De visar bilder från vardagslivet med barn och säljer videor på sina förlossningar. Mammainfluerarna tar hem en stor del av reklamintäkterna på Instagram. Är de moderna affärskvinnor eller utför de bara sådana uppgifter som hemmafruar alltid gjort, undrar Sara Martinsson i en kulturkrönika i tidningen DN.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja när det kommer till Sara Martinssons krönika i DN där hon tar på sig att bunta ihop alla kvinnor som på ett eller annat sätt arbetar kreativt på sociala medier och som skaffat barn, till en enda homogen grupp.
Mammainfluerare eller momfluencers – kärt barn har många namn, och på tal om kärt barn så är det egentligen det enda som krävs för att du och dina prestationer, framgångar och erfarenheter marginaliseras ner till någon med livmoder och ett Instagramkonto.
Sandra Beijer har skrivit ett långt inlägg om det här på sin blogg som jag rekommenderar er alla att läsa, där hon ifrågasätter det här å det grövsta och jag kan bara hålla med.
Om jag ska ranka Sandra Beijers olika aspekter av sitt jobb så skulle både skribent, kreatör, copywriter, författare, manusförfattare och gud vet vad, komma före ”mammainfluencer” på den listan.
Snacka om att fullkomligt pissa på kvinnliga prestationer!
Det finns de som bygger sitt innehåll kring familj och barn, men det är långt ifrån alla som gör det. Sara måste ha ganska dålig insyn i och kunskap om den här branschen är minimal, om hon tror att alla kreatörer som har barn, uteslutande tjänar sina pengar genom att marknadsföra vällingflaskor och blöjor.
Varför skulle en kreatör släppa allting de arbetat med för att till 100% få in föräldraskapet i varje aspekt av sitt yrke? Varför skulle de inte kunna arbeta på som vanligt, trots att de blivit föräldrar, när det fungerar ypperligt i andra branscher?
Det finns absolut influencers som använder sina barn som yttersta källa till inspiration hemma i ”the content farm” och kanske är det normen, det som Sara försöker måla upp i sin krönika. Är det kanske Sandra Beijer som egentligen är undantaget? Undantaget som bekräftar regeln?
Vad säger ni?
Föregående inlägg 
Jag tyckte krönikan var toppen, har precis fått hem hennes bok ”Kvinnor utan barn” och ser fram emot att läsa den.
Ja Martinssons krönika träffar helt rätt. En del av ilskan över det man tycker är förminskande är att svenska bloggare och influensers inte riktigt verkar veta hur mominfluencer definieras, vilket Martinsson gör med sina beskrivningar. En mominfluenser är inte på något sätt specialiserad till att blogga om sina barn. Det handlar om fenomenet att känna att man måste dela med sig av sin nya roll som mamma. Detta framgår tydligt i Martinssons krönika där hon radar upp olika influensers och just hur de visar upp sina barn i sina flöden beroende på vilken influenserpersona de valt, entreprenörsmamman Isabella, modellmamman Kenza och hipstermamman Sandra.
Martinsson kallar alltså Sandra för en hipstermamma och folk ställer sig på barikaderna…
Jag tror att det är något helt annat som spökar här och inte Martinsson rätt oskyldiga artikel. Martinsson beskriver enbart hur olika influensers visar upp sin mammaroll. Inte någonstans fördummar hon eller förlöjligar hon någon influenser. Den enda frågan som lämnas hängande är det vettiga i att Yoga Girl förespråkar vilda graviditeter och att detta kanske kan vara farligt.
Nej, denna storm tror jag helt handlar om att alla som livnär sig på sociala medier känner att deras yrke förminskas och ses ner på. Dessa kvinnor gör samma saker idag som på 50- och 60-talet, pratar om och visar upp sina barn, ordnar smink- och plastpytsparties, delar med sig av sina inredningstips, ger saft och sylttips, berättar om resor det har gjort. Det som skiljer är att en del kvinnor lyckas kapitalisera på sina kvinnointressen, annars inget nytt under solen.
