Har alla tjejer ont i magen?

Jag har några möten och ett besök hos en gynekolog. Jag har så himla mycket smärtor hela tiden oavsett period i cykeln  och ville bara ta en rutin-titt. Men allting såg tipp topp ut. Han trodde att det handlade om kosten i stället och kanske något jag inte tål. Men jag blir inte uppsvullen, bara ont till och från. Lunchen idag bestod av cacio e pepe. Ingen smärta kommer av pasta eller bröd i alla fall.

Jaja, vilken kvinna har inte ont i magen…. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip återberättar sitt gynekologbesök för läsarna, ett besök hon bokat in för att se så att allt är som det ska eftersom hon lider av smärtor i magen. Gynekologen sa att allt ser tipptopp ut, och att hennes besvär nog beror på någon födoämnesallergi, och det gjorde det kanske?
Såg tipptopp ut alltså, men bara för att någonting ser tipptopp ut så betyder det inte att det är det.
Jag fick min endometriosdiagnos fastställd i höstas, och den såg man inte så mycket av förrän jag skickades på ett utökat ultraljud där härdar konstaterades. Kanske kan inte ursprunget av Isabellas smärta ses med blotta ögat?

Isabellas läsare tycker inte att hon ska trivialisera sina smärtor, för alla kvinnor har inte ont i magen titt som tätt, och det har de förmodligen helt rätt i!

 

94 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag har typ aldrig ont i magen. Bara om jag ätit väldig mycket på en kväll. Typ trerätters eller tryckt godis efter på filmkväll. Skulle jag börja få ont i magen skulle jag definitivt söka vård och inte gå omkring med det för att ”alla kvinnor har ont i magen”. Sen att inte alla får hjälp är en annan femma.

      Problemet är ju att när man söker vård får man höra det. Inte att man i talar sig själv det.

      Hon har ju sökt vård? Likt Isabella har jag sökt vård för ont i magen, eller snarare i livmodern/äggstockar, och när man bara får höra att de inte hittar något, då orkar man inte hålla på och söka vård hur många gånger som helst. Då accepterar man smärtan och går vidare, man orkar inte hålla på och tjata på läkare och förklara sin smärta. När de inte hittar något och man inte får hjälp är detta också psykiskt jobbigt och inte något de flesta pallar gå igenom hur många gånger som helst. Men det är ju lätt och säga ”jag skulle aldrig” om man inte haft problemet själv.

    Jag har aldrig ont i magen, inte i huvudet heller.

    (men jag är deprimerad så bli inte för avundsjuka)

      Tråkigt med deppen, samma här. Ingen antideppmedicin verkar fungera heller. Har du ngn bra?

        Träning (mycket kondition) är bra mot depression.

        Har ni inte provat så prata med er läkare om Brintellix. Man måste ha provat andra antidepressiva först eftersom den är väldigt dyr. Men den är fantastisk. Jag har provat flertalet antidepressiva och haft måttlig effekt. När jag provade Brintellix var det som om någon tände en lampa. Plötsligt kvittrade fåglarna och solen sken. Alla dagar var liksom lite härligare och jag fick motivation att göra saker igen. Jag åt den i ca 1 år. Nu behöver jag den inte längre men har kvar den härliga känslan 🙏

          Vad härligt att höra. Tack för tipset.

          Går den på högkostnadsskyddet?

            ”Brintellix är endast subventionerat för patienter som provat minst ett annat antidepressivt läkemedel men inte uppnått behandlingsmålen.”

            Yes, givet att du provat en annan sort innan.

              En vanlig biverkan är illamående tyvärr. Jag mådde löjligt illa första veckorna och tog lergigan mot det. Sen försvann illamåendet med tiden. Tog medicinen på kvällen för då sov jag under illamåendeperioden.

        Sertraline tycker jag fungerar bra.

          Själv blev en helt annan person av dom, började göra och gilla saker som jag aldrig någonsin gillat. Läskigt. Kör på andra nu.

            Det är det tråkiga med antidepressiva. Man kan inte förutse vilka mediciner som fungerar för vem utan man måste prova sig fram. Det är så himla individuellt vad som fungerar för vem och det är synd att vården inte är tydligare med det och att det finns flera olika alternativ.

