Underbara Clara om träning

För efter att ha tränat regelbundet i snart tre år borde väl den där motviljan gå över någon gång? Varför ska det vara så svårt? Men så pratade jag med min man som tränat mycket och regelbundet ända sedan tonåren. När gick det över för honom?
– Det har aldrig gått över, säger han. Och menar att det tjugo år senare känns motigt 90 procent av gångerna han ska träna.

Det är ju statistik som kan få en att gråta. Men det gör mig konstigt nog också upplyft. // Underbara Clara

Det som Clara skriver om i sitt inlägg om träning, om motståndet precis innan man ska sätta igång, kan jag sannerligen identifiera mig med.
När jag tränade inför tjejmilen så undrade jag ofta när den där känslan av att vara viktlös och flyga fram och som alla pratar om, skulle infinna sig.
Mitt svar: Aldrig.
Det kändes enbart tungt, trots att jag kunde springa en hel mil. Att jag sedan har löptekniken av en halt elefant hjälper givetvis inte till, men ändå…. Det går lite lättare på spinning, men absolut inte lätt. Åh nej…

Så jag gör det för att må bättre, för att få ner min puls,för att sova bättre och för att jag med säkerhet vet hur ont jag får av inaktivtet och det duger för mig. Jag har accepterat att jag aldrig kommer anta formen av en gasell som ”boing boing:ar” fram över savannen. 🙂

Hur är det med dig?
Team Clara och Camilla eller Team Gasell?

103 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Det är väl typ alltid så, man mår skit och har ångest innan och efter träningen mår man galant, trött men glad. Träning släpper väl loss massa endorfiner (?) som gör att man mår bra.

      Oj, tror inte alls att ”man” har ångest innan träningen och sen är glad efteråt.

        Inte? känner också igen mig i den beskrivningen iallafall 🙂

          Jo men långt från alla? Folk är olika. Mår bra innan träning, trött och lite konstigt mående i kroppen efter. Ingen ångest före eller efter.

        Jo jag har det. Prestationsångest och ”tänk om någon ser”-ångest bland annat. Men det är väl individuellt.

          Precis, individuellt. Du har alltså ångest innan träning, inte man.

            Men snälla ?

              ?‍♀️

            Du låter som Alex i Robinson – ”Säg JAG och inte MAN – du måste brösta det du säger!” ?

              Vet inte vem han är men han verkar ju ha en poäng. Ska vi släppa detta nu?

                Det var ju du som började tjafsa ?

            Haha asså alltid ska det vara någon som märker ord här.

            Det är ju ett talesätt.

        Du har helt rätt i det du säger.
        Det beror helt på hur stark ångest personen har.
        Har man mild ångest/vanlig ångest så kan jag ändå tänka mig att träning hjälper att må bättre/bra efteråt. Jag som har grov ångest & ptsd tycker inte att det hjälper alls utan snarare triggar ångesten mer.

    Utan musik – tung dinosaurie
    Riktigt jävla go musik – Gasell en stund

      Exakt! Musik gör allt!!

        Ingen skillnad för mig, lika tungt och tråkigt ändå.

      Hög igenkänning på det där med att ha musik i öronen, blir man en gasell för en stund. I mitt fall en kort stund. Utan musik inte en chans att jag ger mig ut i spåret. Testade en gång att springa med mordpodden i öronen. Riktigt dålig idé sprang i skogen när det började skymma. Bakom varje träd lurade en galen mördare. Har aldrig haft så bra tid dock.

    Det beror på vad det är för sorts träning. Att vara på ett gym i den miljön, med hög musik och märkliga lukter går fetbort och jag kommer aldrig sätta min fot på ett gym igen…. men ridning? Det känns inte ens som träning och det är lika kul varje gång! Bära höbalar en kväll? Inga problem. Mocka, rykta, bära spannar med vatten till hagen osv, lika kul varje gång. O så själva ridningen såklart, helt underbart, roligt, bra för kropp och själ. Men gym, gruppträning eller löpning? No thanks!!

    Tror på allvar det handlar om att hitta träning man tycker är rolig. Om en motivation är att man njuter av träningen i sig och inte bara känslan efteråt längtar man ju efter att gå dit. Så är det för mig i alla fall med de träningsformer jag håller på med, som jag håller på med just för att jag tycker de är roliga. Sedan är det såklart inte lika kul 100% av gångerna, som med allt, men känner faktiskt inte igen det här återkommande motståndet som beskrivs

      Enda omedvetna träningen jag gjort i hela mitt liv var när jag var på lekland med en kompis plus dennas barn. Klättrade och levde glatt om i flera timmar, hade skitkul. Och ordentlig träningsvärk dagen efter. Vet inte hur accepterat det är att som ensam vuxen springa runt på Leos?

