Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2024-01-26 20:03
När ni är ensamma hemma. Brukar ni har musik/podd eller teven igång då?
Jag brukar säga att jag trivs så bra själv för det är lugnt och tyst osv. Men sen kom jag på att jag väldigt ofta har något ljud igång hemma, tex en podd eller teven igång. Så då tycker jag ju egentligen inte om när det är lugnt och tyst? ?
Kollar mycket på klipp på Youtube. Både musikvideos, intervjuer, klipp från filmer, allt möjligt. Så jag har de oftast inte tyst, för tystnaden gör mig orolig på något sätt.
Jag kan sitta och studera lite utan ljud, men ibland studerar jag med musik i bakgrunden.
Lyssnar på podd hela tiden typ. Fastnat totalt för Rättegångsappen så det är många timmars lyssning ?
Musik lyssnar jag bara på när jag tränar och tv kollar jag inte på typ.
Har alltid radion på i bakgrunden, och sen brukar jag ha Youtube eller en podd när jag städar. Helt tyst har jag bara när jag ligger i sängen och vilar vilket blir typ ett par timmar om dagen (lever med utmattning).
Jag bor själv o bara älskar det! Jag vill ha helt tyst omkring mig & har aldrig på musik eller tvn. Telefonen är på Stör ej dygnet runt ?. När jag ska somna däremot känns det som att jag måste ha på en ljudbok eller podd!
Jag mådde väldigt illa i början. Har inte minskat i vikt, har istället ökat i vikt. Från 78 kilo till 80 kilo. Har ätit dem i några månader, är uppe i högsta dosen. Mitt blodsocker är väldigt stabilt och bra i alla fall.
Var väl ganska väntat resultat? Man förstod att Emilia och Lucas inte skulle gifta sig, han var ju tveksam hela tiden. Sen var det kanske produktionen som ”tvingade” han att inte avbryta förlovningen innan utan att han skulle säga nej först vid vigseln för att få bra tv.
1) Är inte förvånad över hur det gick, däremot kändes det väl lite väl att gå hela vägen till ett bröllop för att säga nej. Förstår att det ska göras tv etc men jag vet inte, det kändes inte helt rätt att göra så bara. Rätt beslut av honom dock tycker jag, fick aldrig känslan av att de passade ihop.
2) Jag vill också ha en Oskar, var finns det såna??
3) Amanda och Sergio – så fina ihop och Sergio må ha framstått som en mupp i början men fan, jag tror att han kan vara en bra kille med rätt tjej. Hoppas att det håller. Tyckte det såg ut som att han verkligen var kär och lycklig.
4) Krisse + snubben, inget att säga direkt, lämnade inga avtryck hos mig.
Har inte hört någon uttala sig om det stensäkert, men visst måste det vara så att det inte får (lika mycket?) betalt för sin medverkan om de inte är med på bröllopet? Varför skulle någon annars låta det gå så långt?
Jag tänker också det måste finnas en anledning? Ingen normal person hade väl väntat med att göra slut tills man står vid altaret? Fyy att se hennes blick när han säger nej och hon går därifrån… Ångest. 🙁
Ja, det var hemskt. Hade hon inte dessutom bjudit hit några från Finland också för detta? Att han kunde stå och flina också, var kanske nervöst.. Undras om han hoppas på Karolina nu.
Tror det alldeles säkert fåt betalt, men jag tror också att de bar ”får” avbryta för en giltlig anledning. Det ryktades t.ex. på F-forumet (från någon som ska känna någon som har insyn i produktionen) att Catja fick lov av produktionen att lämna lägenheten med Christofer pga en giltlig anledning. Ta just det med en nypa salt förstås eftersom det inte verifierats på något sätt.
Men jag har inte så svårt att tro att de ska ha en rimlig anledning (mer än ”jag är inte kär” alltså) till att avbryta i förtid.
Det här om traumatisk barndom som man ser klipp om på sociala medier. Jag har alltid tänkt att en traumatisk barndom är när man blir slagen/misshandlad/utsatt för övergrepp osv. Har frånvarande föräldrar osv.
Men så är det så många klipp som säger att man har haft en traumatisk barndom om man har haft föräldrar som inte kunnat tillgodose sina barn med rätt kunskap om känslor och liknande. Inte funnits där på ett bra känslomässigt sätt, inte lärt dem om självkänsla, självbild osv. Jag har alltid tänkt att det är mer en dålig uppväxt.
Men hur ser ni på saken?
Kanske blev lite flummigt men tror ni förstår vad jag menar
Jag håller helt med dig. Tycker foll överanvänder trauma. Det finns absolut en gråskala mellan ha haft det perfekt och att ha haft en traumatiserande uppväxt.
Du kan ju ha haft en känslomässigt otillgänglig förälder och fått en otrygg anknytning men det är inte detsamma som att ha fått ptsd av att vid upprepade tillfällen bevittnat våld mellan knarkande föräldrar som inte ens tillgodosett de mest basala behoven.
Fast det spelar ju roll hur man själv är som person. Att få får lite kärlek och inte bli bekräftad eller trygg som liten är ju jobbigt om barnet är extra känsligt.
Det är klart att det är jobbigt. Det är absolut inte min poäng. Jag skriver ju att det är en skala liksom.
Men att saker är jobbiga eller svåra är inte detsamma som att de är traumatiserande.
Fast nej? Det finns liksom en definition av trauma samt av ptsd. Det bestämmer man ju inte själv typ ”min mamma sa aldrig att hon älska mig” och det va ett trauma för mig. Nej.
Jasså?
Från Wikipedia (finns andra och bättre definitioner)
En traumatisk händelse kännetecknas av att en individ försätts i en eller flera situationer som är överväldigande och upplevs omöjliga att påverka samt utgör en stor psykisk påfrestning för individen. En traumatisk händelse kan vara en enstaka dramatisk händelse såsom en stor olycka eller katastrof, men också en del av ett återupprepat mönster av traumatiska situationer, såsom misshandel i hemmet. En händelse är i sig inte traumatisk men upplevelsen och tolkningen av densamma definierar den som sådan.
Ett trauma är liksom inget du kommer på två decennier efter påverkar dig utan det är en väldigt psykiskt påfrestande händelse. Sen finns det liksom inte en lista med händelser man kan titta på för att checka av om det är ett trauma eller inte.
Men att använda begreppet på alla jobbiga händelser är att urvattna begreppet. Saker kan va jobbiga och motgångar kan drabba en utan att för den sakens skull vara traumatiserande.
Men gud, snöflinga. ”Jag blev ledsen en gång när min pappa skällde på mig och därför har jag barndomstrauma. Har tolkningsföreträde så jag bestämmer!!”
Alltså det finns en hel drös aspekter som gör att em person kan uppleva något traumatiskt när en annan individ haft en annan upplevelse av en liknande situation. Har man andra psykiatriska diagnoser hsr man en högre sårbarhetlikvål om man Inte har en stöttande och förstående omgivning.
Självklart så kan man uppleva känslomässiga trauman också. Att inte bli omhändertagen på det sättet kan vara minst lika skadligt som fysiska övergrepp.
Hur menar du att det kan vara minst lika skadligt? Jag har hört det förr men aldrig fattat. Mina känslomässiga trauman bleknar jämfört med de fysiska. Absolut att känslomässiga trauman kan vara fruktansvärda. Men fysiska barndomstrauman är något helt annat.
Jo men psykisk misshandel är också våld! Tänker att det ts menar är personer som kanske haft det okej men tycker att en förälder som ibland inte gett de tillräcklig uppmärksamhet eller bekräftelse är ett trauma
Fast det är ju inte samma sak som tex att ofta bli psykiskt misshandlad. Personen här verkar inte veta så mycket om trauma.
Men psykiatrin applåder för dom tycker allt är småsaker och sånt är livet för att spara pengar. Fy fan.
Men kan man ens ha fysiska trauman från sin barndom men inte psykiska? Den som blivit fysiskt traumatiserat måste väl ändå ha blivit psykiskt traumatiserad också. Eller ok, har man blivit ordentligt psykiskt misshandlad hela sin uppväxt är det kanske värre om någon fått smisk ett par gånger. Men oavsett hur man upplever det, att inte få lära sig självkänsla och liknande är inte traumatisk uppväxt.
Jag har drabbats av den psykologiskt nedbrytande barndomen. Och jag jämför det inte ALLS med misshandel och annat fruktansvärt. Men med det sagt så har det lett till att jag i vuxen ålder inte kan ha normala vänskapsförhållanden, inte kan ha hållbara relationer, inte kunnat bilda familj och är som följd av detta väldigt ensam, deprimerad och missanpassad. Mitt liv är svårt och känns ibland fullkomligt meningslöst. Det är ett litet helvete rent ut sagt. Jag tycker inte man behöver ställa olika lidanden mot varandra.
Får jag fråga på vilket sätt det påverkat dig så du inte kan ha hållbara relationer? Är nyfiken på hur barndomen påverkar sättet att tänka och bete sig i relationer. Vill försöka förstå en person jag känner.
Nallie Berntsson flyttar igen. Utomlands igen. Men de verkar ha glömt bort att dom redan provat på utomlands och kom tillbaka för att det inte funkade.
Sådär kan man inte generalisera. Människor är olika. Jag har upplevt både fysisk och psykisk misshandel. Den fysiska som ändå var rätt grov var en bagatell i jämförelse och enklare att hantera. Men självklart går jag inte runt och skriver andra på näsan ”såhär måste du tänka och känna eftersom jag gör det.” Ni som håller på så i tråden och uttalar er tvärsäkert om andra människors upplevelser och känslor utöver era egna, får man fråga varför?
Man kan misshandla någon psykiskt och uppnå samma effekt. Min exman hotade upprepade gånger med självmord som ett sätt att kontrollera mig. Det är en situation på liv och död som inte innehåller fysiskt våld.
Fast det beror ju på vad man tolkar som ett trauma. Jag tror definitivt inte att alla går igenom ett trauma! Beror väl också på hur man är som person också
Om du läser definitionen av trauma så är det ju inte ”bara” något väldigt sorgligt och jobbigt som händer en. Tror inte många jag känner skulle säga att de varit med om ett trauma faktiskt. Men beror ju på hur man definierar det såklart!
Det är svårt att mäta vem som har det värst. Jag tror dock att alla föräldrar skapar ärr. Kanske något man sa i förbifarten eller att man hade svårt att vara en förälder i vissa situationer.
Jag kommer från en barndom med mycket fysisk misshandel, det är något helt annat. Det skapar helt andra typer av ärr. Ärr som fortfarande påverkar och förstör min vardag. Det går inte att jämföra. Däremot påverkas vi alla av våra uppväxter både positivt och negativt.
Varför ens jämföra ? Det är vidrigt att ständigt bli förnedrad, förminskad och höra hur ful och värdelös man är blev även misshandlad kan säga det sista var minst jobbigt utan konkurrens. Alla är olika.
Ja, det var samma i mitt fall. Jag blev inte själv misshandlad men såg det ofta hända i mitt hem. Naturligtvis var inte resten av miljön toppen, och det har påverkat mig mycket. Men det svåraste är den fysiska misshandeln, de ljuden och den rädslan man kände överskuggar allt .
Men trauma gör ingen skillnad på fysiskt eller psykiskt våld. Det är stressen och den utsatta situationen som bidrar till att det blir ett trauma.
Vet inte om det råder em begreppsförvirring men ett fysiskt trauma är ju en skada på kroppen till exempel en fraktur. Ett psykiskt trauma är såna händelser som påverkar en psykiskt till exempel våld, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt.
Ett fysiskt trauma kan va att du brutit benet när du åkt skidor liksom. Medan ett psykiskt trauma kan vara att du blivit utsatt för uppfostringsaga eller att du sett din mamma få stryk av din pappa.
Många kopierar ju sånna texter för att de tycker att det låter bra och smart, eller för att framställa sig själva så. I nästan alla fall är de ju helt outbildade.
Ja, idag finns ingen vett och sans längre. Jag känner folk som har haft en traumatisk barndom. Det går inte att jämföra med personer som hade ej bekräftande, stressade, känslomässigt och fysiskt frånvarande föräldrar. Trauma är något annat.
Min kompis dotter har ”gått på” detta och anser sig vara traumatiserad. Skapar massor av problem för mamman med polisanmälan som såklart läggs ner osv.
Nu vet ju ingen exakt vad som hänt. Även för de inblandade är det ju faktiskt svårt att minnas exakt. Men det känns ju som att det är rätt inne att gräva i sin barndom för att hitta förklaringar till allt möjligt. Och det är ju inte så svårt, finns alltid något.
Vem bestämmer vad ett trauma är? Jag som inte ”fick” vara ledsen när jag var liten, det har kommit ikapp mig nu och jag gråter i alla fall ett par gånger i veckan, alldeles nyss till exempel. Slutade gråta när jag var typ 12, jag är 31 nu. Har hanterat all gråt genom att bli arg. Det, i kombination med en del annat, har såklart påverkat mig på väldigt många sätt och det börjar komma ikapp mig mer och mer. Så visst är jag på något sätt traumatiserad.
Generellt tycker jag att man ska vara försiktig med att säga vem som får ha haft ett trauma och inte. Det finns svält, krig osv. Sen finns det elaka föräldrar, kanske mobbning osv.
Jag vet inte om jag har haft en traumatisk uppväxt, men för mig var den absolut det. Det var både lite fysisk misshandel (dra i håret, öronen, blev utelåst mitt i vintern naken osv, fick bevittna misshandel mot min mamma) och även väldigt mycket psykisk misshandel både från min mamma och pappa. Blivit utslängd mitt i natten utan någonstans att gå. Varit så rädd för min egen pappa att jag ”hotat” honom med kniv, låst in mig på mitt rum, ringt polisen osv. Tror otryggheten är den som satt störst spår. Nu är jag dock äldre (32 år) och har nog läkt mycket genom många många år i terapi, men fasiken vad det satte ärr i mig. Framför allt lärde det mig att ha respekt inför andra människor och deras bakgrund.
För någon som kommer från en värre uppväxt kanske det här inte är traumatiskt, men för mig var det det. Jag känner mig inte berättigad att säga att någon annan inte har rätt att uppleva trauma. Det är nog väldigt individuellt och kanske finns även en genetisk komponent hur man påverkas av upplevelser och vad som är traumatiskt.
Det du beskriver, M, tror jag ingen skulle förneka är ett trauma även om det alltid finns de som har det värre. Tycker verkligen synd om dig som fick uppleva det. Håller med om att det bara är en själv (eller kanske en psykolog..) som kan avgöra om något är ett trauma eller inte, DOCK har det gått inflation i ordet trauma och folk missar ibland att ett trauma inte bara är en hemsk händelse utan även påföljden av en hemsk händelse – alltså hur den påverkar en i livet efteråt.
Finns såklart grader i helvetet, men ett barn behöver trygghet och tillit lika mycket som tak över huvudet och en säng att sova i. Har själv diagnostiserad PTSD från min uppväxt utan att ha blivit slagen. Men traumat har pågått i 18 år. Har fruktansvärt svårt för relationer och förhålla mig till människor pga min uppväxt. Kunde den varit värre? Ja, men den var illa nog
Jag tog åt mig mycket av kommentarerna om skärmtid för ett par dagar sen och tänkte att jag skulle försöka sluta/dra ner. Tar gärna emot tips och råd (men please var snälla, är lite känslig just nu…)
Situationen: har en 3,5-åring och en 5-månaders. Bebisen hade kolik i 3 månader och även om koliken lugnat sig nu är bebisen extremt krävande. Kan inte ligga/sitta för sig själv utan vill bli buren och underhållen konstant. (Läkare har kollat så inget är ”fel”, bebisen är bara lite mer krävande än vad som kanske är normalt).
3,5-åringen går 15 timmar på föris men är i övrigt hemma med mig. Min partner jobbar på dagarna. Har en syster som kommer hit och avlastar ibland men hon jobbar också. 3,5-åringen är underbar men som barn i den åldern är. Det är lite trotsålder och sådär. Bebisen sover i princip en timme i taget hela nätterna så jag får extremt lite sömn. När jag är hemma med båda barnen är jag därför ganska liberal med att låta stora titta på TV. Hon ser då filmer/barnprogram på Disney och SVT typ.
Nu ska jag då försöka dra ner det här men tycker det är så svårt. Jag försöker få till att leka/pyssla osv med henne men många gånger orkar jag bara inte då det också innebär konstant gnäll från bebisen (han är inte nöjd att bara hänga med i sele längre utan vill byta position, bli underhållen, etc) och att det känns som att det jämt är måsten såsom matlagning, amma, lägga, torka upp mat… ja ni fattar. Gå ut är inte heller så kul/lätt nu med detta väder. Bebisen vill inte ligga så länge i vagn och det regnar här typ varje dag…
Livet med barn – jag vet! Haha! Men om det är någon där ute som haft lite liknande situation men klarat det utan skärmtid – ge era bästa tips!
Obs! Om ni haft ”lätta” barn (förlåt uttrycket) så är det inte jätterelevant för mig. Har man tex en bebis som är hyfsat nöjd mestadels tror jag inte riktigt man förstår den psykiska påfrestning som är att gå med ett konstant skrikljud i öronen.
Måste du dra ned på skärmtidwn exakt just i detta läge? Kanske du kan vänta tills koliken gett med sig och den lilla är lite mer nöjd. Tror en helt utmattad mamma är sämre än skärmtid under några månader framöver <3
Men gud det förstör inte hjärnan, det bidrar bara mindre till utvecklingen än tex lek eller annan aktivitet. Sluta genast lyssna på folk i kommentarsfält och läs istället råd från utbildade.
Din bebis sover bättre om ett par månader sannolikt, dra ner på skoltiden då istället. Och när ni är två föräldrar hemma på helger.
Fast det är ju just det ”utbildade” säger. Att hjärnor på dagens två-åringar är ”utbrända”, dom har sett för mycket som gett intryck deras hjärnor inte kan hantera. Därtill försämras språkutvecklingen, synen, barnen får sämre koncentrationsförmåga och många mer dåliga saker.
En 3,5-åring ska kunna leka själv. Slå inte på tvn bara, låt barnet ha tråkigt. Till slut kommer det leka 🙂
Håller med! Det GÅR att dra ner i framtiden också, det är inte kört. Nu vet jag inte hur lång skärmtid det handlar om men minns att min äldsta fick kolla lite mer än jag egentligen tyckte var lagom just i den åldern som dina är nu men plötsligt vänder det och blir enklare plus att man kan prata med något äldre barn på ett annat sätt.
Men till våren blir det ju fint att komma ut lite mer. Ett annat tips är att plocka fram något pyssel eller leksaker, tex på kvällen, ställ fram en låda med tågbana tex och plocka ut tågen så det ser inbjudande ut eller duka fram play dough, ha papper och pennor liggande fint, dels har du redan funderat ut aktiviteten och det ser mer lockande ut. Eller så kan du plocka fram lite i taget, tex papper och penna först och när det börjar bli tråkigt drar du fram klistermärken osv.
Jag lider verkligen med dig, att ha barn som kräver konstant uppmärksamhet och underhållning måste vara sjukt påfrestande. Kan egentligen bara trösta med att det blir bättre ❤️
Är oftast lättare att få tiden att gå utomhus tycker jag, kanske finns mer att titta på också för den lille om hen hänger i bärsele utomhus. Så låt 3,5 åringen cykla, blås såpbubblor och häng i parker. Har barnen dessutom rastat av sig så känns det bättre när man sätter de vid tv:n en stund sen tycker iallafall jag. Kämpa! Kram ❤️
I början gick vi ut en del men nu här där vi bor är det liksom blötsnö typ varje dag och jätteblött och slaskigt/halvsnöigt på marken. Så hon kan varken cykla eller åka pulka och tröttnar efter fem minuter i lekparken då allt är blött och halt. På helgerna när min partner är med brukar vi åka och göra grejer med henne, typ hinderbana i skogen, badhus, osv men lekparkerna här kring oss är hopplösa på vintern.
Ta neddragningen sen, så snart bebi blivit större. Mitt stora barn var 4år när pandemin drog igång och jag var hemma med lilla, då fick stora inte gå på förskolan så de 15h jag hade där blev snabbt 0. Stora fick titta på tv på morgonen och även eftermiddag, relativt fritt. Jag behövde överleva. Så snart förskolan tog emot igen och även när lilleplutt blev större blev det enkelt att dra ner skärmtid. Idag tittar ingen av dem särskilt mkt alls. Och tv är bättre än ipad/telefon också, blir inte lika uppslukande. Så ge dig själv lite utrymme, ta neddragningen i sommar. ❤️
Tänk på att många av oss som är vuxna idag också växt upp med mycket TV. Dvs inte samma som att kolla på snabba klipp eller spela spel på iPad men VHS och TV är det nog många som kollar mycket på. Min hjärna kanske är förstörd, vem vet vad jag varit kapabel till utan TV men lever ett bra liv, har familj vänner och jobb.
