På tal om föräldraskap och hur olika familjer gör blev det en liten diskussion i kommentarsfältet igår om vårt ickeresande med barn utomlands. Jag förstår att sånt som känns helt självklart för vissa inte alls är rimligt för andra och jag tror man gör mycket av det som man själv växte upp med. För oss är det den absoluta lyxen för vår familj att få vara nio veckor tillsammans på Gotland på somrarna och åker vi någon annanstans så är det tex till Åre eller andra vänners sommarställen. Att åka utomlands själva bara vi tre gjorde vi en del när Lynn var mindre men ingen av oss tycker att det är särskilt kul att hänga vid ett poolområde så den typen av semester lockar inte. Däremot längtar jag efter tiden när Lynn vill följa med till gamla franska städer eller London och strosa runt i skivbutiker, äta croissanter och umgås med oss bara vi tre. // Elsa Billgren
Elsa Billgren har skrivit på sin blogg att hon och maken inte tar med sonen Lynn när de åker utomland eftersom han är för liten för att uppskatta sakerna de vill göra. Hon skriver även att vissa av dessa resor är menade som kvalitetstid för de båda föräldrarna.
Elsa beskriver små övernattningar i exempelvis Köpenhamn, som tillfällen för dem att få egentid och romantik så att relation varar riktigt länge.
Om ingen tycker att det är kul med det som räknas som sedvanliga familjesemestrar så är det väl inga konstigheter? Familjen spenderar trots allt ganska så många veckor i huset på Gotland, så brist på kvalitetstid verkar det således inte finnas.
Vad tycker i om det här?
Jag tycker resonemanget känns fullt rimligt.
Bilden är från 2014 men dök upp när jag sökte bilder i databasen, och jag tyckte den var lite gullig så jag valde den. 🙂
Föregående inlägg 
Tycker ingenting om hur de semestrar faktiskt.
Eller hur. Är ju verkligen deras ensak. ?
Jag är uppvuxen på det här sättet. Vi syskon har rest inom Sverige med föräldrarna, men de reste utomlands utan oss varje år. Som liten brydde jag mig inte, det var bara kul att få vara med mor- eller farföräldrarna, men när jag blev äldre och det kändes som om alla utom jag hade varit utomlands så tyckte jag att det var jobbigt.
Fast de tänker ju dock ta med honom när han blir lite större, så inte riktigt samma sak
Ja, jag berättade bara min erfarenhet att av växa upp med föräldrar som inte tar med sina barn utomlands- som inlägget handlar om. Det är helt okej att vi inte har exakt samma upplevelse.
Ja men syftade mer på att du jämförde och sa att du var uppväxt på samma sätt. Men nej såklart det är helt okej att ha olika upplevelser 🙂
Där kan jag lätt förstå hur du ser på det även om jag inte haft det så. Har bekanta som inte rest utomlands förrän barnen är utflugna men reser väldigt ofta sedan dess(utan barnen då). Hade jag varit barn där så hade jag ju ändå tyckt det varit kul att få vara med när de var barn. Och det handlar inte om ekonomi.
Jag hoppas du tänker mer om du har eller får barn att du reser med dem om du har möjlighet. Det är något man växer av och en bra erfarenhet.
Tror att dom gör exakt så som passar deras familj och framöver verkar det ju som att sonen kommer medfölja när han har mer behåll av deras resor.
När jag var liten så åkte min mamma och hennes man utomlands ensamma en gång per år och en gång per år med mig, det är jag glad för. Men minns att dom gångerna jag var kvar hemma så njöt jag av att ha en annan vuxen som höll i spakarna. Ofta en rolig äldre kusin. ?
Min pappa och hans fru tog däremot aldrig med mig på en enda resa vilket jag nu som vuxen kan tycka var lite taskigt. Dom reste mycket så en enda gång kunde jag fått följa med tycker jag.
Man gör självklart som man vill. Men jag har väldigt starka minnen av våra familjesemestrar som barn, det var väldigt berikande redan då. Tyckte det var superkul! Har inget minne av att mina päron tyckte det var jobbigt heller haha ? och då var vi ändå två i samma ålder
De verkar ju dock semestra tillsammans utöver utlandsresan.
Ja pratar självklart om semester utomlands.
Jo men jag menade att han nog får fina minnen från semester med familjen även om de åker på en resa eller två utan honom? plus att de hade varit utomlands med honom tidigare.
När han var 1 år ja. Vad tror du han minns från dom resorna?
Jaha, det framgick inte att han var så liten. Läste bara ”när han var mindre”.
Nåja, de har säkert fina somrar ihop i Sverige ändå.
Nu finns det väl förvisso mycket man gör med sina små barn för att de tycker att det är roligt för stunden, inte för att man förväntar sig att de ska minnas det resten av livet. Minns små fragment av husvagnssemester när jag var 3 medan mamma kan berätta ”jo men vi har visst varit på Furuvik, vi var där med husvagnen 1992” osv. Betyder ju inte att resan inte var värt något bara för att jag idag inte kommer ihåg mer än typ en lekpark på campingen.
Handlar väl inte om att minnas, utan att få vara med sin familj
Då är det ju ingen idé att göra någonting alls med sitt barn innan den fyller fyra ungefär. Om nu minnet av det i vuxen ålder är det viktiga.
Man kommer def inte ihåg nåt innan man är typ 5 år
Inte? Mina föräldrar skilde sig när jag var 4,5. Kommer definitivt ihåg saker från när de var gifta och bodde ihop.
