Tänk att det här är året som jag gick tillbaka från föräldraledigheten. Det tänker jag ofta på. Att det var så nyss. I början av året var jag fortfarande hemma med Didrik. För sjukt.
Första året tillbaka i frihet ser jag 2023 som. Jag menar det verkligen, skriver det inte enbart för att provocera mina haters (ser er, hör er, tänker på er ❤️).
[…]Tacksamhet för alla som gav mig uppdrag så jag kunde skapa. Lättnad över att lusten att skriva inte dog av bebis. // Sandra Beijer
Sandra Beijer skriver ett inlägg om alla saker hon trodde skulle döda hennes skrivande, bara för att inse att så inte var fallet. Inte ens en bebis kunde åstadkomma det, och för det är hon evigt tacksam.
Hon beskriver en känsla av frihet, om lyckan över alla gånger hon fick stänga dörrar in till sitt eget. Hennes inlägg skulle egentligen handlat om Spotify Wrapped, men av kommentarsfältet att döma verkar de allra flesta uppskatta det här spårbytet.
Frågor:
Att uppskatta sitt arbete och längta efter att få börja jobba igen efter en föräldraledighet verkar provocera en del. Är det för att man tror att det betyder att man inte älskar sitt barn? Att det enda sättet att älska sitt barn är att sitta ihop med det 24/7, eller om det inte går, önska att man kunde sitta ihop 24/7? Att man är en dålig föräldrar (och då primärt mammor) om man vill någonting mer i livet än bara just det?
// Med vänlig hälsning, barnfri Bloggbevakare
Föregående inlägg 
Förstår inte varför det skulle vara fel att börja jobba efter ett tag av föräldraledigt.
Tycker det är upp till var och en hur de gör.
Jag provoceras lite av att folk verkar tro att de måste vara föräldralediga. Varför är man föräldraledig om man tycker att det är så jobbigt?
Någon behöver ta hand om ungen och det rimliga är väl att det är en förälder ¯\_(ツ)_/¯
Men om man mår dåligt av det måste det ju gå att lösa en barnvakt åtminstone några dagar i veckan. Det funkar ju i väldigt många andra länder
Någon barnvakt som då ska ta ledigt för att vara med ditt barn?
Ta ledigt? Man får väl betala för sig om man vill ha barnvakt, förslagsvis någon som inte har ett annat jobb att gå till.
Ja, det kallas förskola eller dagmamma😂
Men de flesta människor förstår att ett spädbarn behöver sin förälder första året, för anknytning och kärlek, sen kan man så klart turas om eller få avlastning i land.
Det är inget husdjur man skaffar som relativt snabbt lär sig bli rumsren och kan äta själv etc. visst fan är det tufft och inte alltid roligt men är du vuxen så bit för fan ihop.
Klsrt som sjutton man får älska sitt jobb, längta till sitt arbete. Det hoppas jag alla gör till slut, att man har en daglig sysselsättning som man trivs så bra med att man längtar!
Jag ser så fram emot att slippa höra ”mamma mamma mamma” dygnet runt. Och få skita ifred.
Men du får inte sätta ditt barn i förskola för tidigt , av flera olika
Anledningar och bör ej heller.
Herre gud, din i ställning är oerhört omogen och jag hoppas du inte själv tror att det är vettigt för ett barn i praktiken.
”Förskola eller dagmamma”? Varför kan man inte ha en nanny eller au pair? Eller en pensionerad morfar? Eller.. you name it! Finns väl massor av alternativ till förskola innan de är stora nog!
Jag förstår om man inte har ngt val och man ”måste” köpa sig barnvaktstid pga av att man hänger på sjukhuset med sitt andra barn eller sin partner eller har ett väldigt speciellt jobb där man inte kan avvaras.
Tror nog de flesta föräldrar ngn natt önskat att de hade råd att ha en Nanny på heltid nattetid, som Elena Belle hade.
Det är inte sunt för barnet att bara ha ngn enstaka natt med en främling, och barnets välmående kommer först.
Visst kan mannha en morgsr eller mormor som passar ens barn ett par dagar i veckan när de bara är ett par månader, men då kanske man bör fråga sig varför man skaffar barn om man inte är beredd att offra 6-10 månader av sin tid för att bebisen ska få anknytningen till dne som bör stå en närmast.
För det är det vi snackar om, om man vill lämna bort sitt barn eller måste.
Och vi pratade inte en dag i veckan till en morfar.
Du svamlar mycket och det är svårt att läsa det du skriver och du glömmer att oftast jobbar mormor, morfar, farmor och farfar.
