Julklappar till vuxna?

Det känns som att många tänker att julklappar mellan vuxna bara är att byta pengar med varandra och att man likagärna kan köpa en halsduk till sig själv när man behöver det, typ. Och att det som är trevligt med julen är att ses och att äta. Som Riktig Vuxen™ vill man inte ha mer utan är nöjd som det är.

Personligen så älskar jag att få en julklapp trots att jag är vuxen och trots att jag kan köpa det mesta jag behöver eller vill ha under året. Jag ser inte julklappen som chans till att få nått spektakulärt nödvändigtvis men att det är någon annan som tänker på mig och visar sin uppskattning genom en gåva.
[…]

Men det finns något himla fint i när Hugo snappat upp en önskan jag haft under året eller själv tänkt ut något han tror jag skulle behöva, det är ju så mycket mer än bara en sak – det är att veta att man finns i någons tankar. Och det är den finaste julklappen av dom alla.// Paula Rosas

Hur tänker ni om julklappar för vuxna?
Jag älskar ett köpa presenter till mina nära och kära, presenter som jag vet att de kommer bli glada för och kanske har önskat sig.
Av den anledningen kan jag iböland köpa min första julklapp på sommaren, om jag ramlar över någonting som jag bara VET att någon skulle bli jätteglad för.
Det är lite det som är grejen för mig, när det kommer till presenter.
Jag vill inte byta länkar eller pengar med någon, för precis som Paula skriver, allting jag vill ha – inom rimliga gränser – kan jag ju köpa själv, så det handlar om tanken.
Om engagemanget. Om att visa uppskattning.
Jag älskar ju att ge presenter till er också ju.
Små bevis på min uppskattning för att ni gör det möjligt för mig att ha ett så fantastiskt jobb som jag faktiskt har.

Hur ser ni på julklappar – eller presenter generellt – till vuxna?
Jag är helt klart ”Team Julklappar”.

85 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag tycker det är mysigt att både få och ge presenter. Försöker alltid tänka till och ge genomtänkta och speciella presenter till mina nära och kära, som de kanske inte ofta unnar sig själva. Men ska man springa in stressad på Åhlens och köpa något Rituals-kit i sista sekunden får det nog vara ? det ska inte vara något krav eller stress i att ge presenter, och inte köpa bara för köpandets skull, tycker jag.

      Jag håller med. Jag älskar få paket med en tanke bakom så team julklappar.
      Jag önskar mig saker som gör mig glad – sen om det är ett föremål upplevelse eller en kram spelar ingen roll. Jag vill inte andra ska vara stressade för att ge mig något.

      Hehe älskar att få Rituals-set, för jag är för snål för att unna mig själv det ?

        Haha ja det är ju iofs trevliga dofter och något som kommer till användning! Jag var kanske lite orättvis mot Rituals, men det känns verkligen samtidigt som en ”sista-minuten”-present ?

    För min del kan det kvitta. Jag är 30+ och i år kommer jag verkligen inte på någonting som jag önskar mig, vill säga behöver. Jag tycker det är tråkigt att få massa skit (ex svärföräldrarna köper allt möjligt) som jag inte får användning av eller tycker om. Då är det bättre att strunta i det eller faktiskt köpa kanske EN ska som man vet verkligen uppskattas!

    I min egen familj kör vi secret santa med bestämd peng. Vi vuxna får en person att köpa till och alla kastar in sin önskelistor, så det blir något alla får som de vill ha/har önskat sig! Uppskattat & ändå roligt!

      Shit vad deppigt

        Varför deppigt?

