Karin ”Kajjan” Andersson ställer en intressant fråga med ett intressant resonemang om trender i sitt inlägg.
Hon skriver att det nu är pro ana-content som är på tapeten – från influencers, det är bantningspreparat och operationshyllningar.
Det är märken och företag som återgår till en dominerande extremsmal profil och det är kroppspositiva frågor som inte längre ges utrymme, men enligt ”Kajjan” är det så det är. Folk och företag hakar på trender, vilka de än må vara, för ingen vill stå kvar på perrongen när det är dags för avgång.
Så vad gör man?
Man håller i och håller ut, enligt ”Kajjan”.
Förhoppningsvis är nästa trend en aning sundare än den ”pro-ana/heroin chic-våg” som nu sveper över världen, och förhoppningsvis har den inte hunnit fuckat upp huvudet på nästa generation allt för mycket.
Jag håller tummarna.
Någon mer?
Föregående inlägg 
Jag tror som hon. Guldläge nu för ”MEN DET ÄR JU FAAAARLIGT ATT VARA ÖVERVIKTIG”-maffian
Men sidorna är ju exakt likadana, det sägs ju också ”MEN DET ÄR JU FAAAARLIGT ATT VARA SMAL”. Ja det är ju inte raketforskning att båda kan vara farliga. Försåt inte hur det ska lösa något att bara påvisa eventuell risk med den andra kroppen?
Obs menar inte att det inte är farligt att ha anorexia, menar att man inte kan se det på vara en bild på en modell – på samma sätt som man inte kan se att en överviktig har hälsoproblem
Men hur många människor kan jämföra sig med en modell. Jag skiter helt i trender. Vi människor kan tänka själv. Och absolut ej jämföra sig med andra. Du är du och unik.
Säger man så vet man inte vad kroppspositivism är. Då behöver man läsa på lite.
Eller kan förhoppningsvis fetmaepidemin avstanna. I Malmö har antalet personer med typ 2 diabetes fördubblats på 7 år. Skrämmande. All denna överätning. Var på bio häromdagen. Två långväggar fyllda med allehanda godis, snacks o läsk. När jag var barn fanns det ngn liten hörna med godis. Kanske festa man loss på en tablettask Trixie. Nu är det stora pappersmuggar med godis som gäller. Osv.
Nej, antalet personer med fetma kommer inte minska av att sociala medier fylls med pro-ana inspirerat content, operationer och prat om att ”fetma är faktiskt ohälsosamt”. Det kommer snarare att få människor att må sämre, vilket får omvänd effekt eftersom att människor som kämpar med övervikt har en tendens att använda mat som ångestdämpande/tröst.
Källa?
Här är en men det finns en hel del studier som visar samma resultat, det är i nästan konsensus bland människor som forskar på det här att moralpredikningar och skambeläggande inte fungerar och får i princip motsatt effekt.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6565398/
Fanns en artikelnamnet det för en tid sedan i Sydsvenskan. Stod exakt så.
Det där stavas kapitalism, inte kroppspositivitet.
Kommer ihåg när jag var på bio i mellanstadiet med en relativt ny pojkvän och med min kompis som var tillsammans med hans kompis. Hans mamma hade poppat en jättepåse med popcorn som han hade med sig. Räckte till oss alla 4. Gulligt🤗
Jag fattar inte heller hur maten har liksom blivit livets mittpunkt. Det är matlagningsprogram, bakprogram, reklam för mat (korv, snacks, godis) överallt. På ställen som inte ens är matrelaterade kan man hitta reklam för nånting att äta. Ska man tanka bilen så står det reklam för godis, som säljs inne på stationen, fastklistrad på tankautomaten. ”Du är visst hungrig va? Lite småsugen??? Kom och köp chokladkakor 4 för 3.” Som att vi här i väst skulle svälta, som att vi inte kan vänta 30 min för nästa riktiga måltid. Helt bisarrt att vi är så besatta av mat fast vi inte behöver vara det, för vi behöver inte oroa oss för svält.
Liksom alla högtider där maten verkligen står i centrum. Och det är inte bara julen direkt utan kanelbulledagar och semlor och allt möjligt vi ska samlas kring. Matkultur på semestrarna, fredagsmys, fika, matkassar, takeaway osv och man framstår som helkonstig om man bara tackar nej till hälften. Och det är ju inte bara det onyttiga jag menar utan det är ju också ett enormt fokus på att också äta nyttigt och dessutom fantastiskt gott varenda dag, helst varenda måltid och väl genomtänka mellanmål på det. Laga från grunden, baka den snyggaste tårtan. Utbudet är enormt och reklamen och vintern med mat överallt.