Jag tror snarare att det är svårt att sätta ålder på ett minne om man inte har något att haka upp det på. Jag vet tex om jag var äldre eller yngre än just 4 eftersom jag vet var vi bodde i det minnet osv. Annars hade jag nog haft svårt att veta om jag var 3 eller 5.
Haha jag har några minnen från när jag måste varit väldigt liten, ett när jag inte ville byta blöja så jag kröp runt köksbordet för att ”komma undan” (enligt mamma slutade jag med blöja när jag var 1,5), ett annat minne är ett tillfälle när jag verkligen ville peta i näsan (och äta snoret) men min storasyster hela tiden kom och avbröt fast jag försökte dölja vad jag höll på med, och så ett minne när jag slickade på räckena i bussen (var jättegott) men mamma blev alldeles förskräckt och såg till att jag inte skulle nå fram för att göra det mer. ?
Det där med att små barn ändå inte minns något tycker jag är ett märkligt resonemang. Man kan väl resa/hitta på saker för att stärka familjens sammanhållning och relationen till barnet, utan att det spelar någon roll om barnet minns själva resan när det är äldre?
Va?
Har du läst det på insta som ngn annan hittat på?
Jag minns jättemycket!
Sen så är det så att känslan minns barn även om de inte minns konkreta daker.
Bara för att mönga barn inte minns innan en viss ålder innebär det inte att man ska skippa göra roliga saker.
Under de formativa åren är händelser och upplevelser jätteviktigt!
Tänk bara på barnhemsbarn i ryssland som levt i en spjälsäng de första tre åren, klart som fan de påverkas.
Även barn med föräldrar som bråkat jättemkt de första 3-4 åren tar med sig känslomässiga spår.
Så att säga att man kan skippa vissa saker för att de ändå inte minns är att göra det lätt för sig.
Sen måste man inte åka utomlands för att forma trygga och glada barn.
Har ingen åsikt om det. Däremot undrar jag lite över alla Stockholmsmänniskor med hus på Gotland. Umgås de någonsin med några andra än andra Stockholmare. Har de inga grannar eller vänner som är fast boende? Alla bilder de lägger upp är ju enbart på andra som bor i Stockholm. Man tänker ju att man kanske kan integrera lite.
Gotlänningar är så jäkla trötta på stockholmare som köper alla vackra gamla gotlandsgårdar för att bo där någon månad om året. Ofta totalrenoveras allt för flera hundratusen också, och husen har stor status bland dessa sommargotlänningar. Så nja, intresset är väldigt svalt bland gotlänningar att hänga med stockholmarna.
??????
/gotlänning
Förstår inte varför det skulle vara negativt?
För att gotlänningarna själva inte har råd att köpa hus när utomsocknes driver upp priserna? Samma på västkusten, gamla fiskarvillor säljs för miljoner, till nån som är där några veckor om året. Vansinne.
Ja, likadant på alla attraktiva sommarplatser. Kommer själv från Österlen och skulle gärna ha ett sommarställe där, men det går ju inte. Får nöja mig med att läsa inlägg om andras mysiga ”lantställen” (ledsen, avskyr det ordet).
Heter landställe ☺️
Nej?
Nej!
Nja, lantställe men landställe godtas.
Avskyr båda orden.
Det är bara stockholmare som säger land/lantställe. Alla andra säger sommarstuga. Möjligen sommarhus.
Det driver upp bostadspriser så att folk som är född på/vill bo året runt i Gotland har svårt att hitta boende samtidigt som hus står tomma 85% av året. Och att de inte betalar skatt där samtidigt som de använder skattefinansierad service.
Vad är det för skattefinansierad service som används i så stor utsträckning? Sjukvård exempelvis är ju samma region.
T ex VA, det är riktigt kostsamt pch svårt för kommuner att dimensionera och underhålla ett system där det är låg belastning större delen av året och sedan hög belastning i någon månad.
Detta! det är inga små stugor som Stockholmarna köper. Det är ofta gårdar som redan är byggda för året runt-boende.
Jag är inte från Gotland utan från en mindre ort i Småland där året-runt-boenden mitt i orten köps upp av Stockholmare men främst av tyskar. Priserna trissas upp och inga med löner motsvarande de på svenska landsbygden kan hänga med i budgivningen. Skolan lider mest såklart. Vem med barn vill flytta fast till en ort där varannat hus står tomt? Affären lider såklart också eftersom att främst tyskar är otroligt dåliga på att handla lokalt (för att citera en tyskar i Sverige-grupp – handla på Lidl på vägen till sommarstället! Där finns det allt ni behöver, t.o.m. mjölk med lång hållbarhet så behöver ni inte sätta en fot i ortens affär). De som bor fast i kommunen och betalar inkomstskatt bekostar vägar, gatlysen osv.
Det är dags att införa ett ordentligt skattepåslag/avgift för större hus där man inte är registrerad. Det här är inget konstigt. Jag bor i Tyskland och här har nog alla kommuner som är attraktiva för sommarhus en motsvarande avgift eller skatt. Vissa skärgårdsöar i Sverige verkar redan ha infört det eller vara på väg att införa. Så som det är nu så betalar inte sommarhusägare mycket mer än fastighetsavgift på några tusen samt uppkoppling till elnät och den obligatoriska sophämtningen några månader om året. Det är heltokigt.
