Öppet Spår

549 kommentarer

Jag har en grej med en kille. När det är bra är det perfekt och vi klickar verkligen. Men han är så otroligt on/off. Vissa perioder hör han av sig dagligen – smsar, skriver och blir typ sur om jag inte svarar inom fem minuter, men vissa perioder hör han inte av sig alls och när jag hör av mig är han dryg och kort. Jag har tagit upp detta med honom men han har mest skrattat bort det, ibland har han även sagt att han mår piss vilket jag tycker är ett ”okej” skäl men då tycker jag han kan skriva det istället för att bara försvinna och att som nu jag fick höra av mig och först bli bemött drygt. Nu har jag fått nog men jag vet ju att han om max några veckor kommer höra av sig igen. Frågan är hur jag bemöter detta då. Är det bäst att inte svara alls? Eller ska jag än en gång förklara som jag gör här?

Blocka?

Dumpa direkt! Han har noll respekt för dig och leker bara med dina känslor. Ett äkta praktarsel alltså.

Låter som en narc. Han kommer för sitt supply bara. Har säkert någon annan också.

Alltså, vi är inte tillsammans, jag träffar andra också. Så inget exklusivt. Så andra har han säkert. Kanske är så att han har någon han har lite extra feeling för och när dom har mycket kontakt blir han mer off

En normal människa klarar av att vara trevlig jämt trots att den ser flera samtidigt eller i stöten. En normla människa uttrycker heller inte att man ska svara direkt, när det passar dem. De här dragen är kännetecken för en personlighetsstörning.

Låter som att han bryr sig om att höra av sig till dig de perioder när han inte hör av sig till någon annan.

Alltså nej. Skit i honom! Fattar att det kanske är svårt…men nej, bara nej.

Blocka honom överallt. En sån person ska man inte ha i sitt liv.

Om han hör av sig svara att det inte är för dig, att du inte har tid.

Åh ❤️
Gick igenom PRECIS samma sak nyligen…
Man blir helt matt och just att han återkommer och håller fast en och ger dubbla signaler. Till slut fick jag nog, frågade om det var bättre att vi inte hörde alls och han höll med om det ”för min skull”. Fick sån avsmak och nu är han borta och vi har inte hörts på det längsta någonsin nu, och jag hoppas han inte dyker upp igen. Det blir bättre jag lovar ❤️

Skriv att du lessnat på detta on off. att du inte är arg men känner att det inte ger dig något längre och tacka för denna tiden.jag dumpade en dejt som innan vi ens är i hop hade krav på att bli sambo i sitt hus och jag kände det va lönlöst då jag inte bli sambo i första skedet . han blev sur ?

Den här killen behöver du inte och har du verkligen fått nog av idioten så skiter du bara i att svara. Klarar du inte av det är ju nåt fel

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Någon här som jobbar med att städa? Alltså företag, kommunhus, skolor, förskolor osv.

Hur ofta städas toaletterna och vad städas? Hur noga liksom?

Jobbar på kontor och tycker våra toaletter är så äckliga. Rören under handfatet, listerna, vattenrör längst med väggarna och hållare med muggar ser inte ut som att dom blivit avtorkade på flera månader. Golven är väldigt smutsiga, sett spindlar och spindelnät.
Vissa toaletter är värre än andra och jag ogillar verkligen att gå på toa på jobbet.

På handfatet på en av toaletterna ligger en död insekt, legat där i ca 4 veckor. Papperskogen töms men uppenbarligen torkas inte handfatet av. Har valt att gå till en annan, men den ligger närmast där jag sitter så tänkt varje gång att det nog är städat nu så därför jag gått dit men vänt igen?

Ska det inte vara fräschare än såhär? Är detta normalt liksom?

Tycker lite synd om dom som städar, tänker att dom kanske får dålig lön, inte trivs med sitt jobb och att dom kanske fått dåliga instruktioner.
Vill verkligen inte sätta dit dom eller något. Undviker att gå på toa i den mån jag kan, dricker inte så mycket på dagarna för jag vill slippa gå men känns inte riktigt hållbart. Men känns fel att prata med någon chef, HR eller vem man pratar med om sånt här, tycker det tillhör arbetsmiljön och är viktigt. Men jag vet inte.

Är väl kanske ett väldigt ickeproblem och borde kanske bara bita ihop. Men nyfiken på hur det bör städas ändå.

Va? Verkligen inte ett ickeproblem och inget man ska behöva bita ihop för.
Tycker du ska ta upp det på ett möte eller så. Frågan är vad för städning ditt jobb betalar för, men man kan ju tycka det du beskriver ingår i en grundstädbing. Arbetsgivaren behöver ju få veta om de inte för det de betalar för heller, om det brister liksom. Ni ska ju ha en vettig, hygienisk arbetsmiljö.

Jobbar i kommunhuset och dom som städar är kommunanställda, vet inte riktigt hur sånt funkar då. Vet ju att alla avdelningar har sina egna budgetar och sådär, men osäker hur det funkar med just städning.

Men ja, borde nog ta upp det med någon för så smutsigt bör det inte vara.

Men usch var jobbar du?

Är det kanske skyddsombudet du kan prata med. Såklart man vill det ska vara rent.

Kontakta office managern eller vilken titel hen som har ansvar för kontoret har… Såklart det inte ska ligga massa döda insekter på handfatet i veckor ? Aldrig varit med om sunkigheten du beskriver, låter mer som en offentlig toalett på en galleria ?

Office manager?? Skämtar du? I Stockholm kanske, inte i ett kommunhus i övriga landet. Skrattade rakt ut!

Har jobbat på både små och stora företag, både i småstad och storstad och alls har haft en kontorsansvarig. Så det finns även utanför Sthlm.

Nu bor jag förvisso i Sthlm men menar du att det bara skulle finnas här ?

Har jobbat som städerska och det är ganska noggrant med vad exakt som ska göras i varje rum (enligt avtalet mellan städföretag och de som köper tjänsten). Det kan enligt avtalet t.ex. stå att det ska ta X min att städa ett X antal toaletter och att toalett, handfat, spegel och kontaktytor ska städas dagligen + papperskorgen tömmas och papper och tvål fyllas på.
Har jag som städerska instruktioner att inom utsatt tid göra överenskomna saker, börjar jag inte dessutom torka av vattenrör och kakelplattor. Inte om städföretaget jag arbetar åt inte fakturerar för det.

Förskola. Toaletter städas varje dag (av städare). Då byts påse i papperskorg, handfat torkas av, papper fylls på och toaletter rengörs med rengöringsmedel. Speglar putsas

Varje dag om det är lokaler som används frekvent av en större mängd människor. Ibland 2 ggr/dag om det är mer offentlig toalett gällde när jag jobbade med städ. Alla fria ytor städas, papperskorgen töms, toa rengörs. Sen beror det på din arbetsgivares upphandling av städning dvs hur ofta de har beställt städning. Där jag städade förstod man inte att avdelningens chef bestämde frekvensen av städning och då blir det smutsigt mellan gångerna. Ditt fall låter dock inte okej om det är så smutsigt.

Rör osv städade jag aldrig det räknades enligt avtalet till storstädning som utfördes x ggr/år. Samma med fönster, dessa putsades x ggr/år och blev de smutsiga strax efter putsning fick det vara då man inte fick betalt för att göra extra.

Aldrig tänkt på att man upphandlat eller betalar för en viss del faktiskt, men låter ju självklart nu när jag tänker efter. Sån storstädning låter också rimligt och blir väl smutsigt fort såklart.

Jobbar i kommunhuset i en stad. Dom som städar är kommunanställda så dom är inte inhyrda. Alla avdelningar har ju dock sin egen budget, så hur noga kontoren städas är kanske beroende på vad varje avdelning betalar.
Men toaletterna vid kafeterian, vid mötesrum och gemensamma utrymmen där det är mycket politiker, stora möten för dom som jobbar i äldreomsorgen och APT tex borde ju städas bra kan man tycka.

Stopp och belägg!! Självklart så säger du till någon av din chefer som i sin tur kontaktar stödet och framför klagomålet.
Att det inte torkas av handfat är ren slapphet och finns inga ursäkter över huvud taget. Finns ingen anledning att tycka synd om städpersonalen. Har man ett arbete utför man det bra eller så får man bli påmind om att göra det bättre.
Jobbar själv heltid som städerska på privat företag och alla toaletter städas varje dag, toa, dusch, handfat och spegel torkas och poleras. Hylla m extra toapapper och en blomma dammas varje dag och golvet dammsuga och våtmoppas. En gång i veckan dammar jag och torkar av vattenrör och vattenlås, observera att även underdelen av handfatet torkas av VARJE dag så det ej är tvålrester eller runnit under. En gång i månader dammsuga ventilationer och torkas av belysning och så vidare.
Att tycka synd om städet är det sämsta man kan göra, då blir det ju knappast bättre och inte de heller.
Ser tex på gymmet när deras städare kommer, tre utländska män kommer in och efter en kvart lämnar de igen med sopor. Tror knappast de för mer än att byta soppåsar och sopa.
Finns många olika lösningar men i första hand så ska det tas upp med städföretaget direkt via din chef så att de får en möjlighet att rätta till bristerna och om inte det sker så säg upp och byt ut städföretag/städpersonal.
Som städerska själv kryper det i kroppen på mig när jag hör om hur du upplever städningen, äckligt ju att behöva besöka en sådan toalett.

Jättebra att du städar så noggrant, att du får tillräckligt med tid för att ska kunna göra ett ordentligt jobb. Men att påstå att det är städerskorna som slarvar i ts tråd är ju lite dumt. Kan ju lika bra vara företaget där ts jobbar som inte köper in tillräcklig städning utan bara betalar för minsta lilla.
Skulle du jobba övertid utan att få betalt för det? Skura toaväggar på din kafferast?

att torka av ett handfat och polera kranen varje dag tar 15 sekunder per toalett. Jo det är slarv och inget annat om man inte hinner med det under sin städtid och kan inte skyllas på någon annan än just städerskan. Den tid som lagts för planerat städ sitter ju inte och förhandlar bort att inte handfaten ska städas på en toalett för att spara pengar.

Tror inte det handlar om slarv. Kan vara som någon skrev ovanför, beror helt på vad företaget betalar/fakturerar för. Jag jobbar på en privat vårdmottagning och vår städerska hade inte i avtalet att städa patientsängarna/britsarna till exempel. Vi fick ha möte med städföretaget och ändra sånna saker.

Tycker inte det spelar så stor roll vad det beror på, utan man får ta upp problemet och så får man väl rota fram var det felar.

Såklart ska handfat torkas av regelbundet.

Det är inte ett icke-problem. Problemet är att det sparas in på städningar och gräsklippning över nästan hela landet med påföljden att råttor i stadsbilden gjort en come back och allmänna toaletter är inte sällan bakteriehärdar.

Jobbar i kommun. De är inne ca 2 min på toaletterna. Väggarna, lister osv har jag aldrig sett att de har tagit. Var kladd på väggen och det satt typ 6 månader.

Dock inte lika äckligt som när jag arbetade privat och en kollega såg hur städerskan använde toaborsten till att rengöra handfatet. Vi alla fick panik och efter kontakt med hennes chef visade det sig att hon trodde borsten kunde användas till hela badrummet. Så hon hade använt det till toa, handfat, kranar osv.

2 minuter?!
Brunt kladd på vissa väggar på toaletterna där jag jobbar också, vill inte ens veta hur fan någon lyckats med det..

Men va?? nej! Är det inte en självklarhet att man inte använder något man haft i toan till annat? Fy ?

Städare ska ha gått en kurs men man ser ju mellan fingrarna numera och sparar på allt.

Jag jobbar på ett socialkontor. Våra lokalvårdare är jätteduktiga och dessutom oerhört trevliga. Aldrig sett att det sett smutsigt eller ofräscht ut någon gång.
Så tänker inte att man ska nöja sig med det bara för att man jobbar inom kommunen.

Måste vara en lite privat firma som inte har kunskap eller resurser till upplärning? Finns inget yrke där alla är experter men få kan städa rätt. Att man gör kontroller med jämna mellanrum är ju självklart bara för att se att det fungerar enligt avtal. Kunden kan köpa in tjänster i olika nivåer men att inte torka av ett tvättställ eller använda toaborsten annat än i toan tyder på dålig utbildning.

Har ägt ett städbolag under flera år och oftast handlar det om att företaget gått in med för lågt pris och fuskar med städningen (ex. inte städar de dagar som avtalats, inte utför alla moment som avtalats), eller att lokalvårdaren slarvar. Det kan också vara så att städfrekvensen är för låg och att företaget där du arbetar måste se över avtalet.

I vilket fall ska du definitivt prata med din chef/personen ansvarig för städningen där du jobbar så de kan föra kritiken vidare.

Städar inte själv, men arbetar kommunalt. Vi har städ på toaletterna varje dag. Samma med lunchrum.
Kontoren städas en gång i veckan.

Ni bör ha någon möjlighet att felanmäla annars säg till din chef eller ”husansvarig”.
Tycker absolut att du ska ta upp det

Jag städade innan jag började studera, dock på ett sjukhus. Vi städade generellt toaletterna flera gånger per dag men det berodde på var dom låg. Det är ju skillnad på en välanvänd patienttoalett och en toalett i något knappt använt konferensrum. Minimum var en gång per dag om jag inte minns helt fel. Dock var större del av personalstyrkan ytterst arbetsmotvilliga, vilket egentligen inte var konstigt sett dom usla arbetsvillkoren och lönen. För min del var det ju lättlöst då jag visste att jag kunde komma in på min drömutbildning, men jag hade verkligen inte orkat göra ett gediget jobb på det där företaget fram till pension.

Åh nej så ska du inte behöva ha det på jobbet. Måste vara en väldig dålig upphandling av en oseriös firma. Toaletterna ska givetvis tas minst en gång om dagen.

Lever du i en jämställd relation?

Menar du i inkomst eller vilka sysslor man gör?

Kanske ?‍♀️
Vi hjälps åt med barnen, handlar och städar ungefär lika mycket.
Varannan kväll åker jag iväg till stallet djupdyker ned i mitt stora intresse.
Vi inte gemensam ekonomi men båda tjänar ganska bra, jag lite mer ?
Vi ansvarar lika mellan planering av födelsedagar, läkartider osv till barnen.
Jämställdhet är det minsta bekymret i min relation

Låter väldigt jämställt tycker jag!

Hur gör ni med utgifter till barnen, betalar ni lika kring det?

Nej

Inte jag heller.

Utifrån sett ser det nog väldigt icke-jämställt ut, har rätt traditionell uppdelning av sysslor och sådär. Men vi delar lika på inkomster och arbetsbörda och båda är nöjda.

Nej. Men jag har inget intresse av det heller, så ingen behöver tycka synd om mig. Vi är så nöjda så.

Jag lever i en ekonomisk jämställd relation på så sätt att vi delar lika på våra inkomster, vi delar på vabb och föräldraledighet. Det praktiska delar vi på. Dock gör jag så mycket mer av det sociala, det planerande och allt tyst arbete som inte syns. Dvs inte städ, matlagning och sånt. Utan allt ”komma ihåg” kring barnen, vilka ska bjudas till kalas osv osv. Även mycket av det känslomässiga kring barnen. Sen tar han ett större ansvar kring huset (som är nybyggt) te x, men i tid tror jag inte det går att jämföra

Absolut!
Jag tjänar lite mer, men vi delar lika på pengar/hushållssysslor/hämtningar och lämningar på förskola/handlingar etc.

Jag gymmar och han åker iväg och har spelningar vissa helger så det jämnar ut sig i tid hemma med barnen.

Ja! Gifta, men har inga barn och inga planer på att skaffa. Tror dock det hade funkat bra också. Han lagar 90% av maten, jag städar 90% av gångerna. Ekonomiskt delar vi 50/50, ungefär samma löner. Vi tänker väldigt lika kring jämställdhet. Det här är bara några exempel.