Ja, och högtiderna ”väller ut” också. Julen börjar tidigare och tidigare känns det som. Semlorna kommer tidigare varje år och äts i veckor innan fettisdagen. Konditorierna hittar på nya bulldagar att fira. Fastan mellan fettisdag och påsk? Nä, den traditionen har vi minsann glömt bort, för vi kan ju inte ha traditioner som inte handlar om frosseri.
Vad bitter du känns. Du mår inte så bra misstänker jag. Du klankar alltid ner på folk och har alltid negativa åsikter om allt och alla.
Håller inte med. Mat är ett av livets glädjeämnen. Hurra för god mat.
Man kan äta god, näringsriktig mat i rimliga portioner. Ät frukost, lunch och middag och var aktiv under dina vakna timmar. Men det är inte det som prackas på. Det är snabbmat, snacks och godis som man lockas att äta mellan dom där riktiga måltiderna. Handla på Biltema och ät korv med bröd när du ändå är där, tanka bilen och gå in och köp godis när du ändå är där, handla på Ikea och ät där också. Kom ihåg att fika, varje dag på jobbet och sen hemma på helgerna. Ät lördagsgodis men börja redan fredag och visst blev det nåt över så ät på söndag också. Som att folk har ett behov av att hela tiden ha mat i munnen och hungerkänslor i mer än 10 minuter är lika med svält.
Hur ska sjukvården finansieras i framtiden är det tänkt? Pensionsåldern måste ju höjas, fast arbetarna kommer vara sjuka i välfärdssjukdomar så vette fan hur dom ska kunna jobba när dom är 67. Jag är fortfarande så pass ung att jag kommer få vittna framtiden där ett mindre antal människor får jobba och försörja ett större antal äldre och sjuka som inte kan jobba. Jag tycker att det är skit och jag vill se en förändring i rätt riktning innan vi hamnar där.
Äter korv just nu mums. 😋
Tycker dina åsikter är så vidriga. Och det har de alltid varit. Du ser ner på folk och tycker att du är så himla perfekt och alla andra måste anpassa sig efter dig.
Ha det så roligt med din diabetes.
Jag har 10 kgs övervikt, knappast att jag kommer få diabetes av min vikt. Du vet att smala kan också ha diabetes.
Feta får ökad risk.
Att ha 10 kgs övervikt är inte fetma.
Feta, inte fetma.
Vidrigt att anse att det vi håller på med idag är frosseri? Gäller ju både smala och tjocka om det nu inte framgick, eller vad jag kan se har Henrietta inte skrivit att det är uteslutande överviktiga som äter och firar på det här sättet. Vi har ju totalt tappat fattningen om vad våra kroppar faktiskt behöver. Mysigt att käka, visst, men att käka såhär är faktiskt ett samhällsproblem och ja det gäller alla.
Ja, det är ett samhällsproblem, men det får man inte säga högt.
Om mat är ett så stort glädjeämne har man nog ett ganska tomt liv. Mat har alltid varit mitt glädjeämne när jag har nått psykiskt dåligt.
Du = inte alla
Vårt sätt att konsumera och frossa oavsett om det är mat eller kläder osv är inte bra för någon av oss. Men det finns absolut ingen mening att skamma eller håna människor som är feta eller som bara inte är ”tillräckligt” smala enligt rådande mall. Vårt samhälle är sjukt på så många vis och människors vikt oavsett om de är underviktiga eller överviktiga är bara symptom på det sjuka samhället.
Jag hoppas alla tar ansvar här och inte hoppar på en trend som innebär ännu mer ohälsa hos människor. Denna smaltrend kommer att leda till ännu mer ätstörning , både anorexi och överätning. Finns inget bra med detta överhuvudtaget.
Trenden borde vara sunda normalviktiga och olika kroppar vars funktion är viktigare än utseende. Alla är olika byggda och det av en anledning. Kallas för evolution.
Har man lite kunskap om hur kroppen fungerar och varför så vet man att det är en otrolig överlevnadsstrategi för människor att lagra fett. Ju bättre man är på det desto större chans till överlevnad. Att se ned på en kropp som har lätt för att lagra fett är att se ned på en välfungerande och intelligent kropp som har utvecklats genom generationer. Idag när tillgången till mat är oändlig så har den kroppen svårt att anpassa sig då utvecklingen har gått snabbare än evolutionen. Det finns studier som visar att man bla har olika hormoner som styr hunger. Att ha ett hormon som är så alert och effektivt gör det svårt att motstå den naturliga vilja att lagra fett inför kommande svälttider.