        Tror inte man får gå in utan barn ? men låna en unge och kör loss. Dock dyrt, blir väl närmre 300 spänn per träningspass haha

      Ja, lätt att glömma att träning är så mycket mer än att hänga i ett gym. Och tycker man då att gymmet är en tråkig form av träning så kan man försöka se sig omkring efter andra sätt att träna. Hitta något kul så blir det av.

        Jag motiveras att resultat och började inte se fram emot att gymma förrän jag började använda en app med bra videoinstruktioner och smidiga funktioner för att hålla koll på mina framsteg. Annars föredrar jag att lufsa i skogen.

        Men även när det är kul så är det jobbigt, svårt att komma igång och inte i närheten av lika kul som det jag hellre gör ? Så alltid en kamp.

      Det som funkade för mig var att hitta en kul träningstyp som fick mig att mångsidigt ihop med andra, sen går jag på gym nuförtiden för att träna upp den funktionalitet jag saknar. Fokus ligger på att få mindre ont eller mer rörlighet, och det blir så mycket roligare när jag har ett mål att klara av en rörelse snarare än att se bättre ut eller diffust ”bli starkare ”…

      Håller med! Men även om man hittar något man tycker är roligt så är ju aldrig varje träningspass roligt. Jag älskar t ex längdskidor och åker många mil på en säsong i träningssyfte. Kan längta till nästa pass riktigt. Men, vissa dagar känns allting bara tungt och tröskeln att ta sig över väldigt hög. Soffhörnet skriker på mig. Det är då det är extra viktigt att ha den där självdisciplinen. Dessa dagar är det nämligen extra viktigt att komma iväg på det där träningspasset. Det handlar faktiskt bara om det. Självdisciplin och sunt förnuft. Vinst för både kropp och knopp. Alla kan hitta en träningsform som passar dem och som faktiskt är rolig. Sluta harva på ett gym om ni inte gillar det. Utomhus i naturen finns otaliga sätt att träna eller röra på sig.

    puls,för??

      Jag har problem med den.

        Spacetangenten? Ja, det märks…

    Okej? ?

      Skulle vara svar till kommentaren ovan men verkade visst lägga sig som en helt ny ?

    Tror också man måste hitta rätt träningsform. När man gör det så blir det kul!

    Försökte i många år med att träna själv på gym samt springa. Löpningen gick väl ok i perioder men gym va grymt svårt att få till. Men så börjar jag med crossfit och det är så kul att jag måste hejda mig själv ibland så jag inte tränar för mkt. Dessutom har jag fått ett mycket bättre mående; äter mer, sover bättre, jämnare humör och är i mitt livs form. Har dessutom blivit riktigt snabb på milen utan att ens löpträna aktivt

    Finns en tråd på FB

      Hur hittar jag den?

        Googla eller använd fbs sökfunktion.

    OT men Johanna Bladh tar med sitt 4 månaders barn på restaurang och spa och gör en rolig grej av att barnet skriker så hon får gå ut ”succé” ”småbarnsliv de lux” m.m. Kanske bara är så att ditt barn trivs bättre hemma i lugn och ro? Varför släpa med ett litet barn på spa ärligt talat

      Smart att gå på SPA med bebis när RS-viruset härjar.

      Blir imponerad av föräldrar som orkar ta med sina bebisar på saker. Jag vågade knappt gå in på ICA med bebisen i barnvagn för att jag blev så stressad om den började skrika. Skulle absolut bara vara stressad av att gå på restaurang eller spa med ett litet barn som skriker.

      Haha what?! Brukar det inte vara typ 15-årsgräns på de flesta spaställen?

      Förlåt men Johanna Bladh är det töntigaste som finns på internet. Perfekt exempel på privvad tjej som inte fattar sin position. Försöker va kroppspositiv som smal genom att tvinga fram ”fett” på magen. Det va väl tur att hon fick bristningar efter sin graviditet så att hon har något att göra content på i några år till. Att hon går ut på restaurang för att göra relatable mamma-content förvånar mig inte. Få uppmärksamhet och cash genom att missbruka sin position är 10/10 goals.

      En 4 mån bebis har inget på en restaurang att göra.
      Men hon tycker nog det är kul att vara störig mot alla andra och sen göra mamma content. Bara sluta
      Ditt barn vill sannolikt inte vara där och INGEN vill ha din bebis där

        Lägg ner, man behöver inte stanna inne for life bara för att man får barn

          I disagree. För helst tycker jag man ska det. Speciellt om ditt barn är 4 månader. Ingen vill se dig amma på restaurang och ingen vill lyssna på en 4 månaders bebis skrika och gråta. Skaffa inte ungar eller vänta till ungen är äldre eller beställ foodora och lev med din lott

            Tala för dig själv. Alla jag känner har noll emot ammande mammor på restaurang.