Det är ju ditt sista stycke där som inte en sekund stämmer överens med verkligheten och det är ju exakt det kritiken handlar om. Det finns mammainfluencers som gör exakt det du skriver, men Martinsson pekar ut fel influencers och buntar ihop alla med barn till en och samma kategori. Vilket blir så oerhört fel, och pinsamt, av både Martinsson och dig.
Du får gärna berätta vilka influensers som inte förtjänar att buntas ihop med dom som du själv håller med om tillhör 50- och 60-tals hemmafruarna. Jag följer Sandra på IG och är väl bekant med hennes flöde. Att jag följer henne där beror helt och hållet på att jag gillar hennes bilder, det är avkopplande att titta på något vackert. Men jag vet också vad hon gillar att visa upp i sina flöden. Hon gillar att visa upp sina outfits, hon gillar att posera och se lite lagom nasty meets virgin. Hon gillar att visa upp sitt hem och berätta vad hon gjort där. Hon gillar att visa upp vad hon äter, vart hon åker på semester och att hon vill vara någon som uppfattas gilla finkultur. Och så vill hon visa upp sin son. Berätta vad som är fel i den beskrivningen. Berätta hur detta avviker ifrån vad hemmafruar intresserade sig för på 50- och 60-talet. Det ligger inget dömande i detta utan den som dömer är möjligen du själv och jag undrar vad det beror på.
Läste för några år sedan en spalt av en kvinnlig journalist som efterlyste en annan typ av kvinnliga influensers. Någon som skrev om annat än de stereotypa kvinnoämnena. Beijer skiljer sig inte från mängden, hon är lika fast i det traditionella kvinnoporträttet som resten.
Du får gärna berätta vilka influensers som inte förtjänar att buntas ihop med dom som du själv håller med om tillhör 50- och 60-tals hemmafruarna. Jag följer Sandra på IG och är väl bekant med hennes flöde. Att jag följer henne där beror helt och hållet på att jag gillar hennes bilder, det är avkopplande att titta på något vackert. Men jag vet också vad hon gillar att visa upp i sina flöden. Hon gillar att visa upp sina outfits, hon gillar att posera och se lite lagom nasty meets virgin. Hon gillar att visa upp sitt hem och berätta vad hon gjort där. Hon gillar att visa upp vad hon äter, vart hon åker på semester och att hon vill vara någon som uppfattas gilla finkultur. Och så vill hon visa upp sin son. Berätta vad som är fel i den beskrivningen. Berätta hur detta avviker ifrån vad hemmafruar intresserade sig för på 50- och 60-talet. Det ligger inget dömande i detta utan den som dömer är möjligen du själv och jag undrar vad det beror på.
Läste för några år sedan en spalt av en kvinnlig journalist som efterlyste en annan typ av kvinnliga influensers. Någon som skrev om annat än de stereotypa kvinnoämnena. Beijer skiljer sig inte från mängden, hon är lika fast i det traditionella kvinnoporträttet som resten.
Hon är författare, har skrivit flera böcker. Hon skriver manus och just nu musik. Bland annat. Jämför du alla författare, låtskrivare och manusförfattare med hemmafruar eller är det bara Sandra?
Jag tittar på vad hon visar upp i sitt flöde. Hon berättar inget om sitt jobb eller karriär utan det handlar om det jag skrev ovan. Följer en del författare som berättar om sitt jobb mer än om sitt privatliv. Den kategorin tillhör inte Sandra. Nu läser jag inte bloggen så den kan mycket väl berätta en annan historia. Sen har jag aldrig påstått att Sandra är en hemmafru. Jag vet att hon har haft en karriär inom copy och att hon publicerat några böcker. Att hennes manus blivit till TV serier.
Sandra klarar sig, hon har ett nätverk som hjälper henne när det behövs. Det jag tycker är tråkigt är att hennes sociala medier bidrar till att cementera en stereotyp syn av vad som intreserar kvinnor.
Jag orkar inte argumentera med någon som inte ens följer personen vi diskuterar.
Hon skriver ju att hon följer henne på IG
Och vad handlar hennes böcker och texter om? Relationer (med fokus på tonåringar/unga vuxna) och ätstörningar, två teman som i min värld åtminstone är väldigt feminint kodade.
Tjusigt! Där fick du in horan och Madonnan också.
Hade du föredragit att jag tillämpade självcensur?
