändå slapp! ????

    Visst, vi har fått en del klumpiga frågor om ”vem av er är det som ska bli mamman?”, ”vet ni vem pappan är?” Osv. Ibland är man trevlig och ibland orkar man inte.

    Jag är nog ganska obrydd över frågor man får men var rädd innan han föddes att jag inte skulle känna någon tillhörighet till det nyfödda barnet och att jag inte skulle känna mig som en förälder.
    Men nu har jag även tänkt ”Fan, vad konstigt att han inte är mer lik sina kusiner ändå?!” tills jag kommit på att kusinerna är mina syskonbarn och alltså inte biologiska till honom. ?‍♀️?

    Svårt att veta hur frågan är ställd egentligen men jag kan förstå att det inte är så kul att känna sig ifrågasatt(?) på en ”mamma-middag” om man sedan innan brottats med tankar och känslor om mammarollen. Lätt för utomstående att säga att hon inte ska bry sig eller ta illa upp för att nån ställde en oskön fråga.

    Många här som uppenbarligen inte har någon insikt i hur utmanande det faktiskt kan vara att vara hbtq-person, trots att vi lever i Sverige 2022. För några dar sedan suckades det över att Andreas Wijk hade kommit ut, för ”vem höjer ens på ögonbrynen över att någon är gay längre?” och idag ses Elsa som överkänslig för att hon ger ett exempel på de ifrågasättanden som hbtq-personer möter hela tiden??

      ????????????

    Sorry men att fråga ”vem är mamman” är bara korkat. ”Vem var gravid” kan man ju möjligen fråga om man har intresse av att veta det, känns dock som en märklig fråga och jag förstår hur det kan väcka alla möjliga känslor i en relation med fler än en som kan vara gravid. Det brukar komma fram ändå när man lär känna varandra? Kanske inget man frågar första gången man träffas?
    Tycker inte att nån minoritet ska behöva utbilda okunniga människor tbh, måste vara skitjobbigt.

    Känd från Farmen…?

    Denna Fara Abadi är ju ta mig fan överallt med sitt överspeedade och tröttsamma sätt. Synd att hon inte stannade kvar på P3 istället för att förpesta Karlavagnen och Ring så spelar vi i P4 där hon lätt blir hetsig. Jag blir bara utdränerad och mentalt trött av såna människor som Fara. Hon vill verkligen både höras och synas på alla plan i alla möjliga och omöjliga sammanhang

    Det här kommentarsfältet är ett klockrent bevis på varför det fortfarande behövs skor med kardborreband för vuxna ?‍♀️

    Eftersom Elsa blev så kränkt över frågan, är det ju ganska uppenbart att det inte är hon som varit gravid. Kanske hon borde ta itu med de känslorna först innan hon hoppar på andras ”okunskap”.

    Om någon suttit ett helt samtal och sagt ”mina barn” då kan man ju kanske dra slutsatsen att denna räknar sig som mamma vare sig hon burit barnen eller inte.

    Den som gjorde fel här är den andra kvinnan och inte Elsa. Som många tycker i det här kommentarsfältet.

    Föräldraskap är ett känsligt ämne för vissa och man har ingen rätt att bli kränkt för att man blir utskälld när man lägger sig i något man inte har med att göra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.