          Älskar sertralin enda jobbiga är de sexuella biverkningarna. 🙁 så svårt att få orgasm tyckte jag.

            Så sjukt att det är en så vanlig biverkan. Undrar hur det hänger ihop 😅

        Vill också slå ett slag för Brintellix. Bästa jag provat. Dyr – 1900 per förpackning med 100 tabletter men går på högkostnadsskyddet så inte så farligt i det långa loppet.

        Om du har möjlighet att gå i terapi skulle jag rekommendera starkt metakognetiv terapi, forskning har visat att det är mest effektivt mot långvarig depression, även mer effektiv än antidepressiva.

          Kan du snälla berätta lite vad det är? Tack!

            Vill helst inte råka säga något fel då det är ett så allvarligt ämne, kort sagt kan man säga att det är en annan terapiform där man ser på depressioner på ett annat sätt. Finns en jättebra bok av psykologen Pia Callesen som är ledande inom metakognetiv terapi i Norden, boken heter ’lev mer, tänk mindre’, väldigt bra introduktion till terapiformen.

    Jag har ofta ont. Har som mamma hade nervös mage. Nu kallas det väll ibs. Proibs från apoteket är bra. Absolut tyvärr ej mer änn 2 koppar kaffe per dag.

    Kvinnorvården är ett skämt så förstår att man ger upp å accepterar. Det forskas knappt på ” kvinno problem ”

    Kvinnohatet i världen visar sig på ännu ett förödande sätt för kvinnor.

      Fast ont i magen är ju inte nödvändigtvis ett kvinnoproblem? (Det kan såklart vara det)

        Ibs och endrometrios drabbar primärt kvinnor.

          Samt primär alla immunoroblem. Min poäng var att det inte forskas på kvinnor magont. Som det inte forskas på hjärtproblem hos kvinnor bland mkt annat. Vi är andra klassens invånare när det kommer till sjukvård.

            Det beror väl på. När det kommer till cancer får kvinnor mycket resurser. Jämför med prostatacancer som drabbar män och inte alls prioriteras i Sverige.

              När det kommer till BRÖSTcancer ja. Inte cancer per se.

                När det gäller bröstcancer avsätts det initialt en hel del resurser, men inte när det gäller uppföljning. Det enda de erbjuder är mammografi en gång/år, fast de motiverar sina behandlingar(tex cellgifter, strålning och antihormorner), med att det behövs för att cancern kanske redan hunnit sprida sig i kroppen. Men att undersöka om den spridit sig, gör de aldrig, varken från början eller senare.

                  Ja det vet jag väl. Jag svarade på en kommentar här ovan som indikerade annat.

                  Om det finns anledning att tro att en bröstcancer verkligen spridit sig undersöker man absolut det! Det är inget man bara lämnar vind för våg.

                  Men det är alltid en avvägningsfråga – i dag när tack och lov många kvinnor går på sina mammografier och undersöker sina bröst regelbundet upptäcks bröstcancern tidigt och har i regel inte hunnit metastasera, det skulle bli en alltför omfattande apparat att undersöka alla för till exmpel skelettcancer. Dessutom tar läkarna mängder av prover, både blodprover och på tumörvävnad, som patienten kanske inte alltid tänker på och som ger goda indikationer på eventuell spridning av sjukdomen. Absolut kan cytostatika, strålning och östrogenhämmare vara ren behandling, men då HAR man ju konstaterat en spridning. I normalfallet ska dessa åtgärder ses som en extra försiktighetsåtgärd i förebyggande syfte och utgör ingen anledning till oro.

                  Vid prostatacancer, som man ju i dag inte screenar för, är risken för spridning större just eftersom man inte vet hur länge tumören funnits där när man upptäcker den. Men inte ens då undersöker man alltid skelettet, det beror på tumörtyp.

                  Jag ville skriva det här eftersom jag uppfattar att din kommentar kan uppfattas som skrämmande för många kvinnor – helt i onödan.

          Har både och annat med. Ett h*vete och omöjligt att få rätt vård i systemet.

