Samsovning med ny partner?

Barnen ska få sova i min säng under tiden som Paul är i Thailand. Så himla mysigt! Jag samsov ju med mina barn fram tills två år sedan. När Paul kom in i vårt liv så började det fasas ut av sig själv för att det blev trångt. Men Sally kommer oftast in på natten ändå. Jag sover som bäst när alla är nära så har det alltid varit. // Isabella Löwengrip

Ni är många som reagerat på den här biten av Isabella Löwengrips blogginlägg. Att Paul sov i samma säng som Isabellas barn, i början av parets förhållande.
Jag orkar ibland ens samsova med THK eftersom han envisas med att sova PÅ mig, vilket leder till att vi praktiska taget är hopklistrade på morgonen eftersom han knappt har någon päls, så jag kan förstå att det blev trångt i sängen.
Men kritiken mot att samsova direkt med den nya partnerns barn handlar väl mer om annat än om att det är trångt?
Jag hade aldrig gjort det, i början av mitt och Ms förhållande. Eller överhuvudtaget egentligen. Det skulle inte ha känt okej någonstans faktiskt.

Vad tycker ni om saken?
Samsova med den nya partners småbarn i början av ett förhållande? Jag menar, Isabella och hennes examen hade då, och har fortfarande delad vårdnad av barnen så det fanns väl massor av tid att sova tillsammans som nytt kärlekspar, utan att blanda in barnen.

118 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Varför är det konstigt?

    Man får väl göra hur man vill och det beror väl helt på situation.

      Exakt. Förmodligen kändes allt naturligt så varför inte?

    Tycker ingenting om den saken. Angår inte oss.

      Håller med, angår inte oss. Varför antaga och antyda något som Isabella inte skriver? Varför få det att låta som att Paul ensam sover i samma säng som barnen, och varför anta att de sov i samma säng ”i början av förhållandet”? – det är ju inte vad Isabella skriver. Onödigt att vinkla det så och att göra egna antaganden och tolkningar.

        Amen! ??

    En man som inte var barnens far hade inte sovit med mina barn, vad vet man om hur den mannen tänker om barn? Speciellt om han själv var barnlös.

      Fast med det tänket kan man lika gärna misstänka barnens pappa. Finns de som förgriper sig på egna barn med. Tyvärr.

        Precis. Eller mamma. Eller andra släktingar som passar barnet.

        Ungen får sova själv helt enkelt om alla ska va misstänkta förövare.

          Ja precis. Av de två jag känner som utsatts för grövre övergrepp i barndomen så utsattes den ena av sin pappa och den andra av sin storebror. Det bästa man kan göra (oops nu trampar jag över gränsen här för jag har själv inte barn men men) är att ha en öppen ärlig kommunikation med sina barn, att lära dem att vid minsta lilla obehag som någon annan utsätter dem för så ska de komma och berätta exakt vad som har hänt. Men att automatiskt misstänka allt och alla gör nog livet svårt.

            Precis så. Man pratar med sina barn regelbundet, har koll, minskar alla tänkbara risker med sitt eget beteende.

              På tal om prata med sina barn så hörde jag en bra grej man kan säga. Om en vuxen säger ”det här får du inte berätta för dina föräldrar” så ska de verkligen berätta detta för sina föräldrar. Ingen större poäng att varna för läskiga gubbar eller främlingar när det ofta är personer i barnens närhet som de litar på som utnyttjar dem. Och de säger ofta att det är en hemlighet och att man inte får berätta för föräldrarna.

                Låter vettigt. Lite som att det finns bra hemligheter (man blir glad,julklappar tex) och dåliga hemligheter (man mår dåligt, övergepp tex).
                De dåliga hemligheterna berättar man om.

          Fast nä
          Statiskt sett så är det inte mamman eller någon kvinna . Töntigt att ens nämna kvinnor .
          Det är män MÄN som står för övergreppen! Det är män som våldtar sina barn , sina fruar , främmande kvinnor .