Jag fattar! Men en halvår hit eller dit tror jag inte gör så stor skillnad, däremot mkt tid hela uppväxten är nåt annat. ❤️ Ta projektet när det lugnat ner sig och försök minska lite om det gnager supermkt men annars tar du det i vår eller så. O som sagt. Tv har vi blivit utsatta för även i vår barndom, ipad och telefon en masse-ännu värre än tv.
Finns det typ någon öppna förskolan eller ngt ni kan gå till kanske ngn dag i veckan? Hade en gnällig bebis men han va ändå ok i såna sammanhang pga distraherad. Och 3,5 åringen kommer kanske underhålla sig själv lite mer?
Sen blir det lättare till våren att komma ut enkelt! Men du behöver ju inte förändra allt nu liksom. Men kanske satsa på att komma iväg på en aktivitet i veckan typ?
Sen skulle du ju också kunna ansöka om utökad vistelsetid på förskolan om du tror att det skulle göra henne gott.
Här får man inte gå till öppna föris med barn som är inskrivna på föris. De ha särskilda syskontimmar någon gång i månaden tror jag och det kanske vi kan testa men det löser liksom inte vardagen. Annars var det ett fint förslag ❤️
Guuud va dåligt. Man behöver ju verkligen öppna förskolan typ mer när man har syskon att aktivera. Här har de tider för barn 0-6 på just måndagar och fredagar då man behöver det mest då barnet inte har ngn förskola.
Jag blir jävligt upprörd, vadå inte gå med barn inskrivna på fsk? Det är Väl själva grejen med öppna fsk, att den är ÖPPEN!? Vilken kommun bor du i? Ska fanimej skicka ett argt brev. Mvh kränkt
Vi gjorde också så att vi gömde kontrollen samt sa att plattan var trasig för finns skärmar blir allt annat trist i jämförelse. Man måste lära dem finna andra vägar till lek.
Knappast hela dagarna. Gick inte program hela dagarna då.
Och menar inte att vara dömande alls. Men faktum är att hjärnan tillvänjer sig skärm och barn kan t.o.m. bli aggressiva för de inte får sin skärmkick. Jag är dömande mot samhället och existerandet av alla dessa skärmar..
Men mitt råd och vad som hjälper är att få barnet nöjt utan skärm. Kommer bli ett så mycket lugnare barn.
Så inget dömande!
Vill be om ursäkt om du känner att jag dömde, vill inte lägga sten på börda. Menar dock vad jag skriver men lät lite pissigt. Barn blir ofta jobbiga och krävande av skärmtid med. Understimulerade och beroende av snabb underhållning. Vi vuxna likadant. Så försök hitta vad barnet visar lite intresse för och bygg på det? Lego, pyssel, rita, nåt att underhålla sej med. Kommer ta en stund innan något känns kul när det kostar skärmen. Men ser man tendens till att barnet verkar gilla play doh tex så fram med det, ge en uppgift de kan inte Vanja dej med heller att mamma
alltid leker med. Skärmen är ”officiellt trasig”. Ge mkt glada tillrop så kickarna kommer från uppmuntan. Finns massor jag skulle vilja skriva men jag tror stenhårt på att minimera skärmtid för att få ett lugnare barn.
Kan du timea så de sover en stund samtidigt på dagen så sov du med. Testa ge lite ”ansvar”. Hjälpa mamma med att sjunga en liten sång för den minsta? Låter lite som det är lite maktkamp om mammas gunst med?
Sen alla måsten med hemmet måste fördelas och göras enklare. Storkok så mat finns, han får ta mkt mer ansvar osv.
Men återigen, skärmen gör det nog bara jobbigare med mer gnälligt barn. En stund absolut men schemalägg.
Jag menar inget illa och jag vet hur pissjobbigt det är. Men se verkligen till att reglera ansvaret hemma nu så du inte brakar in i väggen.
Vi lekte och lekte,halv sju var det barnprogram på tv,det var vår skärmtid det!
Jag tillhör väl den sista generationen som växte upp utan mobil,ipads,skarmar,mobiler,soc.media,och är otroligt tacksam för det.
När jag läste ditt inlägg kändes det som att det var något jag själv hade skrivit.
Vi hade också problemet med att vi kände att vår äldsta tittade för mycket på tv. Jag gömde fjärrkontrollen. Så när min dotter ville titta så sa jag att jag inte hittade fjärrkontrollen. Vi började leta tillsammans men hittade den inte, såhär höll vi på i några dagar och tillslut började hon leka mer själv.
Tyckte detta var ett bra sätt för då är man inte den ”elaka” som inte låter barnet titta och det blir lite mer neutralt. Dessutom blir det ju lite lek när man tillsammans letar efter kontrollen ?
Hoppas att det går bra för dig! ❤️
Glömde skriva att även om det är jättepåfrestande nu så blir det bättre! Det kanske inte är så mycket tröst just nu, men håll ut!
Jag tänker också att du kanske inte behöver dra ner på skärmtiden just nu.
Du som mamma ska ju också överleva.
Snart är det vår och då kanske det är roligare att gå ut och bebisen kanske är nöjdare. Då kanske ni kan gå till öppnaförskolan och liknande.
Låt det ta sin tid! Du ska också må bra ❤️
Haha vilken rolig idé! Det svåra tycker jag är att om jag säger nej till TV så känner jag ett visst ansvar att ge henne av min tid och så. Är så svårt att säga nej till TV men samtidigt behöva tex amma eller laga middag eller sådär. Hon leker ganska bra själv för sin ålder men inte när hon är trött/hungrig/gnällig. Då behöver man vara involverad i hennes aktivitet för att det ska funka och det är just den biten som är så svår att få till i vardagen
Har exakt samma. Och varit väldigt liberal med tv i perioder men eftersom det har lett till mer gnäll och tjat har jag även haft veckor där det inte har tittats tv alls. Då har vi kunnat komma ner i varv, har en myshörna i lekrummet där jag har ammat och samtidigt läst för stora. Och min skrikbebis har blivit nöjdare när den har blivit involverad i lekarna och fått storasyskonets uppmärksamhet. Föredrar helt klart utan tv men sen låter någon barnet kolla och då är vi på noll igen med tjat varje dag.
Såg även tips om typ tv-amuletter, 3 stycken á 10 minuter till exempel, men tror det funkar bättre på större barn.
Kan pappan gå ner i tid för att avlasta? Om inte,
kan pappan ta mer nätter för att avlasta? Om inte, kan pappan laga storkok på helgerna så du slipper laga mat i veckorna?
Ni är två föräldrar så ni är två om problemet. Försök lösa det tillsammans.
Tack för tips! Asså grejen är att allt ”funkar” ju som det är – förutom att jag får dåligt samvete att stora får kolla film en stund varje dag. Kan nog inte riktigt ekonomiskt motivera att min partner ska gå ner i tid bara för att vi ska kunna ta bort tv-tiden. Men förstår rådet, absolut
Det är ofta såhär – kvinnor beskriver sin vardag som rätt tuff men så fort man föreslår att partnern ska backa upp mer så är inte problemet så stort längre. Det är intressant!
Jag hade inte velat att mitt barn underhölls med skärm på dagarna så jag hade absolut trappat ner. Om allt funkar bra kan det ju inte vara alltför svårt. Säg att tv:n är trasig bara och aktivera på andra sätt.
Vet inte hur jag ska förklara bättre men det känns som att du missförstår. Vardagen går runt och allt funkar – men det är väldigt tufft just nu. Mitt äldsta barn, som är på föris 15 h i veckan och på helgerna gör aktiviteter med oss föräldrar, får titta på TV 1-2 timmar per dag på vardagar under den tiden som jag tex behöver amma, laga mat, när bebisen skriker tokmycket, etc. Nu vill jag försöka minska ner dessa 1-2 timmar och bad om tips och råd.
Ditt tips verkar vara att pappan ska gå ner i tid men det är inte ett alternativ för oss. Men jag tackar för tipset och att du tog dig tid att svara 🙂
Ett annat förslag var att pappan avlastar med matlagning (eller nätter, som du beskrev som tuffa). Men du verkar ha hakat upp dig på ett av förslagen bara.
Om ditt äldsta barn gillar sång och dans så finns det flera bra videor med barnsånger och rörelser på Youtube som du kan sätta på ibland, bland annat gympa med Bamse och hans vänner. Så slipper du ha dåligt samvete för skärmtiden eftersom barnet tränar sin motorik och får motion.
Är den skärmtiden okej då?? För det tittar hon redan på en del. Hon står liksom och gör rörelserna med bolibompadraken eller sånnadär inspelade danser från olika disneyfilmer. Men jag räknade det som ”skärmtid” ändå?
Kan ett alternativ vara att det stora barnet kan lyssna på en ljudbok? Kanske med hörlurar på och nedbäddad i soffan så att det blir en mysig stund? Blir lite samma avlastning för dig men ingen skärm för barnet.
Ja! Jag har också bebis och 3-åring (som också fått mer skärmtid än innan…). Men 3-åringen har slutat sova lunch. Men han ligger fortfarande i sin säng en stund och vilar och lyssnar på saga, vid varje lunch. Han ligger ofta i typ 1 timme faktiskt men somnar vääldigt sällan.
Men kram på dig! Svårt där det med skärm men få inte dåligt samvete. Gör det du måste göra för att överleva! Ta tag i projektet när bebisen har blivit lite lugnare.
Mitt bästa tips skulle nog vara: öppna förskolan! Bästa stället att rasta av barnet om man inte vill vara ute. Också väldigt bra ställe att träffa nya föräldrarkompisar som är i liknande situationer.
Tack!
Jag går dit ibland när stora är på föris och där trivs min lilla, haha. Men här har man inte med syskon… det är bara för de som inte börjat på föris än.
Du har inte någon nära bekant som har en tonåring som är superbra på barn? Gjorde stor skillnad för mig, när en jättego tjej var barnvakt ett par timmar i veckan. Lekte med ”stora” barnet som fick all uppmärksamhet och var supernöjd med en ”stor” kompis, och bebisen som jag kunde ägna mig åt, utan att få magsår.
Låter absolut som att din bebis är HNB, High need baby. Har du läst nåt om det? Finns massa grupper på FB också, så skönt att ibland läsa att man inte är den enda på jorden som har en HNB.
Nu är ju din bebis liten än så länge, men mitt bästa tips är: HA INTE DÅLIGT SAMVETE! Absolut inte för att barnet kollar på tv. Skillnad va om barnet kollade på tv hela tiden och ingen vuxen va hemma, eller att barnet inte får mat. Då ska man ha dåligt samvete.
Att kolla på tv några månader i 3,5-års åldern kommer inte skada barnet! Du är närvarande, barnet är i trygghet hemma, mätt i magen och får sina behov bekräftade.
Glöm inte bort din egna hälsa, ta vara på dessa 15h på förskolan, och sov med bebis under den tiden. Det är du värd! Du ska också orka. Strunta i allt annat. Hud mot hud med bebis, sov sov sov medan du kan ?
Började nästan gråta lite av era stöttande kommentarer (tecken på hur slut jag är haha!)
Ja jag har hört uttrycket men ska nog läsa på mer. Jag ”avfärdade” det då jag inte tyckte att det stämde in eftersom bebisen utan problem kan somna i egen säng och inte nödvändigtvis vill bli buren men om han ska vara nöjd på tex golvet måste man sitta bredvid och ge honom 100%. Han älskar att vara iväg bland liv och rörelse, älskar när det är högljutt osv. Kan det vara HNB trots detta?
Jag är ingen expert men absolut kan det vara det, men det lät innan på dina kommentarer att bebis inte kunde vara själv alls. Är det bara lite gnäll när han inte får 100% uppmärksamhet så är det nog inte HNB, det är mer lillasyskon syndrom haha. Så kommer det vara 15+ år framåt ?
Nej men är bebis alla behov uppfyllda så låt han gnälla lite, storasyskon måste ju också få mammas uppmärksamhet ibland.
Du gör så gott du kan, och det är alldeles tillräckligt.
Hehe nej nej det är GALLSKRIK men det krävs inte att jag bär honom tätt intill kroppen utan han kan bli nöjd om jag tex sätter mig med honom på golvet och sjunger olika sånger och gör rörelser, exempelvis. Eller att jag bär runt. Eller ammar. Alltså han kräver 100% för att inte bli tokarg och skrika så fönsterrutorna skallrar men det måste inte vara hudkontakt
Jag är oxå hemma med 2 barn om dagarna. En 2åring och en 4 månaders bebis. Tyckte att vi hade för mycket skärmtid och slutade med det i höstas nångång efter bebisen kommit. Trodde att det skulle vara så tungt för mig men det blev mycket lättare för hon är lugnare, har mycket bättre fantasi och leker mera själv ? Hon kollar nu i böcker istället för att ha skärmen (om jag läser sitter bebisen nöjt och lyssnar), och frågar inte ens efter att få kolla nåmer. I ”nödfall” får hon ha mobilen en stund, men det kan ske ca 1 gång varannan vecka.
Kan du inte istället tänka på vad du visar. Lugna lärande barnprogram utan hastiga rörelser och en massa gap och skrik är förmodligen inte lika skadande på hjärnan. Typ bolibompa, bing, daniel tiger. Liksom trevliga och lugna barnprogram.
Kram till dig!
Skit i att räkna tiden till att börja med. Skärmtiden är nog mindre skadlig än stressen och pressen det ger dig. Det händer så mycket så fort hos barn så vips är läget annorlunda.
Vissa dagar nu (mina barn är 6 och 9) när vi tex är hemma sjuka så är det hela himla dagen med film/spel. Spelar nått ”riktigt” spel emellanåt, steker lite pannkakor o tar en promenad till brevlådan tex.
De gånger jag var sjuk när barnen var små och man verkligen inte orkade leka så lade jag en madrass på golvet och startade gympa-filmer osv som de fick göra emellanåt för att inte bli helt förslappade. Det går i perioder… och snart funkar tex legobyggen och följa instruktionerna själv.
Har också haft skärmbryderier senaste veckan, jag har inte ens en bebis att skylla på längre men en 3.5-åring och en 1.5-åring. Har nog mest blivit slentrian under föräldraledigheten att slå på ipaden/tvn för att slippa gnäll från storsyskonet… Min plan nu är att successivt dra ner på tiden, därefter att dra ner på tillfällena. Tänker att man får vara snäll mot sig själv och göra det stegvis. Förstår precis hur det är att ha en bebis som du beskriver, som ”tur” är för oss så var det första barnet som var sån här medan lillasyskonet har varit enklare, men jag fattar precis stressen med en missnöjd bebis. Gör det som funkar här och nu tycker jag, men det är väl absolut bra att vi blir medvetna om våra barns skärmvanor och tänker till kring det. Medvetenhet och balans ?
Om din bebis är okej med det och stora tycker det är roligt brukade jag alltid leka mamma pappa barn med min stora där hon var mamma och jag var mormor som låg i sängen och var sjuk. Hon fick servera mig låtsaskaffe och klappa mig på huvudet.
Gullig lek! Många verkar tipsa mig om olika lekar jag kan leka med stora och det är superfint men det är ju inte riktigt det som är problemet. Asså stunder då jag ”har tid” att leka så tittar ju inte stora på TV. TVn har ju åkt på i de tillfällen då jag inte haft möjlighet att vara med i lek med stora.
Varför ber du om råd när du bara kommer med ursäkter. När du frågar randoms på nätet får alla möjliga och omöjliga råd det får du ta när du gör så. Vänd dig till BVC eller till vänner du känner istället. Förstår att det blir jobbigt när en krånglar till det och gör det jobbigare för sig.
Tycker han verkar extremt oskön, har tyckt det från början, nu när han och Amanda ska diskutera något så går det bara bra om han tar upp det men tar hon upp det så säger han bara: ”Men ska vi snacka om det där nu igen ? ”
Nej det spelar ingen roll, men det här
Är ju ett diskussionsforum där man får skriva sin åsikt, och det var det jag gjorde. Korta män är osexiga. Tycker jag, får jag tydligen lägga till, annars förstår inte lättkränkta människor som du det ? Kanske har du själv råkat bli kär i en kortis? Och tycker det är lite jobbigt, men har bestämt dig för att ta korta killars kamp?
Hur hanterar man att en väldigt bra kollega slutar på jobbet? Vi är en tajt liten grupp som jobbat tillsammans i många, många år och det känns nästan som om något gått bort. Vet att man kan träffas privat, så det handlar inte om det. Utan mer att det känns så tomt, är verkligen jätteledsen, känns inte längre lika roligt att gå till jobbet. Vi kommer inte heller att få någon ny kollega.
Förstår att det är jättetråkigt och en ny dynamik men tänker ändå att det är dags relativisera lite om du börjar jämföra med att någon gått bort. Var glad kollegan faktiskt fortfarande lever istället!
Nja, jag tycker att man ska få tillåta sig att sörja en förändrad relation. Särskilt när den påverkar ens dagliga arbete på ett sådant markant sätt. Att jämföra plågor är ingen idé – för alltid har någon det sämre eller bättre.
Att vara glad över att kollegan lever är också ganska ointressant. Tillåt dig i stället att få vara ledsen över att hen inte är på plats längre. Det blir bättre med tiden.
Det är ju så med kollegor, dom kommer och går. Vissa gamla kollegor har jag blivit vän med efter att de har slutat, andra blir man väldigt förvånad över hur snabbt de ersätts. Jobb är jobb liksom.
Är i samma situation. Vår senior med tjugo års erfarenhet lämnar om två månader och jag har gråtit sedan igår. Känner mig helt tom. Den finaste människan jag någonsin har känt.
Då ska vi inte prata om Amandas skönhet! Alltså hon är, UTAN TVEKAN, Sveriges vackraste kvinna! Alltså wow!! Sen att hennes insida också är fin, hon har verkligen fått allt. ?
Vill tillägga att jag är gift och har två barn ifall nån tror jag är Amanda haha.
För CV så finns ju många bra mallar, du behöver inte använda någon rakt av men för att få tips hur du snyggt och praktiskt kan lägga upp det.
Upprepa inte saker du skrivit i ditt CV i det personliga brevet, där utvecklar du och förklarar. Men tänk ”säljande brev” istället för personligt brev.
Från en rekryterare här! ?♀️
Många väljer bort att ta med vissa jobb som de tänker är ”irrelevanta”. Gör inte det, det gör en bara frågande kring vad du gjort under en perioden och kan ta förgivet att du varit arbetslös fast du inte har varit det.
Skriv en kort presentation om dig själv, max några rader. Välj ut dina topp 3 bästa egenskaper.
Personligt brev kan du hoppa över helt. Dina kompetenser är det viktigaste.
Här kommer en klagosång.. Jag mår så illa, det går aldrig över. Är gravid för tredje gången, så jag veeet att det går över. Men andra gångerna har det hållit i sig till v 16-20 och nu är jag bara i slutet av v 11… Blir knäpp, och deprimerad. Trots att det här är något fantastiskt fint och jag är tacksam.
Man får klaga. Kunde inte äta på nästan 4 månader och låg bara i ett mörkt rum, när jag inte var inne för dropp dvs… önskade missfall när det var som värst, man blir helt knäpp. Minns när det vände över en dag, åt min egna vikt i rostmackor och grät av glädje.
Min tredje var värst. Hela kroppen kändes som den ”överreagerade” på precis allt! Kämpa på. Gör det som funkar utan dåligt samvete! Ta en halv dag i taget!
Förlåt för mitt klagoinlägg här. Jag fattar till hundra procent. Mår själv svinilla, bara det att jag fick veta igår att mitt barn har dött på ultraljud. Inte anat något alls. Kroppen har inte stött ut fostret… så ska få ta piller nästa vecka. Du har verkligen rätt att må skit. Men jag hoppas, när du tänker på mig, att du ändå kan må lite bättre. Skulle också varit i vecka 11 nu, men bebisen dog redan i vecka 8. Också vår tredje lilla älskling.
Fattar att du inte mår bättre fysiskt dock av mina problem. Men hoppas du förstår vad jag menar. Hade gjort allt för att få vara du ❤️
Hoppas du mår bättre snart ?
