Lite gröt till frukost och en sked plommonpure typ . Nåt litet att smaka till lunch kanske och resten amning
Frukost – gröt
Mellis – klämmis/smoothie etc
Lunch – det jag äter fast mosat
Mellis – typ banan eller annat mjukt
Middag – det vi äter fast mosat
Kvällsmat – gröt
Hur mycket gröt ungefär?
En halv portion typ. Tills hon blir mätt😋
Min väninna gjorde också så. Köpte inte färdig barnmat. Tycker det verkar mycket sunt.
Frukost: 1 portion gröt
Lunch: en burk barnmat
Mellis: mosad banan, klämmos, smoothie, små mackbitar eller liknande
Middag: en burk barnmat
Välling innan läggdags!
Ingen amning/ersättning alls? Alltså menar inte att låta dömande haha! Undrar bara 😄 Börjar fundera på hur/om vi ska fasa ut amning. Så nyfiken på hur andra gör 😄
Amningen funkade inte och började fasas ut vid 4 månader och ersättning fasas in. Delammade nån månad till sen var vi färdiga med det 😊 upplevde att hon vart lite ”less” på ersättningen och började introducera gröt. Detta sammanlagt gjorde att hon var van att äta vid 6 månader och vi behövde inte börja ”träna” på själva ätandet utan det var mest prova smaker, vänja magen osv. Men skulle säga att storesydkonet åt ungefär likadant vid 8 månader fart han helammades till 6 månader och därefter delammades samtidigt som mat slussades in. Båda barnen har varit otroligt intresserade av May och av att äta, har kunnat sitta tidigt (vilket kan underlätta matandet) och aldrig haft några problem med att maten ”åker ut” eller bara runt utan de har fattat grejen och fått i sig bra direkt. Plys att magarna har hängt med 😊 båda har även tagit napp så de har aldrig haft tutten som snuttis utan mer som mat. Så det sammanlagt har vi aldrig haft några problem att fasa ut verken amning eller ersättning 😊 om det var svar på din fundering? 😅 man måste väl också lägga till att allt har varit I samråd med bvc 😁
Det är samma som skrivit ovan! (🤔) men vart fel nick!
Jag är anonym som svarat ovan. Om barnen äter mat på dagen behöver du heller inte amma på natten. Slutat amma båda min helt vid 8 mnd (även natt).
Och hur, det är bara att sluta och inte ge efter. Brösten kommer kännas som de ska sprängas men det går över efter typ 3 dagar. Om det finns en partner så be hen trösta/natta om på natten med vatten i nappflaska. Är så jäkla skönt att slippa ha större barn som är beroende av välling på kväll och natt.
Personligen har jag inte ammat något av mina 4 barn. Vill du sluta amma så slutar du amma helt enkelt ? Åk bort låt en eventuell partner ta barnet ?
Bra lösningar för ett 8 månaders barn 😅 sluta amma och ”åk bort”. WHO rekommenderar delamning till 2+ år som det överlägset bästa för barnets hälsa och vet man något om barnpsykologi är det big nono att lämna/vara ifrån/separera från ett barn kring 8-9 månaders ålder. Är den känsligaste och absolut sämsta åldern för separation. Men kunskapsnivån i Sverige är förvånande låg! Synd att fler inte läser på och lär sig, är ju ändå barnets hälsa och psyke för resten av livet som står på spel.
Haha varför är det så viktigt för dig att andra kvinnor ska amma sina (egna!) barn tills ungen är 2+ år gammal? Tror knappast det blir en supermänniska bara för att den sög på mammas tutte tills den började högstadiet.
7,5 månader här och tycker det är så svårt!
Frukost: Sempers mjölkfria gröt, kokar 4msk till 1,5dl vatten och sätter i ca 60g plommonpuré och en liten klick av annan fruktpure till, (mycket frukt då han är hård i magen) men det känns som en ganska stor portion.
Ammar ca 3h senare då han ska sova
Lunch: 100-120g mat med ca 60g päronpuré
Ammar innan nästa tupplur ca 3-4h från att han vaknat.
Middag: som lunchen.
Sen ammar innan han ska sova. Ibland vaknar han på natten och då ammar vi för att somna om.
Lägg till några misslyckade försök att somna med amning under dagen så är det väl allt.
Funderar på när vi ska lyckas klämma in ett till mellanmål, det känns seriöst som att vi inte gör annat än att äta…
Fast varför ska du klämma in mer mellanmål? Ditt barn är fortfarande litet och klarar sig fint på amning som mellis 😊
Har fått känslan att ”så gör alla andra”, mer mat och mindre amning 😬, bvc frågade hur ofta sonen ammar numera och fortsatte med frågan ”typ 3gånger om dagen?”. Men det är ju en dag då allt går perfekt och han inte vaknar på natten, idag har vi fått göra två försök med varje tupplur då han vaknade så fort jag lade ner honom 😞. Så jag funderar på om jag borde byta mot ett mellanmål, men då tappar vi ju ett enkelt sätt att somna…
Men jag håller ju samtidigt med, han ska ju amma ett bra tag till så jag vill inte minska ner så mycket, märker ju redan av att han ammar mindre. Så känslorna är väldigt motstridiga 😩.
Ursäkta om det blev grötigt. Känslorna är lite grötiga 😅.
Who rekommenderar felsökning till 2 år och längre. Tyvärr sprider svenska vården en bild som inte baseras på något vetenskapligt utan ”så gör folk”. Amma ditt barn så mycket du kan då detta är det bästa för barnets hälsa idag och resten av dess liv. Food before one is just fun. Ingen stress. Det bästa du kan ge ditt barn är att inte avveckla amningen för fort.
Delamning ** inte felsökning
Jag (TS) gör såhär:
Frukost: 1/2 portion Sempers fruktgröt
Lunch: amning
Mellanmål: amning
Middag: tesked med smak av vad vi äter och 1/3 av barnmatsburk
Kvälls: amning ❤️
Han är 9,5 månad. Ammar fritt dag och natt d.v.s. mycket amning kan inte räkna antal gånger.
Frukost: ca 1 skiva mörkt bröd med smör, nötsmör, avokado eller liknande. Alt grötpinnar, leverpastejpinnar
Lunch och middag: det vi äter fast utan salt. I lämpliga bitar, barnet äter själv med händerna. Får i sig olika mycket olika dagar, svårt att säga mängd då vi kör blw vilket gör att mycket mat smakas på och spottas ut osv. Men han får ofta i sig bra. Avslutas med lite frukt eller bär.
Funkar bra. Fri mat, fri amning, glad bebis som tycker det är kul och gott med mat men fortsätter amma stabilt. Ingen köpt gröt, klämmis eller burkmat eller puréer ger vi.
Mina barn är lite större nu men jag körde BLW från cirka 6 månader. Kan rekommendera, har aldrig hållt på med puréer eller så. Från 6 månader fick de bitar av avokado, överkokt pasta, rivet äpple osv. Gick jättebra 😊
Ca 600 ml ersättning per dygn uppdelat på fyra eller fem flaskor (fasade ut amning runt 6-7 månder). Frukost: Gröt eller yoghurt med typ banan, lite brödbitar kanske nån frukt t.ex. små mandarinbitar att äta själv. Lunch: Puree grönsaker och ibland lite bitar t.ex. kyckling eller fisk, bröd att äta själv. Middag: Samma upplägg som lunch. Lite gröt innan läggdags ibland (bor inte i Sverige så har inte tillgång till välling men skulle gärna testa!). Nåt litet mellanmål då o då typ mosad frukt, lite snacks / riskakor osv. Går mer o mer mot att han äter det vi äter men mosat!
Skrev en kommentar i gårdagens öppet spår, ang att som man ha nära kvinnliga vänner.
Jag hävdar att män inte kan ha nära vänner som är kvinnor pga den sexuella attraktionen och blev då kallad för slemmig man.
I min värld är en nära vän någon man kan gå ut och käka med, kolla på en serie hemma eller ta en semesterresa tillsammans med.
Så då frågar jag er kvinnor, skulle ni acceptera att er man/sambo/partner åkte på exempelvis en utlandssemester med en kvinnlig när vän, eller åka hem till en tjejkompis en kväll för att kolla Netflix tillsammans?
Borde det väl inte vara nått problem för er om dom bara är nära vänner eller?
(Vän eller bekant är en sak, men nära vän är nått helt annat för mig och dom har man inte många av).
Om jag litar på killen och tjejen så varför inte.
Undrar på riktigt, om din man säger att han ska iväg på en utlandsresa en vecka med en kvinnlig vän, så skulle du låta honom åka?
Så jag då som tänder på män och kvinnor? Skulle jag aldrig få åka på resa med en vän?
Varsågod, det var inte min frågeställning.
Du väljer utlandsresa som om det vore vardagsmat. En utlandsresa är väl för de flesta något man gör på sin begränsade ledig tid samt när ekonomin tillåter det, dvs sällan. Då åker väl de flesta med sin partner/familj, inte vänner i första hand.
Bio, puben, speciella fritidsintressen är väl mer sånt som man vanligtvis väljer men du tjatar ständigt om utlandsresor. Att du inte ens vill att din partner ska gå på bio med en manlig vän är ju helt ok så länge hon inte heller vill det.
Men låt oss andra få ha våra preferenser och slippa läsa… att man gör inte så i ett förhållande, som om du bestämmer vad som är lämpligt. Vi är vuxna nog till att ha egna åsikter.
Om det är en tjejkompis jag träffat litegrann och som va en lika nära vän innan jag kom in i partnerns liv – inga problem.
Ny tjejkompis typ från jobbet- nej inte okej. Aw ja men inte filmkväll eller resor.
Håller med. Har manlig killkompis som har två jättenära kvinnliga vänner sen han känt sen småskolan. Jag hade inte höjt på ögonbrynen om han åkt på en resa med dem. Men andra tjejkompisar hade inte funkat. Jag tycker att det är så det är i heterosexuella relationer i dagens läge. Jag hade inte åkt på någon resa med bara en manlig vän heller, jag har killkompisar men ingen så nära.
Eh.. ”har pojkvän som har två nära kvinnliga vänner” skulle det stå 🙄
jag tror inte heller att man kan ha det, om man inte typ växt upp i hop.
skulle aldrig acceptera. mitt ex krävde ha kontakt med flera ex. umgås ensam mm.
ett jävla satyg och mkt tjafs o jag blev bara kallad svartsjuk.
Håller med dig
Jaha. Ganska stor skillnad att vara nära vän med ett ex och någon man inte intresserar sig sexuellt eller romantiskt för.
Nej nej nej. tror inte heller män och kvinnor kan vara kompisar. Undantagsfall kanske om man känt varandra sedan jättelänge innan relationen började och man inte tidigare strulat eller så. Men nej skulle inte tycka det var okej om min man skaffade tjejkompisar.
Oj skulle hamna som eget svar
Men det händer ju hela tiden? Man ser väl inte alla av det andra könet som potentiella sexpartners? Vissa är helt döda för mig som såna liksom. Vill bara ha min partner. Hur skulle bisexuella göra annars? Inga vänner?
Jag har och har alltid haft jättemycket killkompisar. En del vet jag skulle vilja ligga med mig om jag hade velat. Andra har absolut inte något intresse av det. Var senast ute i veckan och drack öl med en gammal kompis från universitetstiden. Har inte en aning vem hans fru är eller ens var hon heter. Men jag vill absolut inte ligga med honom.
Har du en kompis som du ändå är så pass ”nära” att ni är ute och dricker öl ihop – men du vet inte ens vad hans fru heter? Tycker inte det är konstigt att dricka öl ihop. Men blev bara paff av att mannen inte ens sagt sin frus namn till sina vänner.
Men man kan ju det! Massa människor är bara vänner, tror du vi ljuger liksom?
Ok.
Så du har en man/sambo och du skulle inte ha några problem att låta honom åka utomlands med en kvinnlig vän utan dig?
Ja, och det har hänt. Det är inget konstigt för många.
Då tycker jag i alla fall att ditt förhållande är riktigt konstigt. Och varför vill din sambo resa med någon annan kvinna istället för dig?
Undrar jag oxå
Varför skulle han vilja resa med en manlig kompis i stället för sin sambo?
För att jag kan inte ge min man samma relation som han skulle få av en annan man. Men han har redan mig och därför inget behov av en annan kvinna, speciellt inte när det riskerar att vara skadligt för vår relation 🙂.
Så han kan inte få vänskap av en annan kvinna, duger bara till sex/förhållande? Vaddå skadligt, det väljer man själv. Ni är ju från ett annat århundrandet alltså 😄
Varför skulle han behöva det? Jag är hans bästa vän som kvinna men jag kan som sagt inte ge honom vad en annan man kan. Och kan tillägga att han inte har någon önskan om/behov av det heller, så vi är helt eniga.
Och ja, jag tror att om man umgås mycket med en av motsatt och gör saker som man vanligtvis gör med en partner så är det en stor risk att en av parterna utvecklar känslor för den andre. Och det är en onödig situation att sätta sig i.
Men ville bara svara på varför jag ser det som uppenbart att det ena går men inte det andra. Onödigt att försöka förolämpas 🙂.
Kanske även ett annat årtusenden beroende på när du är född.
Du verkar dock inte fatta skillnaden på vänskap och nära vän.
Har många vänner, men riktigt nära vänner går att räkna på ena handens fingrar.
Oj vad ni verkar tycka att män och kvinnor är olika… Men om han får allt han behöver av en kvinnlig vän av dig, då behöver han bara en manlig vän att få allt manligt av då? 😄
Tråkigt för dig att du har få nära vänner då.
Fatta och fatta, alla tycker olika. Av det du beskrivit nedan är nära vänskap för dig nåt som de flesta gör med alla vänner. För mig finns i så fall bara vänner eller bekanta. Och de kan vara av vilket kön som helst. Spelar ingen som helst roll om personen min man går på bio, restaurang eller ser på film med är man eller kvinna eller nåt annat. Det är inga extrema aktiviteter liksom. Om de skulle sova nakna i samma säng, gå på sexklubb, romantisk middag med levande ljus eller bada badkar hade jag börjat fundera, och det oavsett kön på kompisen.
Oj, vad svaga ni verkar då. Trist. Skulle aldrig kunna leva så, begränsa mig själv och att min partner gjorde det med sig själv för att man får känslor för nån annan. Är man nöjd i förhållandet så söker man det inte, skulle det hända ändå så hanterar man det, det behöver man inte umgås en och en för… Det är normalt att få nån crush på nån annan genom livet, man behöver inte göra slut för det.
Anonym 01.08
Japp män och kvinnor är generellt sett olika på många sätt 🙂.
Det finns inget behov av att begränsa mängden manliga nära vänner han har. Men i teorin skulle jag säga så. Tror även att han hade varit nöjd om han hade en manlig nära vän som var allt han ”behövde”. Nu är det svårt att hitta endast en person som är så antar jag. Men mig ska han kunna göra allt han kan göra med andra kvinnor.
Anonym 01.15
Nej man söker det såklart inte. Men varför inte förebygga att det uppstår. Både för dig och för den personen som får känslor för dig.
Och nej man behöver inte umgås en och en för det men det ökar ju chansen för det väldigt mycket skulle jag säga.
Och självklart gör man inte slut för det 🙂.
Men tycker inte alls det är trist! 🙂
Fattar du inte den enkla så är det ingen idé att förklara.
Enkelt och enkelt, vi är för olika helt enkelt. Hittar inga logiska anledningar (och det finns väl inga, handlar ju om känslor…)
Vilken överlägsen ton du har till den som yttrade sig!
Är svar till Lewis.
Men snälla… För vi inte sitter ihop och ibland vill göra saker med andra människor?? De har ett gemensamt intresse som jag inte delar, vill inte resa till det. Precis som jag gör saker min man inte vill med andra som gillar det. Man kan och behöver inte va allt för sin partner.
Skulle aldrig acceptera.
Det beror på vem den kvinnliga vännen är. Min man har en kvinnlig vän där jag inte skulle vara det minsta orolig om de hängde ensamma på kvällarna, men det är väl något slags undantag. Skulle inte gilla om han hängde med andra kvinnor ensam.
Jag tror inte heller att män och kvinnor kan vara så nära vänner utan att någon av de faller för den andra. Behöver inte ske samtidigt men förr eller senare händer det.
Precis min tanke
Så alla som gillar varandra som kompis blir kära i varandra?
Fan vad jobbigt, måste va kär i alla mina vänner då jag är bi. Måste nog va singel då.
Men gud vilka tråkiga liv folk måste leva om man inte får ha nära vänner av motsatt kön för sin partner
Ja, inte fan går t.ex. jag och tänker på alla killar som potentiella sexpartners.
Inte särskilt faktiskt. Saknar inget. Vi har flera gemensamma vänner som är helt underbara. Och jag tror ingen av oss har ett behov att göra något utan den andre (det finns saker som inte passar för oss båda dock och det är ju okej att göra saker utan den andre).
Och jag har en nära vän av motsatt kön, han är vår gemensamma vän och jag håller honom väldigt kär. Men skulle inte umgås med honom utan min man.
Och uppenbarligen så kan jag prata med honom ensam när vi träffas (i kyrkan) om min man är i ett annat rum. Men aldrig ”hitta på” något ensamma.
Det är svårt att föreställa sig.. Min man och mina ex har aldrig haft någon nära kvinnlig vän. Kanske om de hade haft någon sen barnsben. Skulle min man träffa någon nu och börja umgås med hade jag inte varit okej med det. Jag har haft några killkompisar sen barnsben som jag kunnat umgås med utan att den jag varit tillsammans med blivit svartsjuk. Hade inte åkt på semester ensam med någon av dem dock 😅
Precis, vissa saker är ok och vissa är inte det när det rör sig om en vän av motsatt kön vilket var precis min poäng.
För dessa begränsningar finns inte när vännen är av samma kön.
Igår skrev du dock att poängen är att killar bara umgås med tjejkompisar för att få ligga?
Majoriteten absolut.
Sen finns alltid undantag.
Synd att majoriteten är svin då. Och skönt att mina vänner är undantag ❤️
Håller inte alls med. Har flera manliga vänner i olika åldrar, som har fruar eller singlar. Kännt dem från 25år till några år. Har blivit vänner i olika sammanhang, har mycket gemensamt kan prata om mycket. Jag är definitivt inte hemlig. Och där finns noll attraktion på annat än vän planet.
Vänskap är underskattat, allt viktigt är inte sex och romantik. Och ja jag vet att de tycker om mig som människa.
Hade jag blivit ”kompis” med typ bekanskaper under ytliga omständigheter kanske det är en annan sak men skulle inte se den typen av män som vänner heller.
Sen kan vänskap se olika ut, man pratar om olika saker, gör olika saker ihop.
Ditt resonemang har jag hört förr…och det är exakt den typen av män man inte blir vän med.
Statistik på det? Du förminskar verkligen män!
Varför förminskar du andra män, Lewis?
Nej då är det majoritet av en viss grupp. Det där stämmer inte.
Jag funderar lite på om det inte bara behöver handla om attraktion och svartsjuka, utan också om något lite primitivt som att man vill vara ”den enda” kvinnan i hans liv 🙈😅 Nu får jag väl skäll här 😬
Så kan det vara.
I mitt fall har jag inget problem med att lita på min sambo men jag skulle inte det förtroendet för hennes ev manliga vänner (nu är det dock inte ett problem).
Så du menar att de skulle våldta henne eller? Ja såna vänner vill man ju inte att ens partner ska ha!
Catty Newman, är det du?
Vet inte vem du pratar om.
Förstår det.
Kolla upp Catty Newman and Jordan Peterson på youtube så förstår du.
Hon, precis som du tolkade in saker som ingen någonsin hade sagt
Nej tack. Ja men hur ska jag tolka då? Om du inte litar på andra män men på din fru och de inte är våldtäktsmän – då är det ju lugnt, inget kommer hända? Skulle en vän av motsatt kön mot förmodan försöka nåt säger man nej och tar avstånd troligen, vad är problemet?
So you are saying that we are actually lobsters???? 😮😮😮😮.
😂😂😂
Men vad menar du då? Vad är det du är orolig ska hända om du litar på henne men inte på männen runt henne? En uppriktig fråga.
Vad är det du tror ska hända då om din sambo säger nej om någon av dessa män blir flirtiga? Eller klarar du inte ens av att en annan man skulle kunna få för sig att flirta med din sambo?
Klart han kan. Helt sjukt om ens partner inte får välja vilka vänner han vill umgås med på sin fritid. Man har inte äganderätt på någon. Och hur skulle det se ut om han säger att han ska iväg på något och jag ifrågasätter det för att det är med en kvinna? Tillåter du din partner ens att jobba och käka lunch med någon av motsatt kön? Du litar uppenbart varken på dig själv eller din partner.
Du läste tydligen inte mitt inlägg.
Jobba eller käka lunch med en kollega/vän av motsatt kön är inte vad det handlar om.
Jag frågade om du skulle vara ok med att din partner tar en utlandsresa en veckan med en nära vän av motsatt kön?
Jag skulle inte tycka det är ok och det handlar inte om att vara avundsjuk eller kontrollerande, det är en gräns jag har och så enkelt är det.
Litar både på mig och min sambo men det är inte vad det handlar om heller.
Min man åkte iväg på en spelmässa utomlands med en kvinnlig och en manlig vän (inte ett par). Tror knappast de hade trekant. Jag är bisexuell, vem får jag åka med resa/sova över hos??
Ok, det är din gräns men det betyder inte att andra inte kan vara vänner eller att män alltid vill ligga som du skrev igår. Tycker det låter kontrollerande och onödigt om man nu litar på varandra som du säger? Men så länge alla i relationen är nöjda så..
En majoritet av män definitivt.
Undantag finns alltid.
Men skillnad på att vara vän och nära vän.
Då är jag glad att jag känner undantag! ❤️
😂
Töntig respons. Du säger ju själv att det finns undantag men min krets kan inte tillhöra dem eller?
Väldigt udda reaktioner måste jag säga. Eller räknar alla kallt med att alla förr eller senare utvecklar känslor för den andre, oberoende av attraktion? Hur hanteras bisexuella, får de endast umgås med robotar?
Frågar en gång till, skulle du släppa iväg din man med en attraktiv kvinnlig vän på en utlandsresa bara dom två?
Självklart! Den här diskussionen är också ganska absurd. Attraktiv för vem? Hur orkar man vara i en relation där man inte litar på sin partner?
Grattis till dig/er.
Hur länge har ni varit ett par ?
Tillräckligt många år för att veta var vi har varandra. Om någon av oss skulle bli svartsjuk kan det mycket väl bli början till slutet.
Exakt: vem avgör vem som är attraktiv?
Ja, för min man är inget jävla djur som tänker med kuken. Om man vänder på frågan, du skulle inte kunna åka iväg med en attraktiv kvinna då du automatiskt kommer va otrogen/lockad att va det? Säger ju mest om dig själv, inte andra.
Varför skulle jag göra det?
Mina nära vänner är alla män förutom min sambo.
Har absolut inget behov av nära kvinnliga vänner.
Kollegor och vänner absolut, men en nära vän som man kan dela allt med och spendera tid ensam med håller jag antingen till min sambo eller de nära manliga vänner jag har.
Ok. Låter märkligt för mig. Gör ingen skillnad på människor på det sättet. Personligheten som räknas.
Till Lewis; intresseklubben antecknar.
Tackar tackar.
”Har absolut inget behov av nära kvinnliga vänner”
Detta säger väldigt mycket om dig och hur du ser på kvinnor. Du verkar inte kunna se bortom kön utan behandlar människor väldigt kategoriskt. Vi är alla olika och har olika världssyn och utifrån hur du svarar på de kommentarer du får verkar du inte kunna acceptera någon annan världssyn än din egen. Så jag förstår inte varför du startade denna tråd öht. Ville du bara ha ryggdunk och medhåll? Vad tycker du att du har fått ut av detta?
Till Vendela:👍👍👍👍👍
Men precis så!
Ryggdunkningar som man i ett kommentarsfältet med kvinnor, skojar du?
Att du inte förstår är inte mitt problem då många verkar förstå precis vad jag menar även om dom inte håller med mig.
Vad jag får ut av det, en diskussion, debatt oavsett om någon håller med eller inte .
För det kan vara svårt att förstå för somliga, jag bryr mig inte om någon håller med i det jag skriver/tycker, jag finner det intressant att läsa kommentarer oavsett och kanske någon får mig att ändra åsikt med en vettig poäng .
Du har en väldigt stelbent syn på män och kvinnor – kvinnor i grupp kan inte ryggdunka en man och män vill ligga med alla som har en v*gina.
Nej, jag skulle inte vara bekväm med att min sambo åkte på semester med en tjejkompis. Och det beror inte på honom och hans beteende utan på mig och folk som du, som tutar i kvinnor (och män) att alla män tänker med p*tten tills det blir en sanning. Ännu värre blir det när du säger ”attraktiv vän”, som att alla snygga kvinnor är ett hot mot ens förhållande. Det är det här tänket som får tjejer att tävla med varandra, att se andra tjejer som hot och att allt vi har att erbjuda är ett snyggt yttre som ska attrahera män och göra tjejer avundsjuka.
Är man en normalt fungerande vuxen går man inte omkring och ser folk i sin omgivning som potentiella kn*llobjekt, särskilt inte om man är i en relation. Känner man ett behov av att ligga med en kompis av motsatt kön bör man avsluta sin parrelation som uppenbarligen inte ger en det man behöver.
Släppa iväg? Ens partner är ingen ägodel.
Jag hade nog inte varit så nöjd om min sambo åkte utomlands en vecka utan mig med en manlig vän heller. Så mycket semester har man inte… haha. Men skämt åsido, jag hade nog inte varit ok med det.
Inte jag heller.
Handlar inte om kontroll eller svartsjuka anser jag, utan helt enkelt gör man inte så om man har ett förhållande.
Fast det är ju någon kontroll om man inte får ha andra vänner trots att man har ett förhållande
Har inget problem med vänner om du nu har läst min trådstart.
Nära vänner är nått helt annat och mycket mer intimt än ”vän”
Jag tror du förstår skillnaden.
Samma sak, min åsikt kvarstår.
Bra för dig 👍
Så tycker du. För andra är det inget konstigt. Du kan ju inte veta hur andra tänker och handlar.
För mig och min man är det så att vi har våra egna liv också. Vill kunna resa iväg med en kompis om det är nåt vi är intresserade av, vi sitter inte ihop.
Absolut, du har helt rätt.
Men fråga din man om han skulle vara ok med att du åker iväg ensam med en manlig vän på exempelvis semester och återkom gärna med svar
Gjorde precis det, svaret var självklart ja 😄 Hade varit sjukt annars.
Du försöker verkligen sätta dit folk här men det funkar ju inte, för många tänker inte som du.
Sätta dit folk? Jag tycker ditt och din sambos tänk är sjukt.
Ja han vill och tror ju folk ska säga nej. Haha sjukt? Att vi har vänner och frihet och klarar av att inte ligga med andra? Du behöver inte oroa dig vännen, vi har det bra. Gifta i 10 år, varit tillsammans i 20.
Men varför? Man går ju (oftast) in i en relation med ambitionen att det ska vara hela livet. Ska man aldrig få åka på exempelvis en resa med någon annan? Sjukaste jag hört 🙃 Min kille har för övrigt en tjejkompis som han känt sedan han var typ 17, de har varit på weekend tillsammans. Kul för dom-och skönt för mig som fick vara ensam hemma! 🥳
Mina föräldrar har alltid gjort så med både manliga och kvinnliga vänner. De såg det som något som förstärkte äktenskapet, att vara ifrån varandra och sakna varandra. Det är något jag bär med mig i mina egna förhållanden och det är så härligt. Man måste dock vara trygg i sig själv och inte se sin partner som sitt livselixir. Vi är två olika individer som aktivt väljer varandra. För mig skulle det aldrig fungera att vara fastbundne vid någon annan som såg oss som två halvor som skapar en enhet…dikotomi. Tack, men nej tack!!
Mina vänskaper är också viktiga och varken jag eller mina vänner vill ständigt ha den andras partner i släptåg till varje aktivitet.
Jag har en vän som är man. Men eftersom jag är gift så har jag ändå olika ”regler” för hur jag umgås med honom och med väninnor. Jag hade kunnat åka på en veckas resa med en väninna, sova över hos henne, men det hade inte känts okej med min killkompis – av respekt för min man. Vi har varit vänner i ca 13 år så om det hade blivit något intimt mellan oss hade det ju redan hänt för länge sedan. Så jag tror vi alla VET att det inte finns något sexuellt mellan oss. Men jag är kanske lite gammaldags för tycker att man inte gör vissa saker när man är i en seriös relation.
Jag tror män och kvinnor kan vara enbart vänner men tror också det är relativt ovanligt, särskilt när man är lite yngre. En bekant sa när vi var runt 20 ”jag hade inte varit vän med en tjej jag inte kunnat tänka mig att ligga med”. Det sättet att tänka är nog vanligt i den åldern när man är hormonstinn och lever partyliv.
Tack för ett fint och väl sammanfattat inlägg.
Delar din åsikt till 100% att vissa saker gör man helt enkelt inte när man är i en relation.
Vissa saker gör man helt enkelt inte …tack och lov så bestämmer du inte över mig och min partner. Vi litar på varandra.
Klart ni gör.
Så antar att du inte skulle ha problem med att låta din man spendera en vecka utomlands med en attraktiv kvinnlig vän utan dig? För du litar väl på honom?
Han får åka iväg med precis vem han vill. Är inte det minsta svartsjuk och inte heller osäker på mitt eget yttre, om nu det har någon betydelse.
Kan bara inte alla få göra som de vill?
Absolut.
Fråga nu din man om du kan åka iväg ensam en vecka med en manlig vän, om han tycker det är ok.
Återkom gärna med svar.
Varför tror du hennes man är en kontrollerande gris?
En kontrollerande gris? Om jag ser till mig själv så skulle inte jag resa på en semester med min manlige vän. Och så klart skulle inte min man åka iväg med en kvinnlig vän.
Sånt man inte gör liksom, i ett förhållande.
Skulle din mamma göra det? Skulle din morfar göra det?
Varför skulle den gränsen vara ok att överskrida i våran generation?
”Sånt gör man inte”. Tycker DU! Finns inget man gör eller gör inte. Många gör det, alla bestämmer själva. Ja jag tycker det är oroväckande om ens man skulle försöka hindra en att umgås med vänner på något sätt, oavsett kön.
Du kallar det kontrollerande, jag säger att vissa saker är ok i ett förhållande och vissa saker är inte det.
Min sambo är fri att göra exakt vad hon vill, men vissa saker kommer betyda att vi inte längre är ett par.
Tyck så du men du verkar ju inte kunna ta in/acceptera att för många är det helt normalt.
Tycker det är så märklig grej. Beror väl helt på vem det är och hur ens relation ser ut? Min man har en kvinnlig barndomsvän där de varit vänner sen de gick i blöjor. Han skulle lätt få åka på semester med henne. Däremot skulle jag ju vara tveksam till mer nyblivna vänner. Men det gäller visserligen vänner av båda kön, han har ett par kollegor från jobbet(män) där de har hängt jättemycket och blivit väldigt bra vänner, men skulle bli störd på om han fick för sig att åka på semester med någon av dem.
Hej Lewis! Jag var för några veckor sedan iväg med två manliga nära vänner. Min partner spenderade en vecka i somras med en nära vän till honom och ja, hon är både snygg och kvinna.
Vi har en del intressen som vi delar med andra och inte varandra och då åker vi ofta iväg i omgångar.
Jag brukar se en man i ögonen när jag tittar på honom. Och där har jag inga problem att ha kvar blicken. Du själv då?
Märklig kommentar. Vad har det med saken att göra? Tror du inte man kan få känslor när man tittar någon i ögonen?
Jag menade att för mig är män en människa, vilken som. Jag gillar att att hänga med män precis som jag gör med kvinnor. Jag ser inte en man som ett objekt, som bara är till för att liggas med. Utan min manliga vän tittar jag på på samma sätt som min kvinnliga.
Väldigt tjat om semester vecka med attraktiv vän av motsatt kön?
Du har helt klart en hangup och vill ha din tes bekräftad av någon orsak.
Känns lite konstigt att öppna för någon form av diskussion och sen bara ifrågasätta alla som svarar med en annan åsikt? Inte särskilt konstruktivt. Andra kanske tänker så enkelt som att ens partner ska kunna vara i vilken situation som helst utan att för det vara otrogen? och klarar den inte av det så kanske de tycker att personen inte är någonting att ha ändå? tycker inte att det är en konstig åsikt att ha överhuvudtaget.
Tror det är en generationsfråga helt ärligt, vad man ”inte gör” i en relation. Har aldrig hört dessa åsikter förut. (Angående svartsjuka/rädsla för snygga tjejer ja, men inte principen ”att man inte gör så). Är 30.
Om du är i en relation, så fråga din man vad han skulle tycka om att du åker iväg med en annan man en vecka utan din partner.
Jag har svarat dig här ovanför där du frågade samma sak. Jag visste att svaret skulle bli ja. Varför skulle han inte tycka det? Som sagt, vi är på så olika planeter i den här frågan. Du får nog bara acceptera att alla inte tänker som du.
Fast vi är ganska många som dock håller med Lewis. Kan lova att det inte finns någon i min bekantskapskrets som skulle resa iväg med en vän av annat kön.
Man kommer inte ens på tanken. Det handlar inte om kontroll, det handlar om respekt för ens partner.
Respekt för ens partner handlar väl snarare om att ha högre tankar om hen än att allt som krävs för lite otrohet är en semestervecka ”med en attraktiv vän”?
Skulle min sambo förbjuda mig att åka på semester med en kille med motiveringen ”ni kommer ligga med varandra” skulle jag göra mig av med sambon.
Spot on
Då får ni tycka så, har aldrig stött på det bland mina vänner som sagt. Förstår inte alls hur det är respekt, låter som hederskultur när man säger så. Att umgås med vänner, om det så är utomlands, är inte respektlöst, förstår inte hur man kan få det till det. Men alla gör som de vill, bara man är nöjd så. Själv skulle jag aldrig palla såna krav från en partner.
Jag gissar att Lewis är kategori äldre men saken är den att det är jag också. Men kvinna som i ett antal inlägg meddelat att både jag och min partner har nära vänner av motsatt kön.
Strax över 40 om det är gammalt?
Du?? Oj. 50-60 skulle jag trott. Väldigt annorlunda o många frågor här än de 40-åringar jag känner.
Jag kan bara prata för mig själv, har haft många killkompisar som jag verkligen inte har varit intresserad av. Några av dem har ( tyvärr) visat intresse. Kanske det egentligen mest är killar som har svårt att klara av det?
Det tror jag du har ganska rätt i.
Oj, det var speciellt. Men så länge ni båda är nöjda.. För mig låter det med ”respekt” lite som hederskultur.
Ok, glöm respekt och använd order gränser istället .
Vissa saker accepterar jag inte i en relation på samma sätt som min sambo har sina gränser för vad som är ok eller inte.
Men det var väl speciellt om något? Respekt anser du ha med hederskultur att göra?
Obehagligt.
Ja i dessa sammanhang. Att inte umgås med män på vissa sätt. Trodde inte etniska svenskar tänkte så.
Nu är jag inte etnisk svensk men alla mina vänner är och jag är övertygad om att de hade gett samma svar som jag. Du får komma ihåg att alla som inte delar exakt dina tankar och åsikter inte nödvändigtvis är någon slags talibaner…
Nej men det bygger på hederskultur, finns i alla folkgrupper…
Okej då tycker jag det snarare låter som att du har en skev bild av ordet respekt. Hade jag syftat på heder så hade jag använt det ordet istället.
Jag behandlar min partner såsom jag vill bli behandlad. Om jag inte vill att han spenderar en semestervecka med en kvinnlig vän så gör jag inte samma mot honom. Det menar jag med respekt.
Men varför vill han inte? För att han tror att nåt ska hända? För att folk ska prata?
Jag skulle inte ha respekt för nån som kräver sånt av mig.
Och jo respekt och heder hänger ihop, läs vad såna människor säger.
Varför respekterar din man inte den fina och långvariga vänskapen, att du känner att du respekterar honom genom att begränsa dig i din vänskap?
Hade själv blivit så besviken om det vore en grej i ett förhållande!
Sexuella attraktionen? Du tänder väl knappast på varenda kvinna du ser? Och även om du finner någon attraktiv så låter du väl dem vara i fred? Du klarar inte att umgås med kvinnor för att du inte litar på dig själv?
Jag har jobbat med män i hela mitt liv och det har aldrig varit problem på något håll.
Uppenbarligen har du inte läst inlägget, pröva igen.
Läs mitt inlägg en gång till, det handlar inte om att jobba eller ha en kollega av motsatt kön (vart skrev jag det).
Handlar om att ha en så nära vän att man spenderar tid tillsammans själva, exempelvis en resa utomlands.
Skulle du släppa iväg din man utomlands med en annan kvinna om dom var vänner?
Så du kan alltså inte hålla fingrarna i styr om du umgås själv med en attraktiv kvinna?
Tydligen har du stora problem då du kommer med halmgubbe efter halmgubbe istället för att svara på frågan.
I mitt fall ser jag ingen nytta av att ha nära kvinnliga vänner förutom min sambo som är min bästa vän. Förutom henne så är mina övriga nära vänner alla män.
Vet att du inte kommer förstå vad jag skriver och hitta en ny halmgubbe att attackera men det rör mig faktiskt inte det minsta .
Det var min första och enda kommentar i diskussionen.
Ser att du undviker att svara på frågan, varför? Litar du inte på dig själv i en kvinnas sällskap?
Svårt när alla använder Anonym som namn men Ok, för att svara på din fråga, visst gör jag det.
Tror du att det är en och samma person som svarar dig, Lewis? Vi är många som är kritiska men inte till din relation. Du och din sambo får leva precis i vilken bubbla ni vill.
När alla använder Anonym som namn är det inte lätt.