Okej du har rätt, det är jättesynd om alla föräldrar som tvingas vara lediga. Stackars alla mammor som tvingas höra sitt barn säga ”mamma, mamma”.
Nej, det är inte synd alls om alla föräldrar. Men man kan ju älska sina barn, vilja vara hemma med dom men ändå längta efter att ha ngn vuxen att prata med på dagarna ibland, eller göra annat än det man gör varje dag.
Det ena behöver inte utesluta det andra.
Dagarna och veckorna kan bli välsogt långa när om man har ett barn som vaknar 6 gånger per natt, och sen vaknar för dagen kl 05, och sedan har en sov stund på dagen då man hinner laga mat till resten av familjen, och sen somnar det barnet kl 20, och man har resten av hushållet att ordna.
Det är inte fel att beklaga sig, det ÄR en jobbig period och kan vara skitjobbigt för vissa (tänk kolikfamiljer) och enklare för andra.
Men är du vuxen så bör du ju ha ngn form av kunskap att det är en utmanande period i livet, speciellt det första året.
Klarar du inte det söker du hjälp! Bvc är ett bra stöd.
En perfekt lösning för en sån förälder skulle varit preventivmedel/abort/avhållsamhet.
Kanske i vissa fall (inte alla). Men barnnormen är stark, många tänker inte efter.
Barn har man ju bra mycket längre än första året. Jag fattar att alla inte gillar grejen att vara föräldraledig men jag har svårt att tycka synd om folk som inte gillar att vara föräldralediga och ändå är det i ett år.
Jag blir lite fundersam till det här med att inte gilla att vara föräldraledig. Varför är det så att vad föräldrarna vill eller inte som bakas in? ”Det är så jobbigt att vara föräldraledig”. Det är ett barn! Att tänka på sig själv för ett tag är tydligen inte att tänka på även om ett barn kräver det. Vad man vill som vuxen går inte före en barns behov (eller jo, det gör tydligen det många gånger men så ska det inte vara). Det är en grej det här med att nästan kokettera om att inte vilja vara föräldraledig, att det är så tråkigt. Sandra gör det och Egoina gör det. Egoina skrev till och med ”tänk att jag trodde att det är den som är hemma som offrar sig” när hon kom på att vara föräldraledig var något givande. Men sedan hör man ”jag vill börja jobba så nu skolar vi in barnet i förskolan”. Det handlar inte om att man måste älska föräldraledigheten eller inte få sakna att jobba men den här inställningen till att vara föräldraledig är ledsam för barnens skull. Det är som att man bara vill ha överstökat den fasen i barnets liv och att anknytning och så vidare är humbug.
Bästa jag läst här inne på länge!
Att tänka bort sig själv ska det förstås stå!
Jag gillar inte att vara föräldraledig, men jag är det ju inte för min skull utan för mitt barns. Det handlar inte om mig. Så ja, jag anser att om man kan ska man vara hemma ett år med sitt barn (man kan förstås dela med en annan anknytningsperson), därför att barnet behöver det. Jag har ju betalt för att ta hand om honom, inte för att ha en givande ledighet.
Man får inte börja förskola före 1 år.
Jo det får man
Hur ska man före förskolan börja förskolan om man före inte får börja förskolan? Det går uppenbart inte.
Om man vill lämna sin bebis på förskola bör man inte fött barnet ens
10 mån är tidigaste för dagisstart.
Nej 1 år måste barnen vara för att börja på FÖRSKOLAN
Från Skolverket:
”Nej, barn under ett år har som huvudregel inte rätt till förskola. Ett barn under ett år kan dock ha rätt till förskola om barnet av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola. Hur mycket barnet ska få gå i förskolan bestäms utifrån barnets behov av stöd.”
Finns ju andra sätt, tex barnvakt som någon skrev här ovanför, sen om man är två föräldrar så kanske man kan vara ledig en dag i veckan var så kan man i princip jobba heltid samtidigt (kan ju bli dyrt med barnvakt också menar jag).
Det märkliga är att i Borås får man börja från 6 månaders ålder. Låter som ett skämt men det är sant att det är den enda kommunen i Sverige som erbjuder plats från 6 månader. Övriga Sverige har 12 månader som gräns (om barnet är i behov av särskilt stöd kan undantag göras).
Oj vad sjukt?!
Hängde väl ihop med sjukhuset?
