Ben Mitkus pass-schabblade, sen kritiserade han kommentarerna under inlägget om pass-schabblet och nu skriver Paula Rosas om Ben Mitkus pass-schabbel och hur det lika gärna kunnat vara hennes make som stått för pass-schabblet.
”Schabbel” – är det mitt nya trendord månne?
Jag fick se det här inlägget hos Bloggbevakning att Ben Mitkus skulle överraska sin gravida flickvän med en resa i födelsedagspresent och att det blev en tråkig start på resan då han tog fel pass och dom inte kom med planet. Jag kände bara att det här hade absolut kunnat hända mig, att inte komma med ett plan för att Hugo schabblat med passet ? Eller typ vara på fel flygplats när det är dags för ombordstigning…
[…]För mig handlar det inte om att Hugo är en mansgris utan att i en relation se varandras styrkor och svagheter och stötta upp där det behövs. Att man är ett team. // Paula Rosas
Under Paulas inlägg råder det minst sagt delade meningar.
Jag har inte tagit med alla kommentarer, utan valt ut ett par stycken som får representera alltsammans. En av varje typ…
Vad tycker ni om Paulas resonemang?
Rimligt? Curligt? En blandning? Någonting annat?
Som min poddkollega Quetzala sa igår:
Är han Jason Bourne? Varför har han en hel påse full med pass?
Föregående inlägg 
de slipper känna flygskam iallafall om de missade flyget så tänker det var lika bra
Dubbel flygskam snarare eftersom det första flyget åkte med 2 tomma säten…
Behöver det inte ha gjort, flygen brukar vara överbokade eftersom de räknar med att alla inte åker med. Så har man otur kan man ju ibland missa sin plats trots att man har bokat och är där i tid pga flyget är fullt.
Haha knappast på långflyg med dyra biljetter?
Hände mig när jag skulle till Grekland. Blev ombokad till nästa dag
Man överbokar inte charterresor
Är det därför de vill att man ska checka in online i förväg? Så de vet mer exakt vilka som kommer?
Det kan dom ju inte exakt veta ändå, för det är ju verkligen inte alla som checkar in online.
Han borde propsat på att hon skulle åkt i förväg själv!
Hon kanske inte vill resa iväg själv, speciellt nu när hon är gravid osv. Tog ju ändå något 1-2 dygn innan de kom fram istället för när de skulle. Så kan ju varit hennes val, jag hade iallafall inte åkt ensam.
Eftersom de nya biljetterna hade typ 5 byten ja..
Ja precis min poäng, det tog lång tid.
Jag har levt med en sån där man i många år, alrig mer säger jag bara! Fy fan…
missa biljetter är ju whatever, hemma bra hemma bäst
Jag håller med Paula. Jag tror också att många kvinnor idag måste släppa kontrollen lite och låta mannen ta ansvar, inte bara när de blir tillsagda. Vi har haft dessa diskussioner flera gånger här hemma där jag sagt till min man att han får börja ta ansvar för saker rörande barnen, inköp, firande etc. Jag får ofta till svar ”ja men låt mig ta kontroll och ansvar då”. Lika ofta som min man behöver bli påmind om att ta mer ansvar, lika ofta behöver jag bli påmind om att släppa kontrollen. Så är det hos oss iaf. Dialog är lösningen ?
Vad bra det gick när hon släppte kontrollen och inte dubbelkollade ?
Eftersom det var hans idé och överraskning förväntar man väl sig att allt ska vara fixat..
vad beror det egentligen på att de inte tar initiativ till ansvar för sina säg 2-3 barn?
tror deras instinkt är att sprida sina gener mer istället
Jag tror inte det är gener, jag tror det startar med att vi har lägre förväntningar på pojkar och ”hemarbete” redan från början, många har växt upp i hushåll där mamman tagit majoriteten av sysslor och föräldraansvar och fått den normen med sig. Sedan när de kommer ut i vuxenlivet så fortsätter de bara på det spåret och tycker att det normala är att kvinnan gör mer medan de gör det mer ”manliga” alltså typ jobbar över och kanske tar med barnen på fotboll någon gång.
Ja, denna idiotiska grej måste vi ändra på. Mina söner har sen låg ålder fått bidra till sysslor i hemmet, bland annat duka och duka av vid måltiderna. Deras pappa är den som städar och diskar här hemma också.
Problemet är ju att det inte är jämställt om ansvar inte är något de bara tar, utan måste ”få” av sin partner. Som ett vuxet barn.
Eller så kan de börja dejta män från andra länder. Där män fortfarande är uppfostrade att bli funktionella och självdrivande.
Va???
Vilka länder skulle det vara?
Utopia.
sagolandet
Hahahaha, nu har du drömt.
Det är ju jättebra om det funkar för er, är väl lite som när barn växer upp och föräldrar ibland måste bli tillsagda av barnen att släppa kontrollen samtidigt som de tar mer och mer ansvar själva och visar att det faktiskt funkar. Och visst är folk lagda åt olika håll, en del har enormt kontrollbehov, andra tar livet lite som det kommer.
Problemet blir ju om den andra personen faktiskt inte anstränger sig för att just ta ansvar och det går ut över andra. En del fattar nog poängen när de står med ledsna småbarn som missat kompisens födelsedagskalas eller liknande medan andra ursäktar sig med att typ det satt så många papper på kylen att hen omöjligt kunde se att kalaset var idag.