Tack snälla. Ja det känns så tomt. Och konstigt att gå runt med mitt döda barn i magen. Men också fint att få chans att säga hejdå. Gråter hela tiden.
Önskar dig all lycka i graviditeten och att du snart slutar må illa. Det är verkligen bland det värsta med att vara gravid. Så tärande. Men snart har du din skatt hos dig ?
Kram
Jag är inte Poppy men skriver ändå. Jag var med om liknande, en missed abortion i V. 10. Jag hade inte gjort något ultraljud förrän jag började blöda väldigt mycket och få smärtor i magen. Vid ultraljudet kunde de se att fostret slutat växa flera veckor tidigare, utan att min kropp förstått det.
För min del stötte kroppen sedan ut det utan tablett, det var det som hänt när jag till slut började blöda. Jag fortsatte dock blöda och ha smärtor i ganska många veckor vilket gjorde det tufft, utöver att jag förstås var ledsen. Vi väntade cirka ett halvår med att försöka igen men nu är jag gravid igen, just nu i vecka 30.
Och dom du kan beställa från USA finns ju inte här av en orsak. Är det värt att få problem, för att ha lite vitare tänder?
Betala istället hos en tandis.
Följer henne. Hon har inspirerat mig att börja träna och bryta osunda matvanor. Tror hon vid invägningen i slutet av året (som är den senaste jag lyssnat på) gått ner 18 kg. Själv har jag gått ner 13 kg, på lite kortare tid. Mår så mycket bättre på alla sätt. Kan verkligen rekommendera att lyssna som inspiration. Sunda och kloka funderingar kring mat och träning.
Har en familjemedlem som inte velat träffat oss och tackat nej till alla sammanhang vi varit i. Detta pga att vi har barn och hen kämpar med ofrivillig barnlöshet. Vårt barn är nu drygt 1.5 år. Någon som varit med om liknande? När ville personen träffa er igen?
Respektera en familjemedlem på det sättet??? Att hen har issues är en sak, att hen vägrar träffa en ny medlem i sin familj plus dennes föräldrar på 1,5 år är fan inte friskt.
Hur jävla länge ska en familj vänta på en annan familjemedlem, bara för att de begick det oerhörda brottet att föda ett barn?
Du uttrycker dig lite hårt men jag håller till viss del med dig. Klart man kan må dåligt under en period och verkligen inte ha lust eller orka men efter ett tag måste man ju också faktiskt ta hänsyn till andra människor.
Men VILL man själv ens träffa någon som inte vill träffa en själv? Oavsett orsak? Jag skulle då inte vilja träffa någon som måste tvingas att träffa mig.
För barnets skull spelar det ju ingen roll heller, när hen börjar bli äldre och kanske frågar om sin familj, absolut, men inte en ettåring. Men sen är det ju så, ibland bryts kontakten, det kan ju ligga andra saker bakom också så utgå inte från att det enbart är barnet det handlar om.
Svårt det där, infertilitet är en hemsk kamp, men tycker 1,5 år låter som lång tid? Hen riskerar ju att förlora all kontakt med er och det kan det väl inte vara värt? Man kan inte undvika alla som har barn om man inte vill leva ett väldigt ensamt liv. Men i övrigt är det så klart väldigt individuellt hur man hanterar sådana situationer. Vill personen inte ses så är det kanske svårt att ändra på det från ert håll?
Jag har själv kämpat med infertilitet men kände att jag inte kan förlora familjemedlemmar på kuppen. Fick upprepade missfall och bara någon månad efter ett av dem ringde en mans familjemedlem och berättade att de väntade sitt första barn, med nästan samma BF som vi haft. Jag blev helt förkrossad, för jag tänkte bara men varför ska just VI förlora vår bebis när de får ha kvar sin? Var så ledsen och tog några veckors paus från att träffa dem (slump, vi hade inga planer ihop). Med tiden tyckte jag det blev lättare att hantera. Och till slut var det jag som sa till min man ”ska vi inte hälsa på nu när x anlänt? Så tar vi med fika?”. Men kanske behöver din familjemedlem mer tid än så? :/
Hmm. Ska du kanske bara släppa den personen tillsvidare, kanske för alltid? Även om det är jobbigt vara ofrivilligt barnlös låter personen också väldigt egoistisk.
Den personen mår verkligen inte bra. Men är ändå en stor fullblodsegoist som låter sina problem äta upp henne. Ofrivilligt barnlösa tenderar att vara såhär. Hade inte lagt någon energi på personen. Bara sagt att hon vet var vi finns om det är något.
Ja. Har en vän som kämpat i flera år med ofrivillig barnlöshet. Vi är ett.gäng på 5 som hängt ihop i många år och innan va jag och den här vännen väldigt nära. Alla andra hsr fått barn. Vi har försökt att vara anpassningsbara och förstående och hänsynsfulla. Inga barnbilder eller barnsnack i gruppchatt, att bjuda in till barnfria saker, middagar ute etc. Men känns som att det kvittar vad man gör och hur mkt hänsyn man försöker ta, det är ändå jobbigt för henne att umgås med oss. Och så har det varit i iaf 3 år.
Försöker bara att acceptera att det är aå läget är. Fortsätter att bjuda in, men sällan till barnhäng (brukar dock bjuda in henne också till högtider men hon kommer aldrig).
Har inte bäst i test blivit tråkigare i tv4? Förutom att panelen är rätt slätstruken så känns det liksom tråkigare fast inte så mycket förändrats. Förstår inte varför men tyckte det från första stund denna säsong
Jo det är inte lika bra, men funkar att titta på 🙂 dock undrar jag varför så små soffor? Haha känns som dom knappt får plats att sitta, så trångt och litet ? och tråkigt att inte ha gäster
Håller med! Känns mycket mera B. Som att det syns att Babben o David inte hör hemma på tv4 typ. Deltagarna är också tråkiga tycker jag, lika beiga som flunsa-hemmen.
Dålig manus-skrivare också. Tycker programmet gjort sitt nu, det är bara tjatigt säsong efter säsong. Dåligt köp av tv4.
Barnen vill gärna se programmet så jag scrollar med det i bakgrunden nuförtiden istället för att faktiskt titta som jag gjorde förut.
Är ju inte så att SVT har hittat på det programmet. De har köpt ett programformat. Rekommenderar verkligen brittiska Bäst-i-test, de har så jävla roliga panelmedlemmar.
Oj håller inte alls med alla kommentarer. Jag har sett alla säsonger och både jag och sambo tycker att den här säsongen är bättre än de senaste åren har varit.
Vitamin och mineraltillskott.
Apotek Hjärtats zink innehåller 20mg zink om jag förstår rätt (är inte helt tydligt). RDI för en vuxen kvinna är 9,7mg. Varför är det så mycket? Det är ju mer än väl det en vuxen man eller ammande kvinna ska ha.
Är märkligt också att deras Magnesium bara innehåller 80 mg men RDI är 300. Kanske det är lättare att få i sig via kosten?
Ja, finns säkert bättre märken än Hjärtats, men jag är fattig.
Ingen aning, det är inget som vårdcentralen tar, tydligen. Men har gjort en gastric bypass och är opererad för struma, har hört att zink, selen och magnesium ska vara bra då.
Båda operationerna var länge sen. Med gbp:n minns jag iaf att de sa jag skulle köpa Mitt val Kvinna så det kanske skulle räcka? Nämnde för läkaren att jag hade börjat ta tillskott och han protesterade inte utan verkade tycka det var en bra idé.
JAG SKA ALDRIG TITTA PÅ HANDBOLL IGEN!!!
Någon som sitter på fakta här? KAN man överklaga felaktiga domslut i efterhand så det har en faktiskt påverkan på matchens slutresultat?
Fick dåligt samvete nu. Kommer såklart kolla prick alla matcher i framtiden också.
Man får bryta ihop och komma igen och hoppas att de vinner bronsmatchen. Men jag borde också sluta titta på handboll det är inte bra för hjärtat alltså.
Min fråga fastnade någonstans men vet inte varför.
Så igen. Såg en Youtube shorts som inte aktiverat funktionen om att visa vilken låt/ljudfil som spelas i videon. Jag vill veta namnet på en låt (instrumental) som spelas i bakgrunden. Hur kan jag ta reda på det? Har försökt känna igen med en app men ingen lycka där. Förmodligen för mycket snack på musiken för att känna igen det.
Andra tips?
Är det Shazam du försökt med? Annars skruv en kommentar under videon eller direkt till den som gjort videon. Om det är sångtext kan du googla de fraser du hör.
Vad menar du? Vad hade du velat ha för svar? Personligen gillar jag att vara ledigt efter jobbet och inte interagera om jobbsaker om det var så du menade.
Sms:et skickades på arbetstid när personen var på kontoret. Tänkte mig att jag åtminstone kunde få ett tack och trevlig helg. Tänker mer om det är ett tecken på att han tycker illa om mig och inte vill ha kontakt.
Hur mycket jag än hatar att få en tumme upp som svar så instämmer jag. Det är lätt att lägga tolka in alldeles för mycket i emojis och ordval. Ska man generalisera så är väl män extra bra på att skippa ”fluffet”, å andra sidan har min kvinnliga vän också som standard att trycka dit den där tummen istället för att svara med ord. Så tidspress eller olika kommunikatonsstil är nog en rimligare förklaring än att kollegan tycker illa om dig!
Ja det är ju ingen otrevligt i en tumme upp. Men det är ju också en avslutad konversation. Hade kollegan velat ha mer kontakt med Anonym så hade det ju varit otroligt enkelt att åtminstone önska trevlig helg tillbaka, eller kanske till och med ställt någon fråga om hen varit väldigt sugen på kontakt. Öppet mål liksom. Så självklart kan man tolka in något i det även om det såklart kan vara så att personen inte konverserar via sms och alltid är sådär kort.
Ja, det är ju sant att det inte inbjuder till mer kontakt. Jag tolkade (haha) det som att det bara var ett meddelande till en kollega med en påminnelse om arbetsuppgift och trevlig helg av artighet. Hade det varit en kollega som jag gärna velat ha mer kontakt med (typ intresserad av eller i alla fall velat vara mer vänskaplig med) så hade jag nog också läst in mer.
Ja men lite så, är kollegan bara en vanlig random kollega så betyder ju tumme upp varken det ena eller det andra. Men om de har fått bra kontakt och är i ett läge att de skulle potentiellt kunna inleda en relation, då kan det ju helt klart vara ett tecken på att man misstolkat situationen. För man är ju aldrig SÅ upptagen att man har tid att klicka tumme men inte skriva trevlig helg till den man har en crush på.
Ja, jag har åtminstone ett vänskapsintresse och kanske även hoppas på mer än så. Det känns som att han gav mig en tydlig signal om att vi verkligen bara är kollegor. Konstigt bara att han ger helt andra signaler irl.
Bara jag som INTE skulle vilja att en man går ner på knä och friar? Känns så fånigt och teatraliskt bara. Hade hellre tagit upp det i en diskussion om att ”vi kanske skulle ta och gifta oss”.
Just gå ner på knä känns lite väl, men att bli överraskad med en ring skulle jag inte ha nåt emot. Att diskutera fram det skulle jag inte heller tacka nej till ?
Nej det är ju rätt konstigt egentligen, att bli tagen på sängen så att säga när det kommer till ett så pass viktigt beslut. Och vet man att den andra kommer säga ja pga att man pratat om det innan så är det ju onödigt.
Mja, det är ju ofta ändå ett överraskningsmoment. Jag vet ju t.ex. att min partner vet om att hen fyller år och ändå är det roligt att överraska med paket/blommor/sång. Vet man att partern vill gifta sig, har man ju öppet mål. Det är ju säkert kul att överraska med ett frieri och en ring, eftersom det ofta sätter igång bröllopsplanerandet.
Vi diskuterade fram förlovning tillsammans, och valde ringar ihop så båda skulle gilla dom. Sen hade jag en liten dröm om frieri så vi gjorde så att när vi hämtat ringarna så behöll han dom tillsvidare. Sen ”friade” han vid ett annat tillfälle.
Tyckte det blev ett bra upplägg. Det blev ingen chock, men ändå en överraskning!
Funderar på att skola om mej. Jobbat på kontor i halva mitt liv men orkar inte med allt socialt larv runt om som ska syfta till ”lagkänsla”. Det skapar massor med stress när arbetsgivaren vill att man utöver sina 40h/vecka ska leka,festa, sova och äta med jobbet också.
Är det någon här som kan tipsa om yrkesroller där man får jobba och sen gå hem och vara ifred?
Inte på alla konstforsknings det är så och finns tyvärr i andra branscher också. Men du får väl tacka nej? Jag säger ja till det jag har lust med, i övrigt gör jag de saker och de timmar jag har betalt för.
Man blir utfryst och utsatt om man inte deltar. Är en företagskultur som är väldigt inpräntad. Du anses vara udda om du inte vill delta. Jag vill aldrig vara med för värdesätter min fritid och förmåga till återhämtning väldigt mycket.
Har sagt upp mej. Ingen reagerar för de som är där är alla liksdana. Är företagets kultur. Men det vet man ju inte förrän det är för sent. Blev mobbad ja.
Sök nya jobb!! Kan verkligen rekommendera den offentliga sektorn. Aldrig nånsin känt mig utfryst på min arbetsplats och inget krav att vara social heller. Flextid, hemmakontor, friskvårdstimme för att nämna några fördelar.
Ja, herregud, vi hade till och med en trivselkommitté (som förstås inte hette trivselkommitté utan nåt nonsens på engelska med mood i mitten) som planerade olika aktiviteter som en stor del av oss bara ville slippa för att kunna sköta vårt jobb och gå hem i tid. Sånt man kanske älskar när man är 25 men inte lika mycket vid 35 eller 45 och förmodligen ännu mindre därefter. Även sjukt provocerande att det fanns hur mycket pengar som helst till sånt fluff men inte till höjda löner eller betald övertid. Men det såg väl bra ut i sociala medier, där man förväntades dela härliga bilder för att stärka företagets varumärke (det inte bara förväntades att man deltog, det var mer eller mindre ett krav). Slut på rant!
Åh fy fn vilken igenkänning! Helt sjukt är det. Och än mer sjukt att folk inte har ett liv utanför jobbet utan älskar sånt här. Om man vill umgås med kollegor är ju det såklart okej men ska väl ske på eget initiativ och vilja.
Där jag är så bygger hela din karriär på hur mycket du hänger med klubben.
Byt arbetsplats kanske, ställena jag jobbat på har alltid varit mer åt det ”snåla” hållet (privata) så tror det skiljer sig väääldigt mycket beroende på företag. Och olika syn på vad man förväntas delta i som är på fritiden. Min arbetsplats idag skulle inte kräva att man följde med efter arbetstid. Dock uppskattas det eftersom tanken är att vi ska bonda vid de (få) tillfällena. Dock är det ju svårt att veta på förhand hur ett företag är. Kanske offentligt är svaret, där verkar det vara på en *normal* nivå.
Jobba inom vård och omsorg!
Jag hoppas fler vill jobba med oss i vården, det är akut brist på undersköterskor(utbildningen är 1.5 år) och som ej utbildad blir titeln vårdbiträde.
Hoppas du ser detta, kanske vi kan skrivas lite i kvällens ÖS? Har tänkt tanken på usk. Känns som det inte finns tid att prioritera kakor, skvaller och kast med gummistövlar bland sjuka människor? Har ett gäng med frågor ang att jobba inom vården.
De har så för att kunna klippa vilt utan att de ska märkas att nivån på drycken (eller drycken i sig) i glaset förändras. Så det kommer knappast ändras tyvärr!
Lärde mig i ett tidigare öppet spår att de har såna glas så att det blir lättare för klipparna som sätter ihop avsnitten. Annars hade vi tittare reagerat på olika volym i glasen? men jag håller med skitfula är dem
Känns som min granne gör massa oljud på dagarna men förväntar sig att det ska vara tyst i m7m lägenhet eller när våra barn gör minsta lilla ljud när dom och doms barn alltid för oväsen, dom har inte klagat men dom klampar på golvet om vi har för hög tv medan dom sätter på musik 6 på morgonen. Asså fattar ingenting men tänker inte visa lika MYCKET hänsyn till dom om dom själva skiter i, haha behöve få ut detta
Personen kanske inte medveten om hur lyhört det är åt bägge håll så att säga? Den kanske inte tycker att den för speciellt mycket oväsen men tycker att ni låter ovanligt mycket och att det är därför ni hörs.
Din text svider i ögonen för att din meningsbyggnad är obefintlig. Så ja, jag fick också läsa två gånger för att förstå. Vad du ska göra åt grannen kan jag inte svara på dock, men prova att kommunicera.
Ska köpa nya glasögon men känner mig lost. Helt utan tanke på ansiktsform osv vad tycker ni är snyggast? Metallbåge? Tjock båge i plast? Runda? Genomskinliga? Ah ni fattar, det är en djungel ?
Är ju så olika vad man passar i. Stora runda är supersnygga på någon men passar ju inte alls på någon annan. Gå till en optiker och få hjälp att prova ut. 🙂
Tänker detsamma. Tycker lite mindre är mycket snyggare och runda eller kantiga beror lite på ansiktsform. Inte kattögon som får en att se sur ut och inte stora som gör att man har glasögon lika långt ner som näsan går. Min personliga åsikt.
Det folk inte tänker på eller ofta inte får info om när de köper glasögon är att större båge = tjockare glas. Har du starka styrkor är det alltid bäst med en liten rund båge (helst plast) då blir glasen tunna och fina även med starka styrkor (och ett högre index helst) Nu är det grova plastbågar eller kantiga metall som är modernt ? Mvh optometritekniker.
Man kan ha superbra sex med nån man är ytligt attraherad av utan att vara kär. Men nu verkade det som om han tog det allvarligare än vad hon gjorde,så jobbigt för båda två.
Jag bor i en medelstor stad. Det finns tre person som jag träffat under mitt liv som jag blivit ovän med.
Vanligtvis hade jag bara kunnat undvika dessa. Vilket jag gjort i flera år. Men av något konstigt sammanträffande så kan jag inte undvika dom längre. Pga gemensamma vänner och jobb.
Det ger mig sån himla ångest. Det känns som att alla kommer tro att jag är en bråkstake när det här kommer fram. Och jag är rädd att ingen kommer ta mitt ” parti” ( jag hoppas ingen tar någons parti).
Jag har börjat tvivla på mig själv. Är jag en hemsk människa som folk inte kommer överens med.
Jag är bra på att sätta gränser. Men jag är kanske en ganska tråkig vän då man inte får ut något av mig. Tex att jag är bra på att laga mat eller fixa folks hår eller vad som helst.
Vad ska jag göra? Jag behöver inte vara omtyckt av alla men jag vill inte bli utfryst.
Men är det för att du är ovän med dessa tre du är rädd för att bli utfryst?
Hade jag bråkat med någon för längesen och sen hamnat i ett socialt sammanhang med den igen hade jag helt enkelt bett om ursäkt. Ta ett glas vin innan så blir det enklare.
Det är säkert inte ens så farligt.
Dessa tre personer känner inte varandra. Jag har träffat dom under olika tider i livet.
Vilket kan ge en missuppfattning om att jag är en som bråkar med folk.
Två av dom vill jag inte bli vän med, men jag vill heller inte att dom ska prata skit om mig bakom min rygg. En kan jag bli bekant med men inte nära vän igen. Jag känner inte att jag har något att be om ursäkt för. Men hade dom gjort det hade jag förlåtit men som sagt inte blivit nära vänner eller så.
Tack för peppen. Det kanske inte är så farligt ändå. Jag är bara rädd att folk ska börja snacka skit om mig och börja ta avstånd från mig.
Jag tror inte du har något att oroa dig för. MEN jag förstår hur du känner och hade nog tänkt likadant. Själv är jag en som alltid berättar för mycket och hade nog tagit till taktiken att förekomma, dvs luftat min oro med nån i gänget. Något i stil med ”ja, nu har ju ni börjat umgås med x och jag vill inte att det ska bli dålig stämning när vi ses”.. då får du ju säkert frågan vad som hänt så kan du svara vuxet.
Skulle nu personen i fråga säga nåt illa om dig är det nog den som framstå som omöjlig istället.
Men som sagt… dom flesta är inte speciellt långsinta. Dom känner säkert precis som du.
I värsta fall- får du gå till attack.
Ni som varit den som någon varit otrogen MED, hur resonerade ni? Jag förstår såklart att ni inte känt att ni har ett emotionellt ansvar gentemot den otrognes partner, men man har ju ändå ett ansvar att bete sig sjyst. Berätta gärna, är nyfiken på hur ni fungerar.
