Jag ger er, min febertrappa:
-Från ca 37.5 känner mig lätt frusen och tycker det är en bra idé att berätta för ALLA andra om hur dåligt jag mår, så jag gör också det.
-37.7 en känsla av värk uppstår runt revbenen, och öl smakar plötsligt illa.
-38 och allt smakar illa. Blir ledsen, vill ha någon som håller om. Vill ha kärlek, en partner, någon som ringer och vill höra min röst.
-38.2, kommer på att ingen partner någonsin skulle ha ringt eller hade velat höra min röst. Börjar grina och känner mig ensammast i världen.
-38.4 Är ensam än. Och nu har verkligen allt gått från att ha smakat illa till att bli hotfullt äckligt. Här nånstans kör jag igång med ofrivillig strupsång och börjar grina högljutt.
-38.6 Har extremt svårt att fokusera på tv. Kollar temp och testar blodtryck och syresättning hela tiden.
-38.8 Det smakar död i munnen. Jag skakar och börjar skicka besvärjelser på folk som inte fattat hur bra jag är. Gråter massor, för blir plötsligt säker på att ingen ABSOLUT INGEN kommer komma på min begravning.
-39 Jag kapitulerar och tänker att fy fan, hellre dö än leva och hålla på och dö.
-39.1 Vill inte längre dö! Men tror jag kommer göra det. Framförallt eftersom jag precis, bara en aning svalare, kände att jag hellre ville dö. Tar tillbaka DET VILL KAG SLLTSÅ IVRE!
-39.3 (Möjligen lite innan) kan jag inte längre formulera mig i skrift. Gråter eller hulkar konstant och har frossa från beyond the Wall. Tycker väldigt synd om mig och orkar inte hålla uppe ögonlocken. Lyssnar därför på tvn, men inbillar mig att ljudet gör ont på min hud. Men vill inte dö ensam så låter tvn vara på.
-39.4 Alvedon och Ipren inmundigas i dubbla doser, för orkar inte längre dö. Väntan på livets återkomst tar vid. Jag börjar svettas och tänker sen svaga och skamfyllda tankar om att aldrig berätta för någon om hur dåligt jag mår när jag är sjuk.
Sen börjar det om ?
Jag tycker givetvis väldigt synd om Jonna som ligger hemma sjuk, men kan ändå inte låta bli att roas av den detaljrika febertrappa som hon beskriver på sitt Instagramkonto.
Det där med feber är lite intressant…
Jag har en normaltemperatur runt 36,5 grader så har jag 37.5 så är jag hyfsat sänkt, men det känns som att det inte räknas som feber förrän man är förbi 38 grader.
Jag inser när jag läser Jonnas inlägg, att jag med största sannolikhet också har en tydlig febertrappa, men att jag bara aldrig insett att den här så här tydlig.
Nästa gång ska jag föra anteckningar. 🙂
STORA styrkekramar till Jonna, som det är SÅ synd om!
Tror ni vi kan slå oss i hennes febertrappa?
”38.2 – här börjar man få styrkekramar på Bloggbevakning”?
Föregående inlägg 