Jag är lite kluven. Nej – SB är inte en traditionell ”momfluencer” och har många andra strängar på sin lyra genom åren. MEN sedan hon fick barn så bloggar hon mycket om sitt barn. Så är det bara vad man gör reklam för som avgör gör om man är en mammainfluencer, eller är det faktiskt det man skriver om/visar bilder på?
I mitt tycke är det en betydlig skillnad mellan ”mammainfluencers” och influencers som också råkar vara mammor. Det finns konton på IG, YT, TikTok osv. som verkligen är tydligt mammainfluencers, eller familjeinfluencers. Liksom det är en helt annan riktning på innehållet, där allt kretsar kring barn och familjeliv. Kontont är tillägnat just det ämnet. Dessa är, i mitt tycke, mammainfluencers. På samma sätt som Camilla Hamid är en bakinfluencer, eller Zeina en matinfluencer. De är nishade på ett specifikt sätt.
Detta går inte att jämföra med influencers som Sandra Beijer, Kenza, Klara och alla andra – som var influencers länge, blev äldre, blev mammor och fortsätter vara influencers. I denna gruppen så är barn en del av det liv de delar med sig av, för nu har de barn. Men de har liksom inte sadlat om hela sin inriktning ändå. Samarbeten gällande företag/produkter för barn kan förekomma, barn förekommer i inlägg. Men det är inte deras huvudsakliga inriktning, den huvudsakliga inriktningen är rätt tydligt fortfarande att ”bara” följa dem i deras vardag. De är någon slags mer generell influencer, därav bara influencer.
Men finns det många renodlade momfluencers (förutom typ pappapappadotter, Tiingelinn och andra från tex unga mödrar) eller är jag bara dåligt uppdaterad? Yayanaomi var ju det från början typ men visar ju knappt sina barn längre, iaf inte på samma sätt
Sverige har jag ingen större koll på, men absolut jättestort om man ser utanför endast svenska influencers. Finns massvis renodlada mammainfluencers.
Det är lite konstigt dock, för Sandra är ingen matinfluencer trots att hon ofta delar om vad de ätit i veckan.
Är Elsa Billgren en träningsinfluencer för att hon ofta skriver om träning?
Är valfri influencer en relationsinfluencer för att personens partner är med i vart och vartannat inlägg?
Nä. Sandra, Elsa m.f. är livsstilsinfluencers där bl.a. barn, relationer, träning, inredning och bla bla bla ingår,
Gillar inte det ordet livsstilsinfluenser. En bra bit bort från vad vanlisar gör på vardagar.
Livsstilsinfluencer har ju inget direkt att göra med vad ”vanlisar gör på vardagar”, det antyder ju på att deras nish som influencers är att de visar upp SIN livsstil. Inte din eller någon annan ”vanlis” vardag, utan _sin_ livsstil.
Ja och den livsstilen är en bra bit bort från många vanlisar som läser bloggarna. Alltså är influenserlivet ganska främmande. Men många suktar efter det.
Fast det är ju väldigt generellt det de influerar om, alla äter vi (men kanske inte på fancy restaurang flera gånger i veckan), alla har vi kläder på oss, har (förhoppningsvis) ett hem och har semester osv. Dvs väldigt generellt men liksom upphöjt gånger tio hos influencers.
Men va? Så himla märkvärdigt lever väl inte de flesta, speciellt inte Sandra som nämns här? Inte särskilt långt från min egen vardag iaf.
Sandras vardag, så som hon beskriver den, ser ut ungefär som min om jag ska vara ärlig. Hon jobbar på kontor, lagar mat, tränar, träffar vänner, umgås med sin sambo. De har dessutom barn som alltså är med i ekvationen, och det hon visar upp.
Tänkte mer på hur varje liten grej visas upp, fotas och sådär, noga utvalt vilket gör att det liksom blir MER av allt som man själv gör utan att tänka på det.
Det är okej att inte gilla ordet eller inte relatera, men de är likväl livsstilsinfluencers eftersom deras livsstil är den centrala delen av deras content.
Undrar när barnen växer upp vad dom kommer tycka om att dom synts för följare.?
Både hon och Hanna s är på Mauritius.