            När det kommer till övergrepp mot barn så är ca 5-15% kvinnor (det är där majoriteten av alla studier landar, av förklarliga skäl svårt att veta exakt.) Så det är högre än i jämförelse med andra sexualbrott och det är något barnrättsorganisationer försökt uppmärksamma. För tyvärr är det en del barn som blir utsatta av en kvinna men de blir misstrodda eller folk uppfattar inte varningstecknen för de har en bild av att det är bara män som begår sådana brott. Såklart män är i majoritet men det är inte så få kvinnor att den risken borde ignoreras eller inte pratas om

              Är det inte så att i majoriteten av dom fallen där det har funnits en kvinnlig förövare så har det funnits en man någonstans som har varit pådrivande och/eller delaktig?

                Kanske, det finns i inga tillförlitliga studier på det området, kvinnliga förövare är ett understuderat ämne. Men det finns exempel på allt från kvinnor som utfört sexuella handlingar tillsammans med en man till t ex ensamma dagispedofiler i den gruppen. Oavsett vilket, alla som deltar i en sådan sak är lika skyldiga, kvinnor är inte ansvarsbefriade eller mindre vidriga bara för att en man var med någonstans i bilden (Undantaget om det är typ scenariot pistol mot huvudet) och måste kunna ses som potentiella förövare.

      Om man tror att det finns den minsta risk för det så introducerar man ändå inte den typen av kille för sina barn. Typ lowlifes som hastar mellan relationer och nya kids…

        Som typ Tiiingelinn som introducerar nya män för sina barn alldeles för tidigt.

          När är egentligen för tidigt?

          Hon är väl gravid med ett nytt kärleksbarn redan då.

      Med den inställningen kan du ju aldrig bli tillsammans med någon annan

    Man prioriterar ju sina barns behov. Om det är en vettig kille som man har känt länge så blir det ju inga problem att samsova alla.

    Men ja, hastar man in i saker och ting är det inte speciellt schysst mot barnen på något sätt iaf; att sova med en främmande karl eller bli utstängda från sovrummet helt plötsligt.

      Ja, det är ju inte som att barnen verkligen har ett fritt val? De skulle säkert helst vilja sova med enbart föräldern men då de inte vill vara ensamma blir alternativet att sova med den nya karln.

        Hade min son fått bestämma hade hans syster absolut inte fått ligga i min säng, men även om han gärna får sova hos mig är det ju inte han som bestämmer vem som ska och inte ska ligga i min säng.

        Varför sover ens Isabella med sina barn i den åldern? Dom hör hemma i sina egna sängar

          Det finns många som gillar samsovning. När min sambo jobbar borta smyger 13-åringen in ibland för hon vill sova bredvid mamma. Man ka ske behöver få vara liten hur länge man vill, och i vissa familjer får man det som tur är.

            Håller med. Vuxna vill inte sova ensamma, varför skulle barn vilja?

        Vad gör dom ungarna i hennes säng från början? Barn hör hemma i sina egna sängar och rum

          Hoppas du inte har barn. Alla barn vill ha iaf ha möjligheten till närhet både dag som natt. Mänskligt behov.

          Varför hör barn hemma i sina egna sängar och rum? Förklara gärna tack.

          Hoppas du trollar.

          Dina tankar om var andras barn ska sova hör hemma i ditt eget huvud. Sssscchhhhhhh!

          De tankar trygghet.

    Om hon tyckte att det kändes ok och naturligt så var det väl det.
    MEN, finns stort men när man som kvinna tar in en ny partner och har barn sedan tidigare. Man får under inga omständigheter vara naiv och man måste vara medveten om risker som finns. Tänker på t ex Patrik Sjöberg som blev utsatt för övergrepp av sin tränare och tränaren startade sedan ett förhållande med hans mamma, för att komma åt Patrik. Så vidrigt!!