Vi har lyckats överleva på olika sätt. De som inte kunde laga fett förut såg man ner på då de ofta var sjuka och undernärda men i vårt samhälle överlever den typ av kroppar.
Vi alla har olika fysiska och psykiska så kallade svagheter men de svagheterna hade kanske varit styrkor i andra sammanhang eller i en annan tid.
Att se ner på varandras olika attribut och egenskaper har också varit ett sätt att överleva. Liksom skitsnack osv. Våra beteenden finns till av en anledning. Men precis som man kan tycka att vissa människor borde kunna stå emot sin hunger så kan man tycka att andra människor kunde stå emot andra impulser och överlevnadsbeteenden.
Fett är fantastiskt och att kunna lagra det är smart. Och i inflationstider som dessa med klimat och krigshot så lär den kroppen även överleva kommande kriser.
Man har sett studier på att barn till föräldrar som levt i krigstider har lättare att lagra fett och gå upp i vikt eftersom kroppen är s mart och effektiv så förbereder den för nästkommande generation redan i magen för den miljön barnet ska växa upp i för att öka chansen till överlevnad.
Kroppen är otrolig!
Du tjocka människa eller du som får kämpa extra hårt för att hålla vikten tänk vilken överlevare du är, vilken krigare. I en annan tid var det en sådan kropp man ville. Troligtvis har du även andra troliga förutsättningar i form av att du kan lägga på dig mer muskler. Att näringsämnen tas upp bättre och gör din hud ,ditt hår och dina organ en god tjänst. Starkare skelett har du säkert också osv osv. Men lär dig tämja din hunger så riskerar du inte ohälsa genom att bära runt på extra onödig vikt som du ändå om det skulle bli svälttider kan lagra snabbt.
Fan vad långt. Tldnr
En del bra poänger här, absolut, men att det idag skulle vara bra att bära runt på extrafett pga inflationen, nja, eller om det skulle bli krig? Isåfall skulle ju de med extralager ställa sig sist i kön till matutdelningen? Men det funkar ju inte så och ska man ut och laga eller leta mat i naturen underlättar det ju heller inte att vara väldigt stor.
Eh, knappast fick vi i oss mindre socker. Den här texten av Jonas Cramby säger allt: https://alltommat.expressen.se/artiklar/vi-tvingade-i-oss-stenhard-blockchoklad-bitsocker-och-strossel/
Den var bra. Jag har alltid trott att jag var konstig som var så besatt av sötsaker, men kanske var alla det?
Det jag kommer ihåg och det som står i texten är hur svårt det var att få tag på sötsaker och snacks. Vi hade nästan aldrig sånt hemma, kanske någon gång per år. Idag verkar barnfamiljer jag känner ha jättemycket. Jag undrar om det har förändrats?
Eller så spolar vi tillbaka lite längre, tex 100 år, då blir det skillnad.
Med ransonering, krig och mer osäkerhet än idag? Skillnaden var då att inte fanns mat (eller reklam för den delen) med dagens mått mätt.
Jag kan hålla med om att mängden godis och läsk på kommersiell bio jämfört med privat bio verkligen är sjuk. Och mängden godis i kassorna, storleken på godispåsarna etc jämfört med förr och framför allt jämfört med andra länder. Sverige är extremt här (har förstås inte koll på ALLA länder) men Sverige har faktiskt godare godis vilket gör det ännu svårare. Det är nog tusen gånger svårare för barn som växer upp i Sverige idag att hålla sig undan läsk och godis, och risken är att kampen att hålla sig borta från det kan trigga en extrem avhållsamhet = anorexi.
Typ 2-diabetes får man av vanor, inte av fetma. Min mamma utvecklade diabetes typ 2 i slutet av sitt liv. Hon vägde 30 kg.
Gode tid, jag bävar. Efter fem års kamp för och med en anorexiasjuk bonusdotter som varit nere och vänt i dödens väntrum blir jag så ledsen. Ledsen över alla osäkra unga tjejer och killar som ska behöva se leva i de här strömningarna och ifrågasätta sig själva och sitt utseende. Nej, det är självklart oftast inte bra att väga för mycket, det är oftast inte bra att väga för lite, ”man kan äta allt men inte alltid” har varit devisen hemma hos oss. Håller alla tummar jag har för att detta är något övergående och att det inte skördar för månag offer på vägen.