Herregud vad härligt med sol och sommarkläder.
En del numera vuxna barn har delat med sig av hur det livet var och det är mest något väldigt negativt. Det uppstår även en emotionell omsorgssvikt att föräldern är fysiskt närvarande men ändå inte emotionellt tillgänglig.
De flesta har nog även hört hur de här föräldrarna styr barnen och vill bli bekräftade av barnet och att barnet ska hälsa och vinka till förälderns ”vänner”. Tittaren kanske känner sig glad i det ögonblicket som barnet tittar rakt in i kameran och vinkar glatt eller skickar iväg en liten slängpuss. Vad få reflekterar över att det enda det lilla barnet stirrar på är ett objekt som är totalt dött (kameran).
Vad gör det med ett barns utveckling att behöva behandla en kamera som en extra familjemedlem eller en nära vän till familjen? Det är så många aspekter här man kan slå ned i och hur det påverkar psykologiskt. En annan aspekt är sedan hur det blir för barnet som tittare gärna vill få sig en pratstund med, för detta barnet har tittaren sett födas och upp till förskolan eller ännu högre upp i ålder.
Det är en märklig tid vi lever i. ”Nära” men ändå så fruktansvärt distanserat.
Finns väl få som har ett så ambivalent förhållande till att vara mamma som Sandra så jag förstår att hon slår bakut på ren princip.
Absolut är hon ingen ”mammabloggare” så som man tänker sig. Hon har ju rentav gjort det till sin grej att profilera sig som ”antimamma” som hatar föräldraskapet mer än vad hon trivs med det. Men hon har ju exponerat sin son sedan dagen han föddes och gjort barnrelaterade samarbeten också… så if the shoe fits….
Ja, för mig var hennes ständiga klagan om föräldraskapet rent ut sagt deprimerande, så fick mig sluta läsa bloggen helt och hållet. Blev så konstigt då hon samtidigt exponerar honom hela tiden.
Tycker hon är överdrivet gullig om barnet hela tiden. Så väldigt dubbelt.
Fast för en del tar det sin tid att växa inn I mammarollen. Tycker nu när Didrik är större hon verkar lycklig och tycker om att vara mamma.
Äntligen ska hon, SB, fixa sina fula tänder. Det är bra.
Blir ditt liv lättare när Sandras tänder blivit lite mer raka?
Varför är det bra?
Tycker inte det i första hand är vad man gör reklam för som avgör vilken typ av influenser man är, det är innehållet. Och just i många livsstilsbloggar tar ju barnen över rätt rejält när de kommer. Jag läser tex en del ekonomibloggar och faktiskt, barn nämns i många inlägg men de förekommer ytterst sällan på bild och de är just en del av bloggarens liv, inte en del av innehållet i bloggen. Skulle aldrig tänka mamma eller pappabloggare om dem just för att det finns ett annat så tydligt fokus. Som Sandra Beijer tex, tycker hennes blogg faktiskt är betydligt mycket mer mamma än Elsa Billgren, de har ju varit i samma kategori innan skulle jag säga. Och skulle tro att en hel del bloggare snabbt inser att barnen säljer, inte nödvändigtvis som reklam men att det ger läsare, och eftersom de tar tid blir mammabloggandet ett sätt att kunna försörja sig och kanske även ha mer tid med barnen. Dvs att alternativen när man fått barnen är att antingen lägga ner influerandet och skaffa ett vanligt jobb, alternativt influera om det som är ens vardag, dvs barnen, eftersom man kanske inte har möjlighet att producera annat innehåll till tillräckligt hög kvalitet och barnen som sagt bidrar till bra trafik.
Och om man bortser från att barnen kan bli för exponerande så ser jag inte problemet med att försörja sig som hemmafru. Som att det skulle vara finare att ha ett vanligt kneg eller influera om något ”viktigare” ämne.
Du ser på riktigt inte problemet? Herregud. Vad gör kvinnan vid skilsmässa om hon knappt haft en anställning i sitt liv? Om mannen dör innan? Om hon vill lämna men ekonomiskt inte kan? Att vara hemmafru är en jävla kvinnofälla och det är så historielöst att påstå att det inte innebär problem.