Samma i Blekinge och södra Småland fast här är det danskar och tyskar. Tyskarna driver upp priserna och danskarna har köpt varenda småhus som blivit över. Just nu väldigt begränsade möjligheter att ta steget från lägenhet till hus om man inte vill bo i ett villaområde från 70-talet ?
Precis så. Danskar och tyskar överallt på den småländska landsbygden. Överlag är väl sommargäster tolererade, av nödvändighet, men aldrig accepterade av den bofasta befolkningen.
Varför valde du en så taskig bild? Det är som att inlägget görs med syfte att läsare ska kommentera bilden snarare än innehållet i inlägget.
Det är bara du som kommenterat den…
Taskig bild?
Jag tycker de båda är jättefina på den och då är jag inte ett Elsa-fan
? Tyckte den var superfin och supergullig.
Tänkte ingenting negativt om bilden överhuvdtaget. Du är den enda som skriver något taskigt/negativt om den.
Läste din kommentar, scrollande upp och kolla bilden.
Förstår absolut inte vad du menar, snälla berätta vad som är taskigt?
Varför valde du att lägga en taskig kommentar? Det är som att kommentaren görs med syfte att andra ska kommentera bilden (negativt) snarare än innehållet i inlägget.
Taskig bild? What? Den är ju jättefin.
Håller med, taskig bild. Känns som ett medvetet val. Elsa är en ooootroligt snygg kvinna, 10/10. Bilden känns…missvisande? Det måste väll ändå vara lov att kommentera? Speciellt när inlägget redan innehåller ett ”försvar” angående varför man valt en riktigt gammal bild som inte har något med inlägget att göra.
Jag tycker ju bilden är fin just för att den inte är så tillrättalagd och ”posig”. Hon är alltid snygg ändå men jag tycker bilder är finare och mer intressanta när de inte följer influencermallen.
Jag gissar också att förklaringen Camilla lade till bildvalet kom efter att Enili och Ida började skriva om att det var en ful bild så det taskiga ligger endast hos er
Kommentaren låg i inlägget när jag kommenterade. Finns mängder med fantastiska bilder, all im saying. Att leta fram en bild med fyra år på nacken känns konstlat. Inget fel på bilden egentligen, speglar dock inte riktigt henne (och hur jäkla snygg hon är) i mina ögon. Därav ett märkligt bildval enligt min åsikt.
Hade resonerat på precis samma sätt! Stressen av att på en solsemester hänga kring en barnpool och enbart noja över var ens barn är, hur mycket kiss det är i poolen, hur andra barn agerar mot mitt barn… det är inte semester för mig. ?
Är trams ju. Man kan ju ha egentid bara föräldrarna på en weekend både utomlands och i Sverige. Man kan semestra med barn hela familjen både utomlands och i Sverige. Det är lite sorgligt att sonen aldrig får uppleva något utanför Sverige. Våra barn älskar att resa och vi älskar att uppleva världen med dom. Man berikar deras liv, om man har möjlighet (vilket alla inte har). Men Elsa har.
Vadå aldrig? Hans liv är väl inte slut än får vi hoppas och hon säger ju att de ska ta med honom när han blir lite äldre. Finns mycket jag inte fick uppleva mina första sju år.
(Jag gissade hans ålder, orkade inte ta reda på exakt)
Jag var aldrig utomlands förrän jag var 18. Tog ingen skada pga det ?
Ja alltså hon köper ju klänningar för 15 papp på löpande band, så pengar finns ju.
Men handlar väl inte om pengarna ? och han ska ju få följa med när han blir lite äldre och kan uppskatta deras typ av resor.
Men dom vuxna kan inte/behöver inte anpassa sig till en resa som skulle vara perfekt anpassad för en grabb i sonens ålder? Herregud..?
Han är väl inte så gammal? Tror nog hans liv är berikat ändå med långa semestrar vad det verkar och kanske fullt tillräckligt i dagsläget. Jag ser att du skriver till att inte alla har möjlighet, men att du ändå väljer ordet sorgligt över att ett barn inte får åka utomlands, det kan jag tycka är lite sorgligt.
Ja fy vad trångsynt och naivt. Många har inte råd men fixar fina minnen åt sina barn ändå
Ta med småbarn utomlands för man främst för sin egen skull, barn får lika fina minnen i Sverige.
Äldre barn är en annan sak.
Jen lever nog i en rikemansbubbla där somrarna i barndomen spenderas på safari eller i Frankrike… Om hon bara visste hur lite vi fattiga ungar fick se av världen – och kunde vara tacksamma och glada ändå! 😉
Jag är inte heller någon hänga vid poolen-typ så för oss så har det blivit stadsresor med eller utan barn och visst är det två helt olika upplevelser. Att åka till Prag med litet barn är ett ständigt letande efter nästa lekplats medan att åka till Paris utan barn är ett ständigt saknande efter barnet och jämförande hur det hade varit om vi hade haft med oss vår energiska fyraåring ?.
Jag tycker det är bra.
Många par tappar varandra då man bara är förälder, så det är ju toppen att få bara vara två vuxna för sig själva en stund (speciellt i småbarnsåren) då det kan tära hårt på ett förhållande.
Och jag tror inte att barn tar någon skada av att inte få vara med på exakt allting hela tiden.