Och så börjar det om igen – den andra partnern inser att det inte funkar att släppa ansvaret och det blir mer och mer jobb. Sen kan man ju komma överens om att den ena håller koll på grejer medan den andra utför själva arbetet, om det innebär rättvis fördelning och båda är med på det. Verkligen utnyttja varandras styrkor och svagheter. Och då är det ju inget fel med det.
Men är man inte nöjd med situationen och upplever att ens partner lätt håller koll på träffar med vänner och arbete men sen inte ”klarar” administration kring gemensamma aktiviteter i förhållandet/familjen så kan jag förstå att man dels blir väldigt trött och dels ledsen att det verkar vara lågt prioriterat.
Min dotter hade sitt första barnkalas för någon vecka sedan. Hon berätta att en kompis till henne aldrig blivit bjuden på barnkalas. Så självklart bjöd vi henne. Vi åkte hem till tjejen med inbjudningskort, hon lyste upp som en sol ☀️ Pappan blev glad över det med. Dagen kommer och tjejen dyker inte upp. Jag ringer och smsar men får inget svar. Två timmar efter kalaset börjar skickar pappan ett sms. Han skrev att han dotter glömt av vilken dag och tid kalaset var så tyvärr missa dom.
Tänkte liksom att fine, ibland har man otur. Men att skylla händelsen på hans 7-åriga barn tyckte jag va jävligt lågt. Dom fick inbjudan med datum och tid, pappan såg ju detta och tacka ja när vi var där o lämna kortet. Det kan knappast vara rimligt för någon att ett barn ska ha koll på datum och tid. Att han inte ens kunde ta på sig ansvaret själv över att han klanta sig är helt sjukt.
Tyvärr ligger Sverige med i toppen när det kommer till jämställdhet (jag menar deppigt att vi är bland de bästa när det inte är bättre än såhär) så vill man ha en man som tar ansvar för hem, barn, planering osv så har man inte större chans med män i andra länder.
Undersökningar kring jämställdhet kretsar ju dock inte huvudsakligen kring fördelning av hushållsarbete utan på saker som hur många kvinnor som går ut grundskolan, är i arbete, löneskillnader etc.
Vi ligger högt även när det kommer till saker som till exempel att pappor tar föräldraledighet och obetalt hemarbete om man jämför mellan länder. Med det sagt är det inte bra, vi delar inte saker jämt men vi är bland de bästa i en genomusel klass. Så att leta partner i ett annat land av den anledningen är rätt poänglöst.
Jag lever med en sån och jag är en sån. Två slarviga personer. Vet inte hur vi klarar av livet öht. ?
För mig handlar det om hur personen är i övrigt i relationen. Måste man vara den enda vuxna hela tiden så är det sjukt osexigt och dessutom tar partnern en för given och av egna observationer tyder det ganska ofta på att en sådan man gärna tror att han är singel när ”morsan” är hemma och viker hans tvätt.
Men självklart kan man råka tabba sig ibland, det är mänskligt.
Jag som kvinna blir mörkrädd när jag ser på hur mina kollegor är (endast män), de glömmer att hämta sina barn, de glömmer träningar, bilbesiktningar och viktiga möten osv osv de gånger de fått förtroendet att ha koll. Varför ska det vara så oerhört svårt att ha koll? Och framförallt används kalendern i mobilen, för den har de ju med sig överallt (toabesöken kan vara sjukt långa ibland för en del).
Jag skulle tro att mobilen är problemet.
Det är svårt för många att lägga den ifrån sig och koppla bort att de inte ska använda den. Sedan har vi att autopiloten sätts in och man tänker ” ska bara kolla lite snabbt” och då är det kört. En del kan inte göra två saker samtidigt. Det är svårt att tänka och göra något annat
Sist har vi de som inte har det logiska tänkandet och som verkligen har problem med närminnet. Hit hör även tidsoptimisterna som alltid har all tid i världen och att de hinner.
Stavas det inte sjabbel? Schabbel? ?
Enligt SAOL går båda bra.
Jag tänkte likadant men såg att SAOL godtar även schabbel. Jag läser fel på det hela tiden, blir schnabel.
Zzzz hur länge ska detta mjölkas?
Visst kan det vara ett ärligt misstag och alla kan ju göra såna. Grejen är det (och ja visst kalla mig cynisk) att det alldeles för ofta är ett mönster hos män. Precis som det sen är ett mönster med en förstående kvinna som ursäktar mannens glömska för att inte göra honom ledsen/skapa dålig stämning/få honom att se dålig ut inför andra etc. Så tröttsamt att kvinnor ska stå för inte bara projektledarrollen men även dra hela det emotionella lasset också. Tips: Läs ”Allt vi inte ser”.
Sidenote: Kanske bara börjar bli gammal, men så osexigt med män som inte kan hålla koll? Eller med personer som bara rycker på axlarna åt ett missat flyg…
Var det inte en födelsedagspresent dessutom? Extra noga att dubbellkolla då. Jag hade blivit besviken av bristen på ansvarstagande, men också just att man först blir så glad av överraskningen, men sen bara ”nähä, det blev visst inget”.
Kunde de inte få ett provisoriskt pass?
Strategisk inkompetens är allt jag har att säga. Eller nej, också – sörjer allt som kvinnor kunnat göra och skapa i den här världen om de inte hade behövt lägga energi på att täppa igen hålen efter tidigare nämnda inkompetens.
Jag har ägnat den senaste kvarten åt att förstå vad den röda symbolen vid början av de citerade textstyckena föreställer. En sittande person som däckat med huvudet i famnen? En näsa samt skrattande mun?