        Väl absolut inte deppigt? För mig är det åtminstone en stor frihet att jag kan känna att jag inte behöver eller vill ha någonting.
        Det betyder inte heller att jag har allt, snarare att prylar inte göt mig lycklig.
        Jag förstår att julklappar är ett sätt att visa uppskattning, men helt ärligt tykcer jag det är mera värt att få den uppskattnignen i vardagen i olika form. Det kan vara en liten sak, t.ex att en kompis minns att man hade ett viktigt läkarbesök och frågar hur det gick.

      för oss är det tvärtom, nu är vi bara några få i min familj. Men vi köper till alla, och alla hjälper alla med tips vad man kan köpa, eller om någon har sagt något den behöver. Det är lite mysigt med dom där hemliga samtalen som man måste avbryta för att personen kan komma på det. Som förr i tiden.

      Vi som inte har så mycket pengar köper det vi kan, och dom med mer pengar brukar kosta på och köpa mer, men alla blir lika glada för det dom får. Och det är just tanken. Förra julen fick jag ett par mysstrumpor i marinoull för mina långpromenader, en stor pepparsalami pga mitt matintresse, och en fin hudkräm från weleda som luktade söt citrus för mitt intresse av naturligt och att jag älskar citrus.
      Min personlighet rakt igenom.

      I år har jag köpt ett skinnförkläde till den personen, han ska flytta till en nybyggd lägenhet och känner lycka(misär i hans förra), vill börja laga mat och vara hemma mer. Det var en annan familjemedlem som ringde och tipsade om att det var rea.

      För mig känns secret santa som något man har kommit på för att slippa bry sig. Och samma peng? finns det inget frivilligt, förståelse, eller tacksamhet?

        Det här är det finaste jag läst på länge. <3

        Det låter jättefint som ni har det, men varför se ner på hur andra gör?

        Vi kör varken secret santa eller andra julklappar till vuxna. Jag bryr mig jättemycket om min familj, men ingen av oss känner att gåvor på just julafton behövs för att bevisa det. Vi ger varandra presenter då och då när man snubblar över något man tror någon skulle gilla. Min man och jag ger varandra födelsedagspresenter, men ingenting på julafton – Istället köper vi alltid någonting ihop som vi vill ha till vårt gemensamma hem och som kostar lite mer.

        Det finns många sätt att visa tacksamhet och kärlek till sin familj. Inte bara ditt.

      4 år i rad fick jag likadan parfym utav svärisarna. Dom vet att jag inte kan använda parfym pga att jag har kronisk migrän. Men tanken va ju….fin?

    Team välgörenhet och julklappsleken. Barn får julklappar.

      100% enig. Precis så gör vi också!

      Vi kör också julklappsleken numera, men med krav på att man ändå ska anstränga sig att köpa saker man vet att de flesta uppskattar att få. Det är inte det lättaste, men det går! Inga julploj-grejer med andra ord.

    Kan absolut kvitta för mig. Jag är 40 år och har allt jag behöver. Känns inte försvarbart varken ekonomiskt eller för miljön att konsumera och byta pengar mellan vuxna. Sedan både jag och min bror fick barn så köper vi nu bara julklappar till barnen. Sen vid födelsedagar brukar vi ge varsin present till varandra. Med tanke på hur mycket som konsumeras, hur klimatet mår och hur mycket onödiga prylar folk har så känns det riktigt barnsligt att som vuxen förvänta sig massa paket. Är ni 12 år? Behöver man sen nåt så köper man det ju oftast själv under året.

      Helt enig. Världen behöver mindre konsumtion

      Exakt, håller med om detta!

      Det enda jag tycker är relevant eller uppskattar som present mellan vuxna är antingen hemlagat: tex en kompis som stickar jättefina saker som det känns oerhört högtidligt och härligt att få – hon har gjort det helt speciellt till mig! Eller en burk av de där kakorna / muslin / sylten / scruben någon gör och som man älskar.

      Eller ”upplevelse”, och då menar jag inte ett slappt presentkort, utan att den man får presenten av gör något tillsammans med en: går på teater, bjuder på middag och/eller ett glas i en härlig bar.

      När jag skriver detta inser jag att det är ca det här även barnen hos oss får – och uppskattar!
      De ska få konsertbiljetter till artist de gillar + resa och upplevelse runt det, och lite hemstickade saker som de önskat sig.

