Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.

OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt i moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

520 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Snälla, jag behöver hjälp. Jag ”går om” min uppsatskurs den här våren, master i kommunikation. Jag har ingen tillgång till handledarmöten då de utnyttjades förra året så har inga ”fasta” deadlines eller möten utan får lägga upp allt själv. Dock får jag mejla frågor till gamla handledaren vid behov.

    Jag ligger efter som fan i schemat. Deadline sista maj. Spenderade hela jan/feb med att bara läsa-läsa-läsa och ta anteckningar. Enda positiva är att jag mitt ämne och ”gap” i litteraturen. Men jag har segat som fan och nu inser jag att jag har två månader på mig att fixa allting, nästa tillfälle är annars i september. Jag vet inte hur jag ska klara detta. Jag har panik. Hur ska jag strukturera upp detta? Mina känslor går från frustration-rädsla till ren ilska att jag minsann fan ska klara det. Det går väldigt upp och ner. När det är som värst får jag svårt att andas och känner knappt att jag knappt vill l*va. Jag vaknar på morgonen och gråter. Att ligga kvar är inget alternativ för det blir bara värre att inte göra något, och att gå upp och åka till biblioteket gör jag, men innan jag öppnar ytterdörren och åker måste jag samla mig i flera minuter. Känner mig mest paralyserad.

    Nätterna den senaste veckan har varit ett helvete. Jag kan inte sova ordentligt, utan vaknar ofta med hjärtrusning.
    Önskar att jag kunde få ett ordentligt stöd men ingen i min närhet förstår, förutom gamla klasskamrater som blev klara förra året men de är ju klara och har lämnat detta bakom sig. Att jag är helt ensam är överväldigande. Skäms som fan över att jag inte lyckats strukturera upp detta bättre och inte bli färdig.

    Vad fan ska jag göra. Har skrivande med bakgrund-metod plus, datainsamling (kvalitativ innehållsanalys i sociala medier) och analys kvar. I princip allt. Stressen och sömnsvårigheterna gör att jag har svårt att tänka klart. Hur fan löser jag det här. Känner mig korkad, blåst och helt jävla dum i huvudet plus att jag är perfektionist och livrädd att göra fel. Tanken på att sitta och bli examinerad känns som att åka till sin egen avrättning.

    Förlåt för långt svammel.

      Kan du ta kontakt med nån annan masterstudent som också sitter med uppsats denna termin? Kan ni kroka arm och sitta ihop en dag i veckan för avstämningsmöten? Bolla saker, jämföra vem som har gjort vad. Hjälpas åt att korra/opponera. Ge varandra en läxa till efterföljande vecka?

      Det låter tufft. Försök att jobba på i ett lugnare tempo och tänka att det inte är hela världen fastän du blir klar först i september. Det viktigaste är hur du mår. Har du vänner eller familj du kan prata med? Kram och lycka till! ?

      Jag skulle börja med att göra upp en egen plan med egna deadlines.
      Gör en del i taget i logisk ordning. Har du syfte och frågeställning klar? Har du gjort din datainsamling?
      Jättebra att du läst in dig på litteratur och sparat anteckningar, det tar mycket tid ?
      Försökt få in en rutin där du börjar samma tid varje dag men också ger dig en sluttid när du inte får fortsätta utan tillåter dig att avsluta för dagen och göra något du mår bra av! Då släpper förhoppningsvis en del ångest.
      Hitta en plats där du mår bra av att sitta och jobba.

      Obs du är inte ensam. Jag har varit i samma situation där studievännerna blev färdiga och jag var ensam kvar med en känsla av hopplöshet. ❤️

      När jag skrev min masteruppsats hade vi ett seminarium per uppsatsdel, du kanske kan försöka lägga upp nåt liknande för dig själv. Jag tyckte det hjälpte mig att hålla fokus på en sak i taget. Säg att du ska skriva metoden på en vecka, bakgrund på tre dagar, analysen två veckor etc beroende på hur mycket tid du tycker är rimligt per del för att bli klar i tid. Försök få ur dig text, skriv minst 500 ord om dagen. Tycker det är enklare att redigera skriven text än att få ur mig perfekt text med en gång. Träna, var ute, ta pauser. Drick inte alkohol, ät bra. Du fixar det!

      Det svåraste och viktigaste är att sätta igång och skriva. Har du bestämt metod och frågeställning så börja skriva det. Om du ändrar om något i metoden eller frågeställningen är det bara att gå tillbaka och ändra, men börja Skriv löpande text så snart som möjligt så du kommer någonvart.

        Du hinner, men sätt igång NU och vänta inte. Börja med konkreta saker. Har du helt bestäm ditt ämne? Börja då göra en disposition med olika avsnitt (ex bakgrund, frågeställning, avgränsning, sammanfattning av annan litteratur/forskning på området, din utredning, slutsatser etc). Lägg lite tid på detta för när du väl har fått en bra disposition på plats kommer det kännas mycket lättare att ”bara” skriva de avsnitten och du kan beta av en grej i taget. Om möjligt, be en kompis/kursare komma med synpunkter. Du kan även titta på gamla uppsatser på nätet, ofta brukar många dölja samma grundstruktur. Lycka till!

          Anna: +1 ?

      Men vet du vad ! Jag sparar också alltid allt till sist ! Behöver stressen lixom ! Sätt dig nu ikväll och bara kör ! Skit i om det blir operfekt när du skriver- bara du kommer igång! När du sedan fått ihop några sidor kommer det kännas bättre när du är igång!

      Du behöver helt klart prata med någon om hur du mår. Kan du kontakta studenthälsan?

      I det tillstånd du är i nu rent mentalt kan det vara väldigt svårt att prestera.

      Du är inte ensam om att känna såhär och inte ensam om att vara i din situation. Det är inte ett misslyckande att bli klar senare än tänkt. Det kommer inte spela någon roll i det långa loppet. Fattar att det känns hemskt just nu men jag lovar att det löser sig men du behöver nog stöd just nu, sök upp det!

      Jag vet hur du mår. Jag hatade att skriva min masteruppsats, det var den värsta tiden i mitt liv. Förstår din ångest. Men du skriver att du är perfektionist, det måste du jobba med. Du kommer inte skriva en perfekt masteruppsats. Ditt mål ska inte heller vara att skriva en perfekt uppsats, du ska bara skriva klart den. Jag fick betyget D för min uppsats, skämdes enormt men nu 10 år senare har jag alltid lyckats ha ett jobb inom en svår bransch. Mina kurskamrater som fick A är många fortfarande arbetslösa. Se det som ett maraton, du behöver bara komma i mål, skit i hur det blir bara få det gjort. Jag har gått på flera anställningsintervjuer efter min examen, folk frågar vad jag skrev om och efter examensbeviset men ingen har någonsin frågat efter betyg. Det spelar ingen roll hur det går bara att du får det gjort.

      Satsa starkt på rutiner, börja samma tid varje dag (även om du inte har lust) och ta konsekventa pauser, mitt exempel (efter 2 timmar ta 20-30 minuters paus):
      Jobba 8-10, paus 10-10.30
      Jobba 10.30-12.30, lunch paus ~45min till 13.15
      Jobba 13.15-15.15, paus till 15.45,
      Jobba 15.45-17.45.
      Det ger 8 timmar med intensivt jobb då du har tillräckligt med pauser. Det gör också att du fortfarande får kvällen ledigt och kan fixa allt hemma med ordentlig middag och avslappning och sova tillräckligt innan nästa dag. Mantrat är att det är ett maraton som tar två månader så det handlar om att hålla ett konsekvent och jämnt tempo. Även om du får ”flow” en dag så ska du inte överskrida jobbdagarna till mer än 10 timmar max och det ska ske sällan. Du får jobba helger men max ~4 timmar per dag. Du ska helst inte överskrida 45 timmars jobb per vecka.
      Se till att variera dina uppgifter under dagen, tex inte ”Idag ska jag skriva hela bakgrunden” utan ”Idag ska jag skriva ett utkast på de första delarna av min bakgrund. Sen ska jag skriva ett utkast på min metod. Sen ska jag göra analys.” Jag rekommenderar ~2-3 generella uppgifter per dag.

      Ett annat alternativ är pomodoro tekniken, du sätter en timer och jobbar intensivt i 25-30 minuter och tar 5 minuters paus. Detta funkar bra om du har ”små” grejer t.ex till att börja dagen med att skriva to-do lista för dagen/veckan, gå igenom e-mails och kolla upp smågrejer. Jag personligen tycker inte detta funkar om jag har mer komplexa uppgifter som t.ex analyser eller skriva en hel paragraf eller så för då blir jag avbruten innan jag hunnit färdigt.

      Till sist vill jag uppmuntra dig till att ”bara börja” på varje uppgift du har tänkt (t.ex ”Idag ska jag skriva metoder. NU i denna sekunden öppnar jag ett word dokument och börjar skriva outline över vilka sektioner jag har i mina metoder och börjar skriva”), det motverkar prokrastinering. Du måste inte bli färdig, du måste bara börja. Om du tröttnar efter 1 timma så är det ok, du kan flytta över det till imorgon och imorgon så ska du ”bara börja”, du sätter en pomodoro timer och börjar läsa igenom och rätta i det du skrev dagen innan. Inom ett par dagar är den uppgiften helt klar!

      Lyssna på bra musik som inte distraherar, jag tycker om playlists från youtube eller spotify som heter typ ”lo-fi hiphop” eller ”chillout vibes” för de typ suddar ut distraherande tänkande i min hjärna haha. Det ger dig endorfiner, bra stämning, en rytm, och det är bra om du associerar jobbet med något positivt 🙂

      Det var mina tips, skickade in min doktorsavhandling för ett par månader sen och har skrivit mer än 10 vetenskapliga artiklar.

        Inte så långa pass. Du orkar inte vara effektiv så länge och fokusera. Jobba 45 min ta en 10-15 min paus (eller en tid som du kan fokusera, kanske är det först bara 20 min o då tar su kortare paus) då du rör på dig och gör något helt annat som inte involverar dator. Sen tar du igen ett pass på 45 min
        Sätt en timer. Du jobbar max 8 pass om dagen. Merparten är skriva-pass och amdra kan vara att fixa mer formalia, referenser eller liknande. Använd något referenshanteringsverktyg så som EndNote, Zotero, Mendeley…

        Kontakta en kurator/studenthälsan.

        Metoden är lätt att börja med iom att du skriver hur du gått tillväga, vad du valt och valt borta och varför, etc.

        Du kan också börja med bakgrunden och litt-genomgång iom att du läst mycket o tagit anteckningar.

        Du klarar av detta!

          Längden på passen är såklart individuellt, jag föredrar 2 timmars pass. Mitt jobb är komplext, jag är forskare och gör en massa dataanalys eller skriver artiklar. Att jobba 45 minuters pass och ta paus 10-15 min hade inte varit effektivt för mig, då jag hade avbrutit mitt i något och haft väldigt mycket pauser.

          Men håller helt med om att pausen inte ska involvera dator! Gå bort från skrivbordet, ta inte med telefonen. Om du blir distraherad av telefonen så lägg den i ett annat rum eller i väskan medans du jobbar, ge specifika telefon tider t.ex 10 minuter under lunch pausen.

            Det är jag med, faktiskt. Disputerade lite över ett år sedan och klarade av att skriva i units enligt Åsa Burmans modell hon presenterar i boken Bli klar i tid och må bra på vägen.

              Här blir man ju nyfiken på ditt ämne. Känns som att det måste vara …eh, nåt annat än humaniora? / Team Ulrika

                Kan ju avslöja att jag inte jobbar inom humaniora :’D jobbar med dataanalys (statistik, machine learning) i klinisk forskning!

      Om du mår så otroligt dåligt över detta så tycker jag faktiskt att du ska prioritera ditt mående och ta nya tag i höst. Kurser på avancerad nivå är krävande, men såhär dåligt ska man inte behöva må över en utbildning.

      Måste det vara klart i maj eller kan du få lämna in det nästa termin? Kom ihåg att din hälsa, både fysiska och psykiska, går före ALLT. Det är inte värt att gå in i väggen eller liknande och få bestående men.

      Kom ihåg att man får ta livet i sin egen takt, lyssna till dig själv och till din kropp. Pressa dig inte. Man får ta pauser. Man får sjukskriva sig. Man får göra saker på deltid istället för heltid. Man behöver inte ha massa bollar i luften. Man får skjuta upp saker. Avbryta saker och ta upp dem igen när kroppen är starkare.

      Låter som du får ångest och stress vilket paralyserar dig. Prata med studenthälsan.

      Ta hand om dig och var snäll mot dig själv!

      Hur många ord har du kvar att skriva? Alltså hur långt ska det vara?

      Lyssna: institutionen vill ha din examen. Så ta det lugnt, pausa nu, kontakta dem och be om att få ta din master i höst. De kommer inte säga nej.
      (Från en som varit i liknande situation)

      Låter knäppt men detta har hjälpt mig: Bolla med chat gpt

      Hej Anna! Det låter som en jättetuff situation och jag känner verkligen med dig. Att skriva examensarbete kan vara riktigt kämpigt och det är många som mår dåligt av det. Jag kan garantera dig att du inte är ensam om att ha de här problemen. Jag var i en liknande situation när jag skrev min masteruppsats för två år sedan. Det som till slut räddade mig var att jag tog kontakt med studenthälsan och fick börja med samtalsstöd där. Där fick jag redskap som hjälpte mig att hantera den ångest och de rädslor som helt blockerade mitt arbete. Jag tycker att du så snart som möjligt ska kontakta studenthälsan på ditt universitet och berätta om hur du mår. Förhoppningsvis kan du där få hjälp att hantera situationen. Ta hand om dig och försök att inte vara så hård mot dig själv.

      Känner med dig, allt kommer lösa sig ❤️❤️❤️❤️

      fast du, stopp säger jag.
      du håller på att kollapsa.
      det är det inte värt.
      lägg ner nu och ta det i sept.
      var rädd om dig ?

        Det är inte svårt att skriva en c-uppsats. Bara gör det

          Hon skriver inte en c-uppsats. Det är på masternivå.

          Dryg kommentar F

      Förstår din ångest. Jag har kämpat med min examensuppsats i juridik. Blev sjuk och kunde inte färdigställa den när jag påbörjat den för….11 år sen. Men nu är den klar!

      Mitt tips är att fokusera på en del i taget. Skriva upp på en to do-list t.ex.
      Måndag:
      -skriva bakgrund
      -börja på metoden

      Men viktigt att fokusera på en sak i taget. Om du behöver en hel dag eller mer för ett moment så skriver du inget mer på listan för den dagen.
      När du avslutar arbetet för dagen gör du en planering för vad du ska göra nästa dag. T.ex:
      Tisdag:
      -läs igenom bakgrunden
      -eventuella korrigeringar i bakgrunden
      -påbörja metoden

      Det enda viktiga för att bli klar är att börja skriva! Skriva skriva skriva! Du kan ändra i texten allt eftersom men för att komma igång gäller bara att börja låta orden flöda.

      Bestäm dig för att målet är att få det klart, och därmed kommer det kanske inte bli det bästa du skrivit.

      Om du kan lämna in i september – utnyttja den möjligheten, men se till att utnyttja tiden väl fram till dess så du inte bara skjuter upp stressen.

      Lycka till!

      Nu är ju en master mycket högre nivå än jag läst.
      Men jag kan ändå komma med ett tips som kan hjälpa litegrann när man känner sig paralyserad av att ha för mycket att göra, åtminstone för mig.

      Det är att du helt enkelt börjar skriva någon formulering efter varje rubrik. Alltså: Bakgrund… ”Beskrivning av området som sedan leder in på metod”.
      Metod: ” Jag har använt mig av metod….” Bara liksom skriv ner metoderna/metoden någorlunda.