Varför ska man bry sig om man inte känner den andra? Om jag är med någon upptagen är det dens ansvar mot sin parter, jag har inget ansvar för andras relationer.
Ja, varför ska man bry sig om andra? Varför skulle man hålla upp dörren för någon, le mot busschauffören, tacka kassörskan när man får kvittot? För att inte framstå som en empatistörd och narcissistisk idiot såklart.
Jag har kunnat vara ”den andra” två gånger men avstod. Vi människor är mer än bara fysiska lustar och har ansvar mot andra även om vi är singlar. Punkt.
Fler borde vara som du. Hur man som kvinna ens kan bli tänd på en sån man är ett stort jävla mysterium.
Det är inte som att just DU är speciell. Han knullar allt som är villigt.
Hm. Jag förstår ju vart du vill komma men för min del så har jag aldrig riktigt förstått tvåsamheten överlag och varför den är så begränsande som den är. Jag lever gärna polyamoröst och jämställer svartsjuka i en partnerrelation med svartsjuka i en kompisrelation. Ibland vill man gör vissa grejer med en kompis, och andra saker med någon annan. Eller kanske samma sak med båda, men vid olika tillfällen. Hur som helst så tar jag väl helt enkelt inte hänsyn till hans eventuella partner när det gäller vår relation, sedan hade jag kanske föredragit att han var singel/i en öppen relation av praktiska skäl ändå.
Så bara för att DU tillhör undantaget och är poly, så skiter du i att ta hänsyn till andras känslor där andra bli förda bakom ljuset? Och du rättfärdigar det med att DU minsann inte tycker det är någon fara. Herregud. Vad är det med människor…
Rättfärdigar och rättfärdigar. Klart man följer sin egen kompass. Det finns säkert flera saker du gör som andra tycker är moraliskt fel, men som du tycker på axlarna åt. Äta kött kan vara ett exempel. Flyga en annan. Köpa ett plagg från wish. U name it.
Nej jag menar bara att alla bryr sig om olika saker. Någon moraliserar över otrohet, en annan över köttätande, en tredje över bilbatterier. Ni har er fulla rätt att tycka att jag är taskig mot min kk’s fru, trots att jag har 0 relation med henne. Jag ser det inte så, vi tycker olika
Nej vet du vad Frida, ingen som moraliserar över köttätande och bilbatteri likställer det med att vara otrogen mot en partner. Så det kan du bara släppa.
Jag har aldrig varit otrogen mot min primärpartner. Jag älskar honom och bryr mig jättemycket om hans känslor, men i vårt förhållande får ju jag ha fler partners. Det finns dock regler kring detta som jag (och min man) måste följa för att det ska funka.
Det vi diskuterar är ju huruvida jag känner samma för min sidopartners eventuella ANDRA partner. Det är den personen jag inte har några skyldigheter gentemot och heller inte känner ett ansvar för.
Det är detta som är så obehagligt i ditt tänk. Att du bara bryr dig om det som rör DIG. Andra människors liv, välmående och eventuella hjärtekross bekommer dig inte. Fruktansvärt tankesätt. Jag hoppas verkligen att den frun får veta och kan ta ställning själv till om hon vill stanna kvar. Alla förtjänar att ha ett val.
Men vem pratar om vem som har ”mest” ansvar. Det är klart den otrogna har det. Men betyder det att man helt utan vidare kan stänga av och bara följa sina egna lustar utan någon som helst hänsyn till eventuella barn? Till frun och hennes känslor? Jag hade inte kunnat se mig själv i spegeln, och det är jag stolt över.
Anonym
/
2024-01-26 23:46
Att ens ställa dessa olika faktorer mot varandra visar att du inte har någon moralisk kompass alls. Du har ingen relation med hans fru…? Har du ingen medkänsla alls? Det finns ganska många män som inte har partner eller som också är poly som du kan knulla med.
Jag kan bara hoppas att du blir sårad på samma sätt tillbaka en dag i ditt liv och får lära dig hur det känns. Kanske på något annat vis då eftersom att du uppenbarligen inte bryr dig om vem som ligger med vem. Det hade varit en helt annan sak om hans fru varit med på det.
Hur kan du ens rättfärdiga det på sättet du gör? Det är så fascinerande hur avstängd man kan bli emotionellt. Allt till fördel för dig själv. Vad skönt att slippa tänka på andras liv och känslor. Blir så nyfiken på om du är likadan i andra situationer. Personer som du tenderar att vara det. Egoister, gör bara saker som gynnar sig själva. Finns för många av er.
Det är nog olika, i mitt fall när det hände var jag väldigt kär och trodde på personen när den kom med tusen ursäkter till varför den inte kunde lämna just då, osv. Det är ju ofta en del manipulation från den otrogne parten involverat.
Känslor tog över handen. Inbillade mig att hans fru redan visste att hon inte hade honom längre, att deras förhållande slutat existera redan innan jag kom in i bilden och att det därför var okej att ta en del av honom. Tänkte också att han sist och slutligen ansvarar för sin egen relation.
Legat med min gifta kollega i 7 år. Det är så jäkla bra! Avslutade jobbveckan med en fantastisk snabbis, nu är vi båda hemma på fredagsmys. Tillfredsställda och glada 🙂
Det kan absolut vara bilen. Eller ett omklädningsrum. Eller en garderob.
Vi har jobb som innefattar en hel del resor så relativt ofta hotellrum som tur är
Har han förklarat varför han ens har en fru. Du är knappast hans enda älskarinna vad han än säger ? Så hoppas du inte tror det. Och jag hoppas att ni båda får någon könssjukdom så att hans stackars ovetande fru får en chans att träffa en riktig man som värdesätter henne. Men. Jag tror på Karma och på att behandla människor väl. What goes around comes around.
På alla år har vi bara legat utan kondom vid ett tillfälle så risk för könsjukdomar är liten.
Jag vet varför han har en fru, jag har 0 problem med det. Varför tror du att jag vill ha mer av honom än bara riktigt bra sex? För att jag är tjej? Finns tjejer som också uppskattar ett bra ligg. Bara så att du vet!
Kondom är inte hundra procent säkert mot könssjukdomar vilket alla borde veta som är vuxna 🙂
Du kan hitta riktigt bra sex hos singelmän också vet du. Men du är väl för lat. Du är en stor egoist och en vidrig person. Snälla inbilla dig inget annat. Inbilla dig inte att du inte har något ansvar. Självklart har du det. Men förmodligen har du någon form av empatistörning. Kan ni inte bara bli tillsammans istället och bespara hans stackars fru lidande? Jag hoppas att du blir utsatt för samma sak i framtiden, och det tror jag att du kommer 🙂
Vilken vidrig människa du är. Ligga med en gift man. Önskar att om du ngn gång i framtiden gifter dig så är din man otrogen mot dig. Karma. Önskar dig också en lång och svårbotad svampinfektion i din fiffi?
Hade mått dåligt om partnern till den otrogne varit snäll och gullig mot mig. Men i mitt fall redan innan något hände mellan mig och den andra mannen så var det uppenbart att hon inte gillade mig så hade inte ett dugg dåligt samvete. Jag kan inte ta ansvar över andras relationer.
Hahaha, nä jag vet att alla inte gillar mig och har inget intresse av att bli gillad av mer än dom jag bryr mig om. Det kanske finns mer saker som hör till historien men som jag valde att inte delge utan valde bara att svara kort på TS kommentar. Skulle ju såklart inte ha gjort det om jag visste att jag behövde uppge detaljerad info och bakgrund om just min upplevelse…sorry
Hon såg signaler från sin partner. Mig hade hon som sagt aldrig träffat, men jag var väl ett hot yngre, såg bra ut etc. Hade jag varit i hennes skor så hade jag haft taktiken ”kill them with kindness”. Alla är vi olika.
Hahhahahaha! Måste ha varit så! ? hoppas du är singel så jag inte kommer och slampar loss framför din kille som uppenbarligen inte behöver ta ansvar över sin relation. Skyll allt på den slampiga tjejen för all del. ?
Kan låta klyschigt men jag märkte att hen var the love of my life (redan innan vi låg med varandra) och att hen kände samma för mig.
Hen levde i en relation som var mer som en kompisrelation. Det vill säga utan sexliv och med en partner som var kontrollerande och nedtryckande mot hen.
Vi är idag gifta, har barn och levt ihop i mer än 10år.
Ja det är en annan sak tycker jag. Men att systematiskt bara ligga med en gift man eller gifta män bara för liggets skull, är vidrigt. Blir båda kära och väljer varandra är det ju så. Men att som kvinna ha så jävla dålig självkänsla att man måste jaga gifta män får mig illamående. Och att som man ha så dålig självkänsla att man inte kan nöjda sig med sin fru ?
Jag visste inte om att han hade en partner men i efterhand så fanns det definitivt tecken om jag varit intresserad utav att ta reda på det… Detta blev en engångsgrej och jag fick sen reda på att han hade tjej och en 6-månaders bebis. Jag hade dåligt samvete gentemot tjejen och han var ångerfull så hoppas helt enkelt att han var en svag individ i ett svagt tillfälle och bättrade sig sen ?♀️
Berättade varken för henne eller någon annan heller för den delen för att jag inte ville att riskera att det skulle komma fram från ”fel” håll (liten stad..).
Fegt kanske men hoppades väl att det var ett svagt obetydelselöst ögonblick från honom i kanske en tuff period i relationen som jag antar att det kan vara med bebis. Resonerade väl som att det inte var mitt ansvar eller beslut att förstöra tjejens liv om de kunde leva vidare utan flera missöden och slippa splittra på sin familj för ett ONS och skulle han ha som vana att ”råka” ta fel tjej så antog jag att det kommer både märkas och komma fram.
Skulle aldrig vara med en man vars partner är någon jag känner. Men tackar inte nej till en invit från en upptagen man med en partner jag öht inte vet vem hon är.
Vi som fungerar såhär är nog som vilka människor som helst.
Ja, empatistörda människor brukar tendera att fungera på samma sätt. Det betyder att ni har svårt att sätta er in i hur era handlingar kan komma att påverka andra människors liv. Tex barn och andra kvinnor.
Nån som gjort IVF utan att det var ”ett projekt”? Min gynekolog vill att vi gör det eftersom vi är lite äldre samt har svårt att få barn naturligt. Men är så rädd att det ska ta över vår relation helt…
Nu har jag iofs skaffat barn på egen hand men för mig var ivf verkligen en baggis och något som påverkade vardagen väldigt marginellt. Körde korta protokollet och fick knappt några biverkningar alls av sprutorna, var inne på två ultraljud på ca två veckor vilket tog ca en halvtimme av min tid båda gångerna. Har vid 2-3 tillfällen tagit med sprutor till jobbet och tagit dem där, men det är ju över på 10 sekunder. Sen tog jag ledigt den dagen det var äggplock, var lite öm efteråt men vilade på eftermiddagen och kvällen med värmefilt och Alvedon och sen det bra.
Återföringen gjorde jag på en lunchrast och 9 månader senare föddes min son.
Stort lycka till!
Det är ju en kort period i livet, och det blir ju lite vad man gör det till. Har haft tuffa ivf:er med många biverkningar och komplikationer men upplever inte att vår relation kretsat runt ivf eller tagit skada.
Jag känner mig ibland gråtfärdig, men jag håller igen något otroligt. Gråter kanske en gång per år eller nåt så det har nästan blivit en grej att det liksom inte får ske. För då hade min man nog blivit orolig. Egentligen hade jag nog velat gråta typ en gång i månaden i alla fall. Hur känner ni?
Hur kommer du ifrån känslan av att vara jobbig/svag/töntig mm när du gråter? Jag kämpar något otroligt med att visa svaghet, har alltid gjort, och jag kopplar samman gråt med svaghet av någon anledning. Kanske för att jag känner mig så sårbar då. Och jag vill helst inte berätta varför jag är ledsen, och gråter man så frågar ju nån
Jag tror människor i längden blir sjuka av att inte släppa ut känslor. Alltså inte att jag menar att du blir psykiskt sjuk av att du inte gråter… men om du ett helt liv stänger in känslor, så kan det ske. Känslor är ingen fara. Det går över. Vi måste bara våga känna dem först.
Relaterar. För mig brast det i kombination med en långvarig skada som hindrade mig från det jag brinner för och en dålig, typ giftig, arbetsmiljö med dåliga arbetstider och sämsta chefen i mannaminne. Till slut kunde jag liksom inte hålla humöret uppe längre och jag bröt ihop helt från ingenstans och grät i typ en vecka (inte konstant men dagligen). Efter det har det blivit lättare att acceptera att även jag behöver gråta ibland. För innan sopade jag också undan allting men man mår inte bra av det.
Inte bara själen utan även fysiskt.
”Vissa forskare hävdar att man genom att gråta gör sig av med onödiga kemikalier som samlats i kroppen när man är stressad. Gråt utlöser också hormoner som minskar smärta och gör dig gladare” enligt Google. Jag tycker verkligen det stämmer.
För några veckor sedan var tåget hem från Uppsala inställt (samt alla avgångar från 16-19). Jag var tvungen att ta taxi en del av sträckan vilket SL gav ersättning för. Nu ska jag försöka få Mälartåg att ge ersättning för resa med egen bil från Södertälje till Örebro. Tror ni att det kommer lyckas?
Hur dokumenterar man resan med egen bil? Jag skickar ibland in ansökan till SL när tågen strular. Anger bara mellan vilka adresser jag kört och hur många km det är. Vet inte hur man skulle kunna skicka in bevis på det?
Fast jag frågade om det fanns någon som kände igen sig, istället fick jag en massa svar från folk som uppenbarligen inte gör det. Jag är inte intresserad av era åsikter om ni inte känner igen er. Men det här bekräftar ju egentligen bara att folk tycker att det är okej att stirra ut de som avviker på olika sätt och att alla inte är välkomna i samhället.
Men oj vad du hugger! Folk försöker förstå och hjälpa! Ja jag har autism men ingen stirrar på mig då det inte är något som syns (för mig). Förstår inte på vilket sätt det skulle göra det. Tror ingen hör tycker det är ok att stirra på folk men en del gör det, man får borsta av sig det och gå vidare, kan inte uppfostra vuxna människor tyvärr.
Kanske ingen känner igen sig för att det inte händer? Då får du inga svar och ingen hjälp. Jag har autism och skrev nedan men det svarar du inte ens på…
Har du förresten autism själv eller? Om inte så fattar jag att ”kopplingen inte är solklar”. Om du inte har autism så skriv inte, vad är det som är så svårt att förstå?
Men sluta vara så otrevlig utan anledning ? Ingen kommer vilja/våga svara om du ska hugga så på allt och alla. Ingen har skrivit något dumt till dig, de försöker bara förstå dig lite bättre.
Jag ville ha svar från folk som känner igen sig, inte från folk som INTE gör det utan bara vill moralisera och få en chans att trycka till någon. Men skönt att ni mobbare håller varandra om ryggen som vanligt. Hoppas du bryter benet.
Nä nu får du sluta! Så har folk inte alls gjort. Har inte varit med i denna diskussion innan men läst allt. Visa allt detta för en förälder, nära vän utan autism eller vårdkontakt och fråga vad de ser. Den som är mest otrevlig här är du, jag säger inte detta för att va taskigt utan för att det är viktigt att du ser det, din del i det hela. Som sagt, ta hjälp utifrån för jag förstår att du tror att det är så som
du skriver här, men folk försöker hjälpa!
Fast det är fullt naturligt att ögat dras till det som avviker. Tänk dig en stor grupp människor, alla bär ljusgrå kläder och har svart hår. Plötsligt kommer en person in utklädd till enhörning med hår och kläder i regnbågens alla färger… Vem tror du blir uttittad? Random person i grått eller personen utklädd till enhörning?
Jag tror det bästa är att snälltolka när folk tittar på en. Det behöver inte betyda så mycket. Kanske står man ut lite, kanske tycker de man har en supersnygg frisör o.s.v… Poänglöst att bli förbannad när man inte kan kontrolleras andras blick.
Din upplevelse ja.. Släpp detta, blir nog bäst så. Finns inget att göra åt. Sen reagerar du väldigt starkt och otrevligt här mot många, inte alls i proportion mot vad de skrivit. De som som skrev sin min ståndpunkt som autistiska har du inte ens svarat nedan.. Så du kanske utstrålar/visar denna aggression på nåt sätt när du är ute och att folk blir lite oroliga och därför tittar?
Tror det kan va bra att ta upp detta med en psykolog eller annan kontakt med vården som du kanske har (eller en förälder?) och få lite klarhet i allt.
Nån som följer Natalie Fikas? Hon ska ha fått massa kritik efter en story hon la upp, någon som vet vad det var? Hon tog nämligen bort det efter allt har.
Så hur vet du att dom ”stirrar” på dig mer än dom gör med andra? Andra kanske får blickar minst lika mycket som du, men du tror du får mer för du iakttar och lägger på minnet och kanske skapat en världsbild som du känner att du får bekräftad varje gång du råkar möta någons blick fast personen/erna i fråga inte ens tänkt på att de tittat på dig utan är i sina egna tankar?
Jag lider av social ångest och inbillar mig inte, nej. Poängen är att det är oförskämt att stirra på andra, oavsett hur någon beter sig. Man kan känna sig irriterad eller förbannad utan att agera på det, människor är ohyfsade och dömande vilket även din kommentar bevisar.
Det kanske är den sociala ångesten som spökar? Varför tror du de stirrar påsmög, utmärker du dig på nåt vis? Såklart oartigt och jag fattar inte att vuxna människor gör så men man kan inte hindra sånt tyvärr.
Tycker man ska lägga skulden på de som stirrar, inte på de som blir uttittade. Jag ska kunna röra mig i samhället som alla andra utan att behöva känna mig ovälkommen för att jag avviker.
Visst är det så, men det är som sagt inte möjligt att ändra på folk som beter sig konstigt.
Lägger ingen skuld på dig, undrar bara för din egen frids skull om det faktiskt är så att de tittar på dig och i så fall varför?
Uppenbarligen för att jag ser konstig ut på något sätt eftersom vissa tillochmed vänder sig om efter mig på stan när de passerar mig trots att jag kanske bara står och väntar på bussen eller någon jag ska träffa.
Hur vet du att dom vänder sig efter dig? Vänder du dig om?
Ibland kan jag fastna och kolla på någon som jag upplever kollar på mig, och kan tänka att det kanske är någon jag känner, men som jag inte känner igen eller att personen i fråga kanske tänker börja prata eller så.
Ok, men är det pga att du har autism menar du? Eller ser du annorlunda ut på ett annat sätt? Oavsett, det enda man kan göra är att försöka att inte bry sig och leva sitt liv.
Blir du verkligen så uttittad och att folk vänder sig om så måste du bete dig väldigt avvikande fast du inte är medveten om ditt märkliga beteende annars hade folk inte tittat.
Men då stirrar de nog inte eller gör det på alla. Om du inte är avvikande, hur ska de veta att du har autism? Alltså hur vet du att det är därför de stirrar? Jag tror det är bäst om du försöker strunta i detta, för din egen skull.
Tror knappast att folk kan veta att du har autism. Om du däremot utstrålar nån märklig aggressivitet och/eller paranoia så kan jag fatta att du drar blickarna till dig.
Jag och min son (6 år) satt för ett tag sen mittemot en kvinna på tunnelbanan. Jag och min son satt och småpratade med varandra och sen var vi tysta en stund, som man är. Och just då började kvinnan prata i sin mobil och blev skitsur och stressad över att jag och min son slutat prata med varandra för nu var hon övertygad om att vi gjorde allt för att tjuvlyssna på hennes samtal….
Hon var helmärklig och aggressiv och min son blev rädd. Och ja, det ledde såklart till att både den ena och andra i tunnelbanan vände sig åt hennes håll ??♀️
Jag har social fobi och social ångest som jag skrev längre upp men du kanske inte kan läsa. Återigen är det ohyfsat att stirr på andra men förstod att mobbarna härinne inte skulle förstå. Stackars din son, vilket trauma….
Berätta gärna vad din definition på ”trevligt bemötande” är. För vi har nog annan syn än dig på vad som är trevligt. Annars kan vi nog inte mötas och ha en dialog.
Återigen är jag inte intresserad av randomiserade människors åsikter gällande det här utan jag frågade om någon som har autism och känner igen sig. Om ni inte gör det så låt bli att svara. Idiot.