Jag tycker det mest känns olustigt att hon hela tiden måste poängtera att hon inte gillar att vara med sitt barn, eller behöver egentid osv. Det behöver nästan alla så sluta tjata om det. Det känns olustigt att hennes barn kommer att kunna läsa det här, eller att andra berättar för honom sen.
Alla är olika, men jag tycker att dom har gjort det väldigt svårt för sig. Dom måste tydligen sitta bredvid sitt barn hela tiden, leka med hans saker, eller titta på honom när han kör med sina bilar. Rulla en boll ute i timmar. Och måste gå med honom i vagnen 2 timmar då han bara kan sova i den. Barn kan leka själv, man kan läsa en tidning även om man har barn.
Det kan ju ta kraften av vem som helst och ge en superlängtan efter att få egentid.
Fast jag tycker också att kärleken till hennes barn är väldigt tydlig så jag tror verkligen inte han skulle ta illa upp.
Jag såg framför mig att jag skulle älska att vara hemma med min bebis och mysa varje dag. Nu 10 månader in i föräldraledigheten håller jag på att gå under av uttråkning och trötthet. Har inga vänner som bor i närheten och har barn och det känns som att dagarna bara går ut på att promenera runt och vänta på att killen ska komma hem från jobbet så att jag får avlastning och någon vuxen att socialisera med. Det ska bli skönt att ha något att gå till på dagarna igen, ha en anledning att göra mig i ordning och framförallt få mer pengar på kontot. Det var härligt första månaderna men nu känner jag mig färdig med föräldraledigheten.
Varför tar du så lång föräldraledighet då?
Som jag skrev var det mysigt de första månaderna, det är nu på senaste som jag har börjat längta efter att komma hemifrån och göra annat. Min kille kan inte heller påbörja sin föräldraledighet tidigare än vad han har meddelat till sin chef så jag får ”stå ut” den sista tiden. Så konstigt är det väl inte att tröttna på att gå hemma efter x antal månader.
Jo… om man har barn.
Haha har du varit hemma med barn? Vi är många som tycker att det är galet understimulerande. Med det sagt så är jag inte hemma för min skull utan för min sons, så det spelar ju ingen roll att jag är understimulerad. Men konstigt att längta hemifrån är det inte.
Ja det kan bli enahanda om man inte har lite andra att umgås med. Barnen gillar ju också att umgås med andra även när de är små.
Tips på saker: finns kanske nån babygympa, babysim? Kyrkan har ofta små tillställningar för småbarn med sång etc. Mammagrupp på fb där du kan hitta någon i området som bara vill ta en promenad och fika. Ibland styr BVC upp grupper, har du inte blivit tilldelad kanske du kan höra av dig om de vet någon annan som efterfrågat grupp? Det räcker ju liksom att ha nån aktivitet i veckan så får man lite energi. Nån släkting som kan passa några timmar så du kan komma iväg på något kanske?
Skit i alla som klankar ner, man blir helt hjärndöd av att bara gå hemma med så små barn utan någon stimulans, du är inte ensam om att känna så. Det handlar inte om att du inte älskar ditt barn eller inte är en bra förälder!
Lägger till bibliotek som tips. Såvida de inte dragit in det, men förut hade de grupper även för riktigt små barn, där man introducerade pekböcker och sådant.
Kolla upp om det finns en öppen förskola i närheten. Där hängde jag, barnen fick leka och jag lärde känna andra föräldrar.
Varför vill du ha barn om du inte gillar att vara med ditt barn? Genuin fråga. Jag förstår om man känner att man behöver lite avlastning, att man kanske har ett mer krävande barn eller själv har nån åkomma som gör det väldigt krävande.
Men generellt idag verkar ingen vilja vara med sina barn. När jag umgåtts med andra med barn sitterdom flesta med sina mobiler. Eller försöker hitta på nått medandravuxna som inget barn får avbryta.
Det pratas ständigt om ”barnfria” och hur mkt skit dom får. Jag tycker tvärtom att det är ett medvetet å osjälvisk beslut att inte skaffa barn om man faktiskt inte vill ha barn.
Men att skaffa barn på ren automatik för att ”man ska” så Simson flesta gör idag (iaf sjukt många här i Sthlm) är för mig en gåta och nått det borde pratas mer om.
När du umgås med folk med barn så är de ju där för att umgås med dig, det är väl inte konstigt att just då försöka få barnet att underhålla sig med annat så att de kan prata med en annan vuxen. Det betyder ju inte att det ser ut som dygnet runt. Tycker det är orimligt att förvänta sig att en förälder ska vilja vara bara förälder 24/7, allt annat räkna som att ”inte vilja umgås med sitt barn”?