      Alltså det första du kommer på!
      Sedan, när du fått ner några meningar under varje rubrik, så kanske det andra kommer av sig självt? Du vet vad du gjort för research och sätter in det där det passar in i uppsatsen.
      Jag upplever själv att det blir lättare när man har lite visuellt framför sig att sedan försöka få ihop en helhet, istället för att vänta tills man tycker att man har allt nästintill klart innan man börjar skriva under varje del.

      Jag är också en perfektionist som inte kan leva upp till varken mina egna eller andras förväntningar. Så jag vet hur det känns!

    Någon som orkar prata lite mer om Vanderpump rules? 🙂

    Jag är inne på nya säsongen nu, ligger några avsnitt efter bara.

    -Hur många här tror/hoppas att Tom och Raquel blir tillsammans? De dejtar tydligen fortfarande och gick på restaurang ihop direkt efter the reunion.

    -Tror ni att James och Allys förhållande kommer hålla? Hon känns väl lite som Raquel mentalt, alltså ”lätt att kontrollera”, eller så. Och det verkar vara vad James söker hos en partner. Nu några avsnitt in i säsong 10 verkar hon alldeles för snäll och oskyldig för honom, men det kanske ändras?

    -Hur länge tror ni det dröjer innan James sabbar allt i sitt liv igen pga alkoholen. Det verkar redan börja spåra så det dröjer väl inte så länge innan Lisa kickar honom från hans älskade See you next thuesday-spelningar.

    -Vad är grejen med Tom Sandovals band. Han har väl aldrig nämnt några drömmar om att bli musiker och plötsligt verkar han lägga all tid på bandet istället för sin och Toms nya restaurang.

      Har precis börjat kolla men tycker James var störig nog ”California sober” i förra säsongen så ska han både börja dricka igen och fortsätta röka på flera gånger om dagen så går det nog rätt fort.
      Har för mig Sandoval var med i nåt band under någon av de första säsongerna men sen har man ju inte hört något om det. Fattar inte hur det kan ta så lång tid att öppna en bar faktiskt. Tycker också att det är konstigt att Katie och Ariana inte kommer igång med sin sandwichshop utan finansiering. Randall skulle investerar ca 1,5 miljoner det måste de väl ha själva med tanke på alla år de varit med i VPR. Jax blev ju rik som tusan på att medverka.
      Tror Raquel och Tom är ihop ett tag men att det tar slut typ i sommar. Om Ally är smart drar hon med från James, hans raseriutbrott och kontrollbehov är läskiga tycker jag.

        Ja, James är en sån kille man borde hålla sig långt borta ifrån. Jag tycker man förstod i nya säsongen att anledningen till att det tog slut mellan honom och Raquel beror på att han flippade totalt och kallade hennes föräldrar massa elaka saker och detta var då när han fortfarande höll sig borta från alkoholen. Så det elaka i honom kan han inte skylla på det. Han verkar iofs ha rökt på hela tiden då han varit nykter, bytt det ena beroendet mot ett annat typ.

        Ariana sa något om hon och Katie lärt sig från Tom och Tom att INTE investera sina egna pengar, då det kan resultera i att de står på bar backe om företaget inte skulle gå bra, och det låter väl klokt.

        Jag undrar hur mycket de tjänar på att vara med i Vanderpump rules, det känns ju inte som att de är ekonomiskt oberoende på något sätt ?‍♀️

          Sen är han oerhört självcentrerad? Fasen vad han hade blivit galen om det kommit ut att Raquel legat med någon annan samtidigt som de var tillsammans? Men nej, nu var det ju han och Lala så då borde hon bara släppa det.

            Man såg hur självcentrerad han var under senaste avsnittet haha Sååå förnärmad att han inte blev inbjuden innan Raquel.

          Läst att Rachel, Jax och Stassi tjänade 25 000 dollar per avsnitt när de fick sparken så där omkring skulle jag tro och det är ju inte kattpiss. Följer dem faktiskt inte på insta så jag vet om de gör samarbeten men varken Katie eller Ariana verkar ju ha några andra jobb förutom VPR.

      Har blivit mitt guilty pleasure, skrivs om det här varje dag nu.

      Har aldrig gillat Sandoval som är så uppfylld av sig själv. Synd att Kennedy inte förblev nykter. Och hur tänker man när man får till det inom gruppen, med andras ex? Kan inte ens föreställa mig det.

        Borde ha en egen tråd varje dag med allt drama, betydligt mer spännande än om Bianca har fillers i röven eller inte. ?

          JAA! Det kommer fram nya saker hela tiden som jag behöver diskutera men ingen annan i min krets ser på detta program ?

            Kan tipsa om r/vanderpumprules på Reddit, där finns det myyyycket diskussioner om allt detta ? om ni får abstinens mellan ÖS alltså!

        Jag skulle kunna ha mer förståelse för Raquel om det var Katies, Lalas, eller Kristinas pojkvän hon hade ett förhållande med då dessa tjejer varit så elaka mot henne hela tiden. Inte för att det skulle vara ok oavsett, men det känns betydligt värre att hon har haft en affär med Tom Sandoval då hon och Ariana verkade ganska tajta och då Ariana är den som varit schysstast mot Raquel. Tom Sandoval verkar vara en riktig nitlott så jag fattar inte ens vad någon av dem ser i honom ?

          Tips är att följa Morganptalks på insta. Hon har superkoll.

      Jag hoppas Raquel och Sandoval blir ett par och skaffar barn. ? Jag gillar Ariana men orkar inte med hennes mentala blockader om varför de inte kan ligga med varandra, varför de inte kan ha barn, varför bla bla bla. Det känns alltid som en terapi-session med henne?

      Har funderat lite på ryktena om Lalas ex Randall Emmet också. Det kom ju ut att han erbjudit filmroller mot sexuella tjänster, är det något som verifierats? Jag läste även häromdagen att han är skyldig Jax en hel del pengar, men varför har han lånat pengar av Jax? Är inte Randall tokrik, det var väl enda anledningen till att Lala öht inledde ett förhållande med honom?

        Nästan alla affärer sker med hjälp av partners och investerare. Från små cafén till Hollywood-filmer. Detta handlade om en film som Randall skulle producera och sökte investerare till. Det är ju sådant Isabella Löwengrip sysslar med.

        Han är nog inte så rik längre, karriären verkar gå åt pipsvängen plus anklagad för ha utnyttjat kvinnor sexuellt och haft med Bruce Willis i flera filmer fast Willis var så sjuk att han inte fattade var han var pga afasi med mera med mera. Katie nämner en artikel i LA Times om Randall i första avsnittet som nyfikna jag snokat reda på. Jag har uppenbarligen inget liv.
        https://www.latimes.com/entertainment-arts/business/story/2022-06-30/randall-emmett-bruce-willis-pacino-lala-kent

        Aha, jag har undrat vilka producenter som varit fula nog att låta en så sjuk person som Willis spela in deras filmer. Föga förvånande att Randall var en av dem ?

      – Jag tror och hoppas att Raquel och Tom kommer vara tillsammans ett tag. Det vore kul att följa det förhållandet. Men sen tror jag att de kommer göra slut så småningom, han kommer tröttna och hitta en ny tjej att vara otrogen med.
      – Jag tror inte att James och Allys förhållande kommer hålla för evigt. Hon kommer dumpa honom tillslut.
      – Inom ett par pr tror jag James kommer nå rock bottom och bli nykter igen. Men han måste få ur lite kaos ur systemet först. Tror inte han har bearbetat att Raquel gjorde slut med honom, och han mår skit över det.
      – Tom har haft band tidigare, han har alltid gillat musik.

      Älskar Vanderpump Rules ❤️

    Jag har världens problemhy med stora porer och även som små ådror vid näsvingarna. Jag skulle gärna gå till botten med problemet och behöver därmed tips på hudvårdsprodukter mot stora porer/hål i huden. Jag har läst att det inte går att bli av med helt och hållet men tips på sånt som kan lindra och förminska porerna tas tacksamt emot. Jag tar gärna även tips på hur man sminkar sig på bästa sätt för att få porerna att bli mindre synliga. Tack!

      Produkter som innehåller Niacinamid är bra för stora porer. Finns i både hudvårdsprodukter och smink.

      Ett tips är gruppen ”Hudvårdssnack” på Facebook. Där finns det huur många inlägg som helst med massvis av produktrekommendationer 🙂 Niacinamide är en sån produkt som ska ”tighta till”, jag gillar Klairs Vitamin E Freshly juiced som moisturizer

      Om du har sån problematik tycker jag att du ska gå till en hudterapeut för att få exakta detaljer kring vad just du behöver.

      Köpte the ordinarys den med 10 niacimid och zink. Hade lite porer i pannan och nu är dom mindre. Köpte på kronans apotek. Ca 100:-.

      Primer som döljer porer också bra tex smashbox.

      kom ihåg att vänja in produkterna försiktigt om du testar något nytt!

      Queen Helene Mint Julep Masque.

      Angående ådror på näsvingarna så kan du testa laser. Jag har gjort det några gånger (har på kinderna också) och även om inte allt försvinner så blir det bättre. 🙂

        Jag provade ipl på mina ådror kring näsöppningen och det fungerade ganska bra. Behöver inte concealer där längre. Tog två besök. Det kan komma tillbaka dock.

        Det måste nog vara jobbigt att haka upp sig på ådror. Vart är världen på väg om man inte ens får ha ett jäkla blodomlopp i kroppen längre.

          Fast det handlade det om väldigt synliga ådror i ansiktet. Tydligen kan de även orsaka problem hos folk med känslig hy. Man tror t.ex att en typ av rosacea är orsakad av ytliga blodkärl.

          Ja vem fan har inte något i-landsproblem ibland? Herregud surfittnivån här inne ibland…

            Själv har jag utbuktande svullna blodkärl runt mitt rövhål. Tror det kallas för hemorrojder. De flesta kvinnor har det. Inget att skämmas över

          Såg nu att jag också har ådror på näsvingarna. Fan.

    Love is blind är äntligen tillbaka!! Nån som har nån tanke om paren?

      Dåliga vibes med Irina & Zack. Eller hon kunde ju försöka lite mer. Tycker jag iallafall.

        Håller med. Irina och micah känns väldigt mean girls.
        Tror egentligen bara på brett och tiffany

          Alltså, Irina och Micah är såna elaka tjejer.
          Irina är så taskig mot Zac, tycker genuint synd om honom för han verkar vara en fin kille.
          Micah seriöst vart finns gränsen? Att sitta så där med Kwame och röra vid honom o säga att hon älskar honom fortfarande. Han är ju inte bättre heller, så respektlös mot Chelsea som verkar så fin och Paul som också verkar vara toppenkille.
          Verkar ju inte som Micah kommer sluta försöka få Kwame heller när man fick se bitar av resten av säsongen.
          Sen Irina som försöker ta Paul.
          Seriöst jag tycker de borde lägga ned serien nu för den här säsongen hittills har varit hemsk.
          Tack, äntligen fick jag ventilera

          De är så hemska! Osäkra och otrevliga.

      Känns som en lite rörig säsong! Hängde inte helt med vem som hade fått ”connectio” med vem innan frierierna. Men Micah, sån typisk snygg brud som är van att få vem hon vill och kunna bete sig hur som helst.

      Irina vill man ju bara.. ja jag vet inte?! Så otroligt omogen och kändes ju som att hon övertygade Zack att hon var den rätta för att få följa med sin bästis till Mexiko ???

        Känns som de flesta i paren egentligen vill ha någon av de andra. Skum säsong ? Håller dock inte alls med om att Micah är en typiskt snygg brud. Ganska alldaglig och lite skumt utseende

    Har ni fått vårkänslor och lyckliga pirr i kroppen?

      Nej, inte än! Hoppas det kommer snart.

      Svårt att få det när det kräk-snöar hela tiden. Äckelvinter.

      Hade lite hopp i förrgår och köpte nya, vita sneakers. Kan säga att dagens snö-regn-slask-storm satte punkt för det.

        Lövet
        Det där har hänt mig med ett par gånger!!!

      När ljuset kommer tillbaka får jag en dipp i måendet så inga vårkänslor här inte men däremot höstkänslor får jagnär mörkret återvänder, löven prasslar under fötterna och luften är frisk och kall att andas ?.

        Jag med! Jag gillar mörkret!?? slutet av augusti är det bästa – hösten är på väg.

      Nej tidigt vårdepp. Inte kul. Vill bara ha sol och varmt nu. ?????

      Hade världens vårkänsla i torsdags. Jackan kändes lite för varm nästan och solen sken. Idag plaskade jag runt i snöslask/snöblandat regn och var less på livet. Meeen jag är så pepp på att köpa nya vårskor och jacka och pasteller! Snart kommer det!

      Det snöar.

      Ja, när vi tog en kvällspromenad idag. Det var ljust 18.30, fågelkvitter och mycket varmare än jag hade trott när jag kom ut. Såg stora knoppar på träd och buskar, plus snödroppar och krokus överallt. Det var najs!

      Sommartid inatt hörrni!

      Nä. Tycker inte om vår och sommar. Längtar redan till hösten.

      Inte än tyvärr!

    Jag är så jävla kär i Markoolio.
    Behövde berätta det för någon. ?

      Mysigt!

      Haha! Du och min sambo då. Han menar att de är själsfränder ???

        Då är ju du typ kär i Markoolio du med. ?

      DM:a honom! I support

        Är tyvärr gift, även om jag är en hårsmån från att skilja mig. Inte pga att jag är kär i Markoolio såklart.

      Har två kompisar som legat med honom så det är nog inte omöjligt att få till 😉

        Har han stor?

          Hjärna?

          Hahah! Det frågade jag faktiskt inte! ?

            Kan du fråga eller??

            Haha men…. Vad frågade du?! 😀 Jag hade lätt frågat om alla detaljer. Så nyfiken.

              Minns bara att ena kompisen berättade ingående på hur han hade raggat upp henne och sen hur sexet hade varit! Men vi pratade inte storlek tyvärr.. den andra kompisen har inte berättat för mig men en gemensam kompis har skvallrat ?

                Hur var sexet? Omg berätta detaljer! Haha

                  Han hade varit rätt dominant och gillat att köra lite hårdare haha.. :))

                    Otippat ändå! 😀

                      Verkligen inte otippat?

                    ?

                    Hur gamla är dina kompisar förresten?

                      Runt 30! Men detta var några år sedan:)

                      TACK!! Då har jag chansen ändå! Bortsett från att jag är gift.

        Men gud! Ändå något man skulle kunna ha på sin bucket list

          Ja lite coolt, själv har man bara blivit raggad på av en slemmig svensk B-skådis på en sexsida. Markoolio är ju ändå lite coolt.

            Vem var den slemmige B-skådisen om man får fråga? 🙂

              Trummisen i Blackjack (filmen)

    Första tiden med liten bebis med partner.. Gah snälla säg ni är fler som känner panik på er partner emellanåt?! ? Dvs den som inte födde.

      Panik på vilket sätt?

      Nej

        Är nog ganska vanligt ja ?

          Att inte få? Eller få? ?

      Ja!!! Var inte beredd på det alls men det har blivit mycket bättre och nu är vi som vanligt igen! Vi var nog våda helt i chock i början och sömnbristen var brutal… Nu är vår flicka ett och man börjar glömma hur jobbigt det var i början.

        Tack ?? Förstår dom som gör slut i början när man har småbarn ?

      Åh ytterligare en sån här momzilla. Som blir en överkänslig dramaqueen bara för att man fått barn. Det var ju nån mamma som skrev här för ett tag sen att hon fick panik om hennes sambo tog en promenad med bebisen utan henne.
      Ni har fått ett barn, chilla och landa allihop i er nya tillvaro. Och är något oklart eller känslosamt så prata om det istället för att dramatisera och säga att man får panik.
      Och ja, jag har också barn, två stycken. Och jag har fött dem.

        Men va? hon skrev väl inget om vad paniken på partnern handlade om?