      Håller med dig. Och något av det barnsligaste som finns är vuxna människor med önskelista som de delar till släkten. Alltså snälla ???

        Men många frågor ju efter sånt? Ska man inte svara då? ?

    Jag är helt klart ”Team Julklappar” (och presenter överlag) men undrar samtidigt.. när folk är obekväma med att få gåvor, om man då ska låta bli eller fortsätta ge ändå? Ofta är det ju pga de tänker/tror saker och ting, tex att de blir skyldiga andra något eller måste agera på ett visst sätt pga x y z osv.. Jag försöker få såna att förstå att jag ger helt frivillig, för att jag vill+roligt och att jag inte förväntar mig något mer än ett tack tillbaka (vilket hör till vanligt folkvett).. Och de flesta tycks ju bli glada och uppskatta ens gest i slutändan ändå så ja.. Jga vet inte riktigt.. Någon som flika in med sina tankar och funderingar kring mitt utlägg? =)

    Min mammas kärleksspråk är just ”gåvor”. Hon är en fena på att lägga på minnet vad folk vill ha/behöver. och har också höga krav på omgivningen. För mig som nästan inte alls värdesätter presenter var/är det dock minst sagt bedrövligt att se henne besviken varje högtid.. samtidigt som jag inte kan göra så mycket åt det hur mycket jag än försöker.

      Just därför jag är så anti att köpa till vuxna. Finns det något ocharmigare än ytliga vuxenbebisar?

        Vem är den ytliga vuxennbebisen i berättelsen menar du?

      ..kanske går att möta henne halvvägs? Prata om era olika kärleksspråk, hur ni bäst kan komma överens och förstå varandra, och inte ta något alltför personligt om det skulle råkas bli lite fel och tokigt i processen =)

      Men – om man älskar att ge presenter är väl det nog? Känslan av tillfredsställelse att ha kommit på och fått ge något riktigt bra – INTE kräva det samma tillbaka. Väldigt konstigt.

      PS: ge din mamma något mysigt att göra tillsammans med dig som hon också gillar: gå på teater, en fin promenad med fika etc. Det hade jag blivit jätteglad för om mina barn gör som vuxna. Vill liksom inte ha grejer från dem, det känns bara konstigt.

      Mitt kärleksspråk är också gåvor men herregud skulle aldrig bli besviken på min omgivning för att jag inte får ”rätt” present?

      Jag vill inte drunkna i prylar.
      Tror du omgivningen lyssnar?
      Nej. DE köper likförbannat SAKER. Mot min ÖNSKAN.

    Jag tycker att det är fint att ge mina gamla föräldrar något de inte har råd att unna sig pga dålig pension men själv önskar jag mig inget. Julklappar är till för barnen och inte ens där köper vi till alla barn i släkten längre. Vi har kommit överens om att vi köper till våra egna. Detta då kusinskaran blev alldeles för stor. Nu får barnen en lagom mängd klappar som alla är genomtänkta. Vi slipper ”byta” pengar med varandra och köpa bara för köpandets skull och julen blir istället en tid för gemenskap och frid. Minimal med hets i affärer, inget bytande efter och mer lugn och ro. Känns mest rimligt också i dagens värld.

    Det här med julklappar blir verkligen sån sjuk debatt varje år. Och det sticker i folks ögon när folk inte firar på samma sätt som dom själva, då dom anser att så som de firar i deras familj är det enda rätta.

    I min familj (väldigt stor och väldigt många barn) så ger vi inte julklappar till varandra. Vi firar ihop och har det super mysigt, men varje familj köper till sina barn, vi vuxna köper ingenting till varandra och ger vid granen. Däremot så kör vi julklappsleken där även barnen om dom vill får vara med. Personligen tycker jag det är super skönt att inte köpa bara för köpandets skull till ALLA. Jag förstår att folk blir stressade och känner ångest inför julen pga stressen och få ekonimin att gå ihop.