Varför inte? Och vaddå släppa iväg, man bestämmer inte över nån annan? Hur låter det om en man säger så? ”Släpper du iväg din kvinna”. Folk klagar på muslimer men håller på sådär..
Du säger bestämma, jag säger att man har gränser för vad som är ok eller inte i ett förhållande.
Så om din man vill ligga med en annan kvinna så säger du -ok , jag bestämmer ju inte över dig.
Jag drar gränsen om min partner vill ha nära vänner av motsatt kön, visst kan hon välja att ha det men då blir det utan mig.
Med tanke på att det snart är 13år tillsammans så är det inte ett problem
Synd att du är såpass otrygg och osäker i dig själv att du behöver begränsa din partner så.
Begränsar ingen, hon är 100% fri att göra precis vad hon vill.
Men du förstår väl att det är åt båda hållen?
Man bestämmer inte över sin partner. Vill han ligga med någon annan så är det hans val. Mitt är att stanna kvar eller gå.
Vi pratade om nära vänner av motsatta kön, inte ligga med någon. Vänskap för mig är precis allt utom just ligga, det gör jag bara med en partner. Åka på en resa kan jag göra med de flesta, om de inte är för inskränkta och lägger sig i andras liv. Som vissa tydligen gör.
Bestämma gör inte jag heller, hon är 100% fri att göra vad hon vill men att åka på en semester med en annan man så är jag inte kvar när hon kommer hem.
Alla har vi mer eller mindre gränser vad som är ok i ett förhållande, det betyder inte att man bestämmer över någon annan.
Alltså din ton jag gillar den inte. Har du problem att prata med din sambo?
Du gillar inte min ton, och?
Givetvis är det min sambo jag pratar med om jag har problem, inte någon annan kvinna.
Förutom kvinnorna här inne som du pratar med då. Sugen på att ligga med alla här inne? 😳
Tror du skulle må bra av att ha kvinnliga vänner så kanske din värld skulle öppna sig lite? Så skulle du och din partner inse att man inte måste vilja ligga med alla av motsatt kön, att de har mer att erbjuda än sitt kön?
Tänk vad svårt det är att läsa vad jag skrev, kvinnliga vänner har jag, men riktigt nära vänner är manliga och min sambo/partner.
Det är ju en helt annan sak. Ligga vs inte ligga. Visst man får ha gränsen var man vill, så länge man är överens. Förstår inte alls varför dock, förstår inte problemet.
Som man känner sig själv känner man andra.
Nej det är helt fel.
Men snyggt duckat på frågan, det säger det mesta.
Du var mig en tramsig jävel må jag säga. Vad är det du far efter , -egentligen? Folk har svarat dig 1515 ggr känns det som men ändå försöker du påskina att du inte får svar på din fråga?!! O detta att du verkar inte lita på dig själv runt kvinnor?🤨🙄 tycker synd om din sambo ärligt talat, som har dig som tydligen ser alla kvinnor som potentiella ligg. Usch
Nej det skulle jag inte gå med på.
Inte jag heller.
Jag tror det svåra i sådana här diskussioner är att det finns inte ett generellt svar. För det kommer helt bero på de båda parterna som är i förhållande, hur förhållandet ser ut, vilka vänner och hur de förhåller sig, och var man är i livet.
Jag känner mig helt trygg min man och litar på honom fullt ut. Han har och har alltid haft kvinnliga vänner och jag har lärt känna dem med och skulle nog till och med kalla dem gemensamma vänner. Vid ett par tillfällen har det hänt att en kvinnlig vän till honom verkat vara attraherad/haft känslor/flörtat, då har han också känt det och tagit upp det med mig och begränsat den vänskapen helt på eget bevåg.
Sen vad gäller dina exempel med att kolla på serie hemma eller semesterresa, just för oss är det inte aktuellt direkt. Vi är varandras bästa vänner och absolut bästa resesällskap, vill vi åka på semester vill vi allra helst ha varandra där för det är roligast och känns som slöseri på semester att åka utan varandra. Kolla på serier hemma hos kompisar är också svårt att relatera till, är nog inget vi direkt ägnat åt oss sen tonåren. Oftast möts vi ute med vänner (själva eller tillsammans) eller bjuder hem vänner/blir hembjudna (tillsammans) till vänner. Efter 10 år tillsammans är liksom de flesta vänner mer eller mindre gemensamma, mellan jobb, familj, andra aktiviteter och sköta hem, så har man har inte supermycket med tid heller över för att träffa vänner. Så vi ses gärna tillsammans för middagar eller dyl. och träffas man på egen hand blir det ofta lite kortare, t.ex. mer över en lunch, fika, eller promenad.
Så ja, om vi utgår från dina exempel så hade jag nog reagerat om min man skulle spendera kvällen och kolla på Netflix hos en tjejkompis eller åka på utlandssemester. Men hade också reagerat om det var en killkompis. För det skulle vara att plötsligt frångå hur vi gör och gillar att göra, så då skulle jag bli fundersam. Det har liksom inte nödvändigtvis med könet på kompisen att göra.
Genom jobb träffar män jag blivit nära vän med träffats ca 4 gånger per vecka. Och det är som vilken vän som helst.
Är du i ett förhållande och skulle du isåfall spendera tid med dessa män utan din partner?
Nu menar jag inte aw eller likande jobbrelaterade saker utan exempelvis gå på bio tillsammans (sånt man gör med en när vän).
Men gud skulle inte din partner få gå på bio med någon av motsatt kön?
Nu var det ett exempel, men skulle du alltså gilla att din partner spenderar tid med en annan kvinna utan dig, exempelvis en middag på restaurang och sen bio?
Det skulle ärligt inte jag.
Inte så att jag säger att du inte får, men det är inte en relation jag stannar kvar i.
Fråga nu din man om han skulle acceptera att du gör motsvarande med en annan man, återkom gärna med svar.
Absolut inga problem. Det gör man ju med vänner ibland? Könet spelar väl ingen roll.
Ditt resonemang är konstigt. Jag gillar både kvinnor, män och ickebinära. Har liksom ingen könspreferens. Om du och jag skulle vara i en relation, skulle jag ens få ha vänner överhuvudtaget? Nu är jag förvisso lyckligt gift. Min man vet att jag kan känna attraktion till alla, men känner sig inte det minsta osäker på mina vänskapsrelationer. Bara för att jag potentiellt kan bli attraherad av alla könstillhörigheter blir jag verkligen inte attraherad av alla personer. Långt ifrån.
Lika konstigt finner jag ditt resonemang.
Du får vara vän med precis vem du vill och det var inte vad jag skrev, så testa att läs mitt första inlägg en gång till.
Fridens liljor.
Du svarar inte på en enda fråga lewis. Ställer motfråga efter motfråga.
Skulle din sambo inte få gå på bio med en manlig vän?
Varken kan eller vill hindra min partner att gå på bio om hon vill.
Så hon är helt fri att göra vad hon vill med vem hon vill.
Var det svar nog?
Återkom gärna annars igen.
Skulle du vara okej med det?
Min man och en tjejkompis går ofta på bio, vi har småbarn och svårt med barnvakt på vecodagar och jag gillar inte marvel/action då går de på bio, är det romcoms/deckare går jag och samma kompis på bio.
Haha vad tror du ska hända på bion egentligen? Ska de ha sex under filmen eller vad? 😅😅😅 vad lever du i för tonårsfilm egentligen?
Min man hade en tjejkompis, någon han dejtat tidigare, som bjöd hem honom på middag bara de två. Det kändes väldigt fel för mig.
Däremot, när han åkte på utlandssemester med tre kvinnliga vänner, då var jag inte ett dugg orolig.
Han har bara kvinnliga nära vänner och umgås med dem regelbundet. Men jag har träffat dem alla och det finns ingen attraktion där, så jag känner mig helt lugn.
Hoppas verkligen jag har fel, men om en man bara har kvinnliga vänner som han även åker på semester med utan dig så ser jag röda flaggor vifta för fullt.
Men återigen, jag hoppas att jag har fel i detta fall och om ni båda är ok med detta så kör på.
Skulle din man känna på samma sätt om du åkte iväg med tre män?
Det här är inte första gången Lewis ger mig dåliga vibbar 😒
Gubbar…
Tack, är så trött på att bli anklagad för att vara kvinna.
Varför måste du Lewis döma andra? Låt en man ha bara kvinnliga vänner om så är fallet. Du behöver inte vifta med dina red flags. Det är kanske inte det vanligaste men inte kriminellt.
Man får ju hoppas att hennes man inte är en kontrollerande gris och ”låta” henne åka . Skulle de ha gangbang eller??
Nu får du tagga ner lite tror jag.
JA, självklart har du fel.
Vad vet jag om hur han skulle känna? Han säger väl till om det inte känns bra? Jag har 0 manliga vänner så det är inte ett verkligt scenario i vårt liv.
Du verkar ha en väldigt stereotyp syn på mån och kvinnor och tror du går miste om många fin relationer i livet.
Fråga honom rent hypotetiskt.
För alla i detta kommentarsfält utgår från det kvinnliga perspektivet.
Varför har du inte manliga vänner ?
Du går miste om många fina relationer för att använda dina egna ord.
Han svarar att det är hellugnt.
Att jag inte har några manliga vänner är inte aktivt val, men utifrån vad du skrivit ovan är det ett aktivt val du gjort att inte ha nära kvinnliga vänner.
Jag tycker du är en viftande röd flagga 🚩
Jepp!
Satan, hade hoppats på 🚩🚩🚩
Nåja, man får inte allt här i livet.
Självklart inget problem! Vi litar på varandra och jag tycker det är normalt och eftersträvansvärt att ha vänner av olika kön, varför välja bort nån pga det? Om en man skulle säga samma om en kvinna (att hon inte får ha manliga vänner) skulle det vara fett obehagligt, eller hur?
Det är ett slemmigt synsätt tycker jag, att tänka att män bara vill ha sex från kvinnor. Inga män jag vill ha i mitt liv.
Min tillåtelse spelar knappast någon roll, vill min partner vara otrogen så kommer min partner vara otrogen. Med eller utan min kännedom. Plus att vem är jag att tillåta en annan person något? Han är en individ som lever sitt liv och det är inte upp till mig att
Bestämma vad kan får eller inte får umgås med
I ett förhållande ger och tar man.
Man visar även varandra respekt mot ens känslor.
Det handlar inte bestämma eller begränsa någon det handlar om vilka gränser man har.
Jag skulle inte tillåta att min partner har en nära manlig vän som hon umgås med utan mig, det är en gräns som jag har och inte kommer att ändra på, och acceptera inte min partner det så får hon helt enkelt välja mellan sin vän eller partner.
Men med tanke på att vi varit tillsammans i snart 13år så verkar det inte vara något problem 😀
Ja, men ni är ju överens i er bubbla. Kan du inte låta oss andra få göra som vi vill?
Nä vad bra för er då, men fatta att andra är annorlunda.
Själv tycker det är lite tråkfotboll man inte har vänner med andra kön eller bakgrund etc som sig själv eller att man skulle välja bort folk pga detta. Tycker det visar att man ser kvinnor som människor och inte bara potentiella ligg/partners om man kan va vän med dem.
Nu skriver du ”umgås utan mig”. Vad betyder det? Fika? Middag? Bio? Skogsutflykt?
Att inte tillåta sin partner umgås, äta middag osv med vem denne vill är bokstavligen ett kontrollerande beteende oavsett vad du väljer att kalla det. Det är något av de första tecken på att man lever i en destruktiv relation.
Min sambo får göra precis vad hon vill med vem hon vill, kommer inte förbjuda något.
Men vissa saker kommer betyda att vi inte längre är ett par.
Men skulle aldrig förbjuda eller neka henne att göra det hon vill.
Det är inte att kontrollera, det är att ha gränser.
och gäller det stora delar av er relation så lever tyvärr din partner i en destruktiv sådan. Alla destruktiva relationer innehåller inte våld, utan de flesta går ut på att använda makt psykologiskt, något som det nästan låter som du gör. Ta det ifrån någon med erfarenhet i frågan.
Märkligt nog har hon i princip samma gränsdragningen som jag.
Betyder det att jag lever i en destruktiv relation trots att jag är väldigt lycklig?
Det betyder kort och gott att ni lever i en destruktiv relation.
Ja lite som Jonah Hill. Psykiskt våld med andra ord. Du är inte frisk
Och att jag som kvinna inte skulle resa bort med en manlig vän, vad visar det tecken på enligt dig?
Det beror på hur er relation ser ut i övrigt. Att bestämma och begränsa en partners liv är absolut ett sätt att utöva psykisk våld och något som sker i de flesta fall av våld i nära relationer.
Hon kanske sitter och funderar på det just nu, om det är värt att välja bort vänner för att få vara med sin Lewis.
Hon har inte valt bort någon vän över huvud taget, hon ser inte heller behovet av manliga NÄRA vänner utan väldigt nöjd med manliga kollegor och vänner och sedan sina riktigt nära kvinnliga vänner.
Vi har båda samsyn i vad som är ok eller inte i ett förhållande (något som man borde ha efter mer än 10år tillsammans).
Nu börjar resonemanget skeva lite från din sida. Du gick in i den här diskussionen genom att säga att vänner/kompisar av motsatt kön är ok, men inte att ha nära vänner och din definition av nära vänskap tycks vara att man a) åker utomlands på semester ihop b) drar hem till varandra på kvällen och kollar Netflix med (den nära vännen förutsätts dessutom vara attraktiv).
Men nu handlar det om att inte över huvud taget umgås med en person av motsatt kön på tu man hand. Bio var uteslutet, då antar jag även konserter, fika på stan, lunch om ej med kollega på arbetstid räknas dit? Får man höras av på sms/chatt/telefon? Eller är kärnan att man inte överhuvudtaget ska ha någon kontakt annat än ytlig och professionell med personer av motsatt kön? Point taken men varför då trassla in sig i märkliga exempel med utlandsresor och spontana Netflixkvällar? (som väl ändå relativt få personer 40+ som du anger som din ålder, det är min också, har som umgängessätt oavsett om det handlar om män eller kvinnor).
Kul om det funkar för dig och förhoppningsvis även din partner med den sortens kontrollerande beteende och ultimatum, men för mig är det ditt synsätt som är en gigantisk röd flagga.
Herre gud (jag som inte ens är religiös)
En nära vänskap är väl inte en lunch/sms/chatt med en kollega, utan något helt naturligt.
En gigantisk rödflagga för mig är någon som hellre spenderar en veckas semester med en manlig vän än med mig.
Men skulle aldrig förbjuda eller hindra min sambo att göra det, men då finns inte jag kvar när hon kommer hem.
Hahah som religiös skulle jag dock inte ”missbruka Herrens, din Guds, namn” 😉.
Men jag håller med dig, om vi etablerat tidigare 🙂. Eller faktiskt så skulle jag inte lämna min man oavsett då vi är gifta. Men då är vi ju båda religiösa som sagt.
Du säger ju hela tiden emot dig själv. Du drog igång diskussionen med att säga att vänskap mellan man och kvinna är ok, men inte nära vänskap = resa utomlands ihop och se på Netflix ensamma.
Sen har du i dina svar i träden uppåt och neråt glidit vidare och landat i att inget umgänge mellan två personer av olika kön på tu man hand är okej.
Och nu trasslar du till det igen och börjar blanda in lunch och sms med kollega – det handlar om hur man umgås med sina vänner på sin fritid.
Nåväl, jag fattar att du är ute efter att provocera men du håller inte riktningen och är inte konsekvent i dina resonemang.
Att säga ”du gör som du vill men jag finns inte kvar när du kommer hem” är väl ett ultimatum om något (och förtäckt hot).
Psykiskt våld
Ganska svår fråga egentligen. Jag är egentligen inte så svartsjuk av mig, men samtidigt känns det inte lika lätt att acceptera om ”min” (är singel) kille åkte på resa med sin tjejkompis än med en killkompis. Kanske ännu mindre om det är en tjejkompis han legat med. Det är nämligen så mina vänskaper med killar har börjat, typ I alla fall. Har 4st och har legat med 50% av dem (ett ex och en som började som kk) samt hånglat med en 3e (krogragg från början) och det känns som att ”min” kille hade haft svårt att acceptera om jag och mitt ex åkte på spa typ. Och jag hade inte heller riktigt gillar om min kille gjorde det. Vill inte vara varken kontrollerande eller extremt svartsjuk, men vissa saker känns bara lite fel.
Kunde du inte vara vän utan att ligga eller?
Lägg av. Det ena är ett ex, den andra en fd kk. Relationer kan ta oväntade vändningar. Fel med det?!
Jag hade ALDRIG accepterat det där. Kompis av andra könet ja men inte man legat med 🚩🚩🚩
Nej jag vet. Jag hade också haft svårt för det. Samtidigt som jag inte tycker att man ska förbjuda vänner den andra har. Men blir så kluven i det hela. Det är ju bra vänner också och såna växer inte på träd så det hade varit jättetråkigt att inte få umgås mer. Samtidigt som jag också förstår att man måste respektera sin partner också.
Hahahahaha
?
Jag hade aldrig haft problem med att åka iväg en vecka med min bästa vän men jag vet att hans tjej inte hade accepterat det då han och jag sitter ihop och har liknande intressen. Allt handlar om att kunna lita på varandra men det har många svårt för och tycks tro att alla kvinnor vill stjäla andras män. Eh nej.
Ja om det gällde ett gemensamt intresse som de har, och som inte jag delar. På samma sätt som jag kan åka på resor med vänner (som har blivit nära pga det delade intresset) som delar mitt intresse men som min man inte är så intresserad av. Annars skulle jag tycka det var lite konstigt. Då kan väl vi resa istället?
Jag och min man (tillsammans i 11 år och ingen av oss är svartsjuk) umgås inte ensam med nån kompis av motsatt kön. Jag liknar det vid en dejt. Och det skulle såra den andra och vi vill inte göra den andra ledsen/orolig. Vi vill att den andra ska må bra och vi är inte det minsta missunnsamma heller. Handlar inte om kontroll för mig, utan om respekt för min man och vårat förhållande.
För oss handlar det om värdegrunder och det är oerhört viktigt att vi delar samma värdegrunder, gällande allt, barnuppfostran, politik, religion, relationer, ekonomi osv.
Men alla ni som inte tycker att er partner ska umgås med motsatta könet och han inte heller tycker att ni ska göra det, vad är problemet? Ni tycker lika. Respekterar varandra.
Precis som jag och min partner respekterar varandra med att båda kan ha och vill ha vänner av motsatta kön. Det handlar om kemi som med vilken vän som helst, det handlar om gemensamma intressen. Helt öppet. Låt oss få ha det så här om vi trivs och lägg ner alla pekpinnar!
Ingen pekpinnar dig. Gör som du vill så gör andra som de vill.
Säker på att ingen av er är svartsjuk? Låter nästan så om ni inte tillåts umgås ensamma med någon av det andra könet. Alltså you do you, men vad är anledningen om inte svartsjuka?
Men precis? Respekt och gränser är de enda svar man får här. Men respekt gräns för vad, varför? Antingen litar man på varann eller inte. Men jaja, så länge båda parter i förhållandet är överens. Glad att jag slipper. För mig luktar det osäkerhet och svartsjuka.
Jag håller delvis med. Vi har inga problem med att den andre umgås med folk av motsatt kön dock men mer intima saker som resor, filmkväll etc kan bli konstigt med vissa personer. Om min sambo gör det med sina två kvinnliga barndomsvänner tycker inte jag det är konstigt. Men vi åker exempelvis inte på resa på tu man hand med en mer nyfunnen vän av motsatt kön, och det handlar inte om att man verkligen tror att otrohet kommer ske utan att ens partner inte ska behöva sitta hemma och ha ont i magen. Man visar respekt för sin partner.
Man kan ju vara orolig över att det finns en viss spänning, att vännen av motsatt kön ska flirta, att känslor börjar utvecklas etc. Vi litar på varandra men vi lever inte i ett vacuum där absolut inget kan hända som man blir ledsen över även utan att otrohet skett, eller i ett vacuum där något aldrig känns olustigt. Saker kan alltid förändras och vill man ha ett hållbart förhållande behöver man välja varandra om och om igen i olika sammanhang, och spenderar man mycket tid med någon som det finns en viss sorts spänning med är det inte alls otroligt att man utvecklar känslor för den personen istället t ex. Relationer är inga disneybröllop utan något man upprätthåller och jobbar på.
Så tycker jag att det funkar i heterosexuella relationer, hur relationer med någon av samma kön funkar och hur de tänker vet jag tyvärr inte utan kan bara tala för mig själv.
Nej håller helt med dig. Min man har inga andra kvinnliga vänner/kompisar (det är en sak om vi umgås alla tillsammans men de ska inte träffas på tu man hand) och detsamma gäller mig.
Precis, tillsammans är en sak.
Ensam gör man saker med sin partner.
En jobblunch är en sak med middag, bio, Nej.
Jag tror dock att det är lättare för en man att utveckla känslor för en kvinnlig vän än vice versa. Vet inte riktigt vad jag baserar det på 😅 min man påpekade det för ett tag sen när vi pratade om just detta och min magkänsla säger att det är rimligt.
Det tror jag med faktiskt.
Varför?
Osäker. Min magkänsla säger så. Kan tänka på saken och kasta bollar på mitt plank (man) och kanske återkomma 😅.
Först var det att resa bort med en kompis av motsatt kön som inte var okej, nu är det middag och bio som inte är okej. Snart är väl en jobblunch lite too much.
Men vet du, man kan aldrig vara säker på att inte attraktion uppstår mellan ens partner och någon annan person, inte ens om man själv är med. Och det behöver ju inte vara en nära vän som partnern blir attraherad av. Så mitt tips är att låta partnern ha vilka vänner hon eller han vill. Och tänk på att svartsjuka och kontrollbehov är otroligt oattraktivt.
Jag har svårt att svara på den frågan utifrån hur du definierar ”nära vän”. Min definition av nära vänner är inte direkt någon jag kollar på serier med en kväll eller åker på semester med. Det är aktiviteter jag gillar att göra med min man i första hand (andra kan vara med också, men då gör vi det tillsammans med andra). Nära vän för mig (och min man) är liksom inte baserat på hur vi umgås med någon eller hur ofta vi umgås. Utan för oss innebär en nära vän någon man kan prata ”riktiga” saker med, någon man kan och vill vända sig till när något jobbigt eller kul händer osv. Och där tror jag absolut man kan ha nära vänner oavsett kön. Sättet vi gillar att umgås på egen hand med vänner är snarare en fika, en lunch, en promenad, eller något intresse en vän delar men inte ens partner. Så det du skriver passar liksom inte in alls för min del.
Alla pratar om resor och övernattningar men det är väl fan personalfester ni borde oroa er över i så fall?
Eller ett jobb överhuvudtaget, med tanke på alla trådar om kollegor här! 😄
Nej, håll dem hemma eller fäst en go pro på huvet på dem!
Ja lika bra att låsa in sin partner 😂😂😂
Haha sant! Eller låt dem åka på så många semestrar med vänner av alla kön det bara går! Håll dem borta från jobbet!
Haha ja! 😄
Det är snart dags för det årliga julbordet!!!!!
Inte för min man, finns kvinnor där! Usch!
Skulle min man gå på ett julbord med kvinnliga deltagare skulle jag inte stå kvar. Vissa saker KAN man bara inte acceptera!!!!
🤣
Jag har mina GrÄNsEr!!!
Fast hon är fri att göra vad hon vill. Men då är vi inte längre ett par 🤣
Jag är mest förvånad över att sova över är en grej hos andra vuxna, tror inte jag har sovit över hos någon sen jag var typ 18 max. Kanske är jag som är gammal och umgås med andra mest genom tex träning och typ middag…
Jag har inte bil och har vänner som bor där var inte går kvällstid. Sover över ibland. Inte naken i samma säng men sover över. En del bor inte i samma stad och då blir det också övernattning. Om min pojkvän inte är okej med det så är det nog inte en pojkvän för mig.
Där bussar inte går*
Hänt mig någon enstaka gång när jag har varit hos en vän, klockan dragit iväg utan att vi tänkt på det och jag blivit erbjuden plats på soffan/i gästrum för att slippa ta mig hem själv mitt i natten. Men det är inte så att det är planerade övernattningar, föredrar min egen säng.
Det är så mysigt! Gjorde det ibland hos en kompis innan de fick barn, om vi haft filmkväll sen trea. Fast jag bodde tre stationer bort med tunnelbanan 😄 Har också flera vänner i andra städer, då sover man ju över när man hälsar på.
Händer inte ofta i min bekantskapskrets men emellanåt ja, t.ex. om man åkt långt för en större fest.
Alla dessa ragg på personalfester och så säger folk här att dom minsann litar på sina partners.
You wish.
Tro det eller ej men man kan fortfarande lita på sin partner trots att folk är otrogna på fester. Låter helt sjukt jobbigt att gå runt och vara orolig för att ens partner ska vara otrogen hela tiden? Och är det här inte lite kärnan i problemet kommer fram? om flest människor är otrogna på jobbet eller jobbfester, Ska man förbjuda sin partner att gå till jobbet och vara med på julfesten? Är det inte enklare att bara lita på sin partner och om den väljer att vara otrogen bara ta sitt pick och pack och dra om det är vad man vill? Varför välja att leva i någon slags konstant otrygghet och ta beslut efter den?
Självklart. Men förstår att folk är olika och således tycker olika. Finns även lika många typer av vänskaper som det finns människor, så att gruppera relationer så svartvitt som du verkar göra blir ju bara fel.
Alla är inte lika, så är det.
Men rent generellt så tror jag inte många män skulle uppskatta att ens partner har manliga vänner som de spenderar tid med själva.
Funkar det för dig och din partner att ha vänner av motsatt kön och spendera tid med dom själva så kör på 👍👍
Sunkiga män då.
Jo tack, vi har begripit att du tror det vid det här laget.
Om jag utgår från mig själv så nej, väldigt svårt med manliga vänner. Funkat jättebra att umgås i grupp, gillar absolut vänskap med män på den nivån, trivs och har kul. MEN så snart jag börjat komma närmare någon, kanske börjat träffas som vänner på tu man hand – ja då kommer intresset, det sexuella/kärlekskänslor, antingen från deras håll eller mitt. Har aldrig haft en manlig vän som jag över tid kunnat umgås ensam med helt utan intresse. Skulle inte inleds den typen av vänskap idag av den anledningen, blir bara jobbigt förr eller senare (har partner idag) så håller mig till kvinnliga nära vänner men umgås gärna med män i grupp såklart.
”Acceptera” låter så himla aggressivt, som att jag ska godkänna vilka han hänger med? Han gör vad han vill 😅 Min sambo har många tjejkompisar, vissa hänger han med själv och ibland hakar jag på om vi hänger med kompisen och dennes partner.
Angående semesterresan så är det nog mer att vi har så lite semester ihop som det är och om han tar en vecka för utlandssemester med en tjejkompis framför mig hade jag klart blivit ledsen – precis som jag blivit om han valt en killkompis framför mig. Nu skulle det iofs aldrig hända, men.
Jag är noll svartsjuk av mig och vice versa med min sambo. Vi litar på varandra helt enkelt. Jag har tex backpackat själv under vårt förhållande och bott i mixade dorms, det är inget konstigt liksom.
Min mans närmaste vänner är två kvinnor, mina närmaste vänner när vi träffades var tre män.
Jag skulle absolut vara 100% bekväm med om han övernattade (i eget rum såklart) eller åkte utomlands med dem, dock är de en trio så typ alltid tillsammans dem 3. Han har varit ute på restaurant/bar med bara en av dem några gånger.
Han har visat samma tillit till mig. Dock är vi väldigt nära, öppna och har diskuterat våra gränser för otrohet samt att ingen av oss är svartsjuka. Han är tex vän med sitt ex fortfarande och de har en aktiv vänskap. Det går bra. Vi har varit ihop i 7 år och har barn.
👍🏻
Nej säger jag!
Jag har en nära vän som jag dessutom varit intim med för måååånga år sen. Han är gift med barn idag. Är således kompis även med hans fru. Jag och min killkompis kan gå ut och äta ensamma utan problem. Finns noll sexuell attraktion mellan oss idag, minns inte heller hur det var att ens ha det med honom då det gått så många år. Har flera nära killkompisar, skulle kunna hänga på tu man hand med åtminstone fyra stycken (de jag är närmst). Det finns verkligen noll. Ska tilläggas att alla dom är moderna män och jättefina människor samt fina partners till sina tjejer (som jag också tycker mycket om). Har aldrig varit nära vän med en kille där hans partner och jag inte kom överens men misstänker att det knske skulle vara annorlunda då.
Hade ju varit intressant att höra hur samkönade par ser på detta med vänner av det kön man gillar.
Jag har varit i en samkönad relation. Det här är liksom inte ens en grej eller en fråga, det är givet att man har kompisar av det kön man är attraherad av och att det är okej. Och många är ju dessutom bisexuella så då blir det ju noll kompisar annars. Sedan kan ju såklart avundsjuka uppstå även i en sån relation men då är det ofta mer en specifik person som kan vara ett problem (hon flörtar med dig osv) än vilket kön den har.
Jag är så tacksam att jag aldrig har blivit stoppad från att umgås med några av mina vänner, oavsett kön. Är hetero och jag verkar ha dragit vinstlotten när jag bara varit i relationer där alla vänner är tillåtna. Allt annat vore otänkbart i min värld.
Att bestämma vem ens partner får vara vän med är den största röda flaggan i mina ögon. Då är det hellre hej då till killen.
Ja men precis! Stor röd flagga och ett hejdå!
Låter som har gränser för vad som är ok eller inte i ett förhållande, precis som mig.
Varför är dina gränser ok men inte mina?
För MIG är inte dina gränser ok i ett förhållande. Det är väl ändå det vi pratar om här? Men om du och din partner är ok med det så kör.
Finns säkert gränser som du inte skulle vara ok med i ett förhållande också. Så vad som är rätt och fel bestämmer man själv, precis som anonym ovan har bestämt det för sig.
Jag vet inte, men det känns lite som att du behöver prata med din sambo i stället för att försöka övertyga någon anonym att du har rätt.
Fast du har ju bestämt att din gräns – att inte ha nära vänner av motsatt kön som man umgås enskilt med – är rätt. För det är antagligen rätt för dig. För någon annan är det en röd flagga. Kanske är det en röd flagga för dig att din partner vill gå på bio med en nära manlig vän utan dig?
Det där är en sak som skiljer hetero och samkönade förhållanden, aldrig hört en kvinna som har förhållanden men kvinnor uttrycka tacksamhet för att de får välja sina vänner och att det är en vinstlott, är mer bara standard och så som det är. Fattar att det beror på att det finns för många usla män men jag tycker ändå att ni borde höja era tacksamhetskrav litegrann, det är för deppigt att vara glad över att bli behandlad som en person.
Ingen av mina lesbiska vänner har manliga vänner och det är noll problem med vänner av kvinnligt kön.
Jag kvinna 27, min man 29, resonerar som du.
Vi litar på varandra till 10000% men vi umgås inte med de motsatta könet ensamma även om vi skulle ” få lov” och vi skulle dessutom aldrig resa med det motsatta könet även om vi ” fick lov” av den andra. Sånt gör jag vi tillsammans ❤️
Varför umgås ni inte med det motsatta könet? 50% av alla potentiellt fina vänner i livet försvinner ju, bara för att ni gör skillnad på en människa utefter om den har något som hänger mellan benen eller ej.
Varför inte om ni litar på varandra så starkt?
Jag skulle inte gå med på en sådan resa.
Jag upplever ändå att vi funkar olika, män och kvinnor här. Jag har haft mycket killkompisar genom livet och aldrig haft minsta lilla dragning till dem medan de utan undantag alltid varit kära eller attraherade av mig.
När jag och min väninna var 19 år (alltså nästan 100 år sedan) hade vi en ful grej för oss i ett år ungefär. Ett spel. Vi flörtade på krogen med upptagna män, unga killar, företagsgubbar och alla varianterav män däremellan. Så snart de ville att vi skulle ”gå iväg någonstans” med dem sade vi att vi bara skulle på toa och så försvann vi, och mannen blev ännu en siffra på de som ville vara otrogna. På eventuell undran….antalet män som sa stopp/tackade nej under detta år var….noll. Vår tanke var att sluta ”leken” så snart första mannen sa nej men det hände aldrig. Tänker alltid på det här när jag läser om att man aldrig kan tänka sig ens man vara otrogen.
Jag ser det mer som att vill han vara otrogen så är han. Jag kan inte stoppa honom och jag vill inte behöva stoppa honom. Väljer en man att ligga med en annan kvinna så väljer jag bort den mannen helt enkelt. Jag tänker inte leva i ett förhållande där jag måste sätta upp regler, kontrollera var han får gå och vem han får träffa och kolla varenda steg han tar osv osv. Jag vill leva med någon som också väljer att leva med mig. Så häng med tjejkompisar och gå på krogen utan mig. Är han otrogen så lämnar jag.
Jag är kanske ännu mer strikt med det här. Jag skulle aldrig umgås ensam med någon av mina manliga vänner eller ens prata med dem i telefon eller mess, om det inte gällde en nödsituation eller till exempel att planera en överraskning. Detsamma gäller för min man också, vi är överens och saknar inte den sortens kontakt. Vi tycker helt enkelt inte det är lämpligt. (Nej vi kommer inte från någon hederskultur, min man är svensk och jag kommer från ett annat europeiskt land.)
Hur kan man vara vänner om man aldrig ens får/kan prata med varandra när man vill?😅
Vi pratar med dem när vi vill, det är bara att vi inte vill när vår eller deras partner är med 🙂 vi har ett stort umgänge med grillfester, spelkvällar och utflykter. Det går att göra otroligt mycket som inte inkluderar umgänge på tu man hand.
Ska förläsa till våren och ska lägga ner pengar på en skräddarsy kostym. Ja jag vill se professionell ut. Stäm mig!
Men jag vet inte vilken färg som blir bäst, blå eller svart eller grå?
Beror på dina färger 😃 Vad har du för hudton/hårfärg/ögonfärg?
Min hud är väldigt ljus och jag har mörkt hår.
Jag är både ljus och mörk har jag hört. Vet inte hur jag ska beskriva.
Håll upp lite olika färger vid ansiktet och se vad som passar dig bäst. Jag tippar på marinblå.
Svart eller blå! Men hallå blå – SÅ SNYGGT!! 😍
Du låter som en vinter i färgerna så marinblått blir säkert fint.
Marinblå 👌🏼
Vad har du själv för färger.
Hår, hy, ögon?
Hår: mörkt
Hud: Värdigt ljus
Ögon: Grå mot blå hållet.
Har hört folk säga att jag är ljus och mörk.😅
Känner mig som en blandras.🤣
Sök på Color analysis, låter som att du kanske är true/cool winter.
Anonym 20:26
Tack för tipset!
Då tror jag en kall grå eller marinblå. Eller mörkt vinröd om man vågar det.
Ekorren
Om jag väljer vinrött så skulle jag se ut som en tomat.🤣
Då tror jag allt det är en gullig tomat😄
Ekorren
Jag får skaffa gröna skor och en grön basker, sedan är det en komplett tomat.🤣
Succé 🍅
Inga synpunkter om färg men välinvesterade pengar.
Lyssnade på en kompetent person och underhållande föreläsare i veckan och funderade alldeles för mycket på om personen ens sett sig i spegeln efter hen klätt på sig.
Kul att du vill se proffesionell ut med skräddarsytt.
Ska gå till en herr kostym butik för att få det rätt.
Då ämnet är väldigt personligt som jag ska prata om så vill jag ha en ” distans” och gå in i en föreläsnings roll och inte som privatpersonen Flundra. Vet inte hur jag ska förklara.😅
När kostymen åker på så är det jobb och inte flams och trams.
Välj en blå.
Fast det blir lite märkligt om du pratar om något väldigt personlig och samtidigt ser ut som någon som jobbar på bank… Ska allt hänga ihop (alltså, du vill vara trovärdig) så är det nog bäst med en annan stil skulle jag säga.
Anonym 20:50
Jag vill se respektabel ut och en av skolorna gjorde inget åt mobbningen från åk 1 till jag gick ut ur 9. Så det blir lite som en revansch.
Vem vet jag kanske även föreläser för vuxna med.
Fundera ett varv till på de kläderna i det sammanhanget….
Äsch tycker kostym blir bra! Kanske nåt med spetskant under? Snyggt svart linne typ? 😍 Alltså inte allt i spets, men liten kant typ
Inte svart! Blir sällan bra tycker jag? Mer begravning. Ta det du passar bäst i av blå eller grå. Inom vilket område föreläser du?
Inte för att säga för mycket men föreläsningen kommer att ske i skolor i mellan och högstadiet. Det blir en väldigt personlig föreläsning.
Alltså är det skolelever så skulle jag verkligen inte ha en skräddarsydd kostym!
Anonym 20:47
Får man fråga varför?
Det kan även hända att jag föreläser för vuxna.
Du kommer att se väldigt annorlunda ut om du kommer i en sådan klädsel till en skolmiljö, oavsett om det är elever eller personal du ska prata inför. Ingen annan klär sig så där. Du kommer att skapa en distans som jag inte riktigt tror att du är ute efter eller vill ha egentligen. Det går att klä sig propert utan att överdriva.
Jag håller med! Jobbar som lärare och inte ens rektorn brukar ha kavaj. Kommer man i full kostym så sticker man ut. Kanske svarta fina byxor och en blus istället? 😊
Anonym 21:11
Varför skulle en fin kostym vara överdrivet?
Jag hatar min kropp, jag vill inte se den utan gömma den så mycket det går.
I en kostym så skulle jag gömma mig.
I det sammanhang du kommer att befinna dig i så är det ganska överdrivet. Du kommer att sticka ut för mycket. Men du väljer själv såklart.
Anonym 21:51
Vad skulle du klä dig i?