Du har helt rätt ✅
CamCam, jag älskar BB och går in nästan på klockslaget då jag vet att du skriver något. Men detta var lite lågt, såklart att man får ha egentid om man har barn och en barnvakt tex. mormor, morfar/farmor,farfar eller någon de litar på helt enkelt. Vilken underbar vardagslyx det är ju inte som att de gör en @lackberg för att lära sitt barn pengars värde så hen får stanna hemma.
Vad är det som är elakt?
Din läsförståelse kan inte vara en bästa.
CamCam skrev faktiskt ”Jag tycker resonemanget känns fullt rimligt”.
Hur kan du ens få detta till något negativt?
Ligger vid medelhavet as we speak (utan barn) och tänker: hur orkar man resa på typ charter med små barn?? Att sitta på ett trångt flyg ner till valfri värmedestination med ledsna barn verkar hemskt. O sen att vara i 35-gradig värme med barn verkar bara läskigt. Äldre barn absolut men de här småpluttarna, nej, då hade jag hellre stannat hemma i Sverige.
Tänkte samma. Var på charter med barnen i somras för första gången, de är 8 och 10 år och det var rena nöjet att resa med så stora barn. Såg dock utsjasade föräldrar som traskade runt med barnvagnar och försökte få kinkiga ettåringar att sova, i 30-graders värme. Verkade jobbigt.
De föräldrarna åker bara för sin egen skull. Givetvis vill inget 1-årigt barn flyga och sedan vistas i +30 grader. Små barn har ingen som helst behållning av att resa utomlands, eller resa alls egentligen.
Vi reste första gången till sol & värme när dottern var 10 månader, sen igen när hon var 1,5. Båda helt fantastiska resor. Första flygresan sov hon bara. Andra var det spännande. Vi skyddade mot solen och höll oss i skuggan mycket men bada och leka i sanden vid strandkanten är liksom det bästa hon vet. Och hon fick smaka massa spännande frukter och maträtter från buffén. Båda resorna var helt fantastiska för oss alla tre.
Nyfiken fråga: hur resonerade ni kring att ert barn vid 10 månader ännu inte hade fått alla vaccinationer? Första dosen vaccin mot MPR ges ju inte förrän vid 18 månader, och framförallt mässling är ju en väldigt smittsam samt allvarlig sjukdom.
Våra barn har fått mässlingsvaccinet tidigare (ej MPR) eftersom vi rest med dem. Var bara att prata med BVC
Jag åkte med familjen till Gran Canaria i våras. Att flyga 6 h med en glad 2,5-åring var inga bekymmer alls. Inte heller att bada hela dagarna med henne i 30-gradig värme. Hon hade jättekul. Vad är problemet?
Kanske inte helt rationellt, jag vet, men jag skulle aldrig åka utomlands med min man utan våra barn. Tänk om det händer någonting och vi inte kan ta oss tillbaka som planerat? Att vi omkommer i en trafikolycka och barnen blir föräldralösa är det värsta scenariot, men saker som pandemier, flygstrejker och krig skulle ju också kunna försena vår hemresa.
Är det bara jag som tänker så?
Men mycket av det kan ju hända på hemmaplan också.
Jo men då är man ju i Sverige, i ett land där man vet hur allt funkar. Jag reser trots vissa katastroftankar men I see your point!
Det fungerar likadant om du hamnar i en trafikolycka i Sverige som om du gör det i Frankrike eller Tyskland. Förtsår om du undviker expidition till typ sydpolen men att inte våga resa till Paris utan barnen för att man inte vet hur vården fungerar känns mest som att ge in för sin egen rädsla, det finns inget rationellt bakom det.
Jag vet att vi skulle kunna dö i en trafikolycka på hemmaplan också, men gällande mina andra exempel blir det ju lättare att ta sig tillbaka inom Sverige. Finns ju alternativa transportmedel om det inte går att flyga och stängda gränser blir inget problem.
Fast även vid pandemier, krig osv får folk hjälp hem. Stängda gränser gäller inte när man reser in till sitt eget hemland.
Omkomma i en trafikolycka kan ni ju göra även om barnet är hos mormor över dagen och ni åker iväg och handlar.
Sen skulle jag kanske inte dra iväg till Rhodos under brinnande kaos, en weekend i Nordkorea eller till Turkiet mitt under natogate. Men en charter i ett lugnt område, det skulle jag inte ha något emot. Förutsatt att barnet är hos någon jag litar på men det utgår jag från.
Ibland behöver man jämföra äpplen och äpplen och inte med päron. Åker ni i samma bil hela familjen? Betydligt farligare. Eller om du och din partner åker bil UTAN barnen… Den risken är ju otroligt mycket större. Alla gör som man vill men om jag haft den ångesten hade jag nog jobbat på den. Den kan smitta över på barnen. Livet och att leva innebär risker. Och möjligheter!
Vi reser med våra barn både i Sverige och utomlands utan någon vidare ångest trots att jag är medveten om riskerna, men det är just tanken på att lämna bort barnen och sen inte kunna ta sig tillbaka som känns obehaglig. Det är ingen semester jag skulle njuta av och min man känner likadant, så som tur är slipper vi ?
Vissa vill ha en stund för sig själva och vissa kan inte tänka sig en semester utan barn.
Tycker inget är rätt eller fel utan att varje familj gör vad som är rätt för dom.
Så fortsätt göra vad som känns rätt för er?
Är väl bättre att bara ni omkommer och inte barnen isåfall. Men som andra nämner, allt det där kan hända oavsett var man är.
exakt vad jag tänkte ?