      Tillägg: Gäller även män som träffar ny kvinna och har barn sedan tidigare. Finns kvinnliga förövare också, även om det är mer vanligt att det är män.

      Det kan ju hända även med den man man skaffar barnen med. Säkrast är att skaffa barn på egen hand och aldrig låta barnen vara ensamma med en man. Barnens bästa ska alltid prioriteras.

        Kvinnliga pedofiler då, glömde du dem?

          Sant. Bäst att barnen aldrig är med någon utan att jag är med och övervakar. Usch man blir så rädd för allt som kan ske.

      Kan du åka på affären och låta barnen vara hemma med din partner? Får han skjutsa barnen någonstans? Vara hemma med barnen om du jobbar kväll? Övergrepp sker inte bara i sängen på natten liksom.

        Jag skrev ju det, att man inte får vara naiv.

    Kan säga att nej, det hade jag inte gjort. Oavsett om barnen och den nya partnern är ok med det, känns verkligen som att där går gränsen. Finns andra sätt att lösa det om barnet vill sova bredvid mig, alltså att man själv går till barnets säng eller att partnern sover i annan säng när barnen är där. Hade ju inte uppskattat om barnen sovit i kompisens förälders säng om de övernattat där tex så känner att det är lite för att sätta naturliga gränser där de skulle reagera på udda grejer, typ om partnern går omkring spritt språngande och barnen blir vana vid det- inte normalt och inte normalt att andra vuxna gör det inför barn, vill att de ska reagera i en sådan situation. Och nej inte samma sak som att dela säng men samma princip för att förklara hur jag tänker.

    Detta är en fråga jag själv ställt mig om jag skulle träffa någon. Jag har ju småbarn som gärna kommer och sover hos mig och nu när det bara är vi så får hon komma när som helst. Men jag hade kanske till en början när allting var nytt och relationer ska etableras ordentligt inte haft alla i samma säng. Då hade jag nog krypit ner hos barnet istället om den ville ha sällskap under natten. Men det beror också helt på människan man träffar. Jag har ingen riktigt direkt åsikt om detta inser jag haha.

    Om jag vore skild hade jag INTE uppskattat att mitt barn sov i samma säng som pappan och hans nya partner. ☹️

      Får jag fråga varför, vad spelar det för roll?

        Eftersom det är en ny partner så har man ju själv ingen rätt att ens få träffa människan och man vet kanske inte alls vem det är, om det är nya partners med jämna mellanrum etc. Och vart skulle ni egentligen dra gränsen? Är det ok att den nya partners bror eller pappa eller mormor dela säng med ens barn? Känns liksom lättare att helt enkelt vara överens om att inte samsova med andra än föräldrarna. För tillåter man det själv har man ju ingen rätt att kritisera när ens barn delar säng med farbror Kalle när de är hos sin pappa.

          Gränsen går såklart vid föräldrarna? Varför skulle sova med pappan och hans nya tjej leda till att barnet helt plötsligt ensam delar säng med nya tjejens brorsa? ?

          Beror väl helt på vad de har för relation till barnet. Såklart att man inte ska låta massa random främlingar sova ihop med barnen, men jag har då sovit ihop med både mina syskonbarn och kusinbarn. Vi umgås väldigt tätt och har en väldigt nära relation, så det känns absolut inte konstigt att sova ihop

          Om vi är på semester och liknande vill ungarna alltid sova med mig.

            Jag sov senast i natt i samma 90 säng som femåriga systersonen. På hans initiativ. Hoppas ingen tror att jag förgriper mig på honom.

