34 år 🎈 fyller jag idag och i går när vi skulle avsluta trauma behandlingen frågade Helena mig ” vad är skillnaden nu om du jämför med din födelsedag för ett år sen ” mitt svart utan att tänka blev ” allt ”. Så känns det, för ett år sen var vi fortfarande i chock och det var kaos hemma, kaos i mig. Men det är mycket som fått landa under det här året. Och Känner bara sån tacksamhet över att få bli äldre. 🙏🏻 Och tack till alla ni fina här inne för era hälsningar idag och alla andra dagar. Det värmer ska ni veta. ❤️ // Ditte Svanfeldt
För den som inte förstår vad Ditte menar så kan man läsa ikapp här och här, men för att sammanfatta detta hela i korthet så dog dottern Della efter att hennes personliga assistent somnat på jobbet.
Della fick ett epilepsianfall, som enligt Ditte med största sannolikhet kunde ha stoppats med medicin om assistenten varit vaken.
Sättet Ditte skriver att hon känner en ”bara sån tacksamhet över att få bli äldre”, och när det kommer till sorg så kan jag ingenting annat göra än hålla med.
Sorg blir enbart lättare med åren, så är det i alla fall med min.
Med tid, sorgebearbetande terapi och kärlek. Och en och annan puss av blöta nosar. ❤️
(Jag tycker att plural av nos borde vara ”nössar” men det är kanske bara jag)
Jag tycker hon skrev så fint i sitt inlägg här ovan, och vill lyfta fram det.
Kanske finns det någon som behöver höra just det?
Dittes dotter Della hade en CP-skada, och för den som inte känner till vad det är, så kan du läsa om det på Hjärnfonden.
Föregående inlägg 
Du behöver dyka ner i Vanja Wikströms WOA projekt som hon nu har lagt av med. Jag och många andra som köpt NFT känner oss lurade. Innan projektet var det svårt med pengar men nu har hon haft råd att köpa ett hus och totalrenovera detta för pengarna från NFTerna bara för att sedan lägga ner det. Enormt mycket pengar som de lovade skulle gå till projektet har istället gått till en renovering
Om du blivit lurad kontakta polis.
Om du kollar inlägget innan detta så har hon skrivit att hon ska göra ett djupdyk i detta.
Jag tycker du ska kontakta Expressen och Aftonbladet, bloggbevakning har inte resurser just nu. Det borde finnas ett nyhetsvärde i detta.
Kan inte någon av de engagerade holders som kommenterat få skriva ett gästinlägg på Bloggbevakning då?
Varför då? Är det så viktigt?
Inte för mig personligen, men det är ju en stor händelse influencervärlden och det är nu det har exploderat. Blir ju skumt om rapporteringen kommer mycket senare och det finns ju uppenbarligen holders här som sitter på info.
Tror inte hon bara kan publicera ett gästinlägg från en random läsare, då måste hon ju ändå lägga ner massa tid på att se till så att allting stämmer osv för att inte riskera att det blir förtal och fel information osv
Inga brottsanklagelser såklart, men lite screenshots på vad V och N har lovat, meddelandet om att allt stängs ner samt en kort redogörelse för hur holders känner inför situationen borde väl gå?
Men är du lurad, anmäl det. Varför ska det skrivas om det här? Helt ointressant för oss andra.