Det är ju 100% rimligt att en vuxen människa behöver mer och annan stimulans i sitt liv än vad hen kan få av en 2-åring (för att inte tala om av en bebis). Tycker ditt resonemang är dömande och elakt.
Jag känner för övrigt inget som skaffat barn ”bara för att man ska”, däremot har jag många vänner i barnafödande ålder som tänkt igenom det och bestämt sig för att inte skaffa barn – eller som inte har bestämt sig därför att de är osäkra. Jag bor i Stockholm.
Finns det någon öppen förskola i närheten? Det gjorde supermycket skillnad för mig. Där träffar man andra i samma sits, kan få nya vänner i samma område, får dricka kaffe med andra vuxna och barnen får sysselsättning
Ja vi har varit där ett par gånger men min dotter var på extremt dåligt humör båda gångerna så det var ingen hit då. Men får ge det en ny chans.
Öppna förskolan var min räddning med första barnet! Andra mammor att snacka med och mkt roligare än att bara rulla vagnen dag ut och dag in!
Varför skaffa barn om man längtar efter att få lämna bort de till främmande människor? Att vara föräldraledig är ju som en enda lång semester (ja, semester när man fått barn är ju att göra saker med sitt barn och inte jobba).
Förskolan idag är ofta inte bra, för dåliga arbetsförhållande för personal, för stora barngrupper osv. Är du en rimlig förälder så har ditt barn det bättre med dig än på förskolan.
Folk blir så Otroligt provocerade när man säger det, men att lämna ett barn under 3 på förskolan är bara för din skull, inte på något sätt bra för barnet. (Ja, många har inget val för de behöver inkomsten osv osv osv. Men höginkomsttagare sätter generellt sina barn Tidigare på förskola).
Asså haha, föräldraledigheten är en enda lång semester?? Den va bra… 1. Bara att landa i omställningen att bli förälder tar ju månader.. 2. den andra föräldern arbetar hela dagarna = noll avlastning.
Och att lämna barn under 3 år är bara för dig själv..? Ska bara rika kunna skaffa barn då eller? För tror inte speciellt många har råd att vara hemma i 3 år med sitt barn.
Varför är inte pappan föräldraledig då? Låter långt att DU ska behöva ta hela dessa 10 månader
Kommentaren skulle hamnat längre upp…
Så triggade, som jag sa! Som Hanna skriver längre ned, hur tror ni det går ihop på förskolan? Med 15 barn på två personal, tror ni era barn har det lika bra?
Jag Vet att det är tufft att vara föräldraledig, att jobba är för mig en spa-dag i jämförelse. Jag är hemma med min 2,5 åring och är höggravid, jag har haft enklare dagar 😃
Har ni gått förbi förskolor på dagen och ägnat en stund åt att betrakta 1-2 åringarna som är ute? Gör det, och säg sen att de har det toppen.
På förskolan har de dock andra barn att leka med, vilket ju både är roligt och stimulerande för barnen och dessutom viktigt för deras sociala utveckling. Säger inte att det är bättre än att vara hemma, men de får ju ut ANNAT av det som de inte får hemma.
Inte 1-2 åringar dock. De har egentligen inte mycket utbyte av andra barn på förskola.
Som sägs. Barn kan inte leka Med andra barn förrän de är ungefär 3. Innan dess leker de Brevik varandra och de har inget Behov av att träffa andra än familj.
Det stämmer INTE att barn under tre år inte har ett utbyte av varandra. Det var något som ofta sas förr. Däremot har förskolan förutsättningar som inte är något vidare, stora barngrupper, outbildad personal och så vidare. Det gör mig fundersam kring varför ändå såpass många prick ettåringar börjar förskolan.
Äkta föräldraskammare!!
Jag älskar att vara mamma och jag älskar att spendera tid med mitt lilla barn men det är ju otroligt intensivt att ha småbarn. Ett litet barn behöver någonting hela hela hela tiden. Barnet behöver hjälp med allt och man står på beredskap dygnet runt, vecka efter vecka, månad efter månad under en föräldraledighet. Och det är ensamt! Det är inte konstigt ifall man tycker att det är tufft och längtar efter att komma ifrån. Absolut att det inte är bra att sätta barn på förskola för tidigt men förskolan erbjuder också barnet att träffa kompisar dagligen, lära känna fler trygga vuxna, pedagogisk verksamhet, variation i matlagningen eftersom dom lagar ofta annan mat än vad vi gör hemma och dom gör andra aktiviteter än vad vi gör hemma. Det finns många fördelar med att ha barnet på förskola också.