              Men precis! Å mina barn vill gärna sova i mormors stora dubbelsäng (bredvid mormor) när de är där. Å äldsta sonen som ofta är hos sin morbror brukar få dela säng, för att han gärna vill va nära. (Skulle nog kunna krypa in under huden på morbror om det gått).
              Lika hos farmor och farfar, skulle nått av barnbarnen vakna å smyga in till dem så skulle inte de förvägra sina barnbarn att sova i deras säng.,,

              Skulle aldrig misstänka någon av mina nära anhöriga för något…

        Äh ovan är la bara en svartsjuk människa haha
        – ingen ny ragata får lära känna mina barn

    Är det många som reagerat på det verkligen? Tycker inte det angår oss och dessutom verkar du har misstolkat för hon skriver ju inte att barnen sov i samma säng som honom utan att det fasades ut när hon blev ihop med Paul. Hon och Paul sov inte i samma rum inför barnen i början har hon tidigare berättat, sedan om barnen kommer in under natten så kanske de lägger sig vid Isabella och inte vid Paul. Ser inget fel i det.

      Men det angå väl oss om hon skriver om det. Eller förväntar alla sig att ingen får tycka om vad influenserna skriver om?

      Men så klart kan alla göra som de vill. Hur skulle det annars gå till?

      Barnen ska så klart inte krypa upp i den nya mannens famn det första de gör och jag tror att de flesta håller med mig. Men någonstans vill man ju att alla ska ha en relation i en familj med den som kommer till senare.

        Hon får väl skriva vad hon vill i sin blogg, hon får berätta hur de sover utan att behöva bli dömd eller att folk hittar på, vrider eller vinklar hennes ord tycker jag men hon själv bryr sig nog inte, hon verkar ganska obrydd fast just att få kritik som mamma blir hon ledsen och tar åt sig av har hon sagt. Momshaming är tråkigt tycker jag personligen. Ja alla gör som de vill.

    Min mamma träffade en ny man när jag var barn. De sov givetvis i samma dubbelsäng. När jag gick upp på natten så la jag mig på mammas sida. Så jag sov på ena sidan av mamma och han på andra. Inga konstigheter och jag låg liksom inte och skedade honom på natten. Folk överdriver så mycket.

      Ja precis. Jag sover alltid i mitten och bägge barn vid väggsidan.
      Min yngsta sa senast igår med ledset fejs när vi pratade om sova i sin nya säng ”då kan jag inte krama dig när jag vaknar upp på natten”.
      Sötdöden på den.. : )

      Ne det är oftast inga konstigheter men det är det ändå alldeles för ofta. Tror att de som varit utsatta för det eller har närstående som varit med om olika övergrepp inser hur det kan hända och ingen märker något eller så märker de men väljer att låtsas som ingenting. Många berättar inte för någon som vuxna och därför så kanske man kan förledas att tro att det inte händer så ofta som det ändå gör.

        Jo men det händer ju inte uteslutande när man sover ihop. Då bör man ju aldrig låta barnet vara ensam med en annan vuxen än en själv. Inte hemma, inte med någon i familjen, osv. Naivt om ni tror att övergrepp sker när man sover en hel familj ihop. Vågar ni lämna barnen med en bonusförälder alls?

          Kan bara hålla med på den. Min son har en bonusfarfar, om det hade varit hans riktiga farfar.. hade han fått sova där då men inte annars? Mycket skumt. Tror inte heller något skulle hända i sängen med farmor utan kanske när de är själva, vilket de är ibland. Eller skulle de aldrig få vara det då? Även det mycket märkligt.

            Förresten sov jag ofta med min pappas nya, hellre än med min pappa för hon var så mysig person. Haha.

        Fast varför skulle det öka risken för övergrepp att samsova? Pedofilen lär ju inte vilja begå övergrepp när föräldern är närvarande?

        Ett mycket bättre tips är väl isf att inte lämna barnen ensamma med partnern.

      Tack för rimlighet i denna tråd!

    Men det är ju väldigt märkligt att automatiskt förknippa nakenhet med sex eller sexuella handlingar. För visssa är ju nakenhet bara en naken kropp och inget mer. Förknippar du då också alltid en säng med sex då du tycker att gränsen även går där?

    Jag tycker att det är ett beslut att ta mellan Isabella och barnen. Känns det okej för dom så är det inget som angår mig. Det är deras liv.

