Sluta leva i en ”Screamfilm”

Hur vågar folk skriva så här?
Vill man få påhälsning av allehanda läskiga besökare som finns kvar sedan Halloween eller bara en generell stolle?
Är de inte ett dugg rädda om liv och lem?

Nu har ju visserligen Amanda Schulman en blodtörstig och skräckinjagande hund vid sin sida, men ändå.
Hade jag varit en så offentlig person som Amanda så hade jag aldrig någonsin talat om ifall jag var ensam.
Jag hade snarare gjort som i ”Ensam hemma”.
”Japp, här är det fullt hus!”
”Här är det Party, party!!”

 

45 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Det är ju precis det hon skriver? Att hon var ensam ”igår” men inte vågade skriva det då (dvs när hon var ensam) på grund av eventuella seriemördare.

    Det hade nog de flesta, men ingen kan väl anklaga Amanda S för att vara den skarpaste kniven i knivlådan. 😉

      Det är inte du heller, ifall du faktiskt läste inlägget samt det Amanda skrev.

      Tänkte just skriva det. Inte så jättesmart. Och varför pratar hon som ett barn? Såg när hon var hos Bianca. Vi skrattade för hon hade ju kunnat vara syster till Bianca. Samma intelligens, eller avsaknad av.

    Ja nu skrev hon ju inte att hon var ensam för det vågade hon inte göra så vad menar du med det här inlägget?

    Hon skriver ju klart och tydligt att hon inte vågade berätta det igår just pga allt det du nämner. ??‍♀️ Ibland förstår jag inte hur du lyckas tolka saker så fel, när det är helt uppenbart vad personen menar.

    Camilla kanske tänker att Amanda ska vara ensam i huset på Gotland hela helgen, fre-sön.
    Men jag tolkar det som att hon var ensam fredag kväll och inte vågade skriva ut det på grund av ”eventuella seriemördare” (helt rätt av henne, finns så läskiga och galna människor i denna värld). Men att sedan idag kommer familj eller annan person ut och då är hon inte längre ensam och därför kunde hon skriva ut det nu. Haha, I don’t know! :’)

    Herregud, vuxna människor som är som harar…

      Är väl inte det minsta konstigt att vara mörkrädd eller tycka det är läskigt att vara ensam i mörkret när man dessutom inte har speciellt många grannar. Vi är alla mänskliga ? det är okej att inte vara tuff och hård hela tiden.

        Nä, det kanske inte är konstigt men det är inte heller rationellt. Varför vara rädd för mörker och att vara ensam liksom?

          Men du vet ju såklart också om att människor har irrationella rädslor. Det har du säkert också.

          Så enkelt är det inte. Själv är jag tillexempel blyg och rädd för att prata i större grupper/redovisa osv. Vet att det inte är farligt egentligen men tycker ändå det är läskigt, även om det blivit bättre med åren.

          Det är inte exempel på en irrationell rädsla heller tycker jag. Inbrott/ brott är ju inte direkt ovanligt och klart svårare hantera själv.

        Fast deras ställe ligger inte direkt öde.

          Bara några få hus till på den vägen ju. Och där är väl mest folk på sommaren. Är ju faktiskt rätt öde just nu skulle jag tro.

            Nä det är inte mest folk där på sommaren. Finns flera fastboende där. Det bor faktiskt folk på ön året runt

              Så du menar att det skulle vara fler boende där nu när de som inte bor där året runt inte är där? Härlig logik ? Klart det är färre boende nu, även om såklart vissa bor där året runt.

                Hej menar såklart inte mest som i fler, utan mest som i enbart. ??‍♀️

      Väldigt många har helt irrationella rädslor gentemot andra människor idag. Den upplevda otryggheten är mycket mer utbredd än den faktiska. Mycket beror på nyheter som uppdateras hela tiden på nätet, och som mest består av misär och elände. Sen göder vi bara otryggheten vidare genom att misstänkliggöra våra medmänniskor, och folk känner sig misstänkliggjorda vilket säkert inte är så trevligt. Blir en ond spiral av det hela.
      Dom allra flesta av oss som inte rör sig i gängmiljöer eller håller på med narkotika kan vara trygga.

        Det är så kallt att säga så dock. De allra flesta är säkra ja, men de få oskyldiga som skjuts av gäng då? Nu senast flera barn bland annat en tjej som tog ut sin hund. Märks att din kompass är lite off.

      Du menar dom har långa öron ?

    Är ju extremt ovanligt med seriemördare eller mördare som bara dödar nån random också. Så egentligen inget att va rädd för.