Nej det kan jag inte påstå. Min sambo har blivit väldigt curlad under sin uppväxt. Men gör jag listor eller säger åt honom att göra saker så gör han det utan problem. Jag tar dock hand om familjeplanering som handling, läkartider, semester osv, betalar räkningarna, markservicen hemma till största del. Ekonomiskt är vi rätt jämlika, jag tjänar snäppet bättre men alla pengar som kommer in i hushållet är våra gemensamt.
Blir såklart trött på att jag gör mest och jag påtalar det för honom också, men periodvis bryr jag mig inte heller eftersom allt hemma går på rutin och man blir van.
Vet att jag har en rätt lat kille men älskar honom väldigt mycket ändå. ?

Nä inte direkt på det sättet som kanske menas här? Min man är inte från en kultur där man är jämställda på det sättet som svenskar ser på det? Men vi gör båda två saker vi är duktiga på och bidrar lika till våran familjs väl och ve.

Det är inte min heller, men inte fasen skulle jag låta honom komma undan med det? ?

Eventuellt ja när det bara var jag och min partner. Men nu med barn- nej.

Utöver att man som kvinna burit barnet, där ligger männen redan i lä, så är det tyvärr jag som kvinna som har koll på barnets storlekar, läser på om anknytning, uppfostran och försöker implementera goda rutiner, vanor osv med ett syfte. Detta känner jag inte att min partner gör, alls. Utan mer hänger på. Jag som kvinna roddar i all planering i princip. Känns som att vårt liv händer tack vare att jag planerar för oss medan mannen mer hänger på återigen.

Ekonomiskt kan vi göra vad vi önskar, vår aptit är i linje med våra inkomster och där är allt vårt, gemensamt. Men nä, som kvinnan i förhållandet har jag koll på allt, från att alla ska ha det bra (emotionella) till det fysiska, vad vi ska göra framåt och har visioner för oss osv. Visst delegeras det så att det fysiska blir någorlunda jämställt, men det är min tankeverksamhet som är grunden i det med.

Vad hemskt och sorgligt det låter. Menar inte nedvärderande mot dig! Bara så sjukt att många män slappar sådär.

Nej. Men det är okej. Det är bara att gå den dagen jag tycker att det är viktigare att min kille diskar lika ofta som jag än att vi är tillsammans överhuvudtaget.

Svårt det där. Jag tjänar lite mer men vi har haft delad ekonomi sen dag ett & då jag har häst går ju extremt mkt mer av vår inkomst till mitt intresse. Jag sköter allt arbete hemma med räkningar och städande/matlagning. Säger jag till att han ska göra något gör han det- men om jag inte gör det skulle det aldrig falla honom in att oj, det behöver diskas/dammsugas/bokas tvätttid/planera semester på egen hand. Då blir det liksom aldrig av. Är som atr han liksom inte ser sånt. Extremt curlad av mamma under uppväxt. Men som sagt, säger jag till så görs det utan gnäll. Hade ett experiment där jag fixade allt utan hans skrivbord för att se hur länge det tog innan han städade det. 8 år senare.. Med det sagt gör han allt jag säger. Bygga ett vattentätt vattenkar? Fix. Åka och bära bort flera hundra kilo spånpåsar i ösregn för att jag jobbar? Fix. Åka och handla allt jag skrivit på listan som han inte ens vet vad det är? Fix. Tror det går ut på jämnan.

Skulle säga att det är klockrent ojämställt om det alltid krävs att du måste säga till.

Tänk om man som tjej bara gjorde grejer när ens kille sa åt en. Knäppt.

Ja och tiden som går att hålla på att skriva listor åt mannen!

Ja men det tycker jag.
Vi delar lika på föräldraledighet, vabb.
Lägger ihop inkomster och utgifter och delar lika på det som blir kvar. Betalkort som är kopplat till båda så alla gemensamma kostnader dras på gemensamt konto.

Hushållssysslor gör vi lika mycket av men olika saker då vi gillar olika saker.
Eventuellt att jag planerar mer men tar nog tag i det snabbare..

Men var väldigt viktigt för mig med en jämställd relation då jag inte skulle må bra annars. Så när jag började dejta min man så föll alla bitar på plats.

Ja. Ekonomiskt så får vi in alla pengar på ett gemensamt konto, och allt betalas från samma konto. Har tjänat olika mycket i perioder men det spelar ingen roll. Varit ihop i 10 år men aldrig någonsin bråkat om pengar. Tänker likadant om inköp osv. Med barnen är det 50/50 också. Varit från att de föddes, han tog alla kvällar och jag alla mornar tex. Jag tog 80% av föräldraledigheten medan han tar 80% av allt vabb. Med andra sysslor är det lika också, jag tar tex 100% ansvar för barnens klädinköp och han 100% ansvar för tex el-avtal. Vi tror på den fria människan så gå o träna när du vill för att träna behöver man för att må bra. Skriv in dina aktiviteter i våran gemensamma kalender så vet den andra om det bara. Enda är att jag tar hand om hemmet mer men jag är mer pedant, så det är självvalt haha. Låter för bra för att va sant men det är sant! Vi bråkar sällan men tjafsar ibland om vem som ska slänga soporna typ haha.

Det du tar hand om hemmet mer för att du ”är pedant” låter verkligen inte för bra för att vara sant utan väldigt standard för en inte särskilt jämställd relation.

Ja kanske. Han är dålig på att se vad som ska göras i hemmet. Det är det vi tjafsar om. Men är så glad att han alltid hämtar tidigt vid apt på förskola/skola (jag har stämpelklocka så jobbet så kostar komp-tid för mig), skjutsar o hämtar till barnens aktiviteter, lämnar barnen varje morgon på 2 olika ställen så jag slipper gå upp extra tidigt, är ledig med barnen vid lov (mina semesterdagar räcker inte) så jag känner att det kompenserar upp jämställdheten. Läser ofta om mansbebisar så kanske bara tror o känner att jag lever jämställt.

Ja du vet ju bäst själv såklart, och visst kan man kompensera att man städar mindre genom att göra en annan syssla mer (skjussa barn osv, det är ju också ett jobb). Jag tycker att man kan mäta i att om det är jämställt ska ni ju ha ungefär lika mycket fritid/ egentid.

Ja.

Jag vet att det brukar avfärdas som typ en myt i många sammanhang, att man inbillar sig. Men helt ärligt, hur jag än vrider och vänder på det, kan jag inte då det till att jag gör mer jobb än min sambo. Vi jobbar och slappar lika mycket.

Jag tycker att vi lever jämställt. Vi kanske inte gör exakt lika mycket hemma men vi gillar tex olika typer av städning så han tar större delen av det ”dagliga städet” dvs plocka i/ur diskmaskin, bädda och plocka undan i hemmet medan jag hellre storstädar. Matlagning är ett intresse för oss båda så det gör vi ofta tillsammans även om jag kanske planerar matsedel och handling, för jag är bättre på att kolla erbjudanden och planera mat efter det. Ekonomiskt så tar han ett större lass då jag pluggar och han har stått för betydligt större kostnader men det jämnar ut sig när jag väl börjar jobba. Det ekonomiska är inte så himla viktigt, vi hjälps åt.

Nja. Jag är sjuk i flera sjukdomar och har varit ett par år —> min sambo har fått dra ett större lass. Dock har vi löst det med hemstädning varje vecka och betalar för matlådor (svarta lådan). Vi har inga barn. Är så otroligt tacksam för honom. Jag gör så mycket jag orkar och jag älskar egentligen att städa och pyssla hemma.

Japp! Han tjänar mer men då vi har delad ekonomi (gifter oss senare i år) lägger vi budgeten så vi har kvar lika mycket efter allt är betalt. Sparar lika mycket gemensamt och själva. Tar lika ansvar för hem och hund och ger tid till egna intressen. Som att om jag vill åka och träna så kanske han tar hunden på långpromenad. Och vill han spela fixar jag tex middagen den kvällen.

I mitt förra förhållande delade vi 50/50 på kostnader (även när jag var sjukskriven ett år) och jag tog ALLT hemma. Så är så tacksam och glad över att leva jämställt nu.

Nej…
Det är alltid jag som planerar och ser till att det finns mat hemma. Är inte maten klar när han tycker vi ska äta blit det gnäll. Jag står för ALL städning trots att det mest är han som stökar och skitar ner. Han respekterar inte att jag måste lägga mig i tid för att jag ska upp och jobba, han kan liksom hålla på och härja runt i lägenheten och försöka hålla mig vaken, trots att jag sagt till honom SÅ många gånger att jag måste få sova.
Att han dessutom inte gör rent i toan efter sig utan låter mig ta reda på efter honom gör inte saken bättre..
Men vad ska man göra? Jag älskar ju honom.
(Min sambo är en katt)

Ja men då är det ju inte heller någon ambition att det ska vara en jämställd relation. Han är herren och du är slav. Det är världsordningen bara

??

Loool

Nja. Vi delar vabb rakt av, eventuellt tar han fler vabbdagar men jag tog fler föräldradagar. Jag handlar och lagar all mat – han sköter disken och städ efteråt. Jag projektleder mer – har koll på barnens aktiviteter, styr upp lekdejter, tillställningar/middagar hemma (men det tycker jag dock är kul), planerar semestrar (samma). Min sambo ansvarar för bilarna (serva, byta däck mm), bygga grejer hemma (alltid något stort byggprojekt som görs), fixar trädgård, gräsmatta, altan, pool och allt jag tycker är zzzzz och är glad att slippa. Städning lejer vi bort. Vi har helt gemensam ekonomi.

Verkligen inte. Min kille gör typ allt. Han jobbar och jag läser en tuff utbildning. Jag har inget CSN så han försörjer mig också. Mina föräldrar sponsrar också lite, ibland.

Jag sköter iaf det mesta med hundarna då jag oftast pluggar hemifrån, så det blir ändå lite att göra.

Nja, beror på hur man definierar jämställdhet. Utifrån sett har vi nog ganska könsstereotypisk uppdelning men skulle säga att den mer är baserad på våra intressen/”talanger” än kön. Jag älskar tex matlagning så jag fixar all mat och tycker det är superkul. Är totalt ohändig men min man är hantverkare och sköter allt praktiskt kring huset. Vi har turen att de hushållssysslor den ena gillar att göra gillar inte den andre, så vi är nöjda med fördelningen. Vi har båda våra ”blinda fläckar” som man får påminna den andre om, men tycker överlag vi är jämställda då vi tar lika mycket ansvar kring hem, ekonomi och våra barn.

Oftast 50/50, ibland 60/40. Jag gör mest av det projektledande/planerande/logistiska, han gör mest operativt markarbete som städ, disk mm

Kan man annat än att älska Lee Christiernsson?❤️ vilket mod

Ja det kan man

Lustigt, tänkte precis skriva om det med. Vilken bomb ändå, alltid tyckt han, numer hon, varit en hunk och väldigt manlig. Strongt att orka sig igenom nåt sådant och kan bara instämma i att det krävs mod.

Jag tycker det är bra att lee står upp för sig själv men skulle inte gå så långt som att älska.

Alltså nej! Sluta normalisera dysmorfofobi!!

Du får googla ”normalisera”, för jag kan inte se en enda kommentar som gör så.

Var tvungen att googla. Modigt!

Men han gillar alltså fortfarande bara kvinnor och tänker inte genomgå någon könsändring. Han är ju en hetero snubbe i kvinnokläder?

Han/hon äter hormoner för att genomgå en transition till kvinna, så skulle inte säga en ”snubbe i kvinnokläder”..Sexuella preferenser i nuläget har jag dock ingen aning om.

Man genomgår ju ingen transition till kvinna för att man tar östrogen!? Alltså han kommer ju fortfarande vara en man med XY-kromosomer och prostata och allt, varför inte bara säga att man föredrar typiskt kvinnliga kläder och attribut?

Men snälla, nu är det nog dags för dig att läsa på lite om transpersoner. Man måste inte göra en operation på sitt kön för att vara trans, man är trans när man inte känner sig hemma med det könet man föddes med. Det handlar inte om vaginor och penisar och har aldrig gjort.

Man kan gilla kvinnokläder osv utan att vara trans.

Om det inte handlar om det fysiska könet, och inte heller om könsstereotypiska kläder, vad handlar det då om?

Googla. På riktigt, googla.

Varför säger du inte om du har ett klart och tydligt svar?

Vad innebär det att inte känna sig hemma i sitt eget kön, om könet inte har något att göra med det fysiska könet eller könsstereotyper?

Jag tycker att man måste kunna ha en saklig, intressant och problematiserande diskussion. Det betyder inte att jag inte accepterar eller har kärlek för alla människor. Det ska inte vara farligt, eller dåligt av en person att fråga och undra.

OBS! Jag är endast anonym 00.00 och 07:47. Övriga ”anonym” är inte jag. Lite krångligt när alla heter anonym, haha.

Ja, det är ju det. Blir tyvärr svårt att ha ”saklig, intressant diskussion” när man inte vet vem man diskuterar med, pga alla ”Anonym”.

Är helt med dig. Förstår inte varför folk inte kan ge ett tydligt svar på dessa frågor om de tycker det är såå lätt att greppa vad det handlar om?
Jag tycker transpersoner tar den feministiska debatten tillbaks till typ 50-talet. Plötsligt är en biologisk man kvinna för han har kjol, läppstift, högklackat och långt hår. Jaha så DET är att vara kvinna….? Trodde vi kommit längre än så.

För att det inte är andras ansvar att förklara saker och utbilda andra. Jag vill hellre att ni kollar upp forskning, artiklar, berättelser från faktiska transpersoner än att läsa en kommentar på bloggbevakning som förklarar. Det är inte mitt jobb att lära andra, man måste faktiskt ta tag i sånt själv ibland.

Sen förstår jag verkligen inte vad det spelar för roll vad någon har mellan benen. Varför är DET det som avgör? Inte hormoner eller något annat? För helt ärligt nu, om nu en transkvinna skulle operera bort sin penis, skulle ni verkligen tycka det är det som gör den personen till just kvinna? Vet ni hur dessa operationer funkar?

Så att ändra sitt juridiska kön, äta östrogen som ändrar röst och utseende m.m samt använder andra pronomen, räcker inte det? Är det kuken som avgör alltså?

Låter mer som du själv fastnat i 50-talet. Jag tycker att jag själv är ganska okunnig i ämnet, men förstår till fullo ändå att det inte handlar om läppstift & kläder..

Det handlar om kromosomer, äggstockar och spermier för mig. Könet sitter i hur vi reproducerar oss. Det är vad vi har könet till. För allt annat är det irrelevant. Jag kan gilla smink och smycken och ändå vara en man.

Varför har någon ett ansvar att förklara för dig? Jag har ett svar men orkar verkligen inte sitta och förklara. Ansvaret för att förstå ligger ju på den som inte förstår.

Jag tror inte du förstår.

Precis så.

Till ”E” 23:26 alltså.

Han berättade ju själv att han kommer ha kvar sin dingeling och att han bara tänder på tjejer?

Han sa också att han ser sig som ickebinär.

Att vara transperson är ingen sexuell läggning utan handlar om könsidentitet, ett annat begrepp.

Med andra ord, psykiska fel. Hur långt ska vi ta det? Hoppas på att denna nonsens aldrig accepteras. Dessa människor är förvirrade.

Jag är kvinna men jag har ingen ”könsidentitet”. Vad är det ens? Jag har kvinnokropp, det är därför jag är kvinna. Mentalt vet jag inte hur man känner att man är man eller kvinna. Kön är kropp.

Du har visst en könsidentitet. På samma sätt som du har pronomen. Det har precis alla.

Jag har självklart inget pronomen, jag är biologisk kvinna och därför säger folk ”hon” om mig. Pronomen är inget man ”har”.

Ditt pronomen är hon. Alla har pronomen och har alltid haft det, det har med språk att göra och inget annat. Tror du mig inte så googla ”vad betyder pronomen”

Det är pinsamt hur okunniga människor det finns.

Hur kan du tycka att det är rätt att säga att ”det är pinsamt hur okunniga människor det finns”? Hur kan du tycka att det är nödvändigt att säga? Det låter inte särskilt trevligt, öppensinnat eller välkomnande.

Givetvis förblir människor, enligt dig, ”okunniga”, om de som anser sig vara ”kunniga” vägrar förklara, eller styrka sina teser med konkreta argument.