Jag är inte lurad, men tycker ändå det är intressant. Har följt Wanja lite till och från genom åren och hon har alltid framställt sig som den där sköna bönan. Det har säkert bidragit stort till att hon kunnat sälja så mycket på såpass lösa grunder, vilket är hemskt. Ser fram emot en ordentlig granskning då jag tycker dylika scams ska ut i ljuset…
Riktigt tråkigt att du blev lurad! Spara all info du har kring projektet, har du privata meddelanden så screenshottat, om du kommer ihåg saker i grova drag så skriv ner det nu när du fortfarande kommer ihåg – att de tog bort discorden, hemsidan och Instagram en är ju supertydligt försök att dölja vad som sagts/lovats och att ni som köpt ska ha svårt att mobilisera er. Om du har några andra holders i ditt nätverk – starta typ en Facebookgrupp eller liknande och samla dessa. Ganska säker på att någon granskning kommer göras kring det här, och allt sånt nu när det fortfarande är färskt i minnet är viktigt att få ner nu. Jag är ju bara intresserad men har egentligen ingen häst i racet även om det kanske verkar så på hur mycket jag kommenterat här hahah
Om du läser kommentarerna under Vanjas senaste (?) blogginlägg så är det endast köpare som tycker det är trist att det inte funkade men som hejar på initiativet, känns skumt. Sen svarar hon på en kommentar som undrar vart inkomsterna tagit vägen, att det gått till att driva projektet med anställda osv. Också skumt, gräv behövs absolut!
Jämför linsen på den lite kritiska kommentaren och hejarop en, visar lite var publiken egentligen står haha
Liksen
För mig har inte sorgen blivit lättare, utan den har ändrat form.
Genom mycket terapi med rätt person och tack vare att min älskade bad mig lova honom vissa saker har gjort att jag har kunnat sätta en fot framför den andra tills jag nått den här punkten.
/ung änka
Hur kan du skriva något sådant?
Det har endast gått ett år. Det är ingenting när det kommer till traumatiska dödsfall.
All sorg behöver inte terapi. Efter ett traumatiskt dödsfall, ok kanske. Men sorg är en naturlig del av livet och inget sjukdomstillstånd. Det är något som vi människor ska kunna klara oss igenom (gott socialt stöd är såklart en stor fördel).
Min personliga analys är att eftersom vi har skuffat undan döden till platser dör den inte syns, hörs eller knappt får finnas (t ex begravningar med ”endast närmast anhöriga”, de flesta ser aldrig en död människa, osv) så blir allt kring döden, även sorg, något främmande och alldeles för chockerande när det händer, vilket gör att många därför tror att de behöver professionell hjälp för något som egentligen är en naturlig del av livet. Ja en tråkig utveckling och alla håller säkert inte med mig, men en tendens jag tycker mig se.
Eller så har vi skaffat undan den så mycket att vi inte inser vilka sår vi kan få från sorg.
Jag fick höra både några veckor efter att min partner dog och efter 5 månader att jag borde gå vidare. Borde träffa en ny. Som om det vore en skilsmässa som skett, vilket säkert är en sorg i sig men inte i närheten av hur det känns när den andra dör.
Låt folk sörja.
Jag skrev verkligen inte att folk inte får sörja. Det jag menar är att om vi INTE låter döden och sorgen få finnas och ta plats så blir det inte bra, och då tror jag att många söker sig till terapi istället för den sociala acceptansen och stödet finns liksom inte, folk vet inte vad de ska göra när det drabbar. ”Rådet” du fick låter ju fruktansvärt och inte alls sunt, men är ju ett exempel på precis det här.
Tack för ditt fina svar❤️
Jag läste din kommentar med fel ögon. Förlåt
❤️
Håller helt med, bra skrivet! Kulturen kring död i Sverige hade behövt en öppen stor diskussion. Det är inte sunt att vi flyr från ämnet konstant.
Precis. Men jag tror också att vi kan göra mycket i vår vardag: låt folk komma på begravningar, bjud in till minnesstund efteråt, låt folk få ha sin sorg utan att skämmas, prata om saker när de har hänt. Ibland känner jag att sorgeåret man hade förr med allt som hörde till det, tex klädsel, kanske inte var så dumt ändå…
Vad konstigt, har du inte fått komma på begravningar, har du inte varit på minnesstunder? Vem säger att du inte får sörja?
Tycker som de flesta här att vi måste bli mer öppna för att prata om döden. En naturlig del av livet. Födas, leva och sedan dö.
