För så är det… förra gången jag fick barn var jag så hård mot mig själv. Allt skulle göras enligt normen, jag tog in varenda kommentar från omgivningen i total osäkerhet som nybliven mamma och det kändes hela tiden som att allt jag gjorde var fel – fastän jag gjorde allt helt rätt enligt konstens regler. Den här gången lyssnar jag på MIN intuition som förälder, med ett lugn jag inte hade då. Jag vet när något känns bra och när något känns fel och jag tar den hjälp jag behöver för min bebis skull.
[…]Förutom magont har den första månaden med Gaia varit fylld av SÅ mycket kärlek. Det märks verkligen att hon var en pusselbit som saknades i vår familj. Jag var inte beredd på den kärlek vi alla skulle känna för henne, eller hur självklar hon skulle bli i vår konstellation, och nu känner jag mig rikast i världen. Dante är SÅ fin med henne, precis som jag anat, han bygger redan sin egna relation med henne och det är så fint att se. De första veckorna var Damon hemma från jobbet med oss, och till skillnad från förra gången bestämde vi oss för att inte ha några besök! // Michaela Forni
Michaela Forni har skrivit ett inlägg om den första tiden som tvåbarnsmamma, då storebror Dante fått en lillasyster vid namn Gaia.
Hon skriver mycket om den första tiden, och hur hon har mer av ett lugn vad gäller den lilla bebisens behov och hur hon litar på sin magkänsla och intuition när det kommer till att tillgodose lillasysters behov.
Michaela delar även med sig av känslorna kring att inte tillåta några besök den första månaden, och hur familjen kunde vara i sin lilla bubbla hela dagarna, lära känna varandra och bara vara nära.
Jag är mest nyfiken på hur omgivningen reagerade på denna besöksfria månad.
Jag kan tänka mig att det inte är alla som är helt nöjda med att inte få komma på besök så snart det bara är fysiskt möjligt.
Jag har en känsla av att svärmödrar inte alltid är så inkännande här, men det kanske bara är mina förutfattade meningar?
Föregående inlägg 
Nu för tiden är väl de flesta väldigt medvetna om att det inte är smart besöka nyfödda på ett tag och inget någon halvt medveten svärmor blir upprörd över, ingen vill ju göra bebisen sjuk.
Eller hur. Jag tycker dessutom att de flesta, i min närhet i alla fall, har varit tydliga med typ instruktioner när man hälsar på. Typ att man inte ska gulla med bebisen innan man tvättat händerna, inte pussa på bebisen och sånt.
Inte min svärmor. Hon krävde besök andra dagen, mannen vågade ej säga nej. ? Hon stannade med övriga familjemedlemmar (inklusive mannens brorsbarn) i ÅTTA timmar. Gången efter sa jag att jag tyvärr inte vill ha besök, då slutade hon prata med oss i 2 månader och träffade ej barnet.
Herregud, så självisk svärmor/farmor!! Har tyvärr en likadan ??
Vilken trevlig svärmor ?
Va? Inte hört nåt om. Så länge man är frisk och tvättar händerna. Aldrig varit nån jag känner som sagt nej till besök från vänner och familj.
Familjen kan ju ha träffat nytillskottet ändå. Besök kan ju slarvigt mena att de inte bjudit hem vänner osv första månaden. Min bror gjorde samma, vi träffade lilltjejen sen drog de in sig i sin bubbla några veckor.
Min svärmor är infektionsläkare och vägrade komma hem till oss på tre månader trots att vi sa att hon överdrev på slutet.
Ändå förståeligt, hon lär väl varit med om en del i sitt yrke och sett med egna ögon hur det kan gå i värsta fall.
Japp. Vi isolerade oss med nyfödd i vintras pga skyhög RS. Svärmor var den som hade svårast att respektera. Blir så irriterad. Svärmödrar is the worst ?
Man upphör aldrig att förvånas. Du har ju ett helt liv på dig att träffa barnbarnet, vad skulle poängen vara med att rusa dit med massa baciller.