Det jag var bekväm i 🙂 Något som var ”jag” och inget jag försökte gömma mig i eller låtsas vara någon annan i. Om du ska föreläsa för ungdomar så kommer de se igenom det på en sekund 😉
Tycker absolut du kan låta sy upp en kostym. Prova och se hur det känns. Känner du sen att det är för uppklätt så kan du ju variera och köra byxorna och topp ibland och jeans, topp och kavajen ibland. Och tycker marinblå! 😊
21:59
Flundra kanske är bekväm i kostym? SÄRSKILT om personen ska föreläsa för ungdomar då ungdomar inte bara dömer varandra utan alla.
Hade jag föreläst för ungdomar hade jag själv inte ens tvekat – kostym och klackar!
Vad ska du föreläsa om? Det tycker jag spelar roll.
Någon mer som har en nära släkting/vän som är sverigedemokrat? Och som säger rasistiska och kvinnoförnedrande kommentarer lite då och det , hur ska man hantera dessa människor? Får panik
Mammas man är det. Brukar fråga ”hur menar du då? Hur tänker du nu?” lugnt och ödmjukt. Så att personen ändå får förklara sitt resonemang. Men man får panik JA och jag spyr på kommentarerna!
jag känner inga Sverigedemokrater som är rasistiska el har unken kvinnosyn.
Hahahahaha!
Antar att du är sarkastisk, om inte känner du nog inte din SD-vänner särskilt bra.
Du förstår hur många människor som röstar på SD va?
Läskigt hur många som är rasistiska och har unken kvinnosyn.
Det behöver man inte vara SD:are för att se att många är rasistiska eller har kass kvinnosyn.
Inte jag heller.
Känner sverigedemokrater som inte är det,
Men har dock några rasister och kvinnofientliga i släkten. Jag är den enda som säger ifrån när något kommer upp, men trött på att jag ska ses som den ”problematiska” som ska skapa konflikt. Skulle också gärna ha tips på hur man ska bemöta.
Men snälla, sluta komma med det där 2014-dravlet. Finns väl ingen människa idag som likställer en röst på SD = en ond person. Ens politiska åsikter har verkligen ingenting med ens grundläggande människosyn att göra?! Du kan liksom inte köpa dig godhet genom att rösta på Vänsterpartiet. Allt handlar väl snarare om vilka handlingar man gör själv som enskild individ. Ex, hur kommer det sig att majoriteten av alla snubbar som outades i Metoo var vänster-människor? Sorry för lång kommenterar, men blir SÅÅ less på kommentarer om vad någon SD-are sagt. Så låg nivå på diskussion.
Haha jo! Det finns det. Framförallt i samband med förra valet och så sent som i torsdags, när vi efter en föreläsning pratade om vilka vi röstar på (nej, ingen röstade på SD), så var det flera som hajade till mycket negativt när någon sa att deras mamma/bror/kompis/whatever röstade på SD.
Tycker det är intressant hur man frikopplar politiska åsikter från värderingar när politik består av en hel del värderingsfrågor. Såklart det inte säger något om en som person om man pratar om t ex vindkraft men det man tycker i frågor som jämställdhet, hbtq-personers rättigheter, religionsfrihet osv osv säger ju en hel del om ens grundläggande värderingar. Röstar man på ett parti som t ex har företrädare som om och om igen säger grovt homofobiska saker så säger det något om en själv som person.
💯
Men oj. Politiska åsikter bottnar väldigt ofta i grundläggande människosyn. Jag tycker inte att de går att separera. Till exempel: SD står för främlingsfientlighet. En person som röstar på SD är främlingsfientlig. Denne är inte öppen för andra kulturer och vill stänga gränsen för andra människor (ex. kringsflyktingar). Jag skulle inte vilja ha den personen i min närhet eftersom jag inte uppskattar dessa värderingar. Denne skulle inte hjälpa mig om jag var i nöd. Så tänker jag. Väldigt förenklat, men så att du förstår.
Precis. Väldigt förenklat som du sa. Så du tror på riktigt att en person som röstar SD inte skulle stanna och hjälpa dig med bilen om du blivit stillastående längst vägen exempelvis? Och du menar att en person som röstar SD ändå inte respekterar utlandsfödda? Jag vill inte vara den som åt den – men någon random SD:are på landsbygden som jobbar inom vården har nog mer kontakt med invandrare än en Vänsterpartiet på Södermalm. Men okej!
Vänsterpartist*
Det är fler inom vården som röstar V än SD och bara ca 3,5% av vänsterpartiets väljare bor på Södermalm. Ett så typisk trött grepp att måla upp alla vänstermänniskor som ngn ”elit” på södermalm frånkopplade från verkligheten medan SDarna är ute i den riktiga verkligheten. I själva verket är båda partiernas väljare till största del vanliga människor med vanliga jobb, det som skiljer de åt är värderingar och ideologi.
Svar på dina frågor: nej – tror inte SD:aren stannar och hjälper till. Ja – tror inte att en SD:are fullt ut respekterar utlandsfödda som invandrat till Sverige.
Jag röstar på SD och alla mina vänner är invandrare. Ja jösses vad jag är främlingsfientlig! Ska nog gå ut på stan och råna och misshandla lite folk. Nej vänta – det gör ju invandrarna så bra själva! Jag håller mig hemma och är främlingsfientlig istället. Tur att sådana som jag inte går ut på stan!
Bra sammanfattning av hur nån som är främlingsfientlig tänker! Det är nämligen INGEN som anser sig vara det. Kommer man dragande med argument som ”inte jag men alla invandrare” så kan man dock skriva upp sig på den listan.
😂😂😂😂😂😂 okej foliehatten
Hur dum i huvudet får man vara??
Hör du hur du låter?
Oj så olika man kan tänka! För mig är min människosyn 100% kopplad till mina politiska åsikter. Skulle aldrig kunna rösta efter vad som gynnar mig eller min plånbok bäst för stunden eller väldigt specifika sakfrågor utan partiernas ideologier är ju grunden till allt!
Sveriges utförsåkning med gängkriminalitet är väl ändå värre va?
nix. läs partiprogrammet. dom är inte rasister. unken kvinnosyn har många män. från vänster till höger.
Men snälla nån, rasismen visar sig ju hela tiden! Hur kan man inte ens se det när de brölar fram rasistiska uttalanden och politik konstant. Med det sagt så ser jag inte att varenda människa idag som röstar på SD är rasist, däremot så ger man ju stöd till ett parti som är det.
Bara för att de har åsikter om invandringen är de inte rasister. Vill du leva i det Sverige du lever i nu? Tydligen.
Läs på lite! SD grundades av nynazister och de finns fortfarande kvar i partiet.
Och det finns inga sådana i de andra partierna? Kom igen, deras grunder är inte heller rena.
Herregud vad naivt, ”läs partiprogrammet”. Sitter du med partiprogrammet redo i varje politisk sakfråga? Politiken kommer fram i debatter, omröstningar i riksdagen, tal, inlägg och uttalanden i olika medier.
Att stirra sig blind på partiprogrammet är att gå in på McDonalds och förvänta sig att burgaren kommer se ut exakt som på bilden
Till min rasistiska svåger brukar jag bara högt och tydligt säga att jag inte håller med. Man behöver inte ha en välartikulerad förklaring eller massa motargument, man kan bara säga att man inte håller med, punkt slut.
Vad exakt säger de som är ”rasistiskt” eller ”kvinnoförnedrande”? En del vänstermänniskoe tycker ju att man är rasist för att man påpekar samhällets förfall och vad som orsakat att Sverige blivit som det blivit.
Här är ett urval med källhänvisningar. Och det är som sagt bara ett urval, det är långt ifrån allt.
Nä, skulle aldrig ha någon som vän som röstar på SD. Det är ingen människosyn som jag någonsin kommer acceptera.
Tycker diskussionen och kommentarerna under My Westerdahl-inlägget (bruten kontakt mellan förälder och barn) idag var SÅ bra. En del sorglig läsning, jag har hela dagen tänkt på de som skrivit. Väntar mitt första barn, så det slår väl an något i en.
Rekommenderar att man går dit och läser ikväll om man blir mätt på Öppet Spår ❤️
Hemskt gripande kommentarer. Också henskt att detta händer frför våra ögon med mikroinfluensern ”J &P”. ”Barnet kommer förstå när han är vuxen” 😢 tror aldrig man kommer förstå varför man blir övergiven
Vem??
Någon som har erfarenhet av sjukskrivning på grund av utmattning eller depression som gravid? Känner att den så kallade väggen är nära och kroppen har mer eller mindre lagt av, mår skit hela tiden. Men tänker att så fort man är gravid så ”graviditet är ingen sjukdom” och så hakar försäkringskassan upp sig på det (fast att det inte har med graviditeten utan min jobbsituation att göra). Någon med en solskenshistoria?
FK bedömer inte sjukskrivningen utifrån diagnos, de bedömer utifrån hur sjukdomen påverkar din arbetsförmåga. Dock viktigt i läkarintyg att det framgår hur ditt tillstånd påverkar dig.
Kanske läkaren inte ens behöver nämna i läkarintyget att du är gravid om det inte är det som är orsaken till sjukskrivning? Men oavsett, viktigt att läkaren beskriver vad du inte klarar av (aktivitetsbegränsningar) pga av hur du mår. Luddiga beskrivningar i läkarintyget gör det svårbedömt för handläggaren.
Jag har tidigare arbetat på FK och självklart godkändes gravidas ansökningar om sjukpenning. Lycka till!
Jag blev sjukskriven pga depression under min graviditet. Från vecka 12-25 och 30 till BF. Det var faktiskt inget bråk med FK
Jag! Jag började må väldigt dåligt strax efter att jag plussade och det blev värre och värre med fler och fler fysiska och psykiska symptom. Gick till VC och fick en väldigt kort sjukskrivning pga ”ospecificerad ångest” och sen tyckte läkaren att jag skulle börja jobba igen. Samtidigt hade jag graviditetsbekymmer med galen trötthet och konstanta kräkningar i tillägg till allt annat. Satt hos min barnmorska och grät och hon fixade snabbt en tid hos mvc’s läkare och psykolog och jag fick galet bra hjälp. Prover visade att jag bla hade allvarlig blodbrist & järnbrist, psykologen sa nästan direkt att jag hade hormonell depression pga graviditeten i kombination med utmattning då jag knappt åt eller sov. Läkaren hittade utslag på foglossning och sa att allt detta gjorde det helt uteslutet för mig att arbeta. Blev heltidssjukskriven fram till BF och Försäkringskassan har inte krånglat alls eller ifrågasatt något alls. Så mitt tips är att gå via mvc istället för vc för sjukskrivning om du är gravid, de kan mycket mer och är bättre på att avgöra vad som är ”vanlig” graviditet och vad som är skäl till sjukskrivning. Jag är så tacksam för deras hjälp för jag hade aldrig kunnat jobba så som jag mådde under graviditeten.
Japp. Jag mådde jättedåligt psykiskt, världen var kolsvart, men drog mig för att söka hjälp. Gick till VC som kollade mina värden och sa ungefär ”ja du kan ju ta 10 dagar sjukskrivning utan intyg om du vill”. Grät hos barnmorskan som skickade mig till en läkare på MVC. Endast telefonkontakt med henne. Fick 3v sjukskrivning, diagnosen var ”depression under graviditet” eller nåt sånt, och hon lovade mig att det gick att förlänga vid behov. Erbjöd antidepressiva men det ville jag helst inte ta (ej självmordstankar). Sedan blev det inte så mycket vila av det eftersom stora barnet fick en jobbig öroninflammation som tog ungefär två veckor att få bukt med. Orkade inte krångla mer sen utan gick tillbaka till jobbet. Men då var ju chefen liksom införstådd med situationen, hade inte vågat/lyckats berätta för hen tidigare, och det underlättade en smula.
Med facit i hand önskar jag att jag sökt hjälp mycket tidigare för jag mådde verkligen uselt länge och kände att jag borde klara av det för det var ju jag som valt att bli gravid. Kanske även att jag vågat be om deltidssjukskrivning sista delen av graviditeten men det orkade jag inte krångla med.
Brukar absolut inte vara ngt problem att bli sjukskriven, att få ersättning från Fsk är en annan sak.
Är det en konstig fråga till ens kille om han nånsin gjort en annan tjej med barn?
Nej inte så konstigt skulle jag säga.
Oj, spontant kändes det som att ”vet man inte det isåfall”. Men du kanske menar om det har gjorts en abort/missfall. Känns som en grej man borde veta om ifall man har varit ihop ett tag. Men visst, är man ett nytt par så.
Ja precis, menar om tjejen gjort abort
Det finns många tjejer som inte berättar att om gjort abort eller fått missfall. Så hur ska en ny partner veta det om inte ens killen vet om det själv?
Varför gräva i sånt?
Varför vill man veta?
Precis, spelar väl ingen roll så länge det inte blev ett barn.
Spelar ingen roll hur men det är för intim historia för mig att acceptera
Om du gjorde en abort och senare gjorde slut med din partner skulle du vilja att han delade med sig av en så privat grej om dig för framtida partners? Skulle du känna dig bekväm med att din abort var ett samtalsämne bland folk du inte känner? Om svaret är nej (vilket det är för de flesta) sluta ställ sådana frågor. Du sätter dessutom din partner i en situation där han antingen måste ljuga eller bryta ett förtroende de emellan.
Och så undrar folk varför de är singlar… 😄
Du får väl hitta nån oskuld för säkerhets skull.
Så det är okej att han haft sex innan men inte att det råkade bli ett barn?
Kanske undrar om spermierna funkar 🙈
Bra att veta att han inte är steril 🙂
Jag och min nuvarande sambo frågade varandra. Vi hade en ganska djup och personlig konversation där vi lärde känna varandra mer på djupet och pratade bland annat om framtida barn osv (det var viktigt för mig att han ville ha barn i framtiden). Så då frågade jag han och sen frågade han mig om jag nån gång varit gravid osv.
I det sammanhanget blev det inte alls konstigt utan hela samtalet som bestod av väldigt mycket blev väldigt fint.
Min man och jag kom nyligen hem från utlandet mitt i natten, och vi blev upphämtade från Arlanda av mannens kollega. De känner inte ens varandra sååå bra, så det är otroligt snällt att kollegan erbjöd sig innan vi åkte på resa. Jag föreslog taxi eller Uber, men min man sa att vi naturligtvis ska hämtas av kollegan, att han är väldigt snäll, att det är klart vi ska tacka ja när han nu erbjudit sig.
Kollegan fick en flaska vin som tack, och jag känner bara att vi borde swishat en ordentlig slant med tanke på vad bensin, taxi eller Uber hade kostat. Jag skäms helt enkelt. Jag sa till min man att flaskan var för lite, och han ska fråga kollegan på måndag.
Egentligen känner jag väl mest: det här är inte mitt problem, och jag retar mig på att jag tar på mig att axla bördan/pinsamheten. Det här är ju något som min make och kollegan ska komma överens om sinsemellan, eller ha konstig stämning om framöver, för det är ju de som styrt upp dealen med hämtningen. Hur gör jag för att inte ta på mig andras problem, eller känna ansvar eller skam? Hjälp mig att inte bry mig!
Vad ska han fråga kollegan, om det var för lite med en flaska vin? Vad svarar man på det?
Det är väl bara att svischa eller bjuda honom på middag eller nått som tack. Är väl sunt att du reagerar om det inte känns bra även om din man inte verkar ha den känslan ( tycker generellt att män är lite kassa på sånt)
Fråga om kollegan egentligen förväntar sig en swish. Känns lite klumpigt att försöka lösa det två dagar efter, men jag ska också försöka intala mig själv att the second hand embarrassment inte är mitt problem. Har dock svårt att skaka av mig det, mår dåligt fast jag inte borde
Äsch, en del personer kanske helt enkelt bara vill hjälpa till och vara snälla? Din man kan väl bjuda honom på lunch på måndag eller någonting.
Men tror du verkligen att det handlar om pengar? Alltså att han förväntar sig mer betalning, nästan som en chaufför? Kanske är det mer en öppning för vänskap, att komma lite närmare sina kollegor att ställa upp med såna här grejer. Tror du kan lämna det åt din man, förhoppningsvis har han känsla för vart den här kollegan står, kan ju bli pinsamt om ni insisterar på att betala en massa och han mer förväntar sig umgänge.
Fråga om han förväntade sig swish? Vad ska han svara på det? Swisha honom bara.
Jag säger som ovan, bjud hem honom på middag eller uppmana mannen att ta ut honom på en aw
Fast som kvinna känner jag igen det där. Jag skulle köpt något mer på flyget. Helt ok att bry sig om sånt tycker jag.
Ingen tar ju emot pengar eller gåvor som är så dyra att det känns awkward, bättre med en symbolisk present som tack (vilket ni gjort) och sen erbjuda att hjälpa kollegan en annan gång.
Man swishar väl och typ skriver Bensinpengar, tack snälla för hjälpen.
Ja, det här är väl egentligen det jag helst skulle göra typ bums
De kanske hjälper varandra så att din man hjälper honom med något en annan gång. Tjänster och gentjänster.
Kollegan låter väldigt ensam, för annars tenderar inte personer att ställa upp så där mitt i natten för personer de inte umgås med privat.
Om det känns rätt för dig/er så kanske ni kan inkludera kollegan i något socialt sammanhang någon gång?
Alexia K är så stolt över att hennes lilla dotter shoppar på NK och har samma kläder som mamma… känns lite skevt att det är ens största goals
Ja jag vet… känns liksom lite fel att haussa sånt så tidigt visst f va gulligt men nej för tidigt tkr jag… ta m henne till stallet lr nåt ist
Stod väl ändå ingenting om att shoppa med dottern var hennes allra största mål i livet
Det skrev vi väl inte? Men d e d enda hon visar m flickorna… gör dom nåt annat än shoppar på NK o fikar?
Men hur ska folk ha det. Vill du att hon ska visa upp exakt allting hon gör med flickorna? Du förstår väl själv att det händer andra saker i döttrarnas liv och att de inte shoppar varje vaken sekund? 😅
*likadana kläder
Hur säljer man bäst gamla prylar/kläder och elektronik? Vad vill folk helst köpa begagnat?
Har provat Marketplace, olika fb-grupper och Blocket men folk ger bara skambud.
Har ni några tips på hur man bäst får sina saker sålda?
Tradera så klart! Bra bilder och text så är du i hamn.
Sellpy och Vinted
Försökte med Sellpy, men det var inte förrän i januari de kunde starta försäljningen.
Oj så sent! Koll Vinted tycker de är super!:)
Elektronik och märkesplagg/accessoarer säljer jag via Tradera. Resten för jag till Röda korsets insamling. Dit för jag 90% av kläderna samt en del andra artiklar/inredning. Vissa grejer är inte värda att sälja via Tradera. Exempelvis ett par fräscha och knappt använda jeans från tex H&M ser jag som ”omöjligt” att sälja på Tradera medan en lokal second hand (i mitt fall Röda korset) med lätthet både tar emot och säljer varan för en billig peng.
Jag hade säkerligen kunnat tjäna en massa pengar på att lägga ut allt online men det tar tid.
Loppmarknader. Finns över hela sverige.
Tycker tradera är bäst. Omdömen + automatiserat så man slipper snacka med rikspuckon. Det är inte värt ens tid att snacka med vettlösa.
Det var en liknande fråga i öppet spår för några veckor sedan och när det kommer till klädförsäljning var det många i den tråden som lovprisade Vinted, det kanske är värt att prova? Väldigt användarvänligt tydligen.
Själv använder jag mig av Tradera.
Det kanske inte är det snabbaste sättet att få sålt saker på alltid men jag tycker själva sidan är väldigt lätt att använda.
Ha koll på bakluckeloppisar i ditt område som du kanske kan joina om du vill ha saker sålt snabbt! Sådant brukar ju dra till dig folk.
Åsikter om namnet Levi?
Gillar! Beror dock på resterande namnen och efternamn, och kanske i vilken krets
Om man har ett typiskt son-efternamn?
Levi Johansson är ju ett typiskt gammalt, fint namn. Något min morfar skulle ha kunnat heta typ.
Känns som ett religiöst namn
Hmmm. Ja, en av Jacobs 12 söner hette Levi.
Till skillnad från namn som typ Jakob, Rebecka, Sara, Isak, Maria, David, Magdalena?
Ja
Fint. I grunden judiskt vilket gör att jag tycker det är lite lustigt när riktiga Svenssons väljer det namnet. Muhammed hade de aldrig rört liksom…
Bibliska namn är inte konstiga i Sverige eftersom Bibeln är en del a. Svensk kultur sedan århundranden. Detsamma går inte att säga om muslimska namn.
Många muslimska namn är också bibliska namn, kanske skiljer sig uttalet lite på grund av språket, t ex Adam, Josef, David, Gabriel, Abraham, Sara, Miriam. Listan kan göras lång.
Jo, men nu är ju Muhammed inte ett av dem.
Levi och Muhammed var en konstig jämförelse
Det hette min farfar 😊
Inte i min smak, men mina krav på namn stämmer (inga R och ett kort namn🤭)
Heter inte Annicas barn det, eller nått som uttalas Levaj? Inget jag skulle valt.
Gillar absolut inte
usch 🤮
Nej inte min typ av namn.
Jättefint!
Jättefint, funkar bra internationellt och var egentligen ett av mina förslag ifall dottern hade varit en pojke. Nu till barn nummer två så har vi märkt att vi inte var de enda här i södra Tyskland som tyckte om namnet. Mest för att dottern har inte mindre än två Levi i samma grupp i förskolan 😆
Jättefint om det uttalas som det stavas på svenska. Livaj tycker jag är mindre fint men man tycker ju olika.
Intressant det som realitysvea la upp idag om cassklatz. Visste inte att de började brevväxla när han satt inne och att han lämnade sin fru och barn för cass. Vad är det för jävla äckel hon har blivit tillsammans med. Fortfarande i chock
Allt känns sååååå konstigt, får inte ihop det. Och alla runtomkring denna circus är tysta, helt sjukt 😂
Min katt bet mig precis i handleden, inte hårt men ändå så det kändes, från ingenstans när jag klappade henne. Nu ser hon jätte chockad ut och jag med 😅
Men va tusan 😅 skulle inte hamna här haha!
Oj kan vara farligt om det gick igenom huden (kan göra fast det inte syns). Tvätta och sköj ordentligt, stor risk för infektion av kattbett!
Jag vet, tänkte på det direkt men gick inte igenom, är knappt något märke ens, som om det aldrig skett. Men det gjorde lite ont, tror jag mest blev chockad kanske. Ska ha koll
Omg va? Berätta allt
Det stämmer inte att hon blev lämnad. Hon gjorde slut med honom innan
Genuint undrande över varför ni bryr er så mycket om vem en annan person väljer att vara tillsammans med? Okej, du skulle aldrig kunna tänka dig att göra x eller vara tillsammans med person y? Nähä, gör inte x och var inte tillsammans med person y då? Ni sitter här legit varje öppet spår och förfasar er över en annan persons livsval. Vill ni höra hur duktiga ni är och hur korrekta val ni har gjort livet igenom, eller vad är grejen? Vem fan bryr sig så mycket om en annans relation som är mellan två samtyckande vuxna? Inte som att hon är ekonomiskt beroende av honom eller inte har goda förutsättningar att ta beslut om sitt eget liv (meaning hon kan uppenbarligen stå på egna ben och är knappast tvingad in i någonting). Bara för att nån inte lever ett liv som du lever det, betyder inte att det är fel och ditt sätt är det rätta.
Det är bloggbevakning, det är skvaller, det gäller influencers och kändisar. Folk gillar att konsumera sånt, och jag vet inte exakt vad för svar du vill ha men skvaller har sedan urminnes tider tjänat som moralisk kompass och rättesnöre för resten av gruppen. ”Aha, nu märker jag att de snackar skit om en person som gjorde X. Bäst att jag inte gör X.”
Det har dessutom fungerar som ett sätt att binda samman människor sen urminnes tider.
Är så less på den frågan alltså.
Och jag är less på den trötta responsen på en åsikt som har lika mycket rätt att existera och ta plats här som ert bittra skvallrande. Ha en fortsatt fantastisk lördag!
Jag fattar, men när det avhandlas i varje öppet spår sedan dacke så känns det mest ängsligt och jag kan inte låta bli att undra vad som ligger bakom dessa människors kritik mot hur andra människor väljer att leva sina liv. Vilka beslut har dom själva känt sig tvingade till att ta för att inte anses fel av ”gruppen”? Cassandra är en vuxen kvinna som står stadigt, kan försörja och ta hand om sig själv, hon är inte i någon konstig beroendeställning på något sätt. Låt henne välja vilken man hon vill. Härligt att hon och han har hittat kärleken i varandra, och att dom inte viker sig för andras åsikter (för dom kommer i miljontals, så skitsamma).
Hahah varför känns det som att xx är Nadia som är inne och försvarar Cassandra? Använder orden ”genuint”, ”legit”, ”dacke”, det låter bekant…
Lol nej.
Intresset ligger väl i att hon pratar så mkt om toxiska killar och sina egna anknytningsproblem som hon jobbar stenhårt på hos psykolog. Och jag som är nyfiken och söker information hittar bara två inlägg här där kommentarerna avhandlar det så håller inte riktigt med om mängden
Omg – vill veta ALLT!!!
Jag håller med om att man ska försöka att inte vara så dömande. Den här killen är ju dock farlig och grovt kriminell så jag tror att folk är förbluffande över att en helt vanlig tjej väljer att bygga en relation med honom.
Jag är inte inläst på denna kille, men jag har förstått det som att han har gjort sin tid. Kanske han har rehabiliterats?
Antingen är du Nadja eller Cassandra i egen hög person. Finns ingen annan som skulle brinna så starkt för att försvara henne och den den kriminella jeppen. Men fortsätt gärna att skriva – detta är pure comedy! 🤌
Hahaha ett riktigttt personligt försvarstal. Cazz??
Hahahaha 100%!! Ser framför mig hur hon kokar av ilska nu när hennes smutsiga hemlighet är ute. Hon är definitionen av hyckleri. *tar fram popcornen*
Bryr mig själv bara om det är dysfunktionellt/våld i nära relation.
Ta kontakt med din barnmorska som sen kan ta dig vidare till en läkare. Jag fick träffa en läkare som var jävligt nitisk. Jag fick inte ens beskriva mitt arbete, utan hon ville bara veta vad för kroppsliga symtom jag har. Jag var också nära väggen och nära till gråt hela tiden. Var psykisk instabil. Detta skrev faktiskt läkaren ner i mitt sjukskrivnings intyg. Samt att jag hade andra kroppsliga besvär. Jag blev sjukskriven när jag var i vecka 34.
Men känner du att du är nära väggen pga arbetet och inte som gravid, så är det en helt annan sak. Då blir det ju en vanlig sjukskrivning pga depression eller utbrändhet.
Kolla med din barnmorska eller ring försäkringskassan och fråga. Lycka till!
Köpte biljetter till Oppenheimer imorgon bara för att det ärhakva priset på bion dag. Men 3 timmar!? Hur ska jag stå ut?
Jag har lite svårt för långa filmer men tyckte faktiskt den var bra och värd att se. 🙂 Låt bli att titta på klockan. 😉
Kollade du inte upp det innan 😊
Står väl ingenstans att det kom en chock i efterhand när allt var bokat och betalt 😅
Klart personen såg filmlängden när hen bokade?
Den var tyvärr fruktansvärt lång och tråkig enligt mig. Se till att ha mkt snacks, snask och dricka!
Mardrömsfilm för någon med adhd 🫠
Jag är singel sen många år tillbaka och jag längtar så otroligt mycket efter en man och efter kärlek men problemet är att jag är inget kap på något område, varken utseende, personlighet eller med livet, så det är inte alls enkelt för mig att hitta någon, inte ens de killarna som spelar i samma liga som mig vill ha mig, och det finns liksom ingen lägre liga än så, eller det finns väl ett steg längre ner men då hamnar jag hos typ kriminella typer men så långt ner sträcker jag mig inte, jag tror faktiskt inte ens dom hade velat ha mig heller, men dit går jag inte alltså, jag är absolut inte kriminell själv. Något tips var man kan hitta en kille som kan tänka sig en ”skadat gods”-kvinna med en lite märklig personlighet och som inte är jättevacker? (jag går INTE till en manlig prostituerad (har fått det förslaget av en bekant nämligen), men det vägrar jag också, det är ju dessutom ett brott.
Tycker att du ska jobba på din självkänsla istället för att leta i ”lägre ligor”. Alla attraheras av olika saker, så t.ex det som du anser är en ”märklig personlighet” kanske är just det som en kille faller för.😊
Jag älskar märkliga personer, känns som att hitta något fint och speciellt när jag lyckas bli vän med en udda person 😅 Är lite avvikande själv så bondar med likar antar jag. Så det är bara leta och ge inte upp, det finns fler som du/oss 🤗
Svar till Lina 👆
Du behöver först jobba på dig själv och aldrig kalla dig själv för skadat gods. Den energin du sänder ut är den du får tillbaka.
Är det psykisk ohälsa som är problemet eller varför skulle du inte kunna va ett kap?
I övrigt tror jag på nördiga killar. Till exempel en sån som min bror. 35 men aldrig varit i en relation eller dejtat. Dåligt självförtroende vsd gäller kvinnor.
Men väldigt social och utåtriktad gamer. Har fast jobb (industri) och har bra ekonomi, köpt bostadsrätt i Göteborg där han i princip sparat ihop alla pengar själv.
Hel och ren, bra fysisk och psykisk hälsa. Normalviktig men aldrig satt sin fot på ett gym eller annan träning.
Har aldrig själv tagit initiativ till att va med en kvinna liksom. Vill men vågar inte riktigt. Hade 100% varit en snäll och bra partner utan att döma om han själv blir accepterad och får gamea och klappa sina katter utan att ngn ska försöka ändra på det.
Jag vill ha din bror ❤️❤️❤️
Asså förlåt om det låter som att du inte skulle va värd vilken kille som helst.
Menar bara att jag, av egen erfarenhet, vet att det finns toppenmänniskor som är singlar och knappt vågar/kan träffa ngn. Och jag önskar att fler gav dessa underbara människor chansen.
Just i min bekantskapskrets råkar det ju då va gamers som är den kategorin. Men finns ju garanterat fler.
Gamer 🚩 Aldrig tränat 🚩 Aldrig haft en relation 🚩
Om han velat men inte mött sitt problem – vad talar att han löser andra problem han ställs inför? Om inte vid 35, vid vilken ålder då?
Haha men lägg ner. Det är mkn bror du snackar om. Han har inga andra problem? God ekonomi, hälsa, aldrig rökt eller druckit, äter bra och lagar bra mat, har ett i övrigt socialt rikt liv och även tjejkompisar.
Det är liksom ganska vanligt inom gamingvärlden med den här typen av snubbar. Liksom efter en viss ålder så slutar nog många att försöka pga människor som du.
Hoppas det kändes skönt att trycka till en person som bara ville ge ett exempel på att det finns bra singlar där ute utan att börja leta bland kriminella liksom.
Men du är säkert skön att dejta.
Tror för övrigt det är rätt många som kan leva med att deras partner gamear lite och inte går till gymmet. Mer ovanligt inte ha haft en relation, men finns ju kvinnor som inte är särskilt erfarna också. Då kanske det är skönt med ngn som inte har jättemkt erfarenhet själv.
Är du dum eller? Finns ingen red flag med det.
Oj vilken konstig kommentar. Det finns många som attraheras av just den typen av killar. Själv dras jag t.ex till konstiga autister med noll social förmåga. Med andra ord finns det någon för alla. Precis alla.
Har du hängt för mycket på Flashback i diverse incel-trådar? Om ja, sluta med det. Det finns inget som heter ”skadat gods”, det är ett uttryck som är myntat av incels och andra typer. Du är bra och fin som du är, oavsett hur du ser ut eller är, det bara är så. Men det låter som om du skulle behöva jobba med din självkänsla och eventuellt saker som du har varit med om? Börja där. 🧡
Allt handlar om självkänsla och självförtroende, verkligen allt. Jobba på det!
Paow är riktigt hänga ut-humör på instagram ikväll, alltid lika underhållande. Känner bara släääpp norsken nu Paow.
Alltså din hund är så söt, Camilla 😍😍
Jag har hamnat i någon slags livskris, där jag ifrågasätter mig själv och mitt liv.
Jag bor med min man och våra två barn, vi har precis köpt hus och jag är verkligen lycklig.
Men under flera år har jag tänkt att jag nog egentligen är mer intresserad av tjejer. Mer attraherad av kvinnor. Nu är den känslan starkare än någonsin.
Jag känner mig så vilsen och ensam i min känsla. Jag älskar min man enormt och trivs i hans sällskap. Men jag vet inte om det är mer som vänner.
Vad ska jag göra, hur ska jag agera?
Någon som varit i samma situation?
Fick en girlcrush för typ ett halvår sen och kunde fan inte sluta tänka på henne. Har också man och två barn 😅 Är det någon särskild person som fått dig att börja tvivla?
Nej, ingen speciell som fått mig att tvivla. Utan bara en känsla jag burit med mig under en längre tid.
Men jag vet inte, känner mig så förvirrad just nu 😔
Du fick en crush eller säger du mancrush varje gång du förälskade sig i en man? Det är internaliserad homofobi att känna behov att reducera ner och använda andra ord för att beskriva en hel vanlig förälskelse.
Intresse för andra kan nog de flesta få i perioder, men det behöver inte innebära ett uppbrott om man vill vara med sin partner. Många säger att de saknade något i förhållandet när det hände och det kan kanske vara bra att undersöka vad det handlar om.
Gå till en psykolog och red ut det är mitt tips.
Lyft frågan med din man. Han kanske inte ser det som konkurrens/otrohet om du utforskar lite.
Varför ska de tjejer/kvinnor som är hbtq+ vara någons experiment? I heterorelationer ger folk inte det råder, att någon ska testa/experimentera lite med någon manlig kollega för att se om hon hellre vill ha honom än mannen. Men tjejer inom hbtq+ ska dras in och bli utnyttjade för att någon känner sig vilsen i sin sexualitet. Varför? Sådan trist syn på de utanför heteronormen, som att de bara är personer man plockar upp och utforskar sitt känsloliv med.
Bättre hon går att pratar med en psykolog, eftersom detta är någon inom henne och identiteten och inget mannen kan lösa eller ha ”vettiga” tankar kring”. Han är trots allt hennes man och inte någon professionell inom ämnet.
Jag är i samma situation just nu. Jag har dock dejtat kvinnor innan och tänkte mig mitt liv så, sen träffade jag min man vi blev vänner sen blev saker som det blev och nu har vi barn. Tvivlet har ökat och ökat och just nu känns det nästan olidligt och som att jag måste lämna och ge mig själv en chans. Jag älskar honom men är inte kär och vill inte ha sex med honom.
Hade gärna kommunicerat med dig på något sätt, känner mig så ensam i detta och vet inte vad jag ska göra.
Är i en väldigt liknande situation. Dock kom jag ut för min sambo i våras men vi fortsätter leva ihop som om inget hänt. Men ingen av oss är nog speciellt lyckliga. Två små barn och hus. Varit ihop sen jag var 20 år och är idag 35.
Synd att det inte riktigt går att ta riktig kontakt här med folk, hade gärna haft en support group med er :/
Skriv till Camilla och be henne vidarebefordra din mailadress. Hon har hjälpt folk att komma i kontakt med varandra tidigare. 😊
Anmäl kommentaren genom att skriva hennes efternamn och skriv det
Hej, maila mig era mailadresser så jag vet vilka som är okej med att ge ut sin. kontakt@bloggbevakning.se
Tycker att du ska jobba på din självkänsla istället för att leta i ”lägre ligor”. Alla attraheras av olika saker, så t.ex det som du anser är en ”märklig personlighet” kanske är just det som en kille faller för.😊
Oj, svarade på fel ställe
Hur kom ni över er hjärtesorg? Jag och mitt ex gjorde slut i maj efter ett års förhållande, eller han dumpade mig. Har tänkt på honom i princip varje dag sedan dess, vi har ingen kontakt idag då han är blockad. Jag gjorde så för att han hörde av sig då och då, ville vara min vän trots att han visste att jag kände starkt för honom. Har svårt att släppa honom och tanken om vad vi hade. Trodde verkligen det var mannen i mitt liv och att vi hade en framtid ihop. När han dumpade mig kom det så plötsligt, från ingenstans. Min bästa vän som jag haft daglig kontakt med blev plötsligt en främling. Jag skäms över hur jag har svårt att släppa honom, visst är jag inte lika deprimerad som jag var när han dumpade mig men han finns fortfarande i mitt huvud dagligen och det skrämmer mig. När blir det bättre? Tanken på att träffa någon ny skrämmer mig, är så rädd för att jag aldrig kommer ha samma band till någon igen som han och jag hade. Vill inte ens träffa någon ny nu om jag ska vara ärlig. Snälla hjälp mig med tips på hur ni gjorde. Skulle vara så tacksam.
Ge det tid. Ett år kanske.
Är i exakt samma sits. Precis samma, blev dumpad i maj efter ett år. Känns som om det skulle vara jag själv som skrivit. Tänker på han varje dag och vill att han ska höra av sig och ångra sig. Vågar heller inte börja dejta någon annan ifall han skulle höra av sig igen. Usch detta är så hemskt. Han har ju dessutom hunnit ligga med någon annan på fyllan.
Tror att ett sätt kan vara att tvinga sig själv att göra saker som man mår bra av, och att fokusera på sig själv och sin vardag. Tids nog känns det lättare och gör mindre ont, man kommer vidare.
Tar tid tyvärr, tog mig ca ett år att komma över en hård dumpning. Men efter det är skygglapparna av och man ser även de negativa sakerna och kan fokusera lite mer på dem.
Det tar tid men det går över lika säkert som amen i kyrkan. Allt blir bra. Själv har jag nog aldrig helt släppt ett ex innan nån ny har gjort entré.
Är det psykisk ohälsa som är problemet eller varför skulle du inte kunna va ett kap?