    I sambons familj så är det klassiska alla köper till alla ink alla barn (för köpandets skull så alla får en klapp). Och det ansvaret har jag lagt på honom. Eller jag hjälper gärna till och handlar fram tills ett visst datum typ, vägrar stresshandla dagen innan julafton. (Plus vägrar mansbebis fasoner där mannen ska lägga allt julbestyr på kvinnan)

    Oftast så väljer han att köpa allt 23e så det är hans stress och huvudvärk, inte min 😀

      Fast… julklappsleken om något är väl att köpa för köpandets skull? Det blir ju aldrig något uttänkt till en person utifrån vad den kan vilja ha utan bara ett paket för att det ska finnas paket typ.

        (Och jag menar inte att ni inte ska leka julklappsleken, var bara min tanke på själva resonemanget. Alla gör som dom vill ?)

          Nej då, så tog jag inte din kommentar! 🙂

        Tänker man till så kan man köpa saker som de flesta skulle bli glada för eller förbrukningsvaror som alla behöver som exempelvis någon finare tvål.

          Var mest ”köpa för köpandets skull” jag ifrågasatte, just eftersom det är precis vad julklappsleken är i mina ögon. Köpa en tvål för att det SKA finnas ett paket där liksom.

            Ja det beror ju på hur man ser på saken för jag tänker att den tvålen hade behövt köpas förr eller senare ändå.

        Nja jag tycker inte det är samma sak. Vi är som sagt en stor släkt och att springa runt stan för att köpa 30st julklappar bara för att alla måste få en julklapp funkar liksom inte. Att köpa något för 100-200 för att leka en lek tillsammans känns mycket roligare. Och det är allt från hemlagat/bakat eller något spel man kan spela tillsammans senare.

        Grejen är att det är en lek och dom som vill vara med bidrog till något i leken. Förra året slogs alla om en radiostyrt snigel och en emojibajskudde. Ena systersonen ville ha bajskudden som nackkudde när han spela mobilspel och en vuxen ville ha den radiostyrda snigeln för att pimpa den så katten kunde jaga den haha 😀 Jag förstår vad du menar dock, men jag upplever inte att det är samma ”köpa för att köpas skull”

          Haha två exempel på presenter som jag hade tyckt var fullkomligt skräp

            Hahah vi har vanliga saker också med mer eftertanke, det där var två plojgrejer som blev dom mest eftertraktade otippat nog 😀

      Vi har alltid kört julklappsleken med saker man har hemma, alltså ingen köper något nytt till det.

        Haha smart! 😀

          Eller hur?!
          Saker vi haft i julklappslek (alltså grejer hemifrån, inte inhandlat) som den som får blir glad för:
          – böcker (man läst och vill ge vidare, eller inser man aldrig kommer läsa)
          – köksgrejer man aldrig använder, eller har flera av, men nån annan tycker är kul
          – kläder som ovan, typ halsduk i ”fel” färg, trädgårdshandskar man själv inte har användning för eller så
          – fina pysselsaker som inte används, nåt kit som inte öppnats
          – leksaker någon vuxit från, men som nån yngre i skaran kan uppskatta
          – så brukar vi slänga med några knäppa grejer som muntrar upp

    Den absolut bästa presenten jag fått är att vi har slutat köpa julklappar mellan vuxna i vår familj. Finns två syskonbarn och de får presenter men jag och mamma brukar köpa något ihop. Barnen brukar få ge någon julklapp till mig och mamma, mest för att min syster vill lära dom att inte bara få utan även ge.

    Älskar att slippa julklappshetsen faktiskt.
    Och julklappspel känns så himla onödigt. Blir alltid bara ”krafs” som blir liggandes sen, just eftersom det inte är tänkt till vad någon specifik vill ha eller behöver.

    Inga julklappar till vuxna, ger bara till barnen. Vi vuxna spelar julklappsspelet och köper något som kan passa alla för 300:-. Absolut mindre stress än att springa runt och hitta något fint. Vill ju inte heller bara köpa något för att……………..