För att din okunnighet skadar. Det är pinsamt när människor vägrar ta åt sig information, och ännu mer pinsamt när människor vägrar göra egen research och bara antar att andra ska lära dom allting hela tiden.

Du har fortfarande fel om att man ”har” ett pronomen. Pronomen är något vi använder om andra, det är inget vi ”har”. Jag är kvinna och därför använder andra pronomenet ”hon” om mig. De kan också använda ”hen” om mig om de inte vet eller vill uppge mitt kön. Det är inte så att jag ”har” pronomenet ”hon”.

Jag blev lite orolig när jag läste att hon köper mediciner från utlandet för att det var lång väntetid till en utredning. Jag hoppas att hon inte ångrar sig.

Knapra östrogen som kanske inte är äkta, inte så smart.

?

Om man jobbar inom sjukvården (äldreboende) och en i familjen får covid, får man jobba då?

Fråga din arbetsgivare

Ja. Testar du själv negativt finns ingen anledning till att skippa jobbet.

Jävligt tveksamt, med tanke på att äldre är sköra och kan dö och dör i covid.

De är väl vaccinerade?

Ja det får man. Finns riktlinjer kring det på Folkhälsomyndighetens hemsida.

Det fick man tydligen inte.

Behöver bra tips för hur man går ner i vikt. Bra tips på träning, mat osv! Hjälp mig snälla.

Kaloriunderskott är det enda du går ner i vikt av. Träna så ofta du kan, ligg på 500 kcal i underskott varje dag. Unna dig ngt på typ lördagar men träna lite extra då bara. Finns ingen mat eller träning som gör dig smal om du inte är i ett underskott. Periodisk fasta funkar för mig då jag har mindre tid på mig att äta och därmed mindre risk att inte ligga på ett underskott.

Det här stämmer så väl. Jag har verkligen kommit till den insikten själv. Träning är bra för styrka, uthållighet och spänst..men vikten gick bara ned när jag justerade ätandet till underskott. Jag kör också periodisk fasta, mest för min mage blir bättre av lite paus, men jag har även förlorat min övervikt så.

Räkna kalorier och ha en maxgräns på typ 1500

?
Stor risk för ätstörning långsiktigt.

Ja det är det jag är rädd för. Tror att jag bara kommer vilja äta mindre och mindre.

Mycket kyckling! Mättar bra. Även tomatbaserade grytor med mycket grönsaker. ? Jag började med att äta ca 1500 kalorier dagligen och träna ca 5 dagar i veckan (mest kondition) och höll stenhårt i det i 16 veckor. Gick ner ca 0,5-1kg i veckan. Sätt delmål och en tidsram så går det enklare. Gillar spinning som träningsform för att det känns inkluderande (alla olika åldrar och kroppsformer på passen) och promenerade dessutom mycket. Lycka till. 🙂

Okej, men hur räknar man kalorier? Har aldrig förstått det.? Jag gick upp så mycket i vikt när jag satte in min spiral. Har alltid varit smal men sen så sa det pang.

lifesum app

Lifesum!! Superenkel. Och köp en matvåg.

Så började min ätstörning.

Rekommenderar lifesum men om den triggar något negativt hos användaren så avråder jag 🙂

Så kan man säga om allt. Obs haft ätstörningar hela mitt liv så jag ”får” säga så

Nja dieter och gå hungrig triggar ätstörning, inte ”allt”.

Kan inte influensers, reklam osv också trigga? Andra människor?

Det är inte farligt att vara hungrig. Är man överviktig och behöver gå ner i vikt för hälsan så måste man dra ner på antalet kalorier. Gör man det och är van att äta mer så kommer man känna sig hungrig. Det behöver inte betyda att man äter för lite eller inte får i sig tillräckligt vad kroppen behöver. Det finns liksom ingen genväg. Eller vad föreslår du för överviktiga?

Man kan givetvis gå ner i vikt och vara mätt. Ät mer protein, ät ofta, fiber. Osv.

Jag tror att det är olika för alla, men om man är överviktig och van att äta stora mängder så tror jag det blir skevt att (i alla fall i början) tänka att man måste känna sig mätt hela tiden.

Och massor med människor får inte ätstörningar. Så var och en får ta ansvar själva.

Jag har en fitbit och förbränner minst 2500 kalorier per dag, enligt den iallafall!

Man ska aldrig lita blint på dom siffrorna, se det som cirka-siffror

Jadå det gör jag

Oj, jäklar! Jag är en aktiv person med massor av energi, men kommer inte upp i såna siffror! Vad gör du för att förbränna så mycket?

Jag vet inte, appen har min vikt + längd och räknar dygnet runt. Kan tillägga också att jag inte är extremt överviktig så, väger nu 85kg och är 175cm lång. Men jag går promenad varje dag och jobbar på ett boende där jag går mycket hela dagarna.

Tack för svar. Det är nog främst att vi har olika kroppshyddor då.

En normal kvinna behöver ca 2000 kalorier/dag, så du förbrukar väl några hundra på din dagliga aktivitet.

Du måste titta på rörelsekalorierna.

Jag tränar minst 1 h om dagen, går ca 25000 steg och har ett rörligt jobb.

Jag hamnar på ca 800-900 rörelsekalorier på min applewatch på det.

Men totala summan är ca 2500.

Du kan också kolla i mobilen, på hälso-appen räknar den ut hur många kcal du gör av med aktivt och inaktivt varje dag! Då är det lättare att veta ungefär hur många kcal du bör få i dig/ hur många du kan dra ner på.

Lchf är fantastiskt tycker jag, helst mot Keto där det finns minimalt med kolhydrater per dag.
Man äter bra, behöver inte ligga på kaloriunderskott och man tappar rejält i vikt och ännu bättre om man tränar samtidigt.

Jag tror inte på att räkna kalorier. Försök istället ”lära dig” hur mycket mat du behöver och hur du får en balans. Det tog flera år för mig, men nu är jag på en riktigt bra vikt. Vissa regler behöver man dock om man har lätt för att gå upp i vikt, t.ex. inte alkohol och socker varje vecka. Tråkigt, men sant.

Tror på det som att det funkar eller inte funkar långsiktigt?

Oj, formulerade mig lite dåligt. ? såklart funkar kaloriräkning i teorin, men i praktiken funkar det i längden bara för en minoritet. Få människor orkar räkna kalorier hela livet och det är ganska svårt att göra. Man räknar ofta fel. De mått på kalorier som finns är alltid uppskattningar, en frukt kan t.ex. variera väldigt mycket i kaloriinnehåll beroende på hur mogen den är.

Jag räknade kalorier i flera år och mådde inte bra av det. De flesta orkar helt enkelt inte.

Håller med dig. Det finns en stor risk att kaloriräknadet leder till jojo-bantning. Man går ner 12 kg och är jättenöjd, men så orkar man inte hålla koll på alla siffror på semestern eller jul/nyår och så poff går man upp 8 kg och tänker ”aj då dags att ta tag i kalorierna igen!” Och sedan håller man på så i flera år tills man är större än man någonsin varit. :/

Lyssna på Erik Hemmingsson, googla podd! Han har forskat om övervikt i 20 år och är ”expert” i ämnet!
Inte helt lätt att hålla en viktminskning. Väldigt intressant att sätta sig in i hur kroppen funkar!

Är du inte van att träna- skit i träningen, till en början iallafall. Det är maten som har störst betydelse för viktnedgång och du riskerar att det blir ”för mycket” för dig själv, för stor förändring och att du inte orkar med om du både lägger in ett kaloriunderskott och träning på samma gång.

Vardagsmotion ger mig mycket. Har ingen bil så går till affären och till bussen (ibland några extra hållplatser längs bort)

Hälsosam kost och träning för att uppnå kaloriunderskott är det lättaste svaret. När det kommer till förbränning är konditionsträning överlägset styrketräning, men kosten gör betydligt mer än träningen. Jag ahde inte räknat kalorier om jag var du, för det är så lätt att fastna i. Satsa på matiga grönsaker och fettsnålt protein, det mättar bra och ger mycket näring på få kalorier. Undvik feta såser då dessa ger mycket energi på liten volym. Även om fett är energitätt så är det dock viktigt att få i sig, satsa på omättade bra fetter i moderat mängd. Omättade fetter har hälsofördelar då det höjer HDL (det bra kolesterolet) och därmed motverkar hyperlipidemi och hjärt- kärlsjukdom. Undvik även energitäta drycker då det är lätt att konsumera i stora volymer.

Och för guds skull, gå inte i dietfällen. Kolhydrater är inte farliga (hjärnan drivs av glukos och kolhydrater är dessutom inte särskilt kaloritäta), allt kan ätas men inte alltid, och äppelcidervinäger gör inget annat än att smaka äckligt.

Fråga Bisse, hon har blivit så smal

Sytt ihop magen ju. Hon tränar ej men har magkatarr dessutom.

Lchf fungerar för många ?. Jag har kört det i över 15 år nu. För mig har det blivit en livsstil ?

Tips på drömmigt hotell att gifta sig på? Gärna lite mindre & vid vattnet

Hedenlunda slott

Var i landet tänker du dig?

Virsbo herrgård

upperud 9:9

Gullmarstrand ?

Jag läste Gullmarsplan ?

Jag har skrivit här förut om att jag har konstiga symptom och är rädd för att ha cancer, men känner inte riktigt att vården tar mig på allvar samtidigt som jag känner mig löjlig som ens söker hjälp, är förmodligen mest bara hypokondriker eller nåt. Har dragit ut på det länge och inte orkat men nu ska jag ta tag i att ringa imorgon och försöka (ännu en gång) att få en ordentlig utredning. Vet inte vad jag vill med det här inlägget, bara berätta för nån antar jag. Känner mig så löjligt för det är såna konstiga symptom, men samtidigt så blir det ju inte bättre och jag vill veta varför jag mår som jag gör.

Tillägg: vet inte ens hur jag ska orka ringa IGEN och förklara mina symptom, känns typ lättare att bara vara sjuk då. Har haft det så här i flera år och tänker att man nog inte kan ha en farlig sjukdom i flera år utan att bli märkbart sämre? Blir liksom mest bara inte bättre.

Vill du kanske nämna några symptom. Dom har väll gjort undersökningar typ röntgen eller tagit prover på dej?

Jag skulle få alldeles för mycket ångest av att få förslag på diagnoser här så vill helst inte ❤ nej det är en röntgen jag skulle vilja ha nu, men har bett om det förut och mest fått en ”lilla gumman” så känner mig mest besvärlig som ringer och stör överhuvudtaget.

Ok. Men såklart du ska få röntgen. Bytt läkare eller klaga till patientnämnden. Ta hand om dej.

En röntgen hjälper nästan aldrig för att hitta cancer tyvärr. Så att gå och överdriva för att få röntgen är helt meningslöst.

Om du är ärlig med din läkare och de säger att du inte har cancer så har du med allra största sannolikhet inte det. Det sista man vill som läkare är att missa en cancer.

Stort sett så blir cancer alltid värre. Avsaknad av förbättring och förvärring över flera år tyder oftast på något annat kroniskt men sällan cancer. De viktigaste generella symptomen på cancer är stor ofrivillig viktnedgång samt att gå runt med småfeber.

Mitt råd är att inte överdriva men var ärlig med din oro. Man märker direkt när någon överdriver. Du vill vara allierad med din läkare då det är den personen som har störst chans av alla du känner att faktiskt träffa närmast på vad som är fel.

Mvh läkare

Just på röntgen dom upptäcker cancer. Som vid bröst eller hjärn eller lungröntgen.

Du är knappast läkare om du inte vet att man upptäcker cancer med röntgen.
Min pappa hade bett om en röntgen i flera år och när han äntligen fick göra en röntgen hade cancern spridit sig till alla organ som syntes på röntgen utom ett.
Självklart kan man upptäcka cancer genom att röntga. Min svärfar har gjort helkroppsröntgen med en sorts substans som lyser upp där det finns tumörbildning, på så sätt uteslöt de cancer.

Du pratar om CT

Det får man inte hur som helst utan indikation

du ringer och överdriver dina symtom som faaaaaaaaaan så dom tar alla tester som behövs, finns det inget, då ber du om psykologisk hjälp eftersom att något annat gör att du konstant känner dig dålig.

Tack, är kanske dags att överdriva nu, tyvärr.

Ja det är så man får göra tyvärr. Spela duktig och tuff vinner man ingenting på i det här fallet. Den som skriker högst får mest hjälp.

Såg att du vill göra en röntgen. Om inte en läkare på vc kan remittera dig, kan du inte skicka en egenremiss då? Vet inte om det fungerar när det gäller just röntgen men i många andra fall brukar man kunna göra det.

Hoppas du får undersökas så att din oro kan lätta.

Hypokondri är också en sjukdom.

Kan det ge fysiska symptom?

Ja

Javisst! Googla psykosomatisk, placebo, nocebo… Det är otroligt vad det mentala spelar in fysiskt ibland.

Oh, ja! Har en bekant som pga detta inte ens kan gå eller stå upprätt utan hjälp längre. Ligger inne på psyket atm.

När jag mådde extremt dåligt på en tidigare arbetsplats så kände jag mig sjuk och konstig i kroppen hela tiden. Vissa symtom var tydligare, tex att få en panikångestattack, medan andra symtom var extremt vaga men ändå närvarande, t.ex. svagt illamående eller svagt magont eller halsont osv. Hade väldigt många sjukdagar och sprang till vården hela tiden. Bytte jobb och har inte känt av någonting. Inga sjukdagar. Vill gå till jobbet.

Bästa semester plats i Sverige?

Köra vildmarksvägen och upptäcka fantastiska ställen längs med vägen. Vi ska köra den för andra gången i sommar.

Båstad och hotell Skansen under sommaren.
Har även hyrt hus i Österlen vilket var väldigt trevligt!

Det beror på vad ni är ute efter? Är det t ex för en familj eller bara vuxna? Vad tycker ni om att göra (natur/bada/shopping/äventyr/slappa/kultur?)? Skåne skulle jag säga är ett ganska säkert kort (många fina stränder, ofta fint väder, finns ofta mycket att göra inom ganska korta avstånd, lite annorlunda mot resten av Sverige i naturen och mentaliteten), men t ex Dalarna och västkusten är också underbart.

Någon som sett uppdrag granskning om modepraktikanter?

Ja!
Snacka om att utnyttja gratis arbetskraft.

Jag och min partner har äntligen bestämt oss för att köpa hus. Men nu har vi tittat på allvar sen årsskiftet och det finns inget som ens är i närheten av intressant ? alla hus som säljs har direktverkande el. När brukar hus komma ut på marknaden? Innan sommaren? Efter sommaren? ALDRIG!?

MvH dåligt tålamod.

Men… det är 1 februari? Eller menar du att ni kollat sen början av 2022?

Det är verkligen inte säljarens marknad just så många väljer helt enkelt att bo kvar trots att man kanske gärna skulle vilja flytta.

Så ni har letat i en månad?! Lugn ?

Vi har letat aktivt i en månad. Innan dess har vi letat lite när andan faller på och varit allmänt veliga och hoppats på drömhuset. Är mest stressad för att inget kommer ut till försäljning, att vi inte hittat något tar jag (än så länge) med en nypa salt.

Tålamod är tyvärr inte min starka sida. Har det på jobbet, med djur och med andras barn sen är ransonen slut ?

Brukar komma mer inför våren. I år är det dock tveksamt om folk vill sälja, är ju inte riktigt säljarens marknad.

Vi letade hus i totalt 5 år….. hus är hus

Hitta hus tar tid. Vi letade i någon månad och hittade inget av intresse. Räknade med att leta i närmare ett år minst och en dag hittade vi vårt hus. Det är en stor affär så ta det lugnt!

Är ert enda krav att det inte är direktverkande el? Installera en eller två luft-luft värmepumpar så får ni till en relativt billig peng en effektiv uppvärmning..