I övrigt tror jag på nördiga killar. Till exempel en sån som min bror. 35 men aldrig varit i en relation eller dejtat. Dåligt självförtroende vsd gäller kvinnor.
Men väldigt social och utåtriktad gamer. Har fast jobb (industri) och har bra ekonomi, köpt bostadsrätt i Göteborg där han i princip sparat ihop alla pengar själv.
Hel och ren, bra fysisk och psykisk hälsa. Normalviktig men aldrig satt sin fot på ett gym eller annan träning.
Har aldrig själv tagit initiativ till att va med en kvinna liksom. Vill men vågar inte riktigt. Hade 100% varit en snäll och bra partner utan att döma om han själv blir accepterad och får gamea och klappa sina katter utan att ngn ska försöka ändra på det.
Hej!
Lite konstigt problem kanske men undrar om nån upplevt liknande och har nån lösning.
Jag var kär i en kille (kompis, inte kollega och inte gift! 😄) Han var inte intresserad tillbaka, träffade en annan och flyttade till en annan stad. Nu när jag inte träffar honom på nästan ett år känner jag att jag är ganska över honom. Har raderat texter jag skrev om detta, vissa bilder på honom och slängt en parfym jag ofta hade under denna tid. För att släppa allt och gå vidare. Nu till problemet. Jag lyssnade massor på vissa låtar som påminde om honom och min situation (olycklig kärlek mm) under denna tid. Flera av dessa är av min favoritartist. Skulle så gärna vilja lyssna på dessa men utan att koppla det till honom och den olyckliga tiden. Går det? Kan man ”avprogrammera” sig själv? Vet inte om alla har samma starka minnen till ljud/musik eller om nån har erfarenhet av detta eller nåt liknande? Tacksam för tips och input!
Ohhh. Den är svår. Så fort man hör toner från speciella låtar tickar minnet igång.
Kanske man kan göra något samtidigt som man lyssnar och försöka få hjärnan att skapa nya minnen. Tyvärr är det ju ofta starka känslor som varit inblandade. Glädje, sorg, ilska osv. Och de är väl lagrade i amygdala för framtida behov, då blir det ju riktigt svårt att påverka.
Kanske bara gå med på känslan och minnet och låta det ebba ut…
Brinner verkligen för musik så förstår ditt dilemma. Personligen har jag några låtar jag inte självmant lyssnar på men det är okej om jag hör de ute. Önskar att jag inte kopplade låtar till personer haha 😂
Ja, jag känner mig så dum nu som lyssnade på denna musik då, hade inte en tankespår att det skulle bli såhär!
Nej, jag tror inte det. Dock är det något som blir lättare med tiden, men ett år kanske är för lite. Även om du är över honom nu, kanske det fortfarande ligger lite för färskt tidsmässigt och känslomässigt för att musiken inte ska framkalla det jobbiga. Men ju mer tid som går och när du går vidare kanske med någon annan och får känslor för den och skapar nya minnen med den, då kanske musiken igen kan lyssnas på och det kommer fortfarande vara något som får dig att tänka på honom/det jobbiga, men inte så det känns jobbigt. Utan kanske mer liksom bara lite sådär bitterljuvt, nostalgiskt som när man tänker tillbaka på olika minnen och perioder.
Jag tycker att det går.
En kille och jag (vi hade inte blivit tillsammans) var på Håkan Hellström förra året. Samma kille gjorde mig så sjukt heartbroken.
När jag har varit på konserter gör jag alltid listor på Spotify med samma låtlista som spelats på konserten, och så även den gången.
Är ett jättestort fan av Håkan, och det klart att det var svårt i början att lyssna på honom överlag men sakta men säkert började jag kunna lyssna på honom, senare på listan från konserten men jag hoppade över den låten som killen älskar. Idag kan jag lyssna på den låten också, inte utan att tänka på killen, men det är inget som påverkar mig negativt längre. Så jag tror absolut att det går. I alla fall att acceptera minnena man har och inte påverkas av dem, för det är ju trots allt det jag gjort då jag ju fortfarande tänker på honom när jag hör låten. Så jag tror du kan göra det också men du får ge det lite mer tid🙂
Fint skrivet ❤️ Jag höll på att komma igenom ett breakup när jag såg sista spelningen och skreksjöng för full fals till Nu kan du få mig så lätt.
God kväll! Jag intervjuade för ett jobb i juni som jag inte fick. De kontaktade mig igen nu i september och sa att de ska lägga ut en till annons och gärna vill att jag ansöker igen. Ska nu på intervju nästa vecka och är taggad!! Tror ni de kommer fråga samma svåra frågor igen? Eller nya frågor men lika tuffa? Det var en sån fruktansvärd tuff intervju och jag är nervös! Jag kommer ihåg vissa frågor och ska självklart öva. Det är en statlig position..
Dom kmr ställa samma frågor, d brukar vara så. Statliga jobba brukar ställa basic frågor. Öva m en kompis innan kanske? Lycka till!
Vad menar du med basic? De är ju inriktade åt tjänsten precis som alla andra tjänster. Ofta ingår prov i statliga tjänster.
”Vad är dina starka sidor? Svaga sidor? Hur möter du en utmaning? Hur fungerar du i team?” Osv…. Knappt originella frågor som kräver att man är Einstein att svara på… det är bara säga det dom vill höra.
Jag tror inte att det är så viktigt att man ger exakt ”rätt” svar på alla frågor, speciellt inte om de låter inövade. Viktigare att man utstrålar lugn, trygghet och kompetens. Intervjun handlar ju mer om att arbetsgivaren ska få en bild av din personlighet och erfarenhet, och går man långt så kontaktar de ju ens referenser just för att stämma av bilden de fått. Lite som vid när man tar körkort och ska köra upp – inte hela världen om man gör något mindre misstag så länge man är lugn, uppmärksam och utstrålar ”jag kan köra bil”.
Tack så jättemycket för bra input.
Håller med Olivia i kvällens förrädarna, hård stämning och lite obehaglig känsla i dagens avsnitt 😅
Ja, men jag blir trött på Marko. De lyssnar alldeles för mycket på honom, och han har så mycket fel.
Tycker också Mi är irriterande och njuter varje gång någon kallar henne My.
Är också trött på honom, ja programmet går ut på att trogna ska ta ut förrädarna och vise versa men feime och Marko gör stämningen till obehaglig, nästan mobbing, eller jag vet inte. Fick obehagskänsla i magen i kvällens avsnitt.
ut med marko. herregud.
mi är läskig. hejja Janne ❤️ och Jonas och aro.
Nu tänker jag inte titta mer. Fan dessa idioter
Såg andra säsongen av australienskan förrädarna. Riktigt bra och mycket bättre är det svenska tyckte jag. ska inte spoila något men Rekommenderar till alla som gillar förrädarna. Finns att se på dailymotion bland annat.
Aha, tack för tips! Visste inte att en säsong två fanns ute. Har sett första säsongen av UK, Australien och USA, och tycker de två förstnämnda varit bäst. Sett allt på BBC.
Var såg du första Australienska säsongen? På dailymotion fanns inte alla avsnitt när jag kollade.
Säsong 2 är riktigt bra!! Se den!
Men gud😅😅 står ju bbc 😆 jag blev för ivrig
Föräldrarna i Swedish family verkar så stränga (i brist på bättre ord). Barnen verkar så fogliga och det äldsta barnet är så oerhört vuxen i sitt sätt (både på gott och ont). Någon annan som tänkt på detsamma? Det som slog mig senast var när de var på någon form av tax free att de verkligen bad om att få något för pappan ”fick” ju köpa snus. Märkligt tycker jag. Menar inte att barn alltid ska få något men det var så lustigt. En annan sak som inte har med saken att göra, var när det äldsta barnet hade (i princip) lårhöga stövlar för hon skulle klä ut sig till någon i Abba på en resa. Hon såg verkligen vuxen ut. Opassande för en 11-åring, utklädd eller ej. Era tankar?
Fanns en familj från starterna på youtube som hade en familje kanal. En av sönerna hade skämtat med sin bror om något. Straffet han fick var att inte vara i sitt rum på flera månader. Han sov på en sackosäck i vardagsrummet om jag inte minns fel i flera mpnader.
Jo det är ju den minst sagt omtalade Ruby Franke.
Hon riskerar fängelse va? Eller är det vårdnaden som det fightas om just nu?
Tror hon fick fängelsestraff.
Kanske OT men passar på att fråga. Min mans föräldrar var, enligt min mening, väldigt stränga under hans uppväxt. Bland annat fick han sitta kvar i timmar vid matbordet om han inte åt upp exakt allt på tallriken. Om han fortfarande inte ätit upp då blev han inlåst i en klädkammare. När han berättade det blev jag nästan chockad. Mina föräldrar kunde vara stränga i vissa avseenden men aldrig på det sättet.. var det normalt?
Låter absolut inte normalt???? Inlåst i klädkammare? Fy fan vilket trauma…
Föräldrar som ska tvinga barn äta upp, kommer aldrig förstå mig på det där.
Vet inte om det är normalt eller inte, men jag blev också straffad om jag inte gjorde som de sa. Fick inte komma ut ur mitt rum förrän jag var ”snäll” och tyst (=lugn, om jag t.ex. varit arg eller ledsen). Svårt att veta vad som är normalt eller inte om man inte upplevt annat…
Att låta barn sitta ensamma som straff kan vara förödande för anknytningen 😥 Hoppas verkligen inte det är vanligt! Jag är född på 90-talet och mina föräldrar gjorde absolut inte så. Inget jag hört om av kompisar heller..
Ok. Jag är född på 80-talet. Har aldrig reflekterat över att det var fel egentligen, utan mest ett sätt som bara förekom. Men det kanske inte stämmer? Men det är klart att det inte var bra, tror jag har massor av konsekvenser från det idag….
Det har du säkert.. Tänk att ”förvisas” från dina viktigaste personer när man känner starka känslor och sen tvingas trycka undan känslorna för att få komma nära igen. Föräldrar visste väl inte bättre förr (och nu, till viss del, särskilt i andra länder). Var dina föräldrar bra i övrigt? 😊
De gav mig mat och sånt. Hade allt materiellt som jag behövde. Idag verkar ingen av dem intresserad av att ha någon kontakt. Så nja är väl svaret.
Tråkigt att höra!
Inte? Trodde det var helt normalt.. hände mig många gånger
Verkligen inte normalt, det är att betrakta som barnmisshandel.
Det var samma hos oss. Vi åt nog aldrig upp men fick ändå sitta kvar i några timmar. 4 syskon födda på slutet av 80talet början på 90. Äldsta syskonet snart 40 har en konstig relation till mat. Väldigt konstig. Och det tog mig närmare 30 år att inse att jag kan / det är okej / jag får lämna mat på tallriken.
Fan vad sjukt d et är ju misshandel.
vet inte men tycker dom ska tänka på lilla flickan att. inte inte äta så mkt socker sp tidig ålder.
Om det där är dina enda exempel så tycker jag inte det låter att de är speciellt ovanligt stränga. Och höga stövlar hade ju typ alla när man var yngre. Är väl inget konstigt.
Min systers unge tittar tyvärr på den skiten ibland och min syster berättade något om att ena ungen hade varit någonstans i Asien på ett läger i en månad och under den tiden inte fått kontakta sina föräldrar förutom att skriva brev som någon där tog kort på och skickade? tyckte det lät helt sjukt, en månad är en väldigt lång tid för ett barn.
Det är ju ett cisv-läger, inget konstigt alls. De förklarade att de var för att man inte skulle få hemlängtan.
Att inte få hemlängtan, tycker jag låter som ett förlegat tänk. Att barnen inte får utlopp för sin längtan, som är normal, utan att den bara ska sopas under mattan. Lite som i förskolan, ”så får du går härifrån så slutar x gråta, (när barnet egentligen bara stoppar undan känslorna och anpassar sig).
Låter bättre än alla extremt bortskämda och ouppfostrade barn man springer på annars. Svenskar måste sluta tro att uppfostra barn = barntortyr. Barn mår bra av gränser och regler.
Jag har fått ett lipom. Sjukt störigt. Någon som har varit med om att fått ett sånt som sen försvunnit av sig själv?
Hur ser ditt ut? Jag misstänker att jag också fått ett!
Hur lär man sig att fatta beslut? Jag är en person som oftast sätter mig själv i sista rummet och vill gärna diskutera tillsammans med andra för att jag ska undgå att ta ett beslut helt själv eftersom jag är rädd att göra andra besvikna. Detta kan vara små och stora beslut t.ex. att välja restaurang, presenter, i vilken stad man ska bo osv. Tror det ligger i att jag inte litar på mig själv samt att jag vill tillgodose andras behov framför mina egna.
Jag är precis likadan.
Jag tror det beror på brist på inre trygghet och självtillit, som du sade. Trauma från barndomen som gjort en ängslig.
Det kan nog förbättras genom att man övar på mindre beslut- och tänker ut alternativ som är fasta, och ju mer man fattat mindre beslut, desto mer märker man att det inte är så farligt.
Så fattar man lite större beslut, och så lite större osv… med tiden.
Kanske kan man t.ex. sätta en timer och bestämma att ”när tiden är ute ska jag ha valt mellan de här alternativen.”
Hästfolk!! Jag undrar vad ni tycker om säkerheten i lastningen i denna video https://m.youtube.com/watch?v=pnVhGYWWqHQ&pp=ygUTc3lzdHJhcm5hIGVsZnN0cmFuZA%3D%3D (se 14:22 och framåt). Jag reagerar mycket på den, känns väldigt icke säkerhetsmedveten
. Tror säkert att hästarna är trygga men varför ska man stå precis bakom dom? Hästar är flyktdjur och vad som helst kan hända. Håller ni med eller överdriver jag? Systrarna Elfstrand tycker själva att det är en ”trygg och harmonisk” lastning
Ser inga problem alls med lastningen med hästar man känner väl. Brukade lasta och åka själv med mina tre fyra gånger i veckan och med tävlingshästar som jag kände väl så var lastning som detta helt normalt. Jag släppte vid rampen och de gick upp själva och jag bara satte för bommen och åkte. Samma fast tvärt om ur.
Har inget emot att dom låter hästarna gå på själva, men varför ställer dom sig rakt bakom istället för på sidan?
Stella
Det första jag lärde mig på ridskolan var att aldrig någonsin stå bakom en häst.
Det är bättre att stå nära hästens rumpa än att stå en halv meter ifrån. Dels så känner hästen av dig och riskerar inte att bli överraskad och hoppa till, men även för att en hästspark har störst kraft när hästens ben är helt ut rakt.
Jo, men här handlar det inte om en spark, utan jag tänker om hästen kastar sig bakåt i panik?
En häst i panik kommer inte backa rakt bakåt alla gånger, då spelar det ju ingen roll om du står rakt bakom hästen eller vid sidan om?
Lastningen ser lugn och stabil ut, kanske kan man anmärka på att de inte bär hjälm.
Fast risken är ju större om man står precis bakom än vid sidan av? Ex lättare att slänga sig undan
Haha herregud. Hur orkar du leva med dig själv om något så oväsentligt stör dig så mycket?
Haha, tråkigt att du ser det så, jag tycker det är en intressant diskussion
Jag är med dig Stella. Hade jag lastat hade jag lastat första och sen ställt mig på andra sidan, alltså i öppningen där andra hästen ska stå, för att sätta på bommen, sen lastat den andra och gjort samma sak (alltså stått precis bakom första hästen där bommen är på). Flyger en av hästarna bakåt innan bommen är på är risken att hamna i vägen mycket mindre.
Jon Olsson gått ut m ny flickvän på instagram. Norsk Anette
Hon ser så gullig ut, önskar paret allt gott ❤️
Så hemska folk är som skriver att hon är en ”upgrade/downgrade” jämfört med Janni 😥
Vem skriver det? Ja man behöver ju inte jämföra. Två tjejer som båda uppenbarligen är superfina.
Sen kan man ju fundera på hur Jons liv på sikt går ihop med någon som har barn i Norge. Han har ju ekonomin för olika typer av lösningar så som att åka emellan varannan vecka men jag menar båda har små barn och lär ju ej kunna byta land med barnen pga sina ex som också har barnen. Så de blir väl nån form av särbos isåfall? Som ses på barnfria veckan på sikt? Men barnen är ännu så små så man lär ju köra mer 2-3-2 dagarsbyte i den åldern, så dröjer innan det blir ex varannan vecka.
Eller så kör jon en riktig mansgrislösning och skiter i sina egna barn och flyttar till Norge. Som många pappor gjort förr. Men det hoppas man såklart inte
Hur gammal är hon? Ser rätt ung ut
Tydligen 33 och trebarnsmamma enl artikeln så typ som janni
Ett bonusbarn?
Bröstförminskning! Vill alltså ta bort en del av brösten men inte lägga in inplantat. Kan ni som gjort detta både via landstinget och privat dela med er av era erfarenheter?
Gällande landsting hur hårda är de på BMI för att få det att gå igenom? Är det helt avgörande? Och är ni nöjda med resultatet? Min fördom ät att de bara tar bort massan men inte tänker nämnvärt på det estetiska resultatet.
Ni som gjort privat, har blev resultatet? Vad betalade ni och vilken klinik? Anledning att ni gjorde det privat och inte gick via landsting?
Tänk på detta flera år men ville amma färdigt först och se vad som hände. Men brösten blev inte mindre bara längre 😅🙈 men samtidigt så rädd för att bli nedsövd och riskerna med det…
Jag gjorde via landstinget. Ingen aning om hur hårda de är gällande BMI för de nämnde ingenting om det (sen fick jag väga mig både hos VC och sedan på sjukhuset där konsultationen skedde).
Jag är så jävla nöjd med resultatet! Det är så livsomvälvande att det är svårt att beskriva. Äntligen kan jag sova skönt, äntligen kan jag köpa mig en bh som passar! Äntligen kan jag träna, äntligen kan jag bära kläder som sitter bra!
Som du säger så gör landstinget en bröstreduktion för att förbättra din livskvalité, inte göra dig snyggare. Så det ligger inte i deras fokus, men självklart gör de ett snyggt jobb i alla fall på mig! Det som jag tyckte var svårt var det här med hur mycket de skulle ta bort/vilken storlek det skulle bli. Många i min närhet tror att man får välja kupa men så funkar det inte. De gör brösten proportionerligt till din kropp och tar bort minst hälften, inte mindre. Utefter den principen frågade min läkare sedan ”ska vi ta bort så mycket som det bara går eller så lite som möjligt?” Jag ville att de skulle ta bort så mycket som det bara gick – och det är väl den enda negativa grejen med operationen (förutom en komplikation de första veckorna) att jag önskade de hade tagit bort mer.
Jag förstår oron över att bli nedsövd men jag var mer nervös över läkningsprocessen och hur den skulle bli.
Tusen tack för svar och va härligt att du är nöjd och att din livskvalitet har förbättrats så avsevärt! 🥰
Klart det finns risker med att bli sövd. Men jag har fått narkos fler gånger än vad jag kan minnas och jag känner mig trygg. En gång fick jag nå komplikationer men det gick ändå bra och var bara påverkad av det under uppvaket.
Sen jag blev äldre har jag blivit mer orolig såklart 😅. Men skulle väl inte undvika det om jag tyckte att det behövdes. Med tanke på hur ofta jag blivit sövd ”aktut” och då fått vänta upp till 12 timmar för att de ska ha en öppning så görs det ju väldigt många sövningar hela tiden och då är det nog i det stora hela låg risk för komplikationer.
Var dock väldigt rädd för ryggbedövning under mitt akuta kejsarsnitt (men det gick bra det också) så jag förstår rädslan. Kanske är lugnande att prata med någon i vården om det som ett steg i processen?
Vem rabblar Paow om nu på ig?
Och när ska hon erkänna att det där ramlandet ur sängen på en skarvsladd eg va någons knoge?
Har hon tagit bort? Vad har hon skrivit/sagt?
Behöver råd. Jag och min pojkvän sen 5 år har tagit ett gemensamt beslut att lämna varandra. Mycket tankar bakom det men vi behöver ha lite kontakt pga lägenhet osv. Men det gör så himla ont. Vi båda är så ledsena, älskar varandra och fungerar bra ihop. Problemet har främst varit framtidssyner samt lite livskriser i det hela. Hur går man vidare?
Har varit i en väldigt liknande situation och det har tagit lång tid att komma vidare… Var inställd på att den närmsta tiden kan bli väldigt jobbig och försök bara hålla dig flytande. Gråt, andas och låt det ha sin gång.
Vad är det för framtidssyn som ni inte delar då? 💓 Är det att ngn inte vill ha barn eller annat stort? Annars låter det så konstigt att funka bra ihop och ändå gå skilda vägar? 😞
Vad är era erfarenheter av jobba som PA och sen sluta? Sura miner från familj/brukare eller helt ok? Hur lägger man fram det utan att såra familjen/brukaren?…
Oj, jag minns inga sura miner alls. Att vara personlig assistent är ett jobb även fast det är ett väldigt privat & intimt jobb i förhållande till brukaren. Men en uppsägning tar du väl via arbetsgivaren?
Hur mycket tid tror ni en ”vanlig” influenser lägger ner på sitt jobb, med exempelvis YT-video och samarbeten på Instagram?
Det är ofta som de anställer någon som redigerar filmerna.
Angående tråden igår. Är det verkligen så många som är så galna att dom beskyller kvinnor som stöter på deras partner för eventuell otrohet?
Ja uppenbarligen. Men bloggbevakning är fel ställe att diskutera vissa saker på, en sån sak t.ex.
Blev också lite förvånad. Eller såhär: Den upptagne mannen är ju den som till 100% gjort fel, inte ok. Kvinnan som stöter på gift man: inte trevligt, men långt ifrån lika illa som den upptagne mannen. Ett val har hon ju ändå gjort att inte kontakta frun alt säga åt slusken att sluta. Men i första hand självklart den gifte mannen som är skyldigast, alltid.
Nej inte hade jag heller tyckt om henne. Men så länge det nu inte är en vän till mig så ser jag inte heller varför hon inte skulle få flirta med honom, är ju han som är i ett förhållande och inte hon.
Både mannen och kvinnan har ett ansvar. Sluta få det som att kvinnan ALLTID är i underläge/offer, så sjukt trött på det här inne.
Men kvinnor är ju alltid offer utan eget ansvar vet du väl? Allt är alltid mäns fel. 🙂
Haha uppenbarligen
Jag ser det på samma sätt även om det är kvinnan som är i en relation och en man flirtar. Gör de något så är det då kvinnans ansvar gentemot hennes nuvarande förhållande. Så för mig handlar det inte om kön, utan vem som har lovat sin partner trohet.
Kontentan är att oavsett kön så ska man inte ragga på någon som man vet är upptagen.
Det handlar inte om att kvinnan är i underläge utan om var ansvaret ligger. Och här ligger det hos den gifte mannen. Väljer han att vara otrogen är det för att han s och ingen annan – har valt det.
Jag var en av de som främst beskyllde kvinnan i situationen och har ändrat mig/perspektiv. Förlåt TS i den tråden om du läser det här. Har tänkt efter och kan hålla med om att mannen har ansvaret. ❤️
Jag ser det så här.
Om en kvinna vet att mannen är tillsammans eller gift med någon och tar första steget så är det kvinnans fel. Mannen gick inte till kvinnan, är han dock otrogen så är det bådas fel.
Stöter en kvinna på en man utan vetskap att mannen är tillsammans med någon eller gift så är det mannens fel.
Är mannen upptagen och flörtar med andra så är det mannens fel.
Hur menar du att det är kvinnans fel om hon går till den upptagne mannen om ingenting sedan händer?
Ja bådas fel att otroheten skedde. Men samtidigt är det ju inte kvinnan som varit otrogen. Så tänker jag i alla fall.
Jag skulle säga att man är en väldigt unken person om man försöker sätta klorna i en person man vet är upptagen, oavsett om något händer eller inte. Respektlöst och vidrigt. Sånt gör man bara inte, även om det är mannen som är otrogen så har kvinnan en skyldighet att vara en någorlunda hygglig person gentemot sina medmänniskor.
Det känns lite trasigt att jaga efter andras män.
Ja jag håller med om unken. Men är förundrad över att så många verkar rikta typ all sin avsky mot singelkvinnan och ofta är mer villiga att förlåta partnern. Trots att det enligt mig borde vara tvärtom. Är väl han som har största ansvaret och han som sviker.
Ingen nämnde att killen skulle gå fri, situationen diskuterades utifrån henne.
Alltså, någonstans kan jag förstå känslorna kring det. Man älskar sin man men kvinnan är nog ganska okänd och lättare att hata typ.
Även fast jag såklart också skulle säga att det största sveket ligger hos den som lovat mig trohet. Så missförstå mig inte 😅.
Vad menar du med beskyller? Enbart beskyller eller säger att båda gör fel?
Jag säger såhär:
Om en kvinna stöter på min man ovetandes om han är gift så är det enda rätta han kan göra att informera henne om det, flörtar han tillbaka gör han fel men sålänge hon är helt ovetandes är det ju enbart hans fel.
Om en kvinna stöter på min man och *vet* att han är gift är hon fruktansvärd. Om min man besvarar flörtandet är han fruktansvärd.
Så det är ju min man som väljer att vara otrogen men om kvinnan vet om att han är upptagen så har hon också skuld i det hela. Men inte ensam skuld utan båda har skuld. Men mannens skuld blir ju inte mindre bara för att kvinnan tar del i skulden, det blir mer skuld totalt helt enkelt (ursäkta om jag är övertydlig men har fått känslan av att folk missar det).
Men när jag läste till exempel kommentarsfältet här igår så fick jag uppfattningen att så många verkar hata på kvinnan medan mannen ”går fri”.
Låt säga att min partner jobbar med en kvinna, dom umgås på samma sätt som han gör med dom andra kollegorna. Hon blir kär i honom, smyger in lite flirtar i samtalet/mail/sms eller hur dom nu kommunicerar.
Där anser jag att det endast är min partners ansvar att säga till och se till att det inte leder till något och att inget händer.
Är hon kär och tror att han är något för henne så måste hon väl få försöka. Kan ju gå an, är nog många lyckliga förhållanden som startat på det sättet.
Du är nog ensam om att vilja att andra kvinnor ska stöta på din man trots att de vet om att du existerar.
Ingenstans sa jag att jag vill att någon ska göra det.
”Är hon kär och tror att han är något för henne så måste hon väl få försöka.” Raggar någon på din man så måste hon ju också få försöka..
Ja, det får man väl? Men sen är det ju upp till honom att säga nej. Eller menar du att det ska vara olagligt att ragga på en gift människa?
Vilken töntig extrem du tar till. Det säger väldigt mycket om en person som håller på med personer som redan är upptagna. Uppmuntrar du till det så får det stå för dig.
Men det var en uppriktig fråga. Ingen uppmuntrar något men vill någon ragga så måste de väl få göra det? Eller hur menar du annars att man skulle förbjuda det?
Inte olagligt men moraliskt tvivelaktigt.
Ja, att jag tycker inte att det är så hemskt farligt gjort av henne betyder inte att jag vill att det ska hända.
Haha så du uppmuntrar henne vilket skadar hans fru men du vill inte att det ska hända dig?
Att jag inte anser att kvinnan som blivit kär och stöter på min partner gör något jätteenormt moraliskt fel betyder väl inte heller att jag uppmuntrar det?
Jag tycker bara att ansvaret för att det inte händer något som är utanför förhållandets ramar är min partners och inte hennes.
Så känner jag med. Min killes fd kollega bestämde sig för att erkänna sina känslor när han skulle byta jobb och det var inte mer dramatiskt än att han sa nej tack jag är inte intresserad, hon accepterade det och han gick hem och berättade för mig. Känner inget agg mot henne, hon skadade inte något eller förstörde något. Och hade han varit otrogen eller lämnat mig så hade hon bara hjälpt mig att visa att personen jag var tillsammans med inte var något att ha.
Tack för en voice of reason i detta! Var och en tar ansvar för sitt, är min devis. Och att lägga ansvaret för en mans beteende på kvinnan är helt befängt. Om en kvinna visar intresse eller gör närmanden, mer eller mindre subtila är det mannen som väljer att säga ”nej tack, jag är upptagen” eller att spela med. Hur, hur, hur skulle det kunna vara någon annans ansvar?
Intressant tanke!
Såhär är mina specifika tankar kring olika scenarion:
1. Är de gifta är mannen off limits. Punkt. De har lovat varandra trohet och det ska respekteras.
2. Är de sambos och har barn är mannen off limits. De har en familj som de båda har skyldighet till, ingen av dem borde frestas att splittra familjen.
3. Är de sambos utan barn så har de fortfarande byggt ett liv tillsammans, det finns ju någon form av samförstånd om att de ska leva tillsammans. Varför ska någon ha rätt komma och försöka förstöra det för att denne är kär i en av parterna?
Skulle sammanfatta det i att det i de alla flesta scenarier är ondskefullt att försöka förstöra för någon annan för att ta det själv.
Men jag skulle också säga att om vi levde i en tid där man inte flyttade ihop förrän efter vigsel och jag var trolovad med min man och det kom en annan kvinna och sa ”nej gift dig inte med henne, gift dig med mig istället” så skulle jag inte säga att hon *nödvändigtvis* gjorde fel när hon försökte.
Kul att kunna diskutera i normal ton trots att man inte tycker likadant.
Helt klart tycker jag också såklart att det allra bästa är att alla håller sig ifrån upptagna personer.
Men i din 3e punkt. Varför ska någon ha rätt att komma och förstöra?
Tänk om den andra kvinnan blivit kär i din partner på tex jobbet utan att ha det som avsikt, mening är inte att förstöra utan hon känner verkligen att han är något för henne. Borde inte hon ha rätt att försöka göra det hon tror sig bli lycklig av?
Tänkte samma sak! När jag för flera år sen hade den här diskussionen här så var det betydligt otrevligare. Tack!
Ha ”rätt” till, det är mycket sån inställning idag. Jag har rätt till att trampa på eller förstöra för någon annan för att själv bli lyckligare? Känns lite själviskt. Speciellt med tanke på att många nog ser ett samboförhållande som lite av ett äktenskap, tror inte att det är många som tänker att de kör såhär ”tills vidare” utan de bygger ett liv med en framtid där de litar på varandra.
Hade helt klart varit en självisk handling av henne. Men samtidigt hade hon ju försökt ta ansvar för sin egen lycka, det är inte bara dåligt det heller.
Inget JAG skulle kalla henne vidrig eller fruktansvärd för (vad nu alla ord igår var)
Jag tror att alla onda handlingar är en överdrift av en god handling.
Det är gott att försöka vara lycklig. Men går det till en överdrift så man skadar andra för att vara lycklig är det ont.
Och hur aggressivt man ska gå på en sån person skulle ju också bero på hur den beter sig antar jag. Om det hände mig och min man skulle jag väl försöka vara förstående och egentligen vara tacksam att jag har en man jag litar på. Men det är ju inget man borde uppmuntra att någon ska göra i alla fall när man hör om det som utomstående.
Intressant syn på livet. Men det finns ju så många andra handlingar som borde vara svårklassade, vem är det som avgör när gott övergår till ont?
Som till exempel om jag lägger upp på sociala medier att vi firar våran 1-åring när jag är fullt medveten om att det kommer såra någon som är ofrivilligt barnlös.
Är jag ond då som trots det vill lägga ut det?
Skulle inte säga att det är en ond handling. Man lever ett normalt liv, med den logiken skulle jag ju inte kunna gå ut med mitt barn för att det kan göra någon ledsen. Och jag gör ju inte en aktiv handling som förstör för någon annan, om du förstår?
Antar att jag skulle vara försiktig med att säga att en människa är ond. Det finns onda och goda handlingar i första hand. Alla kommer göra dumma saker, jag skulle ju inte säga att en kvinna som ”inte vet bättre” (dvs inte anser att det är fel) och försöker säga åt en gift man ”hej jag är intresserad av dig” är ond. Men det hon gjorde var fel.
Men ja det kan vara svårt att veta om något är rätt eller fel. Vem som avgör? Gud 😆. (Förstår att folk inte delar den uppfattningen).
Ja jag förstår hur du tänker, jag håller bara inte med 😄
Är det normalt att som 8 och 10-åring bli lämnade 8-10 immar ensamma hemma? Mina föräldrar jobbade på 90-talet skiftesarbete, vi blev lämnade utan vuxensällskap 8 timmar. Ingenting jag mår dåligt över, undrar bara.
Då var det väl det, idag vågar folk knappt lämna sina barn inomhus för att gå ut och hämta posten som tar max en minut.
!Haha! Så jävla rätt! Sån igenkänning!
Du var väl i skolan, inte ensam hela tiden?
Min mor var dagbarnvårdare så jag var hemma med henne tills jag började skolan (och jag är så tacksam för det 💕) och sen var hon ju alltid hemma när jag kom hem. Min far jobbar vanliga tider. Är född början av 90.
På 90-talet hade mina föräldrar jobb som gjorde att vi var ensamma väldigt ofta. Kanske inte 10 timmar i sträck men att vi ofta var ensamma hemma nästan hela dagen med mindre avbrott för lunch, middag, osv.
Du som skrev igår att något skulle hända den 23 september, E6:an rasade inatt…
Hur mycket var det som inte hände?
🤦♀️
Otroligt! Jag visste att det där skulle hända.
Du är så rolig.
Loungen var full på flygplatsen, så är småsur över att inte få sitta i den. Ser i övrigt fram emot att få komma hem, flygresan hem blir i alla fall bekväm.
Jag råkade lyssna på Säker stil-podden som jag annars övergett pga att jag orkar inte höra ordet ”härligt” 300 ggr i varje avsnitt, men då lät det iaf som att Ebba von Sydow har köpt en lgh i London?! Och sålt sin lgh på Narvavägen? Nån som vet mer? Blev så väldigt nyfiken 🙂
Vilket avsnitt var detta? Orimligt nyfiken.
Har kvar lgh i Sthlm, köpte i London för ett tag sen. Lite avis måste jag erkänna 🙈 men grattis till henne!
Hjälp – instagram!
På instagram kan man ju ha flera konton att växla mellan. Jag har två konton där som jag inte längre har lösenord till (konton kopplade till tidigare jobb, så jag ska aldrig mer gå in där). Även om jag är utloggad så ligger de två kontona kvar på ”listan” av de jag kan växla till. Hur får jag bort dem?
Avinstallera appen och installera om den.
Vad vet ni om Herbalife?
Att det är bättre att ha ett hälsosamt förhållande till mat och träning än att ersätta mat med pulver.
Tack för svar! Jag har en i min närhet som är eld och lågor och det låter bara inte rätt och rimligt i mina öron
MLM-businessn väl? Har kompisar som håller på med det och ska värva folk och ha sig. Kolla upp MLM scams på Youtube, det är rätt intressant, underhållande och hemskt hur det första livet för naiva småstadskvinnor som tror att de är egna företagare som osar empowerment.
Gå inte på det.
När din kompis landat och insett bluffen så finns där och stötta.
Kort: produkterna per se är inte dåliga men överpriser.
Syftet är inte att sälja produkter utan värva säljare och sen tjäna pengar på att säljarna under värvar säljare och så vidare.
Själva produkterna är endast ”fasaden”.
Googla MLM och se.
Mary Kay är ett annat exempel där många hamnat i skuldfällor.
Började på ett nytt jobb för ett år sedan (förskola), älskar mitt jobb MEN har varit sjuk ca 10 gånger sedan september förra året. Snorig, ont i halsen, seg, feberkänsla men utan feber..
Kan inte ha det så här längre!! Innan dess var jag knappt sjuk en gång per år.
Känns inte som vårdcentralen kommer ta tag i det direkt..
Vad ska man göra??
Hur lever du i övrigt? Träning, sömn, varierad kost, återhämtning?
Är det inte lite som med förskolebarnen, att man behöver gå igenom diverse sjukperioder för att komma ut på andra sidan med ett bättre immunförsvar? Tänker att du kommer vara som mest sjuk nu i början, men att det kommer avta med tiden!!
Jobbar i skolan och en del kollegor menar att de vänjer sig efter en tid på ett nytt jobb. Jag har dock inte gjort det och blir rätt ofta sjuk. Det är stora grupper och barnen är ofta sjuka liksom samt att det är vanligt att personalen kommer sjuka till jobbet pga vikariebrist mm. Och jag blir tydligen lätt smittad (konstaterat av läkare, har inga brister eller nåt annat som kan va orsaken). Var inte alls sjuk ofta på andra jobb jag haft innan eller när jag pluggade…
Jag började på en förskola för 4 månader sedan och har väl varit sjuk typ 5 gånger redan. Alltså menar då inte halvsnorig utan sjuk sjuk. Halsfluss, magsjuka och hög feber i ett par omgångar. Jag står typ inte ut? Förutom att jag varit ordentligt sjuk så känner jag mig också sjuk och febrig i princip varje helg, feberkänslan utan feber som du beskriver. Vet inte vad jag ska göra om det inte blir bättre.
Det känns som att man får höra liknande historier relativt ofta. Att sjukvården inte tar en seriöst. Det hände här i Queensland år 2007, och följden blev att en liten pojke som hette Ryan dog. Därför har man infört ’Ryan’s Rule’ i Queensland. Alla patienter som inte känner sig lyssnade på kan åberopa Ryan’s Rule, och då kallar de in läkare som gör en noggrann kontroll av patientens hälsa och tar det på allvar.
Skulle inte detta vara något för Sverige?
Vetefan men en sjukvård som inte lyssnar…blir så jävla förbannad på att det tydligen får gå till så.
Mycket nonchalans inom vården tyvärr. Sånt får bara inte hända. Helt sjukt att man som patient måste tjata och stå på sig.
Föregående inlägg 
Hur ser ert barns (som är ca 8 månader) matschema ut? Hur mycket och vad äter hen?
Tex morgon 1/2 portion gröt, lunch, mellanmål, middag osv inkl amning/ersättning?