    I min familj köper man presenter framförallt om man hittat något som passar extra bra. Min pappa t ex går mycket på loppisar/ antikbutiker och brukar med ett par års mellanrum hittat något han tycker passar in i mitt hem. Ibland kanske man hört ett radioinslag om någon bok man tänker skulle intressera någon.

    Hittar man inget sådant så ger man bara något ätbart/ praktiskt. Eller ingenting.

    Tycker det fungerar bra.

    Kan verkligen förstå både de som älskar och de som ogillar presentgrejen. Tänker att huvudsaken är att det blir något positivt av hela upplevelsen.

    OT:
    Någon som vet om man ”måste” berätta för sjukvården att man gjort IVF utomlands? Är det relevant på inskrivning hos barnmorskan?

      De kommer fråga hur barnet blev till så ja. Det är relevant.

        Så märkligt. Ingen frågade mig.

      Jag tänker att vid IVF så vet du exakt hur gammalt embryot är/har ett exakt BF. Om ni ska göra KUB kan det vara relevant då, iom att ni kan boka in rätt dag (12+2 eller 12+3 är väl optimalt)?

        Vid IVF så beräknar man 2 veckor innan insättning av embryot för att få fram exakt beräknad förlossning.
        Så vill man inte delge IVF så kan man ju säga att det var senaste mensen… ?

          Varför skulle man inte delge att man gjort IVF? Vården har ju ändå tystnadsplikt så varför inte berätta det? Skäms man eller vadå?

            Förstår inte heller, varför vill man undanhålla det? Det är inte så det är olagligt eller skämmigt. Märklig fråga

            Jag jobbar inom vården och vill inte att mina kollegor får den infon om mig.

      Du gör så klart som du vill, det finns inga måsten då besök hos barnmorskan är helt frivilligt. Men frågan är varför du skulle vilja hemlighålla det??

        Ska man göra Nipt vill de veta om graviditeten är ”hemmagjord” eller IVF så kan ju vara värt att tänka på. Förstår inte varför man inte skulle berätta? Barnmorskan har tystnadsplikt.

        Jag jobbar inom vården och vill inte att kollegor som träffar mig sen ska se det. Känns väldigt privat…

      Man får frågor om det, men man kan ju ljuga ell r helt enkelt säga att man inte vill svara på det. Skulle rekommendera det sistnämnda.

    På pappas sida har vi de senaste 10 åren bara kört julklappsleken, alla köper en julklapp var med ett värde mellan 50-150kr (olika varje år men oftast har det varit 50kr) ibland har vi kört att saken ska börja på en specifik bokstav, andra år har vi kört att det ska vara något knasigt, andra gånger att det inte fått vara något ätbart osv….

    Hos sambons familj har vi köpt varsin julklapp till alla, men haft ”gräns” på att sakerna inte fått kosta mer än t.ex 250kr. Barn har fått flera julklappar.

    På mammas sida har vi gett mamma och styvpappa varsin julklapp, sen har vi fått flera av dem, inga märkvärdiga saker utan typ godis, strumpor och kanske 1-2saker som vi önskat oss.

    Iår blir det julklappsleken på samtliga julfiranden till oss vuxna (50kr) och barnen kommer få några julklappar var (dvs vår dotter och hennes två kusiner)

    Team julklappar. Älskar verkligen att ge julklappar. Att få är mindre viktigt men ändå trevligt. I vår familj köper vi mycket julklappar både till vuxna och barn men bara sånt som kommer till användning, annars är det så bortkastade pengar. Jag är rätt bra att lägga märke till vad folk uttryckt att dom tycker om eller önskar sig så brukar lägga det på minnet redan om det är tidigt på året.

    Jag är allmänt trött på att allt måste bli en debatt och folk som verkligen inte kan försöka se något ur en annan synvinkel än sin egen.