Är man normal respekterar man ju föräldrarnas önskan och gränser. 🙂 Men ATT de vill träffa sitt barnbarn på en gång tycker jag inte är konstigt faktiskt. Är ju en ny familjemedlem.
Håller inte med. Av omtanke om den nya familjemedlemmen är det väl ganska självklart man avvaktar. Väldigt egoistiskt annars.
Ja man avvaktar, men man kan ju fortfarande VILJA träffa barnet. Hade nog blivit ledsen och besviken om önskan att träffa barnet från närmsta familjen inte fanns där.
Ja självklart fint att man vill. Men man får ju gärna respektera det föräldrarna säger och acceptera det. Att det är trist att man inte kan ses pga smittorisk. Sätter ju en massa stress o press o dålig stämning att tjata och ifrågasätta. Är bara egoistiskt…
Ja? Se min första kommentar, ”Är man normal respekterar man ju föräldrarnas önskan och gränser.”.
Man får ändå intrycket av att du ägnar dig åt whataboutism…
Hur då? Skrivit exakt samma sak flera gånger nu. För mig är det inte konstigt att familj, tex svärmor, vill träffa barnet så fort som möjligt. Det blir ett problem för mig först när de inte respekterar föräldrarnas önskan och gränser. Men ATT de VILL träffa sitt barnbarn på en gång tycker jag inte är konstigt alls. Kan liksom fullt förstå att man VILL det trots sjukdomar osv. Du får gärna tycka annorlunda om du vill.
Du ska nog ta och googla whataboutism.
Om du Googlar ”ha två tankar i huvudet samtidigt”. Jag tycker vattenmelonen var tydlig med vad hen menade.
Okej, försökte inte vara otrevlig men isåfall förstår jag inte vad det överhuvudtaget har med något att göra? Om man vill? Var ju inte det det handlade om utan att folk inte respekterar att man vill vänta? Ofta ”vill” ju både föräldrarna visa upp sitt barn och träffa släkt lika gärna som släkten vill träffa bebisen, det är liksom neither here nor there. Man kan ju TROTS det ha skäl att vänta och då ska folk inte hålla på att tjata om hur gärna de vill utan lägga sina känslor åt sidan och stötta föräldrarna. Vi fattar att och varför ni vill – det är ju helt självklart?! ?
Kommentaren jag svarade på ”Du har ju ett helt liv på dig att träffa barnbarnet, vad skulle poängen vara med att rusa dit med massa baciller.”.
Poängen är att man vill träffa sitt barnbarn på en gång. Därför vill de rusa dit på en gång.
Vad tycker du att orden på engelska tillför din text?
Vadå inte bara ditt barn? Är ju inte precis svärfars barn eller släktens barn? Hon har all rätt att säga MITT barn jag bestämmer? Sen att hennes partner är inkorporerad i det hela är ju underförstått. Samt att man kan ha veto-rätt mot partnern som förälder i vissa frågor ?
Det är det jag menar, är även partnerns barn…
Fast det är helt normalt att träffas ganska snabbt. Klart föräldrarna får säga nej men vissa här får det att låta som det är nåt man inte gör eller bör göra??
Ja eller hur, och som att det är respektlöst och påträngande att ens vilja, och fråga om man får, komma och hälsa på nya bebisen
Min svärmor är bäst i världen. Tycker alltid att det är orättvist när det gnälls på svärmor. Det blir ett jäkla liv om killen gnäller på svärmor.
Är avundsjuk på dig. Fick inte dröm-svärmor precis…
Kanske inte din partner heller fick en drömsvärmor?
Min också. Hon är fantastisk. I mitt liv är det min mamma som är den jobbiga och krävande ”svärmodern”.
Min är en häxa utan dess like. Krävde att besöka och när hon ej fick det, då slutade hon prata med oss i flera månader. ?
Sen är det tydligen mitt fel att dottern är rädd för henne och inte vill bäras. Hon drar ungen ur mina armar och springer iväg.