För mig känns det väldigt konstigt att säga att någon ”har gått bort”.
Så sant! Håller med i allt!
Behovet av hjälp är dock inget som ska förminskas. Sorg kan vara svår men kräver oftast inte terapi. Dom allra flesta av oss har varit med om svår sorg som i att en släkting går bort eller en nära anhörig blir allvarligt skadad. Men rent statistiskt är det fler som inte går i terapi än vad som faktiskt går i terapi. Har man en sorg som man inte kan bearbeta på egen hand så bör man söka hjälp oavsett vad som orsakar sorgen. Vi är alla olika benägna att hantera motgångar i livet men det gör en inte mindre berättigad till vård. Att våga ta hjälp ska int vara tabubelagt.
Sedan kan jag absolut hålla med i att alla inte tycks förstå skillnaden mellan känsla och ohälsa, ta nedstämdhet och depression som exempel. Men det som gör någon tillfälligt nedstämd kan göra någon annan långvarigt deprimerad.
Håller med. Det var en samhällsanalys jag försökte mig på, inte att skambelägga enskilda individer. Självklart ska man söka hjälp når man behöver!
Hamnar tydligen in modd.. Ja man ska söka hjälp bör man behöver, ingen skam i det! Men på en samhällsnivå är detta en tendens jag tycker mig se.
Håller med i sak, men det är ju mer naturligt att man ser sina morföräldrar och föräldrar gå bort. Inte ens barn. Har svårt att ens tänka mig in i den situationen.
Så fint du skriver 12.29. Jag tycker precis som du.
Det är inte lätt när någon nära dör, men det är en del av livet, vi har liksom glömt det.
Åh vad hemskt, sorgligt. Tid läker sorg, det blir lättare.
Håller inte med, läker aldrig men man lär sig på något sätt att leva med den. Tomrummet är lika stort till och med större i bland efter de man förlorat 💔
Absolut, tiden läker inte helt men det läker något, sorgen läks mer och mer med tiden som går och det blir lättare att leva…
Jag håller med att hjärtat inte läks, utan man lär sig bära sorgen. Ju starkare man blir, desto lättare blir sorgen att bära tills dess något påminner en om vad man förlorat.
Tiden läker men botar inte skulle jag säga. Det blir mer hanterbart med tiden, men ärret får man bära med sig. Det är fint att se hur Ditte kan komma tillbaka till livet trots detta trauma.
Tycker det här citat är väldigt förklarande när det gäller tid och sorg:
“It has been said, ’time heals all wounds.’ I do not agree. The wounds remain. In time, the mind, protecting its sanity, covers them with scar tissue and the pain lessens. But it is never gone.”
Ditte måste tyvärr ha det gråaste och trååååkigaste flödet på instagram. Ni som följer henne, why?
För att starka färger är så jävla fult, skär i både ögon och hjärna. Hon kör lugna färger rakt igenom och det är som en smekning i själen.
Förutom färgerna då?
Hon skriver som ett barn dessutom. Särskrivningar, grammatiska fel och talspråk. Hur kan elle vilja ha en bloggare som saknar all form av talang för det skrivna ordet.
För att alla inte uppskattar neonrosa blandat med drama och konsumtionshets.
För det har alla andra konton ?
Du menar att ditte inte konsumerar? Snälla det finns väl få saker i hemmet hon inte byter ut i tid och otid, och det är inga billiga saker hon köper.
Vad tjänar de sina pengar på i den familjen? Kan ett litet kaffeföretag generera så mkt pengar?
Jag har länge undrat hur de kan vara så jäkla täta? Kan ju inte vara kaffet…? Är de såna som tar lån för allt kanske?
Företaget omsatte nästan 11 miljoner kr senaste räkenskapsåret. Så jodå.
På kaffe eller är det ngt mer? Låter bara som så mkt pengar i ett okänt kaffeföretag.
Omsatte ja, vad tog de ut i lön, vad är resultatet för året?