Skrev ju ”försörja sig som hemmafru” dvs dra in pengar på att visa upp sitt hem, göra reklam för städprodukter, mat och liknande. Gillar man att vara hemma så är det väl perfekt om man kan få en inkomst av det.
Men även en oavlönad hemmafru kan ju ha det betydligt tryggare rent ekonomiskt än någon som jobbar. En tillsvidareanställning är verkligen ingen garanti för att klara sig. Allt beror ju på hur man har ekonomin upplagd.
Jag vet inte om jag tyckte att SBs perspektiv på texten var så genomtänkt. Kanske lite för känslomässigt. Om man är kvinna och har barn så är man ju mamma, visst är det en av många identiteter. Jag är inte influenser till yrket och jag tänker att för de flesta yrken så förändras det inte av att man blivit mamma: sjuksköterskan, läraren, busschauffören och ingenjören gör samma sak och producerar samma sak även när de har barn. Så är det inte med influensers. När de får barn blir barnet en del av deras blogg/insta/youtube eftersom att de jobbar med att sälja sitt liv och barnen är en del av det livet. Det skulle ju vara konstigt att sälja sitt liv och helt (i både text och bild) utelämna en viktig del av det. Så har du barn så blir du mammainfluenser.
Manliga influenser är ju i minoritet. Jag visste knappt att Alex och Sigge var influenser helt ärligt.
Nej och från ett vanligt jobb är man ofta föräldraledig lång period när man får barn.
Nej, när jag tänker på mammainfluenser så är det ju de som byggt upp hela sin identitet kring hemmaliv och barn. Och där räknar jag inte ens med Underbara Clara och verkligen inte Sandra. De har fått barn, vilket märks i deras sociala medier, men det har inte tagit överhanden. Klart det liksom märks, särskilt när barnen är små och kräver det mesta av ens uppmärksamhet. Men det är inte reklam för välling och barnvagnar som dominerar, eller förlossningsfilmer och Arnold-filmer som Margaux profiterade på. Tycker det är märkligt att dessa influencers, som skriver om ganska många aspekter av sitt liv, bara skulle låtsas som att barnen inte existerar. Och tänk om en kvinnlig ingenjör plötsligt skulle kallas mamma-ingenjör bara för att hon fått barn, mamma-sjuksköterska, mamma-bussförare osv. Som om hela ens yrkesidentitet ska kopplas ihop med familjelivet hela tiden?
Men en mamma som arbetar som ingenjör börjar ju inte ta med sitt barn till jobbet eller ingenjörs barnvagnar istället för hus. Och en busschaufför som är mamma tar inte heller med sitt barn till jobbet och kör inte enbart fram och tillbaks till sitt barns förskola.
Jag tycker inte det är något skamligt i att vara mamma-influenser. Sandra är ju duktig på att beskriva mammalivet ur ett mindre rosenskimrande perspektiv.
Men en ingenjör eller busschaufför blandar inte in sitt vardagliga liv i övrigt heller. Det gör ju livsstilsinfluencers, det är hela deras grej – att visa upp sin livsstil. Där ingår bl.a. barn, mat, resor, inredning, kläder, skönhetsbehandlingar, events m.m.
Om du anser Sandra är en mammainfluencer för att hennes barn förekommer i hennes kanaler, anser du att hon också är en matinfluencer eftersom mat förekommer i hennes kanaler? Är hon en reseinfluencer för att hon skildrar resor i sina kanaler? Är hon en inredningsinfluencer för hon visar mycket om inredning? Det borde hon ju vara precis lika mycket (om inte mer) som en mammainfluencer enligt ditt sätt att definera det.
En sak är säker pengarna rullar inn.
Jag tycker verkligen att hon är en mat-influenser! Hon skriver ju extremt mycket om vad hon äter.
Finns det nå tråkigare än uppdateringar om andras barn? Obegripligt att detta kan vara en marknad, stackars barn dessutom. INTEGRITET.
Man försörjer sig inte som hemmafru.
Suck skulle vara svar till E
Om man influerar som hemmafru så försörjer man sig ju på hemmafruandet menade jag. Alltså någon kanske gör det gratis, andra tar bilder filmar och gör samarbeten och finansierar på så sätt ett liv i hemmet.