Jag har världens bästa svärmor..men svärfar förstod inte varför han inte fick flyga från Spanien och träffa barnbarnet -då 1 vecka gammal…precis när corona var som värst ? jag var tydligen töntig..men sa typ ”mitt barn,om jag kräver att du ska kunna gå 100m på händer för att få hälsa på så är det vad som gäller”
Inte bara ditt barn dock.. Håller med om att det hade varit en dålig idé men ditt svar var ju väldigt märkligt… Klart man vill att ens familj ska vilja och kunna träffa ens barn (om man har bra relationen och det inte ör corona..)
Vadå inte bara ditt barn? Är ju inte precis svärfars barn eller släktens barn? Hon har all rätt att säga MITT barn jag bestämmer? Sen att hennes partner är inkorporerad i det hela är ju underförstått. Samt att man kan ha veto-rätt mot partnern som förälder i vissa frågor ?
Pappans barn också ja… En del verkar glömma det. ”MITT”. ?
När släkten får träffa det nya barnet tycker jag dock inte man automatiskt har veto-rätt kring? Varför skulle man det? Däremot helt rimligt att kräva att man inte har en massa besök springande hemma hos sig om man är skör eller mår dåligt efter förlossningen tex, men då får väl pappan ta ut bebisen på en promenad och träffa familjen tex. Det mesta går ju att lösa.
Vill partnern att bebisen ska träffa någon som ska flyga från Spanien under piken av Corona så får man ju säga nej pga partnern är korkad – inte pga veto?
Hahah morsans unge men mannen spermier. Man är 2 i tango…
Oj, verkligen inte alla svärmödrar.
Åhh! Varför är det jämt så! Samma här!
Gaia… i en tid med Caia.. kära nån.
Å som inte de vore nog så är de influensers bägge..
Är väl isåfl konstigare att de döpt henne efter moder jord än att Caia låter liknande.
Men haha. Gaia är från gammal grekisk mytologi, att du associerar till ett sminkmärke säger nog väldigt mycket om dig och den kontext du lever i men inte så mycket om namnet ?
Hahaha… tror fler associerar till ett sminkmärke, än till grekisk mytologi. Det är nog det kh menar. Och vem vill ha ett namn på sin fina bebis som folk associerar med Biancas smink?
Internationellt tror jag fler associerar med mytologin. Jag kände till betydelsen av Gaia innan sminkmärket kom och trodde först det var därför BI valde namnet.
Då får vi hoppas ungen drar utomlands fortast möjligt.
Så bara för att du inte känner till ett vedertaget namn på moder jord antar du att hela Sverige tänker pp sminkmärket istället?
Japp.
Jag associerar namnet med Gaia i Vintergatan typ någon tant som hade koll på galaxen om jag inte minns fel ?
Oj vad sorgligt det vore om det är så
Jag associerar till en karaktär i en bok jag läste som ung, skriven av Francine Pascal ??♀️
Besök var inte tillåtna på BB där jag födde, vilket jag kände en SÅ lättnad inför. Svärföräldrarna kom ändå, pratade med personalen som tyckte att de ”såklart skulle få träffa sitt barnbarn när de ändå kommit dit”. Jag hade några timmar innan opererats för en grad 3-bristning, inte sovit på två dygn och mådde skit. Kände mig så överkörd och bara grät. Det var 6 år sedan och sedan dess har jag känt mig obekväm och negativt inställd till mina svärföräldrar.
Åh fy vad förbannad jag hade blivit. I det läget hade jag nog bitit ifrån rätt rejält.
Jag hade främst blivit så besviken på min partner i det läget som inte sa ifrån. Min man hade blivit galen och hållit dom på avstånd oavsett vad dom sa.
Helt klart! I det läget hade jag nog bett samtliga dra åt helvete, inklusive personalen. Kul vara omgiven av ett gäng fullblodsdårar som nyförlöst.
Hur gick mötet till? I rummet med dig eller bara barnet och din partner? Tänker hur sjuka de faktiskt är… Oavsett helt fel gjort av både personal och svärföräldrarna och jag förstår dig, men kan tycka att det är ett steg sjukare att tvinga sig in hos någon som ligger nyförlöst, nyopererad och mår dåligt än att typ träffa barnet och partner i korridoren lite snabbt.