Jag tror folk vänder sig om för att du springer runt med kläder där det står ” din jävla idiot på” samt pekar finger till alla du går förbi och skriker. Folk vänder sig helt enkelt om för att dom är rädda att du ska hoppa på och mörda dom.
Jag tror det är det som gör att folk vänder sig, inte pga din autism, för den kunde folk inte bry sig mindre om. Den gör inte att du blir ”the center of the universe”. Folk har tillräckligt i sina liv. Din autism verkar dock göra dig väldigt hatisk, kanske rentav att du känner dig som du dragit en nitlott i livet. Sök lite samtalsstöd så ska du se att du kan komma ut på andra sidan och börja må bättre. Ilska och hat äter endast upp dig inifrån och ingen annan.
Ja du, vi brydde oss inte ett dugg om henne förrän hon började gapa om att vi tjuvlyssnade på henne. Så hon ådrog sig stirrandet helt på egen hand. Hade hon bara fortsatt sitt samtal hade inte en enda människa tittat åt hennes håll.
Haha har också träffat en sån. I kön på ett café, hon pratade högt och häll på, natuligtvis dras blicken snabbt dit, inget stirrande såklart. Då blev hon arg och började skrika ”vad glor du på!” Vilket gjorde att fler tittade såklart. Hon verkade helt ”normal” innan, och var där med sin syster/kompis och flera barn… ?
Kanske redan finns i kommentarsfältet men vem är mello-stjärnan vars pojkvän köpt sex som tas upp i podden idag? Ska även finnas kommentarer på hennes instagram gällande detta…
Jag kanske skriver för sent, alla har gått och lagt sig. Men är så trött på att vara pank och mitt förhållande till pengar. Hade fattiga föräldrar och när det fanns pengar var det som att de försvann direkt i nåt som kanske inte var så smart prioriterat. Jag har insett att trots att jag har bra lön lyckas jag aldrig spara pengar, det är som jag alltid tror att jag inte kommer ha pengar om en månad eller ett år. Jag har börjat fatta vart det kommer ifrån men hur blir man av med det? Hur får man ett sunt förhållande till pengar? Hur sparar man bättre? Hjälp!
kolla i historiken på din internetbank vad du spenderar pengarna på &varje gång du gör matlåda, räkna ut vad den kostade. Jag la
24kr fullkornsbröd på frukosten idag
34 kr = 8 ägg * 3kr +10kr frysta grönsaker för lunch
25kr = 5kr svinnbaguette + 20kr kvarg kvällsmat
så idag blev det 83kr i mat. Och räkningarna blev 3000kr den här månaden. Och öppna ett investeringssparkonto så att pengarna inte samlas på hög – det roligaste varje månad är att spendera en handfull tusenlappar på aktier.
Hitta något som du VERKLIGEN vill använda pengarna till längre fram. Något som motiverar dig långsiktigt.
Skriv upp det, gör en moodboard med bilder för att motivera dig till att spara till det. Du måste alltså hitta något som du vill MER än att slösa pengar, och gör detta mål synligt för dig, med skriftliga påminnelser och bilder någonstans.
Spara 500 kr i månaden på ett ISK konto. Det är ”lite pengar”, men ändå tillräckligt mycket för att vara tillfredsställande. När du sedan ser pengarna växa blir du motiverad att spara mer. Då börjar du spara 1000 kr i månaden. Så gjorde jag och har nu över 100.000 i sparande. Rör ALDRIG dessa pengar. Tillåter mig att slösa utöver det med känslan att jag faktiskt sparar. Mår skitbra nu.
Kan intyga att det är en riktigt bra känsla. Jag sparar inte mycket längre, för kontot växer redan med ca 5k om dagen tack vare att jag investerat i många år nu. Tar ju ett tag att komma dit men jag är lika glad nu som när jag såg värdet öka med hundralappar i början.
Jag har eventuellt hittat en knöl i bröstet. Har legat i sängen i flera kvällar i rad nu och känt och funderat om jag inbillar mig osv. Känner den endast när jag ligger ner, tex inte i duschen eller om ens direkt om jag står upp. Min vårdcentral och husläkare är 100% värdelösa och har alltid gått därifrån och känt som att jag slösar deras tid, typ, i varenda ärende jag någonsin varit där och sökt vård för. Är därför rädd för att om jag går dit så kommer de klämma i tre sekunder och ba nä det här är ingenting (just eftersom den inte direkt känns förutom när jag ligger ner på rygg).
Jag har ändå kommit fram till nu att det är en avvikande känsla och att det jag känner på högra bröstet inte känns på vänstra. Är under 40 så har inte blivit kallad på mammografi ännu. Finns det någonstans jag kan söka mig till förutom VC för bättre hjälp? Bor i Stockholm om det hjälper någon i att svara. Hjälp ? har två små barn.
Du ska ej klämma, utan med en lätt hand känna mot huden. Känns det något när du står eller endast när du ligger? Fast/hård son sten eller mer som fettknöl? Boka en tid privat specialist så kan du träffa en läkare som förmodligen är mer pedagogisk och professionell än en stressad allmänläkare. Odenplan?
Byt vårdcentral. Läkaren på min vårdcentral sa att knölen med stor sannolikhet inte var något MEN det visade sig vara bröstcancer! Se till att komma på mammografi. Jag var bara 38 då det är ungt för bröstcancer.
Camilla! Tips: Emmie wellness coach på tiktok där hon ger rådet till överviktiga att skaffa smala vänner för att smala människor är hälsosamma?? ta mig tusan det konstigaste jag hört på länge!?
Hon har fått sjukt mycket kommentarer på sin video och folk som har reagerat på den. Gick in på hennes Instagram och folk är på henne där också. I vanliga fall gillar jag inte när folk gör så, men alltså, det är hennes jobb att hjälpa människor och hon har själv varit överviktig, så att hon sitter och säger så nu…fasen rätt åt henne hur folk reagerar.
Vilket sjukt tips! Vem väljer sina vänner utifrån vikt?
Hon verkar rätt pantad överlag. Konstigt sätt att skriva och prata någon slags svengelska? ”När du har binged ut kan du…” Va? Där har vi en influencer som visar att sociala medier gör folk dummare…
Well…hon väljer uppenbarligen vänner efter det? och att hon jobbar med det, ska coacha folk i träning och viktnedgång…alltså jag undrar verkligen hur hon ska rädda det här nu för det är jävligt korkat sagt.
Hörde att det går dåligt för de svenska biograferna. Själv har jag inte varit på bio sedan innan pandemin. Nu ska tydligen politikerna se om man kan höja priset på streamingtjänster för att få folk att gå på bio mer. Känner så här, man kan väl inte gå emot utvecklingen. Videobutikerna försvann ju t ex. Jag föredrar Netflix framför bio. Då kan man ta ett glas vin, gå på toa, rapa och prutta bäst man vill? Även om det kan vara mysigt med bio ibland.
Alltså. Jag väljer ju inte bio före Netflix för att jag 1) är inte superförtjust i film, vill ha sex. 2) Om jag vill se på film så vill jag välja mitt filmsällskap själv, inte 100 okända som sitter och viskar, prasslar med godispåsar etc. Jag tror liksom inte att det är streamingtjänsterna som gör att folk går mindre på bio utan höjda priser på biobiljetter och att man inte får ha med sig godis. För vad kostar en biobiljett? Kollade för ett tag sen om det fanns studentrabatt och jag tyckte det stod ”ord pris från 199”, kan minnas fel. Hur som helst, det är dyrt med bio så räknar vi 200 spänn per person + snacks som de flesta ändå vill ha, då är vi väl uppe i nästan 300 säkert? Det är inte billigt och jag tror att det är där problemet ligger och inte på att det finns streamingtjänster.
He he, jag trodde du hellre ville ha sex ist för att kolla på film? Men vaddå, är väl inte förbjudet att ta med godis som man köpt någon annanstans, även dricka?
Det vill jag iofs också, kanske var nån freudian slip? men hade faktiskt tänkt att skriva serier, men min telefon började efter senaste uppdateringen att välja de kortaste orden så det har blivit fel många gånger?
Förbjudet enligt lag är det ju inte, haha, men de satte ju nån regel för nåt år sen om att man inte får ta med godis in som är från något annat ställe.
Jag är autistisk och känner igen mig. Som att jag avviker något fruktansvärt i den ickeverbala kommunikationen och att folk märker det. Vettefan hur man löser detta.
Nallie Berntsson flyttar igen. Utomlands igen. Men de verkar ha glömt bort att dom redan provat på utomlands och kom tillbaka för att det inte funkade.
Ninepine!
Ninepine, någon som köpt därifrån? De har så sjukt många omdömen men kan liksom inte hitta någon vanliga människa med dessa byxor på utan bara samma modellbilder..
Föregående inlägg 
När ni är ensamma hemma. Brukar ni har musik/podd eller teven igång då?
Jag brukar säga att jag trivs så bra själv för det är lugnt och tyst osv. Men sen kom jag på att jag väldigt ofta har något ljud igång hemma, tex en podd eller teven igång. Så då tycker jag ju egentligen inte om när det är lugnt och tyst? ?
Brukar ha det heeeelt tyst. Magiskt
Podcast eller ljudbok när jag städar, lagar mat, duschar osv.
När jag städar har jag på radion. Annars inte.
Samma här
Musik oftast
Kollar mycket på klipp på Youtube. Både musikvideos, intervjuer, klipp från filmer, allt möjligt. Så jag har de oftast inte tyst, för tystnaden gör mig orolig på något sätt.
Jag kan sitta och studera lite utan ljud, men ibland studerar jag med musik i bakgrunden.
Nästan alltid youtube eller podd ?
När jag bodde i enrummare hade jag TVn på. Nu har jag radio på i köket
Har alltid på något i bakgrunden. Aldrig tystnad.
Lyssnar på podd hela tiden typ. Fastnat totalt för Rättegångsappen så det är många timmars lyssning ?
Musik lyssnar jag bara på när jag tränar och tv kollar jag inte på typ.
Radion står alltid på. Men är jag själv så kan det nog lätt bli att jag lyssnar ikapp nån podd eller så
Har alltid radion på i bakgrunden, och sen brukar jag ha Youtube eller en podd när jag städar. Helt tyst har jag bara när jag ligger i sängen och vilar vilket blir typ ett par timmar om dagen (lever med utmattning).
Alltid ljud/musik/radio, även på jobb!
Jag bor själv o bara älskar det! Jag vill ha helt tyst omkring mig & har aldrig på musik eller tvn. Telefonen är på Stör ej dygnet runt ?. När jag ska somna däremot känns det som att jag måste ha på en ljudbok eller podd!
Alltid tyst.
Är det någon som varit på Ida Kjos föreläsningar? Var det bra eller var det flum?
Börjar med rybelsus på måndag. Får man mycket biverkningar? Tips för att minska på dem?
Det är som ozempic fast i tablettform väl?
Har tagit ozempic i 3 mån, inga biverkningar alls
Lycka till!!
Vad skönt att höra!
Jag mådde väldigt illa i början. Har inte minskat i vikt, har istället ökat i vikt. Från 78 kilo till 80 kilo. Har ätit dem i några månader, är uppe i högsta dosen. Mitt blodsocker är väldigt stabilt och bra i alla fall.
Har ozempic, mår väldigt illa så äter Lergigan comp, även mycket förstoppad och extremt trött. 🙂
Finns det på något sätt att känna igen en låt som spelas i bakgrunden i en video? Shazam kände inte igen, gissar på för mycket snack i videon.
Om det är en sång (ord) kan du testa googla texten. Om inte får du kolla eftertexterna på vilka låtar som visats i filmen/serien.
TS skrev video så det är antagligen ingen film eller serie.
Kanske fungerar att googla texten i så fall om det finns en sådan.
Läste längre ner att den var instrumental så ignorera detta.
Såg ni Svenska LIB idag? Bröllopen, vad tyckte ni?
Var väl ganska väntat resultat? Man förstod att Emilia och Lucas inte skulle gifta sig, han var ju tveksam hela tiden. Sen var det kanske produktionen som ”tvingade” han att inte avbryta förlovningen innan utan att han skulle säga nej först vid vigseln för att få bra tv.
Det här är mina reflektioner:
1) Är inte förvånad över hur det gick, däremot kändes det väl lite väl att gå hela vägen till ett bröllop för att säga nej. Förstår att det ska göras tv etc men jag vet inte, det kändes inte helt rätt att göra så bara. Rätt beslut av honom dock tycker jag, fick aldrig känslan av att de passade ihop.
2) Jag vill också ha en Oskar, var finns det såna??
3) Amanda och Sergio – så fina ihop och Sergio må ha framstått som en mupp i början men fan, jag tror att han kan vara en bra kille med rätt tjej. Hoppas att det håller. Tyckte det såg ut som att han verkligen var kär och lycklig.
4) Krisse + snubben, inget att säga direkt, lämnade inga avtryck hos mig.
Har inte hört någon uttala sig om det stensäkert, men visst måste det vara så att det inte får (lika mycket?) betalt för sin medverkan om de inte är med på bröllopet? Varför skulle någon annars låta det gå så långt?
Jag tänker också det måste finnas en anledning? Ingen normal person hade väl väntat med att göra slut tills man står vid altaret? Fyy att se hennes blick när han säger nej och hon går därifrån… Ångest. 🙁
Ja, det var hemskt. Hade hon inte dessutom bjudit hit några från Finland också för detta? Att han kunde stå och flina också, var kanske nervöst.. Undras om han hoppas på Karolina nu.
Ja så är det säkert
I den amerikanska versionen skriver dom ett kontrakt som säger att de måste gå till altaret efter en viss tid. Vet inte om det är samma här.
Får dom verkligen betalt för sin medverkan?
I amerikanska får de 1000 dollar per vecka iallafall.
Tror det alldeles säkert fåt betalt, men jag tror också att de bar ”får” avbryta för en giltlig anledning. Det ryktades t.ex. på F-forumet (från någon som ska känna någon som har insyn i produktionen) att Catja fick lov av produktionen att lämna lägenheten med Christofer pga en giltlig anledning. Ta just det med en nypa salt förstås eftersom det inte verifierats på något sätt.
Men jag har inte så svårt att tro att de ska ha en rimlig anledning (mer än ”jag är inte kär” alltså) till att avbryta i förtid.
Känns liksom tröstlöst i dag. Ska kolla på jack på sf kanalen. Sett den förut men tycker den är bra. Har ni någon bra film ni ska titta på i kväll?
Något tråkigt som hänt? Skönt i så fall att titta på en film och skingra tankarna för en stund.
Jag tror jag kör Saltburn en gång till. 😛 Hoppas att din känsla blir bättre. <3
Det här om traumatisk barndom som man ser klipp om på sociala medier. Jag har alltid tänkt att en traumatisk barndom är när man blir slagen/misshandlad/utsatt för övergrepp osv. Har frånvarande föräldrar osv.
Men så är det så många klipp som säger att man har haft en traumatisk barndom om man har haft föräldrar som inte kunnat tillgodose sina barn med rätt kunskap om känslor och liknande. Inte funnits där på ett bra känslomässigt sätt, inte lärt dem om självkänsla, självbild osv. Jag har alltid tänkt att det är mer en dålig uppväxt.
Men hur ser ni på saken?
Kanske blev lite flummigt men tror ni förstår vad jag menar
Jag håller helt med dig. Tycker foll överanvänder trauma. Det finns absolut en gråskala mellan ha haft det perfekt och att ha haft en traumatiserande uppväxt.
Du kan ju ha haft en känslomässigt otillgänglig förälder och fått en otrygg anknytning men det är inte detsamma som att ha fått ptsd av att vid upprepade tillfällen bevittnat våld mellan knarkande föräldrar som inte ens tillgodosett de mest basala behoven.
Fast det spelar ju roll hur man själv är som person. Att få får lite kärlek och inte bli bekräftad eller trygg som liten är ju jobbigt om barnet är extra känsligt.
Det är klart att det är jobbigt. Det är absolut inte min poäng. Jag skriver ju att det är en skala liksom.
Men att saker är jobbiga eller svåra är inte detsamma som att de är traumatiserande.
Jag bara skrev hur jag tänker.
Jo för visa personer kan det vara det. Personen som är med om det ska själv få bestämma hur man tar det.
Fast nej? Det finns liksom en definition av trauma samt av ptsd. Det bestämmer man ju inte själv typ ”min mamma sa aldrig att hon älska mig” och det va ett trauma för mig. Nej.
Det låter som att den som inte har koll på definitionen av trauma är du.
Jasså?
Från Wikipedia (finns andra och bättre definitioner)
En traumatisk händelse kännetecknas av att en individ försätts i en eller flera situationer som är överväldigande och upplevs omöjliga att påverka samt utgör en stor psykisk påfrestning för individen. En traumatisk händelse kan vara en enstaka dramatisk händelse såsom en stor olycka eller katastrof, men också en del av ett återupprepat mönster av traumatiska situationer, såsom misshandel i hemmet. En händelse är i sig inte traumatisk men upplevelsen och tolkningen av densamma definierar den som sådan.
Ett trauma är liksom inget du kommer på två decennier efter påverkar dig utan det är en väldigt psykiskt påfrestande händelse. Sen finns det liksom inte en lista med händelser man kan titta på för att checka av om det är ett trauma eller inte.
Men att använda begreppet på alla jobbiga händelser är att urvattna begreppet. Saker kan va jobbiga och motgångar kan drabba en utan att för den sakens skull vara traumatiserande.
Men gud, snöflinga. ”Jag blev ledsen en gång när min pappa skällde på mig och därför har jag barndomstrauma. Har tolkningsföreträde så jag bestämmer!!”
Kan inte du bara ta din snöflinga och köra upp den någonstans? Tönt.
Klart snöflingan blev sur ?
Alltså det finns en hel drös aspekter som gör att em person kan uppleva något traumatiskt när en annan individ haft en annan upplevelse av en liknande situation. Har man andra psykiatriska diagnoser hsr man en högre sårbarhetlikvål om man Inte har en stöttande och förstående omgivning.
Självklart så kan man uppleva känslomässiga trauman också. Att inte bli omhändertagen på det sättet kan vara minst lika skadligt som fysiska övergrepp.
Hur menar du att det kan vara minst lika skadligt? Jag har hört det förr men aldrig fattat. Mina känslomässiga trauman bleknar jämfört med de fysiska. Absolut att känslomässiga trauman kan vara fruktansvärda. Men fysiska barndomstrauman är något helt annat.
Nää, hur kan du vara säker på det? Väldigt många människor känner precis tvärtom. Människor är olika.
Precis. Vi är olika. Varför jämföra?
Verkligen inte! Varför uttala sig om saker man inte begriper. Kan vara minst lika vidrigt om inte mer att bli psykiskt misshandlad.
Jo men psykisk misshandel är också våld! Tänker att det ts menar är personer som kanske haft det okej men tycker att en förälder som ibland inte gett de tillräcklig uppmärksamhet eller bekräftelse är ett trauma
Fast det är ju inte samma sak som tex att ofta bli psykiskt misshandlad. Personen här verkar inte veta så mycket om trauma.
Men psykiatrin applåder för dom tycker allt är småsaker och sånt är livet för att spara pengar. Fy fan.
Men kan man ens ha fysiska trauman från sin barndom men inte psykiska? Den som blivit fysiskt traumatiserat måste väl ändå ha blivit psykiskt traumatiserad också. Eller ok, har man blivit ordentligt psykiskt misshandlad hela sin uppväxt är det kanske värre om någon fått smisk ett par gånger. Men oavsett hur man upplever det, att inte få lära sig självkänsla och liknande är inte traumatisk uppväxt.
Jag har drabbats av den psykologiskt nedbrytande barndomen. Och jag jämför det inte ALLS med misshandel och annat fruktansvärt. Men med det sagt så har det lett till att jag i vuxen ålder inte kan ha normala vänskapsförhållanden, inte kan ha hållbara relationer, inte kunnat bilda familj och är som följd av detta väldigt ensam, deprimerad och missanpassad. Mitt liv är svårt och känns ibland fullkomligt meningslöst. Det är ett litet helvete rent ut sagt. Jag tycker inte man behöver ställa olika lidanden mot varandra.
21:16 kram du är fin. ❤️
Får jag fråga på vilket sätt det påverkat dig så du inte kan ha hållbara relationer? Är nyfiken på hur barndomen påverkar sättet att tänka och bete sig i relationer. Vill försöka förstå en person jag känner.
Nallie Berntsson flyttar igen. Utomlands igen. Men de verkar ha glömt bort att dom redan provat på utomlands och kom tillbaka för att det inte funkade.