          Och mer tänker jag (TS) inte skriva efter en sån kommentar ? Tänkte annars folk kunde peppa varandra här lite.

            Förstår dig TS!
            Var inte beredd på hur många perfekta besserwisser-mammor som M man skulle stöta på efter man fått barn.

            Men det är därför jag kommenterade! Jag och min man har varit rätt öppna med att det har varit tufft för oss att få barn. Vilket vi inte alls var beredda på, den mysiga bebisbubblan fanns knappt, vi var väldigt osynkade kan man säga.

            Och det betyder inte att vi har en sämre relation för det! Vi behövde bara få landa i att vara föräldrar och att hela livet förändrades.

            Vet att många har det jobbigt när dom får barn. Det var skönt att vara öppen med det för då vågade fler vänner med barn också prata om att det var tufft och plötsligt blev det lättare för man kände sig inte så ensam!

            Så nej TS, du är inte ensam och jag kan nästan lova att det blir bättre!

            Jag ( 21:07) menade inget illa. Menade att du ju inte skrivit vad paniken gällde och ville veta mer såklart.
            Kan verkligen relatera till att ha panik på massor olika sätt när första barnet kom- främst på partnern.
            En sådan liten grej som typ när jag var fast i soffan och ammade och blev serverad mat ( snällt jag vet) men för långt ifrån så att jag ändå inte nådde den.ä, eller kunde äta.

        Du låter mer som en momzilla

        Men oj, vilken reaktion. Men bra att du är en så chill mamma iallafall då, då vet vi. Annars kan det ju vara bra att vara medveten om hur situationen som nybliven förälder kan vara för andra, tänker på början till förlossningsdepression, ensamhet och isolering, tvångstankar, kroppsliga besvär efter förlossning och rent allmänt hormoner som stökar till det.

        Precis som vid alla andra tidspunkter i livet kan det vara så att man faktiskt behöver professionell hjälp som nybliven förälder. Men i första hand kan det ibland bara vara skönt att ventilera saker med någon annan. Någon i ens närhet eller någon helt okänd. Och ibland behöver man bara få ut det helt enkelt.

        Vet inte om du reagerar lika starkt på om någon uttrycker att de har det tufft pga något annat (tex någon som får panik på sin chef/jobb) eller om det bara är mammagrejen som triggar dig, men ärligt – tycker du din kommentar var hjälpsam?

      Jag och min sambo har fått vårt första gemensamma barn för 6 veckor sedan (jag har ett barn från tidigare förhållande), och jag är chockad över hur irriterad jag blivit på min partner helt plötsligt! Det är som om vi gick i otakt hela tiden. När han är borta hemifrån saknar jag honom på samma sätt som innan babyns nedkomst, men när han är hemma får jag nypa mig själv hårt nu som då för att inte säga elaka saker. Jag är helt säker på att det är en övergående fas, men kommer inte ihåg att det var likadant med min förstfödda även om den relationen på många vis var så mycket sämre än nuvarande.

    Någon som har tre eller fyra barn här?
    Vad tycker ni om att ha så ”många barn”. Fördelar? Nackdelar?

      Jag har fyra barn i åldrarna 10 mån, 2 år, 3år och 5 år. Nu är alla mina barn dock väldigt nära i ålder så ha det i åtanke.

      Nackdelar = Du har på riktigt ingen tid för dig själv, även om varje barn ”bara” vaknar en gång per natt så är det ändå 4 uppvak, DYRT, du känner dig otillräcklig, syskonbråk deluxe och din pension kommer suga om du som jag tar lång föräldraledighet.

      Fördelar = syskonen kan underhålla varandra, kläder kan ärvas, flerbarnstillägget är trevligt, det är fantastiskt att se hur ens 4 ägg kan skapa så otroligt olika och underbara små barn. Och sen till punkten som gör det hela värt – man får ett barns kärlek x4 = otroligt mycket kärlek!

      Har tre. Säger bara: don’t do it! Mkt smidigare och mindre jobbigt med två, känns som allt är anpassat efter det. Och man är en vuxen per barn.

      Har tre – älskar det! Kan tänka mig en till ?
      Är inte så gamla ännu och absolut saknas det en vuxen. Absolut hade ”livet” varit enklare med två barn. Men så tror jag man känner för varje barn man lägger till, det är lättare med ett barn, lättare med två osv.. Men jag känner mig rik med fler barn. Barnen ger mycket och jag ser fram emot när de är äldre och har diverse aktiviteter osv. Tycker det ska bli kul att få involvera sig i sådant ? vi har ännu inte rest med alla tre barn men självklart kommer det vara dyrare. Just nu är ekonomin inte det fetaste (föräldraledig) men när vi sedan hade två inkomster kommer det inte vara några problem med att resa.

      Har fyra, fick tvillingar tredje gravidsvängen.

      Tre hade varit en dröm! Fyra, en mardröm. Men det kan vara tvillingbiten som rör till det förstås.

        Gud… berätta mer om hur det varit? Har en liten dröm om att få tvillingar. Har två barn nu… Men verkar så himla jobbigt också. Hur gamla är dina tvillingar?

          Det är trippelt så jobbigt som en. Känner mig alltid otillräcklig, för samtliga barn.
          Mina är 15 månader och det är så jobbigt.

          Hade jag kunnat prata med mig själv, fortfarande med två barn, hade jag bett mig själv ta en rejäl funderare om det är värt det.

            Det låter utmanande. Är ni två om alla barn? Närvarande medförälder?
            Grymt jobbat av dig tycker jag! Hur kände du när du fick veta att det var tvillingar?
            Nu är ju dina tvillingar väldigt små fortfarande. Blir ju en rejäl skillnad i vad barnet klarar av runt 2,5 tycker jag. ❤️

      Vi har tre. Det är opraktiskt för världen känns anpassad till två barn. Boka hotell exempelvis.

      Vi hade ”planerat” två barn men jag kände att någon saknades. Det var inte komplett. Så det blev ett tredje barn och nu känner jag inte så längre. Nu är vi alla.

      Lite OT men… All beundran till er med ”många” barn. Ni måste vara så osjälviska människor. Själv har jag bara två och längtar tills jag får tillbaka min ”jag”-tid ? (Nu är båda under 2.5 år så det är väldigt intensivt och jag är säkert helt dränerad av sömnbrist osv) meeen har ändå beundran för er som orkar fler. Här kan jag säga att om jag någonsin skaffar en trea så har det slagit slint, kan verkligen inte tänka mig det. Särskilt inte en sladdis ?

        Fast det är aldrig ett osjälviskt barn att skaffa barn ?

          *val

          Öh jo?

          Men gud vad sur du är då. Klart det är själviskt på vissa sätt med barn, ur miljösynpunkt och att man såklart skaffar barn för att man själv önskar det så på något vis är det ju för att uppfylla sin egen lycka. Men just att lägga sig själv åt sidan och ge all sin ”fritid” till sina barn för flera år framöver, det i sig tycker jag är osjälviskt. Det är därför jag aldrig skulle kunna tänka mig en sladdis, för jag har flera hobbys och intressen i livet som i princip ligger på is nu och som jag längtar till att få återuppta. Jag är liksom 20% mig och 80% mamma. Menar att de som skaffar flera barn får leva i den dimensionen av ”självutplånande” i så många år.

        Behovet för egentid minskar känner jag. Men vi är bättre på att prioritera oss själva nu med tre barn än med ett. Med första barnet gjorde vi allt tillsammans. Förstår att alla inte gör så! Men efter maten tog någon disken och sedan lekte båda med barnet istället för att någon av oss kanske åkte och tränade. Nu med tre barn så prioriterar vi att ta träna på förmiddagen innan helgen drar igång, Exempelvis. Vi fick 3 barn på 4 år så man lär sig. Men jag har också valt genom att skaffa fler barn att inte ha så mycket egentid. Jag ser liksom fram emot att barnen har massa aktiviteter och kunna ge barnen det de vill. Är intensivt nu med små barn men så kommer det ju inte alltid vara.

    Ni som har barn som är i tonåren eller äldre, om ni fick säga nåt till er själva under småbarnsåren, vad skulle det vara?

      Träna barnen att göra lite mer hemsysslor. Det finns iof skäl till att jag inte gjort det med just de här barnen, men ändå. Less på att ha två nästan vuxna barn hemma som inte ens klarar av att laga mat.

      Du får skörda det du sår! Även om det känns som man tjatar och gnetar och säger samma sak om och om igen. Har nu en jättefin 13-årig kille som tar ansvar och är i princip självgående med rutiner, skolarbete osv. Snäll och rolig också!

    Kollade en bekant mans insta konto. Han följer tusental lättklädda tjejer som visar bla rumpa i stri g. Äv såg jag sexuellt poserande tjejer som inte såg t att vara mer än 12år.
    Hur hade ni tänkt om er partner följde sådant, dessutom offentlig?

      ???

      Tack & hej pervo

      Varför stalkar du din bekantas man på Instagram? Obehagligt

        ”Stalkar”… Det är publik information? Kan tala för mig själv och berätta att jag ibland går in för att kolla på de mina bekanta följer för att se om de fortfarande ens följer mig, haha!

        Klassas väl knappast som stalking… Snarare helt normal nyfikenhet ?

        Kollade av ren nyfikenhet. Där är en massa bilder på familjen och jag är som sagt bekant med dem. Har man påået konto är det väl för att man bjuder in till att följa. Eller?

      Att fria!

      Hur kan man göra när man ska fria?

      Jag vill fria till min flickvän. Jag vet att hon inte vill ha något som andas något man tänker sig är typiskt ett frieri, exempelvis middag på restaurang eller trerätters hemma med tända ljus och rosor. Men det ska fortfarande vara minnesvärt.

      Jag har två barn som är 6 och 9 är och hon älskar dem och dem henne. De kommer mycket bra överens och någonstans tänkte jag att barnen kunde få göra det, en ”helt vanlig” Fredagsmys middag. Kan jag få fler tips?

        Ska barnen fria å dina vägnar?
        Det låter märkligt.

        Hur du ska fria vet jag inte… tyvärr! Men du ska väl fria och inte dina barn.

        Nej nej nej, inte barnen. Det är väl du som älskar henne? Jag menar älska som partner.

      Jäklar vad patetiskt. Säkert samma typ av kille som sitter på flashback och skrockar om att kvinnor är passé efter 30. Så glad att jag inte har ett förhållande.

        Han är 50+

          De sitter på FB och skrockar de med.

        Kille? Jag tolkar som att ts är tjej och ihop med en tjej?

          Men det var väl ändå en man som följde en massa lättklädda tjejer? Jag har alltså inte svarat ”Jenna” som vill fria till sin partner.

      Sånna män är patetiska och äckliga rent utsagt. Hur desperat är man inte om man beter sig så? Kolla på porr i din ensamhet istället för att skämma ut din fru offentligt vidriga gubbslem.
      Hade ALDRIG accepterat det ifall min man betedde sig så. Handlar om respekt och människosyn.

        Hade samma tankar. Tycker att han vanhedrar frun och sina tonåriga barn. Vad tänker hans kollegor? Frun och han jobbar på samma ställe.
        Han hat ju noll respekt för familjen och som du säger kass människosyn. Vet faktiskt inte hur jag ska kunna hälsa på honom framöver. Det står i alltför stor kontrast till mina värderingar. Speciellt när jag såg de ryska småtjejerna. Usch.

          Ja det gör han verkligen. En del män tror att man inte ser när dom spanar in andra, följer eller gillar andra tjejers bilder som kanske inte är så passande, osv. Kanske vet han rent utav inte att andra kan se det? Eller så bryr han sig bara inte.
          Är så jävla pinsamt och väldigt respektlöst. Håller med dig till hundra procent och förstår att du är osugen på att träffa den personen framöver.

    Vart tycker ni skillnaden går mellan att prata om någon annan människa och snacka skit om människan? Är det när det börjar övergå i en negativ ton som det räknas som skitsnack?

      Bra fråga.
      Om man säger saker som är sant räknas det då att prata om någon? Men om man ljuger och sprider falsk information så är det väl mer att man snackar skit?
      Som sagt, en bra fråga.

        Nej då är det att ljuga. Skitsnack är väl sant, men negativa saker. Skvaller är antingen sant eller sånt som kan va sant, spekulationer.

      När man pratar om vad en person gjort men konsekvent väljer att tolka personens handlingar/uttalanden negativt.

      Tänker att skillnaden går i när det är konstruktivt (hur ska jag hantera den här personen? Hur ska jag lösa det här problemet vi har? Eller att det görs med kärlek trots svårighet, t.ex. jag älskar den här personen men måste bara ventilera) jämfört med när det bara är bashing.

      En liknande gräns är väl när personen man pratar med svarar konstruktivt med att vrida och vända på situationen eller ibland säga emot – medan det lätt eskalerar till rent skitsnack istället om man pratar med en person bara håller med och väger in.

      Tror dock det är omöjligt att vara en person som ”aldrig snackar skit” eftersom skvaller är en sån grundläggande funktion hos människor som grupp (det är bl.a. det som hjälpt oss utveckla språk).

      Men man kan ju ha som regel att ”skitsnack” om vänner och familj ska vara konstruktivt och respektfullt (att man pratar så att personen hade tålt att höra det om den stod i rummet bredvid, aldrig går över den gränsen).

      Rent skitsnack kan man ju spara till personer man öht inte vill eller har någon relation till

      När man säger saker man inte hade kunnat stå för inför personen det gäller.

      Jag brukar tänka att om jag pratar om någon annan så är jag beredd på att ta den diskussionen med berörd person också. Om inte, är jag tyst. Försöker reda ut tveksamheter istället. Sover gott om natten?

        Den var bra!
        Men är det okej att tänka saker om människan men inte säga det högt? ?

          Ja, att tänka efter ett tag om man är irriterad är bra. Antingen släppa det eller ta det med berörd person. Vad vinner man på att berätta det för någon annan?

            Man får ut det, ventilerar. Och så är det kul att snacka om idioter med sina vänner.

        Älskar att snacka skit med min bästis (om folk som förtjänar det). Sover också gott.

      Jag tänker så länge det är saker som personen har gjort eller sagt så är det inte skitsnack, då blir det mer säga vad som har sagts och har hänt.

    Lägenhet eller hus – vad föredrar ni?

    Och varför?

      Lägenhet helt klart. Är helt ointresserad av att ha ett hus och trädgård att sköta, det är skälet till att jag inte vill bo i hus.

      Jag föredrar lägenhet därför att jag känner mig mest trygg i det. Några våningar upp. Risken för inbrott och annat minskar betydligt.

        Vet inte om det stämmer men har hört att inbrottsrisken faktiskt minskar på markplan då det är fler personer i rörelse där.

          Jag skulle aldrig vilja bo i markplan pga folk som kan stå och titta in och hoppa in genom ett fönster. Däremot första våningen funkar , men som iaf i gamla hus som har källare inte är i ”titta rakt igenom hela lägenheten” höjd

      Vill bo i hus. Ha getter och höns. Hund och katt. Och mycket yta inomhus. En dröm är det. ?

      Hyreslägenhet. Så skönt att bara kunna felanmäla när något händer. Jag skulle gärna bo i ett litet torp i skogen om jag hade bättre kunskaper om hur allt fungerar när man äger sitt boende osv men jag skulle aldrig orka.

      Radhus! Får huskänslan men slipper allt jobb med trädgård och underhåll. Helt perfekt ?

        Radhus har ju ofta trädgård?

      alltid bott i hus men det är för mycket att städa

      fördelen är väl att man slipper lite högljudda grannar på natten

      Lägenhet! Allt det där fixet och reparationer och ständiga renoveringar slipper man. Skulle iofs kunna bo i ett radhus också, nyproducerat isåfall med en liten trädgård.