              Och alla jag känner har något emot det, tänka sig! ???

                Skitsnack, Maria. Du försöker bara styrka din egna sunkiga inställning. Ett tips i all välmening, stanna hemma – jag vill inte möta dryga, empatistörda människor ute.

                  Vi kanske redan har mötts Linda? Jag kanske är din kollega på jobbet ? Jag är ute och strosar och lever livet varje dag och möter människor
                  Inte så konstigt att mina vänner är av samma åsikt, man brukar söka sig till sina likar?

                    Vet du vad? Att gå ut med min bebis är i vissa perioder, det enda jag har. Och nej, jag hatar inte mamma-livet och ska ”skylla mig själv som skaffade unge”. Jag behöver ut bland folk som alla andra. Glömma sömnbristen och alla moment som bara går i cirklar här hemma. Jag älskar mitt barn och mitt liv men behöver stimulans ibland, precis som alla andra. Har du ont av att jag med barn är ute, synd för dig!!

                      Synd för dig då kommer jag säga ifrån om du sitter brevid mig på restaurang och du sitter med en skrikande bebis ?

                      Jaa men ”säg ifrån” du, men förvänta dig inte att någon kommer lyssna på dig. jag skulle aldrig ta hänsyn till någon som tycker att alla mammor ska hålla sig enbart i hemmet, dygnet runt, eller någon pappskalle som inte orkar titta åt ett annat håll när en person ammar

                      jag tänker bara att du är outhärdligt bortskämd och att det är nyttigt för dig att vänja dig vid att hela världen inte in anpassa sig efter sina känsliga preferenser.

                Är du ens vuxen Maria? Låter som en fjortis? Alla har rätt att vistas ute och tro mig, de allra flesta mammor med bebisar gör allt för att inte störa andra. Lugna ner dig och stör dig på något annat, typ kvinnohatet som florerar bland annat hos dig själv.

            lev med din lott? Ja det gör jag gärna och det gör jag med glädje både på restaurang och hemma, eller vart jag nu än vill gå med mitt barn.

            Åh herregud vilken idioti! Om du störs av att en mamma matar sitt barn så stanna hemma själv. Har ammat på alla möjliga olika platser och ingen störs eller ser nåt av det såvida de inte sätter sig i mitt knä. Och jag som mamma vet garanterat bäst vad min bebis mår bra av och vilka aktiviteter som passar oss. Att någon bitter barnlös person anser att de vet bäst är deras problem.

              Näää det kommer jag inte att göra ? Jag kommer känna som jag gör och uttrycka det om jag villl ☺️ Och tacka FAN att jag är barnlös ? Och ditt barn kanske mår bra av att sitta på stimmig restaurang, men besökarna kanske inte mår lika bra av din skrikande unge ?

                Barn är människor. Du får vara sur över det men det är bara att gilla läget eller gå därifrån.

                  Näää jag brukar säga ifrån att mamman får ta sin skrikande unge åt sidan ?

                    Gör du likadant när människor med olika funktionshinder är ute? För det kan låta då också. Stör de ditt liv som barn verkar göra?
                    Du skrev högre upp att du kan vara precis vem som helst, en kollega och att du är ute och strosar runt.
                    Jag hoppas du är min kollega eller någon i min närhet som ”strosar runt”. Jag hade älskat om du fick för dig att säga till mig.

                      Hahah oooh hade du satt mig på plats då? Hade älskat att bli tillsagd av dig och att säga till dig. Du verkar tro att min åsikt ska ändras för att du är subtilt hotfull?? Det kommer ju ej ske.

            Lever med glädje med ”min lott” och kommer fortsätta att ta med min bebis vart än jag vill gå.

              Ok ✌?

            Stanna hemma då 🙂

              Nääää ?

        Tja jag jobbar på restaurang /krog. Just 4 mån bebisar är nog de minst krävande av alla gäster. Gäster över 18 år är betydligt värre. Amma går jättebra eller mata med sked. Har man stora problem med att se en skymt av nakna bröst 2023 så bör man söka terapi. ( så märkligt att folk reagerar starkt när mammor ammar, men när tjejer nästan tappar brösten ut ur urringningen är det ok )

          Är det verkligen så ofattbart att alla tycker olika? Du utgår ifrån ett arbets perspektiv och säger att dom är dom enklaste. Som gäst kanske det är en annan femma du ? Och man behöver inte söka terapi för att man inte vill se offentlig amning ???