Det är verkligen inte någonstans okej tvinga sig på bebisar på BB och deras nysnittade mammor även om mötet sker i sjukhuskorridoren. Det är precis lika sjukt.
Nej det tycker jag inte. Betydligt sjukare att tvinga sig in hos någon i det läget än att möta barnet i korridoren. Oavsett fel gjort och fattar inte varför inte personalen såg till att de gick. ?
Varför måste du träffa en nyfödd bäbis på BB om du inte är pappan eller syskonet? Helt vrickat att svärföräldrar ens kommer på tanken att åka till BB
Ja jo? Påpekat det flera gånger nu? Inte direkt att jag säger att svärföräldrarna gjort rätt? ? Jag undrar bara hur pass sjuka de är och hur mycket de visade att de inte respekterar modern. Om de klampade in när hon ligger nyopererad och bokstavligen gråter för att hon vill vara ifred och ändå stannade i rummet så tycker jag att de är betydligt sjukare än om de ”bara” träffade partner och barn lite snabbt liksom. Säger inte att något av det är rätt, undrar bara hur man kan vara SÅ sjuk så man tränger sig in hos någon som gråter och mår så dåligt.
Alltså jag reagerar mer på hur de behandlade ts än att de ville träffa barnbarnet. Det kan jag förstå men jag kan inte förstå hur man inte respekterar föräldrarna och särskilt modern efter en förlossning. Och operation på det. Och sömnbrist. Och en bebis.. Och gråtandes. Alltså det är så sjukt i min värld att man skulle tränga sig på någon i det läget.
Men en frisk människa son älskar sitt barnbarn 2023 efter pandemier och rs vill inte träffa sitt barnbarn på BB 24 timmar efter födseln. Det är inte kärlek utan ren egoism.
Vilken pandemi hindrade någon för 6år sen? De gjorde fel oavsett. Framförallt i hur de behandlade ts.
Håller med. Helt klart sjukare än att bara inte respektera moderns beslut om att träffa barnet. Skulle ta det som ett stort f u till mig själv om min familj behandlade mig på det sättet.
Fast om du bara vill träffa barnbarnet i korridoren så skiter du ju uppenbarligen i hur mamman mår. Mycket mer respektfullt att komma på besök i hemmiljö och ge mamman uppmärksamhet och sen bebisen. Det är ju trots allt hon som burit ditt barnbarn.
Haha, ge mamman uppmärksamhet?? Är mamman ett barn som måste få uppmärksamhet och beröm för att hon har burit och fött barn? Larv.
Ja exakt. När man fött barn, så är man lycklig för uppmärksamheten folk ger ens baby.
Inte f-n tänker man, nej vänta nu, det är jag som borde få denna uppmärksamhet?
Vad är ni för egoister? Har läst så många som skrivit samma sak.
Fast mina föräldrar kom till BB och hälsade på, har inget minne av att det diskuterades med mig om det var okej, det var nog exet som pratade med dom eftersom det var tiden före mobiltelefoner. för mig var alla välkomna, ville bara visa upp guldklimpen. Nu vet jag inte om TS hade sagt till, eller bett mannen säga till, eller om någon överhuvudtaget talade om för svärföräldrarna att de inte ville ha besök. Om de fått veta det och ändå kom så var de respektlösa, om inte så är dom bara vanliga människor som utgår från det dom är vana vid
Hur kan du tycka att det är lika sjukt att träffa far och barn i en korridor som att tränga sig in hos mamman i det skicket?
I rummet med oss. Fick säga till på skarpen för att inte bli fotad med systemkamera ? Har definitivt lärt mig att sätta gränser sedan dess
Fy fan. Tycker melonen har en poäng i hur de inte respekterar dig.
Så sjukt! Du ska inte ens behöva sätta gränser i det fallet, alla borde förstå hur olämpligt det är att tränga sig på någon i den situationen.
I sex år…? Du är känslig du.
Tycker inte hon verkar överkänslig. Det där är ju ett agerande som kan få folk att tappa förtroendet för dig för alltid.