Tänk då att ca två personer (ja vi är oftast inte fler mer än några få timmar) ska ta hand om ca 15 st 1-3 åringar då på samma gång. Som du själv säger de behöver något hela hela hela tiden. Så HUR är det rimligt att ens tro att två personal på 15 barn löser det bättre än en vuxen på ETT barn. Inte minst närhet och omsorg vilket vi absolut inte kan ge dem på samma sätt som en närvarande förälder kan göra. Hur mycket vi än sliter för att göra det.
Jag själv hade absolut inte satt mitt barn tidigare än nödvändigt i förskolan och då har jag jobbat i förskola sedan 2011 så jag vet hur det är där.
Men stackars dig! Tänk vad jobbigt att behöva finnas till hands för sitt barn så mycket. Det är så jobbigt när vuxenbehoven får stryka på foten, bäst att sätta ungen fort i förskola. Tillbringa en dag på en förskola så får du se hur det är att ha mellan 12-15 barn (ibland fler) i samma ålder, så får du se på intensivt.
Barn behöver inte kompisar när de är så små, de behöver sina föräldrar.
Men alltså, som jag skrev så älskar jag att vara mamma och jag älskar att umgås med mitt barn men det finns fördelar med förskola också. Mitt barn älskar sin förskola. Jag upplever att han blir sedd och mår bra där. Jag upplever att dom har tid för honom och delar inte din syn på 2 pedagoger på 15 barn för så ser det inte ut på vår förskola. Mitt barn började förskola när han var 16 månader.
Absolut att barn behöver sina föräldrar men han har oss också! Vi finns kvar. Vi gosar och leker och gör alla vardagssaker också och han är med oss mer än vad han är på förskolan. Berätta själv om hur ni gör mer era barn, ni som väljer bort den hemska förskolan?
Jag har haft mina barn hemma tills de närmat sig 3 år. Jag vill att de ska prata bra, ha slutat med blöja och framförallt få ut något av att gå på förskola. Sen går de 3-4 korta dagar i veckan. Vi har räknat med och anpassat oss så att vi kan leva (knapert ja) på en lön.
Alla kan inte vara hemma så, det förstår jag men få behöver sätta sitt barn när de är 1. Och anpassa ditt liv i förväg så att du kan va hemma så länge som möjligt. Låter det inte najs? Skaffa inte barn 🙊
Så duktig du är!
Eller så kan barn ha helt fantastiska liv trots att de börjar på förskola när de är 1, och det är helt absurt att säga att man inte ska skaffa barn om man inte vill gå hemma i tre år.
Ja vad duktig du är. Mina barn som nu är 7 och 8 är glada att vi inte lever knapert och aldrig egentligen gjort. De får fina julklappar och åka på roliga resor.
Ja det materiella är ju det viktigare! Hellre presenter än tid med mamma och pappa när man är liten!
Kärlek och tid med sina föräldrar är tusen gånger mer värt än julklappar, men absolut.
Att lämna små barn på förskola är total galenskap. Att vi, i en så rik värld, lämnar ifrån oss våra barn från så tidig ålder för att gå å jobba! Det är så fel. Att vi inte har ett bättre system i Sverige är helt sjukt.
Och nej det betyder inte att föräldrar som är tvungna att göra som systemet förväntar sig av dom är dumma i huvudet. Hjärntvättade kanske men det är systemet det är fel på. 70-tals idéer om ”jämlikhet” som ledde till att även kvinnor ska arbeta vilket ledde till att kvinnor fick ännu fler krav på sig, barn lämnades bort från tidig ålder, vi började äta skitmat så båda föräldrarna skulle fokusera på arbete inte matlagning, vi introducerades för skitkläder i skitmaterial ja precis allt blev dåligt. Men staten fick folk att sluta tänka själva och fick in massa skattemedel, konsumtionen ökade och ekorrhjulet började snurra. Idag är utbrändhet en folksjukdom, depression och psykisk sjukdom är vardagsmat. Varför frågar sig vissa….
Håller så med. Vi är alla så hjärntvättade av arbetslinjen. På bekostnad av våra barn och familjer. Och det ska kallas jämställdhet…
Och som jag skrev, rika lämnar sina barn på förskola tidigare. Så det handlar inte bara om inkomst.
Jag kan hålla med om att tidig förskola mycket är för ens egen skull. Vi planerar att vår son ska få börja vid 15 månader, förutsatt att han känns redo. Och ja, det är mest för vår skull. För att jag ska kunna jobba och få lite vuxenliv igen.