Nej det värsta scenariot måste väl vara att hela familjen omkommer i en trafikolycka. Om bägge föräldrarna dör så är det såklart hemskt, men barnen får i alla fall leva vidare.
Bättre att de omkommer också än att leva föräldrarlösa…
Tänk om ni åker utomlands hela familjen och ni föräldrar dör där… Det blir väldigt handikappande att resonera på det viset.
Men gud helt sjukt resonerat ju haha. Du vill inte åka utomlands utan barn för ni kanske dör och barnen blir föräldralösa. Är det bättre att ha med barnen och de också dör i denna olycka?
Och att ni blir lite sena hem är ju ett riktigt dåligt argument ? också jobbigare för barnen att bli fast på en flygplats i typ en vecka, bättre då för dem att vara hemma med en trygg barnvakt och ha det gött?
Jag tycker alla ska semestra som de vill, men jag tycker också Elsas inlägg är lite märkligt och motsägelsefullt. Det finns ju tusen sätt att resa på som inte handlar om att gå i skivbutiker eller hänga på poolområde.
Jag tror snarare att Elsa är en vanemänniska som uppskattar rutiner och gärna gör samma saker: Gotland, Köpenhamn och ibland Paris. Det är ju inget fel i det, men jag förstår inte riktigt varför Elsa inte vill ”erkänna det”.
Haha ja nu när du säger det, London? Har hon ens varit där? Eller ens Oslo? Helsingfors? Det är ju som du du säger nästan enbart Paris och Köpenhamn. Har ett minne av Lisabon, men annars är det mest samma lika. Hade inte heller tagit med våra barn dit eftersom de städerna för mig är båda förknippade med en romantiserande dekadens som jag helst njuter till fullo av utan barn. Men det finns ju som du säger tusen andra sätt att semestra på.
Erkänna? Varför kan inte bara för göra precis som dom vill, helt galet att det skall bli en diskussion.
Men om det är sådana resor de gillar, varför inte göra sådana resor då? De vet säkert om att man kan göra annat och resa till andra platser, det vet väl de flesta om, men man väljer den resa som är mest lockande för en själv. Eller?
Vad är det hon ska erkänna? ? Förstår inte ditt resonemang överhuvdtaget. De åker väl på den typen av resor de gillar?
Ditt svar går ju inte alls ihop med inlägget. Hon skriver att hon vill resa till Paris, London osv med sonen när han blir äldre. Ingen motsättning mot att hon är en vanemänniska.
Och btw, NIO VECKOR SOMMARSEMESTER????
Priviligerad champagnevänster
Härligt för dom! Problemet är inte att det finns folk som har råd att ta lång semester, det är att en del knappt har råd att ta ngn semster öht och det är inte fel att vara priviligerad och vänster. Mvh har inte råd med 9 veckors semester och ogillar champange-vänstern.
Råd? Man har betald semester i Sverige.
Bara för att folk får semesterersättning innebär det inte att det inte finns folk som tjänar så dåligt att de inte kan undvara tid till semester.
Alldeles för många negationer i din mening. Vad är det du försöker säga?
Man har semester ändå, däremot kanske man inte har råd att resa, är det det du menar?
Tio veckor lefigt tog vi i år. Blandade semester och föräldraledighet. Inga konstigheter.
Har inte barn själv så blir helt förundrad av så lång sommarsemester, väldigt avis ? hur tas det emot av andra kollegor och hur planerar ni ert jobb när man är borta så länge?
Ps inget dömande, undrar mest hur det ordnas praktiskt när du la till ”inga konstigheter”.
Väldigt vanligt, tyvärr. Arbetsgivaren kan inte göra nåt åt det.
Jag tog 8 veckor ledigt i år (är fortfarande ledig). Mina kollegor bryr sig inte. Att jag är borta drabbar dem möjligtvis på så sätt att någon söker mig och de får svara att jag är ledig. Men de behöver inte göra mina uppgifter, de väntar på mig när jag kommer tillbaka. Skulle nån ha en åsikt om att jag är borta länge så bryr jag mig inte ett skit faktiskt.
Vad är det för bransch? Tar ditt jobb tack ?
Blir skönt när du, Anna, inte längre kan ta FL på somrarna. Är så otroligt trött på alla som gör det och så får vi utan barn ta smällen och arbeta en jävla massa istället. Får se hur du känner när det drabbar dig själv. ”Inga konstigheter” då också?
Alla arbetsplatser är inte som din. På mitt jobb är det snarare problem med att sysselsätta ”ungdomarna” som är lediga kortare under sommaren. De brukar få det vääääldigt lugnt när ingen annan jobbar, men får ju lön ändå, så inte synd om dem.
Samma här, mitt jobb dör mellan midsommar och skolstart. Det finns inget att göra. Några envisa ändå med att jobba tex juli för de har ju kommit på att då kan de ”jobba” i juli dvs inte göra ett skit och komma sent och gå hem tidigt + sen va lediga hela augusti.
Oh, vad är det för jobb? Nice ju, då kan man ju jobba på sommaren och va ledig när man vill. Istället för att försöka ta så mkt semester man kan vid rätt tillfälle för att slippa det värsta.
Det beror ju helt på vad du har för typ av jobb. Om jag skulle ta ledigt 8 veckor på sommaren skulle ingen annan drabbas av det. Det finns ingen som ersätter mig när jag är ledig utan arbetet pausas och sen återupptas det när jag är tillbaka. Jag har tidigare haft arbete där en viss bemanning behöver finnas på plats men så är det verkligen inte på alla arbetsplatser så det är lite trångsynt att vara så aggressiv mot de som har möjlighet att ta lång ledighet på sommaren? Elsa i fråga är ju egenföretagare så vem drabbas när hon är ledig?