        Det var så Isabella la upp det, ”vilken kvinna har inte ont i magen”, och jag är beredd att hålla med. Just därför tycker jag att hormoner och preventivmedel borde kollas rutinmässigt, sådant som är typiskt för kvinnor. Själv slipper jag magont, har främst lidit av huvudvärk i mina dar. Och den tror jag definitivt var hormon- och preventivmedeltriggad.

      Har svårt att se hur någon lägger åratal på en utbildning till gynekolog pga art vederbörande är ”kvinnohatare”. Hjärt o kärlsjukdomar däremot, där ligger forskningen på just kvinnor långt efter män.

        *att*

        Det handlar ju inte om enskilda individer/gynekologer utan om normer och strukturer som finns inom vården. Många problem som drabbar kvinnor är mindre utforskade och nonchaleras ofta också.

        Hur kan man vara så trög att tro att global forskning handlar om ett individuellt beslut att studera till gyn?

        Heja alla som studerar till det, dock!

      Tror det är svårt pga många organ i magen dvs många olika specialiteter som kan bolla patienter fram och tillbaka, liksom att det ofta rör sig om smärta som pågått över lång tid och därmed inte måste utredas direkt (till skillnad från akut bröstsmärta tex jämfört mot ont i magen av och till i tre år).

    Kan ju vara värt ta lite blodprover och kanske gå till allmänläkare, alla magsmärtor för kvinnor beror ju inte på gyn.

      Kan även vara psykiskt, stress el oro. Kropp och själ hör ihop.

        Först är det omsorg och sen mensvärk. Däremellan kommer en nästan ännu värre värk runt ägglossningen. Sen är det dags för lite pms igen och mensvärken… Ont i tjejmagen nästan konstant men jag vet ju vad det beror på! Tror man längtar tillbaka en smula när man väl nåt klimakteriet.

          *omsorg*?? PMS ska där stå!

      Tarmfickor är något jag knappt hört talas om, innan det drabbade mig själv. Trodde det var något gynproblem.

    Camilla, hur gick du tillväga för att få ett utvidgat ultraljud? Hänger endometriosen ihop med fibromyalgin?

    Tror mer att för just Bellas del är det stiltje i hennes liv och blogg…. 😴😴😴

      Vem skulle inte få ont i magen av att ha Katt-Eva hängandes i sin blogg😉

        Bara hon inte hittar in hit! 😮

    Jag har inte ont i magen till vardags. Nån mensvärk ibland när det är dags men annars nej. Hade otroligt ont i livmodern när jag var gravid sist, mycket värre än min första graviditet, det var inte trevligt. Valde dock att avsluta i v 8 så det kanske hade gett sig med tiden om jag fullföljt.

    Jag kräks och svimmar varje mensvärk och har alltid tänkt att det är normalt. Har aldrig sökt vård för det. Nu efter en förlossning kan jag säga att en förlossning känns som min vanliga mensvärk, smärtan alltså, inte bajsa ut en melon. Så fort mensen kommer igång igen kanske vore dags att söka vård. Pallar inte denna skit med ett barn att ta hand om också…. Frågan är ju bara om man blir tagen på allvar 🙂

      Låter absolut inte normalt, utan ganska troligt att du har endometrios. Var bor du? Du kan säkert få bra tips på bra gyn att vända dig till. Det öppnar en ny mottagning i Stockholm nu med fokus på endo.

      Jag har också helt fruktansvärd mensvärk, svimmar ganska ofta av smärtan. Vad lättad jag blev att höra att din förlossning var som din vanliga mensvärk! När jag har hört att det ”är som mensvärk fast 1000 gånger värre” har jag på riktigt undrar hur man ska överleva…

        Jag svimmar aldrig men har fruktansvärt ont och kräks ibland. När jag ringde förlossningen för mina värkar frågade de hur det kändes. ”Som mensvärk”. Jag fick såklart rådet att vara hemma ett tag till. Inte kunde de veta eller förutsätta att jag ringde från toaletten där jag precis kräkts och satt och kallsvettades lutandes mot väggen. Efter ett par samtal till samma timme var jag välkommen in för kontroll ”så att jag kunde känna mig lite lugnare”. Jag var då öppen 10 cm och det var bara att åka 😊. Födde två timmar efter första samtalet och har alltså samma upplevelse, förlossning är inte så mycket värre än mensvärk men med respekt för att alla har olika upplevelser och händelseförlopp.