Det kraschar snart. Sitt lugnt i båten!:)

Är det någon här som har gjort en medicinsk abort? Var det smärtsamt och hur länge blödde du isåfall? Ska boka tid imorgon och är mest rädd för att det kommer vara svårt att dölja för omgivningen, men vill verkligen hålla det privat…

ja, och vet du, jag googlade innan och det enda jag läste var hur fruktansvärt det var. men det var det inte!!!!! mådde toppen, absolut blödde mycket men mådde inte dåligt, kräktes inte och allt gick smidigt. du kommer behöva vara hemma tho

Jag gjorde en i och med missed abortion (missfall som upptäcktes i vecka 15…). Det var dagen innan julafton och jag fick tabletter med mig hem. Efter bara en liten stund fick jag fruktansvärt ont och höll på svimma. Jag hade ju en stor klump lixom som skulle ut så det var säkert därför… Fick komma in akut och få morfin. Då gick allt då smärtan försvann. Skulle rekommendera att vara hemma och mest troligt går allt superbra!!

Jag har. Gjorde fruktansvärt ont. Störtblödde så att jag inte kunde resa mig från toan och kräktes samtidigt. MEN det gick relativt fort, några timmar innan det värsta va över. Mitt bästa tips är att ta smärtlindrande i god tid innan du tar tabletterna som ska påbörja blödningen (cytotek). Det är då det börjar göra ont och också då man kan må illa (jag kräktes upp mina värktabletter vilket såklart gjorde det värre). Sen ladda med värmekudde och va absolut ej ensam.
Minns inte hur länge jag blödde, typ en vecka. Men efter första dagen va det inget problem, lite mindre än mens typ och ingen smärta.
Lycka till ❤️

Gör inte aborten för tidigt. Jag tänkte jag ville göra den så snabbt som möjligt för att det skulle vara lättare, men det var istället extremt smärtsamt. På återbesöket sa gynekologen ”oj jag glömde visst berätta att det är värre när man gör det så tidigt” ?. Tror jag var v5/6

Jag var i vecka 5 och kände absolut ingenting, det blödde bara. fick tvärtom höra att ju tidigare desto bättre.

Konstigt, har också gjort abort senare som var smärtfria. Var det en gynekolog som sade till dig att det var bättre ju tidigare du gjorde?

Jag minns inte utbildning men det var personen på sjukhuset som gav mig tablett 1 som sa det. Men då hade jag fött två barn innan så det kanske spelar roll?

Kanske ??‍♀️ Eller så är det bara olika från gång till gång och person till person

Jag gjorde också tidigt i vecka 5-6 där någon gång och för mig var det som en vanlig mens, lite rikligare bara den dagen som aborten skedde. Behövde inte ens ta de starka värktabletterna jag fick. Jag tyckte att det var mer jobbigt psykiskt trots att det var självklart att jag skulle göra en abort.

Gjorde en i v 8. Gick upp kl 5 och tog tabletterna, sen somna jag om och allt skedde i sömnen. Blödde ett tag efter men använde binda och kunde jobba som vanligt. Gjorde en till i v 5 och det kändes bara som mensvärk. Låg i sängen med värmekudde på magen. Blödningen var som en vanlig mens och gick över efter nån vecka.

Har gjort 2.
Första gången gjordes den i vecka 6. Fick kraftiga smärtor av medicinen, tänk mensvärk ggr 100 (hade inga barn sedan tidigare) Tog ca 4h så var det mesta ute, men blödde i tre veckor efteråt.
Andra gången gjordes den i vecka 8. Gjorde inte alls ont av cytotecen (hade fött 2 barn innan), men jag blödde som en gris, enorma blodklumpar kom ut, svimmade på sjukhuset flera ggr så jag blev kvar 8h. Blödde 2 3 veckor efteråt och fick även ut köttiga bitar under tiden (såg ut som moderkaka).

Det gick jättebra!
Blödde inte mycket, hade inga jättesmärtor… Jag sysselsatte mig hela dagen och försökte röra mig så ”allt” kunde komma ut. Däremot blev jag totalt urlakad psykiskt och kände mig som en urvriden trasa efteråt. Men allt kändes bättre inom någon dag ❤️

Jag har gjort två gånger. Den första var i v 7 eller 8 och gjorde verkligen jätteont. Morfintabletterna hjälpte inte alls och när vi ringde sjukvården fick vi bara till svar att ”det gör ont”. Så den gången var ingen bra upplevelse, kände mig extremt utlämnad och trodde att jag skulle svimma av smärta. Blödde i någon vecka och sen var allt bra. Den andra gången var i v 4 gissar jag på men de kunde inte se på ultraljudet att jag ens var gravid för att det var så tidigt så är inte helt säker. Denna gången blödde jag inte någonting alls och hade inga smärtor överhuvudtaget, det var som att jag aldrig ens hade tagit några tabletter.
Så jag skulle säga, förbered dig på att det kan göra ont och blöda mycket men det behöver inte alls vara så, alla är helt olika.

Jag har gjort två och det var ingen fara! Stannade hemma från jobbet en dag och det var jobbigt under några timmar, krampade lite, som kraftig mensvärk. Behövde inte ha morfintabletterna man får med någon av gångerna, tog bara Alvedon! Tänk på att inte ta Ipren då man blöder mer av det 🙂

Jag.. Jag va i vecka 16. Det var fruktansvärt för mig. Fick vara inne på sjukhuset över dagen, höll på i 8 h innan det kom ut. Fick morfinsprutor mot smärtan som jag spydde av.. Det värsta jag varit med om både smärtmässigt och psykiskt (jag har fött barn innan och dessa smärtor var lika illa som förlossningsvärkar). Sorry men så var det för mig. Jag blödde i någon dag efteråt så den biten var inte så farlig.

Har gjort två, en runt vecka 5 och en pga missed abortion runt vecka 8. Båda gångerna var väldigt odramatiska för mig, tog alvedon i förväg och det räckte absolut. Jag hade lättare värk under några timmar och mådde lite illa men helt hanterbart. Däremot blödde jag i 7 veckor efter den andra, men helt utan smärta. Bara väldigt irriterande.

Hur får man upp sin lön som medicinsk sekreterare? Byter bransch och till vad i så fall? Är 42 år och nyss sadlat om till detta lågavlönade jobb…Två års utbildning och 25 000 ? på Sahlgrenska. Trodde att med tidigare erfarenhet och min ålder skulle åtminstone ge en lön runt 30 000.

Det är väl allmänt känt att det är ett låglönat yrke? Tyvärr..

Jag vet! Förjäkligt! Man får hoppa mellan privat och i region för att få upp lönen.

Sahlgrenska har de absolut sämsta lönerna med! ?

Vissa regioner betalar tyvärr mycket sämre än andra, typ VG och Skåne… 🙁 Men att jobbhoppa är bra, som någon annan skriver gärna mellan privat och region. Sök också tjänster som innehåller arbetsuppgifter som innebär mer ansvar (chefsstöd, chefssekreterare).

Jag är mitt i min utbildning till medicinsk sekreterare och är inte heller superpepp på lönen!
Tyvärr får man nog ”skylla det på” att det är ett kvinnodominerat yrke där många tidigare generationer bara gått med på sin lön och dessutom tagit på sig allt för många uppgifter utan att få något för det.
Men! Jag har förhoppning om förändring! Under covid var det många läkare och andra inom borden som fick upp ögonen för hur viktiga medicinska sekreterare är och hur de t ex inte fick erbjudande om mer betalt för att jobba extra trots att läkare gick det. Det i kombination med att vi är många som utbildar oss nu som inte går med på låga löner tror jag kan leda till ett uppsving. Men vi måste stå på oss! Och våga byta arbetsplats för att få det bättre ?
Heja dig ändå att du sadlat om och hoppas du trivs trots lön!

Det är ju tyvärr ett lågavlönat yrke. Det jag spontant kan komma och tänka på är att söka sig till bristorter, arbeta som konsult eller arbeta som poolare. Nackdelen med dom två sistnämnda är att man inte får någon fast arbetsplats, men lönen brukar vara högre. Kanske arbeta obekväma tider så som natt, om möjligheten finns? Jag vet inte hur möjligheterna på denna front ser ut för just medicinska sekreterare, men generellt inom vården kan man ju höja lönen genom att byta från t.ex regionen till privat.

Min mage är så uppsvälld idag att jag ser ut som en ballong, vette sjutton vad som hänt men är som om hela magsäcken fyllts med luft. Känner mig höggravid fast jag inte är det haha. Så obehagligt med den här spända magen

sov på sidan utan trosor så kommer det ut i natt

Du kan testa dimetikon/simetikon mot gaser, det tar dock några dagar för effekt. Motion och att minska intag av gasbildande livsmedel hjälper också. Undvik kolsyra och tuggummi. Kanske har du laktosintolerans? Även stress och IBS kan ge uppblåst mage.

TW mat

snälla kan nån förklara hur i hela friden det är möjligt att gå ner i vikt av LCHF när de man ska äta innehåller så sjukt mycket kalorier? avokado, nötter, ost, chark osv? Jag förstår inte hur man kan gå ner av att äta mer kalorier än innan? Det är väl ändå kalorieunderskott som avgör viktnedgång? det är ju mindre kalorier i pasta per 100 än nötter, hummus och avokado. så HUUUUR kan folk rasa i vikt?

Tog mig en sek att googla:

LCHF ger ofta snabb viktnedgång i början av dieten
Det beror på att kroppen förlorar mycket vatten när förrådet av socker som finns i musklerna och levern snabbt förbrukas. Bristen på socker gör också att kroppen börjar bilda så kallade ketonkroppar för att hjärnan ska få tillräckligt med energi.
+ minskat småätande för man är så mätt på fett.

men det säger ju inget om det långsiktiga

Nej men det handlar ju om att hålla sig inom sin kalorigräns/underskott. Spelar ingen roll om du äter 5000 kcal pasta eller bacon, du går inte ner i vikt. Så summa summarum: man ser till att inte äta mer kcal än vad man ska. Trodde de va underförstått ?

Man räknar inte kalorier när man äter LCHF
Har ätit på det viset i nästan 6 år.

Kanske har med snabba och långsamma kolhydrater att göra. Så man känner sig mättare längre och undviker att småäta och tar mindre portioner?

Även om du äter LCHF så ska du inte överäta. Att äta mat med högt innehåll av fett mättar bättre per kcal du äter och triggar igång förbränningen.
Äter du mer kcal än du gör av med så går du upp i vikt oavsett vilken diet du följer.

Allt har inte med kaloriunderskott att göra, viktnedgång är mer komplicerat än så. Det ÄR skillnad på att äta 500 kcal pasta och 500 kcal broccoli trots att kalorierna är densamma. Det handlar även om hormoner (insulin), och hur födan du äter påverkar ditt blodsocker och omförvandlas i kroppen.

För att man äter naturligt fett och mycket protein = håller sig mättare längre på mindre portioner. Blodsockret håller sig jämnt och fint så du småäter inte eller blir sugen på socker.
Äter avokado, fet fisk, ägg i maaaassor, kvarg, grönsaker mm, gick ned massor i vikt på ett halvår och har varit viktstabil i över två år nu. Viktpendlat i hela mitt liv (är 30+ nu). Men har aldrig vägt eller räknat på maten, äter tills jag är mätt och äter när jag är hungrig. För min ätstörda hjärna är det bara en ren befrielse, och skönt att slippa räkna och mäta. Palla liksom ?‍?️

Insulinnivån hålls även lägre. Insulin är ett hormon som leder till fettlagring.

För att kroppen, när den inte har några kolhydrater att använda som energi, tar lagrat fett till det istället.

Martina Johanssons bok KETO innehåller mycket bra info på ämnet!

För att kroppen, när den inte har några kolhydrater att använda till energi, tar lagrat fett till det istället.

Martina Johanssons bok KETO innehåller mycket bra info på ämnet!

Inte meningen att spamma… kommentarsfältet laggade

Vad tror ni egentligen om influensers förhållanden? Tex Therese och Anders… Någonting skaver där känner jag, han verkar vara snäll och bara köra på det som hon säger

Eller typ Hanna T och hennes pojkvän. Han jobbar och tjänar pengar, hon handlar upp lönen på graviditetstest och ägglossningstest?

Hon tjänar egna pengar på samarbeten dock.

Ja har hon gjort i max 6 månader av deras förhållande på 5 år 🙂

Vad har du med andras privatekonomi att göra?

Haha sluta ha taggarna utåt. I denna blogg diskuteras influensers. Klart som f-n jag inte behöver diskutera deras privatekonomi men jag gjorde ett konstanterade. Jag själv lever på min man just nu också pga föräldrarledig så inget konstigt med det.

Typ enda paret som känns genuint lyckliga och glada tillsammans är nog Helen Torsgården och Oskar.
Finns säkert fler men de är de enda jag kommer på nu

Ja det håller jag faktiskt med om! <3

Jag hoppas att Lisa J (Misslisibell) faktiskt har hittat något genuint i Carl. I vissa videos verkar han vara väldigt kort och tråkig i tonen mot henne och det känns som att det vore ett väldigt fall om det tog slut där.

Tror Paula och Hugo separerar det här året, när Paula väl tröttnat på att Hugo lever ungkarlsliv väldigt öppet ute på stan så att säga

Jag trodde redan att dom hade separerat efter att ha varit på samma uteställe som Hugo för ett tag sedan. ?

Berätta mer!

Berätta mer!!

Tror hon skulle stå ut med det mesta för att hålla ihop familjen och för att slippa ha barnen varannan vecka. Hon verkar vara en väldigt engagerad och bra mamma!
Hoppas att han behandlar henne bra…

Va? Men de var ju och kollade på hus alldeles nyss enligt Paula? Får inte alls de vibbarna men ser ju bara hennes sida så klart för jag följer inte honom. Hon kanske är bra på att visa upp en fasad.

Jag tror att det speglar hur det ser ut i samhället i stort, helt ärligt. Många influencers är ju 20-30 år, en ålder där långt ifrån alla hittar den rätta. Många förhållanden är problematiska och långt ifrån alla håller.

Sen finns det ju en del influencerpar som verkar genuint lyckliga. Typ Mimmi och Rasmus, deras kärlek känns verkligen äkta.

Vad är det med föräldrar som alltid måste säga ”mitt barn har SÅ stark vilja”? Är det ett sätt att försvara att ens barn gnäller, skriker och bråkar mycket? Vilken 2-3 åring skriker inte och blir arg när de inte får som de vill? De har ju knappast nån enorm verbal förmåga än. Allt handlar ju sen om föräldrarnas sätt att hantera det? Men alltid kommer denna kommentar från dem med jobbigast barn. Är det ett sätt att släta över att ens barn är ouppfostrade och man orkar inte göra något åt det?
(Och ja, jag har barn själv så ingen behöver fråga om det.)

Men JA, håller med dig. Tror som du!

Fast barn HAR olika temperament. Jag har två och de är som natt och dag. Mitt ena barn har verkligen enormt stark vilja och har visat det sedan hon var bebis… Jag kan nog vara en sån som pratar om hennes starka vilja och det är nog ett sätt för mig att ventilera att vi kämpar med vissa situationer. Absolut inte så att vi ”inte orkar göra något åt det” som du skriver… Sen är det inte heller så att barn som skriker och blir arga är ouppfostrade? Kan exempelvis finnas NPF-problematik bakom sådana utbrott. Så tycker att det är ett ganska osympatiskt sätt att uttrycka sig på.

Håller med. Har två barn som också är som natt och dag. Den ena med en superstark vilja vilket alla runtomkring typ pedagoger och släkt har sett. Hen är som 1,5 barn i jämförelse med den andra. Dock såklart väldigt många fina sidor, otroligt charmig, social, framåt och entusiastisk.
Min rädsla är verkligen att andra ska resonera som M.
Minns hur svettig jag blev vid hämtningarna på förskolan imorgon när jag skulle lyckas klä pp barnet och få med det där ifrån, rädd för att bli dömd. Hoppas att folk generellt har större förståelse för att barn är individer och inte en förlängning av sina föräldrar.