Nio veckor på annan ort behöver ju inte betyda nio veckors semester…
Fast de jobbar väl från Gotland? Det är förvisso extremt privilegierat att kunna göra det, men absolut inte ovanligt efter pandemin när folk vant sig vid att jobba på distans. Har själv jobbat 3 veckor från annat land och en vecka från sommarstugan, efter det började semestern. Dock otroligt tacksam för att det funkar med mitt jobb!
Alltså Elsa o hennes man åker bort utan sitt barn ngn enstaka weekend per år o får kritik medan en viss journalist åker bort hela veckor från sin son gång på gång o får bara hurrarop. Märkligt.
Beror väl lite på följare man har. Journalistens följare känns som mycket glada damer lite äldre eller övre medelåldern, lite samma som också kommenterar glatt och uppmuntrande på kungahusets hemsida, och denna typ är väldigt lojal och slår ner på kritik av sin idol direkt. Vet inte varför jag tror det egentligen, känns bara som samma.
Har sett den kritiken innan att de inte skulle åka på resor som är ”barnanpassade”. När jag var lite tyckte jag jättemycket om att gå på museum, teater, utställningar, titta i butiker, gå på restaurang. Älskade att följa med till typ London, Köpenhamn, Milano – mer än solsemester i Grekland. Vet inte varför vissa föräldrar tror att alla barn älskar vattenland och Bamseklubben? Man kan absolut ta med barn på stadsresor där både föräldrarna och barnen blir nöjda.
Men hon känner väl sitt barn och vet vad han tycker om att göra och inte? Jag har tex aldrig tyckt om att gå på museum, varken som vuxen eller barn (bortsett från polismuseet i Stockholm). Barn är också individer med olika intressen, precis som vi vuxna är.
Klart man kan! Vår son har varit i NY, London, Grekland, Helsingfors. Han älskar stad och landet. Finns massor att upptäcka, bara en sån sak som att åka tunnelbana i London. Han älskar fotboll och lagen finns där. Få träffa människor från andra länder, lära sig beställa på engelska… Alltså snälla barn gillar inte ens bara bada pool, det kan man göra i Sverige.
Men kan det bero på åldrar osv, man menar? Jag vet inte riktigt hur gammal Elsas son är eller vilka åldrar ni pratar om, men beror ju lite på vad man vill göra. Har alltid älskat stadssemestrar, promenera och upptäcka saker i timmar, gå på museum, hitta fantastiska restauranger och barer. Har nu en tioåring och en nioåring där tioåringen tyckt sådant varit roligt sedan han var sex typ och jättelätt att ha med, medan nioåringen fortfarande blir trött i benen och bara vill bada. Men vet inte om jag hade tagit med små barn i förskoleåldern på de stadssemestrar jag uppskattat, dels vagn som inte alltid är anpassat bra för, restauranger som får vara lite barnanpassade, även om man har barn som äter allt kanske det inte alltid är lämpligt att ha med barn osv.
Suck….
Vi pratar om yngre barn
Som barn hade jag mycket hellre varit hemma med morfar som barnvakt (äta godis till frukost och fiska hela kvällen) än att gå på museum och utställningar.
(Min poäng är alltså att varken du eller jag är ett facit för deras familj eller vad just detta barn tycker är roligt)
Känner du deras barn och allas barn?
Jajamen! Jag känner alla barn i hela världen!
Tycker verkligen att alla får semestra på sitt eget sätt och vad som passar dom bäst. Förstår inte ens att det kan bli en diskussion om vad som är rätt eller fel.
När det gäller föräldraskap och barn då kan varje enkel liten fråga vara lika explosiv som en truppmina.
Kolla bara kommentarerna i gårdagens inlägg och att tillrättavisa ett barn.
Men i sak håller jag absolut med dig.
Jag och min man åker iväg på saker själva emellanåt. Liseberg, konserter, cityfestivaler, bilträffar osv medans våra barn är hos sina mor/farföräldrar.
Vi åker aldrig iväg längre sträckor med barnen. På sin höjd på de årliga tivolit hemma i stan.
Nadia ska åka på resa med trillingarna nu, vet ärligt inte om jag hade åkt till värmen med tre små, dom är väl iofs 3 vuxna men nä
Är inte sonen sjuk och åker in och ut på akuten? Ska de resa utomlands med honom? Låter ju vansinnigt.
Vi reste bara utomlands när jag växte upp och oftast 3 gånger om året. Hade varit i USA fler gånger än i Stockholm osv.
Lycka att i vuxen ålder få resa till Gotland, Åre, Koster, Höga kusten, Österlen mm.
Sverige är helt fantastiskt! Älskar vår natur!
Ja och det finns något dystert i att många tycker att det är sorgligt att ett barn som är vadå, 10, inte har fått vara utomlands. Som om semestrarna är helt ovärda för att de inte innefattar en resa till new york ungefär. För mig låter semester på Gotland med hela familjen, vara i vänners stugor osv helt fantastiskt även för ett barn.
Jag var på charter med mamma som tonåring. Det jag minns med allra mest värme är fortfarande att vara barn hos mormor och morfar på sommaren. Det är barndomens somrar för mig.