      Hus. Har enorm skogsträdgård med noll insyn, så behöver inte göra något i trädgården heller ?
      Älskar allt på sommaren – altan, spabadet, solstolarna och musik utan att störa någon. Går och lägger mig och det är tyst.
      Det är lite tråkigt att skotta på vintern, men tar det alla dagar i veckan. Och att kunna ha ytterdörren öppen på sommaren, katterna springer in och ut, solen och friskluften genom huset, älskar!! Hade aldrig min ytterdörr öppen när jag bodde i lägenhet, insåg inte hur mycket jag hade saknat det förens jag flyttade till hus igen ?????

      Lägenhet. Så mycket jobb med hus och har noll intresse för trädgård. Älskar även att bo högt upp så ingen kan titta in.

      Bor i radhus, hyresrätt med lite uteplats samt trädgård av mindre skaka. Älskar det!! Bara att felanmäla om något går sönder men ändå hus-känsla utan allt jobb.

      Har en dröm sedan hela livet egentligen, ett litet hus/stuga/torp men med alla bekvämligheter. På landet med någon lada/stall. Några mindre djur som ett par getter, kaniner, några minigrisar och kanske änder som käkar upp sniglarna så inte dom tar mina småskaliga egna odlingar med gurkor, paprikor, lök, potatisar ect.
      Kanske att par mindre ponnyer. Hundar såklart, stora massiva väluppfostradd melosserraser. Det är min dröm verkligen.
      Men jag lever under skydd och det kommer inte bli så. Jag kommer aldrig kunna på på markplan någonsin. Definitivt inte ensligt som jag vill ha det.
      Men älskar stan med, sonen och jag bor högt och tryggt utan att dom farliga männen kan komma åt oss. Det är såhär livet är, det blir inte alltid som man vill men det är bra ändå ❤️
      Lycka till alla ni andra med era drömmar ??? Lram på er! Ha en njutfull afton var ni än är ?

      Det är helt magiskt att ha hus på sommarhalvåret. Att öppna altandörrarna och ha en helt ny miljö. Grilla med vänner, sitta ute och äta middag, sitta i solen, bada i poolen ? älskar vårt hus så mycket

    Jag orkar inte mer.
    Jag har blivit underkänd på en uppgift förrförra kursen som jag försöker fixa till men det är nästan omöjligt!
    Hela kursen som jag nyss avslutade är dessutom extremt svår. Vi har inte fått omdöme på den än… men om jag får fler U så kommer jag bli helt förstörd!!

    Jag har svårt att sova, vilket gör att jag fungerar ännu sämre.

    Jag fick alltså underkänt förra kursen på två delar i en uppgift. (alltså samma uppgift men två delar som betygsattes). Håller på att försöka rätta till den uppgiften men den är så svår, det är omöjligt!
    Nu när jag är så otroligt trött är jag orolig även för kursen som jag avslutade nu. Jag tror jag kan bli underkänd på alla uppgifter i den med.

    Om jag hoppar av kommer jag oroa mig för CSN om jag skulle vilja läsa igen.
    Jag har sökt lite jobb också, men jag tror inte att jag har så stor chans.
    Jag mår ständigt dåligt både fysiskt och psykiskt.
    Vad ska jag göra? 🙁

      Prata med din lärare för kursen och berätta om vad som är svårt för dig, ta en uppgift i taget steg för steg. Ta också kontakt med elevhälsan på din skola för att få kuratorasamtal, kuratorn kan även ge
      stöd i studieteknik och sömnrutiner.

        Tack!!

    Påverkas ni mycket när vi går från vintertid till sommartid?

    Tycker det typ är en trevlig tradition ?

      Jag föredrar att ha en timmes extra sömn.

      Har aldrig förstått folk som är så irriterade på vintertid och sommartid. Första morgonen märker jag väl av det litegrann men efter mindre än ett dygn funkar allt som vanligt och jag har typ glömt att man ställt om klockan. Herregud det är EN timme. Inte en resa till Australien men jetlag vi pratar om.

        Så varför ska vi ha det?

          Ja det kan inte jag svara på. Knappast jag som bestämmer det. För min del kvittar det om vi har det eller inte. Men när vi nu har det så är det inget större problem. Man vänjer sig ganska fort vid en timmes skillnad. Annars kan man ju inte resa till Åland ens om det är så farligt att ställa om klockan en timme.

            Man.. DU gör det. För många är det mkt jobbigare.

          För det är bättre för hälsan.

        För mig tar det mkt längre tid att ställa om, skitjobbigt. Hoppas det tas bort snart.

        Brydde mig inte ett skit förrän jag fick barn ?? kaos en vecka efter omställningen…

          Jobbar i förskola, märker aaalltid omställningen ?

          Helt enig ?

        Då har du ju inte problem med det. Jag har det. Sover sämre och tar flera dagar inna jag har vant mig. Jag gillar det inte. Du kan ju inte utgå får att bara en timme inte påverkar så mycket för att det är så för dig

      Trevlig tradition?

        Håller faktiskt också med ts om det ?

      Sen jag fick barn är det vedervärdigt. Innan brydde jag mig inte. Barn är inte skapta för det där… tar morgon mitt i natten.

      Litar på forskningen här och tycker vi ska hålla fast vid nuvarande system.

      ”– Om vi införde sommartid under vinterhalvåret skulle vi få se en försämring i mental ohälsa och vi skulle antagligen få se en ökad förskrivning av antidepressiva medel och sömnmedel, säger Arne Lowden, som är sömn- och ljusforskare på Stockholms universitet.”

      https://www.svt.se/nyheter/inrikes/forskare-sommartid-pa-vintern-fara-for-folkhalsan

        Fast vintertid är ju den ”riktiga” tiden. Så de. Forskningen håller inte. Isåfall skulle vi ha vintertid året om. Danmark hade uppe detta för diskussion men det lades ner och för nu så fortsätter de också med sommar och vintertid.

          Vadå håller inte? Kan du bemöta med lite tydligare argument?

          ”Det finns studier som stödjer bilden av att en senare solnedgång också kan påverka hälsan. I studier i Europa och av tidszoner i USA har man noterat att större problem med exempelvis övervikt och hjärtproblem i de områden där solen går ned senare på kvällen.”

        Alltså ljusare morgnar är så meningslösa. Jag märker inte av dem? Cyklar till jobbet och är på kontoret inom 6 minuter så hinner inte ens märka om det är mörkt eller ljus. Men efter jobbet är det ju perfekt att klämma in en liten promenad medan det fortfarande är lite dagsljus. Föredrar verkligen ljusare eftermiddagar.

      Ja jag hatar det. Är astrött i en vecka minst. Men jag är väldigt stelbent med rutiner. Lägger jag mig för sent så är den nattens sömn körd… :/

      Nej jag gillar det inte, tycker bara att det är jobbigt för jag påverkas på negativt sätt av det.

    Finns det något sätt att bli av med celluliter på rumpa och lår som faktiskt fungerar? Nån laser eller nåt? Tung styrketräning? Både tips på övningar och fusk uppskattas!

      Nej. Isåfl hade inte Kim Kardashian haft celluliter på hela rumpan och baksida lår.

      Lpg, var skeptisk men fick ett helt otroligt resultat

        Håller med! Fick jättebra resultat i kombination med bra mat och träning.

      Spinning funkade för mig men jag hade inte så mycket

    Nu blir jag väl hängd men finns det någon mer lättkränkt grupp än ofrivilligt barnlösa? Kan inte komma på några andra som har såna krav på vad ens omgivning får/inte får göra och säga och hur man borde bete sig och sen ändå blir ledsna/sura över i princip allt. Jag fattar att det är svårt men herregud, jorden kretsar inte kring er och er barnlängtan. Blir helt matt, känns som man vänder sig ut och in och ändå är det alltid något som är fel.

      Dessutom: Själva kan de bete sig hur som helst och det är helt fine att typ bli arg över att andra väntar/har barn eftersom de faktiskt är ofrivilligt barnlösa. Suck.

      Popcorndags!

      Har det hänt något speciellt eller varför verkar det här var din kvälls huvudbry?

      Snark

      I verkliga livet eller på socmed?

      Äh jag tänker att du är inne lite på ett spår här…
      Tänker iofs allmänt att det är en jävla skillnad idag jämfört med igår. Samhället och människorna är mer sköra nu. Kanske bryr sig mer om allt när man kan få allt?

      Läste en nutida intervju med en gammal artist , hon berättade om ett missfall ( eller missed abortion) som hon gått igenom väldigt sent i graviditeten. Hon pratade inte om detta som att det var deras barn, utan att det var ett missfall. Samma för min mormor när hon fick missfall i nionde månaden. Det var missfall lixom.
      Nu finns det ju inte på kartan att man inte skulle räkna med de barnen till sin barnaskara?
      Om man inte kunde få barn förr så var det så, det fanns inget man kunde göra typ. Nu kan det kämpas i all evighet .

        Jag är ganska säker på att dessa kvinnor är så ovana vid att inte få allt dom vill ha, så ovan vid att få ett nej. Föräldrarna till dessa kvinnor har verkligen gjort sina barn en björntjänst.

        Förstår din poäng. Men men kallar det nog inte ett missfall om det är att förlora ett barn i 9:e månaden? Det är ju inte riktigt samma sak

        Finns många äldre i min släkt som aldrig fått barn. När jag frågar typ mamma om hon vet varför så säger hon nej. För precis som du beskriver det, så var det förr bara att konstatera att det inte gick att få barn och inget som folk ältade/pratade om offentligt.

          Eller så pratade de inte om det pga det var ett tabubelagt ämne?
          Lite som att ingen ”bölade” över att deras man bestämde ”nu ska vi ligga, seså sära på benen eller få stryk!” på 40-talet men troligtvis mådde de inte asbra av det…?

        Men oj missfall i 9e månaden? Det är INTE missfall, det är en död bebis. Man måste gravsätta och ge det barnet ett namn. Tycker ändå det är en rätt brutal händelse…?

        Och jag fattar din poäng, att missfall är vanligt och naturligt och inget farligt. Men grejen är att man nog måste gå igenom det för att förstå. Jag fick missfall i v 12. Gick alltså i 3 månader och hade symtom, magen växte lite, jag började fundera på fina namn, planerade för framtiden… Att bli fråntagen det, att blöda extremt mycket (inte som mens!!), ha kramper i nedre magen som är så starka så morfin inte gör skillnad, att plocka upp den lilla varelsen(?) ur toaletten som ser ut som en fågelunge utan näbb… Det gör så ont i hjärtat. Hur ”naturligt” det än är.

        Efter ca halvvägs i graviditeten heter det inte missfall utan dödfödsel. Det är oerhört traumatiskt, har själv upplevt det i nionde månaden. Jag har upplevt att de som upplevde sånt förr har berättat att de uppskattar min öppenhet, på deras tid var det så tabubelagt och ensamt att gå igenom sorgen.

        Angående det med ofrivilligt barnlösa: vi lever ju i en tid där det är en förväntning om att allt kan fixas. Jag tror det är väldigt påfrestande att hela tiden få hopp om att det ska ordna sig och så bakslag. Förr var det kanske inte lika mycket falska förhoppningar på att det skulle ordna sig.

          Håller så med om ditt andra stycke. Efter ett par års försök, och jag närmar mig 40, så har jag börjat säga att jag inte kan få barn. Och då envisas vissa med att säga emot?! ”Joo försök igen! Gör ivf! Prova tillskott av x och y! Min syster hade 30 missfall men sedan så gick det så kör på!” och det är lite ledsamt när man själv börjat acceptera att det inte blir barn. Många är övertygade om att vården idag kan lösa alla problem med infertilitet men tyvärr är det inte sant.

          Jag tänker också att det kanske var så. Alla fick inte barn, punkt. Säkert en stor sorg att bära ( ensamma) men kanske också en lättnad att inte behöva leva på hoppet om att ”det kanske går” .

            Koala och Anonym, precis så jag menar. Tror faktiskt det är värre att leva på hoppet i lång tid än att acceptera sitt öde och lära sig leva med det. Tänker också på alla med obotliga diagnoser som lockas till dyra behandlingar utomlands. Det är så lätt att sälja hopp till någon som är desperat❤️

      Jag håller delvis med men inte helt. Jag har två barn idag men kämpade och längtade länge och var sist ut bland vännerna att få barn. Jag har aldrig provocerats av att andra blir gravida eller att de pratar om sina barn. Däremot folk som har absolut noll fingertoppskänsla och noll förmåga att läsa av rummet. Att vara ofrivilligt barnlös är svinjobbigt och vet man om att person går igenom det behöver man inte pladdra på till just den personen om hur man bara råkade blir gravid helt oplanerat med sitt tredje barn (hade en familjemedlem som gjorde så vid upprepade tillfällen, varav en gång när jag precis genomgått ett missfall efter ivf, och ja personen visste om detta).

        Håller med, lite finkänslighet kan man ändå tycka andra ska ha. Jag uppskattar inte att få frågan ”Planerar du att få barn snart? Du vet väl att du borde sätta fart nu efter 30?”. Det är snokande och fult att hålla på så. Lite integritet måste man få ha.

      Det där är din uppfattning. Jag är en s.k ofrivilligt barnlös men eftersom jag är vuxen så involverar jag inte in omgivningen i min sorg, den bearbetar jag för mig själv.
      Om man inte drar folks uppmärksamhet till ämnet så slipper man förklara sig, få medlidsamma blickar och att folk blir obekväma. Win win.
      Jag tycker generellt att barnlösa beter sig som jag. De vill inte diskutera ämnet med kreti och pleti. Däremot tvingas jag ofta beundra andras barn och barnbarn till förbannelse. Kan folk inte lära sig att barns bedrifter bara är intressanta för den närmsta familjen.

        Håller med dig i allt utom det sista. Älskar alla mina vänners och bekantas barn.

      Oj, inte alls min erfarenhet. Var ganska elakt skrivet om en grupp som redan har det svårt. Tror långt från majoriteten beter sig sådär.

      Jag var ofrivilligt barnlös. Har idag två barn. Men det har varit en resa. Både att alls få dem. Men också att vara förälder. Förlossningsdepression, fl-skador, barn födda med diverse svårigheter. Livet utmanar oss alla, på olika sätt. Barnlöshet och att bli förälder har varit de största utmaningarna för mig.

      Har en vän som nu är ofrivilligt barnlös. Fram till jag fick mitt andra barn kunde vi mötas i det. Tror det var skönt för henne att veta att det inte gått så lätt för oss…. men sedan jag berättade att vi väntade nr 2 så är jag ghostad. Vet att hon sagt upp kontakten med väldigt många nära för att de får barn.

      Trots att jag på många sätt förstår hennes sorg, så är det svårt att helt acceptera att hon försvann – för samtidigt har ju mitt mående och de utmaningar barnen fört med sig varit enormt tufft för mig. Önskar man hade kunnat dela livet som det är liksom. Jag är ingen mamma som gullegullpratar om mina barn. Sånt fattar jag att hon inte pallar. Men tror ju inte hon mår bättre av att kapa så många band. Kan ju bli rätt ensamt tillslut…

        Kan tänka mig att det måste vara svårt.
        Kan också tänka mig att ofrivillig barnlöshet är som en klubb där ofrivillig barnlöshet är den största och viktigaste gemensamma nämnaren. När någon sen får barn blir det ju plötsligt så att den personen inte längre bli ofrivilligt barnlös och inte längre platsar där.

      Min upplevelse är tvärt om. Kvinnor som grundar hela din identitet i att de är mamma . Det ska endast umgås med andra mammor, det ska ifrågasättas med ” oj, varför då?” När någon säger att den inte vill ha barn och det ska läggas upp totalt ointressanta klipp på snoriga ungar med ovårdat hårt .

        Byt umgänge tycker jag, och sluta gå in och titta på dom snoriga ungarna. Du väljer ju själv.