Har inte nämnt något om barn med diagnoser. Jag har ingen erfarenhet av det själv men förstår att det är en helt annan typ av utmaning. Upplever dock att dessa föräldrar ofta är väldigt öppna med det, vilket ju är jättebra och skapar en förståelse på ett annat sätt.
Men nu menar jag barn utan diagnoser som kan bete sig riktigt illa och där föräldrarna slätar över det med ”stark vilja” och försöker få det att låta lite roligt eller att de är lite stolta över det.
Mina barn är verkligen inte alltid änglar men jag tar alltid mitt ansvar och hanterar situationer som uppstår. Har en bekant vars barn är riktigt taskig mot andra barn, delar aldrig med sig, puttas, skriker, hälsar aldrig, säger aldrig tack etc. Och hon skattar alltid lite nervöst/roat och skyller på hens temperament och vilja. DET är slappt och det är ingen annan än hon själv som ser nåt roande med att barnet beter sig som hen gör.
Om mitt barn vägrar låna ut nåt, puttar ett annat barn eller liknande så tar jag självklart mitt ansvar och försöker lösa situationen samt markerar att beteendet inte är okej, istället för att låta barnet hållas och skratta bort det med nån ”stark vilja.”

Har någon av er känt ett behov av en nystart i livet, typ byta jobb och flytta iväg en bit.
Men det har blivit värre?

Jag flyttade från min hemby när jag var yngre. Har nu jobbat och bott cirka 100 mil hemifrån i några år. Har några kompisar här osv men känner att inget håller mig fast här egentligen förutom ett bra jobb liksom.
Men nu börjar jag fundera på om det verkligen är rätt?
Ibland är det ju så att man tror att gräset är grönare på andra sidan men så är det inte det ändå ?

Oj vad tråkigt. Ett av mina absoluta bästa beslut i livet var att lämna min lilla hemstad. Så skönt att slippa springa på klasskamrater som varit jäkligt mot en för 20 år sedan. 😛

Men klart man alltid kan flytta tillbaka, det gör väl mång?

Ja! För mig blev det tokigt när jag flyttade tillbaka till min hemstad efter att ha bott i en annan stad ett tag. Vantrivdes på jobbet i den andra staden och tog ett mycket bättre jobb i min hemstad, men nu när jag är här inser jag hur bra jag trivdes med att bo någon annanstans och hur lite kärlek jag har till hemstaden… Planen är att ta mig iväg igen någon gång framöver!

Oh yes, har flyttat några gånger. En gång blev det pannkaka, en gång blev det ok i några år och nu sista gången blev det mitt i prick! Torr man får lägga ihop sina intressen, hur man gillar att bo, vad man vill ha ut av flytten osv och hitta rätt plats. T.ex: om du är uppväxt på landet och gillar lugnet och tystnaden men vill ha nära till stad och puls så kanske man trivs bättre en bit utanför en storstad, än mitt i storstan eller en liten håla? Haha för att vara krass: gör en excel damnit

Glömde att skriva att jag funderar på att flytta hem igen ?

Flytta hem. Ångrar att jag inte gjorde

Borta bra men hemma bäst tycker jag.

Idag har jag bestämt att jag ska avfölja majoriteten av de influencers jag följer. Annica: tror att någon är intresserad av att hennes barn rör sig i magen, nä ingen i världen har ju varit gravid innan henne…. Hanapee: tror att hennes jobb är nåt avundsvärt och imponerande, jag skäms mest att hon jobbar med den showen. Yayanaomi: fikar, filmar sin man, spelar paddel och menar att hennes barn kommer bli superglada över att få 2liters vattenflaskor? Eeeh. Osv osv. Känner redan att jag mår så mycket bättre av att slippa störa mig på dem ?

Good for you! Bara att avfölja. Totalt onödigt att ”stå ut” med personer man inte vill när man inte måste.

Jag har också avföljt flera stycken, bland annat Hanapee. Tyckte så mycket om henne innan men de senaste åren har hon blivit så världsfrånvänd? Och snarstucken på ett rätt trist sätt

Ja jag har följt henne sen typ 2010 eller nåt och alltid älskat henne men nu står jag inte ut längre

Vitsen med LCHF är att man äter så lite kolhydrater som möjligt och istället så mycket fett som möjligt. Det tar ett tag för kroppen att ställa om sig. Vanligtvis är det kolhydraterna som är främsta energikälla men vid LCHF är det just fett som blir det istället. Då man äter mycket fett håller man sig mättare längre = äter/småäter inte lika ofta. Jag äter LCHF kost just nu och tycker det funkar bra för mig. Man behöver göra mycket research och kolla vad som kommer passa en själv. Det är inte något slags facit utan mer ett kostupplägg.

Det är väl att man indirekt kapar socker och allt som blir socker i kroppen?

Ekonomi i relation – är vi jämställda?

Han tjänar 30 k mer än mig brutto. Vilket framförallt ger honom mer pensionsavsättningar. Han har efterlevandeskydd så där han först får jag en del av hans. Jag har inte lagt till det (ett gemensamt val). Jag tog 1 år FL med båda barnen, han tog 8 månader. Vi delar jämt på vabb i dagar, men när jag vabbar får jag löneavdrag det får inte han. Jag har varit sjukskriven.

Varje månad sätter vi in alla pengar på ett konto, vi får exakt lika mycket var. Så det är väl pensionen då? Men å andra sidan så äger vi vårt hus och amorterar, och mer av ”hans” pengar går ju åt till amortering till ett hus som hur vi än gör kommer vara hälften mitt (eller hela om han dör först).

Finns det något som blir snett i detta? Och måste allt vara exakt ”rättvist”.

Är ni gifta?

Japp! Borde jag skrivit såklart. Inga äktenskapsförord eller nåt

Varför skrev ni inget äktenskapsförord?

Vad tycker du själv? Så länge ni är nöjda?

Starta ett privat pensionssparande till dig och se till att det inte räknas som giftorättsgods.

Du kan låtsas att ni skiljer er när du är 50 år. Vad kommer hända med din ekonomi då?

Du låter gaaaaaanska ordentligt girig, kan tyckas.

Varför utbildar du dig inte inom ett område som kan ge dig lika mycket i lön och bättre pension?

Var tacksam för att din man betalar av erat hus, och att du kan leva bättre än din egna inkomst.

Hade verkligen inte klagat om jag var du. Min man tjänar runt 10k mer än jag, och vi sätter in procentuellt på gemensamt konto – Resten är våra egna pengar. Skulle aldrig drömma om att anse det orättvist att han har lite mer pengar att röra sig mer och får mer i pension. Jag tycker inte att jämställdhet handlar om att det måste vara precis lika, utan att kvinnans ekonomi inte ska bli lidande pga uppoffringar utanför arbete. Tex att inte jobba lika mycket så att han kan jobba mer, att ta all vabb eller all föräldraledighet osv.

I övrigt anser jag mig inte ha rätt till min mans högre lön för att vi är gifta.

Jag och min sambo tänkte att vi ska ta och gifta oss och har tankar på att göra det i augusti. Tanken är ett litet bröllop med ganska snäv budget och kanske runt 20 gäster. Är det nån som har tips? På allt från typ av lokaler, mat osv? Tar alla tips som finns. Jag vet liksom inte i vilken ände jag ska börja planera ens. Klänning, ring och plats för själva vigseln vet jag. Men at styra upp resten känns som ett gigantiskt berg att bestiga. Har tyvärr inga vänner att ta hjälp ev eller några föräldrar.
Så tips tips tips ifall ni själva haft små fina bröllop som inte kostade skjortan. ?

Vi gifte oss utomhus hemma hos mina föräldrar och hade fler gäster än er. Men, här kommer ändå lite tips som höll ner kostnader för oss. Vi köpte mat (buffé) och bröllopstårta från Ica Maxi (de gör specialbeställningar och gör våningstårtor). Dekorationer fixade en familjemedlem som är pysslig och en annan lånade ihop porslin från vänner. Musikutrustning hyrdes från en kulturskola i närheten. Stort lycka till med ett bröllop!

Oooh, vilken rolig tid ni har framför er! Fundera med lokalen att det går att vara ute och inne, inte för stor lokal så det blir för mycket tomt utrymme. Man kan ju också höra med restauranger och dylikt hur det skulle kosta att fira där!?
First out; vigsel, lokal och nu då det närmar sig datumet, meddela de ni verkligen vill att är på plats vilket datum ni gifter er!
Sedan då ni har lokal osv så kan man fundera smått kring dekoration, det kan man ju köpa enstaka blommor från Ica och sätta i fina flaskor/vaser om man vill spara in! Klänning kan bero på ifall du syr upp/köper ny/köper begagnad och måste fixa nåt, hur tidigt du måste vara ute efter en klänning!?

Budgetera noggrannt ifall ni har tajt budget! ?

Och planera bröllopet enligt er, bry er inte om vad andra kan fundera och tänka, utan gör precis så som ni vill och gillar! ?

Gå med i Facebook gruppen Bröllop 2023. Där kan du få massa tips och många kör mindre bröllop ?

säg det går en tunna lax på 20 gäster & så kanske turister slänger mat till er så skulle tipsa om stockholms hamn, eller så kan ni simma till norge & hoppa in i laxodlingarna

Om jag gör ett till instagram-konto med samma mailadress (alltså man kan ju välja ”lägg till konto” och skapa ett nytt utan att logga ut), kommer det då att vara synkat till mig så att folk som följer mitt vanliga konto också får upp mitt andra konto som följförslag osv…? Vill skapa ett konto för min hobby men vill helst inte att mina vänner och bekanta ska hitta dit ?

Läste exakt samma fråga nyligen och alla svar blev att man inte kan vara säker på att de inte kommer få upp digsom förslag. Du måste skapa ett konto med en annan mailadress isf. Jag har ett till konto än mitt personliga och får upp mina vänner som förslag att följa iaf

Japp, en gammal kompis skapade ett utvikningskonto och alla vi vänner fick upp ”din vän XX har skapat ett nytt konto” ?

Räcker inte med ny mail, så länge man sammankopplar dem med just ”lägg till nytt konto” är man körd.

Okej, tack! Jag får väl logga ut då, och registrera med helt ny mailadress.

Nästa grej vet jag inte dock: men om instagram känner igen ditt IP, att den ändå kommer att tipsa om ditt nya konto trots ny mail eller att du är utloggad från alla tidigare konton.

Men finns ju VPN-program du kan testa, och logga in med dem varje gång du använder nya kontot.

Vad har du för hobby om du inte vill att bekanta skall hitta dit?

Haha nä inget farligt, jag ska inte vika ut mig ? Jag håller på med stickning men känner mig bara lite töntig som vill ha ett konto för mina hantverk. Känns bara mer bekvämt att vara lite anonym ?

Åh, stickcommunityt på insta verkar så underbart! Jag har halkat in på det för att en del som stickar även bokstagrammar och jag är nästan avundsjuk för att stickarna har det så mysigt. (Jag är dock nöjd med de hobbies jag redan har.) Det är inte töntigt att sticka/hantverka -jag tycker du ska vara stolt! Lycka till!

Tack, så gulligt av dig att peppa mig! ?

Satte in spiral i januari förra året och sen dess har jag gått upp 10+ kg och min hy har blivit skit. Kort efter att jag satte in spiralen så blev jag konstant hungrig och sötsugen, och jag har bara ätit och ätit utan att tänka på det. Jag kontaktade kvinnokliniken där jag satte in den men fick bara höra att det inte kan bero på spiralen. Har gått från att alltid ha varit smal och haft bra hy till att vara överviktig och ha ansiktet fullt med finnar. Ska det vara så? Känns som att något måste vara fel.

det säger väl sig självt om sötsuget ökar och man ger med sig och därmed äter mer att man går upp i vikt och får dålig hy. men det är lätt att vända på! ta ut skiten! och anpassa kosten

Jag tog upp med den jag prata med att jag vill ta ut den, men då försökte hon bara kränga på mig något annat. Gick i flera år utan spiral och det gick jätte bra, men sen satte jag in en när jag skaffa pojkvän. Vill ta ut den men vill inte ha något annat då. Känns som att man inte blir tagen på allvar.

men ingen vårdinstans kan ju tvinga dig att ha spiral, så stå på dig och säg NEJ till något nytt. preventivmedel är inte för alla. men kan annars iaf rekommendera rosal28! MYCKET bra för hyn

Men det är bara du som bestämmer, de kan inte tvinga dig eller neka att ta ut den.

Har skickat en vårdbegäran nu. Har så himla svårt att stå på mig och är jätte känslig. Kanske kan be mamma följa med, är strax över 20.

Är det hormonspiral? Testa att ta ut den och se vad som händer.

Ja det är det. Får kontakta kliniken.

Är det en hormonspiral så kan det säkert vara den som ställer till det för dig. Säg att du ska ta ut den,utan frågor eller förklaringar varför. Du bestämmer över din kropp.

Jo, det kan bero på spiralen eller mer specifikt hormonerna i den. Dock är aknen en direkt biverkning medan viktökning är en indirekt biverkning. Hormonspiralen kan ge dig ökad aptit oh ökat sötsug vilket i sin tur ger viktuppgång, men själva spiralen i sig får dig inte att gå upp i vikt.

Upplever du jobbiga biverkningar skulle jag rekommendera dig att testa ett annat preventivmedel.

Ja precis, jag skrev att jag blev konstant hungrig och sötsugen efter att jag satte in spiralen

Hade kopparspiral i typ 3 år och gick upp i vikt av den (insåg jag sen) kunde inte längre ha några av mina byxor som alltid passat. Tog ut den till slut och 2-3v senare passade alla kläder igen och jag såg ut som jag brukar, har inte ändat något inom varken mat eller träning. ?‍♀️

Vad anser du är en bra lön i Sverige idag?

50k före skatt

Ganska få som tjänar så mycket.

Då är det väl få som har en bra lön enligt hen då? Frågan var ju inte vad en vanlig lön är?
Jag tycker nog 40 är bra.

Beror ju på vilket jobb man gör. 40 för en professor är en dålig lön, men riktigt bra för en undersköterska.

Finns det ens undersköterskor som tjänar så mycket?

Enligt https://jobbland.se/arbetsliv/vilken-lon-borde-man-minst-ha så är en bruttolön på ca 25k bra i Sverige idag. Eller ja, man kan leva bra i alla fall.

Oj, är det sant? Då får man ju ut rätt lite. Känns inte som det kan stämma, beror på vad ”leva bra” innefattar dock. Allt har ju gått upp nu också…

Reality check: studenter får CSN på typ 11k och kan leva ett normalt och bra liv.

Hmmmm… Levde inte så fantastiskt på CSN! ?

Ingen sa ”fantastiskt”. Däremot BRA. Dvs du svälter inte och kan ändå unna dig då och då så länge du äter relativt normalt och billigt.

Det står ”bra”, inte fantastiskt.

Ja men det är ett sätt uttrycka sig. Levde inte bra. Snåla med mat och inte kunna göra nånting. Man överlever men det är inte min standard för ”bra”.

Hur kunde du inte göra ”någonting”? Förra året hade jag CSN ca 11k och hyra på 5k. Försäkringar och mobilabonnemang 500kr. Mat 2500 kr. Kollektivtrafik och typ läkarbesök 1000 kr.

Dvs 2000 kr att göra vad jag ville för. Viss shopping, bio, äta ute, ta en öl osv förekom alltså varje månad, om än sparsamt. Levde absolut ett bra liv.

Alla är olika.. Många har högre hyra än så. Sen är det studentlitteratur osv. Det var inte fett, inte vad jag skulle kalla bra. Livet var bra på andra sätt men inte en levnadsstandard jag skulle vilja ha en längre tid…

Säger kanske mer om vad för nivå vi ser som bra och dålig…

Ja kanske det. Att köpa billig mat, snåla och inte ha råd med roliga saker eller kunna ha ett boende man vill ha (tillräckligt stor lägenhet eller kunna ta lån) tycker jag inte är ”bra” nej, snarare ok eller godtagbart några år. Jag pluggade ju för att få ett bättre liv. Det är ju bra jämfört med att vara hemlös eller bo i slummen i Indien men ett bra liv med svenska mått mätt, nej.

Csn-liv är ganska knapert. Man klarar sig. Men inte mer.

Så det räckte preciiis till mat och tak över huvudet?

Typ ja.

Men de har också betydligt lägre utgifter än andra, så kan inte riktigt jämföras.