      Alltså klart man kan ha ologiska rädslor, men att lägga ut det menar jag.

      Precis. ? finns inte heller någon bekräftad seriemördare i Sveriges historia.

    ”Ni har ingen aning om hur mörkt det är”

    Talat som en äkta stadsbo, haha.

      Haha, ja precis. Alla lantisar vet exakt vad mörker är. Gatubelysning finns inte, promenader med hunden görs med pannlampa och reflexväst både på en själv och hunden, bilar har extra belysning…
      Vi är dock inte rädda för seriemördare.

        Tänkte precis samma. Stadsborna behöver krypa fram under gatstenarna.

          Varför ska jag som stadsbo krypa fram någonstans? Är inte intresserad av att varken se eller bo i en kolsvart skog, även om jag såklart varit i det och vet hur mörkt det kan vara.

        Jag är mest rädd för fönstertittare faktiskt.

          I huset jag växte upp i hade vi en fönstertittare en kväll. Efter det bokade jag aldrig titta på tv ensam i vårt vardagsrum på bottenvåningen. Har verkligen satt djupa spår för mig fast det hände för närmare trettio år sedan och han säkert var ofarlig.

        Jag hade 1,5 km till närmsta granne och bodde långt från gatubelysning. Var skiträdd för seriemördare (och inbrottstjuvar som skulle bryta sig in och skada mig). Så alla lantisar är inte tuffare än stadsbor ?

      Finns nog mycket i storstäderna som förvånar lantisarna också ?

        Ja, för ingen som bor på landet har någonsin varit i stan…

          Man kan väl bli förvånad ändå/tycka något är konstigt jämfört med vad man är van vid. Inte som att Amanda aldrig varit på Gotland förut under kvälls/nattid ??‍♀️

          Och ingen från stan har aldrig varit på landet, eller hur tänkte du nu?

        Enda jag kan komma på efter jag flyttat från landet till storstaden, var att galleriorna har öppet på söndagar. En smula traumatiskt faktiskt??

    Jag tolkar det som att hon bara var själv i huset första kvällen och därför inte skrev nåt. Men nu när hon fått sällskap (?) så skriver hon om det. Dessutom ser väl middag, öppen spis osv lite väl uppställt ut om man kommer över själv bara så, eller vad tycker ni? Känns liiiite konstruerat det hela kanske.

      Du menar att hon inte behöver mat och värme om hon är ensam?

      Vadå uppställt? klart man kan äta middag även om man är ensam ?

    Är ni seriöst rädda för att vara ensamma i ett hus? Sverige är ett säkert land. De som drabbas av våld är främst de som är medlemmar i gäng (eller våld inom familjen), inte någon influencer som är ensam ute i en stuga på GOTLAND. ?

    Camilla du måste skämta? Hon var ju inte längre ensam när hon la upp det här inlägget! Hur är det ens möjligt att inte fatta det?

      Förstod du att inlägget var skämtsamt skrivet med referenser från både Scream och Ensam hemma? ?

        Fast alla i kommentarerna verkar ju ha missförstått vad du vill få fram med inlägget

        Efterhandskonstruktion. Tycker det framgår extremt tydligt i ditt inlägg att du trodde att hon fortfarande var ensam. Alla andra här har också uppfattat det så bevisligen.

    Här kommer min egen upplevelse:

    För många år sedan var vi en sommar i stugan på Dalarö men min sambo, som pendlade in till jobbet under några veckor, bestämde sig en kväll för att vara kvar i stan, de fick så många patienter och så sent gick inte ens bussarna längre (jag hade bilen under dagarna). Först var jag kaxig och satt där i mörkret (det hade hunnit bli augusti) och tittade på tv. Sedan blev det svårare och svårare för varje timme, jag duschade men hade av oklar anledning radio på jättehögt, jag antar att jag tänkte att det skulle skrämma i väg ovälkomna besökare.

    Jag kollade alla dörrar. Jag kollade alla fönster. Jag tände upp hela huset så att det såg jättekonstigt ut, mitt i natten. Först när morgonen kom vågade jag mig i säng. Jag var otroligt trött men äntligen trygg och jag skulle precis somna när det:

    SKRÄCK! Knackade på dörren, högt dessutom.

    Det var sambon. Han hade sovit i några timmar på sjukhuset och sedan tagit första morgonbussen ut till Dalarö och ”Jag ville inte skrämma dig med att bara kliva in vid den tiden så jag tänkte att jag knackar väl?”.

    Att förlovningen höll och blev till ett äktenskap är helt otroligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.