          Men herregud . Personer som säger ”oj varför då?” Kan ju vara alltifrån en släkting till kollega. Man umgås ju inte endast med människor man valt. Samma sak med det man får upp i sociala medier – inte fan är det endast en VÄNNERS innehåll man får upp.

      Känns ju fräscht att störa sig på dem som genomgår en livskris med kanske missfall/döda barn , men det klart, det är ju mest synd om dig förståss. Du verkar ju helt jävla tappad, såklart lackar ofrivilligt barnlösa ur pga allt skit och empatilöshet som drabbar dem. Var ofrivilligt barnlös i 9 år o genomgick så mkt hemskt. Ovanpå allt det så skulle omgivningen leka experter, ena idiotiska rådet efter det andra. Ja guuud så konstigt att man tillslut exploderar.

        ❤️❤️

        Ja, tillochmed jag som är frivilligt barnlös fattar att ofrivillig barnlöshet måste vara en av de tuffaste sakerna man kan drabbas av.

        Det är just den här typen av kommentarer som gör att jag i alla fall stör mig ofrivilligt barnlösa.
        Det handlar inte om att vara empatilös utan om att du tror världen kretsar kring dig. Hur kommer det sig att folk ger dig råd? Hur vet de att du försöker skaffa barn? Pratar du mycket om dig själv?

          Ofrivilligt barnlös här. Jag pratar aldrig om min barnlöshet, förrän folk frågar om barn och då säger jag nej, vi har inga barn och om folk frågar varför säger jag varför. O folk frågar HELA tiden. O kommer med ”tips”. Ni har inte funderat på att adoptera? SLAPPNA AAAAAV så ser ni att det ska gå!! Min blabla var ofrivilligt barnlös i x år o sen PLÖTSLIGT så gick det!! Ni vill inte vara fosterfamilj? Varför kan ni inte få barn? Vem av er är det fel på? Har ni fått en second opinion? Jag har hört att om man gör si o så så kan man bli gravid trots allt. Följer du vulverine? Eller den bästa: man kan ha ett jättebra liv utan barn! Så min högst ovetenskapliga slutsats av detta är att det är de MED barn som tjatar allra mest.

            Nej men herregud det här var det mest spot on jag läst! Exakt så ?

            Fattar inte vad ni har för människor omkring er.

            Jamen eller hur, att alla tror sig sitta på en magisk lösning men som reproduktionskliniker på något märklig sätt missat men som Anna med 3 barn minsann kommit på!!! Ofrivilligt barnlösa är jävligt bra på fertilitet, vi vet exakt hur ägglossning funkar , vad som faktiskt krävs av kroppen och vi har läkarexpertis vid vår sida när vi gör Ivf etc. Men nädå, tydligen har vi missat massoooor som Anna med 3 barn tydligen kan. Hennes mosters kusins brylling hade tydligen läst nån artikel i Vetenskapens värld också!

            Förstår såklart att sådana kommentarer är jobbiga, men tycker det är tydligt att bakom alla ”tips” finns en välvilja, även om tipsen suger. Svårt att förhålla sig och säga rätt saker. Det är precis som när någon mist en närstående. Sorgen är ju också individuell, tyvärr svårt att veta vad just den person behöver för stöd, utan att hen berättar det.

          Se det svar som du fått nedan på detta, vet iofs inte om det gör skillnad då du verkar obotligt dum i huvudet faktiskt. Tror du alltså ofrivilligt barnlösa tror sådär?? ?? när vi/dem bara försöker klara att leva i en värld där barn/reproduktion ses som helt normalt och väntat? Att vi försöker navigera i alla jävla råd, frågor, undersökningar, Ivf , missfall o all annan oändlig SKIT som kommer i vår väg? Det verkar snarare som att DIN värld tar stryk av andra lider och kämpar.

            Jag har ingen som helst sympati för någon som uttrycker sig så självisk som dig. Ofrivilligt barnlösa tror att deras problem är störst i världen, att ingen lider som dem, att alla måste visa hänsyn för just er. Det är tröttsamt, era reaktioner här säger väl allt om hur osympatiska ni är. Kalla någon för obotligt dum i huvudet för att de har en annan åsikt?!

            Tråkigt att ni får råd ni inte ber om men det händer väl de flesta här i livet. Bryt kontakten om är så jobbigt.

              Tycker det allra bästa med ofrivilligt barnlösa är att dom gnäller om att alla med barn/gravida outar sin graviditet och spammar sönder sina sociala medier med graviditet-/barngrejer och det är så tungt och ångestframkallande att se.

              Sen när dom själv lyckas bli gravida så visar det sig att dom är värst, 700 bilder på en gravidmage osv.
              Då var det inte så noga att andra kan bli ledsna över såna bilder ?‍♀️

                Exakt det ! Då ska alla helt plötsligt ha förståelse för att de nu ju har kunnat få barn! De andra ofrivilligt barnlösa glöms bort plötsligt .

                Hrm typ Kenza…

                Åh här var en smart person till. Vad kan det bero på att dem gör så? ??? hhhrmm kaaan det bero på år av att försöka uppnå graviditet?

                  Och då beter man sig som dom ”empatistörda idiotierna” man hatat innan? ? du är dessa störiga barnlösa personer personifierad ?

                    Nej med ”empatistördhet” åsyftar såklart alla ”experter” där ute som dränker en i i ovetenskapliga råd, myter o annat. Men det klart att du inte greppade det.

                  Klart vi förstår att det är därför de överpostar bilder på sin graviditet. Men det blir så tokigt bara. Först störa sig på sådana som gör det och sen göra det själv .

              ”Självisk”? Du kanske sluta använda ord du inte förstår?? handlar NOLL om att ”få råd man vill höra” utan att omgivningen är ju sinnessjukt respektlös viket du fattat om du ansträngt din klena hjärna.

                Vilket språk ? Detta är uppenbart en otroligt känslig sak för dig iom hur du tilltalar och hoppar på andra personer här inne.

                  Jag tilltalar dessa som de förtjänar, så bakom flötet som dem är. Jag har efter ÅR av denna SKIT ingen som helst tolerans för dessa dumheter längre. Ofrivilligt barnlösa kämpar , lider, kämpar i vad som är livskris. Då behövs inga såna här idiotiska kommentarer ovanpå allt. Sedan att personerna VÄGRAR lyssna på en då man förklarar ( som jag gjort) säger ju allt. Varför ska vi finna oss i er skit? I er nonchalans och alla dessa myter ni kommer med?

        TACK! Jag håller med om din kommentar. Orkar själv inte ens formulera mig, blir bara så irriterad. Vilket totalt empatilöst pucko som startat denna tråd. Var ofrivilligt barnlös 7 år.

      Känns som om du har någon gapig egocentrisk människa i din omgivning som du är sur på…?

      Jag är ofrivilligt barnlös och hoppas och tror att jag inte alls är på det viset du skriver. Jag tycker absolut inte att folk runt mig måste trippa på tå på något sätt. Alla lever sitt liv och utgår från det helt enkelt. Jag är jätteglad för vänner som fått barn. 48 timmar efter mitt senaste missfall (som var fruktansvärt smärtsamt och tufft) var jag med på en väns baby shower och höll minen. Så nej jag vill verkligen hävda att alla inte är på det där egocentriska sättet…

      Veganer.

      Sara , du fick allt ihop en skara både okränkta, väldigt kränkta och helt rasande kränkta ofrivilligt barnlösa i denna tråd.
      Vissa som kanske personifierar det du störde dig på…

    Ska köpa en krya på dig present till en liten kille på 2 år som ligger på sjukhus. Idé torka. Tips? Gärna fler saker. Tänker en påskpresent med lite av varje att underhålla sig med.

      Något enkelt pyssel eller pussel kanske? Någon bok som någon vuxen kan läsa åt honom? Eller någon leksak med sjukhus/ambulans/brandman/polis-tema?

        Tack! Låter dumt kanske men har verkligen idé torka.. Kommer bara upp utomhusgrejer i huvudet. ?

          Ett ganska stort påskägg med lite godis ( om han får äta det) annars lite extragod frukt och festis kanske. En liten såndär söt nalle och en pysselbok för hans ålder? Liten mjuk lampa (brukar vara små vita kaniner och sånt, jättesöta). Kanske en pyjamas med favorittrycket av det han gillar just nu.
          Hoppas han kryar på sig snabbt ?
          Och vad gulligt av dig?

      Kanske modellera? Ett enkelt pussel? Klistermärken är roligt också, eller tatueringar. Ett set duplo eller stora plus-plus.

      Liten ask med dublo, aktivitetsbok med klistermärken i gummi/plast som kan återanvändas finns t.ex från Melissa and Doug, pixi bok – men läs igenom först, vissa har sån kass kvalitet. Tänker också en liten bil eller använda extra mjukt gosedjur.

        Tack!

      En traktor. Eller en mysig nattlampa. Min son har en nattlampa av en sköldpadda som har ett jättemysigt ljus när det är mörkt i rummet och olika avslappningsmelodier. Det blev hans stora trygghet när han låg inne på sjukhus när han var 2.

      Egen leksaksdoktorsväska, munspel för barn, böcker med musik, gnuggisar, papper och kritor eller målarbok, lagom svårt pussel, utklädningskläder ex poliskläder.

        Inte munspel. Tänk på föräldrarna ?

      Pysselbok med typ klistermärken som man kan återanvända, pixiböcker, färgpennor och målarbok. Bokhandlar brukar ha bra pyssliga saker ?

      Typ Halvan kör ambulans eller nåt kanske? Och matchande fordon till boken 🙂

      Babblarna bok, babblarna klistermärken/pyssel.

      Alfons Åberg har en pusselbok. Man kan läsa och lägga pusslet i boken ?

      Duplo, det finns fina med djur och figurer som man kan leka med länge och är oömma.

      Finns massa färgböcker man har en vattenpensel att måla med, stor hit bland 2-4åringar! ? Har sett i Tigerbutiken, Ica maxi osv ?

      Finns såna här återanvändbara målarböcker som man bara målar med vatten, poppis hos min 2.5 åring! Även play doh med kavel och lite formar. Plånbok med låtsaspengar att plocka i och ur. Docka man kan ta av/på kläder.

      Fråga föräldrarna vad han gillar mest just nu? Är så himla olika. Men en Bok med klistermärken, lera och formar, någon mysig nalle?

    Ville få igång värsta tråden , hade massor med ämnen, kommer inte på något alls.

    Får man efterlysa skvaller !!??

      vill ha skvaller om carolina gynning! någon som följt podden som kan berätta om hon och viktor gjort slut eller ej?

        Lyssnar på podden och hon nämner honom ibland, men mycket mer sällan än förr. Funderar också på om dom gjort slut.

        Intressant ! Varför sägs det att dom gjort slut ?

          främst för att vloggen (som han filmade) ligger på is tror jag

      skvaller om paow…i fb tråden om henne så har det postats ett klipp från vad jag antar är hennes of? trodde inte det var SÅ grovt på hennes of?

        Nu vill jag bara veta vilken fb grupp är det som det snackas om Paow i.

          inte facebook utan den andra fb, finns bara en tråd om henne där så sök

          Flashback

            Åh tack, ska kolla

        Ja jag trodde bara hon körde lite pattbilder så jag gick in på hennes backup konto (ingen kostnad, blurrade videos) på OF och holy crap där är liksom hardcore grejer. 😮

      Jag jobbade ihop med Paow i Thailand för typ 8 åtr sen. HERREGUD va den tjejen söker bråk. Aldrig varit med om maken. Hon va Superskön och rolig i 2 dagar sen riktigt letade hon efter något att bråka om. Kunde vara en mening man sa fel eller om man gjorde något som inte passade henne. Så jävlar satte hon fart.

      Aldrig bråkat med en tjej så mkt som jag knappt lärt känna – men Paow på riktigt SÖKER efter drama och bråk. Jesus, hemsk att jobba med…. Och så ringde hon sin pappa efter pengar v.a.r.j.e dag. Och det va inte så att han skickade över pengar direkt utan hon fick bråka till sig det.

        Intressant! Har fått uppfattningen om att hon är ganska blyg och osäker men det kanske inte stämmer? Var hon lika korkad som hon verkar på sociala medier eller är det mer en image-grej?

      Tycker det känns så märkligt med Elsa Billgren! Hon skriver att hon inte mått bra på 6 år? Kan inte låta bli att känna mig lite lurad och ledsen för hennes skull , alla år har hon spelat en slags teater poserandes och typ låtsats må bra? Sorgligt på nå vis att hon inte kom på eller kunde vara ärlig mot sig själv.

        Tror att du måste förstå att bara för att en människa lägger upp bilder på nätet när hon ler, så betyder det inte att man inte mår dåligt. Dessutom, om man så bara har läst lite hos EB så förstår man varför hon kanske inte är lycklig i hjärteroten.

        Tänker också att man kanske inte alltid fattar hur dåligt man mått förrän man är ur det.

          Exakt. Plus att hon antagligen inte mått.dplifr dygnet runt i 6 år (isf hade hon ju haft en svår depression). Utan att det varit upp och ner.

        Jag kände mig mer lurad av att hon tydligen lagt upp recept och mat utan att verkligen gilla det. Minns alla ’den här måste ni baka!’, ’slurp’ osv men det var tydligen fejk enligt henne idag.

    Har C-kupa och ska tejpa mina boobs inför en bal! Klänningen har djup rygg så kan ej använda bh. Ge mig era bästa tips. Danke schöööön.

      Måste finnas massa vidoes om du googlar? Jag hade testat tejpa innan och även haft det en dag för att se om det håller och hur det känns

        Det finns det garanterat!! Haha. Men tänkte att vissa kanske har magiska knep här. Bra tips att testa innan, det ska jag göra.

          Jo förstår, menade inte att låta dryg hehe ?

      Jag skulle gå till en riktig underklädesaffär som allra säkert vet hur du gör på bästa sätt samt kanske har bra bhar som är rygglösa eller så kör du förlängningsrem till bhn, dvs så du knyter ryggen längre ned. Fanns åtminstone för 15 år den

      Tejpa underifrån och upp i form av ett V så får du bra lyft och snygg form. ??

      silvertejp fixar allt

        Körde silvertejp med bomullsrondeller för bröstvårtorna på ett bröllop ? Det blev succé!

          Bomullsrondeller.. Vekling!

      Brukar köra kirurgtejp med bomullstuss över nippels. Kör nerifrån och upp liksom, ett par rätt långa remsor. Har d-kupa.

    Finns det idag någon plattform där unga har möjlighet att lära känna andra som inte är från ens egen krets? Alltså vi hängde ju på Lunarstorm, hittade folk via klotterplanket och sen skrev man på MSN. Man skrev typ varje dag med en del. Vissa pratade jag med i telefon osv. Känns inte som det är samma sak idag? Det enda jag kan komma på är typ spel online men ”pratar” man privata grejer eller mest spelet?

      Åh, vad jag kan sakna Lunarstorm ?

    Finns det någon som har en rolig historia att bjuda på om att bli påkommen under sex? 🙂

      Är det inte en ganska sjuk fråga? Varför vill du veta det liksom?

    Kvällens fundering – hur tänkte Velo när dom valde Alice Stenlöf som representant för deras varumärke?
    https://nyheter24.se/noje/kandisar/971296-alice-stenlofs-tabbe-under-biancas-eventkvall-fick-aka-raka-vagen-hem

      Jag undrar mer hur hon tänkte när hon valde att representera dom…

    Att fria!

    Hur kan man göra när man ska fria?

    Jag vill fria till min flickvän. Jag vet att hon inte vill ha något som andas något man tänker sig är typiskt ett frieri, exempelvis middag på restaurang eller trerätters hemma med tända ljus och rosor. Men det ska fortfarande vara minnesvärt.

    Jag har två barn som är 6 och 9 är och hon älskar dem och dem henne. De kommer mycket bra överens och någonstans tänkte jag att barnen kunde få göra det, en ”helt vanlig” Fredagsmys middag. Kan jag få fler tips?