Men att föräldraledighet är en semester? Min son är 6 månader och att vara hemma med honom har hittills varit det absolut svåraste, stressigaste, mest fysiskt och psykiskt utmattande och ångestframkallande jag gjort i hela mitt liv. Nu börjar det faktiskt bli lite roligt också, när det går att leka och interagera med honom och man ”får tillbaka”.
Jag älskar min son och är glad att jag har möjlighet att få ge honom trygghet i starten av sitt liv. Men en semester är det inte.
Men dina semestrar från nu kommer ju se ut så? Det är det jag menar. Aldrig mer kommer livet vara som en semester innan barn. Att få vara ledig med barn är tufft men en jäkla ynnest.
Led själv av ppd med första och andra barnet hade kolik så jag Vet att det är tufft.
Nej, mina barn kommer inte vara nyfödda resten av sina liv, så mina semestrar kommer absolut inte se ut så här. Att umgås med stora barn och att ta hand om ett spädbarn är inte samma sak. Att kalla föräldraledighet för en lång semester är bara förminskande.
Har en fyraåring och bara nu är semestrarna en enorm skillnad från hur det var när hon var bebis. Så nej, semestrarna framåt kommer inte se ut så. De blir lättare och lättare ju äldre barnen blir
Att jobba upplevde jag som en enorm semester efter att ha varit föräldraledig med kolikbarn. Slippa vara ut i ut och skur och dra en vagn för ett barn som vara sov i vagnen, kunna gå på toaletten i fred, äta lunch i lugn och ro. Prata med vuxna människor. Älskar mina barn men föräldraledighet var inte min grej, stod ändå ut i 9 månader gånger två men skulle aldrig göra om det.
Ja och det är ok att inte gilla det. Men små barn har det inte bra på förskolan för det. De har det bättre hemma (oftast), och precis som allt annat med barn är det en lång radda av uppoffringar.
Snark så trött på alla som ska skryta om hur coola och tuffa dom är som hatar att vara lediga med sin barn. Försöka få dom som gillar att umgås med sina barn att se ut som totalt meningslösa töntar utan eget liv eller personlighet. Allt har sin tid, om någon vill lägga sin tid när barnen är små på just dom, så låt dom. Hatar du att vara föräldraledig så skit i det då
Och jag uppfattar det tvärtom. Hur folk ska låta så jävla fantastiska för att de baaaaaaara har sina barn fastklistrade på benen…
Jag tycker det är fantastiskt att vara hemma med mitt barn. Men jag mår så mycket bättre av att också få jobba lite och vara mig själv. Glad att jag haft tidigare arbetskollegor som berättat genom åren att de inte trivdes att vara hemma på heltid, så det inte kändes så främmande.
Får man kapa tråden lite? Vet inte när nästa ÖS är…
Är det nån som funderar på köpfri år nästa år? Funderar på det själv, har nån tips, förslag? Jag gör det pga ekonomiska skäl, behöver dra ner rejält på shopping. Men var börjar man? Och hur gör man för att inte trilla dit o shoppa järnet som jag brukar göra?
Var shoppar du mest? I affärer, online, appar? Radera appar, lägg undan telefonen eller hitta något annat du kan göra på telefonen, typ spel eller liknande. Jag scrollar ofta på vinted när jag är uttråkad, även om det är billigt blir det mycket skräp hemklickat 🙈🤪
Ta en vecka i taget! 👍🙂
Varje gång du är sugen på att handla något du ser så tar du pengarna och sätter in på ex Dreams-kontot istället. Blir mycket sparande efter ett tag och lusten att handla försvinner ju mindre du gör det.
Tack Jenny o Lisatanten för svar! Uppskattar d så! 💗
Jag älskar också att shoppa men älskar också att spara pengar 😁 därför unnar jag mig att shoppa secondhand. Istället för att köpa en tröja på HM för 500 kr så kan du köpa typ en helt ny garderob för samma summa på t.ex sellpy. Smink och skönhetsgrejer (som jag också älskar) köper jag alltid när det är rea.
Det finns både bloggar och böcker om minimalism/köpfritt år.
Ex: bloggen Minimalisterna, de har även skrivit en bok. På Netflix finns dokumentärer om att skippa habegäret
Kan varmt rekommendera det, även om det är en process.
Tack Anna & Anonyma!