          Men gud! Kan ni ens leva med mensvärk som är som värkar? Också sjukt att man är så normaliserad av sitt eget att man liksom bara tar det för att det ska vara så. Inte menat på ett dåligt vis alltså. Jag har tex fått diagnos ulcerös kolit och har alltid haft orolig mage. Skulle aldrig falla mig in tex att dricka kaffe vid en ”olämplig” tidpunkt och vill alltid veta vart närmsta toalett är. Har insett att det inte är så för alla. Typ folk som inte ”kan” bajsa på offentliga toaletter. Absolut inget val för mig.

            Ja vad ska man göra än att fortsätta leva??? 10 dagar i månaden är alltid fruktansvärda, sedan 20 år tillbaka. Inte direkt att man får hjälp av vården hursomhelst om du tror det, herregud så knäpp kommentar

              Jag tror du förstår att jag inte hade onda intentioner. Som sagt, har skitit på mig i perioder och det är heller inte helt lätt att få hjälp för but life goes on…

          Förstår dig! Lärde mig då att inte säga att det känns som mensvärk eftersom jag aldrig fick komma in då. Jag fick tjata mig till att komma in och typ överdriva hur ont det gjorde. När jag väl fick komma in var det dags att krysta….

            Det där beror ju på. Jag har helt normal mensvärk. Födde barn efter en timme med ”normal mensvärk”. Alla förlossningar är inte extremt smärtsamma.

              Nej, men om du ligger inom spannet behöver du knappast bekymra dig. Klart att andra behöver få andra riktlinjer än de som vi andra har.

              Eller blir du kränkt av ytterligare rekommendationer om de inte passar dig in?

        Hade också hört liknande och var rätt rädd inför förlossningen men samtidigt tänkte jag, hur mycket ondare kan det göra? Och nej, inte speciellt mycket ondare alls haha! Bebisen var också på väg ut när jag tyckte att nu känns det lite annorlunda fast fortfarande annorlunda och inte ondare. Och det sköna med förlossning är att kroppen återhämtar sig några minuter mellan varje värk och det gör inte ont alls. Önskar det vore samma med mensvärk….

      Om du inte blir tagen på allvar så ge dej inte. Klaga till ivo. Vi ska lyssnas på och få den vård vi behöver.

        Iv8 granskar bara Journal anteckningar så det beror ju helt på vad vården själva skrivit.

      Jag hade så i tonåren. Jag började på ppiller och har, även efter att ha slutat med ppiller, bara haft så ont igen en endaste gång. För din del låter det dock som du haft det mycket längre… hoppas du får hjälp!

        Tyvärr får jag inte äta ppiller pga migrän med aura…

      Varför har du mens? Sätt in en hormonspiral eller ät minipiller. Finns ingen anledning att låta mensen komma igång, sätt in hormonspiral snabbt som tusan så slipper du mensen helt.

        Nope. Funkar inte. Har testat men har då istället mens konstant. Gör visserligen inte ont på samma sätt men rätt så tråkigt och jobbigt.

          Kvinnan har två typer av hormoner som ökar och minskar enligt kända kurvor under menscykeln, östrogen och progesteron. Om inte ett p-medel funkar så finns det andra, med andra hormoner och jag anser att har man sådana problem som ung så borde man få hjälp med hormonersättning där gyn hjälper en att hitta rätt nivåer, såsom man får i klimakteriet. Jag vet inte alls om det funkar så att yngre kan få hjälp med det, men det kanske det gör.

          Om du sätter in den innan din mens kommit tillbaka efter förlossning så kan det bli så att du inte får nån blödning alls. Låter du mensen komma igång och sedan sätter in spiral kan du få ett halvår med oregelbundna blödningar och spotting.

            Aha okej, det visste jag inte. Tack! Vill ju dock ha en till bebis om inte allt för länge så får väl bli efter den haha

      Fy så tufft! Det låter som att du ska kolla upp om det kan vara endometrios eller adenomyos.

    Jag har ofta ont i magen, men jag får skylla mig själv. Har känslig mage och tarm men vill äta det jag tycker är gott så jag tar lite magvärk mot att bara äta tråkig mat.