Mina föräldrar åkte på flera mini-semestrar när jag var liten och under tiden så var jag hos min farmor. Har fastrar som klagar över detta än idag, pratar om hur hemskt det var att de ”lämnade” mig och att de aldrig skulle göra så med sina barn.
Själv har jag inte ett minne av det men min farmor beskriver dom övernattningarna som jag gjorde hos henne som hennes bästa minnen och att vi hade så mysigt tillsammans.
Folk måste förstå att allas förutsättningar inte ser likadana ut. Vissa småbarn kan inte spendera en natt utan mamma och pappa och andra klarar det fint så länge de känner sig trygga hos den som passar.
Mina föräldrar är också än idag, efter 30 år tillsammans, såå kära.
MEN hur gör det när barnet vill åka på läger?
Hur ska barnet klara sig utan sina föräldrar då – måste man inte göra ALLT tillsammans???
Skämt åt sido, nej det är inte samma sak givetvis, men hur andra personer semestrar och uppfostrar sina barn verkar då, nu och för all framtid vara en het potatis.
Frågan borde istället vara om barnet tar skada av att vara ifrån sina föräldrar.
Om svaret är nej på den frågan så är det väl totalt irrelevant vad föräldrarna förlustar sig med när de ej är med sitt barn. Och den enda som sitter på facit (om det är ett fullt fungerande föräldraskap) är givetvis:…. föräldrarna (till aktuellt barn)
Nu har jag inte någon koll på hur gammal hennes barn är. Men mina föräldrar åkte till Frankrike och Italien utan mig och min bror när vi var små. Han var nästan 3 och jag var 9 månader.
Ingen av oss har då tagit skada utav det.
Vet inte hur gammalt barnet är men det är inte orimligt att göra det barnen vill på semestern. Tror de får ställa in sig på det framöver. Att äldre barn kanske aldrig vill göra det föräldrarna gillar.
Ja eller så gör man vissa resor med barnen och andra resor utan dom?! Låter ju inte som att de lämnar bort barnet hela semestern direkt
Man kan också variera, barn behöver inte få som de vill hela tiden och får lära sig anpassa sig.
Ja man kan ju också göra det som barna vill ibland och föräldrarna ibland. Våra barn är 5 och 7 och helt med på att vissa resor blir vattenland för deras skull, och vissa blir matresor för våran skull
Så du vill alltså göra samma sak som du tycker är fel att andra, rikare människor gör? Den logiken förstår jag inte alls.
Mina föräldrar åkte VARJE ÅR sen jag föddes på en veckas resa till Grekland, Kanarieöarna osv. Jag blev hemma med mormor. Vem kan ha en skön och avkopplande barn med sitt barn med på resan? När jag fyllde fem och var lite mer självständig fick jag följa med på resorna.
Förstår att inte alla delar min åsikt, men att vara 9 veckor på Gotland låter som en dröm för ett barn, tycker jag. Och att t o m få bli uttråkad, – ultimata lyxen!
Som barn hade jag tyckte det vore hemskt. 9 veckor i en stuga (nu verkar de snarare ha ett hus iofs)… utan kompisar. Speciellt i år då Gotland fan har blåst bort! Det har inte varit badväder. Men alla är vi olika 🙂
Vi har rest med vårt barn sedan hon var 5 månader. Barn komplicerar inte resande speciellt mycket, det är mer packning och äta på fasta tider. Det som stör mig mest med Elsas resonemang är att hon vägrar anpassa sig efter sitt barn. Vi har varit på Bamsehotell vid medelhavet, weekends i Europa och långresor i Asien med en 2-åring. Man kan ju varva olika typer av semestrar så alla i familjen tycker det är kul. Vi åkte alltid utomlands när jag var barn, men kommer så väl ihåg den enda gången mina föräldrar inte tog med oss barn och hur avundsjuk jag var! Mormor tog hand om oss och hon var världens bästa, men jag hade hellre följt med till Grekland.
Har rest utomlands varje sommar med båda barnen från de var 2-3 år. Vi har rest över hela världen och jag hade aldrig velat göra det utan dem. Älskar att se dem uppleva nya kulturer och platser. Idag är de tonåringar som är mkt världsvana. Tror att jag skulle kunna placera barnen i vilken stad som helst och de skulle klara sig rätt bra. Vi har kombinerat sånt som små barn gillar med det som vuxna gillar. Boenden med pool så att man kan bada på förmiddagen och strosa i en stad på em/kväll.
Jag förstår inte tanken att man måste vara sammansvetsad med sina barn på heltid. Är man så fast i sin identitet som MAMMA att man inte har något annat liv? Barn mår bra av att ha flera trygga vuxna i sina liv (finns forskning på det). Tänk så mysigt för barna att ha sommar i stugan hos mormor och morfar med bad och fiske och smultron på strån etc. etc. Så kan vi vuxna nöta asfalt i storstad, på museer och gallerier och sippa rosé på uteserveringar.
Var det här ditt svar på E:s kommentar..? Lite onödigt otrevligt kanske. E verkade stolt av att barnen tack vare deras resande skulle klara sig galant själva. Har du reflekterat över att alla kanske inte har någon annan vuxen i sina barns liv som kan barnvakta flera dagar eller en vecka i sträck?
Haha och ”bad, fiske och smultron”, varför skulle alla äldre släktingar plötsligt ha tillgång till att erbjuda den där barndomsidyllen?