Nån som kan förklara Katjas svar till Jenny uppe i screen shoten? Vad är det Jenny förminskat? Läst flera ggr men fattar inte på vilket sätt Jenny förminskat något alternativ
Hon förminskade ingenting. ”Katja” tolkade in något på egen hand, att Jenny skulle döma de som inte gillar föräldraledigheten. Folks dåliga läsförståelse är ett stort problem på internet 😬
Är Hannah G singel igen? Inget Spanien på länge och ingen ring längre….
Det verkar väldigt hemligt det där. Men svårt att få ihop det igen när det en gång strulat är min erfarenhet.
Men vadå ring? Dom har ju skilt sig och har väl inte förlovat sig igen? Eller? Och hon kan väl inte åka till Spanien om inte barnen har skollov?
Det är liksom ingen som sagt att man inte får tycka det är skönt att jobba igen också, det här är ju nåt vissa hittar på för att få gnälla, gnälla och gnälla lite till.
Det finns för och nackdelar med allt och man kan utrycka sig på olika sätt om man nu är rädd att bli missförstådd, vilket hon ändå inte verkar bry sig om.
Ja och jag fattar att man behöver uttrycka sig på ett annat sätt om någon annan ska orka läsa och bli intresserad osv men det är ju det här svartvita som gör att det sticker ut. Jag menar, det är ju fantastiskt att man ens har rätten att kunna vara hemma och få läka och komma in i föräldraskapet och samtidigt få betalt. Skönt att inte behöva oroa sig för jobb samtidigt som man har en liten bebis, kunna lära känna den nya i lugn och ro. Och sen har man ju en del riktigt fina stunder. Och så superjobbiga stunder när bebisen bara skriker och man står där ensam. När dagarna flyter ihop, när man är ensam med sjuk bebis som inte kan prata, men sen ska man plötsligt vara utan den lilla personen som faktiskt börjar bli roligare och roligare att hänga med, flera timmar om dagen. Alltså, känslorna kring det hela var iallafall för mig så blandade och kände varken sådär yay eller bottenlös sorg när föräldraledigheten tog slut, måste väl ändå vara rätt vanligt att känna så, eller?
Om man är bloggare/infuencer så jobbar man ju fritt och delvis hemifrån så det är väl inte samma press, kanske, som för den som går tillbaka till ett heltidsjobb på kontor/skola/fabrik. Men generellt så är det väl så att de som har barn vet att det är tufft att jobba när man har småbarn och man vinner i karriär och att vara sig själv igen (om man nu känner så) och kan umgås med kollegor, men visst missar man alla timmarna med bebisen. Har man inte fått barn så förstår man nog inte det känslomässiga dilemmat. Detta är ju inte något logiskt – alla fattar väl hur det fungerar – antingen är man hemma eller på jobbet – utan det är ju det känslomässiga. När man fått barn öppnas en ny värld, någon är helt beroende av dig och din partner och man kan forma deras liv och det är klart många känner skuld då om dom vill komma iväg från detta och jobba. Och en del stannar ju hemma många år för att dom inte behöver/vill gå tillbaka till jobb eller kanske är arbetslösa. Det är en känslomässig grej, som man nog inte förstår om man inte har fått barn. Och nej, att ha hund eller katt är inte alls detsamma.
Influncers verkar ju också ha en tendens att bli förbannat uttråkade, dvs man uppskattar inte ”ledig” tid på samma sätt när man inte jobbar som andra. Jag var så lycklig över varje jobbfri dag, kunde knappt tro det var sant, gick alldeles för fort (1,5 år..)
Du har säkert en poäng i det, men det finns ju många med ”vanliga” yrken som ändå saknar och längtar lite till jobbet 😊 till exempel jag 😅 Är föräldraledig nu och varit i ett år, ser fram emot att få lite annat att fokusera på än att bara leka, laga mat och städa oavsett hur mycket jag älskar mina barn. Sen tycker jag att det till största del är väldigt mysigt och roligt att vara föräldraledig, kan bli lite understimulerad ibland bara. 😊
Jo fattar, gillar mitt jobb också faktiskt, Men tyckte ändå man höll igång så pass bra med allt möjligt annat att jag inte blev uttråkad. Hann röra på mig mycket mer t.ex, stillasittande jobb annars..
Det ligger något rastlöst över SB mfl, tror egentligen de saknar kollegor och sånt/få slita lite 9-17, och de tror bebisen gör allt trist ist.
Det handlar inte om kollegor eller att slita på arbetstid. Är man väldigt kreativt lagd så har man ett stort behov av att få vara för sig själv och skapa ostört, precis som Sandra skriver. Ett 9-17-Jobb hade bara gjort det hela ännu sämre – skriver av egen erfarenhet.