Fullt rimlig reaktion om du frågar mig. Om mina svärföräldrar agerade så fruktansvärt egoistiskt och fullkomligt stampade på min integritet så hade jag också blivit arg. Svärföräldrarna ser till sig själva, och enbart sig själva, i situationen.
Känslig? I bästa fall respekterade de inte henne beslut. I värsta fall klampade de in hos henne och fick henne att gråta? De har ju visat att de inte respekterar henne.
Verkligen inte för känslig. Skulle aldrig acceptera att någon behandlade mig så respektlöst, och dessutom när man är som allra skörast. Förstår mig aldrig på folk som försvarar andras dåliga beteende med att lägga fokuset på att den som blir utsatt är känslig.
Verkligen inte. Hade ts varit sur över att någon kommenterade färgen på barnets kläder 6år senare så hade hon varit känslig. Men här handlar det ju om att de varken respekterade hennes önskan eller henne.
Mina svärföräldrar va likadana, eller inte på sjukhuset men när vi väl kom hem. Tog lång tid innan jag förlät min man att han inte satte ner foten när han såg hur ont jag hade och hur dåligt psykiskt jag mådde (hade ingen bra relation med mina svärföräldrar innan).
Inför andra barnet sa jag innan att jag vägrar besök de första veckorna, jag vill komma hem i lugn och ro, låta syskonen träffas och få läka kroppen någorlunda.
Relaterar så, varit med om likande!
Oj, varför inte bara vänta några dagar istället för att gå emot regler och er önskan? Herregud.
Fick också besök av svärföräldrarna på BB med första barnet, trots att jag uttryckligen sagt att jag inte orkade. Besvärlig förlossning och 2,5 liter blod fattigare. Det skadade vår relation länge därefter. Numera kan jag till viss del förstå dem men men med det sagt skulle jag ALDRIG göra detsamma mot mina barn eller deras partners.
När jag födde vårt barn och förlossningen tog lång tid (ca 1,5 dygn) så ringde min svärmor till förlossningen och krävde att få veta varför det tog så lång tid ?
Mina tre barn är födda på -90 talet och alla tre gångerna kom både deras mormor, morfar, farmor, farfar och ett par kompisar upp på avdelningen och hälsade på med blomsterkvastar och gosedjur i högsta hugg. Vid olika tillfällen, på den tiden stannade man på avdelningen 2-4 dagar. Inget konstigt med det. Då.
Jag mådde bra alla gångerna och ville gärna ha besök: full av eufori över nytillskottet!
Tiderna ändras och jag har full respekt för att vi alla är olika. En del vill in i bubblan och andra inte.
Det viktiga är att lyssna till hur de nyblivna föräldrarna vill ha det!
Jag är född på sent 90-tal och upplever att man idag tänker efter mer och har mer respekt? Jag hade flera svåra allergier som barn och minns så väl att på alla kalas och liknande så köpte man en tårta som alla förväntades äta. Redan i dagisåldern fick jag ta väldigt mycket ansvar själv för att inte få i mig någon allergen vid dom tillfällen då mamma inte var med, och ofta stod man då helt utan istället. Idga upplever jag att man har större respekt för bland annat sådana saker, oavsett om det gäller allergi eller ”mitt barn äter inte”. Detsamma med besök och sådant, det känns som att man idag har betydligt större respekt för patogener som RS.
Precis. Jag fick mitt första barn -98 och då fick man ligga inne tre nätter om allt var bra. Man fick inte ta in någon på avdelningen utan fick sitta ute i hisshallen med ev. besökare. Dagen efter min dotter föddes kom min mamma och pappa, min svärmor och mina två kolleger. Jag var helt slut, sydd med massor av stygn inuti och utanpå men det var bara att vackla ut i hisshallen och låta underverket turnera runt.
Jag kan verkligen relatera till att man känner sig lugn med att göra sin grej med andra barnet. Man behöver inte lyssna på alla välmenande kommentarer för man vet ungefär vad man ska testa.