      Jag personligen hade inte velat ha andra omkring pga pressen att svara ja…

        Känner du en press att svara ja när någon friar är det nog inte ett ”ja” du bör avge.

      Ska hon behöva säga nej till dina barn menar du om det är så att hon inte känner sig redo? Stelt ??

      Skattjaktsfrieri? Om du vill göra barnen involverade så kan de säga att de har en överraskning och ge första lappen med en ledtråd som leder till en present i hemmet. Kan ex vara hennes favoritgodis eller en glaska bubbel, på denna present kommer nästa ledtrådslapp och sen får hon följa ledtrådarna tills hon kommer till paketet med ringen/ alternativt att du står och frisr på sista stället hon ska gå till!

      Du kan också gömma ringen i fredagsmyset, ex ett litet paket i hennes skål med popcorn 🙂

        Men nej, att involvera barnet på det sättet gör ju det hela ännu mer som att man måste säga ja. Sånt här bör ske mellan sig själv och den man friar till. Det är ingen äggjakt.

          Haha! Vi är två kvinnor så egentligen kan man väl se på det som en äggjakt!

        Tack för tips! ? Skattjakt med ”mig” på slutet lät roligt.

          Men på riktigt, ska ett frieri vara r o l i g t?

            Ja varför inte?? Jag skulle uppskatta ett sådant frieri, men vi är alla olika ?

            Är inte ett frieri i grunden roligt? Det är väl kul att någon blir friad till! Eller hur menar du?

      Men snälla involvera inte barnen det är ju jättekonstigt. Även om vi hoppas att hon svarar ja så vad händer om hon inte gör det? Ska barnen behöva vara med om det? Jag förstår att din tanke är fin men det handlar ändå om er två även om ni är en familj.

      Men för att ge dig tips. Om hon inte är intresserad av något typiskt så gör det till en heldag med saker hon gillar? Även om det är enkla saker. Gillar hon att vara hemma och se på film tex så överraska henne med att ha skaffat barnvakt, lagat/köpt mat och snacks hon gillar osv. Var bara ett exempel, typ, älskar hon att klättra i berg så stå på toppen med en ring liksom. Fundera på vad som är hon eller ni och utgå från det. 🙂 Även det vardagliga kan vara väldigt intimt och romantiskt. Men skulle se till att det bara är ni två. Det kommer du själv också att uppskatta oavsett svar.

        Tack för ditt tips och engagemang. De tål att fundera över. ?Så svårt sånt här ju!
        Frieriet ligger på mig, så jag vill liksom göra någonting riktigt bra.

        Och angående det här att involvera barnen så förstår jag att ni blir oroliga. Men jag hade aldrig tänkt tanken om jag inte var 100% säker på att hon kommer säga ja. Anledningarna är flera till det och här är barnen en viktig del av det som faktiskt är ”vi”.

          Jag förstår inte riktigt. Har ni ingen kärlek bara er två emellan? Romantik?

          Så utan barnen hade ni inte varit ett par? Är det barnen som ska ingå äktenskap?

            Jodå, det hade vi varit, vi hade fortfarande varit ett par.
            Det jag menar är att barnen är en del av vårt liv, vi är ju en familj. Vi är en del av varandra, helt enkelt. Likväl som man involverar barnen i mycket annat i livet ser jag inget fel med att involvera dem i det med. Jag tror hon skulle uppskatta det, men ville också gärna ha tips på andra saker man eventuellt kan göra. Det tror jag även barnen skulle kunna bära med sig som ett härligt minne.

            Men nu var det ju faktiskt inte det jag ville diskutera, vad som andra anser vara fel eller ej utan sökte tips på annat att göra. Jag hade hoppats på att någon själv friat, blivit friad till eller känner folk som blivit friade till eller friat, och satt på några väldigt härliga sätt att göra det på som inte är….så traditionella.

              Men varför ska barnen bära med sig erat frieri som ett minne? Är det inte mellan två älskande människor?

      Nej, jag skulle inte ha med barnen. Ett frieri är mellan de två som är ett par.

    God kväll!
    Någon här som arbetar som speditör och vill berätta lite om det?

      Jobbar inte längre där, men jobbade 10 år på ett fraktbolag och jobbade nära alla stora speditörer (DHL, Schenker, Kuehne nagel osv) så kanske kan svara på något iaf 🙂

    Nu är det Earth Hour, släck ljusen 🙂

      Nä men lamporna?

      det är ironiskt nog inte bra för elproducenterna eller elnätet om alla gör det samtidigt

      frekvensklockan (googla kontrollrummet) snuddade 50.1 Hz tre gånger under earth hour och var en tid inne på det röda frekvensområdet

    Ni som åkt till Gotland på sommaren med en ettåring. Har ni några tips? Hur gick färjan över, hur underhöll ni barnet? Gick det bra att vara på stranden eller blev det för varmt för den lilla? Allt mottages??

      Vid tog färjan till Danmark i somras med våran då 1åring, tänker att det borde vara en liknande färja? Men på de färjorna fanns det lekrum för barnen där han kunde leka (med hjälp av en vuxen) vi anpassade det även så han sov en stund på färjan då gick vi runt med honom på däck i vagnen och han sov så gott. Annars tyckte han mest om att gå/springa runt själv och titta på alla människor och barn.

      Hela sommaren så anpassade vi oss så vi bara var på stränderna innan 12 och efter 15 för att inte vara där när det var som varmast. Finns mycket annat man kan göra under de varmaste timmarna.

      Boka hytt, finns ett litet lekrum, inga problem med färjan!

      Lev bara som ni brukar och låt barnet hänga med. Ärligt, bäst för både barnet och er. Övertänk inte allting.

        Tack för denna kommentar! Behövde verkligen få höra den, har en tendens att alltid stressa upp mig och övertänka… Samtidigt får jag dåligt samvete när han bara ”får hänga på” men är han nöjd och snäll så tycker han troligtvis om det 🙂 Tack!

          Vad glad jag blir att du uppskattade min ”lite kantiga” kommentar. Jag tillämpar det till 100% och allt blir så mycket lättare. Ha inte dåligt samvete. Han får ju hänga på dig/er, och det är väl just så barn lär sig. Och ni är ju tillsammans.
          Ha det så trevligt. 🙂

      Gillar att boka barnsalongen för att man inte behöver oroa sig för att störa plus att det är gratis underhållning med andra barn (och nära till ett stort badrum med skötbord mm).

    Jag är så jävla ensam. Har en sambo jag är lycklig med och ett barn. Jag har ett jättebra liv med jobb, hus och allt det där, så jag borde va glad men jag har ingen riktig kompis. Ingen som jag jag kan dela saker med, som frågar om jag vill gå på promenad eller ta en fika. Ingen som frågar hur jag mår, som jag kan prata av mig med, som vill gå ut och ta ett glas vin eller ha typ ”tjejhelg”. Jag hatar att fylla år för att jag blir påmind om hur få som verkligen firar mig. Min sambo vill gifta sig nån gång men jag får ångest av det för vem ska dra igång min möhippa? Vem ska va brudtärna?
    Jag har haft kompisar tidigare i livet men alla har försvunnit. Har ju försökt att skriva och kolla hur läget är, fråga om de vill träffas, skickat present om nån fyller jämt eller får barn men på nåt sätt känns det som att jag aldrig är nåns prio. Det är ingen som gör samma tillbaka. Jag är kanske lite udda, introvert ibland, men det känns som att det finns fler som mig men som ändå har vänner. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha för svar men jag har ju ingen annan att prata med.

      Jag vet, det känns supersvårt att hitta nära vänner i vuxen ålder. Jag har några men skulle behöva fler med andra intressen. Vissa hittar ju vänner via fritidsintressen men tycker det är svårt. Var bor du?

        Ja, jag tycker också det känns svårt. Jag har börjat rida faktiskt, men har inte riktigt kännt att det gett nåt, om än man pratar med folk när man är där. Det blir lite samma som med kollegor eller typ mina svägerskor, man kan snacka och ha kul på jobbet eller på familjeniddagar men jag saknar ju något djupare.

      Åh men så tråkigt att höra❤️ Det är ingen tröst men du är garanterat inte ensam om att känna så. Det kanske finns fler i ditt område som längtar efter en ny vän?
      Ska det inte finns en slags tinder fast att man söker vänner istället? Det kanske skulle kunna fungera? Iaf att testa och se hur det känns och om du hittar någon ny vän där?

        Jag laddade faktiskt hem den appen för ett tag sen men gav den aldrig en ärlig chans. Det bottnar nog främst i min dåliga självkänsla när det kommer till vänner. Om jag inte lyckats innan, varför skulle det gå där liksom. Men jag känner ändå nu att jag ändå borde prova, de som finns där borde ju vara öppna för att skaffa nya vänner.

      Känner exakt lika. Vi bor dessutom långt från mina föräldrar och syskon så har inte de heller att umgås med. Har/hade en väninna här men som numera inte verkar ha tid för att umgås mer än nån gång i året och dessutom har vi växt ifrån varandra helt, med olika åsikter. Känns rent ut sagt skit att aldrig få meddelande eller samtal av en vän!

      Igenkänning! Saknar det man hade förr. Har några få och ytliga vänner, vänner som inte tar sig tid för mig men jag ska ta mig tiden för dem och lyssna på deras problem etc, och då kan man egentligen nästan hellre vara själv?‍♀️

      Men det känns så hopplöst att hitta vänner i vuxen ålder.

      Tror det är viktigt att ändå hålla fast vid den ytliga kontakten med gamla vänner även om det känns trist. Det är bättre än ingenting och längre fram kanske ni börjar umgås igen och då har du en inkörsport till nya bekantskaper!

      Same. Dock är jag redan gift och har barn. Ingen fixade någon möhippa. Hade ingen brudtärna. Ingen babyshower. Brukar bara vara min man och svärföräldrar som firar mig när jag fyller år. Jag har börjat tycka det är skönt nu och njuter lite av att få vara ensam med familjen. Men bitvis tar det emot och främst med att typ ha en ”tjejhelg” eller bara få prata med någon som inte är min man.

        Just det där att prata med nån som inte är den jag lever med saknar jag också mest. Inget ont om honom, han är fantastisk, men jag tror att man behöver mer än en person i sitt liv som man kan prata om djupare saker med.

      Jag har bott utomlands i några år som vuxen och tyckte det var sjukt svårt att skapa starka vänskapsband. Det som gjorde skillnad för mig var två koncept:
      1. Jag har alltid önskat att jag hade en kompis som drog med mig på grejer jag tycker om.. t.ex bjuder ut på ett glas vin, gå en promenad i en park med kaffe, kör en mini-bokklubb, mina intressen är också att vandra/tälta osv. så jag önskar att jag hade en kompis som kan dra med mig ut på sånt. Men sen insåg jag att… JAG kan vara den personen! Jag kan faktiskt vara den personen som någon bekant/kollega/ytlig vän kan känna drar med dem ut på något kul äventyr. Alltså, om ingen vill hänga med, så gör jag det bara själv. Så går jag en prommis och köper lyx kaffe en söndag själv, nästa gång kanske någon vill med. Om ingen vill med så går jag en liten vandring själv och sover i vindskydd, nästa gång kanske någon vill med. Det lyckades otroligt bra, jag blev ”känd” på min arbetsplats som ”hon som arrangerar dagsvandringar i nationalparker”, så sjukt randomly skrev flera olika ytliga bekanta/kollegor till mig och frågade om jag hade planerat något liknande för nästa helg t.ex. Så, fostra dina intressen och hobbies, bjud med ytliga bekanta / vänner att vara med, till slut fastnar någon 🙂 Jag började också följa folk som målar akvarell på instagram, en av dem var med i en ”klubb” där de träffas någon gång i månaden för att måla ihop. Ypperligt tillfälle att vara med för att se om man träffar en ny vän, men om man inte gör det så kan det också bara vara trevligt att göra saker man tycker om med andra människor som tycker om samma grej haha.
      2. Andra konceptet var att börja avgöra, ”Vill jag vara nära vän med den här personen, eller är jag bara rädd för att inte ha vänner/vara ensam?”. Vissa människor umgicks jag med igen och igen utan att känna någon connection, vi gjorde bara grejer ihop men vi fick aldrig till något bra snack och samtalen blev så stela. Då började jag släppa det, jag kan fortfarande ses med dem såklart, men jag MÅSTE inte ses med folk bara för att inte vara ensam.

      Fan vad skoltiden och ungdomen var lätt ändå för att träffa kompisar, sen tog livet en i olika riktningar. Jag är också sjukt ensam och 35+. Nu har jag iofs autism/adhd och därmed ett enormt behov av att få vara ensam mycket så jag lider inte nämnvärt, men tyvärr har många redan hittat sitt gäng när man kommer upp i 30-årsåldern. Har man dessutom autism som gör att man är en kuf i sociala sammanhang är det typ omöjligt att hitta vänner i vuxen ålder. Men testa GoFriendly (app) eller att söka tjejkompisar på nätet. Citypolarna finns också kvar tror jag. Gå en kurs kanske eller gå med i någon förening?

      Man måste inte ha möhippa, gud vad jag inte vill ha möhippa. Och brudtärna varför vill du ha det?
      Att gifta sig har ju med kärleken mellan dig och din sambo. Ingenuppvisning av vänner. Dina gamla vänner, varför ringer du inte dom? Man kan väl inte ha en bra kontakt genom sms?
      Bjud hem dina kollegor. Man måste börja någonstans.

        Jag tycker möhippa verkar kul! Jag skulle iaf bli glad om ett par kompisar som kände mig skulle sätta ihop en helg där vi hade kul tillsammans. Men gillar du inte sånt förstår jag att du inte skulle uppskatta en möhippa heller.
        Jag har såklart både ringt, skrivit, bjudit in och frågat om jag får hälsa på. Men märker man att intresset är svalt och man aldrig får frågan tillbaka tappar man till slut självförtroendet. Tycker inte det känns kul att umgås med någon som inte verkar vilja umgås med mig.

      Skulle kunna ha varit jag som skrev det här inlägget! Du är inte ensam i din ensamhet ❤️

        Eller jag.. spot on ?

          Hej
          Ja eller jag…. Helt sjukt
          Singel, 32, inga barn…. Alla har typ etablerat sig o har kille, sambo eller barn. Jag har inget av det.
          Mår verkligen såååå dåligt av detta och livet känns trist.
          Var fan heller typ ingen som ringer mig. Jo min mamma.
          Jag är den som ringer, men de har ju barn o kille.
          Svårt att inse man inte är någons prio, och då trodde jag ändå inte att JAG var den typen som skulle känna så… inte att jag tycker de ska prioritera MIG före sina barn eller relation haha, men de hör ju fan aldrig av sig.
          JO ifall det gynnar dem. Tex hjälp med barnen om hon ska göra ngt tex större ärende eller så. Och när man väl ses är det ju barnanpassat hemma o hon vill liksom aldrig göra ngt utan barn trots hon har en make som jobbar o hon är mammaledig. Bara tröttsamt på dåliga vänner som dessutom öron risiga relationer men inte inser det, samt skiter i vännerna….
          Blir provocerad och vill typ hämnas och aldrig mer höra av mig. Hahahaha vänta och se hur lång tid det tar innan någon av mina vänner ringer mig….. ska testa det nu.

            Ingen bra strategi, du kommer bara bli ännu mer ensam.
            När ens vänner skaffar barn så brukar dess oftast umgås med de vänner som har barn då familjelivet och barnen är en sån stor del av deras identitet och då ”glöms” ofta singelvännerna bort.

            Vill du ha dina vänner kvar så måste du ligga på.
            Visst det borde inte vara så, men det är så det är.