    Någon säger att de gillar julklappar och någon börjar gorma över konsumtionhshetsen. Folk verkar inte fatta att man kan ge saker som inte är en massa onödiga prylar som ingen vill ha. Jag brukar ge min farmor och mormor en korg med julgodis och ett kit med mysiga saker som varm choklad, korsordstidning osv för jag vet att de blir så glada när man tänker på dem och allt kommer till användning.

    I år gav jag min sambo en hemmagjord presentkalender och innan någon klimatets väktare behöver ta en blodtryckssänkande så innehöll den bara saker som han verkligen behöver och vill ha men inte har prioriterat att köpa, typ strumpor, kalsonger, en duschmousse som jag vet att han älskar osv. Allt är inte svart eller vitt och något som är onödigt för dig behöver inte vara det för andra. Det finns inga rätt eller fel!

    Julklappsspelet är en annan sån sak där vissa går i taket bara de hör ordet för det är minsann onödigt och bidrar bara till miljöförstöring! Men det behöver det ju verkligen inte göra om man inte vill att det ska det.

      Håller helt med. Alla gör olika och allas sätt är helt okej!

    Så mysigt med julklappar ju! Tycker också det blir väldigt skevt mot barnen att de får julklappar men ingen annan, jag själv som barn tyckte det var mysigt o ge mina föräldrar och farmor o farfar, samt se vad pappa hade köpt till mamma osv, tycker det blir väldigt konstigt om det bara är barnen som får.

      Man kan ju ge saker slm inte är julklappar. Baka kakor oxh ta med till alla på julfirandet tex.

        Ja absolut, jag tycker dock inte det är riktigt samma sak ?

          Nej men i alla fall ett sätt för barn att se att andra ger och får även om man inte ger julklappar just.

      Små barn brukar ju inte ha egna pengar. Tänker att man uppmanar barnen att pyssla egna presenter för att ”ge tillbaka”. Sen får man låta alla förstå att de inte måste spara på pysslet hehe.

    Jag har ingen önskelista eller har sagt till någon att jag vill ha julklappar men min man vill ge mig något (Oftast något smycket eller dylikt) och min mamma (trots jag är 33) köper massa grejer.. Varje år, oberoende av kriser osv osv. Skämdes när jag var yngre över hur mycket (drivor av paket) jag fick i jämförelse med kusinerna. Men kunde inte stoppa mamma direkt som verkligen går all in med allt på julen.
    Själv köper jag något till de som jag står närmast, dvs vänner och familj.

      Ps, älskar att, om tid finnes, gå runt i lugn å ro och välja paket till varje person. Ta en kaffe efter att hälften är klart typ och sen fortsätta sin lilla jakt. Jättemysig ju!

    Jag och min syster har slutat köpa julklappar till varandra. Nu i år har vi bestämt att vi ska ge varandra en spotifylista till varandra. Så då gör vi varsin lista åt den andra som den får på julafton, försöker tänka ut lite ny musik åt henne. Ett annat år när vi gjorde samma så bestämde vi att första bokstaven i låtarnas namn ska bilda ”god jul och gott nytt år” i ordningen de kommer i listan tex. Förra året lånade vi böcker åt varandra på biblioteket. Vi bestämde att vi skulle ha en seriebok, en roman och en biografi i paketet, det året firade vi jul i stugan så att ha ett par böcker att läsa var toppen. Och kul med något man själv inte hade valt alltid.

      Vad rolig och fin idé, både med spotifylista och böckerna ?

    I år har vi faktiskt bestämt att inte byta julklappar mellan kusinerna. Barn under 12 år allihop. Med alla höga priser känner vi att vi inte har råd att köpa krimskrams utan vi prioriterar våra egna barn detta år. Detta har tagits emot lite sisådär. För oss känns det skönt. Vi vuxna brukar sällan byta julklappar men spelar alltid julklappsleken med ca 150 kr var. Och för mig och min man så ger vi julklappar ibland, ibland hoppar vi över och ibland köper vi något till hemmet eller upplevelse. När vi köper åt varandra brukar vi byta julklappar sent på uppesittarkvällen. Då är det bara jag och min man vakna och vi ägnar tiden åt varandra. Det ger lite pirr och spirande kärlek och julmagin och all energi läggs på barnen ?