Har det slagit dig att alla inte har mor/farföräldrar som vill och kan se efter barnen under resor? Speciellt lite längre resor där man kanske inte vill fråga en kompis eller liknande heller. Där kanske valet bara blir att ta med barnen eller inte åka alls, och väljer man då att åka gör man väl det bästa av situationen och är positiv. Och så berättar man om det men så kommer folk som du och klagar för att usch man kan ju inte bara vara mamma och utgår från sin egen situation endast. Trevligt!
Barn är ju jättetråkiga. De har lika kul när de får leka med en toarulle och en snusdosa och bada i Sverige som de har på en utlandssemester så ser ingen anledning att ta med dem. Skulle aldrig slösa en utlandsresa på ungar.
De gör ju inget som inte passar Elsas estetik som Liseberg eller lekland. Det verkar som att Lynn bara får följa med på det föräldrarna vill göra. Middagar, promenader och titta på nya lägenheter (Lynn ska kanske få ett riktigt rum! Just nu är hans rum en skrubb som Elsa aldrig visar i bloggen).
Det vet du ju inte. Du får några bilder ur ett helt liv. Du får heller inte se när hon bajsar men det gör hon säkert ändå.
Hon må vara ”ledig” men samtidigt så pumpar hon ut inlägg varje dag, hon har skrivit böcker och haft samarbeten så när hon är på Gotland så används huset/platsen även till jobb hon och Pontus turas om med de få han även brukar åka iväg ibland för spelningar osv. Så Lynn deras son får lång och skön semester och deras fina trio + hund får bra och fint häng med utflykter lite besök och de rutiner de känner för. Själv så har mitt barn behövt vara på sommar förskola osv för att få ihop allt.
Jag var utomlands första gången när jag var 9 år sen dröjde de kanske 3 år till nästa utlandsresa.
Att folk ställer sig så frågande varför de inte drar utomlands? De är väl jätte bra att de inte flyger kors och tvärs. De kommer säkerligen en tid när de besöker både Paris & andra ställen i Frankrike, Köpenhamn, Italien och kanske Sandra Beijers familjshus. Att göra saker för görandets skull tror jag är onödigt.
Men vem vet de kanske besöker Legoland i Danmark i samband på Köpenhamn så de blir lite barn orgenterat om det är de folk är rädda för att de ska vara för vuxna saker och inget Astrid Lindgren.
Jag fick följa med på utlandssemestrar varje år som barn och har fantastiska minnen av det. Ett av de starkare minnena dock, som däremot inte är relaterat till den här situationen, är när jag i trettonårsåldern en gång inte fick följa med på en utlandsweekend. Jag kände mig oerhört bortvald i och med att jag inte fick följa med. Idag kan jag såklart förstå att det måste varit oerhört skönt för mina föräldrar att få åka iväg själva men jag har fortfarande kvar den obehagliga känslan i kroppen när jag tänker på det och jag vet inte hur man hade kunnat ”ta sig runt den”. Var det eg. alltid jobbigt att ha med mig, ville de egentligen åka själva hela tiden, ville de inte omgås med mig alls, tycker de att alla tidigare semestrar inte alls har varit lika roliga som jag tyckt?
Men herregud släpp det! Fan de kanske bara ville pippa ifred en helg? Allt dina föräldrar gjorde eller gör handlar gissningsvis inte om dig.
Man kan inte helt ta sig runt att barn ska uppleva jobbiga känslor, tänker jag när jag läser detta. När jag var 11 och åkte hem till mina kusiner själv istället för att följa med mina föräldrar utomlands var en av de bästa perioderna i mitt liv då jag verkligen växte.
Det kanske hade varit enklare för dig om dina förädrar från med späd ålder varit öppna med att det kan vara skönt för vuxna att vara ensamma ibland? I 13 årsåldern bör man ju ändå kunna förstå konceptet att ens föräldrar är ett kärlekspar och att kärlekspar ibland behöver tid på tu man hand.
Men herregud släpp det! Fan de kanske bara ville pippa ifred en helg? Allt dina föräldrar gjorde eller gör handlar gissningsvis inte om dig.
Tycker många tänker lite stolpigt, att man måste göra exakt som de själva gör och är vana vid, annars är det nog fel…
Nej det går ingen nöd på en unge som är 7 år och semester 9 veckor ihop med sina föräldrar varje sommar. Finns inte så mycket med det att diskutera.
Sen kanske någon annan tycker det är festligt att ta med sig småbarn till Grekland men det gör ju inte att det är det ända rätta.
Gud. Jag drömmer om barnvakt till mina små gangsters efter fem veckor tillsammans 24/7. Vi har haft superkul och jag har njutit men det är inte avkoppling. Jag är trött och sliten och ser fram emot jobb, förskola och skola eftersom det ger mig mer avlastning och avkoppling än semester.
Funderar mest på om en weekend i Köpenhamn verkligen känns så himla mycket utomlands för ett barn? Är det isf lika illa att åka på tex spa över helgen utan barn? (Vet att inget av dem är aktuellt i många familjer, men om man nu har möjlighet).
Vi har rest både med barnen hela deras liv och till viss del utan dem. Tycker definitivt att de även som småbarn uppskattade att tex slippa vinteroveraller, så skulle inte säga att det är meningslöst. Skulle också säga att det är först nu när de är i skolåldern som de skulle tycka att det var ett problem att bli lämnade hemma – men det beror nog också på resmål.