Lite gröt till frukost och en sked plommonpure typ . Nåt litet att smaka till lunch kanske och resten amning
Frukost – gröt
Mellis – klämmis/smoothie etc
Lunch – det jag äter fast mosat
Mellis – typ banan eller annat mjukt
Middag – det vi äter fast mosat
Kvällsmat – gröt
Hur mycket gröt ungefär?
En halv portion typ. Tills hon blir mätt😋
Min väninna gjorde också så. Köpte inte färdig barnmat. Tycker det verkar mycket sunt.
Frukost: 1 portion gröt
Lunch: en burk barnmat
Mellis: mosad banan, klämmos, smoothie, små mackbitar eller liknande
Middag: en burk barnmat
Välling innan läggdags!
Ingen amning/ersättning alls? Alltså menar inte att låta dömande haha! Undrar bara 😄 Börjar fundera på hur/om vi ska fasa ut amning. Så nyfiken på hur andra gör 😄
Amningen funkade inte och började fasas ut vid 4 månader och ersättning fasas in. Delammade nån månad till sen var vi färdiga med det 😊 upplevde att hon vart lite ”less” på ersättningen och började introducera gröt. Detta sammanlagt gjorde att hon var van att äta vid 6 månader och vi behövde inte börja ”träna” på själva ätandet utan det var mest prova smaker, vänja magen osv. Men skulle säga att storesydkonet åt ungefär likadant vid 8 månader fart han helammades till 6 månader och därefter delammades samtidigt som mat slussades in. Båda barnen har varit otroligt intresserade av May och av att äta, har kunnat sitta tidigt (vilket kan underlätta matandet) och aldrig haft några problem med att maten ”åker ut” eller bara runt utan de har fattat grejen och fått i sig bra direkt. Plys att magarna har hängt med 😊 båda har även tagit napp så de har aldrig haft tutten som snuttis utan mer som mat. Så det sammanlagt har vi aldrig haft några problem att fasa ut verken amning eller ersättning 😊 om det var svar på din fundering? 😅 man måste väl också lägga till att allt har varit I samråd med bvc 😁
Det är samma som skrivit ovan! (🤔) men vart fel nick!
Jag är anonym som svarat ovan. Om barnen äter mat på dagen behöver du heller inte amma på natten. Slutat amma båda min helt vid 8 mnd (även natt).
Och hur, det är bara att sluta och inte ge efter. Brösten kommer kännas som de ska sprängas men det går över efter typ 3 dagar. Om det finns en partner så be hen trösta/natta om på natten med vatten i nappflaska. Är så jäkla skönt att slippa ha större barn som är beroende av välling på kväll och natt.
Personligen har jag inte ammat något av mina 4 barn. Vill du sluta amma så slutar du amma helt enkelt ? Åk bort låt en eventuell partner ta barnet ?
Bra lösningar för ett 8 månaders barn 😅 sluta amma och ”åk bort”. WHO rekommenderar delamning till 2+ år som det överlägset bästa för barnets hälsa och vet man något om barnpsykologi är det big nono att lämna/vara ifrån/separera från ett barn kring 8-9 månaders ålder. Är den känsligaste och absolut sämsta åldern för separation. Men kunskapsnivån i Sverige är förvånande låg! Synd att fler inte läser på och lär sig, är ju ändå barnets hälsa och psyke för resten av livet som står på spel.
Haha varför är det så viktigt för dig att andra kvinnor ska amma sina (egna!) barn tills ungen är 2+ år gammal? Tror knappast det blir en supermänniska bara för att den sög på mammas tutte tills den började högstadiet.
7,5 månader här och tycker det är så svårt!
Frukost: Sempers mjölkfria gröt, kokar 4msk till 1,5dl vatten och sätter i ca 60g plommonpuré och en liten klick av annan fruktpure till, (mycket frukt då han är hård i magen) men det känns som en ganska stor portion.
Ammar ca 3h senare då han ska sova
Lunch: 100-120g mat med ca 60g päronpuré
Ammar innan nästa tupplur ca 3-4h från att han vaknat.
Middag: som lunchen.
Sen ammar innan han ska sova. Ibland vaknar han på natten och då ammar vi för att somna om.
Lägg till några misslyckade försök att somna med amning under dagen så är det väl allt.
Funderar på när vi ska lyckas klämma in ett till mellanmål, det känns seriöst som att vi inte gör annat än att äta…
Fast varför ska du klämma in mer mellanmål? Ditt barn är fortfarande litet och klarar sig fint på amning som mellis 😊
Har fått känslan att ”så gör alla andra”, mer mat och mindre amning 😬, bvc frågade hur ofta sonen ammar numera och fortsatte med frågan ”typ 3gånger om dagen?”. Men det är ju en dag då allt går perfekt och han inte vaknar på natten, idag har vi fått göra två försök med varje tupplur då han vaknade så fort jag lade ner honom 😞. Så jag funderar på om jag borde byta mot ett mellanmål, men då tappar vi ju ett enkelt sätt att somna…
Men jag håller ju samtidigt med, han ska ju amma ett bra tag till så jag vill inte minska ner så mycket, märker ju redan av att han ammar mindre. Så känslorna är väldigt motstridiga 😩.
Ursäkta om det blev grötigt. Känslorna är lite grötiga 😅.
Who rekommenderar felsökning till 2 år och längre. Tyvärr sprider svenska vården en bild som inte baseras på något vetenskapligt utan ”så gör folk”. Amma ditt barn så mycket du kan då detta är det bästa för barnets hälsa idag och resten av dess liv. Food before one is just fun. Ingen stress. Det bästa du kan ge ditt barn är att inte avveckla amningen för fort.
Delamning ** inte felsökning
Jag (TS) gör såhär:
Frukost: 1/2 portion Sempers fruktgröt
Lunch: amning
Mellanmål: amning
Middag: tesked med smak av vad vi äter och 1/3 av barnmatsburk
Kvälls: amning ❤️
Han är 9,5 månad. Ammar fritt dag och natt d.v.s. mycket amning kan inte räkna antal gånger.
Frukost: ca 1 skiva mörkt bröd med smör, nötsmör, avokado eller liknande. Alt grötpinnar, leverpastejpinnar
Lunch och middag: det vi äter fast utan salt. I lämpliga bitar, barnet äter själv med händerna. Får i sig olika mycket olika dagar, svårt att säga mängd då vi kör blw vilket gör att mycket mat smakas på och spottas ut osv. Men han får ofta i sig bra. Avslutas med lite frukt eller bär.
Funkar bra. Fri mat, fri amning, glad bebis som tycker det är kul och gott med mat men fortsätter amma stabilt. Ingen köpt gröt, klämmis eller burkmat eller puréer ger vi.
Mina barn är lite större nu men jag körde BLW från cirka 6 månader. Kan rekommendera, har aldrig hållt på med puréer eller så. Från 6 månader fick de bitar av avokado, överkokt pasta, rivet äpple osv. Gick jättebra 😊
Ca 600 ml ersättning per dygn uppdelat på fyra eller fem flaskor (fasade ut amning runt 6-7 månder). Frukost: Gröt eller yoghurt med typ banan, lite brödbitar kanske nån frukt t.ex. små mandarinbitar att äta själv. Lunch: Puree grönsaker och ibland lite bitar t.ex. kyckling eller fisk, bröd att äta själv. Middag: Samma upplägg som lunch. Lite gröt innan läggdags ibland (bor inte i Sverige så har inte tillgång till välling men skulle gärna testa!). Nåt litet mellanmål då o då typ mosad frukt, lite snacks / riskakor osv. Går mer o mer mot att han äter det vi äter men mosat!
Skrev en kommentar i gårdagens öppet spår, ang att som man ha nära kvinnliga vänner.
Jag hävdar att män inte kan ha nära vänner som är kvinnor pga den sexuella attraktionen och blev då kallad för slemmig man.
I min värld är en nära vän någon man kan gå ut och käka med, kolla på en serie hemma eller ta en semesterresa tillsammans med.
Så då frågar jag er kvinnor, skulle ni acceptera att er man/sambo/partner åkte på exempelvis en utlandssemester med en kvinnlig när vän, eller åka hem till en tjejkompis en kväll för att kolla Netflix tillsammans?
Borde det väl inte vara nått problem för er om dom bara är nära vänner eller?
(Vän eller bekant är en sak, men nära vän är nått helt annat för mig och dom har man inte många av).
Om jag litar på killen och tjejen så varför inte.
Undrar på riktigt, om din man säger att han ska iväg på en utlandsresa en vecka med en kvinnlig vän, så skulle du låta honom åka?
Så jag då som tänder på män och kvinnor? Skulle jag aldrig få åka på resa med en vän?
Varsågod, det var inte min frågeställning.
Du väljer utlandsresa som om det vore vardagsmat. En utlandsresa är väl för de flesta något man gör på sin begränsade ledig tid samt när ekonomin tillåter det, dvs sällan. Då åker väl de flesta med sin partner/familj, inte vänner i första hand.
Bio, puben, speciella fritidsintressen är väl mer sånt som man vanligtvis väljer men du tjatar ständigt om utlandsresor. Att du inte ens vill att din partner ska gå på bio med en manlig vän är ju helt ok så länge hon inte heller vill det.
Men låt oss andra få ha våra preferenser och slippa läsa… att man gör inte så i ett förhållande, som om du bestämmer vad som är lämpligt. Vi är vuxna nog till att ha egna åsikter.
Om det är en tjejkompis jag träffat litegrann och som va en lika nära vän innan jag kom in i partnerns liv – inga problem.
Ny tjejkompis typ från jobbet- nej inte okej. Aw ja men inte filmkväll eller resor.
Håller med. Har manlig killkompis som har två jättenära kvinnliga vänner sen han känt sen småskolan. Jag hade inte höjt på ögonbrynen om han åkt på en resa med dem. Men andra tjejkompisar hade inte funkat. Jag tycker att det är så det är i heterosexuella relationer i dagens läge. Jag hade inte åkt på någon resa med bara en manlig vän heller, jag har killkompisar men ingen så nära.
Eh.. ”har pojkvän som har två nära kvinnliga vänner” skulle det stå 🙄
jag tror inte heller att man kan ha det, om man inte typ växt upp i hop.
skulle aldrig acceptera. mitt ex krävde ha kontakt med flera ex. umgås ensam mm.
ett jävla satyg och mkt tjafs o jag blev bara kallad svartsjuk.
Håller med dig
Jaha. Ganska stor skillnad att vara nära vän med ett ex och någon man inte intresserar sig sexuellt eller romantiskt för.
Nej nej nej. tror inte heller män och kvinnor kan vara kompisar. Undantagsfall kanske om man känt varandra sedan jättelänge innan relationen började och man inte tidigare strulat eller så. Men nej skulle inte tycka det var okej om min man skaffade tjejkompisar.
Oj skulle hamna som eget svar
Men det händer ju hela tiden? Man ser väl inte alla av det andra könet som potentiella sexpartners? Vissa är helt döda för mig som såna liksom. Vill bara ha min partner. Hur skulle bisexuella göra annars? Inga vänner?
Jag har och har alltid haft jättemycket killkompisar. En del vet jag skulle vilja ligga med mig om jag hade velat. Andra har absolut inte något intresse av det. Var senast ute i veckan och drack öl med en gammal kompis från universitetstiden. Har inte en aning vem hans fru är eller ens var hon heter. Men jag vill absolut inte ligga med honom.
Har du en kompis som du ändå är så pass ”nära” att ni är ute och dricker öl ihop – men du vet inte ens vad hans fru heter? Tycker inte det är konstigt att dricka öl ihop. Men blev bara paff av att mannen inte ens sagt sin frus namn till sina vänner.
Men man kan ju det! Massa människor är bara vänner, tror du vi ljuger liksom?
Ok.
Så du har en man/sambo och du skulle inte ha några problem att låta honom åka utomlands med en kvinnlig vän utan dig?
Ja, och det har hänt. Det är inget konstigt för många.
Då tycker jag i alla fall att ditt förhållande är riktigt konstigt. Och varför vill din sambo resa med någon annan kvinna istället för dig?
Undrar jag oxå
Varför skulle han vilja resa med en manlig kompis i stället för sin sambo?
För att jag kan inte ge min man samma relation som han skulle få av en annan man. Men han har redan mig och därför inget behov av en annan kvinna, speciellt inte när det riskerar att vara skadligt för vår relation 🙂.
Så han kan inte få vänskap av en annan kvinna, duger bara till sex/förhållande? Vaddå skadligt, det väljer man själv. Ni är ju från ett annat århundrandet alltså 😄
Varför skulle han behöva det? Jag är hans bästa vän som kvinna men jag kan som sagt inte ge honom vad en annan man kan. Och kan tillägga att han inte har någon önskan om/behov av det heller, så vi är helt eniga.
Och ja, jag tror att om man umgås mycket med en av motsatt och gör saker som man vanligtvis gör med en partner så är det en stor risk att en av parterna utvecklar känslor för den andre. Och det är en onödig situation att sätta sig i.
Men ville bara svara på varför jag ser det som uppenbart att det ena går men inte det andra. Onödigt att försöka förolämpas 🙂.
Kanske även ett annat årtusenden beroende på när du är född.
Du verkar dock inte fatta skillnaden på vänskap och nära vän.
Har många vänner, men riktigt nära vänner går att räkna på ena handens fingrar.
Oj vad ni verkar tycka att män och kvinnor är olika… Men om han får allt han behöver av en kvinnlig vän av dig, då behöver han bara en manlig vän att få allt manligt av då? 😄
Tråkigt för dig att du har få nära vänner då.
Fatta och fatta, alla tycker olika. Av det du beskrivit nedan är nära vänskap för dig nåt som de flesta gör med alla vänner. För mig finns i så fall bara vänner eller bekanta. Och de kan vara av vilket kön som helst. Spelar ingen som helst roll om personen min man går på bio, restaurang eller ser på film med är man eller kvinna eller nåt annat. Det är inga extrema aktiviteter liksom. Om de skulle sova nakna i samma säng, gå på sexklubb, romantisk middag med levande ljus eller bada badkar hade jag börjat fundera, och det oavsett kön på kompisen.
Oj, vad svaga ni verkar då. Trist. Skulle aldrig kunna leva så, begränsa mig själv och att min partner gjorde det med sig själv för att man får känslor för nån annan. Är man nöjd i förhållandet så söker man det inte, skulle det hända ändå så hanterar man det, det behöver man inte umgås en och en för… Det är normalt att få nån crush på nån annan genom livet, man behöver inte göra slut för det.
Anonym 01.08
Japp män och kvinnor är generellt sett olika på många sätt 🙂.
Det finns inget behov av att begränsa mängden manliga nära vänner han har. Men i teorin skulle jag säga så. Tror även att han hade varit nöjd om han hade en manlig nära vän som var allt han ”behövde”. Nu är det svårt att hitta endast en person som är så antar jag. Men mig ska han kunna göra allt han kan göra med andra kvinnor.
Anonym 01.15
Nej man söker det såklart inte. Men varför inte förebygga att det uppstår. Både för dig och för den personen som får känslor för dig.
Och nej man behöver inte umgås en och en för det men det ökar ju chansen för det väldigt mycket skulle jag säga.
Och självklart gör man inte slut för det 🙂.
Men tycker inte alls det är trist! 🙂
Fattar du inte den enkla så är det ingen idé att förklara.
Enkelt och enkelt, vi är för olika helt enkelt. Hittar inga logiska anledningar (och det finns väl inga, handlar ju om känslor…)
Vilken överlägsen ton du har till den som yttrade sig!
Är svar till Lewis.
Men snälla… För vi inte sitter ihop och ibland vill göra saker med andra människor?? De har ett gemensamt intresse som jag inte delar, vill inte resa till det. Precis som jag gör saker min man inte vill med andra som gillar det. Man kan och behöver inte va allt för sin partner.
Skulle aldrig acceptera.
Det beror på vem den kvinnliga vännen är. Min man har en kvinnlig vän där jag inte skulle vara det minsta orolig om de hängde ensamma på kvällarna, men det är väl något slags undantag. Skulle inte gilla om han hängde med andra kvinnor ensam.
Jag tror inte heller att män och kvinnor kan vara så nära vänner utan att någon av de faller för den andra. Behöver inte ske samtidigt men förr eller senare händer det.
Precis min tanke
Så alla som gillar varandra som kompis blir kära i varandra?
Fan vad jobbigt, måste va kär i alla mina vänner då jag är bi. Måste nog va singel då.
Men gud vilka tråkiga liv folk måste leva om man inte får ha nära vänner av motsatt kön för sin partner
Ja, inte fan går t.ex. jag och tänker på alla killar som potentiella sexpartners.
Inte särskilt faktiskt. Saknar inget. Vi har flera gemensamma vänner som är helt underbara. Och jag tror ingen av oss har ett behov att göra något utan den andre (det finns saker som inte passar för oss båda dock och det är ju okej att göra saker utan den andre).
Och jag har en nära vän av motsatt kön, han är vår gemensamma vän och jag håller honom väldigt kär. Men skulle inte umgås med honom utan min man.
Och uppenbarligen så kan jag prata med honom ensam när vi träffas (i kyrkan) om min man är i ett annat rum. Men aldrig ”hitta på” något ensamma.
Det är svårt att föreställa sig.. Min man och mina ex har aldrig haft någon nära kvinnlig vän. Kanske om de hade haft någon sen barnsben. Skulle min man träffa någon nu och börja umgås med hade jag inte varit okej med det. Jag har haft några killkompisar sen barnsben som jag kunnat umgås med utan att den jag varit tillsammans med blivit svartsjuk. Hade inte åkt på semester ensam med någon av dem dock 😅
Precis, vissa saker är ok och vissa är inte det när det rör sig om en vän av motsatt kön vilket var precis min poäng.
För dessa begränsningar finns inte när vännen är av samma kön.
Igår skrev du dock att poängen är att killar bara umgås med tjejkompisar för att få ligga?
Majoriteten absolut.
Sen finns alltid undantag.
Synd att majoriteten är svin då. Och skönt att mina vänner är undantag ❤️
Håller inte alls med. Har flera manliga vänner i olika åldrar, som har fruar eller singlar. Kännt dem från 25år till några år. Har blivit vänner i olika sammanhang, har mycket gemensamt kan prata om mycket. Jag är definitivt inte hemlig. Och där finns noll attraktion på annat än vän planet.
Vänskap är underskattat, allt viktigt är inte sex och romantik. Och ja jag vet att de tycker om mig som människa.
Hade jag blivit ”kompis” med typ bekanskaper under ytliga omständigheter kanske det är en annan sak men skulle inte se den typen av män som vänner heller.
Sen kan vänskap se olika ut, man pratar om olika saker, gör olika saker ihop.
Ditt resonemang har jag hört förr…och det är exakt den typen av män man inte blir vän med.
Statistik på det? Du förminskar verkligen män!
Varför förminskar du andra män, Lewis?
Nej då är det majoritet av en viss grupp. Det där stämmer inte.
Jag funderar lite på om det inte bara behöver handla om attraktion och svartsjuka, utan också om något lite primitivt som att man vill vara ”den enda” kvinnan i hans liv 🙈😅 Nu får jag väl skäll här 😬
Så kan det vara.
I mitt fall har jag inget problem med att lita på min sambo men jag skulle inte det förtroendet för hennes ev manliga vänner (nu är det dock inte ett problem).
Så du menar att de skulle våldta henne eller? Ja såna vänner vill man ju inte att ens partner ska ha!
Catty Newman, är det du?
Vet inte vem du pratar om.
Förstår det.
Kolla upp Catty Newman and Jordan Peterson på youtube så förstår du.
Hon, precis som du tolkade in saker som ingen någonsin hade sagt
Nej tack. Ja men hur ska jag tolka då? Om du inte litar på andra män men på din fru och de inte är våldtäktsmän – då är det ju lugnt, inget kommer hända? Skulle en vän av motsatt kön mot förmodan försöka nåt säger man nej och tar avstånd troligen, vad är problemet?
So you are saying that we are actually lobsters???? 😮😮😮😮.
😂😂😂
Men vad menar du då? Vad är det du är orolig ska hända om du litar på henne men inte på männen runt henne? En uppriktig fråga.
Vad är det du tror ska hända då om din sambo säger nej om någon av dessa män blir flirtiga? Eller klarar du inte ens av att en annan man skulle kunna få för sig att flirta med din sambo?
Klart han kan. Helt sjukt om ens partner inte får välja vilka vänner han vill umgås med på sin fritid. Man har inte äganderätt på någon. Och hur skulle det se ut om han säger att han ska iväg på något och jag ifrågasätter det för att det är med en kvinna? Tillåter du din partner ens att jobba och käka lunch med någon av motsatt kön? Du litar uppenbart varken på dig själv eller din partner.
Du läste tydligen inte mitt inlägg.
Jobba eller käka lunch med en kollega/vän av motsatt kön är inte vad det handlar om.
Jag frågade om du skulle vara ok med att din partner tar en utlandsresa en veckan med en nära vän av motsatt kön?
Jag skulle inte tycka det är ok och det handlar inte om att vara avundsjuk eller kontrollerande, det är en gräns jag har och så enkelt är det.
Litar både på mig och min sambo men det är inte vad det handlar om heller.
Min man åkte iväg på en spelmässa utomlands med en kvinnlig och en manlig vän (inte ett par). Tror knappast de hade trekant. Jag är bisexuell, vem får jag åka med resa/sova över hos??
Ok, det är din gräns men det betyder inte att andra inte kan vara vänner eller att män alltid vill ligga som du skrev igår. Tycker det låter kontrollerande och onödigt om man nu litar på varandra som du säger? Men så länge alla i relationen är nöjda så..
En majoritet av män definitivt.
Undantag finns alltid.
Men skillnad på att vara vän och nära vän.
Då är jag glad att jag känner undantag! ❤️
😂
Töntig respons. Du säger ju själv att det finns undantag men min krets kan inte tillhöra dem eller?
Väldigt udda reaktioner måste jag säga. Eller räknar alla kallt med att alla förr eller senare utvecklar känslor för den andre, oberoende av attraktion? Hur hanteras bisexuella, får de endast umgås med robotar?
Frågar en gång till, skulle du släppa iväg din man med en attraktiv kvinnlig vän på en utlandsresa bara dom två?
Självklart! Den här diskussionen är också ganska absurd. Attraktiv för vem? Hur orkar man vara i en relation där man inte litar på sin partner?
Grattis till dig/er.
Hur länge har ni varit ett par ?
Tillräckligt många år för att veta var vi har varandra. Om någon av oss skulle bli svartsjuk kan det mycket väl bli början till slutet.
Exakt: vem avgör vem som är attraktiv?
Ja, för min man är inget jävla djur som tänker med kuken. Om man vänder på frågan, du skulle inte kunna åka iväg med en attraktiv kvinna då du automatiskt kommer va otrogen/lockad att va det? Säger ju mest om dig själv, inte andra.
Varför skulle jag göra det?
Mina nära vänner är alla män förutom min sambo.
Har absolut inget behov av nära kvinnliga vänner.
Kollegor och vänner absolut, men en nära vän som man kan dela allt med och spendera tid ensam med håller jag antingen till min sambo eller de nära manliga vänner jag har.
Ok. Låter märkligt för mig. Gör ingen skillnad på människor på det sättet. Personligheten som räknas.
Till Lewis; intresseklubben antecknar.
Tackar tackar.
”Har absolut inget behov av nära kvinnliga vänner”
Detta säger väldigt mycket om dig och hur du ser på kvinnor. Du verkar inte kunna se bortom kön utan behandlar människor väldigt kategoriskt. Vi är alla olika och har olika världssyn och utifrån hur du svarar på de kommentarer du får verkar du inte kunna acceptera någon annan världssyn än din egen. Så jag förstår inte varför du startade denna tråd öht. Ville du bara ha ryggdunk och medhåll? Vad tycker du att du har fått ut av detta?
Till Vendela:👍👍👍👍👍
Men precis så!
Ryggdunkningar som man i ett kommentarsfältet med kvinnor, skojar du?
Att du inte förstår är inte mitt problem då många verkar förstå precis vad jag menar även om dom inte håller med mig.
Vad jag får ut av det, en diskussion, debatt oavsett om någon håller med eller inte .
För det kan vara svårt att förstå för somliga, jag bryr mig inte om någon håller med i det jag skriver/tycker, jag finner det intressant att läsa kommentarer oavsett och kanske någon får mig att ändra åsikt med en vettig poäng .
Du har en väldigt stelbent syn på män och kvinnor – kvinnor i grupp kan inte ryggdunka en man och män vill ligga med alla som har en v*gina.
Nej, jag skulle inte vara bekväm med att min sambo åkte på semester med en tjejkompis. Och det beror inte på honom och hans beteende utan på mig och folk som du, som tutar i kvinnor (och män) att alla män tänker med p*tten tills det blir en sanning. Ännu värre blir det när du säger ”attraktiv vän”, som att alla snygga kvinnor är ett hot mot ens förhållande. Det är det här tänket som får tjejer att tävla med varandra, att se andra tjejer som hot och att allt vi har att erbjuda är ett snyggt yttre som ska attrahera män och göra tjejer avundsjuka.
Är man en normalt fungerande vuxen går man inte omkring och ser folk i sin omgivning som potentiella kn*llobjekt, särskilt inte om man är i en relation. Känner man ett behov av att ligga med en kompis av motsatt kön bör man avsluta sin parrelation som uppenbarligen inte ger en det man behöver.
Släppa iväg? Ens partner är ingen ägodel.
Jag hade nog inte varit så nöjd om min sambo åkte utomlands en vecka utan mig med en manlig vän heller. Så mycket semester har man inte… haha. Men skämt åsido, jag hade nog inte varit ok med det.
Inte jag heller.
Handlar inte om kontroll eller svartsjuka anser jag, utan helt enkelt gör man inte så om man har ett förhållande.
Fast det är ju någon kontroll om man inte får ha andra vänner trots att man har ett förhållande
Har inget problem med vänner om du nu har läst min trådstart.
Nära vänner är nått helt annat och mycket mer intimt än ”vän”
Jag tror du förstår skillnaden.
Samma sak, min åsikt kvarstår.
Bra för dig 👍
Så tycker du. För andra är det inget konstigt. Du kan ju inte veta hur andra tänker och handlar.
För mig och min man är det så att vi har våra egna liv också. Vill kunna resa iväg med en kompis om det är nåt vi är intresserade av, vi sitter inte ihop.
Absolut, du har helt rätt.
Men fråga din man om han skulle vara ok med att du åker iväg ensam med en manlig vän på exempelvis semester och återkom gärna med svar
Gjorde precis det, svaret var självklart ja 😄 Hade varit sjukt annars.
Du försöker verkligen sätta dit folk här men det funkar ju inte, för många tänker inte som du.
Sätta dit folk? Jag tycker ditt och din sambos tänk är sjukt.
Ja han vill och tror ju folk ska säga nej. Haha sjukt? Att vi har vänner och frihet och klarar av att inte ligga med andra? Du behöver inte oroa dig vännen, vi har det bra. Gifta i 10 år, varit tillsammans i 20.
Men varför? Man går ju (oftast) in i en relation med ambitionen att det ska vara hela livet. Ska man aldrig få åka på exempelvis en resa med någon annan? Sjukaste jag hört 🙃 Min kille har för övrigt en tjejkompis som han känt sedan han var typ 17, de har varit på weekend tillsammans. Kul för dom-och skönt för mig som fick vara ensam hemma! 🥳
Mina föräldrar har alltid gjort så med både manliga och kvinnliga vänner. De såg det som något som förstärkte äktenskapet, att vara ifrån varandra och sakna varandra. Det är något jag bär med mig i mina egna förhållanden och det är så härligt. Man måste dock vara trygg i sig själv och inte se sin partner som sitt livselixir. Vi är två olika individer som aktivt väljer varandra. För mig skulle det aldrig fungera att vara fastbundne vid någon annan som såg oss som två halvor som skapar en enhet…dikotomi. Tack, men nej tack!!
Mina vänskaper är också viktiga och varken jag eller mina vänner vill ständigt ha den andras partner i släptåg till varje aktivitet.
Jag har en vän som är man. Men eftersom jag är gift så har jag ändå olika ”regler” för hur jag umgås med honom och med väninnor. Jag hade kunnat åka på en veckas resa med en väninna, sova över hos henne, men det hade inte känts okej med min killkompis – av respekt för min man. Vi har varit vänner i ca 13 år så om det hade blivit något intimt mellan oss hade det ju redan hänt för länge sedan. Så jag tror vi alla VET att det inte finns något sexuellt mellan oss. Men jag är kanske lite gammaldags för tycker att man inte gör vissa saker när man är i en seriös relation.
Jag tror män och kvinnor kan vara enbart vänner men tror också det är relativt ovanligt, särskilt när man är lite yngre. En bekant sa när vi var runt 20 ”jag hade inte varit vän med en tjej jag inte kunnat tänka mig att ligga med”. Det sättet att tänka är nog vanligt i den åldern när man är hormonstinn och lever partyliv.
Tack för ett fint och väl sammanfattat inlägg.
Delar din åsikt till 100% att vissa saker gör man helt enkelt inte när man är i en relation.
Vissa saker gör man helt enkelt inte …tack och lov så bestämmer du inte över mig och min partner. Vi litar på varandra.
Klart ni gör.
Så antar att du inte skulle ha problem med att låta din man spendera en vecka utomlands med en attraktiv kvinnlig vän utan dig? För du litar väl på honom?
Han får åka iväg med precis vem han vill. Är inte det minsta svartsjuk och inte heller osäker på mitt eget yttre, om nu det har någon betydelse.
Kan bara inte alla få göra som de vill?
Absolut.
Fråga nu din man om du kan åka iväg ensam en vecka med en manlig vän, om han tycker det är ok.
Återkom gärna med svar.
Varför tror du hennes man är en kontrollerande gris?
En kontrollerande gris? Om jag ser till mig själv så skulle inte jag resa på en semester med min manlige vän. Och så klart skulle inte min man åka iväg med en kvinnlig vän.
Sånt man inte gör liksom, i ett förhållande.
Skulle din mamma göra det? Skulle din morfar göra det?
Varför skulle den gränsen vara ok att överskrida i våran generation?
”Sånt gör man inte”. Tycker DU! Finns inget man gör eller gör inte. Många gör det, alla bestämmer själva. Ja jag tycker det är oroväckande om ens man skulle försöka hindra en att umgås med vänner på något sätt, oavsett kön.
Du kallar det kontrollerande, jag säger att vissa saker är ok i ett förhållande och vissa saker är inte det.
Min sambo är fri att göra exakt vad hon vill, men vissa saker kommer betyda att vi inte längre är ett par.
Tyck så du men du verkar ju inte kunna ta in/acceptera att för många är det helt normalt.
Tycker det är så märklig grej. Beror väl helt på vem det är och hur ens relation ser ut? Min man har en kvinnlig barndomsvän där de varit vänner sen de gick i blöjor. Han skulle lätt få åka på semester med henne. Däremot skulle jag ju vara tveksam till mer nyblivna vänner. Men det gäller visserligen vänner av båda kön, han har ett par kollegor från jobbet(män) där de har hängt jättemycket och blivit väldigt bra vänner, men skulle bli störd på om han fick för sig att åka på semester med någon av dem.
Hej Lewis! Jag var för några veckor sedan iväg med två manliga nära vänner. Min partner spenderade en vecka i somras med en nära vän till honom och ja, hon är både snygg och kvinna.
Vi har en del intressen som vi delar med andra och inte varandra och då åker vi ofta iväg i omgångar.
Jag brukar se en man i ögonen när jag tittar på honom. Och där har jag inga problem att ha kvar blicken. Du själv då?
Märklig kommentar. Vad har det med saken att göra? Tror du inte man kan få känslor när man tittar någon i ögonen?
Jag menade att för mig är män en människa, vilken som. Jag gillar att att hänga med män precis som jag gör med kvinnor. Jag ser inte en man som ett objekt, som bara är till för att liggas med. Utan min manliga vän tittar jag på på samma sätt som min kvinnliga.
Väldigt tjat om semester vecka med attraktiv vän av motsatt kön?
Du har helt klart en hangup och vill ha din tes bekräftad av någon orsak.
Känns lite konstigt att öppna för någon form av diskussion och sen bara ifrågasätta alla som svarar med en annan åsikt? Inte särskilt konstruktivt. Andra kanske tänker så enkelt som att ens partner ska kunna vara i vilken situation som helst utan att för det vara otrogen? och klarar den inte av det så kanske de tycker att personen inte är någonting att ha ändå? tycker inte att det är en konstig åsikt att ha överhuvudtaget.
Tror det är en generationsfråga helt ärligt, vad man ”inte gör” i en relation. Har aldrig hört dessa åsikter förut. (Angående svartsjuka/rädsla för snygga tjejer ja, men inte principen ”att man inte gör så). Är 30.
Om du är i en relation, så fråga din man vad han skulle tycka om att du åker iväg med en annan man en vecka utan din partner.
Jag har svarat dig här ovanför där du frågade samma sak. Jag visste att svaret skulle bli ja. Varför skulle han inte tycka det? Som sagt, vi är på så olika planeter i den här frågan. Du får nog bara acceptera att alla inte tänker som du.
Fast vi är ganska många som dock håller med Lewis. Kan lova att det inte finns någon i min bekantskapskrets som skulle resa iväg med en vän av annat kön.
Man kommer inte ens på tanken. Det handlar inte om kontroll, det handlar om respekt för ens partner.
Respekt för ens partner handlar väl snarare om att ha högre tankar om hen än att allt som krävs för lite otrohet är en semestervecka ”med en attraktiv vän”?
Skulle min sambo förbjuda mig att åka på semester med en kille med motiveringen ”ni kommer ligga med varandra” skulle jag göra mig av med sambon.
Spot on
Då får ni tycka så, har aldrig stött på det bland mina vänner som sagt. Förstår inte alls hur det är respekt, låter som hederskultur när man säger så. Att umgås med vänner, om det så är utomlands, är inte respektlöst, förstår inte hur man kan få det till det. Men alla gör som de vill, bara man är nöjd så. Själv skulle jag aldrig palla såna krav från en partner.
Jag gissar att Lewis är kategori äldre men saken är den att det är jag också. Men kvinna som i ett antal inlägg meddelat att både jag och min partner har nära vänner av motsatt kön.
Strax över 40 om det är gammalt?
Du?? Oj. 50-60 skulle jag trott. Väldigt annorlunda o många frågor här än de 40-åringar jag känner.
Jag kan bara prata för mig själv, har haft många killkompisar som jag verkligen inte har varit intresserad av. Några av dem har ( tyvärr) visat intresse. Kanske det egentligen mest är killar som har svårt att klara av det?
Det tror jag du har ganska rätt i.
Oj, det var speciellt. Men så länge ni båda är nöjda.. För mig låter det med ”respekt” lite som hederskultur.
Ok, glöm respekt och använd order gränser istället .
Vissa saker accepterar jag inte i en relation på samma sätt som min sambo har sina gränser för vad som är ok eller inte.
Men det var väl speciellt om något? Respekt anser du ha med hederskultur att göra?
Obehagligt.
Ja i dessa sammanhang. Att inte umgås med män på vissa sätt. Trodde inte etniska svenskar tänkte så.
Nu är jag inte etnisk svensk men alla mina vänner är och jag är övertygad om att de hade gett samma svar som jag. Du får komma ihåg att alla som inte delar exakt dina tankar och åsikter inte nödvändigtvis är någon slags talibaner…
Nej men det bygger på hederskultur, finns i alla folkgrupper…
Okej då tycker jag det snarare låter som att du har en skev bild av ordet respekt. Hade jag syftat på heder så hade jag använt det ordet istället.
Jag behandlar min partner såsom jag vill bli behandlad. Om jag inte vill att han spenderar en semestervecka med en kvinnlig vän så gör jag inte samma mot honom. Det menar jag med respekt.
Men varför vill han inte? För att han tror att nåt ska hända? För att folk ska prata?
Jag skulle inte ha respekt för nån som kräver sånt av mig.
Och jo respekt och heder hänger ihop, läs vad såna människor säger.
Varför respekterar din man inte den fina och långvariga vänskapen, att du känner att du respekterar honom genom att begränsa dig i din vänskap?
Hade själv blivit så besviken om det vore en grej i ett förhållande!
Sexuella attraktionen? Du tänder väl knappast på varenda kvinna du ser? Och även om du finner någon attraktiv så låter du väl dem vara i fred? Du klarar inte att umgås med kvinnor för att du inte litar på dig själv?
Jag har jobbat med män i hela mitt liv och det har aldrig varit problem på något håll.
Uppenbarligen har du inte läst inlägget, pröva igen.
Läs mitt inlägg en gång till, det handlar inte om att jobba eller ha en kollega av motsatt kön (vart skrev jag det).
Handlar om att ha en så nära vän att man spenderar tid tillsammans själva, exempelvis en resa utomlands.
Skulle du släppa iväg din man utomlands med en annan kvinna om dom var vänner?
Så du kan alltså inte hålla fingrarna i styr om du umgås själv med en attraktiv kvinna?
Tydligen har du stora problem då du kommer med halmgubbe efter halmgubbe istället för att svara på frågan.
I mitt fall ser jag ingen nytta av att ha nära kvinnliga vänner förutom min sambo som är min bästa vän. Förutom henne så är mina övriga nära vänner alla män.
Vet att du inte kommer förstå vad jag skriver och hitta en ny halmgubbe att attackera men det rör mig faktiskt inte det minsta .
Det var min första och enda kommentar i diskussionen.
Ser att du undviker att svara på frågan, varför? Litar du inte på dig själv i en kvinnas sällskap?
Svårt när alla använder Anonym som namn men Ok, för att svara på din fråga, visst gör jag det.
Tror du att det är en och samma person som svarar dig, Lewis? Vi är många som är kritiska men inte till din relation. Du och din sambo får leva precis i vilken bubbla ni vill.
När alla använder Anonym som namn är det inte lätt.
Varför inte? Och vaddå släppa iväg, man bestämmer inte över nån annan? Hur låter det om en man säger så? ”Släpper du iväg din kvinna”. Folk klagar på muslimer men håller på sådär..