    Jag tänker rent spontant att om man behöver känna oro inför att ens partner sover i samma säng som ens barn, så har man skaffat fel partner. Nu är ju alla barn olika, men om barnet vill sova med föräldern så tycker jag inte den ska berövas detta bara för att den ena vuxna inte är en biologisk förälder. Känner sig barnet inte trygg med förälderns öartner tror jag knappast att denne söker sig till att sova i samma säng. Dessutom är biologiskt band inte ett måste för en bra förälder-barn-relation, vissa ”låtsas”föräldrar är mer föräldrar än dom biologiska.

      Alltså personligen handlar det inte direkt om oro över att övergrepp skulle ske utan som jag skrivit tidigare – hålla en rimlig nivå på hur barnen förhåller sig till vuxna i deras liv. Tror inte någon skulle låta en ny kille duscha ens barn efter en vecka tex, även om man själv känt killen under längre tid och litar på honom. Inte samma sak såklart men som sagt, handlar inte om direkt oro för övergrepp där och då i stunden. Utan inför framtiden, med alla andra vuxna barnen kommer stöta på. Eftersom man inte kan vara där hela tiden och övervaka så måste ju barnen lära sig själva vad som är normalt och vad som är en röd flagg. Men säger inte att gränsen för alla definitivt är att sova i samma säng, det får man väl bestämma själv vart den går. Ville bara förtydliga tänket för nej, går inte omkring och stressar över våldtäktsmän överallt.

        jo men vaddå hur man ska bete sig med alla vuxna? Det här gäller ju barnets bonusförälder, det är väl inte vem som helst förhoppningsvis. Måste vara väldigt tråkigt för barnet att inte kunna få känna att man är familj med sin bonusförälder. Givetvis skillnad när det är någon man nyss träffat, men det är väl inte fallet här.

          Man får väl hoppas också att barnen känner den nya partnern innan den flyttar in också.

          Tja det beror väl på när är man anser att det är en ”bonusförälder” och familj, några veckor, månader, år? Man får ju tänka på hur många dagar barnen faktiskt själva träffat denna nya föräldern när han flyttat in, kanske känns lika bekant för barnen som kompisars föräldrar och liknande och de går man väl inte in och lägger sig bredvid.

            Ja det är väl också väldigt individuellt hur snabbt man känner sig nära med någon. Vissa klickar snabbt och andra inte, så lite feeling får man ju ha. (Det saknar ju iofs en hel del)

            Helt nya flickvänner eller pojkvänner tycker jag är konstigt att ha sovandes hemma över huvud taget när man har barn.

            Flyttar man ihop med någon efter att de träffat barnen en enda gång?

      Om man utgår från att det bara är de män som kvinnor känner oro för som förgriper sig på barn skulle det ju aldrig aldrig hända.

      När det händer hör man ofta att det trodde jag så klart aldrig. Annars hade han ju aldrig fått chansen.

      Så att vara uppmärksam och vara försiktig är väl vettigt.

    Trodde inte tråk-Bella var intressant fortfarande?
    Har hon inte lyckats att få en ring på fingret ännu av Paul? ? Är väl hennes egentliga goals om man ser bakåt i tiden, att snärja en rik snubbe. ?

      Du verkar ju roligare. Hur går det för dig själv då?

    Jag vet inte vad det skickar för signal till barnet att säga ”nej du får inte komma in här, nu sover mammas nya kille här”. Då känner ett litet barn sig nog ganska avvisat och ersatt? Samt: man behöver ju inte låta nya mannen och barnet sova bredvid varandra, man själv kan ju ligga i mitten.