    På den tiden när mina föräldrar levde så gav vi (vi =jag, dom och min man) julklappar till varandra. Numer är det bara min man och jag som firar jul ihop och då har vi skippat julklappar vilket bara känns skönt, är onödigt att hålla på köpa grejer. Vi lägger pengarna på god mat istället ?

    Jag struntar helt i hur andra gör, men personligen tycker jag julklappar är meningslöst. I min familj finns inga barn, men ändå uppehåller vi någon slags tradition med att ge varandra julklappar… Oftast är det bara något litet, typ fin choklad, trisslotter eller fin tvål. Julen känns redan lite stressig som det är, med försenade dyra tågresor, mat som ska lagas, pynt som ska upp så julklappar ser jag bara som ännu ett stressmoment. Fokuserar hellre på att ge bra födelsedagspresenter.

    Tycker synd om de som har det svårt med ekonomin som känner press att ge julklappar och laga stora mängder dyr mat. 🙁

    Jag är student och så länge jag är det passar jag på att önska mig saker som mitt CSN inte räcker till, t.ex önskade jag mig en redig gjutjärnsgryta i år. Tidigare år har det varit saker till köket och hemmet. När jag har mer pengar kan jag nog fixa det mesta själv, och då kanske det räcker med att få något gott eller nåt annat med omtanke än rena prylar.

    Jag håller med Paula och Camilla. Tycker det är mysigt att vid jul och födelsedagar stanna upp och tänka ”pappa, vad gillar han att göra, vad gör honom glad?” Jag är nog lite dålig på det annars. Och det fina med julklappar vid vuxen ålder är att jag inte lägger så mycket vikt vid vad det kostar, jag bryr mig inte om att alla ska få för lika summa utan det kan vara något för 50,- eller för 800,-, beroende på vad jag kommer på. (För att jag har ekonomin att lägga 800,-, men det jag menar är att mamma blir inte avundsjuk på pappa för att han fick en dyrare present, som jag kan uppleva att det blir när man köper till barn/ungdomar)
    Blir samtidigt lite sur när min familj ”kräver” önskelista av mig, kommer du inte på nåt du vill ge mig så skit i det liksom, då kan jag lika gärna köpa det jag vill ha själv.

    Tycker att julklappar är kul och mysigt att ge, men förstår om inte alla känner så. Mitt syskon är den enda i vår släkt som har barn men har bestämt att i år ger vi bara julklappar till hans barn och inga vuxna. Vet inte riktigt hur jag känner, tycker som sagt att det är mysigt att ge men det blir lite, lite konstigt när alla köper till hans familj bara. Hur gör ni andra?

    Vår familj som vi firar med är bara vuxna i olika generationer, och hundar, och alla älskar julklappar! Det är nog den enda gången på året vi köper till varandra då vi bor för långt från varandra för att fira födelsedagar tillsammans. Det är inga svindyra grejer, men personliga fina presenter, ofta upplevelser eller något som man vet någon önskar sig. Så trött på mentaliteten att ALLT är för barn. Ska man bara skita i allt om man inte har några om julen, presenter, godis etc är för barn? Helt galet.