              Med dåliga vänner ja… Alla är inte såna. Egoister…

              Även om det är så det är så är det inte konstigt att man tröttnar på att ALLTID vara den som hör av sig.
              Tänker att ett litet sms kan vara nog så trevligt och bekräftande, och ett sms HAR man tid med. För med största sannolikhet sitter dessa föräldrar ändå med Instagram och Facebook på mobilen, så har man då en vän man inte hört av på länge, släng iväg ett sms! Det tar inte många sekunder och den tiden har man och man bör också ta sig den tiden om man värdesätter vänskapen, det SKA inte bara ligga på den utan barn.

            Det kunde varit jag som skrev detta jag är också 32,singel utan barn och upplever exakt samma. Helt sjukt!

      Jag tror man lägger lite krokben för sig själv när man ser den där innerliga gemenskapen framför sig hela tiden. Jag har läst att vi ofta tror att det är bara nära vänskap som minskar ensamhetskänslor, men faktum är att all typ av umgänge motverkar ensamhetskänslor, även det som är med bekanta eller främlingar.

      Lägg tid och energi på att hitta situationer för umgänge, och försök göra det förutsättningslöst utan att föreställa dig att det ska kunna bli en sorts bästisrelation. Precis som vid dejting så förstör det ofta att man fokuserar för mycket på det där klicket, isf att bara umgås. Tänk alla som utvecklat nära relationer med helt random människor man bara råkat sitta bredvid i skolan. De har inte funderat på om de är själsfränder första dagen, de har bara börjat umgås.

      Sen vill jag tipsa om att engagera sig i någon typ av ideell organisation för att lära känna folk 🙂

        Jag förstår vad du menar och jag håller absolut med. Men mitt primära problem är väl kanske inte att jag inte har en bästisrelation (även om det skulle va jättekul atr ha) utan snarare att jag knappt har vänrelationer alls. Det är klart att jag pratar med folk på jobbet till examepel, men aldrig i situationer som är kopplade till nån sorts fritid, avslappning eller egentid. De här ”situationerna för umgänge” som du pratar om finns liksom inte och jag känner inte riktigt för att gå ut på promenad eller sätta mig på ett café och bara börja prata med nån.
        Jag bor i en mellanstor norrländsk stad och jag har inte letat ihjäl mig men jag snubblar liksom inte över ideella organisationer. Har du nåt tips?

    Jag funderar på gym där man kan ta med sitt barn i barnvagn och senare.
    Är minisats bra? Är det vanliga anställda som jobbar där eller barnskötare?
    Vill höra era erfarenheter för jag mår psykiskt bra av att träna och känner att jag kommer behöva det även under föräldraledigheten för att vara en bra förälder.
    Obs ensamstående mamma så har inte en pappa som kan vara med barnet.

      Jag kör på nordic wellness där man har fått ta med barnvagn och sedan har de barnpassning några dagar i veckan. De som då är i lekrummet med barnen är ungdomar som antingen utbildar sig till barnskötare eller annat liknande. Vet inte om det är lika på minisats. Än så länge har sonen nästan alltid sovit i vagnen när jag varit där och det har fungerat bra.

      Tror de har vanliga anställda men hört att de får någon kortare utbildning i barnsäkerhet etc. Sen vet jag att de hämtar en från gymmet om det behövs så jag tror du kan vara lugn där. Klart du ska få träna!

      Lämnar min tvååring o fyraåring på mini sats typ 5 dagar i veckan. De går inte på förskola och jag vill träna en timme. Fungerar riktigt bra, är barn i alla åldrar där och kommer ni samma tider är det samma personal som är där oftast, kan kännas extra tryggt. De ropar direkt i högtalarna om du behövs!

      Lämnade min dotter 1-2 gånger i veckan på minisats från hon va typ sex månader. Personalen hade utbildning i HLR och sånt, men ingen annan barnutbildning men kände mig alltid trygg. De ropade direkt om det var nåt.

      Tack alla för svaren! Känns tryggare nu 🙂
      Ska nog ta o köpa ett tråningskort på ngn av kedjorna imorgon

        Kolla om de har strong mama – tyckte mycket om de passen fram tills dottern började krypa.

      Många mindre gym har så kallad ”mammaträning” där man är en grupp mammor som tränar tillsammans och barnen är med och leker/tittar på i samma rum. Jag tränar på hypr på Östermalm i stockholm just nu under min mammaledighet och är suuupernöjd. Vet att Sats också har en klass som heter strong mama tror jag där man får ha med små barn.

        Åh tack! Bor på Östermalm så det vore ju toppen! Är gravid nu så ska kolla upp Hypr till föräldraledigheten:)

          Åh vad kul! Det är verkligen toppen! Julia som är pt är toppen och hon har även en till kollega som är med och underhåller barnen så att man själv kan fokusera på träningen! Jag började två månader efter förlossningen och de hade superkoll på hur en kropp förändras med graviditeten så man fick nya övningar om man inte kunde göra vissa osv. Men det är tuff träning, aldrig känt mig så stark som jag gör nu ? kolla in dom på insta, @hyprsthlm ! Fräscht gym också. Det finns en annan tjej som också kör mammaträning nära tessinparken, Benita heter hon. Hon kör också gratis barnvagnspromenader varje måndag klockan 10 på djurgården (kanske inte nu under vintern, men leta upp hennes insta för mer tips!) ☺️ många i min mammagrupp tränar med henne och är nöjda där. Lycka till ❤️❤️❤️

    Någon mer vuxen som inte har barn men som tittar på barnprogram ibland? Jag fick aldrig någon barndom så kanske är det, men ibland tycker jag det är mysigt att titta på typ Alfons Åberg, Bamse eller Pippi Långstrump. ?

      Ja självklart! Nostalgi för min del?

      ?‍♀️ Dock inte Alfons och Bamse men Astrid Lindgrens filmer, Anne på Grönkulla, Road to Avonlea, Harry Potter och såna.

      Jag tittar på Astrid Lindgrens filmer och serier.
      Har precis sett Bullerbyn, Madicken och Lotta på Bråkmskargatan och ska nu påbörja Saltkråkan. Kan se dem hur många gånger som helst, och funkar lite som terapi när jag är ledsen och inte mår bra.

        Har lite samma, typ trygghetsfilmer som Jönssonligan och Skärgårdsdoktorn

    Är det någon som flyttat typ 100 mil och använt en flyttfirma som inte kostar multum? ?

      Vi använde Timrå Express i somras, var iaf bra pris då. Enligt oss iaf ?

    Jag har ett öppet sår på vaden som är cirka 4,5 cm långt och ett finger brett. Det slutar inte vätska. Har haft det i två veckor. Ska jag testa att tejpa det? Måste jag i så fall decinficera?

      1177 för bövelen!

      Vad har du fått såret ifrån? Har du bra förband?

        Jag snubblade på min katt. Jag har en sån första hjälpen låda kan det funka?

          Du trollar nu va? För nog har du hört talas om tex sepsis? Annars Googla.

      Tvätta såret och använd steri strips

        Tack för tips!

        På ett sår som är 2v?

      Har du tagit stelkrampsspruta? Katter har mycket bakterier som vi inte ska få, 1177 och läkare är mitt råd.

        Typ nu!

        Det hjälper inte att ta stelkrampsspruta i efterhand.

          Va?

          Inte sant.

    Tycker ni tandsköterskor ska få bli legitimationsyrke?

      Det har jag verkligen noll åsikt om.

      Ja. Mvh tandsköterska som bytte yrke helt pga dålig status, dåliga löner och dåliga villkor

        Varför tycker du att ni förtjänar att bli legitimerade? Tror du ni kommer bli det som uskorna? Tänker att det finns många yrken inom vården som förtjänar det mer men det kanske är fel tänkt av mig? Hur mycket tjänar ni egentligen?

          21400 ingångslön (innan skatt) efter 1.5 års utbildning :))

            Är det inte en väldigt kort utbildning?

      Trodde faktiskt att de var det redan!

      Tycker alla vårdyrken borde vara det, ffa nu iom mer delegeringar och att tandsköterskor tar mer ansvar från tandläkarna.

    Nyfiken på vad för samarbete hanapee pratar om i ett poddavsnitt, som hon tackat nej till? Där hon skulle fått en halv mille! Någon som vet? ? Kommenterade ett inlägg längre ner med samma fråga men kom på att det nog är större chans att nån svarar här ?

      Min gissning är videos för SAAB som Ebba Kleberg von Sydow istället var programledare för.

      Jag med!! Hon nämnde att en annan influenser gjort det, att det hade med vapenexport att göra och verkade vara något i rörligt format (ev en miniserie eller något?”. Borde gå att lista ut men kan inte komma på att jag sett något?

        Nej jag har verkligen försökt lista ut! Och försökt googla utan resultat :((

        Vet inte men tänkte på försvarsmakten?

      Kan det vara magaux som spelade in med försvarsmakten? ?

        Jaaa! Det kan det nog ha varit ja! Tack!!

        Fast Försvarsmakten och vapenexport? Nja, det är inte samma.

      När man pratar om vapenexport syftar man oftast på Saab. Jag googlade ”saab influencer” och fick upp att Ebba von Sydow gjort en YouTube-serie tillsammans med Saab – det lär vara den.

        Ja okej! Hade inte koll på det men tack, margaux gjorde ju bara en video å det lät i podden som att det skulle varit flera video! Så det du skriver stämmer nog! ☺️

        Kollade nu! Måste ju va det, tack för hjälpen! ?

    Har någon testat Meroda vit foundation (color changing)? Är den total bullshit eller fungerar det på något magiskt sätt?

      Kolla mgrääs på Youtube hon tyckte den var riktigt dålig och jag kan bara hålla med när jag såg hur den såg ut. Oxiderar, fläckig,kliar osv men se om du kan köpa test och avgör själv!

    Är det bara jag som tycker Egoinas blogg har blivit så sjukt torr? Så tråkig. 90% av alla inlägg är exakt samma..

      Hon har alltid varit torr

      Ja det märks att hon inte alls vill dela med sig av något längre (förutom att hon är trött pga sömnbrist). Tycker det är så synd för hennes blogg var jättemysig och kul förut. Saknar hennes humor och känslan av att vara vän med henne typ. Men det har säkert med konflikten med hennes mamma att göra. :/

        Jag tyckte verkligen om hennes blogg för några år sedan. Det var varierade inlägg, blandade tankar med vardag med korta inlägg med skämt och roliga grejer. Nu är det bara status uppdatering som är som du säger, en selfie, en bild av en promenad, en bild av tv/mat, något om barnet och evt middag/spel/loppis med vänner… Inget fel i att skriva om de grejerna egentligen, men att läsa om det varenda gång jag går in på hennes blogg?? Nja, det tar verkligen emot att gå in på hennes sida längre. Dessutom är kommentarsfältet helt dött, hon kan ju knappt ha några läsare kvar?

        Håller med, kan definitivt ha att göra med hennes familje situation. Var så förvirrad länge omkring vad som pågick. Det som irriterar mig är att hon troligtvis inte vill att folk ska diskutera det / blanda sig i.. men hon skrev såå mycket om sin mamma tidigare, och nu skriver hon så tydligt och så ofta om F’s mamma och hans familj istället… Om hon verkligen inte ville att folk skulle veta eller blanda sig i så kunde hon ju skrivit mindre detaljer omkring det.

        Vad är det för konflikt med mamman? Trodde de var jättetajta.

          Det är ingen konflikt egentligen. Mamman har valt att bryta kontakten.

            Trodde verkligen det var hon som brutit kontakten å inte mamman!

              Jättemånga tror det och jag undrar varför?

              Jag känner personer som känner mamman (har träffat henne men aldrig Egoina). Kan bara säga att det är otroligt lätt att framställa sig som en supergullig mamma utan att nämna egenskaper som är långt ifrån fina. :/ Egoina skrev i något inlägg att hon känt sig ensam som barn men att det nu gått upp för henne att hon inte hade behövt vara så ensam egentligen. Det säger väldigt mycket.

          Ingen som vet. Hon är också expert på att säga A men inte B så människor undrar ju. Sedan blir hon förbannad när folk frågar. Jag förstår att det är ett känsligt ämne men att plötsligt bryta kontakten med den som tidigare alltid refererades som hennes bästa vän är konstigt.

            Den enda hypotesen jag har hört är att hon återupptog kontakt med sin pappa som är Jehovas, och som hon (troligtvis pga mamman) inte haft kontakt med sedan hon var barn. Det har gjort att mamman har valt att bryta kontakten med Egoina också… ? Lite oklart. Speciellt överraskande då hon varit sjukt tight med sin mamma, och då att välja att ses med sin pappa som hon inte träffat i flera år, att prioritera det över hennes mamma? Men kanske mamman har varit subjektiv när hon har berättat om relationen med pappan, och att Egoina då känner att mamman har svikit henne pga det. Hur som, ingen vet, hon säger inget, utöver att det är sjukt tydligt då hon nu nämner F’s mamma väldigt specifikt istället.

              Låter ju jättemärkligt att mamman skulle säga upp kontakten med sin dotter så lättvindigt ?

              Många i deras närhet vet precis vad som har hänt men familjekonflikter är privata.

              Fast hon har ju all rätt att ta upp kontakten med sin pappa. Handlar ju inte om att hon prioriterar honom över sin mamma. Hon kanske har fått reda på information som hennes mamma har dolt från henne så hon – precis som du sade – känner sig sviken. Tråkigt och synd om henne vilket som.

                Ja jag dömer absolut inte att hon väljer relationen till sin pappa över sin mamma, vem vet vad hon har upptäckt eller lärt omkring detta liksom. Tycker bara det är överraskande, att gå från att vara supertight, ses varje vecka, vara typ bästa kompis…. till att sen fullständigt bryta kontakten, för att ses med sin pappa typ 1 gång per år på större familjearrangemang? Det måste ju vara något väldigt fundamentalt som har ändrat sig.

            Fast vad vill ni egentligen att hon ska göra? Självklart kan hon inte berätta om deras konflikt på en stor blogg, när mamman inte får chans att berätta sin situation. Och det går ju heller inte att helt dölja när någon bara försvinner. Egoina gör precis rätt, och alla ni är bara sura för att ni inte får stilla er nyfikenhet.

              Jag tror mest jag är nyfiken för att hennes blogg i övrigt har blivit sååååå tråkig. Alltså finns andra bloggare som jag följer som kan nämna typ ”Vi går igenom något och det är ett känsligt ämne, jag kommer inte berätta mer än så här”, för att sen flera gånger i veckan faktiskt uppdatera om intressanta och spännande saker. Då kan man ju liksom acceptera det. Egoina dock, som hintar flera gånger om vad som har hänt, men typ aldrig säger rakt ut att hennes relation till hennes föräldrar har förändrats och hon vill inte prata offentligt om det. Och sen uppdaterar samma tråkiga grejer varje gång…

    Tack till er alla fina som besvarade min fråga/oro för någon vecka sen om liten viktuppgång som gravid. Blev så lugn av era svar och det fyllde mig med styrka. Nu har barnmorskan börjat mäta min mage och allt ser hur bra ut som helst, även om jag inte gått upp ”så mkt” i vikt. Återigen tack och kram!

    Jag tittar på ”Meet Joe Black”. Fan var snygg
    Brad Pitt är i den filmen. Ojojoj

      Men JAAA. Hela han och hans personlighet i filmen!!!

        Alltså jag är kär i honom nu. 35 åriga Brad Pitt.

    Vad tycker ni om Kenza?

      Falsk som vatten. Gillar henne inte alls

      Smart. Den enda som lyckas behålla integritet men ändå bjuda på sig själv och tjäna pengar.

        På vilket sätt lyckas hon behålla sin integritet tycker du?

        Vet du ens vad integritet är?

      Otroligt tråkig, innehållslös och tom människa. Och cringe som få som ungdomarna säger. Jag följer iofs inte någon influencer, men kan inte fatta varför någon har ett intresse av att följa henne.