Kanske skulle dessa ”kroppspositiva” konton (som är bland det mest negativa och gnälliga som finns) få ett större genomslag med sitt budskap om de inte allihopa såg ut som fågelskrämmor på LSD? Det är flottigt hår, sura miner, stökiga hem och kläder som ser ut att ha slängts på med en högaffel från misärhögen på golvet. Man blir bara deppig av det.
Det är en ironi att någon som kallar andra kvinnor för ”fågelskrämmor på LSD” klagar på att andra är gnälliga och deppiga. Följer inga kroppspositiva konton för tror att överdrivet fokus på kroppen är fel väg att gå, oavsett storlek på kroppen, men skulle hellre börja göra det än att följa någon som pratar om andra som du gör. Det är mer misär än lite flottigt hår.
”Buhu tjockisarna har stökiga hem” (och mage att visa upp dem)
Skönt med folk som inte gått på myten om att bara visa upp perfektion, oavsett om det gäller kropp eller hen. Tycker jag.
Skulle vara svar till anonym ovanför dig, sorry.
Som jag stökar till det här va!
Vem mer specifikt tänker du på?
”Buhu tjockisarna har stökiga hem” (och mage att visa upp dem)
Skönt med folk som inte gått på myten om att bara visa upp perfektion, oavsett om det gäller kropp eller hen. Tycker jag.
Att ha offerkofta på sig hjälper iaf inte. Typ ngn elak människa har stått o slängt kilo på mig. Själv är jag oskyldig. Känner en som hade attityden det är inte synd om mig, jag har tuggat mig till varenda hg själv. Hon klarade att gå ner i vikt o behålla den.
Men klart att det inte är lätt o inte vill jag att ngn ska hata sig själv men som.
Om det bara vore en själv som hatar en, men alla andra som är ”omtänksamma” och tycker att man borde gå ner i vikt kan ju bara dra åt helvete. Jag vet att jag är överviktig och jag vet varför och trots att jag äter bra och tränar så försvinner inte kilona. Men visst ja, alla är ju överviktig pga överätning, finnns ju absolut inga andra orsaker om man lyssnar på kommentarsexperterna.
De som aldrig varit överviktiga är oftast de mest kritiska och oförstående. :/ Håller helt med dig att de bara kan dra åt helvete. Sjukt att döma och förakta när man inte har en aning om hur en annan person lever sitt liv.
Det är samma för mig. Jag har vägt mer och har lyckats gå ner i vikt för några år sen men just nu har jag 10 kgs övervikt och jag försöker dricka rikligt med vatten, laga hemlagad mat, träna varje vecka. Ta vitaminer osv. Men min kropp vägrar att gå ner mer än så. Jag vägrar banta och vara jättestrikt med kosten. I längden är det ännu mer ohälsosamt.
Men folk på den här sidan eller så lockas trollen hit så fort det är inlägg om vikt och kroppar. Då kommer all förakt och försommar fram med jätte sjuka åsikter.
Finns ju flera olika anledningar till att folk blir överviktiga. Men många har inställningen likt din och det är så oerhört påfrestande att vara överviktig pga sjukdom men de allra flesta tror man är lat och bara äter chips och godis hela tiden och aldrig rör på sig.
På vilket sätt är fetma bra för hälsan?
På vilket sätt är anorexia bra för hälsan?
Kan du inte försöka svara istället?
Det är väl ganska uppenbart att lagom är bäst?
Uppenbarligen inte. Rätt trist.
På ALLA sätt! Jag hoppas att ALLA som läser det här inlägget beger sig raka vägen till MacDonalds och äter minst två Big Mac och co för att försöka gå upp minst fyra kilo innan helgen är här!
Och massor med milk shakes!
Givetvis! Storlek XXXXXXXXXXL!
Fattarv inte vad du menar. Att gå till mc Donalds. ??
Det är bra med skräpmat. Det är bra att vara fet. Man ska inte anstränga sig för att leva ett hälsosamt liv.
Men snälla, Vadå äter du aldrig skräpmat ibland? Eller en bulle/choklad osv. Äter du strikt hälsosam mat alla dagar i veckan i resten av ditt liv?
Bara för att man äter på donken betyder inte det att man har slutat träna eller laga bra mat hemma. Vad bittra ni är. Så jävla mycket kritik.