    Team ”genomtänkta presenter”. Inte ge julklappar till höger och vänster bara för att det ska vara så mycket som möjligt och vad som helst. Vi ger bara till den allra närmaste familjen. Inte ens som barn kommer jag ihåg att vi köpte till mina kusiner/mostrar/farbröder m.m., trots nära umgänge. Jag fick av min moster för att hon är min gudmor och på samma vis köpte min föräldrar till en av mina kusiner som är deras gudson. Skönt att kunna fokusera sitt engagemang på sina närmaste, och en bra present behöver inte vara dyr, bara den är genomtänkt och passar mottagaren. Numera är det väl krasst så att min och sambons mammor har svårt att komma på något att köpa åt oss, så vi brukar nämna något vi behöver (i år en vedklyv för tändved 🙂 ) och så köper de det. Och så brukar det smyga sig in lite lotter under granen. Precis på samma sätt försöker vi ge våra mammor sånt de behöver, kan vara en tjänst t ex fönstertvätt, och/eller lite guldkant på tillvaron som de själv kanske inte hade unnat sig. Huvudsaken är att de vuxna kommer överens om hur man vill ha det, vare sig det är 0 julklappar till vuxna, julklappsspel eller paket under granen.

    Jag instämmer med dig Camilla. Det är inte ovanligt att det köps julklappar sommaren. Sällan det går att byta det jag köper till folk?
    Jag köper det jag tror passar som handen i handsken. Oftast sådant som ingen vet att de vill ha innan de får det.

    För några år sedan fick jag höra att det bestämts att vuxna i familjen inte ska få julklappar. Mina syskon har barn det har inte jag. När jag påtade att det upp till vara o en om de vill avböja sig julklappar men jag vill inte ta bort den möjligheten. Min bror blev chockad o frågade om jag skämtade. Jag fick förklara att jag alltid köper födelsedagspresenter och julklappar till hans barn. Det är såklart en självklarhet men då borde han ser till att jag får något fint?

      Håller ändå med dig, men skulle aldrig säga det till mina syskon av just den anledning ”skämtar du eller?”. Som ogift och utan barn lägger man (jag i alla fall) ut väldigt mycket pengar på syskonbarn. Dop, födelsedagar, babyshower, konfirmation, student, julklappar etc.

    Jag är uppvuxen i en familj med många syskon och vi satt i timmar och öppnade julklappar. Fick högar av paket allihopa och det var alltid ganska dyra och välgenomtänkta presenter som passade allas personlighet och intressen. Vi älskade det! Har samtidigt fått enormt mycket kärlek på andra sätt och vi har lärt oss att känna tacksamhet. Är långt ifrån materialister nån av oss.
    Bryr mig inte ett skit om nån tycker att det var galet. Vi var sjukt lyckliga på julafton, och även övriga året! Så jag gör (nästan) likadant med mina egna barn nu. Spelar ingen roll vad folk säger. Mina barn ska få lika magiska minnen som jag hade (och nej jag minns knappat enbart julklapparna utan allt annat runt omkring var också magiskt). Men julklapparna är enligt mig en stor del.
    Däremot får jag inga själv längre, kanske en liten grej, för att fokus ju ligger på egna barnen nu. Men det gör inget, vill verkligen att de ska skämmas bort ordentligt.
    TEAM fler julklappar åt folket!

    Borde väl gälla även dig? Du som hugger som en kobra och ALDRIG kan ta kritik utan att svara drygt.

    Vi köper julklappar till alla, vuxna som barn, trots att vi är många. Men vi gör det för att vi alla tycker att det är mysigt. Det kan vara så simpelt som ens favoritvin eller något de sparar på (kattprydnader, Mumin, parfym, tesorter osv). Det är oviktigt vad det kostar, det är tanken som är det viktigaste. Jag älskar att köpa julklappar och se allas glädje, men jag tycker att det är kul att få också, även om det inte känns lika viktigt.

    Alla familjer har sina egna traditioner och det är fantastiskt att det får vara så.

    Innan vi hade barn brukade jag och maken handla till varandras julstrumpor på någon stormarknad, coop, ica maxi etc. Vi spred ut oss och handlade för ca 100kr var. Roligt att plocka ihop favoritgodis och typ plockepinn eller liknande som vi sedan kunde roa oss med på julafton. Dessutom roligt att smyga runt i butiken samtidigt och handla utan att råka på den andra och råka visa vad man köper.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.