En viktig skillnad är att av fysisk misshandel kan man dö direkt. En större stress än så -dödsångest- går inte.
Sådär kan man inte generalisera. Människor är olika. Jag har upplevt både fysisk och psykisk misshandel. Den fysiska som ändå var rätt grov var en bagatell i jämförelse och enklare att hantera. Men självklart går jag inte runt och skriver andra på näsan ”såhär måste du tänka och känna eftersom jag gör det.” Ni som håller på så i tråden och uttalar er tvärsäkert om andra människors upplevelser och känslor utöver era egna, får man fråga varför?
Man kan misshandla någon psykiskt och uppnå samma effekt. Min exman hotade upprepade gånger med självmord som ett sätt att kontrollera mig. Det är en situation på liv och död som inte innehåller fysiskt våld.
De allra flesta människor har ju någon gång upplevt ett trauma.
Nja.
Jo? Under en hel livstid? Det är nog väldigt få förunnat (som bli gamla iaf) som går igenom livet utan.
Beror på vad man anser är trauma.
Fast det beror ju på vad man tolkar som ett trauma. Jag tror definitivt inte att alla går igenom ett trauma! Beror väl också på hur man är som person också
Om du läser definitionen av trauma så är det ju inte ”bara” något väldigt sorgligt och jobbigt som händer en. Tror inte många jag känner skulle säga att de varit med om ett trauma faktiskt. Men beror ju på hur man definierar det såklart!
Det är svårt att mäta vem som har det värst. Jag tror dock att alla föräldrar skapar ärr. Kanske något man sa i förbifarten eller att man hade svårt att vara en förälder i vissa situationer.
Jag kommer från en barndom med mycket fysisk misshandel, det är något helt annat. Det skapar helt andra typer av ärr. Ärr som fortfarande påverkar och förstör min vardag. Det går inte att jämföra. Däremot påverkas vi alla av våra uppväxter både positivt och negativt.
Varför ens jämföra ? Det är vidrigt att ständigt bli förnedrad, förminskad och höra hur ful och värdelös man är blev även misshandlad kan säga det sista var minst jobbigt utan konkurrens. Alla är olika.
Ja, det var samma i mitt fall. Jag blev inte själv misshandlad men såg det ofta hända i mitt hem. Naturligtvis var inte resten av miljön toppen, och det har påverkat mig mycket. Men det svåraste är den fysiska misshandeln, de ljuden och den rädslan man kände överskuggar allt .
Men trauma gör ingen skillnad på fysiskt eller psykiskt våld. Det är stressen och den utsatta situationen som bidrar till att det blir ett trauma.
Vet inte om det råder em begreppsförvirring men ett fysiskt trauma är ju en skada på kroppen till exempel en fraktur. Ett psykiskt trauma är såna händelser som påverkar en psykiskt till exempel våld, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt.
Ett fysiskt trauma kan va att du brutit benet när du åkt skidor liksom. Medan ett psykiskt trauma kan vara att du blivit utsatt för uppfostringsaga eller att du sett din mamma få stryk av din pappa.
❤️
Många kopierar ju sånna texter för att de tycker att det låter bra och smart, eller för att framställa sig själva så. I nästan alla fall är de ju helt outbildade.
Ja, idag finns ingen vett och sans längre. Jag känner folk som har haft en traumatisk barndom. Det går inte att jämföra med personer som hade ej bekräftande, stressade, känslomässigt och fysiskt frånvarande föräldrar. Trauma är något annat.
Min kompis dotter har ”gått på” detta och anser sig vara traumatiserad. Skapar massor av problem för mamman med polisanmälan som såklart läggs ner osv.
Man kan aldrig veta vad som sker bakom stängda dörrar hur bra vän man än är.
Fast jo, med vissa människor vet man. Du kanske inte är så bra vän med dina vänner bara
Väldigt naiv komentar.
Nu vet ju ingen exakt vad som hänt. Även för de inblandade är det ju faktiskt svårt att minnas exakt. Men det känns ju som att det är rätt inne att gräva i sin barndom för att hitta förklaringar till allt möjligt. Och det är ju inte så svårt, finns alltid något.
”trauma” är bara ett ord man kan lägga in allt möjligt i.
Vem bestämmer vad ett trauma är? Jag som inte ”fick” vara ledsen när jag var liten, det har kommit ikapp mig nu och jag gråter i alla fall ett par gånger i veckan, alldeles nyss till exempel. Slutade gråta när jag var typ 12, jag är 31 nu. Har hanterat all gråt genom att bli arg. Det, i kombination med en del annat, har såklart påverkat mig på väldigt många sätt och det börjar komma ikapp mig mer och mer. Så visst är jag på något sätt traumatiserad.
❤️
Generellt tycker jag att man ska vara försiktig med att säga vem som får ha haft ett trauma och inte. Det finns svält, krig osv. Sen finns det elaka föräldrar, kanske mobbning osv.
Jag vet inte om jag har haft en traumatisk uppväxt, men för mig var den absolut det. Det var både lite fysisk misshandel (dra i håret, öronen, blev utelåst mitt i vintern naken osv, fick bevittna misshandel mot min mamma) och även väldigt mycket psykisk misshandel både från min mamma och pappa. Blivit utslängd mitt i natten utan någonstans att gå. Varit så rädd för min egen pappa att jag ”hotat” honom med kniv, låst in mig på mitt rum, ringt polisen osv. Tror otryggheten är den som satt störst spår. Nu är jag dock äldre (32 år) och har nog läkt mycket genom många många år i terapi, men fasiken vad det satte ärr i mig. Framför allt lärde det mig att ha respekt inför andra människor och deras bakgrund.
För någon som kommer från en värre uppväxt kanske det här inte är traumatiskt, men för mig var det det. Jag känner mig inte berättigad att säga att någon annan inte har rätt att uppleva trauma. Det är nog väldigt individuellt och kanske finns även en genetisk komponent hur man påverkas av upplevelser och vad som är traumatiskt.
Det du beskriver låter onekligen traumatiskt. Ledsen att du behövt vara med om det ❤️
Men jag håller med, tycker inte heller att jag är berättigad att avgöra om någon varit med om ett trauma eller inte.
Det du beskriver, M, tror jag ingen skulle förneka är ett trauma även om det alltid finns de som har det värre. Tycker verkligen synd om dig som fick uppleva det. Håller med om att det bara är en själv (eller kanske en psykolog..) som kan avgöra om något är ett trauma eller inte, DOCK har det gått inflation i ordet trauma och folk missar ibland att ett trauma inte bara är en hemsk händelse utan även påföljden av en hemsk händelse – alltså hur den påverkar en i livet efteråt.
Ja, jag kan absolut förstå vad du menar. Tänker att det kanske säger mer om de människorna som verkar sakna perspektiv och en bra grund att stå på?❤️
Tack Sofia❤️ idag har jag bearbetat det, men det var många år jag kände mig som ett offer (vilket nog är skadligt).
Lika gammal som dig och varkt med om exakt samma. Minus kniven ?. Du verkar hanterat detta jättebra !❤️
Usch, jag blir så ledsen när jag hör det I.H. Jag skickar massa kärlek till dig❤️ tack!
Finns såklart grader i helvetet, men ett barn behöver trygghet och tillit lika mycket som tak över huvudet och en säng att sova i. Har själv diagnostiserad PTSD från min uppväxt utan att ha blivit slagen. Men traumat har pågått i 18 år. Har fruktansvärt svårt för relationer och förhålla mig till människor pga min uppväxt. Kunde den varit värre? Ja, men den var illa nog
Jag tog åt mig mycket av kommentarerna om skärmtid för ett par dagar sen och tänkte att jag skulle försöka sluta/dra ner. Tar gärna emot tips och råd (men please var snälla, är lite känslig just nu…)
Situationen: har en 3,5-åring och en 5-månaders. Bebisen hade kolik i 3 månader och även om koliken lugnat sig nu är bebisen extremt krävande. Kan inte ligga/sitta för sig själv utan vill bli buren och underhållen konstant. (Läkare har kollat så inget är ”fel”, bebisen är bara lite mer krävande än vad som kanske är normalt).
3,5-åringen går 15 timmar på föris men är i övrigt hemma med mig. Min partner jobbar på dagarna. Har en syster som kommer hit och avlastar ibland men hon jobbar också. 3,5-åringen är underbar men som barn i den åldern är. Det är lite trotsålder och sådär. Bebisen sover i princip en timme i taget hela nätterna så jag får extremt lite sömn. När jag är hemma med båda barnen är jag därför ganska liberal med att låta stora titta på TV. Hon ser då filmer/barnprogram på Disney och SVT typ.
Nu ska jag då försöka dra ner det här men tycker det är så svårt. Jag försöker få till att leka/pyssla osv med henne men många gånger orkar jag bara inte då det också innebär konstant gnäll från bebisen (han är inte nöjd att bara hänga med i sele längre utan vill byta position, bli underhållen, etc) och att det känns som att det jämt är måsten såsom matlagning, amma, lägga, torka upp mat… ja ni fattar. Gå ut är inte heller så kul/lätt nu med detta väder. Bebisen vill inte ligga så länge i vagn och det regnar här typ varje dag…
Livet med barn – jag vet! Haha! Men om det är någon där ute som haft lite liknande situation men klarat det utan skärmtid – ge era bästa tips!
Obs! Om ni haft ”lätta” barn (förlåt uttrycket) så är det inte jätterelevant för mig. Har man tex en bebis som är hyfsat nöjd mestadels tror jag inte riktigt man förstår den psykiska påfrestning som är att gå med ett konstant skrikljud i öronen.
Måste du dra ned på skärmtidwn exakt just i detta läge? Kanske du kan vänta tills koliken gett med sig och den lilla är lite mer nöjd. Tror en helt utmattad mamma är sämre än skärmtid under några månader framöver <3
Tack för pepp ❤️ tog dock verkligen till mig av att så många skrev att det förstör hjärnan och sådär.
Men gud det förstör inte hjärnan, det bidrar bara mindre till utvecklingen än tex lek eller annan aktivitet. Sluta genast lyssna på folk i kommentarsfält och läs istället råd från utbildade.
Din bebis sover bättre om ett par månader sannolikt, dra ner på skoltiden då istället. Och när ni är två föräldrar hemma på helger.
Fast det är ju just det ”utbildade” säger. Att hjärnor på dagens två-åringar är ”utbrända”, dom har sett för mycket som gett intryck deras hjärnor inte kan hantera. Därtill försämras språkutvecklingen, synen, barnen får sämre koncentrationsförmåga och många mer dåliga saker.
En 3,5-åring ska kunna leka själv. Slå inte på tvn bara, låt barnet ha tråkigt. Till slut kommer det leka 🙂
Hon kan leka själv och gör det ofta. Men det är svårare när hon är trött, lite hungrig eller ”gnällig”.
Mkt ipad/mobil för små barn ”förstör” hjärnan jo. Eller stör utvecklingen, koncentrationen mm. Blir ett helvete i skolan.
Blir det ett helvete i skolan om ett barn ser på TV nån timme per dag?
Nej. Men massa ipad eller mobil från tidig ålder är skadligt. Fråga vem som helst som jobbar i skolan.
Håller med! Det GÅR att dra ner i framtiden också, det är inte kört. Nu vet jag inte hur lång skärmtid det handlar om men minns att min äldsta fick kolla lite mer än jag egentligen tyckte var lagom just i den åldern som dina är nu men plötsligt vänder det och blir enklare plus att man kan prata med något äldre barn på ett annat sätt.
Men till våren blir det ju fint att komma ut lite mer. Ett annat tips är att plocka fram något pyssel eller leksaker, tex på kvällen, ställ fram en låda med tågbana tex och plocka ut tågen så det ser inbjudande ut eller duka fram play dough, ha papper och pennor liggande fint, dels har du redan funderat ut aktiviteten och det ser mer lockande ut. Eller så kan du plocka fram lite i taget, tex papper och penna först och när det börjar bli tråkigt drar du fram klistermärken osv.
Jag lider verkligen med dig, att ha barn som kräver konstant uppmärksamhet och underhållning måste vara sjukt påfrestande. Kan egentligen bara trösta med att det blir bättre ❤️
Är oftast lättare att få tiden att gå utomhus tycker jag, kanske finns mer att titta på också för den lille om hen hänger i bärsele utomhus. Så låt 3,5 åringen cykla, blås såpbubblor och häng i parker. Har barnen dessutom rastat av sig så känns det bättre när man sätter de vid tv:n en stund sen tycker iallafall jag. Kämpa! Kram ❤️
I början gick vi ut en del men nu här där vi bor är det liksom blötsnö typ varje dag och jätteblött och slaskigt/halvsnöigt på marken. Så hon kan varken cykla eller åka pulka och tröttnar efter fem minuter i lekparken då allt är blött och halt. På helgerna när min partner är med brukar vi åka och göra grejer med henne, typ hinderbana i skogen, badhus, osv men lekparkerna här kring oss är hopplösa på vintern.
Håller med detta. Tiden går lättare utomhus och dessutom slipper man allt stök hemma.
Utomhuslekar for the win. Finns dessutom en bok som heter 365 utomhusaktiviteter i Sverige. Kanske kan den hjälpa till att hitta på lekar.
Tack för tips! Ska kolla in boken!
Ta neddragningen sen, så snart bebi blivit större. Mitt stora barn var 4år när pandemin drog igång och jag var hemma med lilla, då fick stora inte gå på förskolan så de 15h jag hade där blev snabbt 0. Stora fick titta på tv på morgonen och även eftermiddag, relativt fritt. Jag behövde överleva. Så snart förskolan tog emot igen och även när lilleplutt blev större blev det enkelt att dra ner skärmtid. Idag tittar ingen av dem särskilt mkt alls. Och tv är bättre än ipad/telefon också, blir inte lika uppslukande. Så ge dig själv lite utrymme, ta neddragningen i sommar. ❤️
Tack för pepp ❤️ blir så stressad bara av att hela tiden bli påmind om who-rapporter och förstörda hjärnor osv osv…
Tänk på att många av oss som är vuxna idag också växt upp med mycket TV. Dvs inte samma som att kolla på snabba klipp eller spela spel på iPad men VHS och TV är det nog många som kollar mycket på. Min hjärna kanske är förstörd, vem vet vad jag varit kapabel till utan TV men lever ett bra liv, har familj vänner och jobb.
Jag fattar! Men en halvår hit eller dit tror jag inte gör så stor skillnad, däremot mkt tid hela uppväxten är nåt annat. ❤️ Ta projektet när det lugnat ner sig och försök minska lite om det gnager supermkt men annars tar du det i vår eller så. O som sagt. Tv har vi blivit utsatta för även i vår barndom, ipad och telefon en masse-ännu värre än tv.
Finns det typ någon öppna förskolan eller ngt ni kan gå till kanske ngn dag i veckan? Hade en gnällig bebis men han va ändå ok i såna sammanhang pga distraherad. Och 3,5 åringen kommer kanske underhålla sig själv lite mer?
Sen blir det lättare till våren att komma ut enkelt! Men du behöver ju inte förändra allt nu liksom. Men kanske satsa på att komma iväg på en aktivitet i veckan typ?
Sen skulle du ju också kunna ansöka om utökad vistelsetid på förskolan om du tror att det skulle göra henne gott.
Här får man inte gå till öppna föris med barn som är inskrivna på föris. De ha särskilda syskontimmar någon gång i månaden tror jag och det kanske vi kan testa men det löser liksom inte vardagen. Annars var det ett fint förslag ❤️
Guuud va dåligt. Man behöver ju verkligen öppna förskolan typ mer när man har syskon att aktivera. Här har de tider för barn 0-6 på just måndagar och fredagar då man behöver det mest då barnet inte har ngn förskola.
Jag blir jävligt upprörd, vadå inte gå med barn inskrivna på fsk? Det är Väl själva grejen med öppna fsk, att den är ÖPPEN!? Vilken kommun bor du i? Ska fanimej skicka ett argt brev. Mvh kränkt
Vi gjorde också så att vi gömde kontrollen samt sa att plattan var trasig för finns skärmar blir allt annat trist i jämförelse. Man måste lära dem finna andra vägar till lek.
Det jag efterfrågade nu var dock lite tips hur jag kan göra just det och samtidigt ha en skrikande bebis på mig 😉
Ja hur gjorde folk innan skärmarnas intåg? Det större barnet måste kunna göra annat än att titta på skärm och det är ett föräldraansvar.
Ja..,. Det är ju det jag eftersträvar. Ber om tips (och har fått massa bra!) inte dömande kommentarer? Var vill du komma?
Och ”hur gjorde man innan skärm”, asså hur långt tillbaka tänker du? Jag var liten på 80-talet och såg på TV….
Knappast hela dagarna. Gick inte program hela dagarna då.
Och menar inte att vara dömande alls. Men faktum är att hjärnan tillvänjer sig skärm och barn kan t.o.m. bli aggressiva för de inte får sin skärmkick. Jag är dömande mot samhället och existerandet av alla dessa skärmar..
Men mitt råd och vad som hjälper är att få barnet nöjt utan skärm. Kommer bli ett så mycket lugnare barn.
Så inget dömande!
Vill be om ursäkt om du känner att jag dömde, vill inte lägga sten på börda. Menar dock vad jag skriver men lät lite pissigt. Barn blir ofta jobbiga och krävande av skärmtid med. Understimulerade och beroende av snabb underhållning. Vi vuxna likadant. Så försök hitta vad barnet visar lite intresse för och bygg på det? Lego, pyssel, rita, nåt att underhålla sej med. Kommer ta en stund innan något känns kul när det kostar skärmen. Men ser man tendens till att barnet verkar gilla play doh tex så fram med det, ge en uppgift de kan inte Vanja dej med heller att mamma
alltid leker med. Skärmen är ”officiellt trasig”. Ge mkt glada tillrop så kickarna kommer från uppmuntan. Finns massor jag skulle vilja skriva men jag tror stenhårt på att minimera skärmtid för att få ett lugnare barn.
Kan du timea så de sover en stund samtidigt på dagen så sov du med. Testa ge lite ”ansvar”. Hjälpa mamma med att sjunga en liten sång för den minsta? Låter lite som det är lite maktkamp om mammas gunst med?
Sen alla måsten med hemmet måste fördelas och göras enklare. Storkok så mat finns, han får ta mkt mer ansvar osv.
Men återigen, skärmen gör det nog bara jobbigare med mer gnälligt barn. En stund absolut men schemalägg.
Jag menar inget illa och jag vet hur pissjobbigt det är. Men se verkligen till att reglera ansvaret hemma nu så du inte brakar in i väggen.
Skärmen är trasig. Det är ett tips. Eller vågar du inte säga det till ditt barn?
Och vissa verkar missa att det inte handlar om att jag sätter 3,5-åringen med en ipad dygnet runt utan vi snackar TV-filmer 1-2 timmar på vardagar.
Vi lekte och lekte,halv sju var det barnprogram på tv,det var vår skärmtid det!
Jag tillhör väl den sista generationen som växte upp utan mobil,ipads,skarmar,mobiler,soc.media,och är otroligt tacksam för det.
När jag läste ditt inlägg kändes det som att det var något jag själv hade skrivit.
Vi hade också problemet med att vi kände att vår äldsta tittade för mycket på tv. Jag gömde fjärrkontrollen. Så när min dotter ville titta så sa jag att jag inte hittade fjärrkontrollen. Vi började leta tillsammans men hittade den inte, såhär höll vi på i några dagar och tillslut började hon leka mer själv.
Tyckte detta var ett bra sätt för då är man inte den ”elaka” som inte låter barnet titta och det blir lite mer neutralt. Dessutom blir det ju lite lek när man tillsammans letar efter kontrollen ?
Hoppas att det går bra för dig! ❤️
Glömde skriva att även om det är jättepåfrestande nu så blir det bättre! Det kanske inte är så mycket tröst just nu, men håll ut!
Jag tänker också att du kanske inte behöver dra ner på skärmtiden just nu.
Du som mamma ska ju också överleva.
Snart är det vår och då kanske det är roligare att gå ut och bebisen kanske är nöjdare. Då kanske ni kan gå till öppnaförskolan och liknande.
Låt det ta sin tid! Du ska också må bra ❤️
Ju yngre barnen är desto mer skada gör skärmar på hjärnan.
Därför jag bad om tips. Hade du något?
Jag svarade emmsie. Om att man kan vänta, när man faktiskt inte kan det, utan att skada barnet.
Mitt tips är att din man går ner i tid. Och är det inte möjligt så är det bara för er föräldrar att härda ut. Hur hårt det än låter.