    Att säga aldrig är ju…inte realistiskt, om man har bott med små barn nångång. Åtminstone inte såna som är vana att gå in till mamma och pappa. Jag sover i samma säng som min kille och hans yngsta när han vandrar in på natten. Vad är alternativet, säga att han inte får? Gå ut och lägga mig i soffan? Måste man ha en distanserad relation till bonusbarn eller kan man få se dem som, tja, en del av familjen? Jag sover i samma säng som mina syskonbarn också, och jag anser mig inte vara deras mamma. Tycker att det är mysigt, förstår inte att det skulle vara något konstigt.
    Klart jag inte hade gjort det i en ny relation, när jag inte KÄNNER barnet – men jag skulle inte sova över alls i en ny relation om det fanns barn och de var hemma hos pappa.

    Har sett människor på Facebook leta efter barnvakter till deras små barn!!! Hur vågar de? ???

    Tänker att barnen mest troligt sov bredvid Isabella – inte bredvid Paul.

      Det vet vi ju egentligen inte, eftersom Bella har för vana att ljuga titt som tätt.

        Nä, men ska vi resonera sådär så vet vi ju ingenting, så då kan vi ju hitta på all möjlig skit som potentiellt kan ha hänt

          Med Bella vet man aldrig. Det är sen gammalt. ?

            Och vissa har som vana att titt som tätt tjata och påstå att Bella ljuger, och vissa har som vana att vinkla, vrida och fultolka.

    https://www.instagram.com/reel/CorlJtov_Q9/?igshid=YmMyMTA2M2Y=

    Kan någon hjälpa mig säga vilken film detta är?

        Bästa du! Tusen tack

    Kommer bli slaktad nu..
    Men varför inte låta barn sova i sina egna sängar?

      Isabella skriver ju själv att hon sover bäst med barnen nära? Antagligen sover även hennes barn bra så.

      Märkligt att göra ett inlägg om detta och ens diskutera hur andra familjer sover.

      Varför ska föräldrar få sova i samma säng men barnen måste sova i egna? Alltså det är inte konstigt att barn vill sova med sina föräldrar. Vi är ju faktiskt flockdjur

        Är väl individuellt, precis som med allt annat. Om man inte sover bra själv med barnen i sin säng är det bättre att lära barnen sova i sina egna sängar. Våra barn (låg-/mellanstadieåldern) sover bäst i sina egna sängar; det blev liksom en dålig vana för dem att avbryta sömnen varje natt och vandra in till vår säng. Jag och barnens pappa sover också bättre utan att behöva vakna på natten av att barnen kommer traskandes, eller att man ”fastnar” i en taskig sovställning på grund av att man inte kan vända sig i sängen eftersom barnen ligger i vägen.

      Men barnen vill ju sova med henne när P är borta och Isabella själv vill gärna ha barnen i sängen för det är mysigt skriver hon ju, och barnen sover ju i egna sängar i vanliga fall. Förstår henne, mysigt ju så varför inte. Tror inte hon tvingar dem, vill de sova i sina egna sängar så gör de nog det.

    Fast bara för att du aldrig hade känt att det var okej så kanske andra gör det? Nu vet jag inte hur gamla Ms barn var när ni träffades men min partners som var 3. När han kom in (detta var efter vi flyttat ihop och hans son kände mig väl) så sov jag på min sida, min sambo i mitten och hans son på andra sidan där vi hade ett ”ramla-ur-sängen” skydd.
    IL har ju också sagt tidigare att Paul inte sov i hennes rum i början när barnen kom in så förstår inte vad du försöker säga? Att du inte skulle gjort som henne och därför är hon en dålig mamma?

    Fast… Vi utgar val fran att Isabella sov i mitten va? Det later val ratt rimligt.

    Var jävligt försiktig med detta.

    Hur mycket du än litar på nya partnern. Låt aldrig nya partnern samsova själv med ditt barn. Aldrig aldrig aldrig.

      Men vad är det med vissa överdrivna hysterikor här? ”Var jävligt försiktig” ”aldrig aldrig aldrig”. Om du som vuxen och förälder valt att gå in i en relation med en person och dessutom ta beslut att flytta ihop och låta denne bo med dina barn så måste man ju lita på varandra. Annars är det ju du som har ett kasst omdöme om du låter en ny partner flytta in men du samtidigt inte litar på personen. Snälla rara vad folk älskar att överdriva.