Haha alla kan minska sina utgifter? Vi har ju låga utgifter eftersom vi anpassar oss efter inkomsten.

Och har studentrabatter

Ja, vad skulle vi studenter egentligen göra utan våra 5% på royaldesign vid köp över 1000 kr.

Oj, är det enda rabatten studenter får idag? Då var det sannerligen bättre för fem år sedan när jag pluggade.

Man får ju rabatt överallt när man är student. Bara pensionärerna som får lika mycket rabatt.

Tyckte veckans avsnitt av det skaver var så fint, någon som har varit på healing (?) och känt hur kroppen lagrar trauman eller hur det släpper under behandlingen?

Haha idag flyttar en stackars tjej ihop med mitt ex. Jag kan inte säga så mycket mer än… lycka till ? ?

Åhh hoppas för hennes skull det går bra för henne, ledsen att du blev utsatt <3 Hur var han?

Är polare med mitt ex (vi träffas sällan men skickar roliga memes ibland), vi bodde ihop men gjorde slut för vi inte passade som par. Nu är vi båda tillsammans med nya och JÄTTElyckliga. Jag diggar hans flickvän, vi skickar katt-memes till varandra på Insta :')

Hur han var?!? Ja, var ska jag börja… jag är inte direkt avundsjuk på henne just nu. Nåja, de kanske passar bra ihop, det hoppas jag för hennes skull i alla fall? vad jag önskar honom låter jag vara osagt.

Hoppas de två blir lyckliga ihop och att du kan lägga fokus på ditt eget liv.

Oavsett vad han gjort och hur ert förhållande var så låter din inställning och attityd väldigt osund.

?‍♀️

Exakt min tanke också!

Kanske inte är en sund inställning men så är det ? med tanke på hans beteende så bryr jag mig inte om vad någon tycker om min inställning idag.

Men försök släppa det. Ni hade er grej, och de har sin. Inget förhållande är det allra likt. Förhoppningvis kommer han behandla henne bra och du kommer hitta någon du trivs med också ☺️

Jag har redan hittat någon jag trivs med och som behandlar mig bra ?

Du verkar väldigt omogen. Hoppas du växer upp och lär dig fokusera på ditt eget liv. Folk som mår bra och är trygga i sig själva har inget behov av lägga energi på folk man ogillar.

Jag kan bara tala för mig själv men jag gick snabbt vidare efter mitt uppbrott och var trygg i mig själv och den nya relationen. Blev ändå skadeglad när jag hörde att mitt ex blivit bedragen och ringde min kompis och poängterade hur värd han var det. Tog ingen större energi eller fokus från mitt liv. Allt man tänker på kräver inte mängder med fokus.

Om du var äldre än 15 år när detta hände så är du en väldigt liten och patetisk människa.

Allt är inte svart eller vitt här i livet. Vad säger din kommentar om din egen mognadsnivå tycker du? Obs, retorisk fråga.

Hur har ni råd med era 9 miljoners hus?
I min bekantskapskrets så har jag märkt att folk kring mig har hus och lägenheter för många många miljoner och allt verkar så gott ställt i övrigt också. Jag förstår bara inte hur det går runt? Hur kan man ta så höga lån? Då måste man ju dessutom ha en extremt god inkomst varje månad också?

Att köpa ett hus för miljoner och på det renovera skiten, asså hur går det runt? Jag pratar om folk inom 33-38 års spannet. Något har jag gjort fel iaf… både i sparande och i lön, och då har jag lön på 40+ och min partner 35+. Dvs, vi får låna typ 4 mil för ett bolån enligt de beräkningar som banken gör.
Mvh 90-talist

Bostadskarriär?

Tänker att många säkert fått hjälp av sina föräldrar.

Och arv

Till en 9 miljoners villa?

Ingen aning. Jag har fan knappt råd med hyran.

Har inte ett hus för 9 miljoner men kan ändå beskriva vår situation som nog inte är unik.

Vårt hus är värderat till 6 mkr och vi har lån på 2,3 mkr. Huset vi bodde i innan fick jag i arv, vi renoverade för sparade pengar och sålde det sedan med 100% vinst (fick vinstskatta däremot). På så sätt kunde vi stoppa in mycket kontant i nya huset. Det är inte helt ovanligt med arv, gåvor även om man inte kommer från en förmögen släkt. Många i äldre generationer levde väldigt snålt och sparade in i det sista.

Det kommer snart bli katastrof och de som är ”rika” kommer tyvärr inte att vara det längre.

Tror snarare att de alltid drar ifrån vid sånna här lägen ändå. Det börjar verkligen märkas att de drar ifrån, trots att de kanske sitter där toppbelånade.

Vad pratar du om, E? Varför skulle dom rika helt plötsligt snart inte vara det? Och dom fattiga, Vad händer där? Nyfiken på utveckling av dina domedagsprofetior

Vi sålde vårt första lilla hus med stor vinst och köpte ett större hus för det mesta av pengarna. Den lånade delen var då normal. Sedan tar man ekvitetslån och renoverar osv

ekvitetslån?

Nu är jag förvisso inte i 30-årsåldern än, men av dom jag känner med hus så har alla fått ärva husen alternativt köpa dom billigt då en äldre släkting gått bort. Då pratar vi hus som dom köpte billigt för flera decennier sedan och som idag värderas betydligt högre på bostadsmarknaden. Om man rakt av får ett hus och står där utan lån så finns en hel del pengar för renovering.

Vi fick lite hjälp av föräldrar + stor vinst från en tidigare bostadsrätt.

Det har varit lätt tidigare under åren att låna, man har haft en amorteringsfrihet mm och som du vet är fasaderna alltid fina men kan vara ansträngda när ingen ser. Om någon blir sjuk, arbetslös eller vid en skilsmässa så blir det tufft. Vill du slippa springa i ekorrhjulet så ta det lugnt och du kommer att se att det finns ett hem för dig också även med ”futtiga” 4 mille

Alltså de där två katterna är ju underbara ❤️

Jag har funderat på en sak, det finns ju ett avsnitt i solsidan där mammorna tävlar om hur många aktiviteter deras barn går och man ska helst köra 10 olika sporter.
Ni som bor i Stockholm (eller i andra städer också för den delen) är det mycket hets kring barn och hur många aktiviteter dom kör? Finns det någon aktivitet som har mer status?
Jag bor långt upp i Norrland och i min stad har jag aldrig stött på det fenomenet som dom visade i tex solsidan därför jag är lite nyfiken ?

Jag bor visserligen i Jämtland på liten ort, men här upplever jag inte så mycket ”tävlande” bland föräldrar kring barnens aktiviteter ? Alla gör så gott de kan, man skjutsar och hjälper när man har möjlighet etc.

Och en del barn går inte på aktiviteter alls (ofta för att deras föräldrar har svårt att få det att gå ihop med arbetstider/skiftjobb mm) men ingen dömer någon för det – man har en förståelse för att alla har olika förutsättningar. Sedan försöker man givetvis hjälpa till med skjuts av andra barn om man kan ?

Ja mina kollegor tävlar typ om vem som har sina barn i flest aktiviteter. De har omvandlats till projektledare/chaufförer/roddare åt sina barn och får knappt någon egentid. Värst är det på helgerna. Kan verkligen inte förstå föräldrar som agerar på detta sätt. Låt barnen välja EN sak att fokusera på. Om den är tråkig, byt.

Oj.. Ja det är ju säkert lätt att det börjar handla om föräldrarna istället och att man glömmer bort barnen.
Ibland kan det ju vara en ekonomisk fråga också, det är ganska dyrt med vissa sporter.

Jag tycker allt det där är lite intressant, hur föräldrar nästan tävlar i vem som har det perfektaste barnet. Varför gör man det? Är det för att man känner sig så enormt lyckad som mamma då och att man gjort alla rätt?

Oh ja det är ett fenomen som existerar. Till detta hör också att föräldrar sitter och kör barnen till andra sidan stan för aktiviteter. Inte heller ovanligt med hockeyträning kl.07 en söndagsmorgon tex så då blir det uppstigning vid 05.30.

Det är lite standard här i USA. Skolsporten är varje kväll efter vanliga lektioner och tävlingar varje helg, gärna i andra städer så barnen får gå upp tidigt. Många har även klubbsport utanför skolsporten ? Det som är bra är att barnen kör vid sexton års ålder och kan ta sig hem själva flera dagar i veckan.

A, Solsidan är just en TV serie.

Klart jag vet att solsidan är en tv-serie, men tv-serien är ju uppbyggd på situationer som folk ska kunna relatera till. Sen visst att dom överdrivet en smula för att göra det roligare, jag tog bara solsidan som exempel. Det jag ville veta var om någon kände igen den situationen och kunde relatera.

Förlåt för gnäll, men känner någon mer att ni tar det ”känslomässiga ansvaret” väldigt mycket hemma?

Jag håller på att bli helt dränerad av att alltid försöka få alla på gott humör, vara ”Peppiga Pia” och komma med lösningar, uppmuntran etc.

Inte för EN SEKUND kan jag släppa den attityden, för resten av familjen surar, maken har NOLL tålamod och tappar humöret efter fem minuter hemma från jobbet etc.

Och Gud nåde om jag faktiskt suckar/visar tecken på trötthet. Då blir allas humör än 20 resor värre.

Jag börjar ledsna lite på att vara familjens ständiga cheer leader, men samtidigt känns det inte som att jag har så mycket val.

Jag tror att typ 90% av alla kvinnor håller med dig, det är otroligt vanligt att det känslomässiga arbetet i en relation/familj ligger på kvinnan.

Usch, det är verkligen sorgligt att det är så. Blir så less på alla (ffa män) som hävdar att allting ”blivit så jämställt” och bra (syftat till att kvinnor får ta körkort och jobba, ungefär).

Men en kram till alla er här i kommentarsfältet som känner igen er. Vilket jäkla jobb vi gör (osynligt, som så mycket annat) ❤️

Men gud vad hemskt! Hur kan man med att va sån som din man? Det är inte kärlek att bete sig så. Skulle ändå vägra, du har också rätt att va trött och less. Eller skilj dig och bli gladare och piggare! ?

Haha, jag har faktiskt närmat mig tanken ibland (dock inte känt efter/tänkt efter ordentligt).

Men det är faktiskt lite av en besvikelse varje dag när jag längtar tills maken kommer hem från jobbet, för då blir vi två vuxna, men varje gång blir reaktionen: ”Nähepp, vi blev inte två vuxna på tre barn, utan det blev ett fjärde barn som kom hem istället” ?

Vet inte om jag ska skratta eller gråta (så jag väljer att skratta just nu) men jag känner ju hur det här tär på mig. Barnen är ju små så dem kan jag ju inte direkt klandra för ”svajigt humör”, men att min man aldrig kan steppa upp börjar faktiskt bli tröttsamt.

Jag menar ju inte att jag ska få gå och sova när han kommer hem, men lite gott humör, tålamod och glädje tycker jag inte är för mycket begärt, trots en dag på jobbet.

Verkligen inte! Tycker du ska kräva det och kräva parterapi! Och berätta vad som händer annars. Han måste förstå vad han kan förlora.

Det är också en tanke jag haft – just parterapi. För jag har lyft det här ett par gånger med min man, men då ändrar han sig EN dag på sin höjd.

Jag tycker att det är så lätt att gå vilse i sin egen relation/konstellation och tro att; ”Så här har väl alla det?”, men jag hoppas att alla män inte är så här? Jag hoppas att det finns män som gör det där lilla extra. Som, liksom vi kvinnor, bidrar med skoj, energi och glatt humör, även när vi i själva verket är helt slut och helst av allt vill ta en varm dusch och lägga sig i en renbäddad säng (alldeles ensamma) kl 20.30 ?

Ja absolut, jag tänker att det vore det normala, men ser ju insetts kommentarsfält ofta att det inte verka så… I min relation tar vi hand om varandra.

Det verkar ju inte direkt som han heller är lycklig? Hur står du ens ut?
Säg till honom att fortsätter det så här så vill du skiljas.
(då får han ju dessutom ta hand om 3 barn själv, varannan vecka.)

Igenkänning på den. Mvh

Ta inte ansvar för andras känslor, inte ens familjemedlemmars. Det är inte hälsosamt. Försök att tänk ”jaja nu är dom igång igen”.

Svårt det där när man vill vara en role model för sina barn och visa dem positivitet.

Men om du tänker att du vill vara en förebild, vill du lära dem trycka undan sina känslor och behov för att skydda andra och i förläggningen kanske ha svårare att känsloregister när de väl dyker upp ändå?

Känsloreglera*

Så trött på att vara sjuk! Har haft nån slags kronisk förkylningen sedan november? Med hosta, och nu en ny omgång snuva igen som envist hänger kvar. Halsbränna har jag fått också. Känns som hela systemet är paj. Våren var är du ?

Samma här.. blev dålig under julen o känner mig inte helt bra än ☹️

Hur gör man slut på ett bra sätt?
Eller det finns väl inget bra sätt, men hur gör man för att såra sin partner så lite som möjligt?

Har bestämt mig för att lämna förhållandet men drar mig för att göra det då jag känner mig så fruktansvärt elak. Men det är ju inte snällt att dra ut på det heller.

Säg att du inte är kär längre. Man kan inte fejka känslor.

Rent vetenskapligt så kan man inte vara kär längre än ca 4 år…

Man är så ärlig som möjligt. Lämnar inga dörrar öppna för att det kan lösa sig om man har bestämt sig för att det är helt slut. Man svarar på frågor.

Bra råd!

Det bästa är att bara vara ärlig och säga som det är. Dra av plåstret liksom.
När jag skulle göra slut med mina äldsta barns pappa så hade jag grubblat över det väldigt länge. En dag när jag kom hem från Ica så sa jag det bara rätt ut. Att jag vill separera och inte leva med honom längre. Jag lindade inte in det utan var bara ärlig och saklig.
Och fan vad jag kände att livet rann åter till mig efter den stunden. Jag kände en sån frihetskänsla.
Så det är mitt tips. ?

Vet inte var mitt svar hamnade men jag tycker att man ska vara ärlig med varför. Man ska inte heller lämna några dörrar öppna för att det kan ordna sig och bli något framöver, inte om man redan bestämt sig för att det är helt över. Man svarar på de frågor den andra har.

Känslan när man bestämt sig är frihet. Tänk så många andra man får chansen med, som passar bättre och kan göra en lycklig på riktigt och vice versa.

Företagare/aktiebolag

Ni som har företag och inte tar ut lön. Hur går ni runt? Snälla förklara för mig någon

Utdelning?

Just nu tar jag ut väldigt lite lön. Vi lever i princip endast på min mans CSN, vilket är tufft nu när hyran, elen och maten höjs hela tiden.
Jag skulle kunna ta ut några få tusen i månaden, men vågar inte riktigt. Är så rädd att kontot ska bli tomt och så får man typ en skatteskuld man inte kan betala.

Så kort svar: Ingen jäkla aning. Rekommenderar det inte.

Har en partner med bra lön. Eller har fler företag. Eller utdelning. Eller har en annan tjänst också

Så vad hade din partner? Hänger inte med?

Jag har inget företag men menar att om man har en partner md hög lön så kanske man klarar sig på en lön ett tag. Eller dennes lön plus utdelning. Är det så många du känner menar du som har aktiebolag utan att ta ut lön? I början är det inte säkert man har tillräckligt med pengar att ta ut lön men det är ju inte bra att aldrig ta ut lön

Blev erbjuden 27200 som nyutbildad sjuksköterska inom regionen. Hur får man upp dom dåliga lönerna!? Vill ha jobbet men inte för den lönen

Hur gammal är du?

30

Är 33 och har 43k förvisso dubbelvub anestesi/barn

Är 33 och har 42k och är ej vub ?

Tackar nej, annars kommer lönerna aldrig att öka. Är ju otrolig brist på sjuksköterskor dessutom.

Det får man typ inte, Max någon tusenlapp per år om ens det. Annars gäller det att hoppa mellan arbetsplatser (inte inom regionen utan typ region-kommun-region), då kan man få upp lönen lite mer.
Ledsen att säga det men vill du få rejäla lönelyft har du valt fel yrke.