    Saken är väl att min mage reagerar på typ allt fast i olika perioder. Ena dagen kan jag äta ägg, andra inte, ena dagen kan jag äta pasta, andra inte, ena dagen kan jag äta choklad, andra inte osv.

    Så känns nästan helt omöjligt att leta efter exakt vad jag reagerar på. Det går dock lite i skov och jag vet att mycket är kopplat till psyket – är jag rädd att magen ska balla ur så gör den det.

      Nej. Men när jag fick hjärtproblem så var läkaren den enda som trodde på mig och gjorde en utredning (som visade hjärtfel). Alla mina vänner + min familj sa att jag hade ångest och/eller var utbränd. Alla tjejer har ju också ångest :)))))))

        Hamnade 100% fel

      Jag är precis likadan. Vet inte ens vad magen reagerar på men är ständigt uppblåst och gasig, och är jag inte det är jag i en dålig period med magkatarr som gör att jag känner mig svinhungrig hela tiden.

      Vad jobbigt det låter. Har haft liknande men åt antidepp i en period och det hjälpte även mot alla magproblem så då förstod jag att jag varken har ibs el är allergisk mot något utan bara ångesten som sätter sig på magen. Kanske värt att diskutera med en läkare om du tycker att magproblemen går ut över livet?

    Jag har aldrig ont i magen eller ont i huvudet.
    Jag är laktosintolerant men jag får inte ont i magen av laktos, blir bara svullen och gasig.

    Nej. Men när jag fick hjärtproblem så var läkaren den enda som trodde på mig och gjorde en utredning (som visade hjärtfel). Alla mina vänner + min familj sa att jag hade ångest och/eller var utbränd. Alla tjejer har ju också ångest :)))))))

      Japp. Min mormor hade tre hjärtinfarkter innan den fjärde slutligen dödade henne. De printar in oss vanliga att kvinnor inte har samma symtom som män, ändå reagerar varken personliga assistenter eller sjukvården.

    En kompis hade ont i magen i omgångar typ sedan tidig tonår (32 nu) och trott det var en känslig mage. Visade sig tillslut att det var en (godartad) tunör. Upptäcktes då det slut blev akut efter att ha vuxit och vägde väll runt 2-3 kg. Så nej ha ont i magen är inte normalt oftast.

    Den dagen jag inte har ont i magen och inte ser ut som jag är gravid så kommer jag jubla. Kommer dock ske när jag är död så får jubla i nästa liv.

    Jag har väldigt ofta ont i magen, om jag äter vissa grejer får jag horribla magkramper i övre magen, om jag inte är på piller så har jag mensvärk som typ förlamar mig från höft och ner samt hemska magkramper i nedre magen, nu när jag är på piller klarar jag mig utan mens men har ändå hård magsmärtor då jag borde ha mens!
    🥳 För min kropp!
    (Övre magkramperna kan jag aldrig veta när jag får och av vad, ibland kan jag äta allt och ibland inget och vissa dagar går det att äta tex majs och om 2 dagar har jag magkramper pga det och så sväller magen till att se ut som 7månar gravid)

    Har du ingen annan att skriva om än Bella? 🥱

      Eeeh reklam för Ingrosso sker ju oftare än inlägg om Bella. Grattis reklam dessutom får man förmoda.

        Har ofta ont i magen, mer åt hård i magen. Reagerar direkt om det är nått som inte funkar, hjälper probiotika tro? Mot hård mage?

          Torkad frukt, russin, katrinplommon, linfrön och ja yoghurt och annan probiotika. Ris och blåbär funkar tvärtom (något jag lärde mig som småbarnsförälder)

    Isabella provocerar lite halvdant och försöker få fart på sin överspelade blogg. Kanske dags att börja tänka på en yrkesinriktad framtid.

      Tror inte du behöver oroa dig för Bellas ekonomi. 🙂

        Vem sa något om ”ekonomi” förutom DU? 😅

    Har haft problem men mage och tarmar sen tonåren såklart har läkarna slängt slaskdiagnosen IBS så behöver dom inte engagera sig mera. Fick börja ta Imodium pga av cancermed. fortsatte med det efter behandlingen och ett nytt liv har öppnats sig. Så underbart att gå på huset max 2 ggr dagen mot ca10 som innan.