Precis. Ett företag kan omsätta många miljoner men visa ett negativt resultat.
Säger inte att så är fallet här men omsättningen är helt ointressant särskilt med tanke på att frågan gällde deras privatekonomi.
Håller med. Och hennes ständiga halvkisande. Och både hon och hennes snubbe känns så märkvärdiga.
Jag förstår inte hur de kan ha så höga priser på kaffet. Och porslin. Och glas. Och te. Och så vidare. Men de kan ju leva dyrt tack vare det.
Sen försöker de sälja in att de skänker 10 kr per kg till hjärnfonden. Men hallå det har de ju redan lagt på priset!!!
Ditte har jag ingen aning om men hennes man verkar helt normal och trevlig
Men om dom inte skänkt dom 10:- så hade dom ju behållit dom?
Kan lova dig att de inte hade sålt lika mycket då. Det är ju ett försäljningsknep, det ska se ut som att de är frikostiga.
Denna kommentar handlar inte om Dittes sorg, utan en reflektion på Anonyms kommentar 12:29.
Vi är på ngt sätt så matade i vår tid att allt skall vara njutning, lust och lättsamt precis hela tiden, så sorg, trauma, saker som är tunga stoppas ner långt i ens medvetande. När det väl händer, för det gör det ju för oss alla, så kan det bli oerhört chockartat och väldigt svårt att hantera.
Upplever att folk generellt inte vill prata om död och svårigheter, en rädsla inför vad som kan hända, att man liksom är en partypooper om man tar upp sånt när man samtalar. Som ”Jasmin” skriver är vi i Sverige väldigt dåliga på att prata om döden generellt. Det är märkligt, för den kommer drabba oss alla och vi behöver en större medvetenhet, bli påminda om, att egentligen är det bara nuet vi har helt säkert. Då blir det även enklare att verkligen uppskatta de små tingen och inte slösa så mycket tid och kraft på att jaga framtid, status och allt annat ytligt som väldigt ofta enbart får människor att känna sig misslyckade eller olyckliga.
När menar du att man ska prata om döden?
När du vill. Lite nu och då, som den naturliga del av livet det är. Att man inte skyggar för det. Känner människor som inte ens vågar el vill prata om tex.Vita arkivet, för de tycker det är så obehagligt att tänka på.
Döden är så förknippad med smärta och förlust och mörker i Sverige. Det önskar jag med vi kunde se lite annorlunda på. Jag tycker ofta det är lite märkligt när någons 99-åriga mormor har gått bort i sömnen och ändå säger folk ”Åh nej vad sorgligt och hemskt!”… Måste man se det så? Kan inte döden vara ett naturligt avslut på ett långt fint liv? Själv är jag inte så rädd för döden. Jag hoppas jag får leva länge och när jag dör så firar min familj det liv jag har levt, istället för att sörja att jag inte längre fysiskt finns här.
Själva firandet kommer i slutet av en sorgeprocess. Vad gör det att omgivningen uttrycker sin sorg vid en förlust av en närstående? Om du nu ändå är död varför ha ett behov som levande att ta patent över hur dina närstående får lov att känna och uttrycka sig efter din död?
Du säger att du inte är rädd, men kontrollerandet är en del av en rädsla.
Oj du tolkar in enormt mycket som jag inte alls uttrycker. Mår du bra?
Man kan sakna en person som gått bort vid 99 och därför sörja och vara ledsen, det jag syftade på var hela ”hemskt” att någon har gått bort. Det är inte hemskt – det är naturens gång och har man fått leva ett långt lyckligt liv så har man haft enorm tur.
”Mår du bra”? Så otrevlig kommentar. Varför skulle// inte må bra?
Tror inte den försöker vara otrevlig, men att det framkommer som otrevligt, eftersom den tolkar saker ordagrant och svarar utifrån det. Likadant när den reagerar på ordvalet ”hemskt” om någon äldre har dött. När innebörden endast innebär att det är sorgligt med förlusten av någon man älskar oavsett dess ålder!