Barnen ska inte göra er, ni ska göra barnen om du förstår hur jag menar.
Har du barn?
Haha vilken rolig idé! Det svåra tycker jag är att om jag säger nej till TV så känner jag ett visst ansvar att ge henne av min tid och så. Är så svårt att säga nej till TV men samtidigt behöva tex amma eller laga middag eller sådär. Hon leker ganska bra själv för sin ålder men inte när hon är trött/hungrig/gnällig. Då behöver man vara involverad i hennes aktivitet för att det ska funka och det är just den biten som är så svår att få till i vardagen
Har exakt samma. Och varit väldigt liberal med tv i perioder men eftersom det har lett till mer gnäll och tjat har jag även haft veckor där det inte har tittats tv alls. Då har vi kunnat komma ner i varv, har en myshörna i lekrummet där jag har ammat och samtidigt läst för stora. Och min skrikbebis har blivit nöjdare när den har blivit involverad i lekarna och fått storasyskonets uppmärksamhet. Föredrar helt klart utan tv men sen låter någon barnet kolla och då är vi på noll igen med tjat varje dag.
Såg även tips om typ tv-amuletter, 3 stycken á 10 minuter till exempel, men tror det funkar bättre på större barn.
Kan pappan gå ner i tid för att avlasta? Om inte,
kan pappan ta mer nätter för att avlasta? Om inte, kan pappan laga storkok på helgerna så du slipper laga mat i veckorna?
Ni är två föräldrar så ni är två om problemet. Försök lösa det tillsammans.
Tack för tips! Asså grejen är att allt ”funkar” ju som det är – förutom att jag får dåligt samvete att stora får kolla film en stund varje dag. Kan nog inte riktigt ekonomiskt motivera att min partner ska gå ner i tid bara för att vi ska kunna ta bort tv-tiden. Men förstår rådet, absolut
Det är ofta såhär – kvinnor beskriver sin vardag som rätt tuff men så fort man föreslår att partnern ska backa upp mer så är inte problemet så stort längre. Det är intressant!
Jag hade inte velat att mitt barn underhölls med skärm på dagarna så jag hade absolut trappat ner. Om allt funkar bra kan det ju inte vara alltför svårt. Säg att tv:n är trasig bara och aktivera på andra sätt.
Vet inte hur jag ska förklara bättre men det känns som att du missförstår. Vardagen går runt och allt funkar – men det är väldigt tufft just nu. Mitt äldsta barn, som är på föris 15 h i veckan och på helgerna gör aktiviteter med oss föräldrar, får titta på TV 1-2 timmar per dag på vardagar under den tiden som jag tex behöver amma, laga mat, när bebisen skriker tokmycket, etc. Nu vill jag försöka minska ner dessa 1-2 timmar och bad om tips och råd.
Ditt tips verkar vara att pappan ska gå ner i tid men det är inte ett alternativ för oss. Men jag tackar för tipset och att du tog dig tid att svara 🙂
Ett annat förslag var att pappan avlastar med matlagning (eller nätter, som du beskrev som tuffa). Men du verkar ha hakat upp dig på ett av förslagen bara.
Gör som du vill och lycka till ?.
Fått en massa bra tips av flera andra här så ja tack för lyckönskningarna
Dömande kommentar ?
Så det är viktigare att jobba och få pengar än att låta dina barn få en frisk hjärna?
Du svarade mig längre upp att du visste att skärmar skadar barns hjärna.
Haha men va? Om ingen jobbar får barnen inte ens mat. Ingen frisk hjärna där inte ??
Men gud, tror många av oss 90-talister också kollat tv i timmar när vi var små och vi fungerar ju skapligt ändå.
Va? Vad menar du?
Om ditt äldsta barn gillar sång och dans så finns det flera bra videor med barnsånger och rörelser på Youtube som du kan sätta på ibland, bland annat gympa med Bamse och hans vänner. Så slipper du ha dåligt samvete för skärmtiden eftersom barnet tränar sin motorik och får motion.
Är den skärmtiden okej då?? För det tittar hon redan på en del. Hon står liksom och gör rörelserna med bolibompadraken eller sånnadär inspelade danser från olika disneyfilmer. Men jag räknade det som ”skärmtid” ändå?
Dra upp det på tvn istället för på paddan. Men ja, det är väl ändå en skillnad på ett spel och ett gympaprogram?
Kan ett alternativ vara att det stora barnet kan lyssna på en ljudbok? Kanske med hörlurar på och nedbäddad i soffan så att det blir en mysig stund? Blir lite samma avlastning för dig men ingen skärm för barnet.
Ska absolut prova!
Ja! Jag har också bebis och 3-åring (som också fått mer skärmtid än innan…). Men 3-åringen har slutat sova lunch. Men han ligger fortfarande i sin säng en stund och vilar och lyssnar på saga, vid varje lunch. Han ligger ofta i typ 1 timme faktiskt men somnar vääldigt sällan.
Men kram på dig! Svårt där det med skärm men få inte dåligt samvete. Gör det du måste göra för att överleva! Ta tag i projektet när bebisen har blivit lite lugnare.
Mitt bästa tips skulle nog vara: öppna förskolan! Bästa stället att rasta av barnet om man inte vill vara ute. Också väldigt bra ställe att träffa nya föräldrarkompisar som är i liknande situationer.
Tack!
Jag går dit ibland när stora är på föris och där trivs min lilla, haha. Men här har man inte med syskon… det är bara för de som inte börjat på föris än.
Du har inte någon nära bekant som har en tonåring som är superbra på barn? Gjorde stor skillnad för mig, när en jättego tjej var barnvakt ett par timmar i veckan. Lekte med ”stora” barnet som fick all uppmärksamhet och var supernöjd med en ”stor” kompis, och bebisen som jag kunde ägna mig åt, utan att få magsår.
Har svårt att tro att kyrkans öppna förskolor har samma regler?? Kan vara värt att kolla upp!
Låter absolut som att din bebis är HNB, High need baby. Har du läst nåt om det? Finns massa grupper på FB också, så skönt att ibland läsa att man inte är den enda på jorden som har en HNB.
Nu är ju din bebis liten än så länge, men mitt bästa tips är: HA INTE DÅLIGT SAMVETE! Absolut inte för att barnet kollar på tv. Skillnad va om barnet kollade på tv hela tiden och ingen vuxen va hemma, eller att barnet inte får mat. Då ska man ha dåligt samvete.
Att kolla på tv några månader i 3,5-års åldern kommer inte skada barnet! Du är närvarande, barnet är i trygghet hemma, mätt i magen och får sina behov bekräftade.
Glöm inte bort din egna hälsa, ta vara på dessa 15h på förskolan, och sov med bebis under den tiden. Det är du värd! Du ska också orka. Strunta i allt annat. Hud mot hud med bebis, sov sov sov medan du kan ?
Började nästan gråta lite av era stöttande kommentarer (tecken på hur slut jag är haha!)
Ja jag har hört uttrycket men ska nog läsa på mer. Jag ”avfärdade” det då jag inte tyckte att det stämde in eftersom bebisen utan problem kan somna i egen säng och inte nödvändigtvis vill bli buren men om han ska vara nöjd på tex golvet måste man sitta bredvid och ge honom 100%. Han älskar att vara iväg bland liv och rörelse, älskar när det är högljutt osv. Kan det vara HNB trots detta?
Jag är ingen expert men absolut kan det vara det, men det lät innan på dina kommentarer att bebis inte kunde vara själv alls. Är det bara lite gnäll när han inte får 100% uppmärksamhet så är det nog inte HNB, det är mer lillasyskon syndrom haha. Så kommer det vara 15+ år framåt ?
Nej men är bebis alla behov uppfyllda så låt han gnälla lite, storasyskon måste ju också få mammas uppmärksamhet ibland.
Du gör så gott du kan, och det är alldeles tillräckligt.
Hehe nej nej det är GALLSKRIK men det krävs inte att jag bär honom tätt intill kroppen utan han kan bli nöjd om jag tex sätter mig med honom på golvet och sjunger olika sånger och gör rörelser, exempelvis. Eller att jag bär runt. Eller ammar. Alltså han kräver 100% för att inte bli tokarg och skrika så fönsterrutorna skallrar men det måste inte vara hudkontakt
Troligt inte. Bebisar är generellt sätt onöjda och vill vara nära samt ha mycket uppmärksamhet.
Aaargh bebisEN
Jag är oxå hemma med 2 barn om dagarna. En 2åring och en 4 månaders bebis. Tyckte att vi hade för mycket skärmtid och slutade med det i höstas nångång efter bebisen kommit. Trodde att det skulle vara så tungt för mig men det blev mycket lättare för hon är lugnare, har mycket bättre fantasi och leker mera själv ? Hon kollar nu i böcker istället för att ha skärmen (om jag läser sitter bebisen nöjt och lyssnar), och frågar inte ens efter att få kolla nåmer. I ”nödfall” får hon ha mobilen en stund, men det kan ske ca 1 gång varannan vecka.
Med det sagt så tycker jag förstås man ska göra exakt som man själv tycker behövs för stunden, men för oss blev det lättare att ta bort nästan helt ?
Okej! Kanske får mannen ta en semestevecka så kör vi all in på skärm-detox
Fan vad du kämpar på. Du är fantastisk. Ville bara säga det.
??? tack. Vad fint att du tog dig tid att säga det
Kan du inte istället tänka på vad du visar. Lugna lärande barnprogram utan hastiga rörelser och en massa gap och skrik är förmodligen inte lika skadande på hjärnan. Typ bolibompa, bing, daniel tiger. Liksom trevliga och lugna barnprogram.
Kram till dig!
Skit i att räkna tiden till att börja med. Skärmtiden är nog mindre skadlig än stressen och pressen det ger dig. Det händer så mycket så fort hos barn så vips är läget annorlunda.
Vissa dagar nu (mina barn är 6 och 9) när vi tex är hemma sjuka så är det hela himla dagen med film/spel. Spelar nått ”riktigt” spel emellanåt, steker lite pannkakor o tar en promenad till brevlådan tex.
De gånger jag var sjuk när barnen var små och man verkligen inte orkade leka så lade jag en madrass på golvet och startade gympa-filmer osv som de fick göra emellanåt för att inte bli helt förslappade. Det går i perioder… och snart funkar tex legobyggen och följa instruktionerna själv.
Heja dig!
Har också haft skärmbryderier senaste veckan, jag har inte ens en bebis att skylla på längre men en 3.5-åring och en 1.5-åring. Har nog mest blivit slentrian under föräldraledigheten att slå på ipaden/tvn för att slippa gnäll från storsyskonet… Min plan nu är att successivt dra ner på tiden, därefter att dra ner på tillfällena. Tänker att man får vara snäll mot sig själv och göra det stegvis. Förstår precis hur det är att ha en bebis som du beskriver, som ”tur” är för oss så var det första barnet som var sån här medan lillasyskonet har varit enklare, men jag fattar precis stressen med en missnöjd bebis. Gör det som funkar här och nu tycker jag, men det är väl absolut bra att vi blir medvetna om våra barns skärmvanor och tänker till kring det. Medvetenhet och balans ?
Om din bebis är okej med det och stora tycker det är roligt brukade jag alltid leka mamma pappa barn med min stora där hon var mamma och jag var mormor som låg i sängen och var sjuk. Hon fick servera mig låtsaskaffe och klappa mig på huvudet.
Menar alltså inte att stora ska ta hand om bebisen utan att du kan vila med bebisen i sängen eller soffan och stora ändå känner att den leker med dig.
Gullig lek! Många verkar tipsa mig om olika lekar jag kan leka med stora och det är superfint men det är ju inte riktigt det som är problemet. Asså stunder då jag ”har tid” att leka så tittar ju inte stora på TV. TVn har ju åkt på i de tillfällen då jag inte haft möjlighet att vara med i lek med stora.
Varför ber du om råd när du bara kommer med ursäkter. När du frågar randoms på nätet får alla möjliga och omöjliga råd det får du ta när du gör så. Vänd dig till BVC eller till vänner du känner istället. Förstår att det blir jobbigt när en krånglar till det och gör det jobbigare för sig.
LOVE IS BLIND
Dagens brölloppsavsnitt. Vad tycker ni?
Sergio verkar så himla gullig ändå. 🙂
Tycker han verkar extremt oskön, har tyckt det från början, nu när han och Amanda ska diskutera något så går det bara bra om han tar upp det men tar hon upp det så säger han bara: ”Men ska vi snacka om det där nu igen ? ”
Hon måste ju få ta upp saker hon också ??♀️
Och så är han så liiiiten. Amanda är väl decimetern längre än vad han är? Inte sexigt alls.
Det spelar väl fan ingen roll vad du eller nån annan tycker är sexigt om man själv inte bryr sig
Nej det spelar ingen roll, men det här
Är ju ett diskussionsforum där man får skriva sin åsikt, och det var det jag gjorde. Korta män är osexiga. Tycker jag, får jag tydligen lägga till, annars förstår inte lättkränkta människor som du det ? Kanske har du själv råkat bli kär i en kortis? Och tycker det är lite jobbigt, men har bestämt dig för att ta korta killars kamp?
Hur hanterar man att en väldigt bra kollega slutar på jobbet? Vi är en tajt liten grupp som jobbat tillsammans i många, många år och det känns nästan som om något gått bort. Vet att man kan träffas privat, så det handlar inte om det. Utan mer att det känns så tomt, är verkligen jätteledsen, känns inte längre lika roligt att gå till jobbet. Vi kommer inte heller att få någon ny kollega.
Förstår att det är jättetråkigt och en ny dynamik men tänker ändå att det är dags relativisera lite om du börjar jämföra med att någon gått bort. Var glad kollegan faktiskt fortfarande lever istället!
Nja, jag tycker att man ska få tillåta sig att sörja en förändrad relation. Särskilt när den påverkar ens dagliga arbete på ett sådant markant sätt. Att jämföra plågor är ingen idé – för alltid har någon det sämre eller bättre.
Att vara glad över att kollegan lever är också ganska ointressant. Tillåt dig i stället att få vara ledsen över att hen inte är på plats längre. Det blir bättre med tiden.
Ingenstans skrev jag att personen inte får vara ledsen för att kollegan byter jobb men att jämföra med dödsfall anser jag vara att tappa perspektivet.
Jag vet, det är jättesorgligt. Man härdar ut och sen läker tiden det…
Det är ju så med kollegor, dom kommer och går. Vissa gamla kollegor har jag blivit vän med efter att de har slutat, andra blir man väldigt förvånad över hur snabbt de ersätts. Jobb är jobb liksom.
Är i samma situation. Vår senior med tjugo års erfarenhet lämnar om två månader och jag har gråtit sedan igår. Känner mig helt tom. Den finaste människan jag någonsin har känt.
Jag hoppas du berättar det för henne/honom.
Hur hanterar man?
Semifinalen i handbolls EM ?????
Sådant antiklimax! Får se vad protesten ger imorgon. Men högst troligt ingenting tyvärr.
Wow vad snygg Emilia i love is blind var, alldeles för bra för denna herk!
Är det du Emilia? ?
Då ska vi inte prata om Amandas skönhet! Alltså hon är, UTAN TVEKAN, Sveriges vackraste kvinna! Alltså wow!! Sen att hennes insida också är fin, hon har verkligen fått allt. ?
Vill tillägga att jag är gift och har två barn ifall nån tror jag är Amanda haha.
Jättesnygg!!
Förlåt men vad lättimponerade ni är? ? Ser ut som ganska vanliga kvinnor, särskilt Emilia. Inget fel med dem men skulle inte vända mig på stan direkt.
Förlåt, men jag är inget fan av Emilia utan jag reagerar bara på Amandas in och utsida.
Smaken är som baken ingen nyhet! Tycker inte Amanda är snygg alls ?
Tycker också Amanda är så vacker, men tror det är hennes personlighet och insida som gör henne extra vacker ?
Tycker Emilia var snyggast va dom alla samt så härlig!
Haha ja vad olika man är, gillade henne lika lite som christoffer?
? nej.
Hon verkar vettig men snygg är hon verkligen inte. Katja är snygg ?
Nopp nej dessutom pick med girl.
På vilket sätt?
Glömde du byta namn när du skulle trolla?
Vad yrar du i? ? Hon är typexempel på pick me girl
Oj, tyckte jag inte alls. Men Katja och Amanda ?
Varför skriver alla om vilka tjejer som är snygga? Herregud har vi inte kommit längre?
Varför får man inte säga att man tycker en tjej är vacker/snygg?
Hur är det ens relevant för serien?? Och varför inte kommentera männens utseende. Fundera på den.
För det var inga män i den serien som stack ut gällande in/utsida. Fundera på den du.
Sämsta motsvaret.
Du kan va sämst.
Alla killar är väl rätt fula vad jag förstått av vad alla säger? ?
Skrev både härlig och snygg folk här alltså! ?
Snygg?? Håller ej med. Hon ser ut som vilken finsk brud som helst, manhaftig och ej snygg.
Men sluta. Hoppas du inte är över 20 år
Då har du inte sett många finska brudar.
Tips för att skriva ett CV? 🙂
Undvik alla klyschor och var ärlig.
Meh. Självklart ska du inte vara ärlig. Men undvik lögner. Det är inte samma sak som att vara ärlig.
Skilj på CV och personligt brev bara. Två olika saler.
För CV så finns ju många bra mallar, du behöver inte använda någon rakt av men för att få tips hur du snyggt och praktiskt kan lägga upp det.
Upprepa inte saker du skrivit i ditt CV i det personliga brevet, där utvecklar du och förklarar. Men tänk ”säljande brev” istället för personligt brev.
Låt chatgpt göra det
Nej. Tro mig, det märks!
Från en rekryterare här! ?♀️
Många väljer bort att ta med vissa jobb som de tänker är ”irrelevanta”. Gör inte det, det gör en bara frågande kring vad du gjort under en perioden och kan ta förgivet att du varit arbetslös fast du inte har varit det.
Skriv en kort presentation om dig själv, max några rader. Välj ut dina topp 3 bästa egenskaper.
Personligt brev kan du hoppa över helt. Dina kompetenser är det viktigaste.
Här kommer en klagosång.. Jag mår så illa, det går aldrig över. Är gravid för tredje gången, så jag veeet att det går över. Men andra gångerna har det hållit i sig till v 16-20 och nu är jag bara i slutet av v 11… Blir knäpp, och deprimerad. Trots att det här är något fantastiskt fint och jag är tacksam.
Man får klaga. Kunde inte äta på nästan 4 månader och låg bara i ett mörkt rum, när jag inte var inne för dropp dvs… önskade missfall när det var som värst, man blir helt knäpp. Minns när det vände över en dag, åt min egna vikt i rostmackor och grät av glädje.
Där ligger jag i lä. Fy så tufft för dig. Vilken kämpe du är som tog dig igenom det!
Min tredje var värst. Hela kroppen kändes som den ”överreagerade” på precis allt! Kämpa på. Gör det som funkar utan dåligt samvete! Ta en halv dag i taget!
Förlåt för mitt klagoinlägg här. Jag fattar till hundra procent. Mår själv svinilla, bara det att jag fick veta igår att mitt barn har dött på ultraljud. Inte anat något alls. Kroppen har inte stött ut fostret… så ska få ta piller nästa vecka. Du har verkligen rätt att må skit. Men jag hoppas, när du tänker på mig, att du ändå kan må lite bättre. Skulle också varit i vecka 11 nu, men bebisen dog redan i vecka 8. Också vår tredje lilla älskling.
Fattar att du inte mår bättre fysiskt dock av mina problem. Men hoppas du förstår vad jag menar. Hade gjort allt för att få vara du ❤️
Hoppas du mår bättre snart ?
Jag beklagar <3 Så himla sorgligt!
Tack snälla. Ja det känns så tomt. Och konstigt att gå runt med mitt döda barn i magen. Men också fint att få chans att säga hejdå. Gråter hela tiden.
Önskar dig all lycka i graviditeten och att du snart slutar må illa. Det är verkligen bland det värsta med att vara gravid. Så tärande. Men snart har du din skatt hos dig ?
Kram
Till 22:07 – Vet inte om det är någon tröst, men jag har varit i exakt samma situation. Kram till dig!
Tack för din kommentar. Vill du berätta lite hur det var för dig och hur det upptäcktes? Känner ingen som varit med om samma sak.
Kram
Jag är inte Poppy men skriver ändå. Jag var med om liknande, en missed abortion i V. 10. Jag hade inte gjort något ultraljud förrän jag började blöda väldigt mycket och få smärtor i magen. Vid ultraljudet kunde de se att fostret slutat växa flera veckor tidigare, utan att min kropp förstått det.