      Tar man det permanent? Har själv fått diagnos ulcerös kolit efter att jag fick ordentligt skov, men har alltid haft magproblem. Fick medicinering till slut som hjälpte och har ännu inte fått något nytt skov. Bara lite halvpålitöig mage som tidigare men det går iaf att leva med.

        Min mormor åt det i över 10 år. Utan kunde hon inte lämna huset.

    Haft hemska menssmärtor med enorma och långvariga blödningar sedan debuten. Efter graviditet blev de än värre. Jag har alltid misstänkt endomentrios, men ingen ville undersöka för det. Skaffade hormonspiral i 35-årsåldern och slutade blöda, men smärtan fick jag inte riktigt bukt med. Nu har jag passerat klimakteriet, men får fortfarande smärtor regelbundet(nu är de dock inte lika kraftiga). Ingen inom sjukvården kan ge mig en förklaring till detta. Fick i slutet av tonåren även andra magproblem(diarréer och stor viktnedgång). Klassades som IBS. Viktnedgången vände till uppgång efter ett tiotal år, fast diarrérna förvärrades. Provade allt sjukvården föreslog, inget hjälpte.
    Fick också en underfuntion i sköldkörteln och nu på senare år även bröstcancer. Jag är numera övertygad om att allt detta hänger ihop och att jag med rätt verktyg kan få en någorlunda rätsida på det. Det är dock ett himla jobb som tar mycket tid och pengar i anspråk. Vissa saker jag gör kostar dock ingenting och det är kosten, avslappning och lymfmassage.

    Har aldrig haft magsmärtor/problem med magen. Jag har en oprövad enkel teori om att prutta/bajsa när man behöver. Alltså tjejer i tonåren som sen växer till kvinnor som inte vågar pruttta eller bajsa i skolan utan håller sig och därför får magproblem. Jag har aldrig hållt mig (hittat gömställen att prutta på och bajsat på toan även när det funnits risk att en snygging skulle komma och vilja på på toa direkt efter mig) och min mage funkar finfint. Har kompisar som blivit uppfostrade att bara bajsa hemma och de har haft magproblem.

      En teori sprungen ur att inte ha problem. Delar dock din uppfattning om att tjejer till viss del kan generera en del problem pga det du nämner. Men nej, vi är givetvis många som har problem med magen som inte är förorsakat av detta.

    Något man måste vara mycket mycket medveten om är att äggstockscancer kallas dolda kvinnodödaren just för att den är svår att upptäcka. Vanligt vaginalt ultraljud kan missa just denna cancerform. Har man besvär så ska man insistera på ytterligare undersökningar för att utesluta detta. Särskilt om det går i släkten.

    Nu svarar väl ngn att jag inte är läkare fastän jag är det – det brukar bli så här på Bloggbevakning. Jag undrar varför, förresten, varför människor tror att man skulle påstå sig vara läkare om det inte stämde? Det är lite märkligt.

    Men till detta med magsmärtor då:

    Det är ju oerhört vanligt, något av det absolut mest frekventa problem personalen inom primärvården möter och det är svårt att utreda eftersom det kan bero på så otroligt många saker, de allra flesta helt harmlösa. Därför avvaktar man ju också ofta och försöker just ge kostråd eller be patienten tänka på när värken kommer så att man kanske kan hitta någon ände att börja nysta i. Och så är ju patientens ålder viktig, det är ovanligt med riktigt allvarliga sjukdomar under 50 år.

    Men om man har ont mest hela tiden så är det en signal att ta på allvar, till exempel reagerar man i regel inte allergiskt på så många födoämnen. Kvinnor har ju dessutom sina fertilitetsorgan i buken och även om man vid en gynekologisk undersökning som rutin gör ett vaginalt ultraljud som är en bra första kontroll skulle i alla fall jag rekommendera att Isabella, om smärtorna inte försvinner, får genomgå en datortomo buk. På intet sätt vill jag skrämmas, det här kan bero på oro och stress, men det är alltid bättre att hitta eventuella avvikelser så snabbt det går.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.