Du säger bestämma, jag säger att man har gränser för vad som är ok eller inte i ett förhållande.
Så om din man vill ligga med en annan kvinna så säger du -ok , jag bestämmer ju inte över dig.
Jag drar gränsen om min partner vill ha nära vänner av motsatt kön, visst kan hon välja att ha det men då blir det utan mig.
Med tanke på att det snart är 13år tillsammans så är det inte ett problem
Synd att du är såpass otrygg och osäker i dig själv att du behöver begränsa din partner så.
Begränsar ingen, hon är 100% fri att göra precis vad hon vill.
Men du förstår väl att det är åt båda hållen?
Man bestämmer inte över sin partner. Vill han ligga med någon annan så är det hans val. Mitt är att stanna kvar eller gå.
Vi pratade om nära vänner av motsatta kön, inte ligga med någon. Vänskap för mig är precis allt utom just ligga, det gör jag bara med en partner. Åka på en resa kan jag göra med de flesta, om de inte är för inskränkta och lägger sig i andras liv. Som vissa tydligen gör.
Bestämma gör inte jag heller, hon är 100% fri att göra vad hon vill men att åka på en semester med en annan man så är jag inte kvar när hon kommer hem.
Alla har vi mer eller mindre gränser vad som är ok i ett förhållande, det betyder inte att man bestämmer över någon annan.
Alltså din ton jag gillar den inte. Har du problem att prata med din sambo?
Du gillar inte min ton, och?
Givetvis är det min sambo jag pratar med om jag har problem, inte någon annan kvinna.
Förutom kvinnorna här inne som du pratar med då. Sugen på att ligga med alla här inne? 😳
Tror du skulle må bra av att ha kvinnliga vänner så kanske din värld skulle öppna sig lite? Så skulle du och din partner inse att man inte måste vilja ligga med alla av motsatt kön, att de har mer att erbjuda än sitt kön?
Tänk vad svårt det är att läsa vad jag skrev, kvinnliga vänner har jag, men riktigt nära vänner är manliga och min sambo/partner.
Det är ju en helt annan sak. Ligga vs inte ligga. Visst man får ha gränsen var man vill, så länge man är överens. Förstår inte alls varför dock, förstår inte problemet.
Som man känner sig själv känner man andra.
Nej det är helt fel.
Men snyggt duckat på frågan, det säger det mesta.
Du var mig en tramsig jävel må jag säga. Vad är det du far efter , -egentligen? Folk har svarat dig 1515 ggr känns det som men ändå försöker du påskina att du inte får svar på din fråga?!! O detta att du verkar inte lita på dig själv runt kvinnor?🤨🙄 tycker synd om din sambo ärligt talat, som har dig som tydligen ser alla kvinnor som potentiella ligg. Usch
Nej det skulle jag inte gå med på.
Inte jag heller.
Jag tror det svåra i sådana här diskussioner är att det finns inte ett generellt svar. För det kommer helt bero på de båda parterna som är i förhållande, hur förhållandet ser ut, vilka vänner och hur de förhåller sig, och var man är i livet.
Jag känner mig helt trygg min man och litar på honom fullt ut. Han har och har alltid haft kvinnliga vänner och jag har lärt känna dem med och skulle nog till och med kalla dem gemensamma vänner. Vid ett par tillfällen har det hänt att en kvinnlig vän till honom verkat vara attraherad/haft känslor/flörtat, då har han också känt det och tagit upp det med mig och begränsat den vänskapen helt på eget bevåg.
Sen vad gäller dina exempel med att kolla på serie hemma eller semesterresa, just för oss är det inte aktuellt direkt. Vi är varandras bästa vänner och absolut bästa resesällskap, vill vi åka på semester vill vi allra helst ha varandra där för det är roligast och känns som slöseri på semester att åka utan varandra. Kolla på serier hemma hos kompisar är också svårt att relatera till, är nog inget vi direkt ägnat åt oss sen tonåren. Oftast möts vi ute med vänner (själva eller tillsammans) eller bjuder hem vänner/blir hembjudna (tillsammans) till vänner. Efter 10 år tillsammans är liksom de flesta vänner mer eller mindre gemensamma, mellan jobb, familj, andra aktiviteter och sköta hem, så har man har inte supermycket med tid heller över för att träffa vänner. Så vi ses gärna tillsammans för middagar eller dyl. och träffas man på egen hand blir det ofta lite kortare, t.ex. mer över en lunch, fika, eller promenad.
Så ja, om vi utgår från dina exempel så hade jag nog reagerat om min man skulle spendera kvällen och kolla på Netflix hos en tjejkompis eller åka på utlandssemester. Men hade också reagerat om det var en killkompis. För det skulle vara att plötsligt frångå hur vi gör och gillar att göra, så då skulle jag bli fundersam. Det har liksom inte nödvändigtvis med könet på kompisen att göra.
Genom jobb träffar män jag blivit nära vän med träffats ca 4 gånger per vecka. Och det är som vilken vän som helst.
Är du i ett förhållande och skulle du isåfall spendera tid med dessa män utan din partner?
Nu menar jag inte aw eller likande jobbrelaterade saker utan exempelvis gå på bio tillsammans (sånt man gör med en när vän).
Men gud skulle inte din partner få gå på bio med någon av motsatt kön?
Nu var det ett exempel, men skulle du alltså gilla att din partner spenderar tid med en annan kvinna utan dig, exempelvis en middag på restaurang och sen bio?
Det skulle ärligt inte jag.
Inte så att jag säger att du inte får, men det är inte en relation jag stannar kvar i.
Fråga nu din man om han skulle acceptera att du gör motsvarande med en annan man, återkom gärna med svar.
Absolut inga problem. Det gör man ju med vänner ibland? Könet spelar väl ingen roll.
Ditt resonemang är konstigt. Jag gillar både kvinnor, män och ickebinära. Har liksom ingen könspreferens. Om du och jag skulle vara i en relation, skulle jag ens få ha vänner överhuvudtaget? Nu är jag förvisso lyckligt gift. Min man vet att jag kan känna attraktion till alla, men känner sig inte det minsta osäker på mina vänskapsrelationer. Bara för att jag potentiellt kan bli attraherad av alla könstillhörigheter blir jag verkligen inte attraherad av alla personer. Långt ifrån.
Lika konstigt finner jag ditt resonemang.
Du får vara vän med precis vem du vill och det var inte vad jag skrev, så testa att läs mitt första inlägg en gång till.
Fridens liljor.
Du svarar inte på en enda fråga lewis. Ställer motfråga efter motfråga.
Skulle din sambo inte få gå på bio med en manlig vän?
Varken kan eller vill hindra min partner att gå på bio om hon vill.
Så hon är helt fri att göra vad hon vill med vem hon vill.
Var det svar nog?
Återkom gärna annars igen.
Skulle du vara okej med det?
Min man och en tjejkompis går ofta på bio, vi har småbarn och svårt med barnvakt på vecodagar och jag gillar inte marvel/action då går de på bio, är det romcoms/deckare går jag och samma kompis på bio.
Haha vad tror du ska hända på bion egentligen? Ska de ha sex under filmen eller vad? 😅😅😅 vad lever du i för tonårsfilm egentligen?
Min man hade en tjejkompis, någon han dejtat tidigare, som bjöd hem honom på middag bara de två. Det kändes väldigt fel för mig.
Däremot, när han åkte på utlandssemester med tre kvinnliga vänner, då var jag inte ett dugg orolig.
Han har bara kvinnliga nära vänner och umgås med dem regelbundet. Men jag har träffat dem alla och det finns ingen attraktion där, så jag känner mig helt lugn.
Hoppas verkligen jag har fel, men om en man bara har kvinnliga vänner som han även åker på semester med utan dig så ser jag röda flaggor vifta för fullt.
Men återigen, jag hoppas att jag har fel i detta fall och om ni båda är ok med detta så kör på.
Skulle din man känna på samma sätt om du åkte iväg med tre män?
Det här är inte första gången Lewis ger mig dåliga vibbar 😒
Gubbar…
Tack, är så trött på att bli anklagad för att vara kvinna.
Varför måste du Lewis döma andra? Låt en man ha bara kvinnliga vänner om så är fallet. Du behöver inte vifta med dina red flags. Det är kanske inte det vanligaste men inte kriminellt.
Man får ju hoppas att hennes man inte är en kontrollerande gris och ”låta” henne åka . Skulle de ha gangbang eller??
Nu får du tagga ner lite tror jag.
JA, självklart har du fel.
Vad vet jag om hur han skulle känna? Han säger väl till om det inte känns bra? Jag har 0 manliga vänner så det är inte ett verkligt scenario i vårt liv.
Du verkar ha en väldigt stereotyp syn på mån och kvinnor och tror du går miste om många fin relationer i livet.
Fråga honom rent hypotetiskt.
För alla i detta kommentarsfält utgår från det kvinnliga perspektivet.
Varför har du inte manliga vänner ?
Du går miste om många fina relationer för att använda dina egna ord.
Han svarar att det är hellugnt.
Att jag inte har några manliga vänner är inte aktivt val, men utifrån vad du skrivit ovan är det ett aktivt val du gjort att inte ha nära kvinnliga vänner.
Jag tycker du är en viftande röd flagga 🚩
Jepp!
Satan, hade hoppats på 🚩🚩🚩
Nåja, man får inte allt här i livet.
Självklart inget problem! Vi litar på varandra och jag tycker det är normalt och eftersträvansvärt att ha vänner av olika kön, varför välja bort nån pga det? Om en man skulle säga samma om en kvinna (att hon inte får ha manliga vänner) skulle det vara fett obehagligt, eller hur?
Det är ett slemmigt synsätt tycker jag, att tänka att män bara vill ha sex från kvinnor. Inga män jag vill ha i mitt liv.
Min tillåtelse spelar knappast någon roll, vill min partner vara otrogen så kommer min partner vara otrogen. Med eller utan min kännedom. Plus att vem är jag att tillåta en annan person något? Han är en individ som lever sitt liv och det är inte upp till mig att
Bestämma vad kan får eller inte får umgås med
I ett förhållande ger och tar man.
Man visar även varandra respekt mot ens känslor.
Det handlar inte bestämma eller begränsa någon det handlar om vilka gränser man har.
Jag skulle inte tillåta att min partner har en nära manlig vän som hon umgås med utan mig, det är en gräns som jag har och inte kommer att ändra på, och acceptera inte min partner det så får hon helt enkelt välja mellan sin vän eller partner.
Men med tanke på att vi varit tillsammans i snart 13år så verkar det inte vara något problem 😀
Ja, men ni är ju överens i er bubbla. Kan du inte låta oss andra få göra som vi vill?
Nä vad bra för er då, men fatta att andra är annorlunda.
Själv tycker det är lite tråkfotboll man inte har vänner med andra kön eller bakgrund etc som sig själv eller att man skulle välja bort folk pga detta. Tycker det visar att man ser kvinnor som människor och inte bara potentiella ligg/partners om man kan va vän med dem.
Nu skriver du ”umgås utan mig”. Vad betyder det? Fika? Middag? Bio? Skogsutflykt?
Att inte tillåta sin partner umgås, äta middag osv med vem denne vill är bokstavligen ett kontrollerande beteende oavsett vad du väljer att kalla det. Det är något av de första tecken på att man lever i en destruktiv relation.
Min sambo får göra precis vad hon vill med vem hon vill, kommer inte förbjuda något.
Men vissa saker kommer betyda att vi inte längre är ett par.
Men skulle aldrig förbjuda eller neka henne att göra det hon vill.
Det är inte att kontrollera, det är att ha gränser.
och gäller det stora delar av er relation så lever tyvärr din partner i en destruktiv sådan. Alla destruktiva relationer innehåller inte våld, utan de flesta går ut på att använda makt psykologiskt, något som det nästan låter som du gör. Ta det ifrån någon med erfarenhet i frågan.
Märkligt nog har hon i princip samma gränsdragningen som jag.
Betyder det att jag lever i en destruktiv relation trots att jag är väldigt lycklig?
Det betyder kort och gott att ni lever i en destruktiv relation.
Ja lite som Jonah Hill. Psykiskt våld med andra ord. Du är inte frisk
Och att jag som kvinna inte skulle resa bort med en manlig vän, vad visar det tecken på enligt dig?
Det beror på hur er relation ser ut i övrigt. Att bestämma och begränsa en partners liv är absolut ett sätt att utöva psykisk våld och något som sker i de flesta fall av våld i nära relationer.
Hon kanske sitter och funderar på det just nu, om det är värt att välja bort vänner för att få vara med sin Lewis.
Hon har inte valt bort någon vän över huvud taget, hon ser inte heller behovet av manliga NÄRA vänner utan väldigt nöjd med manliga kollegor och vänner och sedan sina riktigt nära kvinnliga vänner.
Vi har båda samsyn i vad som är ok eller inte i ett förhållande (något som man borde ha efter mer än 10år tillsammans).
Nu börjar resonemanget skeva lite från din sida. Du gick in i den här diskussionen genom att säga att vänner/kompisar av motsatt kön är ok, men inte att ha nära vänner och din definition av nära vänskap tycks vara att man a) åker utomlands på semester ihop b) drar hem till varandra på kvällen och kollar Netflix med (den nära vännen förutsätts dessutom vara attraktiv).
Men nu handlar det om att inte över huvud taget umgås med en person av motsatt kön på tu man hand. Bio var uteslutet, då antar jag även konserter, fika på stan, lunch om ej med kollega på arbetstid räknas dit? Får man höras av på sms/chatt/telefon? Eller är kärnan att man inte överhuvudtaget ska ha någon kontakt annat än ytlig och professionell med personer av motsatt kön? Point taken men varför då trassla in sig i märkliga exempel med utlandsresor och spontana Netflixkvällar? (som väl ändå relativt få personer 40+ som du anger som din ålder, det är min också, har som umgängessätt oavsett om det handlar om män eller kvinnor).
Kul om det funkar för dig och förhoppningsvis även din partner med den sortens kontrollerande beteende och ultimatum, men för mig är det ditt synsätt som är en gigantisk röd flagga.
Herre gud (jag som inte ens är religiös)
En nära vänskap är väl inte en lunch/sms/chatt med en kollega, utan något helt naturligt.
En gigantisk rödflagga för mig är någon som hellre spenderar en veckas semester med en manlig vän än med mig.
Men skulle aldrig förbjuda eller hindra min sambo att göra det, men då finns inte jag kvar när hon kommer hem.
Hahah som religiös skulle jag dock inte ”missbruka Herrens, din Guds, namn” 😉.
Men jag håller med dig, om vi etablerat tidigare 🙂. Eller faktiskt så skulle jag inte lämna min man oavsett då vi är gifta. Men då är vi ju båda religiösa som sagt.
Du säger ju hela tiden emot dig själv. Du drog igång diskussionen med att säga att vänskap mellan man och kvinna är ok, men inte nära vänskap = resa utomlands ihop och se på Netflix ensamma.
Sen har du i dina svar i träden uppåt och neråt glidit vidare och landat i att inget umgänge mellan två personer av olika kön på tu man hand är okej.
Och nu trasslar du till det igen och börjar blanda in lunch och sms med kollega – det handlar om hur man umgås med sina vänner på sin fritid.
Nåväl, jag fattar att du är ute efter att provocera men du håller inte riktningen och är inte konsekvent i dina resonemang.
Att säga ”du gör som du vill men jag finns inte kvar när du kommer hem” är väl ett ultimatum om något (och förtäckt hot).
Psykiskt våld
Ganska svår fråga egentligen. Jag är egentligen inte så svartsjuk av mig, men samtidigt känns det inte lika lätt att acceptera om ”min” (är singel) kille åkte på resa med sin tjejkompis än med en killkompis. Kanske ännu mindre om det är en tjejkompis han legat med. Det är nämligen så mina vänskaper med killar har börjat, typ I alla fall. Har 4st och har legat med 50% av dem (ett ex och en som började som kk) samt hånglat med en 3e (krogragg från början) och det känns som att ”min” kille hade haft svårt att acceptera om jag och mitt ex åkte på spa typ. Och jag hade inte heller riktigt gillar om min kille gjorde det. Vill inte vara varken kontrollerande eller extremt svartsjuk, men vissa saker känns bara lite fel.
Kunde du inte vara vän utan att ligga eller?
Lägg av. Det ena är ett ex, den andra en fd kk. Relationer kan ta oväntade vändningar. Fel med det?!
Jag hade ALDRIG accepterat det där. Kompis av andra könet ja men inte man legat med 🚩🚩🚩
Nej jag vet. Jag hade också haft svårt för det. Samtidigt som jag inte tycker att man ska förbjuda vänner den andra har. Men blir så kluven i det hela. Det är ju bra vänner också och såna växer inte på träd så det hade varit jättetråkigt att inte få umgås mer. Samtidigt som jag också förstår att man måste respektera sin partner också.
Hahahahaha
?
Jag hade aldrig haft problem med att åka iväg en vecka med min bästa vän men jag vet att hans tjej inte hade accepterat det då han och jag sitter ihop och har liknande intressen. Allt handlar om att kunna lita på varandra men det har många svårt för och tycks tro att alla kvinnor vill stjäla andras män. Eh nej.
Ja om det gällde ett gemensamt intresse som de har, och som inte jag delar. På samma sätt som jag kan åka på resor med vänner (som har blivit nära pga det delade intresset) som delar mitt intresse men som min man inte är så intresserad av. Annars skulle jag tycka det var lite konstigt. Då kan väl vi resa istället?
Jag och min man (tillsammans i 11 år och ingen av oss är svartsjuk) umgås inte ensam med nån kompis av motsatt kön. Jag liknar det vid en dejt. Och det skulle såra den andra och vi vill inte göra den andra ledsen/orolig. Vi vill att den andra ska må bra och vi är inte det minsta missunnsamma heller. Handlar inte om kontroll för mig, utan om respekt för min man och vårat förhållande.
För oss handlar det om värdegrunder och det är oerhört viktigt att vi delar samma värdegrunder, gällande allt, barnuppfostran, politik, religion, relationer, ekonomi osv.
Men alla ni som inte tycker att er partner ska umgås med motsatta könet och han inte heller tycker att ni ska göra det, vad är problemet? Ni tycker lika. Respekterar varandra.
Precis som jag och min partner respekterar varandra med att båda kan ha och vill ha vänner av motsatta kön. Det handlar om kemi som med vilken vän som helst, det handlar om gemensamma intressen. Helt öppet. Låt oss få ha det så här om vi trivs och lägg ner alla pekpinnar!
Ingen pekpinnar dig. Gör som du vill så gör andra som de vill.
Säker på att ingen av er är svartsjuk? Låter nästan så om ni inte tillåts umgås ensamma med någon av det andra könet. Alltså you do you, men vad är anledningen om inte svartsjuka?
Men precis? Respekt och gränser är de enda svar man får här. Men respekt gräns för vad, varför? Antingen litar man på varann eller inte. Men jaja, så länge båda parter i förhållandet är överens. Glad att jag slipper. För mig luktar det osäkerhet och svartsjuka.
Jag håller delvis med. Vi har inga problem med att den andre umgås med folk av motsatt kön dock men mer intima saker som resor, filmkväll etc kan bli konstigt med vissa personer. Om min sambo gör det med sina två kvinnliga barndomsvänner tycker inte jag det är konstigt. Men vi åker exempelvis inte på resa på tu man hand med en mer nyfunnen vän av motsatt kön, och det handlar inte om att man verkligen tror att otrohet kommer ske utan att ens partner inte ska behöva sitta hemma och ha ont i magen. Man visar respekt för sin partner.
Man kan ju vara orolig över att det finns en viss spänning, att vännen av motsatt kön ska flirta, att känslor börjar utvecklas etc. Vi litar på varandra men vi lever inte i ett vacuum där absolut inget kan hända som man blir ledsen över även utan att otrohet skett, eller i ett vacuum där något aldrig känns olustigt. Saker kan alltid förändras och vill man ha ett hållbart förhållande behöver man välja varandra om och om igen i olika sammanhang, och spenderar man mycket tid med någon som det finns en viss sorts spänning med är det inte alls otroligt att man utvecklar känslor för den personen istället t ex. Relationer är inga disneybröllop utan något man upprätthåller och jobbar på.
Så tycker jag att det funkar i heterosexuella relationer, hur relationer med någon av samma kön funkar och hur de tänker vet jag tyvärr inte utan kan bara tala för mig själv.
Nej håller helt med dig. Min man har inga andra kvinnliga vänner/kompisar (det är en sak om vi umgås alla tillsammans men de ska inte träffas på tu man hand) och detsamma gäller mig.
Precis, tillsammans är en sak.
Ensam gör man saker med sin partner.
En jobblunch är en sak med middag, bio, Nej.
Jag tror dock att det är lättare för en man att utveckla känslor för en kvinnlig vän än vice versa. Vet inte riktigt vad jag baserar det på 😅 min man påpekade det för ett tag sen när vi pratade om just detta och min magkänsla säger att det är rimligt.
Det tror jag med faktiskt.
Varför?
Osäker. Min magkänsla säger så. Kan tänka på saken och kasta bollar på mitt plank (man) och kanske återkomma 😅.
Först var det att resa bort med en kompis av motsatt kön som inte var okej, nu är det middag och bio som inte är okej. Snart är väl en jobblunch lite too much.
Men vet du, man kan aldrig vara säker på att inte attraktion uppstår mellan ens partner och någon annan person, inte ens om man själv är med. Och det behöver ju inte vara en nära vän som partnern blir attraherad av. Så mitt tips är att låta partnern ha vilka vänner hon eller han vill. Och tänk på att svartsjuka och kontrollbehov är otroligt oattraktivt.
Jag har svårt att svara på den frågan utifrån hur du definierar ”nära vän”. Min definition av nära vänner är inte direkt någon jag kollar på serier med en kväll eller åker på semester med. Det är aktiviteter jag gillar att göra med min man i första hand (andra kan vara med också, men då gör vi det tillsammans med andra). Nära vän för mig (och min man) är liksom inte baserat på hur vi umgås med någon eller hur ofta vi umgås. Utan för oss innebär en nära vän någon man kan prata ”riktiga” saker med, någon man kan och vill vända sig till när något jobbigt eller kul händer osv. Och där tror jag absolut man kan ha nära vänner oavsett kön. Sättet vi gillar att umgås på egen hand med vänner är snarare en fika, en lunch, en promenad, eller något intresse en vän delar men inte ens partner. Så det du skriver passar liksom inte in alls för min del.
Alla pratar om resor och övernattningar men det är väl fan personalfester ni borde oroa er över i så fall?
Eller ett jobb överhuvudtaget, med tanke på alla trådar om kollegor här! 😄
Nej, håll dem hemma eller fäst en go pro på huvet på dem!
Ja lika bra att låsa in sin partner 😂😂😂
Haha sant! Eller låt dem åka på så många semestrar med vänner av alla kön det bara går! Håll dem borta från jobbet!
Haha ja! 😄
Det är snart dags för det årliga julbordet!!!!!
Inte för min man, finns kvinnor där! Usch!
Skulle min man gå på ett julbord med kvinnliga deltagare skulle jag inte stå kvar. Vissa saker KAN man bara inte acceptera!!!!
🤣
Jag har mina GrÄNsEr!!!
Fast hon är fri att göra vad hon vill. Men då är vi inte längre ett par 🤣
Jag är mest förvånad över att sova över är en grej hos andra vuxna, tror inte jag har sovit över hos någon sen jag var typ 18 max. Kanske är jag som är gammal och umgås med andra mest genom tex träning och typ middag…
Jag har inte bil och har vänner som bor där var inte går kvällstid. Sover över ibland. Inte naken i samma säng men sover över. En del bor inte i samma stad och då blir det också övernattning. Om min pojkvän inte är okej med det så är det nog inte en pojkvän för mig.
Där bussar inte går*
Hänt mig någon enstaka gång när jag har varit hos en vän, klockan dragit iväg utan att vi tänkt på det och jag blivit erbjuden plats på soffan/i gästrum för att slippa ta mig hem själv mitt i natten. Men det är inte så att det är planerade övernattningar, föredrar min egen säng.
Det är så mysigt! Gjorde det ibland hos en kompis innan de fick barn, om vi haft filmkväll sen trea. Fast jag bodde tre stationer bort med tunnelbanan 😄 Har också flera vänner i andra städer, då sover man ju över när man hälsar på.
Händer inte ofta i min bekantskapskrets men emellanåt ja, t.ex. om man åkt långt för en större fest.
Alla dessa ragg på personalfester och så säger folk här att dom minsann litar på sina partners.
You wish.
Tro det eller ej men man kan fortfarande lita på sin partner trots att folk är otrogna på fester. Låter helt sjukt jobbigt att gå runt och vara orolig för att ens partner ska vara otrogen hela tiden? Och är det här inte lite kärnan i problemet kommer fram? om flest människor är otrogna på jobbet eller jobbfester, Ska man förbjuda sin partner att gå till jobbet och vara med på julfesten? Är det inte enklare att bara lita på sin partner och om den väljer att vara otrogen bara ta sitt pick och pack och dra om det är vad man vill? Varför välja att leva i någon slags konstant otrygghet och ta beslut efter den?
Självklart. Men förstår att folk är olika och således tycker olika. Finns även lika många typer av vänskaper som det finns människor, så att gruppera relationer så svartvitt som du verkar göra blir ju bara fel.
Alla är inte lika, så är det.
Men rent generellt så tror jag inte många män skulle uppskatta att ens partner har manliga vänner som de spenderar tid med själva.
Funkar det för dig och din partner att ha vänner av motsatt kön och spendera tid med dom själva så kör på 👍👍
Sunkiga män då.
Jo tack, vi har begripit att du tror det vid det här laget.
Om jag utgår från mig själv så nej, väldigt svårt med manliga vänner. Funkat jättebra att umgås i grupp, gillar absolut vänskap med män på den nivån, trivs och har kul. MEN så snart jag börjat komma närmare någon, kanske börjat träffas som vänner på tu man hand – ja då kommer intresset, det sexuella/kärlekskänslor, antingen från deras håll eller mitt. Har aldrig haft en manlig vän som jag över tid kunnat umgås ensam med helt utan intresse. Skulle inte inleds den typen av vänskap idag av den anledningen, blir bara jobbigt förr eller senare (har partner idag) så håller mig till kvinnliga nära vänner men umgås gärna med män i grupp såklart.
”Acceptera” låter så himla aggressivt, som att jag ska godkänna vilka han hänger med? Han gör vad han vill 😅 Min sambo har många tjejkompisar, vissa hänger han med själv och ibland hakar jag på om vi hänger med kompisen och dennes partner.
Angående semesterresan så är det nog mer att vi har så lite semester ihop som det är och om han tar en vecka för utlandssemester med en tjejkompis framför mig hade jag klart blivit ledsen – precis som jag blivit om han valt en killkompis framför mig. Nu skulle det iofs aldrig hända, men.
Jag är noll svartsjuk av mig och vice versa med min sambo. Vi litar på varandra helt enkelt. Jag har tex backpackat själv under vårt förhållande och bott i mixade dorms, det är inget konstigt liksom.
Min mans närmaste vänner är två kvinnor, mina närmaste vänner när vi träffades var tre män.
Jag skulle absolut vara 100% bekväm med om han övernattade (i eget rum såklart) eller åkte utomlands med dem, dock är de en trio så typ alltid tillsammans dem 3. Han har varit ute på restaurant/bar med bara en av dem några gånger.
Han har visat samma tillit till mig. Dock är vi väldigt nära, öppna och har diskuterat våra gränser för otrohet samt att ingen av oss är svartsjuka. Han är tex vän med sitt ex fortfarande och de har en aktiv vänskap. Det går bra. Vi har varit ihop i 7 år och har barn.
👍🏻
Nej säger jag!
Jag har en nära vän som jag dessutom varit intim med för måååånga år sen. Han är gift med barn idag. Är således kompis även med hans fru. Jag och min killkompis kan gå ut och äta ensamma utan problem. Finns noll sexuell attraktion mellan oss idag, minns inte heller hur det var att ens ha det med honom då det gått så många år. Har flera nära killkompisar, skulle kunna hänga på tu man hand med åtminstone fyra stycken (de jag är närmst). Det finns verkligen noll. Ska tilläggas att alla dom är moderna män och jättefina människor samt fina partners till sina tjejer (som jag också tycker mycket om). Har aldrig varit nära vän med en kille där hans partner och jag inte kom överens men misstänker att det knske skulle vara annorlunda då.
Hade ju varit intressant att höra hur samkönade par ser på detta med vänner av det kön man gillar.
Jag har varit i en samkönad relation. Det här är liksom inte ens en grej eller en fråga, det är givet att man har kompisar av det kön man är attraherad av och att det är okej. Och många är ju dessutom bisexuella så då blir det ju noll kompisar annars. Sedan kan ju såklart avundsjuka uppstå även i en sån relation men då är det ofta mer en specifik person som kan vara ett problem (hon flörtar med dig osv) än vilket kön den har.
Jag är så tacksam att jag aldrig har blivit stoppad från att umgås med några av mina vänner, oavsett kön. Är hetero och jag verkar ha dragit vinstlotten när jag bara varit i relationer där alla vänner är tillåtna. Allt annat vore otänkbart i min värld.
Att bestämma vem ens partner får vara vän med är den största röda flaggan i mina ögon. Då är det hellre hej då till killen.
Ja men precis! Stor röd flagga och ett hejdå!
Låter som har gränser för vad som är ok eller inte i ett förhållande, precis som mig.
Varför är dina gränser ok men inte mina?
För MIG är inte dina gränser ok i ett förhållande. Det är väl ändå det vi pratar om här? Men om du och din partner är ok med det så kör.
Finns säkert gränser som du inte skulle vara ok med i ett förhållande också. Så vad som är rätt och fel bestämmer man själv, precis som anonym ovan har bestämt det för sig.
Jag vet inte, men det känns lite som att du behöver prata med din sambo i stället för att försöka övertyga någon anonym att du har rätt.
Fast du har ju bestämt att din gräns – att inte ha nära vänner av motsatt kön som man umgås enskilt med – är rätt. För det är antagligen rätt för dig. För någon annan är det en röd flagga. Kanske är det en röd flagga för dig att din partner vill gå på bio med en nära manlig vän utan dig?
Det där är en sak som skiljer hetero och samkönade förhållanden, aldrig hört en kvinna som har förhållanden men kvinnor uttrycka tacksamhet för att de får välja sina vänner och att det är en vinstlott, är mer bara standard och så som det är. Fattar att det beror på att det finns för många usla män men jag tycker ändå att ni borde höja era tacksamhetskrav litegrann, det är för deppigt att vara glad över att bli behandlad som en person.
Ingen av mina lesbiska vänner har manliga vänner och det är noll problem med vänner av kvinnligt kön.
Jag kvinna 27, min man 29, resonerar som du.
Vi litar på varandra till 10000% men vi umgås inte med de motsatta könet ensamma även om vi skulle ” få lov” och vi skulle dessutom aldrig resa med det motsatta könet även om vi ” fick lov” av den andra. Sånt gör jag vi tillsammans ❤️
Varför umgås ni inte med det motsatta könet? 50% av alla potentiellt fina vänner i livet försvinner ju, bara för att ni gör skillnad på en människa utefter om den har något som hänger mellan benen eller ej.
Varför inte om ni litar på varandra så starkt?
Jag skulle inte gå med på en sådan resa.
Jag upplever ändå att vi funkar olika, män och kvinnor här. Jag har haft mycket killkompisar genom livet och aldrig haft minsta lilla dragning till dem medan de utan undantag alltid varit kära eller attraherade av mig.
När jag och min väninna var 19 år (alltså nästan 100 år sedan) hade vi en ful grej för oss i ett år ungefär. Ett spel. Vi flörtade på krogen med upptagna män, unga killar, företagsgubbar och alla varianterav män däremellan. Så snart de ville att vi skulle ”gå iväg någonstans” med dem sade vi att vi bara skulle på toa och så försvann vi, och mannen blev ännu en siffra på de som ville vara otrogna. På eventuell undran….antalet män som sa stopp/tackade nej under detta år var….noll. Vår tanke var att sluta ”leken” så snart första mannen sa nej men det hände aldrig. Tänker alltid på det här när jag läser om att man aldrig kan tänka sig ens man vara otrogen.
Jag ser det mer som att vill han vara otrogen så är han. Jag kan inte stoppa honom och jag vill inte behöva stoppa honom. Väljer en man att ligga med en annan kvinna så väljer jag bort den mannen helt enkelt. Jag tänker inte leva i ett förhållande där jag måste sätta upp regler, kontrollera var han får gå och vem han får träffa och kolla varenda steg han tar osv osv. Jag vill leva med någon som också väljer att leva med mig. Så häng med tjejkompisar och gå på krogen utan mig. Är han otrogen så lämnar jag.
Jag är kanske ännu mer strikt med det här. Jag skulle aldrig umgås ensam med någon av mina manliga vänner eller ens prata med dem i telefon eller mess, om det inte gällde en nödsituation eller till exempel att planera en överraskning. Detsamma gäller för min man också, vi är överens och saknar inte den sortens kontakt. Vi tycker helt enkelt inte det är lämpligt. (Nej vi kommer inte från någon hederskultur, min man är svensk och jag kommer från ett annat europeiskt land.)
Hur kan man vara vänner om man aldrig ens får/kan prata med varandra när man vill?😅
Vi pratar med dem när vi vill, det är bara att vi inte vill när vår eller deras partner är med 🙂 vi har ett stort umgänge med grillfester, spelkvällar och utflykter. Det går att göra otroligt mycket som inte inkluderar umgänge på tu man hand.
Ska förläsa till våren och ska lägga ner pengar på en skräddarsy kostym. Ja jag vill se professionell ut. Stäm mig!
Men jag vet inte vilken färg som blir bäst, blå eller svart eller grå?
Beror på dina färger 😃 Vad har du för hudton/hårfärg/ögonfärg?
Min hud är väldigt ljus och jag har mörkt hår.
Jag är både ljus och mörk har jag hört. Vet inte hur jag ska beskriva.
Håll upp lite olika färger vid ansiktet och se vad som passar dig bäst. Jag tippar på marinblå.
Svart eller blå! Men hallå blå – SÅ SNYGGT!! 😍
Du låter som en vinter i färgerna så marinblått blir säkert fint.
Marinblå 👌🏼
Vad har du själv för färger.
Hår, hy, ögon?
Hår: mörkt
Hud: Värdigt ljus
Ögon: Grå mot blå hållet.
Har hört folk säga att jag är ljus och mörk.😅
Känner mig som en blandras.🤣
Sök på Color analysis, låter som att du kanske är true/cool winter.
Anonym 20:26
Tack för tipset!
Då tror jag en kall grå eller marinblå. Eller mörkt vinröd om man vågar det.
Ekorren
Om jag väljer vinrött så skulle jag se ut som en tomat.🤣
Då tror jag allt det är en gullig tomat😄
Ekorren
Jag får skaffa gröna skor och en grön basker, sedan är det en komplett tomat.🤣
Succé 🍅
Inga synpunkter om färg men välinvesterade pengar.
Lyssnade på en kompetent person och underhållande föreläsare i veckan och funderade alldeles för mycket på om personen ens sett sig i spegeln efter hen klätt på sig.
Kul att du vill se proffesionell ut med skräddarsytt.
Ska gå till en herr kostym butik för att få det rätt.
Då ämnet är väldigt personligt som jag ska prata om så vill jag ha en ” distans” och gå in i en föreläsnings roll och inte som privatpersonen Flundra. Vet inte hur jag ska förklara.😅
När kostymen åker på så är det jobb och inte flams och trams.
Välj en blå.
Fast det blir lite märkligt om du pratar om något väldigt personlig och samtidigt ser ut som någon som jobbar på bank… Ska allt hänga ihop (alltså, du vill vara trovärdig) så är det nog bäst med en annan stil skulle jag säga.
Anonym 20:50
Jag vill se respektabel ut och en av skolorna gjorde inget åt mobbningen från åk 1 till jag gick ut ur 9. Så det blir lite som en revansch.
Vem vet jag kanske även föreläser för vuxna med.
Fundera ett varv till på de kläderna i det sammanhanget….
Äsch tycker kostym blir bra! Kanske nåt med spetskant under? Snyggt svart linne typ? 😍 Alltså inte allt i spets, men liten kant typ
Inte svart! Blir sällan bra tycker jag? Mer begravning. Ta det du passar bäst i av blå eller grå. Inom vilket område föreläser du?
Inte för att säga för mycket men föreläsningen kommer att ske i skolor i mellan och högstadiet. Det blir en väldigt personlig föreläsning.
Alltså är det skolelever så skulle jag verkligen inte ha en skräddarsydd kostym!
Anonym 20:47
Får man fråga varför?
Det kan även hända att jag föreläser för vuxna.
Du kommer att se väldigt annorlunda ut om du kommer i en sådan klädsel till en skolmiljö, oavsett om det är elever eller personal du ska prata inför. Ingen annan klär sig så där. Du kommer att skapa en distans som jag inte riktigt tror att du är ute efter eller vill ha egentligen. Det går att klä sig propert utan att överdriva.
Jag håller med! Jobbar som lärare och inte ens rektorn brukar ha kavaj. Kommer man i full kostym så sticker man ut. Kanske svarta fina byxor och en blus istället? 😊
Anonym 21:11
Varför skulle en fin kostym vara överdrivet?
Jag hatar min kropp, jag vill inte se den utan gömma den så mycket det går.
I en kostym så skulle jag gömma mig.
I det sammanhang du kommer att befinna dig i så är det ganska överdrivet. Du kommer att sticka ut för mycket. Men du väljer själv såklart.
Anonym 21:51
Vad skulle du klä dig i?
Det jag var bekväm i 🙂 Något som var ”jag” och inget jag försökte gömma mig i eller låtsas vara någon annan i. Om du ska föreläsa för ungdomar så kommer de se igenom det på en sekund 😉
Tycker absolut du kan låta sy upp en kostym. Prova och se hur det känns. Känner du sen att det är för uppklätt så kan du ju variera och köra byxorna och topp ibland och jeans, topp och kavajen ibland. Och tycker marinblå! 😊
21:59
Flundra kanske är bekväm i kostym? SÄRSKILT om personen ska föreläsa för ungdomar då ungdomar inte bara dömer varandra utan alla.