Jag och min mamma fick komma och hälsa på min kusins barn redan efter en vecka. Jag var nog mer nojig än kusinen! Hade rentvättade kläder så att det inte fanns ett katthår på mig ungefär, och hade handsprit med mig och allt ?. Hennes sambo visade dock tydligt med sitt kroppsspråk att vi inte fick hålla barnet den dagen, så vi frågade aldrig om det utan respekterade definitivt gränserna!
Mina barn är i tjugoårsåldern och vi tog glatt emot besök på BB, sedan bjöd vi hem vänner på fika så alla fick träffa nytillskottet. Blev också alltid hembjuden på samma sätt till vänner med nyfödda.
??? Här med. Kompisar och släktingar kom och gick hela tiden. Det var ju också nyhetens behag. Man får många dagar på sig att vara ensam sen.
Precis så upplevde jag det också då back in the days!
Släktingar och vänner kom och besökte.
När det gått ca tre månader kommer jag ihåg att jag kände mig väldigt ensam till vardags då alla andra jobbade. Minns att jag tänkte att ska det vara så här ensamt nu, bara jag och bebisen. Mysigt och härligt men ensamt.
Det var då jag upptäckte ” Öppna förskolan.” Halleluja för den!! Dit gick vi ofta på vardagarna och fick snabbt nya vänner både barnet och jag. Det var fina tider!
Vilken generationsgrej 🙂 vi hade inte tid att ta emot besök på bb, kanske hade man fått stanna längre än 6 timmar om man sagt att man skulle få besök 🙂
Jag födde förra året och stannade två dygn pga lång vattenavgång. Hade för allt i världen inte velat ha besök där! (Nu var det aldrig ett alternativ ändå pga besöksförbud) Att bara få ha dem dygnen med min bebis var guld värt. Få igång amningen, få mat serverad, ligga massor hud mot hud och bara vara. För att sen komma hem och direkt pang på vardagslivet eftersom jag hade en treåring också. Den där första orörda bubblan var ovärdelig.
Oj jag håller inte alls med. Allt jag ville var att åka hem och mysa med bebisen och storasystern i soffan hemma. Men jag hade en frisk bebis och en frisk kropp, vid förlossningar med komplikationer, bebisar som inte mår toppen eller mycket smärta/svårt att gå är det självklart annorlunda.
Obs, jag fattar att man kan känna så även med frisk kropp och frisk bebis. Ingenting är heller bättre än något annat.
Gaia…minns en ungdomsbok som handlade om en tjej som hette det. Kanske lite sci-fi aktig? Hm måste googla nu
Identitet x
Jag tycker att det är klokt med tanke på alla virus som flödar runt. Det är inte kul att se en liten bebis kämpa för att andas på IVA.
Jag är en svärmor och jag har sagt, om det tar 1 dag eller 3 månader spelar ingen roll. Jag kommer när ni känner er redo. Ingen brådska och förstår inte varför det ska vara så bråttom. Jag älskar bebisar men de är ju bebisar länge ?
Jag känner igen känslorna – det är verkligen härligt att få sitt andra barn och vara så trygg i föräldraskapet, man kunde njuta av det på ett helt annat sätt. Och det kändes väldigt väldigt lyxigt – inte bara ett barn utan TVÅ – speciellt när man tittade in till dem på kvällen när de somnat ❤️
Så olika det där ju, när min dotter föddes ville jag ha mina och sambons föräldrar där så snart vi kom hem. Det viktigaste är väl att föräldrarnas vilja respekteras men sen kan jag absolut förstå besvikelse hos mor- och farföräldrar som inte får träffa den nyfödde direkt.
Jag födde sonen 2014 i början av året och vi hade då att endast mormor+farmor farfar fick komma och hälsa på efter ca 1 vecka, krav att de var helt 100 friska osv, men vännerna fick vänta med 2-4 veckor och sen sakta men säkert fler..
Inget om Johanna bladhs kopierade text och när hon blir påkommen då står hon inte för det? Plus att hon sen hävdade att hon taget ner ett fågelbo och ett fågelägg gick sönder men det visade sig vara ett vanligt ägg och hon blev påkommen med att ljuga ?