Att engagera sig fackligt är ju dock en bra grej, genom att jobba för höjda löner tillsammans är det större chans att det sker än om alla sitter på sin egen kammare och surar över låga löner.

Eller flytta till en annan stad? Hört att sjuksköterskor tjänar rätt bra ändå (över 30 tusen) men jag bor i Stockholm.

Ja absolut om man kan tänka sig det, gäller faktiskt både större och mindre städer. Det är ju naturligt att lönerna är högre i storstäderna men mindre städer kan behöva locka sjuksköterskor med högre lön.
Löneutvecklingen är dock i princip samma överallt, det är bara ingångslönen som brukar variera tyvärr

Kommunen brukar kunna erbjuda lite bättre lön än regionen

Jobba två år med skitlön (gärna typ avdelning kirurg, medicin, akut, psykiatri på sjukhus). Sedan kan du jobba bemanning och tjäna bra + välja ledighet. Är du flexibel med ort och schema kan du gott få 60 000kr/mån som allmänsjuksköterska (utan ob). Är du väldigt specifik med arbetsort, schema osv hamnar du ändå mycket sällan under 40 000/mån. Jobbar man mycket ob-tid, sommar och på vissa specifika sjukhus kan man få upp mot 70-80 tusen i månaden. Jag är insatt i branschen så det är inte ljug eller önsketänk, så vill du tjäna bra, gör så.

Vill du inte jobba bemanning så får du vuba dig så finns det betydligt bättre möjligheter att komma upp i lön. 40-45000/mån är vanligt för flera bristspecialiteter. Barnmorska tex.

Milo Bescher, är det du?

Åh nej har han hittat hit. Han är inte riktigt klok ?

Jag håller med om att han inte är riktigt klok. Men det jag skriver ovan är faktiskt sant. Han tjatar väl om löner uppemot 90 000kr och att man inte ska acceptera mindre?

Jag skriver om de faktiska löner man får baserat på hur flexibel man är.

Alltså sluta att romantisera bemanning. Det finns så många idioter som går till bemanning och är inte lämpliga för uppdragen. Konsultbolagen har sån dålig koll på vilka de faktiskt anställer.

Jag romantiserar inte. Jag skriver vilka löner det är och att man kan bestämma ledighetsperioder själv.

Sen finns det jättemånga duktiga syrror som jobbar bemanning. Och en massa skitstövlar som bara vill ha betalt och göra ett kasst jobb.

Personen frågade om lön. Om lön är viktigt så kan man välja bemanning.

Alla klagar på att vårdpersonal tjänar för dåligt, men sen ska man också klaga när de får bra betalt?

Tacka nej! Det är dom som behöver dig och inte tvärtom. Hur ser löneutvecklingen ut på den arbetsplatsen? Är den bra? I så fall, hade jag ändå kunnat tänka mig att tacka ja.

Tips på att sluta med nässpray utan att få panik på natten?

Sluta bara i en näsborre först.

Öppna munnen

Den torkar ju ut till en öken

Kolloidalt silver!! På riktigt. Var beroende av nässpray i två år, använde sedan kolloidalt silver i en nässpray-burk i typ tre nätter och det försvann helt! Magi

Häftigt, har du inte behövt nässpray eller kolloidalt silver efter det? Otroligt!

Samma här! Jag behöver inte ens nässpray mot allergi längre, inte heller några allergitabletter. Tar även MSM, både i KS-nässprayet och oralt.

Samma här! Dessutom, efter jag började med KS-nässpray+MSM(1/6 lösning) och MSM oralt behöver jag inte ens allegimedicin längre, varken tabletter eller nässpray.

Nu försöker jag skriva ett svar för tredje gången. Sidan laggar.

Samma här! Sen jag började med KS+MSM-spray(6/1 lösning) och MSM oralt, behöver jag varken vanligt nässpray eller den mot allergi. Även allergitabletterna har jag slutat med.

Oh hell no. Kolloidalt silver är livsfarligt och gör folk beroende. Det finns bättre sätt!

Fakta på det tack.

Vem behöver täppt näsa när man kan ha argyria

Jag slutade bara. Var jobbigt i en eller två nätter sedan kände jag inga problem.

Testa att byta ut den mot Renässans Plus. Helt värdelös enligt mig men vissa tycker att den fungerar bra. Annars börja med kortisonnäspray, trappa ut den avsvällande nässprayen och sluta sedan med kortisonnäsprayen. Kortison är inget du ska ta under längre tid i onödan, men under en begränsad period för att avvänja nässpray så är det effektivt. I sista fall kontakta vården för rhinits medicamentosa, och låt dom undersöka differentialdiagnoser så som polyper och allergi.

städa sovrummet, bädda rent och vädra

aldrig använt nässprey men frisk luft hjälper mig

Nyligen kommit tillbaka till jobbet, till en ny tjänst, dock på samma arbetsplats. Allt är väldigt rörigt med ny organisation. Från och till har jag haft sån hemsk ångest och tryck över bröstet. Jag hatar oreda och när det inte finns någon struktur. Jag vill veta vad som förväntas av mig. Har inga problem med egen motor, men när det knappt finns en ordentlig arbetsbeskrivning…. Blä. Vet inte vad jag vill. Bara skriva ner tankarna ?

Usch så himla jobbigt att må dåligt pga jobbet. Försök att fokusera på saker som ger energi och ta inte med jobbtankar hem. Ta hand om dig så inte denna röra förgör dig! Din chef borde ju kunna förtydliga vad som förväntas av dig tycker jag, men du kanske inte ens har någon utpekad chef om det är alldeles för rörigt i organisationen just nu?

Först och främst, det är inte konstigt att du känner så när du varit borta från jobbet och nu kommer tillbaka. Omställningen kan vara stor del i att känslorna förstärks. Fortsätter det så tycker jag du ska prata med din chef om situationen. Lycka till!

Jag är vuxen men när jag än besöker min mamma så är allt hon gör att scrolla Facebook eller spela mobilspel, ja jag har sagt till och hon fortsätter ändå ? är det någon annan som upplevt liknande? Hade önskat man kunde lägga ner telefonen i några timmar eller iaf en timme medans man umgås

-förtydligande – det är inget stort problem bara något jag småstör mig på

Vad tråkigt. Jag förstår dig, det känns som att både en och två och tre generationer blivit mer än lovligt mobilberoende.

Min mamma är likadan om vi ska se en film, det är fullkomligt omöjligt för henne att bara se filmen. Mobilen är framme och om jag t.ex. skrattar så frågar hon vad som skett i filmens handling och så ska jag sitta och återberätta och förklara.

Tröttsamt, men jag vet inte riktigt vad man ska göra åt det. Att säga till verkar (iaf i mitt fall) inte hjälpa.

Inget stort problem? Att din mamma skiter i dig när du kommer och hälsar på. Vad är det för mamma?
Res dig upp och säg, ”ring mig när du har tid och lust att umgås” och så går du.

Testar igen då mitt inlägg inte verkade komma med alls… sorry om det blir dubbelpost.

Hursom. Jag önskar tips på budgetbröllop.
Jag och min sambo vill så gärna gifta oss i augusti. Men är begränsade ekonomiskt.
Det som jag planerat och kan fixa är klänning, ring och själva platsen för vigseln.
Men sen då? Jag är helt handfallen och vet inte i vilken ända jag ska börja i.
Tanken är drygt 20-25 gäster. Mat såklart. Tårta kan jag ordna via en talangfull släkting.
Jag vet bara inte vart jag ska börja… har inte några vänner eller föräldrar som kan hjälpa mig så jag måste rodda det mesta själv.
Så jag tar tacksamt emot alla tips på hur ni själva lyckats med mindre kostsamma bröllop. ?

Skansen brukar ha en dag per år drop-in bröllop, där mycket ingår.

Vi vill hålla oss i vår stad. Så jag tänker mer tips gällande mat, vad för typ av lokal skulle man kunna hyra billigt osv.. tänkte att man kanske kan hyra nån bygdegård eller nåt. Vart fixar man bästa dekorationerna, vad kan man göra själv osv.
Tanken är att vi ska ha vigseln vid ett par slottsruiner.

Allt går väl att göra själv: laga maten själv, gör egna dekorationer, plocka blommor i naturen, gör egna middagshäften eller skippa helt

Då kanske du ska speca plats i kommentaren?!

Jag är så rädd för livmoderhalscancer. Jag har gjort cellprov vart 3e år sedan jag var 23, alla har varit normala. Senast gjorde jag ett 2018 och efter det var jag med om ett övergrepp som gjort att jag får panik när andra människor är i närheten av ”det området”. Så när kallelsen kom 2021 så avbokade jag. När kallelsen kom 2022 satt jag utanför i bilen och panikgrät men kunde inte gå in. Nu har en kallelse kommit igen och allt inom mig skriker ”avbokaaaaa” men jag har de senaste veckorna haft lite molvärk I nedre delen av magen och Google säger såklart cancer. Jag har bara det som symptom, inga konstiga blödningar, flytningar osv men vissa får ju inte det heller… Jag vill inte dö i cancer och förstår att det blir värre ju mer jag drar ut på detta. Har någon något tips eller kloka tankar?

Antingen beställ hemtest. Eller berätta innan om din upplevelse och dina känslor. Så vet dem och kan ta hänsyn till det. Jag har inte varit med om övergrepp men har av olika andra anledningar haft enorm rädsla för gynundersökningar. Men jag berättade om dem och bad om stöd vilket gick jättebra. Fick komma till en äldre supereutineras barnmorska som var så lugn och inkännande. Vid första besöket så bara nuddade hon underlivet på utsidan som ett första steg, sen andra gången gick det bra. Hon lät mig styra tempo och allt. De är vana och bra på att stötta.
Och googla inte. Enligt Google är typ ett trasigt nagelband tecken på cancer.

Jag gjorde cellprov i december som visade cellförändringar så gjorde koploso vad det nu heter i januari. Visade sig inte vara några allvarliga förändringar. Men snälla. Ta dom här proven på allvar, prata med barnmorskan innan. Tro mig när jag säger att det är sååååå många förstående som jobbar som barnmorskor. Gör det för dig och din framtida hälsa, snälla ? all lycka till, det kommer att gå bra ❤️

Gå på kontrollen. Ring och berätta varför du inte vill gå dit så de vet hur de ska bemöta dig kanske. Ta med en vän

Hade också jobbigt att ta cellprov av andra anledningar. Fick tips om att inte gå på drop in då det brukar vara ont om tid utan boka en tid istället. Berätta om situationen vid bokning, mest för din egen skull, men också så att de vet att du kan behöva mer tid. Kanske har de en barnmorska som är extra bra på att bemöta patienter som behöver det lilla extra stödet. När jag gjorde så var de var superförstående och besöket gick bra för jag kände mindre press! Hejar på dig M, detta klarar du <3

Ring och be att få prata med en barnmorska. Berätta läget och säg att du måste träffa någon som är tålmodig, lugn, snäll och tar god tid på sig. Jag är väldigt känslig med att göra cellprov eller gynundersökning och de gånger jag varit hos en tålmodig empatisk barnmorska har det varit så lätt och smidigt. Så be om hjälp. Du kommer klara det, jag lovar, och efteråt känns det mycket bättre! Och du, sannolikt har du inte cancer. De flesta har ju inte det, eller hur? Kram på dig

Kan du göra hemtest för HPV istället? Även ett vanligt screeningtest från själva livmodertsppen börjar med att man analyserar HPV. Om det finns HPV kollar labbet på själva cellerna också, annars inte. Så vid ett hemtest utan HPV behövs inget mer test, men om testet visar HPV behöver du ta ett riktigt test från tappen.

Det är något märkligt med Lovisa B*rkman. Ovän med familjen, uppbrott med bästa vännen Bea Forsell som hon tidigare satt ihop med. Drog tidigt från Jönköping för att jaga lyxlivet hon såväl strävar efter och är nu tsm med en miljonär. Någon mer som är nyfiken på henne och vet hennes ”skelett i garderoben” eller varför hon haft så många uppbrott med nära människor i sitt liv?

Men får jag fråga varför du bryr dig? Hur kan det vara intressant för dig? Så trött på detta tjat om denna kvinna. Jag har också många uppbrott med folk i min närhet helt enkelt för att livet är för kort för bs, drama och relationer man inte mår bra av. Det behöver ej va svårare än så men ni letar DESPERAT efter fel av för mig okänd anledning?!

Ja jag vet inte, varför bryr sig folk, varför är folk inne på denna blogg och varför skvallras det om alla influencer 24/7 här på alla inlägg. Frågan är vad du gör här?

Jag kan tyvärr inte förklara fenomenet nyfikenhet för dig. Tror att alla människor besitter den egenskapen. Jag läste att hennes kille sysslar med lite olaglig handel av varor vid sidan av hans jobb, därav min nyfikenhet. Är det okej för dig?:)

Haha olagligheter… Jag känner en bekant till honom, han är en vanlig kille som har tjänat sina pengar på nätpoker och investera på börsen…

Detta är ju mer än att ”va lite” nyfiken *fnizz*.
Att be folk om ngns skelett i garderoben är ett riktigt ruttet beteende och helt oförsvarbart.

Hur länge kan ni låta den färdiga tvätten ligga kvar i maskinen innan ni hänger upp den (gäller alltså inte er som tvättar i gemensam tvättstuga) ? Jag låter den aldrig ligga i mer än typ en timme men en kompis sa häromdagen att det kan ta ett dygn innan hon tar tag i det. Börjar inte kläderna surna då tänker jag? Får panik av bara tanken

Några timmar. Har hänt att jag glömt den över natten, gillar det inte men den har inte luktat. Skulle inte vänta 24 h, whyy??

Vissa maskiner klarar bättre av att ha kvar tvätt länge i maskinen, än andra. Jag tar ut den ganska direkt efter tvätten är klar. Men det kan hända något enstaka tillfälle att det tar 24h (typ om jag är sjuk eller sov borta spontant) Luktar fortfarande sköljmedel och är fräsch

Beror lite på tvättprogrammet: om kläderna är riktigt kalla när programmet är slut kan de ligga kvar längre. Men om de är sådär fisljumna är det som att det börjar gro dålig lukt snabbare.

Längsta den legat i maskinen är typ 12 timmar (hade precis flyttat hemifrån och visste inte att man inte kunde ta ut tvätten när tvättiden var slut på kvällen och fick vänta till nästa morgon) Men den luktade inte, och allt var typ ganska torrt har jag för mig ?

Usch så himla jobbigt att må dåligt pga jobbet. Försök att fokusera på saker som ger energi och ta inte med jobbtankar hem. Ta hand om dig så inte denna röra förgör dig! Din chef borde ju kunna förtydliga vad som förväntas av dig tycker jag, men du kanske inte ens har någon utpekad chef om det är alldeles för rörigt i organisationen just nu?

Jag måste söka nytt jobb fastän jag älskar både mitt jobb och min arbetsplats. Jag har länge känt en attraktion till en kollega. Han är gift jag har sambo. Två barn var. Nu har attraktionen gått över till kärlek. En kärlek som knockat mig fullständigt senaste veckorna. Detta beror till viss del på att han nu verkar känna samma. Det här är så svinigt men jag kommer inte bort från känslan utan kärleken bara fördjupas för varje dag som går. Jag vill inte lämna min sambo egentligen. Jag tror och hoppas att vi kan hitta tillbaka till kärleken efter småbarnsåren men fortsätter detta med min kollega kommer jag snart välja bort min sambo innan jag klantar till det rejält. Någon som varit i samma situation? Hur löste ni det?

Jag var. Älskar dock min man och hade en förälskelse i kollegan, tror inte den var besvarad. Löste sig genom att han bytte jobb (inte pga mig).

Problemet är ju att jag kanske missar mitt livs kärlek typ. Men herregud så omständigt allt skulle bli om vi valde varandra istället för våra nuvarande. Tänker att ett nytt jobb ju är minst fyra månader bort eller ännu längre. Så rädd att jag inte till sist ska agera på känslan och svika både min familj och hans.