Hade jag föreläst för ungdomar hade jag själv inte ens tvekat – kostym och klackar!
Vad ska du föreläsa om? Det tycker jag spelar roll.
Någon mer som har en nära släkting/vän som är sverigedemokrat? Och som säger rasistiska och kvinnoförnedrande kommentarer lite då och det , hur ska man hantera dessa människor? Får panik
Mammas man är det. Brukar fråga ”hur menar du då? Hur tänker du nu?” lugnt och ödmjukt. Så att personen ändå får förklara sitt resonemang. Men man får panik JA och jag spyr på kommentarerna!
jag känner inga Sverigedemokrater som är rasistiska el har unken kvinnosyn.
Hahahahaha!
Antar att du är sarkastisk, om inte känner du nog inte din SD-vänner särskilt bra.
Du förstår hur många människor som röstar på SD va?
Läskigt hur många som är rasistiska och har unken kvinnosyn.
Det behöver man inte vara SD:are för att se att många är rasistiska eller har kass kvinnosyn.
Inte jag heller.
Känner sverigedemokrater som inte är det,
Men har dock några rasister och kvinnofientliga i släkten. Jag är den enda som säger ifrån när något kommer upp, men trött på att jag ska ses som den ”problematiska” som ska skapa konflikt. Skulle också gärna ha tips på hur man ska bemöta.
Men snälla, sluta komma med det där 2014-dravlet. Finns väl ingen människa idag som likställer en röst på SD = en ond person. Ens politiska åsikter har verkligen ingenting med ens grundläggande människosyn att göra?! Du kan liksom inte köpa dig godhet genom att rösta på Vänsterpartiet. Allt handlar väl snarare om vilka handlingar man gör själv som enskild individ. Ex, hur kommer det sig att majoriteten av alla snubbar som outades i Metoo var vänster-människor? Sorry för lång kommenterar, men blir SÅÅ less på kommentarer om vad någon SD-are sagt. Så låg nivå på diskussion.
Haha jo! Det finns det. Framförallt i samband med förra valet och så sent som i torsdags, när vi efter en föreläsning pratade om vilka vi röstar på (nej, ingen röstade på SD), så var det flera som hajade till mycket negativt när någon sa att deras mamma/bror/kompis/whatever röstade på SD.
Tycker det är intressant hur man frikopplar politiska åsikter från värderingar när politik består av en hel del värderingsfrågor. Såklart det inte säger något om en som person om man pratar om t ex vindkraft men det man tycker i frågor som jämställdhet, hbtq-personers rättigheter, religionsfrihet osv osv säger ju en hel del om ens grundläggande värderingar. Röstar man på ett parti som t ex har företrädare som om och om igen säger grovt homofobiska saker så säger det något om en själv som person.
💯
Men oj. Politiska åsikter bottnar väldigt ofta i grundläggande människosyn. Jag tycker inte att de går att separera. Till exempel: SD står för främlingsfientlighet. En person som röstar på SD är främlingsfientlig. Denne är inte öppen för andra kulturer och vill stänga gränsen för andra människor (ex. kringsflyktingar). Jag skulle inte vilja ha den personen i min närhet eftersom jag inte uppskattar dessa värderingar. Denne skulle inte hjälpa mig om jag var i nöd. Så tänker jag. Väldigt förenklat, men så att du förstår.
Precis. Väldigt förenklat som du sa. Så du tror på riktigt att en person som röstar SD inte skulle stanna och hjälpa dig med bilen om du blivit stillastående längst vägen exempelvis? Och du menar att en person som röstar SD ändå inte respekterar utlandsfödda? Jag vill inte vara den som åt den – men någon random SD:are på landsbygden som jobbar inom vården har nog mer kontakt med invandrare än en Vänsterpartiet på Södermalm. Men okej!
Vänsterpartist*
Det är fler inom vården som röstar V än SD och bara ca 3,5% av vänsterpartiets väljare bor på Södermalm. Ett så typisk trött grepp att måla upp alla vänstermänniskor som ngn ”elit” på södermalm frånkopplade från verkligheten medan SDarna är ute i den riktiga verkligheten. I själva verket är båda partiernas väljare till största del vanliga människor med vanliga jobb, det som skiljer de åt är värderingar och ideologi.
Svar på dina frågor: nej – tror inte SD:aren stannar och hjälper till. Ja – tror inte att en SD:are fullt ut respekterar utlandsfödda som invandrat till Sverige.
Jag röstar på SD och alla mina vänner är invandrare. Ja jösses vad jag är främlingsfientlig! Ska nog gå ut på stan och råna och misshandla lite folk. Nej vänta – det gör ju invandrarna så bra själva! Jag håller mig hemma och är främlingsfientlig istället. Tur att sådana som jag inte går ut på stan!
Bra sammanfattning av hur nån som är främlingsfientlig tänker! Det är nämligen INGEN som anser sig vara det. Kommer man dragande med argument som ”inte jag men alla invandrare” så kan man dock skriva upp sig på den listan.
😂😂😂😂😂😂 okej foliehatten
Hur dum i huvudet får man vara??
Hör du hur du låter?
Oj så olika man kan tänka! För mig är min människosyn 100% kopplad till mina politiska åsikter. Skulle aldrig kunna rösta efter vad som gynnar mig eller min plånbok bäst för stunden eller väldigt specifika sakfrågor utan partiernas ideologier är ju grunden till allt!
Sveriges utförsåkning med gängkriminalitet är väl ändå värre va?
nix. läs partiprogrammet. dom är inte rasister. unken kvinnosyn har många män. från vänster till höger.
Men snälla nån, rasismen visar sig ju hela tiden! Hur kan man inte ens se det när de brölar fram rasistiska uttalanden och politik konstant. Med det sagt så ser jag inte att varenda människa idag som röstar på SD är rasist, däremot så ger man ju stöd till ett parti som är det.
Bara för att de har åsikter om invandringen är de inte rasister. Vill du leva i det Sverige du lever i nu? Tydligen.
Läs på lite! SD grundades av nynazister och de finns fortfarande kvar i partiet.
Och det finns inga sådana i de andra partierna? Kom igen, deras grunder är inte heller rena.
Herregud vad naivt, ”läs partiprogrammet”. Sitter du med partiprogrammet redo i varje politisk sakfråga? Politiken kommer fram i debatter, omröstningar i riksdagen, tal, inlägg och uttalanden i olika medier.
Att stirra sig blind på partiprogrammet är att gå in på McDonalds och förvänta sig att burgaren kommer se ut exakt som på bilden
Till min rasistiska svåger brukar jag bara högt och tydligt säga att jag inte håller med. Man behöver inte ha en välartikulerad förklaring eller massa motargument, man kan bara säga att man inte håller med, punkt slut.
Vad exakt säger de som är ”rasistiskt” eller ”kvinnoförnedrande”? En del vänstermänniskoe tycker ju att man är rasist för att man påpekar samhällets förfall och vad som orsakat att Sverige blivit som det blivit.
Här är ett urval med källhänvisningar. Och det är som sagt bara ett urval, det är långt ifrån allt.
https://www.sd-citat.nu/
Tack,var mycket informativt.
Nä, skulle aldrig ha någon som vän som röstar på SD. Det är ingen människosyn som jag någonsin kommer acceptera.
Tycker diskussionen och kommentarerna under My Westerdahl-inlägget (bruten kontakt mellan förälder och barn) idag var SÅ bra. En del sorglig läsning, jag har hela dagen tänkt på de som skrivit. Väntar mitt första barn, så det slår väl an något i en.
Rekommenderar att man går dit och läser ikväll om man blir mätt på Öppet Spår ❤️
Hemskt gripande kommentarer. Också henskt att detta händer frför våra ögon med mikroinfluensern ”J &P”. ”Barnet kommer förstå när han är vuxen” 😢 tror aldrig man kommer förstå varför man blir övergiven
Vem??
Någon som har erfarenhet av sjukskrivning på grund av utmattning eller depression som gravid? Känner att den så kallade väggen är nära och kroppen har mer eller mindre lagt av, mår skit hela tiden. Men tänker att så fort man är gravid så ”graviditet är ingen sjukdom” och så hakar försäkringskassan upp sig på det (fast att det inte har med graviditeten utan min jobbsituation att göra). Någon med en solskenshistoria?
FK bedömer inte sjukskrivningen utifrån diagnos, de bedömer utifrån hur sjukdomen påverkar din arbetsförmåga. Dock viktigt i läkarintyg att det framgår hur ditt tillstånd påverkar dig.
Kanske läkaren inte ens behöver nämna i läkarintyget att du är gravid om det inte är det som är orsaken till sjukskrivning? Men oavsett, viktigt att läkaren beskriver vad du inte klarar av (aktivitetsbegränsningar) pga av hur du mår. Luddiga beskrivningar i läkarintyget gör det svårbedömt för handläggaren.
Jag har tidigare arbetat på FK och självklart godkändes gravidas ansökningar om sjukpenning. Lycka till!
Jag blev sjukskriven pga depression under min graviditet. Från vecka 12-25 och 30 till BF. Det var faktiskt inget bråk med FK
Jag! Jag började må väldigt dåligt strax efter att jag plussade och det blev värre och värre med fler och fler fysiska och psykiska symptom. Gick till VC och fick en väldigt kort sjukskrivning pga ”ospecificerad ångest” och sen tyckte läkaren att jag skulle börja jobba igen. Samtidigt hade jag graviditetsbekymmer med galen trötthet och konstanta kräkningar i tillägg till allt annat. Satt hos min barnmorska och grät och hon fixade snabbt en tid hos mvc’s läkare och psykolog och jag fick galet bra hjälp. Prover visade att jag bla hade allvarlig blodbrist & järnbrist, psykologen sa nästan direkt att jag hade hormonell depression pga graviditeten i kombination med utmattning då jag knappt åt eller sov. Läkaren hittade utslag på foglossning och sa att allt detta gjorde det helt uteslutet för mig att arbeta. Blev heltidssjukskriven fram till BF och Försäkringskassan har inte krånglat alls eller ifrågasatt något alls. Så mitt tips är att gå via mvc istället för vc för sjukskrivning om du är gravid, de kan mycket mer och är bättre på att avgöra vad som är ”vanlig” graviditet och vad som är skäl till sjukskrivning. Jag är så tacksam för deras hjälp för jag hade aldrig kunnat jobba så som jag mådde under graviditeten.
Japp. Jag mådde jättedåligt psykiskt, världen var kolsvart, men drog mig för att söka hjälp. Gick till VC som kollade mina värden och sa ungefär ”ja du kan ju ta 10 dagar sjukskrivning utan intyg om du vill”. Grät hos barnmorskan som skickade mig till en läkare på MVC. Endast telefonkontakt med henne. Fick 3v sjukskrivning, diagnosen var ”depression under graviditet” eller nåt sånt, och hon lovade mig att det gick att förlänga vid behov. Erbjöd antidepressiva men det ville jag helst inte ta (ej självmordstankar). Sedan blev det inte så mycket vila av det eftersom stora barnet fick en jobbig öroninflammation som tog ungefär två veckor att få bukt med. Orkade inte krångla mer sen utan gick tillbaka till jobbet. Men då var ju chefen liksom införstådd med situationen, hade inte vågat/lyckats berätta för hen tidigare, och det underlättade en smula.
Med facit i hand önskar jag att jag sökt hjälp mycket tidigare för jag mådde verkligen uselt länge och kände att jag borde klara av det för det var ju jag som valt att bli gravid. Kanske även att jag vågat be om deltidssjukskrivning sista delen av graviditeten men det orkade jag inte krångla med.
Brukar absolut inte vara ngt problem att bli sjukskriven, att få ersättning från Fsk är en annan sak.
Är det en konstig fråga till ens kille om han nånsin gjort en annan tjej med barn?
Nej inte så konstigt skulle jag säga.
Oj, spontant kändes det som att ”vet man inte det isåfall”. Men du kanske menar om det har gjorts en abort/missfall. Känns som en grej man borde veta om ifall man har varit ihop ett tag. Men visst, är man ett nytt par så.
Ja precis, menar om tjejen gjort abort
Det finns många tjejer som inte berättar att om gjort abort eller fått missfall. Så hur ska en ny partner veta det om inte ens killen vet om det själv?
Varför gräva i sånt?
Varför vill man veta?
Precis, spelar väl ingen roll så länge det inte blev ett barn.
Spelar ingen roll hur men det är för intim historia för mig att acceptera
Om du gjorde en abort och senare gjorde slut med din partner skulle du vilja att han delade med sig av en så privat grej om dig för framtida partners? Skulle du känna dig bekväm med att din abort var ett samtalsämne bland folk du inte känner? Om svaret är nej (vilket det är för de flesta) sluta ställ sådana frågor. Du sätter dessutom din partner i en situation där han antingen måste ljuga eller bryta ett förtroende de emellan.
Och så undrar folk varför de är singlar… 😄
Du får väl hitta nån oskuld för säkerhets skull.
Så det är okej att han haft sex innan men inte att det råkade bli ett barn?
Kanske undrar om spermierna funkar 🙈
Bra att veta att han inte är steril 🙂
Jag och min nuvarande sambo frågade varandra. Vi hade en ganska djup och personlig konversation där vi lärde känna varandra mer på djupet och pratade bland annat om framtida barn osv (det var viktigt för mig att han ville ha barn i framtiden). Så då frågade jag han och sen frågade han mig om jag nån gång varit gravid osv.
I det sammanhanget blev det inte alls konstigt utan hela samtalet som bestod av väldigt mycket blev väldigt fint.
Min man och jag kom nyligen hem från utlandet mitt i natten, och vi blev upphämtade från Arlanda av mannens kollega. De känner inte ens varandra sååå bra, så det är otroligt snällt att kollegan erbjöd sig innan vi åkte på resa. Jag föreslog taxi eller Uber, men min man sa att vi naturligtvis ska hämtas av kollegan, att han är väldigt snäll, att det är klart vi ska tacka ja när han nu erbjudit sig.
Kollegan fick en flaska vin som tack, och jag känner bara att vi borde swishat en ordentlig slant med tanke på vad bensin, taxi eller Uber hade kostat. Jag skäms helt enkelt. Jag sa till min man att flaskan var för lite, och han ska fråga kollegan på måndag.
Egentligen känner jag väl mest: det här är inte mitt problem, och jag retar mig på att jag tar på mig att axla bördan/pinsamheten. Det här är ju något som min make och kollegan ska komma överens om sinsemellan, eller ha konstig stämning om framöver, för det är ju de som styrt upp dealen med hämtningen. Hur gör jag för att inte ta på mig andras problem, eller känna ansvar eller skam? Hjälp mig att inte bry mig!
Vad ska han fråga kollegan, om det var för lite med en flaska vin? Vad svarar man på det?
Det är väl bara att svischa eller bjuda honom på middag eller nått som tack. Är väl sunt att du reagerar om det inte känns bra även om din man inte verkar ha den känslan ( tycker generellt att män är lite kassa på sånt)
Fråga om kollegan egentligen förväntar sig en swish. Känns lite klumpigt att försöka lösa det två dagar efter, men jag ska också försöka intala mig själv att the second hand embarrassment inte är mitt problem. Har dock svårt att skaka av mig det, mår dåligt fast jag inte borde
Äsch, en del personer kanske helt enkelt bara vill hjälpa till och vara snälla? Din man kan väl bjuda honom på lunch på måndag eller någonting.
Men tror du verkligen att det handlar om pengar? Alltså att han förväntar sig mer betalning, nästan som en chaufför? Kanske är det mer en öppning för vänskap, att komma lite närmare sina kollegor att ställa upp med såna här grejer. Tror du kan lämna det åt din man, förhoppningsvis har han känsla för vart den här kollegan står, kan ju bli pinsamt om ni insisterar på att betala en massa och han mer förväntar sig umgänge.
Fråga om han förväntade sig swish? Vad ska han svara på det? Swisha honom bara.
Jag säger som ovan, bjud hem honom på middag eller uppmana mannen att ta ut honom på en aw
Fast som kvinna känner jag igen det där. Jag skulle köpt något mer på flyget. Helt ok att bry sig om sånt tycker jag.
Ingen tar ju emot pengar eller gåvor som är så dyra att det känns awkward, bättre med en symbolisk present som tack (vilket ni gjort) och sen erbjuda att hjälpa kollegan en annan gång.
Man swishar väl och typ skriver Bensinpengar, tack snälla för hjälpen.
Ja, det här är väl egentligen det jag helst skulle göra typ bums
De kanske hjälper varandra så att din man hjälper honom med något en annan gång. Tjänster och gentjänster.
Kollegan låter väldigt ensam, för annars tenderar inte personer att ställa upp så där mitt i natten för personer de inte umgås med privat.
Om det känns rätt för dig/er så kanske ni kan inkludera kollegan i något socialt sammanhang någon gång?
Alexia K är så stolt över att hennes lilla dotter shoppar på NK och har samma kläder som mamma… känns lite skevt att det är ens största goals
Ja jag vet… känns liksom lite fel att haussa sånt så tidigt visst f va gulligt men nej för tidigt tkr jag… ta m henne till stallet lr nåt ist
Stod väl ändå ingenting om att shoppa med dottern var hennes allra största mål i livet
Det skrev vi väl inte? Men d e d enda hon visar m flickorna… gör dom nåt annat än shoppar på NK o fikar?
Men hur ska folk ha det. Vill du att hon ska visa upp exakt allting hon gör med flickorna? Du förstår väl själv att det händer andra saker i döttrarnas liv och att de inte shoppar varje vaken sekund? 😅
*likadana kläder
Hur säljer man bäst gamla prylar/kläder och elektronik? Vad vill folk helst köpa begagnat?
Har provat Marketplace, olika fb-grupper och Blocket men folk ger bara skambud.
Har ni några tips på hur man bäst får sina saker sålda?
Tradera så klart! Bra bilder och text så är du i hamn.
Sellpy och Vinted
Försökte med Sellpy, men det var inte förrän i januari de kunde starta försäljningen.
Oj så sent! Koll Vinted tycker de är super!:)
Elektronik och märkesplagg/accessoarer säljer jag via Tradera. Resten för jag till Röda korsets insamling. Dit för jag 90% av kläderna samt en del andra artiklar/inredning. Vissa grejer är inte värda att sälja via Tradera. Exempelvis ett par fräscha och knappt använda jeans från tex H&M ser jag som ”omöjligt” att sälja på Tradera medan en lokal second hand (i mitt fall Röda korset) med lätthet både tar emot och säljer varan för en billig peng.
Jag hade säkerligen kunnat tjäna en massa pengar på att lägga ut allt online men det tar tid.
Loppmarknader. Finns över hela sverige.
Tycker tradera är bäst. Omdömen + automatiserat så man slipper snacka med rikspuckon. Det är inte värt ens tid att snacka med vettlösa.
Det var en liknande fråga i öppet spår för några veckor sedan och när det kommer till klädförsäljning var det många i den tråden som lovprisade Vinted, det kanske är värt att prova? Väldigt användarvänligt tydligen.
Själv använder jag mig av Tradera.
Det kanske inte är det snabbaste sättet att få sålt saker på alltid men jag tycker själva sidan är väldigt lätt att använda.
Ha koll på bakluckeloppisar i ditt område som du kanske kan joina om du vill ha saker sålt snabbt! Sådant brukar ju dra till dig folk.
Åsikter om namnet Levi?
Gillar! Beror dock på resterande namnen och efternamn, och kanske i vilken krets
Om man har ett typiskt son-efternamn?
Levi Johansson är ju ett typiskt gammalt, fint namn. Något min morfar skulle ha kunnat heta typ.
Känns som ett religiöst namn
Hmmm. Ja, en av Jacobs 12 söner hette Levi.
Till skillnad från namn som typ Jakob, Rebecka, Sara, Isak, Maria, David, Magdalena?
Ja
Fint. I grunden judiskt vilket gör att jag tycker det är lite lustigt när riktiga Svenssons väljer det namnet. Muhammed hade de aldrig rört liksom…
Bibliska namn är inte konstiga i Sverige eftersom Bibeln är en del a. Svensk kultur sedan århundranden. Detsamma går inte att säga om muslimska namn.
Många muslimska namn är också bibliska namn, kanske skiljer sig uttalet lite på grund av språket, t ex Adam, Josef, David, Gabriel, Abraham, Sara, Miriam. Listan kan göras lång.
Jo, men nu är ju Muhammed inte ett av dem.
Levi och Muhammed var en konstig jämförelse
Det hette min farfar 😊
Inte i min smak, men mina krav på namn stämmer (inga R och ett kort namn🤭)
Heter inte Annicas barn det, eller nått som uttalas Levaj? Inget jag skulle valt.
Gillar absolut inte
usch 🤮
Nej inte min typ av namn.
Jättefint!
Jättefint, funkar bra internationellt och var egentligen ett av mina förslag ifall dottern hade varit en pojke. Nu till barn nummer två så har vi märkt att vi inte var de enda här i södra Tyskland som tyckte om namnet. Mest för att dottern har inte mindre än två Levi i samma grupp i förskolan 😆
Jättefint om det uttalas som det stavas på svenska. Livaj tycker jag är mindre fint men man tycker ju olika.
Intressant det som realitysvea la upp idag om cassklatz. Visste inte att de började brevväxla när han satt inne och att han lämnade sin fru och barn för cass. Vad är det för jävla äckel hon har blivit tillsammans med. Fortfarande i chock
Allt känns sååååå konstigt, får inte ihop det. Och alla runtomkring denna circus är tysta, helt sjukt 😂
Min katt bet mig precis i handleden, inte hårt men ändå så det kändes, från ingenstans när jag klappade henne. Nu ser hon jätte chockad ut och jag med 😅
Men va tusan 😅 skulle inte hamna här haha!
Oj kan vara farligt om det gick igenom huden (kan göra fast det inte syns). Tvätta och sköj ordentligt, stor risk för infektion av kattbett!
Jag vet, tänkte på det direkt men gick inte igenom, är knappt något märke ens, som om det aldrig skett. Men det gjorde lite ont, tror jag mest blev chockad kanske. Ska ha koll
Omg va? Berätta allt
Det stämmer inte att hon blev lämnad. Hon gjorde slut med honom innan
Genuint undrande över varför ni bryr er så mycket om vem en annan person väljer att vara tillsammans med? Okej, du skulle aldrig kunna tänka dig att göra x eller vara tillsammans med person y? Nähä, gör inte x och var inte tillsammans med person y då? Ni sitter här legit varje öppet spår och förfasar er över en annan persons livsval. Vill ni höra hur duktiga ni är och hur korrekta val ni har gjort livet igenom, eller vad är grejen? Vem fan bryr sig så mycket om en annans relation som är mellan två samtyckande vuxna? Inte som att hon är ekonomiskt beroende av honom eller inte har goda förutsättningar att ta beslut om sitt eget liv (meaning hon kan uppenbarligen stå på egna ben och är knappast tvingad in i någonting). Bara för att nån inte lever ett liv som du lever det, betyder inte att det är fel och ditt sätt är det rätta.
Det är bloggbevakning, det är skvaller, det gäller influencers och kändisar. Folk gillar att konsumera sånt, och jag vet inte exakt vad för svar du vill ha men skvaller har sedan urminnes tider tjänat som moralisk kompass och rättesnöre för resten av gruppen. ”Aha, nu märker jag att de snackar skit om en person som gjorde X. Bäst att jag inte gör X.”
Det har dessutom fungerar som ett sätt att binda samman människor sen urminnes tider.
Är så less på den frågan alltså.
Och jag är less på den trötta responsen på en åsikt som har lika mycket rätt att existera och ta plats här som ert bittra skvallrande. Ha en fortsatt fantastisk lördag!
Jag fattar, men när det avhandlas i varje öppet spår sedan dacke så känns det mest ängsligt och jag kan inte låta bli att undra vad som ligger bakom dessa människors kritik mot hur andra människor väljer att leva sina liv. Vilka beslut har dom själva känt sig tvingade till att ta för att inte anses fel av ”gruppen”? Cassandra är en vuxen kvinna som står stadigt, kan försörja och ta hand om sig själv, hon är inte i någon konstig beroendeställning på något sätt. Låt henne välja vilken man hon vill. Härligt att hon och han har hittat kärleken i varandra, och att dom inte viker sig för andras åsikter (för dom kommer i miljontals, så skitsamma).
Hahah varför känns det som att xx är Nadia som är inne och försvarar Cassandra? Använder orden ”genuint”, ”legit”, ”dacke”, det låter bekant…
Lol nej.
Intresset ligger väl i att hon pratar så mkt om toxiska killar och sina egna anknytningsproblem som hon jobbar stenhårt på hos psykolog. Och jag som är nyfiken och söker information hittar bara två inlägg här där kommentarerna avhandlar det så håller inte riktigt med om mängden
Omg – vill veta ALLT!!!
Jag håller med om att man ska försöka att inte vara så dömande. Den här killen är ju dock farlig och grovt kriminell så jag tror att folk är förbluffande över att en helt vanlig tjej väljer att bygga en relation med honom.
Jag är inte inläst på denna kille, men jag har förstått det som att han har gjort sin tid. Kanske han har rehabiliterats?
Antingen är du Nadja eller Cassandra i egen hög person. Finns ingen annan som skulle brinna så starkt för att försvara henne och den den kriminella jeppen. Men fortsätt gärna att skriva – detta är pure comedy! 🤌
Hahaha ett riktigttt personligt försvarstal. Cazz??
Hahahaha 100%!! Ser framför mig hur hon kokar av ilska nu när hennes smutsiga hemlighet är ute. Hon är definitionen av hyckleri. *tar fram popcornen*
Bryr mig själv bara om det är dysfunktionellt/våld i nära relation.
Ta kontakt med din barnmorska som sen kan ta dig vidare till en läkare. Jag fick träffa en läkare som var jävligt nitisk. Jag fick inte ens beskriva mitt arbete, utan hon ville bara veta vad för kroppsliga symtom jag har. Jag var också nära väggen och nära till gråt hela tiden. Var psykisk instabil. Detta skrev faktiskt läkaren ner i mitt sjukskrivnings intyg. Samt att jag hade andra kroppsliga besvär. Jag blev sjukskriven när jag var i vecka 34.
Men känner du att du är nära väggen pga arbetet och inte som gravid, så är det en helt annan sak. Då blir det ju en vanlig sjukskrivning pga depression eller utbrändhet.
Kolla med din barnmorska eller ring försäkringskassan och fråga. Lycka till!
Köpte biljetter till Oppenheimer imorgon bara för att det ärhakva priset på bion dag. Men 3 timmar!? Hur ska jag stå ut?
Jag har lite svårt för långa filmer men tyckte faktiskt den var bra och värd att se. 🙂 Låt bli att titta på klockan. 😉
Kollade du inte upp det innan 😊
Står väl ingenstans att det kom en chock i efterhand när allt var bokat och betalt 😅
Klart personen såg filmlängden när hen bokade?
Den var tyvärr fruktansvärt lång och tråkig enligt mig. Se till att ha mkt snacks, snask och dricka!
Mardrömsfilm för någon med adhd 🫠
Jag är singel sen många år tillbaka och jag längtar så otroligt mycket efter en man och efter kärlek men problemet är att jag är inget kap på något område, varken utseende, personlighet eller med livet, så det är inte alls enkelt för mig att hitta någon, inte ens de killarna som spelar i samma liga som mig vill ha mig, och det finns liksom ingen lägre liga än så, eller det finns väl ett steg längre ner men då hamnar jag hos typ kriminella typer men så långt ner sträcker jag mig inte, jag tror faktiskt inte ens dom hade velat ha mig heller, men dit går jag inte alltså, jag är absolut inte kriminell själv. Något tips var man kan hitta en kille som kan tänka sig en ”skadat gods”-kvinna med en lite märklig personlighet och som inte är jättevacker? (jag går INTE till en manlig prostituerad (har fått det förslaget av en bekant nämligen), men det vägrar jag också, det är ju dessutom ett brott.
Tycker att du ska jobba på din självkänsla istället för att leta i ”lägre ligor”. Alla attraheras av olika saker, så t.ex det som du anser är en ”märklig personlighet” kanske är just det som en kille faller för.😊
Jag älskar märkliga personer, känns som att hitta något fint och speciellt när jag lyckas bli vän med en udda person 😅 Är lite avvikande själv så bondar med likar antar jag. Så det är bara leta och ge inte upp, det finns fler som du/oss 🤗
Svar till Lina 👆
Du behöver först jobba på dig själv och aldrig kalla dig själv för skadat gods. Den energin du sänder ut är den du får tillbaka.
Är det psykisk ohälsa som är problemet eller varför skulle du inte kunna va ett kap?
I övrigt tror jag på nördiga killar. Till exempel en sån som min bror. 35 men aldrig varit i en relation eller dejtat. Dåligt självförtroende vsd gäller kvinnor.
Men väldigt social och utåtriktad gamer. Har fast jobb (industri) och har bra ekonomi, köpt bostadsrätt i Göteborg där han i princip sparat ihop alla pengar själv.
Hel och ren, bra fysisk och psykisk hälsa. Normalviktig men aldrig satt sin fot på ett gym eller annan träning.
Har aldrig själv tagit initiativ till att va med en kvinna liksom. Vill men vågar inte riktigt. Hade 100% varit en snäll och bra partner utan att döma om han själv blir accepterad och får gamea och klappa sina katter utan att ngn ska försöka ändra på det.
Jag vill ha din bror ❤️❤️❤️
Asså förlåt om det låter som att du inte skulle va värd vilken kille som helst.
Menar bara att jag, av egen erfarenhet, vet att det finns toppenmänniskor som är singlar och knappt vågar/kan träffa ngn. Och jag önskar att fler gav dessa underbara människor chansen.
Just i min bekantskapskrets råkar det ju då va gamers som är den kategorin. Men finns ju garanterat fler.
Gamer 🚩 Aldrig tränat 🚩 Aldrig haft en relation 🚩
Om han velat men inte mött sitt problem – vad talar att han löser andra problem han ställs inför? Om inte vid 35, vid vilken ålder då?
Haha men lägg ner. Det är mkn bror du snackar om. Han har inga andra problem? God ekonomi, hälsa, aldrig rökt eller druckit, äter bra och lagar bra mat, har ett i övrigt socialt rikt liv och även tjejkompisar.
Det är liksom ganska vanligt inom gamingvärlden med den här typen av snubbar. Liksom efter en viss ålder så slutar nog många att försöka pga människor som du.
Hoppas det kändes skönt att trycka till en person som bara ville ge ett exempel på att det finns bra singlar där ute utan att börja leta bland kriminella liksom.
Men du är säkert skön att dejta.
Tror för övrigt det är rätt många som kan leva med att deras partner gamear lite och inte går till gymmet. Mer ovanligt inte ha haft en relation, men finns ju kvinnor som inte är särskilt erfarna också. Då kanske det är skönt med ngn som inte har jättemkt erfarenhet själv.
Är du dum eller? Finns ingen red flag med det.
Oj vilken konstig kommentar. Det finns många som attraheras av just den typen av killar. Själv dras jag t.ex till konstiga autister med noll social förmåga. Med andra ord finns det någon för alla. Precis alla.
Har du hängt för mycket på Flashback i diverse incel-trådar? Om ja, sluta med det. Det finns inget som heter ”skadat gods”, det är ett uttryck som är myntat av incels och andra typer. Du är bra och fin som du är, oavsett hur du ser ut eller är, det bara är så. Men det låter som om du skulle behöva jobba med din självkänsla och eventuellt saker som du har varit med om? Börja där. 🧡
Allt handlar om självkänsla och självförtroende, verkligen allt. Jobba på det!
Paow är riktigt hänga ut-humör på instagram ikväll, alltid lika underhållande. Känner bara släääpp norsken nu Paow.
Alltså din hund är så söt, Camilla 😍😍
Jag har hamnat i någon slags livskris, där jag ifrågasätter mig själv och mitt liv.
Jag bor med min man och våra två barn, vi har precis köpt hus och jag är verkligen lycklig.
Men under flera år har jag tänkt att jag nog egentligen är mer intresserad av tjejer. Mer attraherad av kvinnor. Nu är den känslan starkare än någonsin.
Jag känner mig så vilsen och ensam i min känsla. Jag älskar min man enormt och trivs i hans sällskap. Men jag vet inte om det är mer som vänner.
Vad ska jag göra, hur ska jag agera?
Någon som varit i samma situation?
Fick en girlcrush för typ ett halvår sen och kunde fan inte sluta tänka på henne. Har också man och två barn 😅 Är det någon särskild person som fått dig att börja tvivla?
Nej, ingen speciell som fått mig att tvivla. Utan bara en känsla jag burit med mig under en längre tid.
Men jag vet inte, känner mig så förvirrad just nu 😔
Du fick en crush eller säger du mancrush varje gång du förälskade sig i en man? Det är internaliserad homofobi att känna behov att reducera ner och använda andra ord för att beskriva en hel vanlig förälskelse.
Intresse för andra kan nog de flesta få i perioder, men det behöver inte innebära ett uppbrott om man vill vara med sin partner. Många säger att de saknade något i förhållandet när det hände och det kan kanske vara bra att undersöka vad det handlar om.
Gå till en psykolog och red ut det är mitt tips.
Lyft frågan med din man. Han kanske inte ser det som konkurrens/otrohet om du utforskar lite.
Varför ska de tjejer/kvinnor som är hbtq+ vara någons experiment? I heterorelationer ger folk inte det råder, att någon ska testa/experimentera lite med någon manlig kollega för att se om hon hellre vill ha honom än mannen. Men tjejer inom hbtq+ ska dras in och bli utnyttjade för att någon känner sig vilsen i sin sexualitet. Varför? Sådan trist syn på de utanför heteronormen, som att de bara är personer man plockar upp och utforskar sitt känsloliv med.
Bättre hon går att pratar med en psykolog, eftersom detta är någon inom henne och identiteten och inget mannen kan lösa eller ha ”vettiga” tankar kring”. Han är trots allt hennes man och inte någon professionell inom ämnet.
Jag är i samma situation just nu. Jag har dock dejtat kvinnor innan och tänkte mig mitt liv så, sen träffade jag min man vi blev vänner sen blev saker som det blev och nu har vi barn. Tvivlet har ökat och ökat och just nu känns det nästan olidligt och som att jag måste lämna och ge mig själv en chans. Jag älskar honom men är inte kär och vill inte ha sex med honom.
Hade gärna kommunicerat med dig på något sätt, känner mig så ensam i detta och vet inte vad jag ska göra.
Är i en väldigt liknande situation. Dock kom jag ut för min sambo i våras men vi fortsätter leva ihop som om inget hänt. Men ingen av oss är nog speciellt lyckliga. Två små barn och hus. Varit ihop sen jag var 20 år och är idag 35.
Synd att det inte riktigt går att ta riktig kontakt här med folk, hade gärna haft en support group med er :/
Skriv till Camilla och be henne vidarebefordra din mailadress. Hon har hjälpt folk att komma i kontakt med varandra tidigare. 😊
Anmäl kommentaren genom att skriva hennes efternamn och skriv det
Hej, maila mig era mailadresser så jag vet vilka som är okej med att ge ut sin.
kontakt@bloggbevakning.se
Tycker att du ska jobba på din självkänsla istället för att leta i ”lägre ligor”. Alla attraheras av olika saker, så t.ex det som du anser är en ”märklig personlighet” kanske är just det som en kille faller för.😊
Oj, svarade på fel ställe
Hur kom ni över er hjärtesorg? Jag och mitt ex gjorde slut i maj efter ett års förhållande, eller han dumpade mig. Har tänkt på honom i princip varje dag sedan dess, vi har ingen kontakt idag då han är blockad. Jag gjorde så för att han hörde av sig då och då, ville vara min vän trots att han visste att jag kände starkt för honom. Har svårt att släppa honom och tanken om vad vi hade. Trodde verkligen det var mannen i mitt liv och att vi hade en framtid ihop. När han dumpade mig kom det så plötsligt, från ingenstans. Min bästa vän som jag haft daglig kontakt med blev plötsligt en främling. Jag skäms över hur jag har svårt att släppa honom, visst är jag inte lika deprimerad som jag var när han dumpade mig men han finns fortfarande i mitt huvud dagligen och det skrämmer mig. När blir det bättre? Tanken på att träffa någon ny skrämmer mig, är så rädd för att jag aldrig kommer ha samma band till någon igen som han och jag hade. Vill inte ens träffa någon ny nu om jag ska vara ärlig. Snälla hjälp mig med tips på hur ni gjorde. Skulle vara så tacksam.
Ge det tid. Ett år kanske.
Är i exakt samma sits. Precis samma, blev dumpad i maj efter ett år. Känns som om det skulle vara jag själv som skrivit. Tänker på han varje dag och vill att han ska höra av sig och ångra sig. Vågar heller inte börja dejta någon annan ifall han skulle höra av sig igen. Usch detta är så hemskt. Han har ju dessutom hunnit ligga med någon annan på fyllan.
Tror att ett sätt kan vara att tvinga sig själv att göra saker som man mår bra av, och att fokusera på sig själv och sin vardag. Tids nog känns det lättare och gör mindre ont, man kommer vidare.
Tar tid tyvärr, tog mig ca ett år att komma över en hård dumpning. Men efter det är skygglapparna av och man ser även de negativa sakerna och kan fokusera lite mer på dem.
Det tar tid men det går över lika säkert som amen i kyrkan. Allt blir bra. Själv har jag nog aldrig helt släppt ett ex innan nån ny har gjort entré.
Är det psykisk ohälsa som är problemet eller varför skulle du inte kunna va ett kap?
I övrigt tror jag på nördiga killar. Till exempel en sån som min bror. 35 men aldrig varit i en relation eller dejtat. Dåligt självförtroende vsd gäller kvinnor.