Kritiken från fetmaanhängarna är rätt tydlig.
Herregud!
En typisk person som lever i en svart/vit värld helt utan nyanser och där två tankar absolut inte ryms i samma hjärna.
Tycker det ska va ta inkluderande med alla sorts kroppar, vilket jag inte upplever att de flesta kroppsaktivister förmedlar. Ju större desto bättre, man ska skämmas om man inte är överviktig för det betyder att man svälter sig och är kontrollerad av samhället.
Vad är de för kroppsaktivister som menar att ”Ju större desto bättre”? Hur förmedlas detta?
Läs kommentarsfältet, extrem undervikt svartmålas (med rätta) medan övervikt/fetma inte problematiseras utan det omfattas av kroppspositivism-debatten. Väldigt konstigt att skambelägga anorektiker, det är en sjukdom liksom fetma de behöver vård.
Så rätt!
Ja, sanningen kommer ikapp.
Nej, att svälta sig är dåligt.
Att ha fetma är också dåligt.
Ja, hälsa är komplext. Du behöver läsa på och göra vissa uppoffringar om hälsa är viktigt för dig.
Har så tröttnat på dessa offerkoftekonton som påstår sig göra ett sååå viktigt arbete men typ bara plockar ut fakta som passar deras agenda och skiter forskning som visar på annat. Detta blandat med selfies och roliga klipp och sen gnäll om att ekonomin inte går ihop.
De har ofta inga problem med att vara oerhört kaxiga och elaka mot meningsmotståndare men blir oerhört triggade och kränkta om ngn beter sig så mot dem.
Jag är trött på tävlingen om vem som är mest förtryckt och vem som måste representeras mest. Trött på diskussionen om kroppar, hudfärg, genus, pronomen osv. Kan inte alla bara..vara.
Ja blir en lite tröttsam tävling ibland men samtidigt tycker jag det där argumentet ofta används för att tysta folk som pratar om det dom faktiskt upplever. För rasism existerar, personer med övervikt diskrimineras, trans/homofobi finns osv. Och det måste ju personer kunna lyfta utan att vi som inte utsätts för det börjar gäspa för att det är en ”trött debatt” och anklaga personen för att ha en offerkofta.
Jag vill nog påstå att det man ser primärt är vad man väljer att fylla sitt flöde med. Väljer man att följa personer som fokuserar på kropp, ja, då är det även den typen av content som kommer fylla ens flöde. Självklart är man aldrig helt skyddad från oönskat innehåll, men jag tror tyvärr att många som stör sig även följer personer som delar denna typ av content.
Det är inte bra att vara ohälsosamt stor. Det är inte bra att vara ohälsosamt smal. Det är inte bra att tappa kontrollen över sitt drickande. Det är inte bra att överträna. Listan kan göras lång. Vi kan inte påverka andra, vi kan bara påverka oss själva. Och det är okej att ta avstånd från sådant man finner triggande.
Ja det kommer ju alltid finnas konton med extremt smala personer och vissa kommer söka sig dit. Jag har nog mest uppfattat att det här ens är en ”trend” genom att läsa här? Men då är jag 30+ också så det kanske påverkar. Men jag håller med om att det bara är att fortsätta, tycker vi har kommit en väldigt lång bit på vägen tex vad gäller modeller idag jämfört med 90-talet, alltså de som gör reklam för sånt vanligt folk köper iallafall, bara en sån grej liksom och det vore ju tråkigt om det går tillbaka till att visa bara en typ av kropp igen för att det inte längre är nytt och blir uppmärksammat när ett företag använder sig av modeller med olika kroppsform.
Jag tror vi kommit till en tid när magra modeller i reklam inte är det största problemet, utan snarare allmänhetens syn på övervikt är farlig. När läkemedel som liraglutid/semaglutid nu släpps, och av vården framställs som mirakelmedicin som inte gör någon skada men man slipper övervikt, uppstår en förväntan att alla tjocka duktigt ska injicera sig själva och sluta vara ”dåliga tjockisar”. Vad händer med de som inte vill ta denna medicin? Vad händer med de som snällt provar men inte klarar av att fortsätta p.g.a. biverkningar som dagliga kräkningar, övriga magproblem, yrsel, och eventuellt på sikt cancer i tyreoidea? De kommer pressas och pressas, ”nu måste man inte vara tjock längre, varför väljer du att vara det?” är den tunga fråga som kommer ställas. Vad händer med psykisk ohälsa hos överviktiga i längden, när de pressas till operationer och medicinering? (Nu menar jag inte personer som väger 200 kg och är sjukskrivna, utan de med BMI 30-40 som har goda vanor och är friska men ändå är överviktiga)… Kriget mot överviktiga kan bli riktigt fult om läkemedelsbolagen slänger ut ”mirakelmedicin” som får alla att tro att det är superlätt att bli smal och hålla sig smal, oavsett fysisk predisposition.