      Kenza känns mest vettig jämfört med alla stora influencers. Ingen BBL, upprätthåller sina vänskaper, gör inget shady, verkar genuint trevlig. Inga större skandaler, trots att hon varit en influencer sedan lååångt tillbaka. Det säger väldigt mycket.

      Var inte länge sedan hennes ena bolag gick i konkurs. Löner betalades inte ut med mera. Och nu köper hon lägenheter, sommarställe och renoverar.

      Även om det som skedde med bolaget var lagligt så känns det galet moraliskt sett.

      Tycker hon alltid kör samma sak. Alltid när hon ska filma sig med sina barn så ser hon till att kolla in i kameran och sen visa att hon pussar en massa på dem. Känns falskt och tillgjort.

      Hon kör alltid med samma pose när hon visar upp kläder, där hon sätter ena handen på midjan (tummen på framsidan av kroppen och resterande fingrarna på baksidan av kroppen).

      Hon åker alltid på solsemester och tar likadana bilder med sin gravidmage.

      Hon gör alltid sin tillgjorda pussmun i slutet av sina videor.

      Hon gör alltid sin vad hon tycker är ”roliga min” där hon spänner upp ögonen och drar ut på munnen i ett streck.

      Hon pratar varje år om typ ”Kenza 18 år som festade och hade höga klackar”, ”Kenza på emotiden” så cringe att ens prata om sig själv i tredje person. Och ”Tänk att det redan gått X år sen jag var med i Let’s Dance. Det roligaste jag någonsin gjort”. Och visar alltid upp sina tidigare modellår.

      Juste, kan tillägga också:

      Stör mig på att hon blev vän med Klara Elvgren (Tanbyklara) igen, som är så toxisk. Tycker det toxiska har smittat av sig på Kenza mycket, att hon liksom också kan bli negativ ofta och klagar mycket nuförtiden, och att hon konstant hittar en massa fel på sin man Alex. Att hon stör sig på honom, att han är konstig, att han inte kan göra saker rätt osv. Tycker synd om Alex när hon lägger vissa kommentarer och när hon förlöjligar honom och skämtar på hans bekostnad. Han verkar verkligen så härlig, alltid glad och positiv och snäll.

    Hej jag har en tonårsdotter med tvångstankar, hon får tvångstankar att hon måste kissa många gånger innan hon kan sova. Om hon ska försöka står emot får hon ångest och svettas. Några tips? Hur kan jag hjälpa henne? Vi ska söka proffesionell hjälp men här där vi bor är det extremt lång kö till bup. Och hennes problem lär knappast prioriteras. I långa perioder försvinner problemet ( alltså månader) men sen kan det komma tillbaka igen.

      Kbt på Mindler.

      Är du säker på att problemet är tvångstankar och inte typ överaktiv blåsa? Jag har det sistnämnda och det blir lite värre när jag ska sova då jag gillar att ligga på rygg och blir snabbt kissnödig då.
      Om du är helt säker på att det inte är det så skulle jag rekommendera att söka hjälp via vårdcentralen. Vet inte var du bor men i vissa kommuner (som Göteborg där jag bor) finns vårdcentraler med tilläggsansvar för ungas psykiska hälsa (heter också uph). Där kan man söka hjälp för lindrigare psykiska besvär hos barn och ungdomar typ ångest och oro. Skulle absolut prova där via primärvården i första handen då det inte är säkert att detta behöver behandlas på specialistnivå dvs bup. Och behövs bup så remitterar uph dit.

        Hmm nej säker kan jag inte vara. (Vi har uteslutit uvi iaf )Då borde det väll inte bara komma i perioder? Och bara precis när hon ska sova?

          Annan anonym här, men har samma ”åkomma”. Jo det kan vara bättre och sämre i perioder och det kan också trigga stresskänslor så att det blir som en ond cirkel. Jag fick sådär som tvångstankar att jag måste springa upp och kissa men det var ju i grund och botten för att jag faktiskt kände mig kissnödig och inte kunde slappna av.

            Vad kan man göra åt det i så fall? ?

              Remiss till specialist. Minns inte vad det heter, urolog? De utreder om man har sån blåsa. Man får hjälp, övningar etc. Och det kan ju också bara hjälpa att få förståelse för vad det är.

        För mig kommer problemet nästan bara när jag ska sova. Handlar ju om ställningen delvis. Och behöver man kissa lite oftare än andra under dagtid är det väl kanske inget som märks.
        Går absolut en del i perioder för mig med och påverkas över hur magen funkar. Har ibs. Har jag mkt gaser eller är förstoppad är jag också mer kissnödig då det trycker på blåsan.

      Jag hade så som barn. Mina föräldrar valde att ”skuldbelägga” mig för det. Kom med kommentarer dagligen. Jag behövde ALLTID kissa. Det kom alltid kiss. Så jag låg där med dåligt samvete och grät.

      Det har hängt med i vuxen ålder också. Det är nog bara så jag är. Det som har hjälpt är att avdramatisera det för min egen del. Det blev mycket bättre när jag fick flytta hemifrån och ingen kom med kommentarer. Det ÄR inte hela världen att man måste kissa. Det GÅR att jobba med. Säg som det är, ibland måste man kissa mer, ibland mindre. Du KAN gå upp och kissa på natten. Du BEHÖVER inte ligga i sängen och vara kissnödig. Tillslut kommer ditt barn kunna lägga sig liiite kissnödig, och sova några timmar. Sen blir några timmar en hel natt.

      Men gör det för guds skull inte till en stor grej.

        Vi gjorde så från början men då spårade det snabbt till att hon måste kissa 3 ggr sen 4 gånger sen sprang hon en timme och kissade och fick själv ångest av hela grejen

        Fick så ont i magen av ditt inlägg. Tänker på dig som ett litet barn som fick skäll för att vara kissnödig. Ville bara ge en kram till det barnet nu ❤️

    Jag har några vårtor under ena foten. De har varit där 20+ år. Är detta normalt? ? Någon med samma upplevelse? Har googlat, men enligt Dr Google borde vårtor försvinna inom några år. (Innan någon kommenterar ”du borde besöka vårdcentralen”, jag tänker inte besöka och belasta vårdcentralen p.g.a. detta icke-problem). ?

      Skulle säga nej då de allra flesta söker vård för att få bort sina vårtor. Hoppas att du inte går barfota på allmänna platser som badhus tex då fotvårtor är smittsamt.

      Hahaha, inte belasta vården. Du vet att vården är till för oss va? Det handlar ju inte om att du ska sätta dig på akuten. Har du inga problem av dina 20 åriga vårtor så låt dom sitta där, har du problem av dom, så gå till vc.

        Det verkar inte så när man ringer dem.

      Finns bra medel på apoteket. Kan ta tid att få bukt med, du måste vara envis.

      Tänk vad mycket de vårtorna har varit med om ändå.

      vårdcentralen gör inget åt vårtor. dom hänvisar till privat fotvård.

      Måla över dom med mörkt nagellack i flera månader. Då kan de tvina ut och dö.

        Om man ändå ska ta sig tid och göra något åt det, är det då inte bättre att köpa speciellt medel just för vårtor?

      Har haft samma problem! Hade en stor samling på hälen i flera år. Använde såndär frysgrej från apoteket vilket minskade ner dom och sen filade jag + använde vårtmedel. Det tog ett tag då jag fick pausa mellan de olika behandlingarna men tillslut blev jag av med dem! ?

      Hade en envis under min häl när jag var liten, jag grävde bort den och den har aldrig kommit tillbaka?

    Nu har jag rensat kläder i fem timmar! Rensat bort tre kassar som ska skänkad, en kasse med kläder som jag ska sälja och en liten hög till textilpant. Skulle nog kunna rensa bort ännu mer egentligen men det får räcka för idag. Är ni bra på att rensa bland kläder?

      Ja! Har blivit. Slängde/skänkte till typ uff/sålde 5 kassar i höstas, lika många i våras och mellan typ 2019-2021 gett 2 stora ikea-kassar med kläder till min moster+kusin.
      Nu har jag en mindre ikea-kasse kvar, den ska först en av mina kusiner få titta igenom, sen säljer jag resten.

      Älskar numera känslan av att göra mig av med kläder! Förut älskade jag att shoppa kläder men nu har jag tappat det lite samt bestämt att det jag köper helst ska vara tidlöst och hålla länge.

      Har en påse i garoben där jag löpande lägger sånt som ska ut (trasigt, tröttnat på osv) och går igenom när den är full, och sen gör jag en större rensning varje höst och vår när jag ”skiftar” säsong, och kollar om det är nåt jag behöver komplettera med.

      Rensar kontinuerligt istället och säljer det som går på Tradera. Det som inte säljer lämnar jag till second hand eller textilåtervinning om det är trasigt och inte går att laga.

    Vi (barnfamilj) funderar på att åka utomlands 1 vecka i början av maj. Någon som har tips på resmål eller hotell? ?
    Någonstans i Europa då det bara är 1 vecka.

      ni kan pröva Danmark. Lalandia & Legoland

      en vecka är långt dock för min smak

        Vi bor i Malmö så Danmark är vi i ganska ofta och Legoland har vi gjort ?

      Kreta!

    Elsa Billgren, gillar hennes hjärna samtidigt som jag stör mig så otroligt på hennes fiskläppar och uppspärrade ögon när hon poserar. Hon är så söt irl och jag fattar inte varför hon kör med psykblicken när hon ska vara zöt?

      För att inte tala om hennes ständiga sprättben på alla bilder.

        Jag tror det har att göra med att hon gått ner miljoner kg i vikt, jag var tyvärr lite likadan när jag var 22 och hade gått ner en del. Jag ville liksom se ännu smalare ut, haha, så sjukt!

      Den blicken!! Samma med Sofia Wood. De ser helt galna ut, varför fortsätter de?!!

      Hon är verkligen sjukt snygg nu. Såg bilden från gymmet tillsammans med Sandra Beijer och det verkligen slog mig hur bra Elsa ser ut :○

        Tänkte också på det!
        + tänkte också på hur extremt kort klänning Sandra hade på sig sen, såg ut som en tröja utan byxor haha

      Hon har alltid haft sån blick. Kolla på Äntligen hemma. Hon ser bara ut så.

    Har någon här gift sig ”sent” i livet? Alltså 35+? 40+? Varför valde ni att gifta er? Förändrade det något i er relation?

      Nej. Men jag vill gärna! Vi är barnlösa och jag skulle vilja gifta mig pga ”höra ihop” men också pga juridik och arvsrätt om ngt skulle hända. Kanske tradig anledning.

        Inte alls tradigt. Kul ju!

        Mera smart och fint, än tradigt. Kör på.

      Sent.. oj aldrig reflekterat över att det anses sent att gifta sig vid 35-40. Gifte mig som 27… Tänker att det är av samma anledningar som någon som är 35-40 eller?

    Ska bjuda fyra vänner till min nya lägenhet, problemet är att köket är väldigt litet så vi får äta i soffan/på golvet. Har ni tips på vad vi kan äta? Kan vara plock eller middag men det ska vara kladdfritt och smidigt utan matbord, alltså inte typ köttfärssås och spagetti. Helst något som är enkelt eller går att förbereda. Tänkte kanske om man skulle göra pizza tillsammans. Eller brunch-mat? Köpa hem oliver, chark, baguette osv.. Gärna mat som man kan variera/ta själv så att vegetarianen inte behöver ha specialkost. Snälla hjälp 🙂

      Blanda 200g västerbottensost med lika delar Philadelphia (ca 1-2 dl) och creme fraiche, peta i såna där crustader (tror jag det heter?) och ploppa på lite sylt av något slag. Sött, salt och spillfritt i en tugga. Jättebra till alkohol när man vill ha salt.

    Nån gång så läste jag här (tror jag) att nån insatt sa att influensers kunde äta gratis på vissa restauranger. Alltså att det var en grej typ, en överenskommelse, och fri nota. Tänker på det varje gång jag ser tex Johanna Norströms och Edvins publiceringar på gios i Sthlm.

    Vad tänker du på just NU?

      Hade visning på min lägenhet igår. Kan inte släppa hur otrevlig en äldre dam var. Sa bara hej jag går in med skorna. Hon tog sig en titt och öppnade gärna garderober som att hon bodde här. Hade hon frågor pratade hon enbart med min man? Som att inte jag kunde svara på något?

        Vilken fjant!

        Avskyr såna människor! Man bara: hallå, jag är inte dum i huvudet, prata med mig också. Har haft såna chefer, förjävligt faktiskt. Och jag har aldrig misskött mitt jobb så förstår liksom inte varför det inte duger att prata med mig?‍♀️

      På om trött jag kommer vara imorgon då klockan ställs om inatt och jag ska upp tidigt imorgon pga jobb ? blir säkert ännu bättre av att ligger och läser alla kommentarer istället för att försöka sova ?

      Tänker på hur sex med Markoolio skulle vara pga tråden högre upp ??

        Fråga EB.

        I takt med ”å rocka på så hårt det går oh-oh-eh-oh-oh”?

      Om jag ska äta något eller gå och lägga mig.

    Att flytta utanför stan – Vad är det ni gillat mest med det?
    Jag ska göra det i sommar med min partner (och bebis på g) och har fallit för ett radhus område (utanför sthlm) som verkar jättemysigt nära mycket natur osv som vi gillar, dock inget promenadavstånd till typ bageri, mysiga fikaställen o sånt.. Eftersom jag är mammaledig så småningom och är ny i staden (typ inga vänner än) är jag rädd att de ska kännas så ensamt på nått sätt! Det ligger inte heller nära någon tunnelbana men finns buss som går till stan … men sen är radhus kanske mer ”socialt” och lättare att lära känna folk än villa eller lgh, vad tycker ni?

      Flytta till en mindre stad istället. Låter hemskt att isolera sig så strax utanför Sthlm ? Bara buss in till stan? Själv kände jag mig extremt ensam under FL, promenerade runt i ödsliga villaområden och hejade desperat på främmande mammor med barnvagn (som aldrig hejade tillbaka, åh Stockholm ?).

      Krusboda?

    Om ni bor i ett område med mycket barnfamiljer borde det ju inte alls vara något problem, öppna förskolan är ju annars som gjort för att träffa andra föräldralediga. Sen är radhus absolut ofta mer socialt, man är ju väldigt nära grannarna.

    Jag gillar verkligen inte mina grannar.
    Dom ställer alltid soptunnan för nära oss, så nära det går till vår tomtgräns för att slippa lukten av sina egna sopor, borrar efter 22 och är allmänt egotrippade. Ville bara säga det. Vi bor i radhus. Vill flytta till ett hus på landet ibland ?

      Trist med människor som gör så. Hoppas ni hittar något annat fint boende snart!

    Så trött på påverkare generellt och skulle vilja att vi alla verkligen funderar igenom vilka vi följer och likear. Längtar tillbaka till gamla tidens marknadsföring med anonyma modeller. Men inser också att påverkare är här för att stanna men kan inte du Camilla skriva en manual för hur man blir en trovärdig påverkare? Dvs kunna stå för de produkter/tjänster man säljer, ligga lågt med ”bästaste finaste” om en vara som man precis börjat använda, tipsa om saker man gillar utan betalning emellanåt för att öka trovärdigheten, om man säljer skönhetsrelaterade produkter/tjänster, stå för de operationer/förändringar man själv gjort, ha lite hållbarhetstänk, lyfta andra människor ibland och inte bara fokusera på sig själv, tänka på hur ens eget bolag CSR-arbete ser ut, hur man hanterar kritik, och ja massa mer grejer såklart. Och även hur vi, köparna, skall tänka, vilka frågor skall vi ställa oss, vad innebär det att följa en profil, att likea ett inlägg, att köpa en produkt osv.

    Jag vill veta varför ingen pratar om Antys blackfishing?

      För att en BUS-solbränna inte är ett problem förutom i ditt huvud?

    Är Jon och Janni ihop eller inte?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.