            Om du sitter på en restaurang och en mamma med bebis sitter fyra bord bort, HUR kan det då påverka dig om hon ammar sitt barn? Är det så så har du rejäla psykiska problem. Eller nån besatthet av amning.

              Vem har sagt nåt om vart barnet sitter? Trodde det var UNDERFÖRTÅTT i denna diskussionen att man då sitter brevid jeez?????
              Men barnets skrik kommer därimot påverka mig om jag sitter exakt 4 bord bort

              Psykiska problem för att man inte vill sitta på restaurang med en ammande mamma? Oj, så hade jag aldrig tänkt om någon som kastat ogillande blickar på mig när jag fick nödamma på restaurang. Visst fick man ibland ogillande blickar men det var inte särskilt ofta och helt ärligt inget jag brydde mig om. Ibland har man liksom inget val utan man får helt enkelt lösa problemet.

        Välkommen till Stockholm. Går knappt att gå på en restaurang eller bar dagtid utan en handfull bebisar.

        Jag började ta med min egen från 3-4mån pga att jag knappast var ensam.

          Usch

      Tror iofs också en 4 månaders mår utmärkt både på spa, restaurang och hemma så länge föräldrarna är nära. Dock svårt att förstå att föräldrarna orkar ta m den bebis på spa, eller för den delen de andra gästerna är OK med det, på spa är väl är där för att ta det väääldigt lugnt.

    Alltid roligt att gå till friskis. Trevliga människor och älskar att gympa till musik. ?

    Jag har gymmat seriöst i flera år , men har aldrig känt mig toppen och pigg efteråt. Mer mörbultad.
    95% av gångerna så har gympasset varit en pina både före och efter och det har varken hjälpt mot min ångest heller.

      Byt träningsform. Gym är verkligen inte någon rolig träning om du frågar mig. Gå på crossfit, poweryoga eller något annat gruppass med inriktning på styrka. Såååå mycket roligare!

        Nu kan jag inte träna alls pga 2 diskbråck.
        Kommer knappt ur sängen, men har testat alla olika sorters träning, men alla är lika tråkiga… Enda jag gillat var ridningen när jag hade häst.

        Fast alla tycker inte det… Har inte nån träning som är jätterolig, just för att träning inte är roligt enligt mig ?.

      Känner mig heller aldrig full av endorfiner efter ett träningspass. Men jag gör det ändå, mest för att jag vill gå ner i vikt.

      Så är det för mig med när jag gymmar. Jag har insett att jag inte mår bra av den typen av träning för det enda som händer är att jag blir tröttare och sjuk ofta. Har därför slutat gymma och träna högintensivt, istället joggar jag, går promenader och yogar. Mår mycket bättre av den typen av träning. Kände mig ofta stressad, trött och uppe i varv när jag styrketränade, nu känner jag mig mycket mer lugn och i harmoni. Jag har lätt för att bygga muskler så för mig räcker det att jogga och yoga för att jag ska vara stark i kroppen.

      Jag älskar gymmet men gör ”bara” det jag gillar för närvarande; crosstrainer, trappan, rodd och ski org. Efter såna pass, när svetten forsar, mår jag jättebra. Av ren styrketräning (som jag också borde göra) mår jag dåligt. Känner mig nästan sjuk, som nån skrev. Konstigt.

    En tanke när träning är i diskussion
    Vad tror ni familjen Rosas barn tycker om
    Att deras föräldrar tränar så mycket ?
    Eller inte tycker utan kanske mer hur det påverkar dem? Att ha en mamma som är så mycket tunnare än vad man själv är kan ju sätta en del griller i huvudet ? Jag förstår att det kanske har med genetik att göra . Men jag tänker hur det är att växa upp så? Vad tror ni

      Paula är vältränad och inte ”tunn”. Alla barn är ju dessutom lite rundare innan de kommer upp i tonåren/vuxenåldern och blir av med äppelkinderna. Tror inte de jämför sig med sin mamma. Shame:a inte föräldrar som tränar och tar hand om sig. Tänker att Paula och Hugo orkar långt mycket mer med sina barn än många otränade, energilösa föräldrar därute…

        Eller hur?! Tänk om kommentaren varit ”undra hur barnen påverkas av att föräldrarna är överviktiga, stillasittande och äter skräpmat”.
        Bara positivt att föräldrarna maximerar sin hälsa och kondition ju. Bra förebilder.