Men väldigt social och utåtriktad gamer. Har fast jobb (industri) och har bra ekonomi, köpt bostadsrätt i Göteborg där han i princip sparat ihop alla pengar själv.
Hel och ren, bra fysisk och psykisk hälsa. Normalviktig men aldrig satt sin fot på ett gym eller annan träning.
Har aldrig själv tagit initiativ till att va med en kvinna liksom. Vill men vågar inte riktigt. Hade 100% varit en snäll och bra partner utan att döma om han själv blir accepterad och får gamea och klappa sina katter utan att ngn ska försöka ändra på det.
Hej!
Lite konstigt problem kanske men undrar om nån upplevt liknande och har nån lösning.
Jag var kär i en kille (kompis, inte kollega och inte gift! 😄) Han var inte intresserad tillbaka, träffade en annan och flyttade till en annan stad. Nu när jag inte träffar honom på nästan ett år känner jag att jag är ganska över honom. Har raderat texter jag skrev om detta, vissa bilder på honom och slängt en parfym jag ofta hade under denna tid. För att släppa allt och gå vidare. Nu till problemet. Jag lyssnade massor på vissa låtar som påminde om honom och min situation (olycklig kärlek mm) under denna tid. Flera av dessa är av min favoritartist. Skulle så gärna vilja lyssna på dessa men utan att koppla det till honom och den olyckliga tiden. Går det? Kan man ”avprogrammera” sig själv? Vet inte om alla har samma starka minnen till ljud/musik eller om nån har erfarenhet av detta eller nåt liknande? Tacksam för tips och input!
Ohhh. Den är svår. Så fort man hör toner från speciella låtar tickar minnet igång.
Kanske man kan göra något samtidigt som man lyssnar och försöka få hjärnan att skapa nya minnen. Tyvärr är det ju ofta starka känslor som varit inblandade. Glädje, sorg, ilska osv. Och de är väl lagrade i amygdala för framtida behov, då blir det ju riktigt svårt att påverka.
Kanske bara gå med på känslan och minnet och låta det ebba ut…
Brinner verkligen för musik så förstår ditt dilemma. Personligen har jag några låtar jag inte självmant lyssnar på men det är okej om jag hör de ute. Önskar att jag inte kopplade låtar till personer haha 😂
Ja, jag känner mig så dum nu som lyssnade på denna musik då, hade inte en tankespår att det skulle bli såhär!
Nej, jag tror inte det. Dock är det något som blir lättare med tiden, men ett år kanske är för lite. Även om du är över honom nu, kanske det fortfarande ligger lite för färskt tidsmässigt och känslomässigt för att musiken inte ska framkalla det jobbiga. Men ju mer tid som går och när du går vidare kanske med någon annan och får känslor för den och skapar nya minnen med den, då kanske musiken igen kan lyssnas på och det kommer fortfarande vara något som får dig att tänka på honom/det jobbiga, men inte så det känns jobbigt. Utan kanske mer liksom bara lite sådär bitterljuvt, nostalgiskt som när man tänker tillbaka på olika minnen och perioder.
Jag tycker att det går.
En kille och jag (vi hade inte blivit tillsammans) var på Håkan Hellström förra året. Samma kille gjorde mig så sjukt heartbroken.
När jag har varit på konserter gör jag alltid listor på Spotify med samma låtlista som spelats på konserten, och så även den gången.
Är ett jättestort fan av Håkan, och det klart att det var svårt i början att lyssna på honom överlag men sakta men säkert började jag kunna lyssna på honom, senare på listan från konserten men jag hoppade över den låten som killen älskar. Idag kan jag lyssna på den låten också, inte utan att tänka på killen, men det är inget som påverkar mig negativt längre. Så jag tror absolut att det går. I alla fall att acceptera minnena man har och inte påverkas av dem, för det är ju trots allt det jag gjort då jag ju fortfarande tänker på honom när jag hör låten. Så jag tror du kan göra det också men du får ge det lite mer tid🙂
Fint skrivet ❤️ Jag höll på att komma igenom ett breakup när jag såg sista spelningen och skreksjöng för full fals till Nu kan du få mig så lätt.
God kväll! Jag intervjuade för ett jobb i juni som jag inte fick. De kontaktade mig igen nu i september och sa att de ska lägga ut en till annons och gärna vill att jag ansöker igen. Ska nu på intervju nästa vecka och är taggad!! Tror ni de kommer fråga samma svåra frågor igen? Eller nya frågor men lika tuffa? Det var en sån fruktansvärd tuff intervju och jag är nervös! Jag kommer ihåg vissa frågor och ska självklart öva. Det är en statlig position..
Dom kmr ställa samma frågor, d brukar vara så. Statliga jobba brukar ställa basic frågor. Öva m en kompis innan kanske? Lycka till!
Vad menar du med basic? De är ju inriktade åt tjänsten precis som alla andra tjänster. Ofta ingår prov i statliga tjänster.
”Vad är dina starka sidor? Svaga sidor? Hur möter du en utmaning? Hur fungerar du i team?” Osv…. Knappt originella frågor som kräver att man är Einstein att svara på… det är bara säga det dom vill höra.
Jag tror inte att det är så viktigt att man ger exakt ”rätt” svar på alla frågor, speciellt inte om de låter inövade. Viktigare att man utstrålar lugn, trygghet och kompetens. Intervjun handlar ju mer om att arbetsgivaren ska få en bild av din personlighet och erfarenhet, och går man långt så kontaktar de ju ens referenser just för att stämma av bilden de fått. Lite som vid när man tar körkort och ska köra upp – inte hela världen om man gör något mindre misstag så länge man är lugn, uppmärksam och utstrålar ”jag kan köra bil”.
Tack så jättemycket för bra input.
Håller med Olivia i kvällens förrädarna, hård stämning och lite obehaglig känsla i dagens avsnitt 😅
Ja, men jag blir trött på Marko. De lyssnar alldeles för mycket på honom, och han har så mycket fel.
Tycker också Mi är irriterande och njuter varje gång någon kallar henne My.
Är också trött på honom, ja programmet går ut på att trogna ska ta ut förrädarna och vise versa men feime och Marko gör stämningen till obehaglig, nästan mobbing, eller jag vet inte. Fick obehagskänsla i magen i kvällens avsnitt.
ut med marko. herregud.
mi är läskig. hejja Janne ❤️ och Jonas och aro.
Nu tänker jag inte titta mer. Fan dessa idioter
Såg andra säsongen av australienskan förrädarna. Riktigt bra och mycket bättre är det svenska tyckte jag. ska inte spoila något men Rekommenderar till alla som gillar förrädarna. Finns att se på dailymotion bland annat.
Aha, tack för tips! Visste inte att en säsong två fanns ute. Har sett första säsongen av UK, Australien och USA, och tycker de två förstnämnda varit bäst. Sett allt på BBC.
Var såg du första Australienska säsongen? På dailymotion fanns inte alla avsnitt när jag kollade.
Säsong 2 är riktigt bra!! Se den!
Men gud😅😅 står ju bbc 😆 jag blev för ivrig
Föräldrarna i Swedish family verkar så stränga (i brist på bättre ord). Barnen verkar så fogliga och det äldsta barnet är så oerhört vuxen i sitt sätt (både på gott och ont). Någon annan som tänkt på detsamma? Det som slog mig senast var när de var på någon form av tax free att de verkligen bad om att få något för pappan ”fick” ju köpa snus. Märkligt tycker jag. Menar inte att barn alltid ska få något men det var så lustigt. En annan sak som inte har med saken att göra, var när det äldsta barnet hade (i princip) lårhöga stövlar för hon skulle klä ut sig till någon i Abba på en resa. Hon såg verkligen vuxen ut. Opassande för en 11-åring, utklädd eller ej. Era tankar?
Fanns en familj från starterna på youtube som hade en familje kanal. En av sönerna hade skämtat med sin bror om något. Straffet han fick var att inte vara i sitt rum på flera månader. Han sov på en sackosäck i vardagsrummet om jag inte minns fel i flera mpnader.
Jo det är ju den minst sagt omtalade Ruby Franke.
Hon riskerar fängelse va? Eller är det vårdnaden som det fightas om just nu?
Tror hon fick fängelsestraff.
Kanske OT men passar på att fråga. Min mans föräldrar var, enligt min mening, väldigt stränga under hans uppväxt. Bland annat fick han sitta kvar i timmar vid matbordet om han inte åt upp exakt allt på tallriken. Om han fortfarande inte ätit upp då blev han inlåst i en klädkammare. När han berättade det blev jag nästan chockad. Mina föräldrar kunde vara stränga i vissa avseenden men aldrig på det sättet.. var det normalt?
Låter absolut inte normalt???? Inlåst i klädkammare? Fy fan vilket trauma…
Föräldrar som ska tvinga barn äta upp, kommer aldrig förstå mig på det där.
Vet inte om det är normalt eller inte, men jag blev också straffad om jag inte gjorde som de sa. Fick inte komma ut ur mitt rum förrän jag var ”snäll” och tyst (=lugn, om jag t.ex. varit arg eller ledsen). Svårt att veta vad som är normalt eller inte om man inte upplevt annat…
Att låta barn sitta ensamma som straff kan vara förödande för anknytningen 😥 Hoppas verkligen inte det är vanligt! Jag är född på 90-talet och mina föräldrar gjorde absolut inte så. Inget jag hört om av kompisar heller..
Ok. Jag är född på 80-talet. Har aldrig reflekterat över att det var fel egentligen, utan mest ett sätt som bara förekom. Men det kanske inte stämmer? Men det är klart att det inte var bra, tror jag har massor av konsekvenser från det idag….
Det har du säkert.. Tänk att ”förvisas” från dina viktigaste personer när man känner starka känslor och sen tvingas trycka undan känslorna för att få komma nära igen. Föräldrar visste väl inte bättre förr (och nu, till viss del, särskilt i andra länder). Var dina föräldrar bra i övrigt? 😊
De gav mig mat och sånt. Hade allt materiellt som jag behövde. Idag verkar ingen av dem intresserad av att ha någon kontakt. Så nja är väl svaret.
Tråkigt att höra!
Inte? Trodde det var helt normalt.. hände mig många gånger
Verkligen inte normalt, det är att betrakta som barnmisshandel.
Det var samma hos oss. Vi åt nog aldrig upp men fick ändå sitta kvar i några timmar. 4 syskon födda på slutet av 80talet början på 90. Äldsta syskonet snart 40 har en konstig relation till mat. Väldigt konstig. Och det tog mig närmare 30 år att inse att jag kan / det är okej / jag får lämna mat på tallriken.
Fan vad sjukt d et är ju misshandel.
vet inte men tycker dom ska tänka på lilla flickan att. inte inte äta så mkt socker sp tidig ålder.
Om det där är dina enda exempel så tycker jag inte det låter att de är speciellt ovanligt stränga. Och höga stövlar hade ju typ alla när man var yngre. Är väl inget konstigt.
Min systers unge tittar tyvärr på den skiten ibland och min syster berättade något om att ena ungen hade varit någonstans i Asien på ett läger i en månad och under den tiden inte fått kontakta sina föräldrar förutom att skriva brev som någon där tog kort på och skickade? tyckte det lät helt sjukt, en månad är en väldigt lång tid för ett barn.
Det är ju ett cisv-läger, inget konstigt alls. De förklarade att de var för att man inte skulle få hemlängtan.
Att inte få hemlängtan, tycker jag låter som ett förlegat tänk. Att barnen inte får utlopp för sin längtan, som är normal, utan att den bara ska sopas under mattan. Lite som i förskolan, ”så får du går härifrån så slutar x gråta, (när barnet egentligen bara stoppar undan känslorna och anpassar sig).
Låter bättre än alla extremt bortskämda och ouppfostrade barn man springer på annars. Svenskar måste sluta tro att uppfostra barn = barntortyr. Barn mår bra av gränser och regler.
Jag har fått ett lipom. Sjukt störigt. Någon som har varit med om att fått ett sånt som sen försvunnit av sig själv?
Hur ser ditt ut? Jag misstänker att jag också fått ett!
Hur lär man sig att fatta beslut? Jag är en person som oftast sätter mig själv i sista rummet och vill gärna diskutera tillsammans med andra för att jag ska undgå att ta ett beslut helt själv eftersom jag är rädd att göra andra besvikna. Detta kan vara små och stora beslut t.ex. att välja restaurang, presenter, i vilken stad man ska bo osv. Tror det ligger i att jag inte litar på mig själv samt att jag vill tillgodose andras behov framför mina egna.
Jag är precis likadan.
Jag tror det beror på brist på inre trygghet och självtillit, som du sade. Trauma från barndomen som gjort en ängslig.
Det kan nog förbättras genom att man övar på mindre beslut- och tänker ut alternativ som är fasta, och ju mer man fattat mindre beslut, desto mer märker man att det inte är så farligt.
Så fattar man lite större beslut, och så lite större osv… med tiden.
Kanske kan man t.ex. sätta en timer och bestämma att ”när tiden är ute ska jag ha valt mellan de här alternativen.”
Hästfolk!! Jag undrar vad ni tycker om säkerheten i lastningen i denna video https://m.youtube.com/watch?v=pnVhGYWWqHQ&pp=ygUTc3lzdHJhcm5hIGVsZnN0cmFuZA%3D%3D (se 14:22 och framåt). Jag reagerar mycket på den, känns väldigt icke säkerhetsmedveten
. Tror säkert att hästarna är trygga men varför ska man stå precis bakom dom? Hästar är flyktdjur och vad som helst kan hända. Håller ni med eller överdriver jag? Systrarna Elfstrand tycker själva att det är en ”trygg och harmonisk” lastning
Ser inga problem alls med lastningen med hästar man känner väl. Brukade lasta och åka själv med mina tre fyra gånger i veckan och med tävlingshästar som jag kände väl så var lastning som detta helt normalt. Jag släppte vid rampen och de gick upp själva och jag bara satte för bommen och åkte. Samma fast tvärt om ur.
Har inget emot att dom låter hästarna gå på själva, men varför ställer dom sig rakt bakom istället för på sidan?
Stella
Det första jag lärde mig på ridskolan var att aldrig någonsin stå bakom en häst.
Det är bättre att stå nära hästens rumpa än att stå en halv meter ifrån. Dels så känner hästen av dig och riskerar inte att bli överraskad och hoppa till, men även för att en hästspark har störst kraft när hästens ben är helt ut rakt.
Jo, men här handlar det inte om en spark, utan jag tänker om hästen kastar sig bakåt i panik?
En häst i panik kommer inte backa rakt bakåt alla gånger, då spelar det ju ingen roll om du står rakt bakom hästen eller vid sidan om?
Lastningen ser lugn och stabil ut, kanske kan man anmärka på att de inte bär hjälm.
Fast risken är ju större om man står precis bakom än vid sidan av? Ex lättare att slänga sig undan
Haha herregud. Hur orkar du leva med dig själv om något så oväsentligt stör dig så mycket?
Haha, tråkigt att du ser det så, jag tycker det är en intressant diskussion
Jag är med dig Stella. Hade jag lastat hade jag lastat första och sen ställt mig på andra sidan, alltså i öppningen där andra hästen ska stå, för att sätta på bommen, sen lastat den andra och gjort samma sak (alltså stått precis bakom första hästen där bommen är på). Flyger en av hästarna bakåt innan bommen är på är risken att hamna i vägen mycket mindre.
Jon Olsson gått ut m ny flickvän på instagram. Norsk Anette
Hon ser så gullig ut, önskar paret allt gott ❤️
Så hemska folk är som skriver att hon är en ”upgrade/downgrade” jämfört med Janni 😥
Vem skriver det? Ja man behöver ju inte jämföra. Två tjejer som båda uppenbarligen är superfina.
Sen kan man ju fundera på hur Jons liv på sikt går ihop med någon som har barn i Norge. Han har ju ekonomin för olika typer av lösningar så som att åka emellan varannan vecka men jag menar båda har små barn och lär ju ej kunna byta land med barnen pga sina ex som också har barnen. Så de blir väl nån form av särbos isåfall? Som ses på barnfria veckan på sikt? Men barnen är ännu så små så man lär ju köra mer 2-3-2 dagarsbyte i den åldern, så dröjer innan det blir ex varannan vecka.
Eller så kör jon en riktig mansgrislösning och skiter i sina egna barn och flyttar till Norge. Som många pappor gjort förr. Men det hoppas man såklart inte
Hur gammal är hon? Ser rätt ung ut
Tydligen 33 och trebarnsmamma enl artikeln så typ som janni
Ett bonusbarn?
Bröstförminskning! Vill alltså ta bort en del av brösten men inte lägga in inplantat. Kan ni som gjort detta både via landstinget och privat dela med er av era erfarenheter?
Gällande landsting hur hårda är de på BMI för att få det att gå igenom? Är det helt avgörande? Och är ni nöjda med resultatet? Min fördom ät att de bara tar bort massan men inte tänker nämnvärt på det estetiska resultatet.
Ni som gjort privat, har blev resultatet? Vad betalade ni och vilken klinik? Anledning att ni gjorde det privat och inte gick via landsting?
Tänk på detta flera år men ville amma färdigt först och se vad som hände. Men brösten blev inte mindre bara längre 😅🙈 men samtidigt så rädd för att bli nedsövd och riskerna med det…
Jag gjorde via landstinget. Ingen aning om hur hårda de är gällande BMI för de nämnde ingenting om det (sen fick jag väga mig både hos VC och sedan på sjukhuset där konsultationen skedde).
Jag är så jävla nöjd med resultatet! Det är så livsomvälvande att det är svårt att beskriva. Äntligen kan jag sova skönt, äntligen kan jag köpa mig en bh som passar! Äntligen kan jag träna, äntligen kan jag bära kläder som sitter bra!
Som du säger så gör landstinget en bröstreduktion för att förbättra din livskvalité, inte göra dig snyggare. Så det ligger inte i deras fokus, men självklart gör de ett snyggt jobb i alla fall på mig! Det som jag tyckte var svårt var det här med hur mycket de skulle ta bort/vilken storlek det skulle bli. Många i min närhet tror att man får välja kupa men så funkar det inte. De gör brösten proportionerligt till din kropp och tar bort minst hälften, inte mindre. Utefter den principen frågade min läkare sedan ”ska vi ta bort så mycket som det bara går eller så lite som möjligt?” Jag ville att de skulle ta bort så mycket som det bara gick – och det är väl den enda negativa grejen med operationen (förutom en komplikation de första veckorna) att jag önskade de hade tagit bort mer.
Jag förstår oron över att bli nedsövd men jag var mer nervös över läkningsprocessen och hur den skulle bli.
Tusen tack för svar och va härligt att du är nöjd och att din livskvalitet har förbättrats så avsevärt! 🥰
Klart det finns risker med att bli sövd. Men jag har fått narkos fler gånger än vad jag kan minnas och jag känner mig trygg. En gång fick jag nå komplikationer men det gick ändå bra och var bara påverkad av det under uppvaket.
Sen jag blev äldre har jag blivit mer orolig såklart 😅. Men skulle väl inte undvika det om jag tyckte att det behövdes. Med tanke på hur ofta jag blivit sövd ”aktut” och då fått vänta upp till 12 timmar för att de ska ha en öppning så görs det ju väldigt många sövningar hela tiden och då är det nog i det stora hela låg risk för komplikationer.
Var dock väldigt rädd för ryggbedövning under mitt akuta kejsarsnitt (men det gick bra det också) så jag förstår rädslan. Kanske är lugnande att prata med någon i vården om det som ett steg i processen?
Vem rabblar Paow om nu på ig?
Och när ska hon erkänna att det där ramlandet ur sängen på en skarvsladd eg va någons knoge?
Har hon tagit bort? Vad har hon skrivit/sagt?
Behöver råd. Jag och min pojkvän sen 5 år har tagit ett gemensamt beslut att lämna varandra. Mycket tankar bakom det men vi behöver ha lite kontakt pga lägenhet osv. Men det gör så himla ont. Vi båda är så ledsena, älskar varandra och fungerar bra ihop. Problemet har främst varit framtidssyner samt lite livskriser i det hela. Hur går man vidare?
Har varit i en väldigt liknande situation och det har tagit lång tid att komma vidare… Var inställd på att den närmsta tiden kan bli väldigt jobbig och försök bara hålla dig flytande. Gråt, andas och låt det ha sin gång.
Vad är det för framtidssyn som ni inte delar då? 💓 Är det att ngn inte vill ha barn eller annat stort? Annars låter det så konstigt att funka bra ihop och ändå gå skilda vägar? 😞
Vad är era erfarenheter av jobba som PA och sen sluta? Sura miner från familj/brukare eller helt ok? Hur lägger man fram det utan att såra familjen/brukaren?…
Oj, jag minns inga sura miner alls. Att vara personlig assistent är ett jobb även fast det är ett väldigt privat & intimt jobb i förhållande till brukaren. Men en uppsägning tar du väl via arbetsgivaren?
Hur mycket tid tror ni en ”vanlig” influenser lägger ner på sitt jobb, med exempelvis YT-video och samarbeten på Instagram?
Det är ofta som de anställer någon som redigerar filmerna.
Angående tråden igår. Är det verkligen så många som är så galna att dom beskyller kvinnor som stöter på deras partner för eventuell otrohet?
Ja uppenbarligen. Men bloggbevakning är fel ställe att diskutera vissa saker på, en sån sak t.ex.
Blev också lite förvånad. Eller såhär: Den upptagne mannen är ju den som till 100% gjort fel, inte ok. Kvinnan som stöter på gift man: inte trevligt, men långt ifrån lika illa som den upptagne mannen. Ett val har hon ju ändå gjort att inte kontakta frun alt säga åt slusken att sluta. Men i första hand självklart den gifte mannen som är skyldigast, alltid.
Nej inte hade jag heller tyckt om henne. Men så länge det nu inte är en vän till mig så ser jag inte heller varför hon inte skulle få flirta med honom, är ju han som är i ett förhållande och inte hon.
Både mannen och kvinnan har ett ansvar. Sluta få det som att kvinnan ALLTID är i underläge/offer, så sjukt trött på det här inne.
Men kvinnor är ju alltid offer utan eget ansvar vet du väl? Allt är alltid mäns fel. 🙂
Haha uppenbarligen
Jag ser det på samma sätt även om det är kvinnan som är i en relation och en man flirtar. Gör de något så är det då kvinnans ansvar gentemot hennes nuvarande förhållande. Så för mig handlar det inte om kön, utan vem som har lovat sin partner trohet.
Kontentan är att oavsett kön så ska man inte ragga på någon som man vet är upptagen.
Det handlar inte om att kvinnan är i underläge utan om var ansvaret ligger. Och här ligger det hos den gifte mannen. Väljer han att vara otrogen är det för att han s och ingen annan – har valt det.
Jag var en av de som främst beskyllde kvinnan i situationen och har ändrat mig/perspektiv. Förlåt TS i den tråden om du läser det här. Har tänkt efter och kan hålla med om att mannen har ansvaret. ❤️
Jag ser det så här.
Om en kvinna vet att mannen är tillsammans eller gift med någon och tar första steget så är det kvinnans fel. Mannen gick inte till kvinnan, är han dock otrogen så är det bådas fel.
Stöter en kvinna på en man utan vetskap att mannen är tillsammans med någon eller gift så är det mannens fel.
Är mannen upptagen och flörtar med andra så är det mannens fel.
Hur menar du att det är kvinnans fel om hon går till den upptagne mannen om ingenting sedan händer?
Ja bådas fel att otroheten skedde. Men samtidigt är det ju inte kvinnan som varit otrogen. Så tänker jag i alla fall.
Jag skulle säga att man är en väldigt unken person om man försöker sätta klorna i en person man vet är upptagen, oavsett om något händer eller inte. Respektlöst och vidrigt. Sånt gör man bara inte, även om det är mannen som är otrogen så har kvinnan en skyldighet att vara en någorlunda hygglig person gentemot sina medmänniskor.
Det känns lite trasigt att jaga efter andras män.
Ja jag håller med om unken. Men är förundrad över att så många verkar rikta typ all sin avsky mot singelkvinnan och ofta är mer villiga att förlåta partnern. Trots att det enligt mig borde vara tvärtom. Är väl han som har största ansvaret och han som sviker.
Ingen nämnde att killen skulle gå fri, situationen diskuterades utifrån henne.
Alltså, någonstans kan jag förstå känslorna kring det. Man älskar sin man men kvinnan är nog ganska okänd och lättare att hata typ.
Även fast jag såklart också skulle säga att det största sveket ligger hos den som lovat mig trohet. Så missförstå mig inte 😅.
Vad menar du med beskyller? Enbart beskyller eller säger att båda gör fel?
Jag säger såhär:
Om en kvinna stöter på min man ovetandes om han är gift så är det enda rätta han kan göra att informera henne om det, flörtar han tillbaka gör han fel men sålänge hon är helt ovetandes är det ju enbart hans fel.
Om en kvinna stöter på min man och *vet* att han är gift är hon fruktansvärd. Om min man besvarar flörtandet är han fruktansvärd.
Så det är ju min man som väljer att vara otrogen men om kvinnan vet om att han är upptagen så har hon också skuld i det hela. Men inte ensam skuld utan båda har skuld. Men mannens skuld blir ju inte mindre bara för att kvinnan tar del i skulden, det blir mer skuld totalt helt enkelt (ursäkta om jag är övertydlig men har fått känslan av att folk missar det).
Men när jag läste till exempel kommentarsfältet här igår så fick jag uppfattningen att så många verkar hata på kvinnan medan mannen ”går fri”.
Låt säga att min partner jobbar med en kvinna, dom umgås på samma sätt som han gör med dom andra kollegorna. Hon blir kär i honom, smyger in lite flirtar i samtalet/mail/sms eller hur dom nu kommunicerar.
Där anser jag att det endast är min partners ansvar att säga till och se till att det inte leder till något och att inget händer.
Är hon kär och tror att han är något för henne så måste hon väl få försöka. Kan ju gå an, är nog många lyckliga förhållanden som startat på det sättet.
Du är nog ensam om att vilja att andra kvinnor ska stöta på din man trots att de vet om att du existerar.
Ingenstans sa jag att jag vill att någon ska göra det.
”Är hon kär och tror att han är något för henne så måste hon väl få försöka.” Raggar någon på din man så måste hon ju också få försöka..
Ja, det får man väl? Men sen är det ju upp till honom att säga nej. Eller menar du att det ska vara olagligt att ragga på en gift människa?
Vilken töntig extrem du tar till. Det säger väldigt mycket om en person som håller på med personer som redan är upptagna. Uppmuntrar du till det så får det stå för dig.
Men det var en uppriktig fråga. Ingen uppmuntrar något men vill någon ragga så måste de väl få göra det? Eller hur menar du annars att man skulle förbjuda det?
Inte olagligt men moraliskt tvivelaktigt.
Ja, att jag tycker inte att det är så hemskt farligt gjort av henne betyder inte att jag vill att det ska hända.
Haha så du uppmuntrar henne vilket skadar hans fru men du vill inte att det ska hända dig?
Att jag inte anser att kvinnan som blivit kär och stöter på min partner gör något jätteenormt moraliskt fel betyder väl inte heller att jag uppmuntrar det?
Jag tycker bara att ansvaret för att det inte händer något som är utanför förhållandets ramar är min partners och inte hennes.
Så känner jag med. Min killes fd kollega bestämde sig för att erkänna sina känslor när han skulle byta jobb och det var inte mer dramatiskt än att han sa nej tack jag är inte intresserad, hon accepterade det och han gick hem och berättade för mig. Känner inget agg mot henne, hon skadade inte något eller förstörde något. Och hade han varit otrogen eller lämnat mig så hade hon bara hjälpt mig att visa att personen jag var tillsammans med inte var något att ha.
Tack för en voice of reason i detta! Var och en tar ansvar för sitt, är min devis. Och att lägga ansvaret för en mans beteende på kvinnan är helt befängt. Om en kvinna visar intresse eller gör närmanden, mer eller mindre subtila är det mannen som väljer att säga ”nej tack, jag är upptagen” eller att spela med. Hur, hur, hur skulle det kunna vara någon annans ansvar?
Intressant tanke!
Såhär är mina specifika tankar kring olika scenarion:
1. Är de gifta är mannen off limits. Punkt. De har lovat varandra trohet och det ska respekteras.
2. Är de sambos och har barn är mannen off limits. De har en familj som de båda har skyldighet till, ingen av dem borde frestas att splittra familjen.
3. Är de sambos utan barn så har de fortfarande byggt ett liv tillsammans, det finns ju någon form av samförstånd om att de ska leva tillsammans. Varför ska någon ha rätt komma och försöka förstöra det för att denne är kär i en av parterna?
Skulle sammanfatta det i att det i de alla flesta scenarier är ondskefullt att försöka förstöra för någon annan för att ta det själv.
Men jag skulle också säga att om vi levde i en tid där man inte flyttade ihop förrän efter vigsel och jag var trolovad med min man och det kom en annan kvinna och sa ”nej gift dig inte med henne, gift dig med mig istället” så skulle jag inte säga att hon *nödvändigtvis* gjorde fel när hon försökte.
Kul att kunna diskutera i normal ton trots att man inte tycker likadant.
Helt klart tycker jag också såklart att det allra bästa är att alla håller sig ifrån upptagna personer.
Men i din 3e punkt. Varför ska någon ha rätt att komma och förstöra?
Tänk om den andra kvinnan blivit kär i din partner på tex jobbet utan att ha det som avsikt, mening är inte att förstöra utan hon känner verkligen att han är något för henne. Borde inte hon ha rätt att försöka göra det hon tror sig bli lycklig av?
Tänkte samma sak! När jag för flera år sen hade den här diskussionen här så var det betydligt otrevligare. Tack!
Ha ”rätt” till, det är mycket sån inställning idag. Jag har rätt till att trampa på eller förstöra för någon annan för att själv bli lyckligare? Känns lite själviskt. Speciellt med tanke på att många nog ser ett samboförhållande som lite av ett äktenskap, tror inte att det är många som tänker att de kör såhär ”tills vidare” utan de bygger ett liv med en framtid där de litar på varandra.
Hade helt klart varit en självisk handling av henne. Men samtidigt hade hon ju försökt ta ansvar för sin egen lycka, det är inte bara dåligt det heller.
Inget JAG skulle kalla henne vidrig eller fruktansvärd för (vad nu alla ord igår var)
Jag tror att alla onda handlingar är en överdrift av en god handling.
Det är gott att försöka vara lycklig. Men går det till en överdrift så man skadar andra för att vara lycklig är det ont.
Och hur aggressivt man ska gå på en sån person skulle ju också bero på hur den beter sig antar jag. Om det hände mig och min man skulle jag väl försöka vara förstående och egentligen vara tacksam att jag har en man jag litar på. Men det är ju inget man borde uppmuntra att någon ska göra i alla fall när man hör om det som utomstående.
Intressant syn på livet. Men det finns ju så många andra handlingar som borde vara svårklassade, vem är det som avgör när gott övergår till ont?
Som till exempel om jag lägger upp på sociala medier att vi firar våran 1-åring när jag är fullt medveten om att det kommer såra någon som är ofrivilligt barnlös.
Är jag ond då som trots det vill lägga ut det?
Skulle inte säga att det är en ond handling. Man lever ett normalt liv, med den logiken skulle jag ju inte kunna gå ut med mitt barn för att det kan göra någon ledsen. Och jag gör ju inte en aktiv handling som förstör för någon annan, om du förstår?
Antar att jag skulle vara försiktig med att säga att en människa är ond. Det finns onda och goda handlingar i första hand. Alla kommer göra dumma saker, jag skulle ju inte säga att en kvinna som ”inte vet bättre” (dvs inte anser att det är fel) och försöker säga åt en gift man ”hej jag är intresserad av dig” är ond. Men det hon gjorde var fel.
Men ja det kan vara svårt att veta om något är rätt eller fel. Vem som avgör? Gud 😆. (Förstår att folk inte delar den uppfattningen).
Ja jag förstår hur du tänker, jag håller bara inte med 😄
Är det normalt att som 8 och 10-åring bli lämnade 8-10 immar ensamma hemma? Mina föräldrar jobbade på 90-talet skiftesarbete, vi blev lämnade utan vuxensällskap 8 timmar. Ingenting jag mår dåligt över, undrar bara.
Då var det väl det, idag vågar folk knappt lämna sina barn inomhus för att gå ut och hämta posten som tar max en minut.
!Haha! Så jävla rätt! Sån igenkänning!
Du var väl i skolan, inte ensam hela tiden?
Min mor var dagbarnvårdare så jag var hemma med henne tills jag började skolan (och jag är så tacksam för det 💕) och sen var hon ju alltid hemma när jag kom hem. Min far jobbar vanliga tider. Är född början av 90.
På 90-talet hade mina föräldrar jobb som gjorde att vi var ensamma väldigt ofta. Kanske inte 10 timmar i sträck men att vi ofta var ensamma hemma nästan hela dagen med mindre avbrott för lunch, middag, osv.
Du som skrev igår att något skulle hända den 23 september, E6:an rasade inatt…
Hur mycket var det som inte hände?
🤦♀️
Otroligt! Jag visste att det där skulle hända.
Du är så rolig.
Loungen var full på flygplatsen, så är småsur över att inte få sitta i den. Ser i övrigt fram emot att få komma hem, flygresan hem blir i alla fall bekväm.
Jag råkade lyssna på Säker stil-podden som jag annars övergett pga att jag orkar inte höra ordet ”härligt” 300 ggr i varje avsnitt, men då lät det iaf som att Ebba von Sydow har köpt en lgh i London?! Och sålt sin lgh på Narvavägen? Nån som vet mer? Blev så väldigt nyfiken 🙂
Vilket avsnitt var detta? Orimligt nyfiken.
Har kvar lgh i Sthlm, köpte i London för ett tag sen. Lite avis måste jag erkänna 🙈 men grattis till henne!
Hjälp – instagram!
På instagram kan man ju ha flera konton att växla mellan. Jag har två konton där som jag inte längre har lösenord till (konton kopplade till tidigare jobb, så jag ska aldrig mer gå in där). Även om jag är utloggad så ligger de två kontona kvar på ”listan” av de jag kan växla till. Hur får jag bort dem?
Avinstallera appen och installera om den.
Vad vet ni om Herbalife?
Att det är bättre att ha ett hälsosamt förhållande till mat och träning än att ersätta mat med pulver.
Tack för svar! Jag har en i min närhet som är eld och lågor och det låter bara inte rätt och rimligt i mina öron
MLM-businessn väl? Har kompisar som håller på med det och ska värva folk och ha sig. Kolla upp MLM scams på Youtube, det är rätt intressant, underhållande och hemskt hur det första livet för naiva småstadskvinnor som tror att de är egna företagare som osar empowerment.
Gå inte på det.
När din kompis landat och insett bluffen så finns där och stötta.
Kort: produkterna per se är inte dåliga men överpriser.
Syftet är inte att sälja produkter utan värva säljare och sen tjäna pengar på att säljarna under värvar säljare och så vidare.
Själva produkterna är endast ”fasaden”.
Googla MLM och se.
Mary Kay är ett annat exempel där många hamnat i skuldfällor.
https://youtu.be/OkdLWuCRe0c?feature=shared
Började på ett nytt jobb för ett år sedan (förskola), älskar mitt jobb MEN har varit sjuk ca 10 gånger sedan september förra året. Snorig, ont i halsen, seg, feberkänsla men utan feber..
Kan inte ha det så här längre!! Innan dess var jag knappt sjuk en gång per år.
Känns inte som vårdcentralen kommer ta tag i det direkt..
Vad ska man göra??
Hur lever du i övrigt? Träning, sömn, varierad kost, återhämtning?
Är det inte lite som med förskolebarnen, att man behöver gå igenom diverse sjukperioder för att komma ut på andra sidan med ett bättre immunförsvar? Tänker att du kommer vara som mest sjuk nu i början, men att det kommer avta med tiden!!
Jobbar i skolan och en del kollegor menar att de vänjer sig efter en tid på ett nytt jobb. Jag har dock inte gjort det och blir rätt ofta sjuk. Det är stora grupper och barnen är ofta sjuka liksom samt att det är vanligt att personalen kommer sjuka till jobbet pga vikariebrist mm. Och jag blir tydligen lätt smittad (konstaterat av läkare, har inga brister eller nåt annat som kan va orsaken). Var inte alls sjuk ofta på andra jobb jag haft innan eller när jag pluggade…
Jag började på en förskola för 4 månader sedan och har väl varit sjuk typ 5 gånger redan. Alltså menar då inte halvsnorig utan sjuk sjuk. Halsfluss, magsjuka och hög feber i ett par omgångar. Jag står typ inte ut? Förutom att jag varit ordentligt sjuk så känner jag mig också sjuk och febrig i princip varje helg, feberkänslan utan feber som du beskriver. Vet inte vad jag ska göra om det inte blir bättre.
Mitt hjärta gick sönder när jag läste denna artikeln från Aftonbladet om en mamma som förlorade sitt barn pga sjukvården inte ville lyssna. De skickade hem mamman med sin dotter och sa att symptomen är ”vanliga” fastän dottern var jättesjuk.
https://www.aftonbladet.se/family/a/wAj3X1/johanna-sprider-kunskap-om-sepsis-efter-dotterns-dod
Det känns som att man får höra liknande historier relativt ofta. Att sjukvården inte tar en seriöst. Det hände här i Queensland år 2007, och följden blev att en liten pojke som hette Ryan dog. Därför har man infört ’Ryan’s Rule’ i Queensland. Alla patienter som inte känner sig lyssnade på kan åberopa Ryan’s Rule, och då kallar de in läkare som gör en noggrann kontroll av patientens hälsa och tar det på allvar.
Skulle inte detta vara något för Sverige?
Vetefan men en sjukvård som inte lyssnar…blir så jävla förbannad på att det tydligen får gå till så.
Mycket nonchalans inom vården tyvärr. Sånt får bara inte hända. Helt sjukt att man som patient måste tjata och stå på sig.