Om man har BMI 30-40 har man inte ”goda vanor”… Då lider man ju av grav fetma.
Det är detta som är fördomen. Att man med BMI 32 skulle sitta och vräka i sig pizza och milkshakes hela dagarna, vara helt orörlig, och ha sjukdomar som diabetes och hjärtproblem. Det stämmer inte, utan många överviktiga äter och rör sig precis som de med BMI 24, men kan ha bantat sig tjocka genom åren, och helt enkelt vara naturligt formad på ett sätt där man är storlek större.
BMI 39 är fortfarande inte hälsosamt på något sätt.
App, app, app, inte komma här och klanka ner på kroppspositivitet! Då får man däng.
Fel. BMI 39 säger bara hur mycket du väger. Om du har högt blodtryck, diabetes, hjärtproblem eller annat, då är du drabbad av ohälsa. Vikten i sig själv är bara en siffra. Du har INTE automatiskt diabetes bara för att du har BMI 39.
Men risken ökar i takt med fetman.
Jag hade BMI på 31 och åt skitdåligt och hade 30kg övervikt så för mig stämde det iaf
Här måste du dock förstå att från vårdens sida inte har något med utseendefixering att göra. Kraftig övervikt är ett hälsoproblem. Ökad risk för hjärtkärlsjukdomar, diabetes typ 2, påfrestning på leder och mycket mer därtill. Dessa problem sitter till stor del i kroppssammansättningen, inte enbart livsstilen. Sedan vill jag nog påstå att det går hand i hand, för det är svårt att lida av fetma med regelbunden träning och nyttig kost.
Min svärfar är body builder och har vägt runt 115 kilo i många år. Hans leder är riktigt slitna, trots att det inte är fett som gör att han väger så mycket och han har påbörjat sin vikresa nedåt. Man måste inse att knän, fötter osv tar stryk av för hög belastning. Det säger ju sig självt och det är inte fettförakt det handlar om.
För de allra flesta är det just fettförakt det handlar om, det är någon sorts åsiktslåsning. Spelar ingen roll vad som händer med kroppen på sikt vid fetma. Fattar inte.
En ÖKAD RISK är dock inte lika med att man ÄR sjuk. Det är just en ökad risk. En gravid kvinna har ökad risk att få blodpropp – betyder det att alla gravida får blodpropp? Nej, precis.
Det är så intressant att många pratar om naturligt smala personer, de som är underviktiga enligt BMI men trots att de vräker i sig grädde och nötter så är de fortsatt underviktiga. Då är det ”bara så hen ser ut, låt hen vara!”. Men så fort någon har övervikt ska det antas att personen är lat, äter galna mängder onyttig mat, är korkad o.s.v. Men som du nämner ”sitter till stor del i kroppssammansättningen”. Det finns en predisposition som många vägrar förstå är sann. Vissa är inte byggda för att utan ätstörningar väga 50 kg. Jag önskar det fanns större acceptans för det.
Ja, och eftersom den finns en ökad risk så använde jag mig av just orden ökad risk. Jag har aldrig skrivit att man automatiskt har vissa sjukdomar för att man lider av övervikt. Aspekter som ökad belastning på leder får man dock oavsett vid kraftig övervikt, men det är inte en sjukdom.
LaLa, jag önskar att du hade rätt men fett är ett metabolskt och hormonutsöndrande organ och genom att ha så mycket fett att man når BMI på 40 så har man metabolska och hormonella störningar till den grad att det klassificeras som en sjukdom. Att man också har enormt ökad risk för cancer, diabetes, artros och ofta hjärt- och kärlsjukdom (även om det är mindre framträdande hos de feta som är aktiva) är ett stort tilläggsproblem
BMI 30-40 är ju väldigt högt. Det innebär att jag som är 164 cm lång skulle väga över 100 kilo, för att komma upp i BMI 40. Det gör jag inte med ”goda vanor”.