        Har varken barn eller partner.

        Men blivit färgad av mitt jobb. Gissar på att du inte behövt hålla i en mamma vars värld vänts upp och ner efter att hon fått veta att hennes 11 åriga dotter blivit sexuellt utnyttjad av hennes sambo. En sambo hon delade en 3 årig son med.

        Hus, bil och två fantastiskt söta barn. Men när hon godtroget vilade i soffan med sonen. Trodde att flickan och partnern låg i sovrummet och pratade om stundande förlovning. Medans han i själva verket våldtog henne.

        Att lyssna på flickan, som ju längre tiden gick under samtalet med mig, vågade öppna upp sig mer om 2 år av utnyttjande. Aldrig känt mig så hjälplös.

        Kalla mig hysterisk. Jag kommer ALDRIG låta en ny partner sova SJÄLV med mitt barn. Jag kan lita på partnern till 100% ändå. Men jag kommer aldrig utsätta mitt barn ens för den risken.

        Tack.

          Sjävklart fruktansvärt det du beskriver. Men med ditt resonemang kan man ju inte lita på nån, eftersom det i ditt fall handlade om barnets andra förälder. Skulle du alltså aldrig låta din partner och den som är lika mycket förälder som du sova själv med ert barn? Då kan ju denne resonera likadant mot dig, för hur vet hen att du inte kommer förgripa dig på barnet?

            Vill ändå tro att det är mindre risk om det är ens biologiska barn.

            Är det styvpappa- aldrig aldrig själv.

            Biologisk, litar jag på personen. Ja då är det så att jag inte förbjuder det. Vi delar då vårdnaden. Styv- har inte den rättigheten.

            Viktigast är att se till att barnet vågar berätta. 2 års utnyttjande är hjärtskärande. Men hon var den starkaste tjejen jag träffat.

              Ja det är vanligare med styvfäder när det gäller det.

          Hemsk historia, men får du verkligen dela med dig av den? Sekretess och allt?
          Om det varit något som jag varit med om hade det känts som ytterligare ett övergrepp att upptäcka att personen som tidigare hjälpt mig delar med sig av den värsta stunden i mitt liv på en av Sveriges största bloggar.

            Kan du härleda den till någon?

            Camilla får ta bort om det anses som det.

      Hur länge är en partner ny? Isabella och Paul har väl varit ihop flera år, och är kanske ihop tio år till, ska de aldrig kunna vara själva med honom?

    Hur många här med pojkvänner eller män har en man som vaknar med stånd, eller för den delen killar? Min man har det i alla fall, det är inget ett barn ska behöva vakna med oavsett.

      Men herregud, en normal man gör väl sitt yttersta för att inget barn ska drabbas av det. Är det dessutom inte sexuellt så va??
      Ni är ju hysteriska

        Hur kan du göra något åt det när det händer i sömnen, du är för godtrogen.

          Haha, vad menar du att han ska göra med sitt stånd i sömnen då?

    Hur många av er har barn? Hur många av er lämnar era barn till ibland helt okända människor (vikarier i förskolan) för er om dagarna? Hur många av er har barnvakt ibland? Hur många skulle förbjuda en manlig förskolläre/barnskötare byta på ert barn.

      Helst så skulle jag vilja det faktiskt.

        Varför då? Har själv precis börjat arbeta som vikarie på förskola och måste säga att jag är full av beundran för de manliga pedagogerna. De är jättebra med barnen, goda manliga förebilder, och det är inga som helst konstigheter att de hjälper till vid toalettbesök/blöjbyte liksom vid andra aktiviteter under dagen. Om man drog alla män i förskoleverksamheten över en kam hade man gått miste om mycket värdefull kompetens!