Kallar du mig för den? Jättemärkligt😂
Nej det var inte menar som direkt otrevligt, men kändes som om du blev så stött och att det därav var ett extremt känsligt ämne.
P.g.a. så otroligt projicerande kommentar.
När min mamma dog, ”inte gick bort”, vid 86 års ålder så var det väldigt sorgligt och hemskt för mig. Inte oväntat vid hög ålder och sjukdom men så så hemskt sorgligt för mig 💔
Det är ju många år där det har funnits en anknytning som dessutom har fungerat. Inte alls konstigt att känna det du och andra har gett uttryck för. Det kommer med kärleken, även om en del blir väldigt teoretiska gällande skeenden i livet. Ett emotionellt avståndstagande.
Det jag menar är att fenomenet i sig inte är hemskt (om det är en stillsam död och en äldre person). Vi har kulturellt lärt oss att all död = tragedi och misär. Det är det jag ställer mig emot. Saknaden hos närstående är däremot en sorgeprocess.
Av nyfikenhet; varför ogillar du termen ”gått bort”?
Jag tycker nämligen den är fin och antyder att döden inte är ett 100%igt slut. Men det är så klart en trosfråga.
”Gått bort” har väl ingenting med tro att göra?
Det kanske är dig de inte vill prata om sånt med
Man behöver ju inte ta upp ämnet om det inte är relevant. Men NÄR något händer kan man ju göra det tänker jag.
Eller som när jag fick cancer och folk började rabbla upp alla i sin släkt som fött i just cancer! Peppande! 😩😂 Sinnesjukt.
Det blir tyvärr lätt så när bemötandet är ett försök till empati, för då drar personen upp saker från sitt eget för att visa att den förstår. Särskilt när de egna erfarenheterna är så pass tuffa. Ingenting som någon som står under sin egen behandling vill höra så klart! Det landar väldigt snett när personen bara vill bli hörd och inte blir hörd.
Det skulle vara bättre med ett fenomenologiskt förhållningssätt, där det egna står åt sidan för att kunna möta och höra den andra fullt ut. Om du berättar någonting så bemöter man det med att låta dig prata till punkt och kanske att man emellanåt återkopplar det du har sagt och sammanfattar utifrån det du har sagt. Men att ändå inte lägga in ”jag förstår att det är jobbigt” för då drar man tillbaka samtalet till sig själv och sin egen förståelse.
Vad osmakligt 😮
En vän till mig har MS och många som hon berättar för delar direkt med sig av skräckhistorier om de som suttit i rullstol hela livet, inte kunnat äta själva o.s.v. trots att hennes MS är välkontrollerad och svarar på medicin. Så konstigt beteende.
Fast det här handlar ju inte om att prata om döden?
Det får du ju prata med dina osmarta bekanta om. Det är ju inte det vi pratar om här.
OT – Tanbyklara berättar i sin senaste vlogg att de blivit rånade på nästan alla sina väskor. Rånade blev de inte som tur var, de hade inbrott i bilen, där de lämnat sina resväskor, utom en som var i bagageluckan, synliga inne i bilen. Jättetråkigt verkligen, men det är väl allmänt känt att man aldrig lämnar något synligt i bilen. Om de av praktiska skäl måste göra det, kan någon stanna kvar i bilen. Hon hade också en airtag i en av väskorna, så de kunde se var väskan var, men polisen vägrade att åka dit och de ville heller inte själva ta risken, vilket iofs verkar klokt.
Lite roligt ändå när Klara ojar sig över att hon inte har alla sina produkter, hårgrejer, smink etc. Jhon säger då att hon får väl vara ”naturlig”. Klara ser helt oförstående ut, så Jhon förklarar ”ja, som man gjorde förr” 😂
Blir det inte nöss? En mus,, flera möss – en lus, flera löss – en nos, flera nöss.
Absolut inte. En nos flera nosar.