Nej för din kropp är väl inte byggd så? Jag har fetma enligt BMI. Dock har jag smal midja, stora bröst och stor rumpa samt lår, och därtill god hälsa utan sjukdomar. Stirrar man sig blind på BMI så inser man inte att min ”normalvikt” är överviktig i sig själv, då det är jättesvårt för vissa kvinnor att få bort bröst, lår och rumpa. Att se det som att alla som är 164 cm långa måste väga typ 55-60 kg för att vara hälsosamma är absurt. Vi är SÅ olika byggda och både hur ens fett är fördelat samt vilka levnadsvanor man har påverkar hälsan väldigt mycket.
Är nog inte så enkelt att man injicerar sig och sen lever smal och lycklig i alla sina dagar. Snarare risk att livet på medicinering blir normen och att man därmed kan äta ännu mer och blir obrydd om träning och därmed lider av både biverkningar av medicineringen, biverkningar av fetma och problem från en osund livsstil.
Håller helt med dig.
Har själv stått på en av dessa mediciner för ett par år sedan när jag fortfarande var nere i smalhets-träsket och tyckte att tortera mig själv var värt det bara jag fick vara smal… Men spoiler alert: Jag mådde skit med de dagliga injektionerna. Kände mig speedad, hade magproblem, och fick stora blåmärken på mage och lår av sprutorna. När jag nått maxdos blev jag ”immun” och hade inte längre den härliga låga aptiten som jag haft i några veckor. Plötsligt kunde jag äta vanliga portioner (istället för barnportioner) men betalade ändå jättemycket pengar för medicinen, samtidigt som biverkningarna kvarstod. Jag SKÄMS att jag var så dum som tog den medicinen i 6 månader, men samtidigt inser jag att det är extremt svårt att stå emot det TJOCKHAT hela samhället genomsyras av. Önskar att de som mobbar oss överviktiga istället skämdes, men de gör ju inte det, de känner sig duktiga som är åtråvärda och smala och kan få läxa upp alla ”dumma fetton” där ute.
Ingen rolig historia och finns säkert många liknande där ute. Dessutom, tänk det förakt om man får dyra sprutor på högkostnadsskydd och ändå inte lyckas gå ner. Liksom känslan som kan uppstå mot en själv, att man misslyckats trots den bästa medicinen. Visst, hjälper medicin några så är det ju jättebra men som det ser ut idag iallafall är det ju ingen permanent och vattentät lösning på ett folkhälsoproblem.
Jag kan tänka mig skuldkänslorna är som hos de som fått gbp-operation via regionens vård men inte lyckats behålla sin nya låga vikt. Det blir en stor stress och press, två saker som rimmar dåligt med att hitta sig en god relation till kost och motion. 🙁
Men jag fattar inte nu. Dom där överviktiga har väl redan en god relation till kost och motion? Det är bara en fördom att feta äter ohälsosamt och inte tränar. Så om man minskar deras magsäckar, och dom äter hälsosamt och motionerar så borde dom rimligtvis inte kunna gå upp i vikt igen.
Du menar som Anna Book?
Vem som som passar in i beskrivningen.
Det är så märkligt bara hur logiken fungerar, eller inte fungerar, när vi pratar om folk med övervikt och fetma.
Dom flesta av dom är uppenbarligen hälsosamma med goda kunskaper om kost och motion, men pga genetiken bara är tjocka. (säger alltså tjocka)
Och sen får dom en mindre magsäck så att deras portioner blir små, och där dom får utskrivna recept på mat dom ska laga och äta, och anvisningar hur dom ska motionera (alltså vården ger dom all hjälp som finns att tillgå), samtidigt som dom själva vet hur man ska äta och motionera (som sagt, tjocka är inte dumma), och så går dom ner i vikt och sen känner stress och press att hålla vikten (borde inte vara ett problem men operationen och dessa välkända hälsosamma vanor).
Det går inte att hjälpa människor som inte vill hjälpa sig själva, uppenbarligen.
Det handlar om att en operation dämpar aptiten och gör att man äter samma portioner som ett litet barn. Givetvis går man ner i vikt, fort dessutom. Att vissa sedan går upp igen kan bero på olika saker. Vissa har en störd relation till kost, och kan ägna sig åt t.ex. hetsätning. Hetsätning är en psykisk sjukdom och inget man kan bota via en fysisk operation. Därav går de upp i vikt när magsäcken långsamt töjs ut igen. Andra har ett långsammare förlopp där de inte vänjer sig vid minimala portioner utan trappar upp dem och därav går upp igen. Man kan gå upp i vikt även av sund mat och även väldigt smala personer som aldrig haft viktproblem äter emellanåt fet sås, chips, glass m.m. Och det är ju något även överviktiga gör. Det finns ofta förväntningar på att överviktiga ska gå ner i vikt och aldrig någonsin äta minsta lilla chipsbit, för då har de ingen karaktär. Under tiden äter många smala 2 påsar chips i veckan…
Sedan finns så klart majoriteten av de som gör en gbp, som faktiskt håller en lägre vikt. Operationerna både fungerar och inte fungerar. Det beror helt på varför man är så pass överviktig. Feta människor är också individer.