      Kräks på folk som har den inställningen till manliga förskollärare. Om man misstänker att det jobbar en pedofil på sitt barns förskola så tar man ju barnet därifrån illa kvickt, har noll att göra med vem som byter blöjor. Är man så färgad av nåt eget trauma så ligger ju problemet hos en själv, inte förskolepersonalen. Jag har två söner som jag vill ge alla fördomsfria möjligheter i världen. Skulle nån av dem säga att han vill jobba på förskola så skulle jag bli superstolt och hoppas att han får göra just det han vill oavsett sitt kön och andras fördomar.

    Det här fick mig att tänka på när jag var liten (tidigt 80-tal) och gick hos dagmamma. Min mamma började jobba väldigt tidigt vissa morgnar och då bar hon in mig dit i ett täcke från bilen, och så fick jag krypa ner mellan dagmamman och hennes man i deras stora säng. Haha låter ju helt absurt nu! Men har bara positiva minnen av det, att jag kände mig trygg och sen när man vaknade fick man frukost i köket.

    Egentligen är det konstigt att vi så snabbt som möjligt ska lära barn att sova själva. När barn sen växer upp och söker en partner att dela säng med. Så det är en liten del av livet barnet sover själv. Först Samsova med föräldrar och sen sova själv och sen sova med partner

    Mina barn var 2 och 4 när deras pappa träffade en ny. De har alltid sovit nära henne och jag har aldrig reflekterat över att det skulle varit fel?

    Idag, 8 år senare, har de en väldigt fin och nära kontakt och trygg anknytning.

    Men, vad är det som insinueras här? Att Paul är pedofil? Stå för det då istället för att gömma sig bakom några väl valda antydningar.

    Jag tror överlag att har man småbarn förstår man att det är svårt att ”tvinga” barnen ut ur sängen bara för att det kommer en ny person. Så som så många andra i det här kommentarsfältet har skrivit, så är det Isabellas val. Det är inte rättvist att lurigt försöka anklaga Paul för någonting så allvarligt och äckligt.

    ”De hade fortfarande delad vårdnad då”…
    Kan inte alla bara en gång för alla lära sig:
    – vårdnaden har man ensam eller gemensamt
    – var barnen bor har inget med vårdnaden att göra – antingen bor man växelvis eller så bor man hos en förälder och har umgänge med den andra.
    Alltså: även om barnen till ex bor på heltid hos Bella så kan vårdnaden fortfarande vara gemensam.

    Zzz…
    Hade det känts konstigt så hade dem ju inte sovit så tänker jag.

    Att Bella och Paul överhuvudtaget har sex är jag mycket tveksam till av många orsaker. Misstänker att det är Paul som gör det jobbet ”assistenterna” gjorde 24/7 tidigare innan dom var det Odd som gjorde det jobbet. Nu har ju iaf Paul tagit ”semester” ifrån henne då han är kvar i Thailand på obestämd tid för att greja med grejer. Just nu håller hon upp en falsk fasad att det går ju jättebra att vara själv och att hon älskar sitt hem. Ett hem vi ständigt ser henne fly ifrån med påhitt om stalkers och andra galenskaper

    Största problemet i detta som jag ser det är föräldrar som väljer den nya partnern före barnets behov av närhet och trygghet.
    Om jag hade skilt mig och träffat en ny så hade barnen varit prio 1, dag som natt, precis som de är nu.
    Hade sannolikt löst det med att gå och lägga mig i barnets säng om de kommit in på natten, med att barnet fått ligga på kanten på min sida av sängen, eller så hade nya partnern helt enkelt fått gå och lägga sig på soffan exempelvis.

    Att barnen ska tvingas sova själva, även med rädsla på natten för att nya partnern plötsligt är prio 1 är för mig otänkbart.

    För egen del ser jag ju inga problem med att ha barn, hundar och frun i sängen. Det blir härligt trångt, och närhet är det många av oss människor som behöver mycket mera av. I detta sammanhang ska tilläggas att det inte handlar om någon sexuell närhet, den får man ordna när barn och hundar inte är på plats.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.