        Eh alla barn är verkligen inte runda innan de kommer i tonåring? De flesta är ju pinnsmala

      Jag tror att det spelar roll hur man pratar med barnen om det. Träning är ju absolut inte bara för att vara snygg och smal, utan en stor faktor är hälsa.

      Osunt sätt: Om en kvinna är fet vill ingen man ha henne! Ni måste lära er äta pyttelite och träna massor! Smalast lår när de dör vinner! Osv…
      Sunt sätt: Mammas hobby är att träna så det är viktigt för mig att anpassa kosten efter träningen, men ni är växande barn så ni kan inte träna/äta som jag gör.. Träning är roligt, hälsosamt och bra för psyket. Alla har olika förutsättningar och därför ser kroppen lite olika ut oavsett om man tränar på samma vis.

      Jag vet inte mycket om Paula men minns ett inlägg hon skrev om att skaffa silikonbröst men hon ångrade sig och skippade, då hon insåg att det viktigaste är att vara frisk och inte ”snygg”. Hon ville heller inte påverka sina döttrar negativt genom att visa att bröst måste vara ”perfekta” för att man ska passa in.

      Positivt med hälsosamma föräldrar såklart. Herregud.

    För mig så ser jag fram emot ett träningspass minst 50-60% av gångerna men så är jag rätt så rastlös också och hatar sitta stilla en hel dag.

    Vissa pass är motiga och kroppen kanske inte alltid är på topp men aldrig att jag ångrar en löprunda eller gympass. Mår ju alltid bra efteråt och ju mer jag tränar desto bättre mår jag överlag.

    OT: va snabbt det gick för Antonia Mandir att gå från ”min nästa relation kommer hållas privat” till att hon idag lägger ut två stories där hennes nya kille är med…..

      Det kanske beror på att cluenews redan outat vem hennes kille är

    ni som inte har diabetes typ 1 kan träna. Men vi som har det, största jävla lögnen ever.

      Varför kan ni inte träna?

        Det kan vi. Styrketränar fyra gånger vecka plus gångtränar. Gäller att ha koll på sockervärdena bara. Kan bli rörigt ibland. Min läkare tycker att jag är idealisk diabetiker.

          Haha fackaff

      Nej då, hade en vän förr med D1 som tränade massor, jobbade som PT t.o.m 🙂

    Jag är Team Latmask

    Jag vet verkligen inte vilken träningsform jag ska göra. Kommer knappt igång med någon träning just för att det är så förbannat tråkigt och för att jag inte vet hur jag ska hinna. Sedan så försöker jag bli av med hormonell viktuppgång och det känns gym som det enda rätta för så är fast i ett ekorrhjul eftersom jag verkligen hatar gym.

    Jag tycker inte att det stämmer det som Clara skriver. Man elr jag är taggad inför varje gympass och tokskönt när det är över. Ungefär som att älska med en bra älskare. ?

      Oj vad skönt att känna så. För mig är det ett nödvändigt ont haha. Aldrig känt den där kicken.

    Efter träning känner jag mig lugn och utmattad samt avslappnad.
    Före träning lite trött,irriterad samt lite obalanserad lite olika vad man ätit före..

    Jag blir helt kräkfärdig över hennes innehåll. Det ska vara som på gamla tiden, barnen önskar sig en träslev och en halsduk i julklapp, inget annat. Inget barn ska ha mobil eller iPad. Böcker är deras viktigaste syssla på kvällarna. Allt ska städas med såpa eller endast sjövatten. Brödet ska bakas hemma med kärlek. Samtidigt ska hon hinna ligga och sova (!!??) några timmar per vecka i en soffa eller säng. Hur fan går det till? Tre barn i ett hus i svinkall vinter. Det är inte bara att skicka ut barnen i trädgården direkt.

      Ingen iPad och massa läsning låter ju jättebra!

      jag håller med dig om att det blir för mycket lajva 1920-tal över det hela. Men sedan tror jag inte allt stämmer. verkligheten friseras nog en hel del. Överlag gullas det dock alldeles för mycket med Clara här på bloggen. Hennes barn exponeras på bild hela tiden och hon brukar dessutom återge saker de sagt, funderingar de haft, osv. utan större hänsyn till deras integritet. Isabella serverade ketchup till sina barns grillade korv – ”ååh, hemska människa, tänk på SOCKRET!!”lät det då. Clara serverade barnen julfrukost i form av kakor – bara kakor alltså. ”Ååh, vad MYSIGT!!” lät det då. Joråsåatte – skillnad på folk och folk är det…

    Är detta ett gammalt inlägg som Clara publicerar på nytt? Tycker jag känner igen deg så väl.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.