Kommer.
Vaddå?
Herregud vad patetisk hon är.
Men vem lägger ut ett vanligt hönsägg och låtsas att det är ett fågelägg? Bara en idiot.
Men gud har hon fått en psykos?
Fick vårt andra barn dagen innan Michaela. Vår första är 5 år. Känner igen mig i mkt av det som Michaela skriver. Vi tog det också lugnare med besök den här gången. Min upplevelse är att de flesta är mer medvetna om smitta sedan pandemin. Vissa fick vi nästan tjata hit. Tycker alla har suttit ner i båten och väntat på en inbjudan. Alla förutom en nyfiken granne som bjöd in sig själv när vår bebis bara var 2 dagar.
Vilken dröm tänker jag att få vara ensam i sin bubbla och bara får vara och njuta! Det är alltid familjens beslut om de vill ha besök eller inte och det anser jag att man måste respektera. Alla funkar olika och har olika behov.
Tycker hon resonerar helt rätt och klokt. Mitt andra barn föddes under pandemin och jag sa stopp till alla besök förutom från mina föräldrar den första tiden. Det kändes också viktigare att bara landa i vår lilla bubbla andra gången eftersom storebror på nästan 3 år också skulle få landa i den nya situationen. Det var så fint att den första tiden fick bli bara våran. Det finns gott om tid sen att träffa alla.
Så du menar att morföräldrarna fick komma men inte farföräldrarna? Var och en gör ju som man vill så klart men jag som farmor hade blivit väldig ledsen .
Känner du mig? Är du säker på att mina barn har farföräldrar? Om du blir ledsen för något dina barn gör så kan du ta det med dem. Det behöver inte projiceras på andra som gör andra val.
Har aldrig påstått att jag känner dig,skrev ju att alla gör som man vill såklart, har inga egna barn i livet tyvärr utan är bara en farmor.
Då gissar jag att du är ensamstående eftersom bara dina föräldrar prioriterades.
Riktig sjuk mammis
Konstig gissning. Svärföräldrar kan ju vara döda, bo i ett annat land eller inte ha kontakt med sitt barn.
Det var som sagt en gissning.
Stämmer bra det. Hade jag haft en partner och svärföräldrar hade jag kanske tänkt annorlunda. Men jag har inte varit i den situationen och kan inte svara för det. Kanske läser kommentarerna fel nu, men låter som att det provocerar att jag gjorde det som kändes rätt för mig. Himla märkligt i så fall. Varje nyförlöst mamma måste ju få ta de beslut som känns bäst för henne.
Ja då läser du nog kommentarerna fel – Frågorna och antagandena handlade om att det fanns farföräldrar med i bilden som du bestämde inte skulle få samma möjlighet att träffa barnet som dina egna föräldrar. Också ett märkligt antagande av folk att göra förstås, men läser inte att någon är ”provocerad att du gjorde det som kändes rätt för dig”.
Mina föräldrar gick före medans svärföräldrarna fick vänta 1 månad. Varför? JAG ville inte ha svärföräldrarna här. Jag bestämmer! Jag är snittad! Jag har förlorat 2 liter blod, med 2 infektioner? Min sambo skulle aldrig ifrågasätta det.
Tycker också det är helt legitimt att det är mamman som styr när och vilka som ska komma hem till en. Särkilt om man fått komplikationer och inte mår helt hundra. Däremot känns det bara tröttsamt med den där märkliga attityden ”JAG bestämmer, jag vill inte ha svärföräldrarna här” Har man en bra och sund relation kan man väl framföra vad man vill och lyssna och respektera varandra utan att göra sig själv till en dryg bitch.
Jag ville inte ha vänner på besök första tiden, vilket alla förstod och respekterade. Hade däremot noll behov av att hävda mig på ett otrevligt sätt om vad jag ville.