OT
Funkar verkligen dagen efter piller?
OT men vad gör Mogi om dagarna? Vad jobbar hon med? Över 30 år gammal och bor hos sina föräldrar med sin kille. Weekend i Paris, weekend i London, dricka te och äta kakor. 🤔🤔
Jag tror många kan känna som Sandra, men sen så utrycker hon sig väldigt dramatiskt såklart – hon vet ju hur man får igång ”publiken” 🙂
Fast hon har ju fått väldigt mycket gliringar för hennes sätt att skriva om moderskapet ända sedan hon outade graviditeten så förstår varför hon skriver som hon gör.
Enligt folkhälsomyndigheten visar forskning att barn som gått på förskola har högre utbildning och bättre psykisk hälsa senare i livet.
Fattar inte varför det blivit en grej att alla vill tillbaka till hur kvinnor hade det på 50-talet.
Och det är säkert tack vare förskolan… Finns nog inget samband där.
De måste ha roliga jobb…Så som de längtar och tycker det är lyx.
Man behöver inte dra det till ytterligheter. Ingen sitter ihop 24 h om man inte har valt det själv el inte har andra möjligheter.
Idag är det snarare tvärtom, vi ska hyllas när vi sätter oss själva först. Kvalitetstid heja!
Tycker helt klart att man hör fler personer säga att de längtar tillbaka till jobbet än att de vill vara lediga längre. Men det låter ju lite mer dramatiskt att skriva att man är åter i frihet såklart och vill man väcka intresse snarare än bara säga som man känner så funkar ju Sandras sätt att uttrycka sig bättre. Men nej, förstår verkligen inte var det här skammandet av mammor som inte älskar bebistiden, vill jobba etc kommer ifrån, finns väl verkligen inget ideal i Sverige idag att vara hemmamamma liksom? Eller gillar folk att känna sig lite coola och tänka att de går emot strömmen och då måste i sitt huvud hitta på att alla andra tänker annorlunda?
Som många redan skrivit, det är fullständigt normalt att länga efter att jobba men poängen är att idag så koketteras det nästan om hur skönt det är att göra så mycket utan barn. Man SKA inte tycka om att vara föräldraledig för då är man tillbaka på 50-talet och man ska prata på ett nonchalant sätt om sitt barn för att upplevas på ett visst sätt. Man ska göra en grej av olika saker i föräldraskapet.
Fast det handlar väl om hur negativt hon beskriver sitt barn och föräldraskapet. Att hon använder sonen gör att provocera, det är det jag reagerat på iaf. De flesta tror jag längtar tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten, inget konstigt med det.
Fattar inte hur du uppfattar hennes inlägg? Jag läser henne varje dag och hör hur mycket hon älskar sin son. Sen är det så klart jobbigt att han inte kan vara själv och leka osv. Hon blir ju helt låst. Men det har ju inte med kärleken till sonen att göra.
Åh mammaskammare! Detta underbara släkte. Vet ni vad, lägg er tid på era egna barn och låt andra göra sina val för sina barn. Hur svårt kan det vara? Minns hur folk gick igång som rabiessmittade hundar här för ett tag sen för att man har sitt äldre barn på förskola när man är föräldraledig med en bebis. Absolut att man kan göra olika val i olika familjer, men att så många är så ohyfsade och oförskämda mot de som gör andra val än en själv är absurt.
Mammaskammare. Det finns inget fånigare uttryck.
Att bete sig svinigt och oförskämt mot mammor som inte gör som en själv är betydligt fånigare.
Det handlar inte om att föräldrar behöver göra som en själv. Det handlar om när det är tydligt att föräldrar bara ser till sig själva och inte sina barn och sedan ursäktar det med ”att som vuxen måste man faktiskt få egentid”. NEJ, det måste man inte när barnet är en bebis! Det finns inga sådana rättigheter.
Bestämmer väl inte du 😂
Så jäkla skönt att efter åtta år som mamma inte längre ta åt sig av allt. Jag deklarerar högt och tydligt att jobbet är min plats av lugn och ro. Trots att jag jobbar under tidvis mycket stress på ett sjukhuslab. Vad än jobbet kan slänga på mig så är åtgärderna jag förväntas komma med strukturerade och dokumentstyrda. Fine, det är svårt med patienter som plötsligt börjar blöda och sen slutar för att eventuellt börja igen. Men det är ändå mycket enklare än att rodda de tre viktigaste personerna i mitt liv, så jag uppskattar omväxlingen.