Det blir märkligt när barnet hela tiden tvingas in i content när barnet är så pass litet att det inte själv kan sätta gränser. I varenda inlägg som tex JB gör så är barnet med. Spelar ingen roll vad det handlar om så ska ungen visas upp. Vad gör det med barnet när det växer upp???
De reducerar sig själva ofta till det skulle jag säga, liksom många kvinnor…
Hon var intressant, nu skriver hon om ungen hela tiden – mammabloggare.
Jag har inte läst Sandra på några år, så jag gick faktiskt in nu och scrollade igenom de senaste inläggen två veckor bak. Antingen har hon senaste tiden postat extremt lite om det du påstår, eller så överdriver du enormt. Absolut att hon nämner sitt barn och har bilder med på honom, men det är mest på nivån ”det här gjorde jag idag”/dagbok som hon haft sedan allttid i princip. Det blandas också med vad hon åt, vad hon såg för tv-serie/film, vad hon läste för bok/tidning, vilka vänner hon träffat på vilken bar, var hon promenerat osv. Om man får det till mammabloggare verkar det nog snarare vara som så att man själv har nolltolerans för att barn ens nämns. Vilket är helt okej, men det ligger ju snarare hos dig än att hon skulle ha sadlat om till att bli mammabloggare på riktigt.
Folk tolkar ju saker så som de vill tolka dem. Tycker heller inte Sandra skriver mer än nödvändigt om sonen. Och det vore märkligt om sonen inte förekom alls, då skulle folk ifrågasätta varför hon inte nämner honom . Eftersom hon varit tydlig med att hon har haft svårt med vissa aspekter av föräldraskapet så måste det också hela tiden poängteras att hon ”hatar att vara mamma”, medan hon i bloggen verkar vara en toppenmamma som dessutom ofta kommenterar att hon älskar sitt barn. Som vanligt så duger inget en mamma gör medan vissa anses vara toppenpappor fast de i stort sett aldrig träffar sina barn. Men de är ju SÅÅÅÅÅ gulliga när de 3 gånger om året visar barnet på sociala medier.
Hennes liv och blogg har blivit extremt tråkigt. Hon som trodde den inte skulle förändras 😄
Det här verkar vara jobbigt för Sandra, men DN-texten är on point angående mammainfluencer-fenomenet. Många influencers drar in ännu mer pengar när de får barn, eftersom de når en ny marknad. Det måste väl till och med Sandra, som jobbat med reklam, förstå? Känns som hon missar poängen helt. ”Krönikan” är för övrigt ett kapitel ur boken Kvinnor utan barn som verkar spännande..!
Lyssna på podden Barnfrihet, senaste avsnittet är om boken med Sara Martinsson, det var riktigt intressant!
Finns en rätt rejäl artikel i Sydsvenskan där ämnet behandlas och Sara intervjuas. För de som prenumererar: https://www.sydsvenskan.se/2024-01-11/jag-har-ingen-barnlangtan-men-riskerar-jag-att-angra-mig
Jag har själv levt med tanken att bli utan barn p.g.a. fysiska problem i min livmoder. Efter två operationer kunde jag dock få ett barn. Men under tiden som jag levde med infon att risken var enorm att inte kunna få barn så tänkte jag jättemycket på detta med att leva utan barn (både frivilligt och ofrivilligt). För mig var det ofta frågan ”Vad ska jag göra med alla år jag har kvar i livet?” som snurrade i tankarna. Fick inte riktigt ihop vad jag skulle hitta på med all tid. Det är en intressant sak som tas upp i artikeln, men samtidigt tyckte jag denna biten kändes lite beklämmande:
”Att kvinnor utan barn är väldigt karriärsinriktade är en av de fördomar som lever kvar. Sara Martinsson säger att det gör henne irriterad.
– Man förutsätter att en kvinna utan barn har gjort något annat jättejätteviktigt och produktivt istället för att bli mamma. Men de flesta av oss gör inte så många viktiga saker. Kvinnor utan barn kollar också på Netflix, klappar katter och dricker för mycket. Det finns alla sorter. Jag brukar säga att jag prioriterar att ligga i sängen och spela mobilspel.”