Ja det blir lite fel när ditt logiska tänkande inte fungerar. När man hittar på saker som inte sägs eller överdriver för att kunna dra felaktiga slutsatser.
Dagliga injektioner? Är en gång i veckan.
Istället för att äta bättre? Jaha.
Ja medicinen jag stod på injiceras en gång dagligen.
Medicinen fungerar inte så. Den minskar aptiten och gör att du känner dig mätt längre. Eftersom du inte är hungrig äter du mindre och går därmed ner i vikt.
Om du på något sätt ändå lyckas trycka i dig massor med mat skulle du gå upp.
Grejen är ju att i början så kommer det vara väldigt positivt, bortsett från eventuella biverkningar. Men ska man ta medicin som påverkar aptiten under längre tid, pratar många decennier nu, så uppstår ju vissa problem. Dels måste man ju se till att det man faktiskt äter verkligen är näringsrikt för att inte bli för trött och klen och få brister. Det kan bli rätt tråkigt i längden, som att gå på konstant bantningskur. Men går man ner mycket i vikt och vill det så känns det såklart kul att bli smalare och inte vara konstant sugen. Men med all god mat som finns är det svårt att vara selektiv och lätt att gå över till mer högbelönande mat. Risk för brist på näringsämnen och sjukdom på sikt liksom att man såklart kommer fortsätta att triggas till att äta mer och kanske falla in i dåliga rutiner igen, äta bara för att det är gott, som tröst, som firande.
Menar alltså att man inte måste ”trycka i sig massor” för att gå upp utan att om man väljer fel mat så kan man lätt gå upp även om man bara äter när man är hungrig. Alternativt att man ändå äter även om man inte är hungrig pga kulturen runt en och att det är gott. Men att i början så kan man liksom glida på vågen lite.
Den minskad aptiten tills den inte gör det längre. När jag stått på maxdos en tid lände jag inte längre av de aptitdämpande effekterna då kroppen vant sig vid medicinen och kompenserade via sköldkörteln. Psykiskt är det väldigt nedslående att inte ens ”mirakelmedicin” får en att permanent gå ner i vikt.
Fattar ni inte att vissa av era åsikter kan vara så triggande?. Jag lever med ätstörning som har blivit bättre med åren men så fort man kommer in här så är det alltid så otrevliga åsikter om folks övervikt. Att det påverkar en mer än man tror. Ni hatar så mycket på folk.
Enligt er så måste man bli av med all sin övervikt, käka jättestrikt och träna dagligen eller vad det är ni tycker man ska göra. Får absolut inte unna sig osv.
Vad fan är det med er. Är ni troll eller
Men låt bli att klicka på sånt som trigga dig. Herregud. Eget ansvar?
Varför kan inte du istället vara mer vänlig och sluta ha sån förakt mot folk med övervikt.
Du, jag har själv runt 30 kilo övervikt, och det är till 100 procent jag som bär ansvaret för det. Om du triggas av att läsa inlägg som det här, bara låt bli. Sluta lägga ansvaret på andra.
Är en av de som kan ”äta vad som helst” och inte gå upp i vikt. Men nu har jag äntligen förstått hur det hänger ihop pga en ny forskningsstudie jag läste som riktade in sig på just den målgruppen och jämförde mot en kontrollgrupp. Turns out att skillnaden är att de som kan ”äta vad som helst” faktiskt äter markant färre kalorier över tid än de som inte kan det tillsammans med en knappt statistiskt signifikant högre ämnesomsättning på gruppnivå.
Har aldrig reflekterat över att mitt vardagsintag är så pass litet att de där födelsedagarna, långresorna och kontorsfikat inte gör så stor skillnad i det långa loppet.
Jag förstår att vissa kan ha genetiskt väldigt svårt att begränsa sitt kaloriintag. Men det är det totala kaloriintaget över tid som är nyckeln oavsett vad man anser om det.