Haha jag minns verkligen inte alls att folk var så intresserade av ens bebis, framförallt inte andra barnet. Klart att typ mormor, farmor, nära syskon ville ses men minns ingen kö av vänner, släktingar och bekanta.
spännande det här med att alla lyfter det som något positivt med att barnen inte utsätts för smittor. Inom förskolan så ser vi nu hur känsliga alla pandemibarnen är som aldrig utsatts för några smittor när de är små, vi har haft flera barn så stora som tre år som blivit inlagda på sjukhus i diverse sjukdomar, har aldrig hänt förut. Så det finns en baksida med det också.
Men sen vill jag också säga att det finns flera sätt att välkomna den nya familjemedlemmen till den stora familjen utan att behöva dra hem hela släkten. Här finns det ett utmärkt tillfälle för pappan att ta en promenad med bebisen på någon timme och träffa familjemedlemmar utomhus. Att mamman får vara själv och kanske sova en stund är bara det ett plus i kanten
Känner inte igen mig alls. Man behöver väl inte superstäda eller skapa fest så fort någon vill hälsa på? Jag hade släktingar på besök de första dagarna vi kom hem men de fick hälsa på bebis samtidigt som jag satt i myskläder, osminkad i soffan. Var mest tacksam att någon annan ville hålla bebis en stund så att jag kunde passa på att gå och duscha. Man behöver liksom inte vara top notch när man precis har fött barn.
Vissa mammisar är så märkliga. Blir nästan rädd
Tycker nog det är mer märkligt att störa sig på hur en annan familj gör med sitt liv.
Nä alltså, du får ett barn med en man men ofta kommer barnets pappa i skymundan för att mammis säger att det är bara hennes barn. Man är två i ett föräldraskap.
Vem här har sagt att det bara är mammans barn?
Du beter dig ju som du verkligen tror det.
Men är inte det ganska normalt att inte ha så mycket besök de första veckorna? Våra föräldrar har kommit, men de har ju mer hjälpt till med att kanske laga mat, ta ut lillesyskon till lekparken eller så. Det är väl inte så många som bjuder hem alla vänner de första veckorna och de som ev kom hade ju ofta med sig mat/fika etc och jag satt helrufsig i myskläder. Men det skulle iof inte dokumenteras för instagram, youtube osv 😉
Min dumma svärmor planerade in sitt födelsedagskalas (dumhet nr 1, vuxna människor behöver ej ha kalas…) HEMMA HOS OSS en vecka efter att vårt första barn kom. Hon tyckte själv att det var väldigt snällt av henne att tillåta kalajset vara hemma hos oss så att det blev enklare med bebisen. Blev ett jävla liv när vi sa nej, och att hon skulle få fira sin löjliga (neh, det sa vi inte, bara jag som tänkte) födelsedag utan oss eftersom vi inte ville komma med en så liten till en större tillställning där det förmodligen skulle finnas en hel del dagisbaciller iom kusiner och annat.
Gulle dig. Någon som bryr sig
Låter märkligt, håller dock inte med dig om att det skulle vara en dumhet eller konstigt att fira sin födelsedag och bjuda hem folk för att man är vuxen. Låter tråkigt att tycka det är en dumhet att andra gör så ? men sen väljer man ju såklart själv vad man föredrar när man fyller år.
Kanske ska sluta med det lite trötta demoniseringen av svärmödrar eller nyblivna mor/farmödrar. Fattar att alla har olika men min och min partners mammor är båda så chill de är liksom 55-60-åriga kvinnor som har ett eget liv också, de orkar inte masa på oss om massa saker!
Amen!
Sedan är det samma mammor som sitter och undrar varför ingen vill passa deras små gulliga ungar när dom vill på myshelg med maken, dom får aldrig vara barnfria och deras föräldrar och svärföräldrar är så ointresserade av barnbarnen. Det ska dansas efter mammans pipa hela tiden.
Med vår förstfödda stod svärföräldrarna utanför bb och väntade ? sen hade vi besök konstant i lite över 2v varje dag av olika vänner och familj. Trodde de var så man skulle göra och mådde PISS pga kände att vi inte hade någon bebisbubbla alls.
Med andra barnet sa jag en vecka är det noll besök som gäller och med tredje 2v. Bästa jag gjort är att ha besöksförbud ett tag med bebis.