På sätt och vis tror jag att min motivation att vara just produktiv eller tja, kreativ, hade höjts om jag inte kunnat få barn. Då hade jag absolut inte velat spela candy crush, utan kanske ta tjänstledigt och gå en skrivarkurs + skriva en bok… Jaja bara lite snurriga tankar som dök upp hos mig efter en lång trött jobbdag.
Oavsett barn eller ej så är det ju lite sorgligt om man under en livstid aldrig har något driv eller iallafall känner starkt för något man vill göra. (Skulle skriva ”brinner” men det är kanske lite att ta i). Att bara gå till jobbet för att man måste och sedan spendera fritiden med att spela spel på mobilen är väl inget att sträva efter, är man så trött och initiativlös känns det som att det kanske ligger något bakom?
Jag har barn idag men minns att innan de kom hade jag väldigt stora planer att göra det ena och det andra, kanske lite sådär ungdoms ”rädda världen” men ändå, något att sträva efter. Nu behöver barnen inte mig lika mycket som när de var småbarn och inspirationen börjar komma tillbaka. Snart är de utflugna och nya möjligheter öppnar sig och då hoppas jag kunna ta tillvara på den tiden också, ha roligt, utforska och göra något bra. Spela spel på mobilen mellan varven, absolut. Men som sagt, tycker inte det är så konstigt att folk liksom utgår från att man har något eller några saker man verkligen gillar att göra?
Fattar inte hur man inte kan veta vad man ska göra med livet utan barn! Jag skulle behöva flera livstider för att hinna med allt jag vill!
Precis! Jag får hela tiden prioritera, för man hinner inte med allt.
Måste fråga, dansande tjej, är du en Barnfrihetspatreon?
Blev hon lite kränkt eller mycket kränkt?
Vanlig nivå för SB-kränkt.
Sandra och Björn är på Mauritius nu, det är en otrolig storm som härjar där. Vindskydd sätts upp och det verkar bara hällregna. Så tråkigt att åka på solsemester så långt och så blir det resan 🙁 aja det drabbar väl ingen fattig men jag hade blivit ledsen
”Cyklonsäsongen mellan januari och mars som uppstår i takt med att luft- och havstemperaturen stiger. Mauritius kan träffas av starka stormar varje år, men statistiskt sett är det bara vart femte år cyklonerna har sitt centrum över Mauritius. Under cyklonsäsongen regnar det mer än annars.”
Varför åkte de just dit och varför just nu? Är det nåt samarbete eller?
Kan tänka mig att samarbeten ofta är när det är lite lågsäsong så troligt att det är det. Ska man göra en sån resa och betala själv lär man ju verkligen se till att välja rätt tid på året eftersom resmålet är så pass väderberoende tänker jag.
Kändes inte heller som så Beijerskt resmål. Men inget är reklammarkerat på IG.
Lider verkligen med dom eller inte. 😄
Bloggen ”My baby doll” lever på att göra content på sina barn men även på den näst äldsta dotterns bortgång. Två gånger nu har hon lagt ut på Insta hur två av dom yngre skolbarnen brytit ihop av sorg, sån privat info ska inte ut till okända. Ok att hon lägger ut sin egen sorg till allmän beskådan. Men barnens sorg ska inte ut på nätet snacka om att inkräkta på och kränka barnens integritet. Modern borde söka hjälp istället för att fläka ut familjen på Insta
Jag vet att hon är författare men hur många böcker har hon skrivit? 2-3 stycken? Varför skriver hon inte fler böcker istället för att fortsätta i såpass hög grad med bloggen? Hon poängterar ofta hur viktigt skrivandet är för henne men varför vill hon då inte göra det mer? Mer kosing med bloggen antar jag.
Hon har skrivit 7 egna böcker och översatt 2.
7?! Jag får det till 3? Det handlar om dig, Allt som blir kvar och Mellan oss. Vilka böcker är det mer?
Njaa om du räknar alla noveller då kanske
Hahaha sju egna böcker? Det var väl verkligen att ta i. Sandra själv uppger att hon har skrivit tre böcker.
Jag inkluderade noveller också. 😊