Iofs. Men ni har båda barn och partner. Just nu är ju allt också fantastiskt och perfekt, en fantasi. Det skulle bli vardag och tråk med honom också. Menar inte att man endast ska va ihop för barnens skull eller va olycklig men tror man verkligen måste försöka se nyktert på det, vad är man beredd att offra/riskera. Rätt svar har bara ni.

Fattar inte folk att förälskelse och känslan av att vara kär lägger sig eftersom det vetenskapligt inte går att vara kär längre än några år?

Det är alltså helt normalt att dina känslor för sambon svalnat, men tanken är ju att man ändå ska välja att leva med varandra (om man nu bildat familj ihop) efter det? Det kommer liksom bli samma grej med kollegan. Du är förälskad i ca 1 år, kär i ca 4 år och sen försvinner det också. Då står du där igen, fast nu är två familjer splittrade och du har missat 50% av dina barns uppväxt.

Tror du inte riktigt förstår. När den första förälskelsen försvinner, lämnar den förhoppningsvis något starkare efter sig. Kärlek. Man vill leva med varann, man vill vakna med den här människan resten av livet.
Skulle inte välja att leva med någon som inte får mig att känna så.

Tror det är du som inte förstår. Livet och kärleken går upp och ner. Man bör inte splittra sin familj för att man får en crush på kollegan. Omoget.

Du kommer få byta man flera ggr då om du ständigt vill ha den känslan.

Sök på limerence på youtube, det är vad du upplever just nu.

Kär kommer och går för mig. Kan fortfarande va kör i perioder eller tillfällen i min partner efter snart 20 år. Ofta djupnar det ju till kärlek också. Men håller med om att man inte måste agera på varje förälskelse, sånt kan va flyktigt och allt blir vardag till slut. Däremot ska man ju inte nöja sig med ett kärlekslöst liv. Men kanske försöka rädda det man har, iaf om man har barn tillsammans.

Jag tror du tänker klokt och rätt…

Om ni inleder en relation genom att ni båda är otrogna mot era partners är nog oddsen att ni blir lyckliga rätt låga. Tänka på att ni ska havets varsitt sviket ex och vara medföräldrar tillsammans. Dessutom kommer ni ha fyra barn vars liv förändrats radikalt. Inte en jättebra start på en relation.

Tycker du tänker rätt genom att försöka få distans till kollegan. Ska du avsluta din nuvarande relation så gör det innan du inleder något nytt. Du kommer tacka dig själv senare.

Är kollegan ditt livs kärlek så finns han kvar även efter du funderat på vad du vill och ev tagit beslutet att lämna.

Som barn så hatar man i smyg den nya om man får veta hur de träffades.

Det sista stycket var väldigt fint sagt, håller med.

Japp, är nu gift med min kollega! Vi hade dock inga barn inblandade och fattade beslutet snabbt att lämna våra respektive för varandra :).

Ska tillägga att vi nu varit gifta i 5 år och har två barn. Aldrig ångrat mitt beslut. Inte han heller. Det vi började känna för varandra var väldigt unikt och starkt och utvecklades under flera år som vi jobbade ihop 🙂
Behöver inte vara rätt i ditt fall såklart, men för oss var det en fullträff!

Fint att det blev bra för er! Dock himla märkligt att tro att ens känslor och relation är unika…

Haha oj vad bittert svar…
Unikt för MIG och mina tidigare relationer såklart. ?

Var i samma situation, dock inga barn involverade och inte gifta. Vill bara säga att jag tror det är helt mänskligt att sånt här sker, och att man inte ska se ner på sig själv för mycket för att man blir intresserad av någon annan, antingen känslomässigt eller bara attraktionsmässigt. Jag tycker inte du på något sätt är omogen som någon annan nämnde, du kan inte rå för känslor som dyker upp. Jag tror inte det är naturligt för oss människor i grunden att vara så pass monogama som normer säger åt oss att vara idag. Det här är ju inte en önskvärd situation såklart, för jävlar vad det tär på en, men det kan hända vem som helst. Ett ansvar har man dock om man väljer att agera på det, för då sviker man ju sin partner. Och det är inte sjysst.
Som andra sagt så tror jag du tänker klokt, genom att byta jobb och fokusera på din nuvarande relation. Att du ens nämner det indikerar tycker jag på att du fortfarande älskar din man väldigt mycket och vill inte ge upp det ni har. Det blir en ”vardag” i alla relationer. Att ha fått upp ögonen för någon ny är spännande och ger en sjuk kick. Och kanske är ni bättre matchade för varandra i längden än mannen du är med idag, det kommer vi kanske aldrig få veta. Men något gjorde ju att du blev kär i mannen du är med nu. Tänk på allt ni byggt upp ihop, era barn, allt ni upplevt tillsammans. Sånt kan stärka ens relation väldigt mycket. Och tänk även att gräset nödvändigtvis inte grönare på andra sidan.
Lycka till 🙂

Jag är med om exakt samma och håller på att bli galen!! Hur märkte du att han verkar känna samma?

så trött på gnället på Sverige.
Vi har yttrandefrihet. PUNKT.

Varför gnäller du själv då?

Ingen kommer ta från oss yttrandefriheten Majoriteten står bakom Sveriges lagar. 🙂 Låt turkarna gnälla.

Så obehagliga

Löneadministratörer ??
Jag är nyfiken på att utbilda mig till löneadministratör, men vill gärna ställa några frågor till någon med erfarenhet av yrket. Vore så tacksam för svar på dessa frågor ?
1. Bästa med ditt jobb?
2. Värsta med ditt jobb?
3. Hur trivs du med jobbet?
4. Hur lång var din utbildning och hur är lönen?
5. Är det ett väldigt socialt jobb eller har man även stundtals tid för sig själv ”på sin kammare”?
6. Är det betungande med ansvaret som jobbet innebär?
7. Kan du släppa jobbet när du går hem för dagen?
8. Är stressnivån hög generellt? Och hur upplever du generellt att andra löneadministratörskollegor trivs med sina jobb?

Är inte det så olika beroende på arbetsplats…?

1. Flexibelt, älskar att få hjälpa till och ge bra service. Man får vara spindeln i nätet.

2. Kan ibland bli lite upprepande och monotomt med vissa moment. Och Kan vara tufft när det är tajt med tid på en månad att bli färdig

3. I nuläget trivs jag väldigt bra.

4. Jag hade chefserfaranhet från en annan bransch som jag kompletterade med kurser inom lön och ekonom på ca 6 mån. Jag tjänar helt ok ändå, men vill gärna komma upp lite till.

5. Man måste ha lite serviceanda och vissa dagar blir det mycket samtal och mail, eventuellt hålla i utbildningar till chefer samt ha kontakt med olika myndigheter. Men sen har man dom perioderna där telefonen är tyst och jag sitter i mitt hörn med en podd.

6. Ibland såklart om något blivit fel så känns det jobbigt. Men man blir ju varm i kläderna till sist och lär sig hantera hur olika situationer som kan uppstå ska lösas.

7. Ja, överlag känner jag det. Men vissa månader är det kort om tid och då kan det dåliga samvetet ta över lite om man inte hunnit det man vill/ska.

8. Hänger lite ihop med 7. Har man bra med tid så är det kul. Men ibland så får man in oväntade, tidskrävande ärenden som ruckar på hela planeringen och då kan det bli lite svettigt. Ja vi alla trivs i mitt team och vi hjälps åt om någon halkat efter ?

Tusen tack för svar! ?

Jag är så ledsen att höra om Lilla Snöboll ? Jag har varit med den här bloggen sedan dag 1 och känner verkligen med dig Camilla ? All kärlek till dig, din familj och såklart till THK ♥️

Vad har hänt lilla Snöboll?? ?❤

Kolla bloggbevaknings instastory

Om du inte har instagram, hon fick somna in idag ?

Beklagar verkligen ❤️

Ja Fyfan vad ledsam. Stor kram till dig Cam ❤️

Är det någon här som har koll på hur löner fungerar?
Jag är sjukskriven 1-28 februari. Jag får ersättning från försäkringskassan nu i februari, alltså ingen lön.
Jag har innevarande lön så jag får lön för den månaden jag arbetar för men förändringar sker månaden efter. Så min fråga; jag arbetar inte en dag i februari, börjar arbeta 1 mars. Får jag då lön i mars för arbetet i mars eller får jag ingenting eftersom förändringar sker månaden efter? ?

Du får lön i mars.

Kolla med din arbetsgivare. Även om lönehanteringen i normalfallet fungerar så som du beskriver på bolaget så gör man ibland undantag vid längre frånvaro för att undvika att löneskulder uppstår tex. Så för att få ett 100% svar behöver du kolla med din arbetsgivare.

Det beror helt på om de lägger in innevarande eller eftersläpande avdrag för din sjukskrivning. Kolla med din chef eller lönevadelning.

Beror på om avdraget för sjukskrivningen läggs in innevarande eller eftersläpande. Hos oss är det innevarande lön, men med eftersläpande avdrag/avvikelser.

Om du får lön för innevarande månad så får du lön i mars.

Jag har en kollega som har extremt starka åsikter. Vi är goda vänner men hen behandlar en annan i teamet på ett högst otrevligt sätt. Pratar bakom ryggen och säger att personen borde anpassa sig till Sverige och den svenska kulturen och lära sig språket (Jag arbetar på ett internationellt företag) men när hen själv blir kritiserad tar det hus i h*lvete så nu är alla chefer inblandade. Jag avskyr sådana här stämning och min stress blir verkligen inte bättre och funderar hela tiden på att byta team eller byta företag för är så trött på skiten.

Är det någon av er som sagt upp er från ett jobb efter bara en kort tid?

Ja, eller, vad är kort tid? Sa upp mig från mitt förrförra efter två månader. Hade helst velat säga upp mig efter fyra timmar men hade inget nytt att gå till så fick stå ut.

Ja precis det är ju kort tid, hoppas du trivs bättre nu ? bra gjort! Man ska inte vara kvar om man inte trivs.
Men oj vad det så illa, varför ville du säga upp dig efter 4 timmar?

Japp, 4 månader stannade jag. Hade uppsägningstid på 3 månader så blev sammanlagt 7 månaders anställning. Önskar att jag hade sagt upp mig första veckan!

Oj bra kämpat att du stod ut så länge trots att du ville bort därifrån tidigare. Vad var det med jobbet som inte var bra?
Brukar man inte ha några veckors uppsägning på provanställning? Det kanske redan var anställning för dig.

Helt ärligt så var i princip ALLT dåligt? :/ Min yrkesgrupp var gravt underbemannad och jag förväntades göra minst 2 personers jobb. De andra yrkesgrupperna var också otroligt stressade så de orkade inte ta hänsyn till att vi var underbemannade och kom springande och bad oss göra saker hela tiden (enkla saker de själva kunde gjort). Vid flera tillfällen kunde jag inte gå och ta lunch för det fanns ingen som kunde svara i telefon, och telefonen fick av oklar anledning inte stängas (detta var inom vården men ej akutvård). En gång sprang jag och käkade på 15 minuter för var så hungrig. När jag kom tillbaks svarade jag i telefonen och då var det en tvärsur kollega som var ARG att jag inte svarat tidigare då hon kört vilse och behövde hjälp att hitta rätt (INTE min arbetsuppgift att vara levande kartläsare?!). En ung läkare var så stressad så hon kom till mig flera gånger och bara grät. Alltså det var fruktansvärt. Tänker tillbaks och har bara en tanke: Jag skulle sagt upp mig första veckan!
Tyvärr tillämpas inte provanställning inom min region, utan när man byter t.ex. från sjukhusets kirurgiska mottagning till en psykmottagning så har man fortsatt fast tjänst (om man inte specifikt söker vik!) och 3 månaders uppsägningstid. Jag var faktiskt sjukskriven en av månaderna då jag var så slut. Aldrig gråtit framför kollegor och chef förr. Usch får rysningar när jag tänker på det stället!

Är det någon som har rest utomlands under sjukskrivning? Har läst att man får göra det om det inte påverkar rehabiliteringen (sjukskriven pga stress på jobb)

Beklagar förlusten av er lilla katt Camilla ??

Bilden på katterna får mig att vilja vara med på ett hörn. En sovande katt symboliserar det fina här i livet. Grannkatten sov i min soffa igår och jag satt hänförd bredvid. Lyssnade på hennes smackande läte när hon troligtvis drömde om möss och fåglar. ???

Är föräldraledig just nu, vill verkligen inte tillbaka till mitt jobb utan har bestämt mig för att säga upp mig men det är så jobbigt! Tänk om jag inte får ett annat jobb?

Jag kommer mest troligt behöva uppge min nuvarande chef som referens vilket blir stelt eftersom jag då måste berätta att jag söker annat.

Jag vill egentligen jobba typ 85%, inte superpoppis att starta en ny anställning så..

Usch tänker så mycket på det här redan och är ändå föräldraledig resten av året ?

Är det bra arbetsmarknad för ditt yrke? I så fall kanske det är värt risken att du säger upp dig utan nytt? Jag har själv gjort så 2 gånger.
Det finns ju tjänster på lägre sysselsättningsgrad än 100% så det behöver nog inte vara ett problem. Jättemånga med barn arbetar ju mindre.

Både ja och nej. Jag är sjuksköterska så det finns ju egentligen massor men jag söker mig bort från sjukhus, vc och kommunen. Det kommer inte ut så många tjänster inom det jag vill och jag har ingen aning om hur många som söker.

Förstår dig. Håller tummarna du får jobbet du vill ha!

Om du har små barn har du rätt att gå ner i tid till 75%, fast du har en heltidsanställning. Läs mer på försäkringskassan.

Jag vet, men känns lite fult att ta en heltidstjänst och direkt säga nej jag kommer gå ner i tid. Även om jag har rätt att göra så..

Inte alls fult! Tänk inte så. Man ska jobba hela livet, det är tillåtet att ha en familj också. Är det en bra arbetsplats ser de långsiktigt.

Fast jo det är rätt fult? Kollegorna kommer ju få täcka de procent hon inte arbetar? De har räknat med en kollega som jobbar heltid och därför lagt ett schema utifrån det. Det enda schyssta är att på direkten på intervjun berätta om sina planer att gå ner i tid och inte ljuga om det. Hon kommer bli hatad på sin arbetsplats annars – och att vara hatad av uskor och ssk är att sticka huvudet rakt in i ett getingbo.

Jag har precis sökt till polisutbildning, äntligen tog jag tag i mina drömmar efter år av velande fram och tillbaka. Har jobbat inom vårdyrket i flera år, nu är jag redo för att ta mig vidare. ??

Det var som fan vad den här sidan laggar ikväll. Nu skiter jag i det här och läser på flaskback ist.

Agree. Går ju knappt att kommentera eller skrolla sidan

Verkligen. God natt.

Samma här! God natt

pröva en nyare telefon

Men alltså förlåt ??? tycker verkligen inte du ska döm förrän du själv är så pass sjuk och fått höra av läkare att du inte kommer leva så länge till

Döma*

Inte helt ovanligt att individer som getts en terminal sjukdom agerar utåt med antingen lågaffektiv ilska eller rasar bakom kulisserna. Kan det vara något sådant?

Vad menades med ”det du gjort mot mig kan jag stämma dig för” riktat till KZ i storys häromdagen? Känns som att jag missat något omissbart

Tänk att alla influencer har botox i käkarna pga tandgnissel. För inte beror det väl på att få ett slimmande ansikte 😉 host host Lojsan…

Men vem är det som sitter och kommenterar på Love Island?!! Bedrövligt dålig

Men herregud. Hon har all rätt i världen att berätta bara det hon vill berätta. Dessa kommentarer om Elin är bland det sjukaste jag läst på länge.

Är det nån som har koll på vilka som jobbar som assistenter till influencers just nu? Förutom till uppenbara såsom Bianca. Vem är tex Margauxs assistent?

Jag tycker att det skulle vara otroligt intressant att veta hur många svenskar som skuldsatt sig genom sms-lån för att betala för något influensers gjort reklam för, vare sig det handlar om kläder, resor eller skönhetsoperationer…
https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/VP4v5r/snabblanebolag-sa-mycket-tjanar-de