För min del stötte kroppen sedan ut det utan tablett, det var det som hänt när jag till slut började blöda. Jag fortsatte dock blöda och ha smärtor i ganska många veckor vilket gjorde det tufft, utöver att jag förstås var ledsen. Vi väntade cirka ett halvår med att försöka igen men nu är jag gravid igen, just nu i vecka 30.
Svar till Anonym 22.07; så himla fint av dig att tänka på andra med tanke på din egen situation. Tänk om det fanns fler som du. Ta hand om dig❤️
Tandblekning hemma – finns det någon som faktiskt fungerar?
Bara om du beställer från USA
Vad kan man beställa från usa som funkar, från vilken sida? Har du tips?? tycker det är en djungel att hitta & har aldrig testat
Och dom du kan beställa från USA finns ju inte här av en orsak. Är det värt att få problem, för att ha lite vitare tänder?
Betala istället hos en tandis.
Så alla i USA som använder tandblekning får problem? Eller har vi särskilda skandinaviska tänder?
Du kan köpa whitecrest från iHerb om du vill ha en pålitlig sida, men det är svindyrt. Dock kanske mer säkert än att chansa från eBay.
Spara så du kan göra det på salong istället. Behöver inte alls kosta mycket.
Salong alltså, inte tandläkare?
Hos tandläkare så klart.
Gör det hellre hos en tandläkare. Då kan de kolla först så att tänderna är i ett sådant skick att det fungerar och blir bra.
Nån som vet hur det går för sminkösen Fanny med viktminskningen? Följer nån detta?
Nej, tyvärr inte. Följer inte o vet inte vem det är.
Följer podden. Det går ju bra, hon kämpar ju på med sin nya livsstil.
Följer henne. Hon har inspirerat mig att börja träna och bryta osunda matvanor. Tror hon vid invägningen i slutet av året (som är den senaste jag lyssnat på) gått ner 18 kg. Själv har jag gått ner 13 kg, på lite kortare tid. Mår så mycket bättre på alla sätt. Kan verkligen rekommendera att lyssna som inspiration. Sunda och kloka funderingar kring mat och träning.
Har en familjemedlem som inte velat träffat oss och tackat nej till alla sammanhang vi varit i. Detta pga att vi har barn och hen kämpar med ofrivillig barnlöshet. Vårt barn är nu drygt 1.5 år. Någon som varit med om liknande? När ville personen träffa er igen?
Kan relatera till personen, man orkar inte alltid hänga med folk med bebisar när man är i den situationen. Respektera det bara.
Respektera en familjemedlem på det sättet??? Att hen har issues är en sak, att hen vägrar träffa en ny medlem i sin familj plus dennes föräldrar på 1,5 år är fan inte friskt.
Hur jävla länge ska en familj vänta på en annan familjemedlem, bara för att de begick det oerhörda brottet att föda ett barn?
Du uttrycker dig lite hårt men jag håller till viss del med dig. Klart man kan må dåligt under en period och verkligen inte ha lust eller orka men efter ett tag måste man ju också faktiskt ta hänsyn till andra människor.
Barn/ bebisar finns ju runt omkring hela tiden. Att isolera sig är inte friskt. Om hon aldrig blir gravid, vad händer då?
Men VILL man själv ens träffa någon som inte vill träffa en själv? Oavsett orsak? Jag skulle då inte vilja träffa någon som måste tvingas att träffa mig.
För barnets skull spelar det ju ingen roll heller, när hen börjar bli äldre och kanske frågar om sin familj, absolut, men inte en ettåring. Men sen är det ju så, ibland bryts kontakten, det kan ju ligga andra saker bakom också så utgå inte från att det enbart är barnet det handlar om.
Alltså förlåt, men den personen är inte lämplig att bli förälder. Ibland är naturen klok.
Utveckla gärna.
Fy vilken hemsk sak att säga. Du känner inte ens den här personen. Du bildar dig en uppfattning av vad en anonym person skrivit på Internet.
Inte varit med om nåt liknande men antar att personen vill träffa er när personen känner sig redo. Olika det där. Låt personen vara ifred ett tag.
Herre Gud, barnet är 1,5 år.
Svårt det där, infertilitet är en hemsk kamp, men tycker 1,5 år låter som lång tid? Hen riskerar ju att förlora all kontakt med er och det kan det väl inte vara värt? Man kan inte undvika alla som har barn om man inte vill leva ett väldigt ensamt liv. Men i övrigt är det så klart väldigt individuellt hur man hanterar sådana situationer. Vill personen inte ses så är det kanske svårt att ändra på det från ert håll?
Jag har själv kämpat med infertilitet men kände att jag inte kan förlora familjemedlemmar på kuppen. Fick upprepade missfall och bara någon månad efter ett av dem ringde en mans familjemedlem och berättade att de väntade sitt första barn, med nästan samma BF som vi haft. Jag blev helt förkrossad, för jag tänkte bara men varför ska just VI förlora vår bebis när de får ha kvar sin? Var så ledsen och tog några veckors paus från att träffa dem (slump, vi hade inga planer ihop). Med tiden tyckte jag det blev lättare att hantera. Och till slut var det jag som sa till min man ”ska vi inte hälsa på nu när x anlänt? Så tar vi med fika?”. Men kanske behöver din familjemedlem mer tid än så? :/
Hmm. Ska du kanske bara släppa den personen tillsvidare, kanske för alltid? Även om det är jobbigt vara ofrivilligt barnlös låter personen också väldigt egoistisk.
Den personen mår verkligen inte bra. Men är ändå en stor fullblodsegoist som låter sina problem äta upp henne. Ofrivilligt barnlösa tenderar att vara såhär. Hade inte lagt någon energi på personen. Bara sagt att hon vet var vi finns om det är något.
Ja. Har en vän som kämpat i flera år med ofrivillig barnlöshet. Vi är ett.gäng på 5 som hängt ihop i många år och innan va jag och den här vännen väldigt nära. Alla andra hsr fått barn. Vi har försökt att vara anpassningsbara och förstående och hänsynsfulla. Inga barnbilder eller barnsnack i gruppchatt, att bjuda in till barnfria saker, middagar ute etc. Men känns som att det kvittar vad man gör och hur mkt hänsyn man försöker ta, det är ändå jobbigt för henne att umgås med oss. Och så har det varit i iaf 3 år.
Försöker bara att acceptera att det är aå läget är. Fortsätter att bjuda in, men sällan till barnhäng (brukar dock bjuda in henne också till högtider men hon kommer aldrig).
Nån som vet hur Nicke w har det nuförtiden? Ni vet killen med schyssta kvinnosynen……
Han kanske får ett extranummer i Happy Ending när Pernilla kör igång sin nya show
Har för mig att jag nyss läste att han var hos mamsen och papsen i Spanien.
Ja, han är med mamman och pappan i Spanien. Tydligen har Hanna H:s kille gjort samma likadant, hon har dumpat honom nu.
Har inte bäst i test blivit tråkigare i tv4? Förutom att panelen är rätt slätstruken så känns det liksom tråkigare fast inte så mycket förändrats. Förstår inte varför men tyckte det från första stund denna säsong
Bara jag som aldrig förstått det roliga med Bäst i test? Alltid tyckt det varit konstigt och trist ?
Töntigt, gillar det inte.
Är ju rätt självklart att det finns massor med människor som inte gillar programmet ?
Jo det är inte lika bra, men funkar att titta på 🙂 dock undrar jag varför så små soffor? Haha känns som dom knappt får plats att sitta, så trångt och litet ? och tråkigt att inte ha gäster
Jag tänkte också på det! Sitter nästan på varandra
Håller med! Känns mycket mera B. Som att det syns att Babben o David inte hör hemma på tv4 typ. Deltagarna är också tråkiga tycker jag, lika beiga som flunsa-hemmen.
Dålig manus-skrivare också. Tycker programmet gjort sitt nu, det är bara tjatigt säsong efter säsong. Dåligt köp av tv4.
Barnen vill gärna se programmet så jag scrollar med det i bakgrunden nuförtiden istället för att faktiskt titta som jag gjorde förut.
Jo lite. Jag saknar att en gäst är med!
Oj, och jag som precis har börjat titta för första gången och tycker det är jätteroligt. ?
Jag tycker ofta det blir lite sämre när kanaler snor program från andra kanaler i stället för att hitta på något eget.
Snor? SVT tackade nej pga priset och TV4 valde att köpa.
Är ju inte så att SVT har hittat på det programmet. De har köpt ett programformat. Rekommenderar verkligen brittiska Bäst-i-test, de har så jävla roliga panelmedlemmar.
Jag kan sakna SVT men jag tycker faktiskt om den här panelen och tycker att de är riktigt roliga.
Enig!
Oj håller inte alls med alla kommentarer. Jag har sett alla säsonger och både jag och sambo tycker att den här säsongen är bättre än de senaste åren har varit.
Och jag som skrattade mest hela tiden igår när det sändes…?
Tycker det är likvärdigt men herregud REKLAMEN!!! SVT kom tillbaka snälla
Kolla på TV4 play och slipp reklamen.
Nej, du slipper inte reklam på tv 4 play
Om du skaffar det dyra tv 4 + så slipper du reklam
Premium då eller vad det heter. Så himla dyrt är det väl inte. Gnäll då istället och se reklam, allt kan inte va gratis…
Vitamin och mineraltillskott.
Apotek Hjärtats zink innehåller 20mg zink om jag förstår rätt (är inte helt tydligt). RDI för en vuxen kvinna är 9,7mg. Varför är det så mycket? Det är ju mer än väl det en vuxen man eller ammande kvinna ska ha.
Är märkligt också att deras Magnesium bara innehåller 80 mg men RDI är 300. Kanske det är lättare att få i sig via kosten?
Ja, finns säkert bättre märken än Hjärtats, men jag är fattig.
Har du brist? Annars onödigt.
Ingen aning, det är inget som vårdcentralen tar, tydligen. Men har gjort en gastric bypass och är opererad för struma, har hört att zink, selen och magnesium ska vara bra då.
Om du blivit opererad så skriver väl din läkare ut dom vitaminer som du behöver ta? Eller berättar vad som är viktigt för dig att ta tillskott av.
Båda operationerna var länge sen. Med gbp:n minns jag iaf att de sa jag skulle köpa Mitt val Kvinna så det kanske skulle räcka? Nämnde för läkaren att jag hade börjat ta tillskott och han protesterade inte utan verkade tycka det var en bra idé.
Och jag tar annat som D-vitamin och Folsyra som läkare skriver ut
Lifes magnesium pulver är jättebra för bra sömn o mindre pirr i ben. Men billigt är det inte.
Anledningen till att kosttillskott innehåller mer än RDI är för att du inte tar upp allt som finns i tabletten.
Tack för infon! Borde jag kanske listat ut iofs ?
Jag gillar verkligen denna typ av stil på blusar och toppar osv https://www.stories.com/sv_se/clothing/blouses-shirts/blouses/product.fitted-smocked-back-corset-blouse-black.1139269002.html . Denna är tyvärr slut i lager. Någon som har tips på märken som har liknande stil?
Kolla Tradera och Sellpy!
JAG SKA ALDRIG TITTA PÅ HANDBOLL IGEN!!!
Någon som sitter på fakta här? KAN man överklaga felaktiga domslut i efterhand så det har en faktiskt påverkan på matchens slutresultat?
Fick dåligt samvete nu. Kommer såklart kolla prick alla matcher i framtiden också.
Borde gå, inom en viss tid.
Tillägg: står på aftonbladet nu att Sverige lämnar in en protest.
Jag såg det. Men frågan är om det är tekniskt möjligt att ändra slutresultatet på så vis. Eller om man bara kan få rätt i sak.
Om det är uppenbart felaktigt tror jag det ska gå (vet inte hur det är i handboll iofs) men känns svårt att få igenom det.
Säkert svårt.. Men fasen va jag hoppas!
Man får bryta ihop och komma igen och hoppas att de vinner bronsmatchen. Men jag borde också sluta titta på handboll det är inte bra för hjärtat alltså.
Min fråga fastnade någonstans men vet inte varför.
Så igen. Såg en Youtube shorts som inte aktiverat funktionen om att visa vilken låt/ljudfil som spelas i videon. Jag vill veta namnet på en låt (instrumental) som spelas i bakgrunden. Hur kan jag ta reda på det? Har försökt känna igen med en app men ingen lycka där. Förmodligen för mycket snack på musiken för att känna igen det.
Andra tips?
Är det Shazam du försökt med? Annars skruv en kommentar under videon eller direkt till den som gjort videon. Om det är sångtext kan du googla de fraser du hör.
Jag har en sinnessjuk musikkatalog tack vare mitt jobb. Har du några exempel på texrader i låten?
Den var ju instrumental
Kan du posta länk här?
En viss likhet mellan Camilla och Jasmin Wagner på den här bilden? https://www.google.com/search?sca_esv=601771820&q=jasmin+wagner&tbm=isch&source=lnms&sa=X&ved=2ahUKEwi07KXi6vuDAxWcEhAIHbJQBDUQ0pQJegQIDRAB&biw=1440&bih=649&dpr=2#imgrc=5S8ZyFSrXwb2SM
Att bara en tumme upp från kollegan på ett sms med en påminnelse och trevlig helg är väl ett tecken på att man inte vill interagera?
Vad menar du? Vad hade du velat ha för svar? Personligen gillar jag att vara ledigt efter jobbet och inte interagera om jobbsaker om det var så du menade.
Sms:et skickades på arbetstid när personen var på kontoret. Tänkte mig att jag åtminstone kunde få ett tack och trevlig helg. Tänker mer om det är ett tecken på att han tycker illa om mig och inte vill ha kontakt.
Vad påminde du om då? Vissa läser ju snabbt och slarvigt så han kanske bara svarade på påminnelsen. Han kanske gjorde annat samtidig och var stressad.
Ok, trodde du menade att du skickat nu. Jag tror nog också mest att tummen upp är en bekräftelse att han läst och var lite stressad för att svara.
Hur mycket jag än hatar att få en tumme upp som svar så instämmer jag. Det är lätt att lägga tolka in alldeles för mycket i emojis och ordval. Ska man generalisera så är väl män extra bra på att skippa ”fluffet”, å andra sidan har min kvinnliga vän också som standard att trycka dit den där tummen istället för att svara med ord. Så tidspress eller olika kommunikatonsstil är nog en rimligare förklaring än att kollegan tycker illa om dig!
Snacka om att läsa in för mycket. Tumme upp är en bekräftelse på att man har läst.
Ja det är ju ingen otrevligt i en tumme upp. Men det är ju också en avslutad konversation. Hade kollegan velat ha mer kontakt med Anonym så hade det ju varit otroligt enkelt att åtminstone önska trevlig helg tillbaka, eller kanske till och med ställt någon fråga om hen varit väldigt sugen på kontakt. Öppet mål liksom. Så självklart kan man tolka in något i det även om det såklart kan vara så att personen inte konverserar via sms och alltid är sådär kort.
Ja, det är ju sant att det inte inbjuder till mer kontakt. Jag tolkade (haha) det som att det bara var ett meddelande till en kollega med en påminnelse om arbetsuppgift och trevlig helg av artighet. Hade det varit en kollega som jag gärna velat ha mer kontakt med (typ intresserad av eller i alla fall velat vara mer vänskaplig med) så hade jag nog också läst in mer.
Ja men lite så, är kollegan bara en vanlig random kollega så betyder ju tumme upp varken det ena eller det andra. Men om de har fått bra kontakt och är i ett läge att de skulle potentiellt kunna inleda en relation, då kan det ju helt klart vara ett tecken på att man misstolkat situationen. För man är ju aldrig SÅ upptagen att man har tid att klicka tumme men inte skriva trevlig helg till den man har en crush på.
Ja, jag har åtminstone ett vänskapsintresse och kanske även hoppas på mer än så. Det känns som att han gav mig en tydlig signal om att vi verkligen bara är kollegor. Konstigt bara att han ger helt andra signaler irl.
Ja, tumme upp är inte en inbjudan till fortsatt diskussion men det är ju ändå artigt och trevligt.
Bara jag som INTE skulle vilja att en man går ner på knä och friar? Känns så fånigt och teatraliskt bara. Hade hellre tagit upp det i en diskussion om att ”vi kanske skulle ta och gifta oss”.
Jag är ok med att tjejer friar men inte killar. Vore så mycket enklare.
Det är ju fritt fram, inte ovanligt direkt att tjejen för det.
Och det är ju dessutom skottår iår
Just gå ner på knä känns lite väl, men att bli överraskad med en ring skulle jag inte ha nåt emot. Att diskutera fram det skulle jag inte heller tacka nej till ?
Håller med dig, har aldrig velat det heller ?
Personligen gillar jag inte frieri överhuvudtaget, tycker det är bättre med en överenskommelse bara. Och absolut int dop
Knä och offentligt, brrr!
Dop? Hur blev det så? Gå ner på knä ska det stå!
Nej det är ju rätt konstigt egentligen, att bli tagen på sängen så att säga när det kommer till ett så pass viktigt beslut. Och vet man att den andra kommer säga ja pga att man pratat om det innan så är det ju onödigt.
Mja, det är ju ofta ändå ett överraskningsmoment. Jag vet ju t.ex. att min partner vet om att hen fyller år och ändå är det roligt att överraska med paket/blommor/sång. Vet man att partern vill gifta sig, har man ju öppet mål. Det är ju säkert kul att överraska med ett frieri och en ring, eftersom det ofta sätter igång bröllopsplanerandet.
För att det passade i gamla filmer så kommersialiserades det. Sedan härmar folk det de ser på film.
ja men mest för att jag inte är så snygg underifrån 🙂
Absolut inget för mig. Vi gjorde en gemensam överenskommelse och det passade mig utmärkt.
Jag tycker det är lite gulligt. 🙂 Däremot hade jag inte velat bli friad till på offentlig plats. Det känns löjligt teatraliskt!
Vi diskuterade fram förlovning tillsammans, och valde ringar ihop så båda skulle gilla dom. Sen hade jag en liten dröm om frieri så vi gjorde så att när vi hämtat ringarna så behöll han dom tillsvidare. Sen ”friade” han vid ett annat tillfälle.
Tyckte det blev ett bra upplägg. Det blev ingen chock, men ändå en överraskning!
Min sambo friade i sängen när vi var på glamping och låg och kollade ut över vattnet medan vi tog en kaffe på morgonen. Det var perfekt!
Funderar på att skola om mej. Jobbat på kontor i halva mitt liv men orkar inte med allt socialt larv runt om som ska syfta till ”lagkänsla”. Det skapar massor med stress när arbetsgivaren vill att man utöver sina 40h/vecka ska leka,festa, sova och äta med jobbet också.
Är det någon här som kan tipsa om yrkesroller där man får jobba och sen gå hem och vara ifred?
Fastighetsskötare
Men oj vilket företag jobbar du på?
Är så på väldigt många företag inom privat sektor.
Låter jobbigt. Jag uppskattar nån Aw per halvår, en konferens osv men för ofta är ju bara jobbigt, iaf om man har tiden andra saker på fritiden
Ja är verkligen jobbigt. Har både familj, djur och egna aktiviteter men känns som min arbetsgivare anser att man ska ge upp allt.
Inte personligt assistent iaf fy fan, vidrigt! ?
Inte på alla konstforsknings det är så och finns tyvärr i andra branscher också. Men du får väl tacka nej? Jag säger ja till det jag har lust med, i övrigt gör jag de saker och de timmar jag har betalt för.
Kontorsjobb…
Man blir utfryst och utsatt om man inte deltar. Är en företagskultur som är väldigt inpräntad. Du anses vara udda om du inte vill delta. Jag vill aldrig vara med för värdesätter min fritid och förmåga till återhämtning väldigt mycket.
Men gud vad sjukt. Sånt är ju mobbning, inte tillåtet. Reagerar ingen högre upp eller facket på det? Skulle absolut byta jobb från en sån sekt.
Har sagt upp mej. Ingen reagerar för de som är där är alla liksdana. Är företagets kultur. Men det vet man ju inte förrän det är för sent. Blev mobbad ja.
Men om du skulle anmäla det alltså? Nu har du ju sagt upp dig dock så då löser det sig ju ändå. Men såhär får det inte gå till. Riktigt sjukt.
På mitt kontorsjobb, myndighet finns det inget sånt ? julbord på sin höjd om budget finns
Verkar vara stor skillnad på offentlig och privat sektor. Mkt lekstuga där jag varit.
Sök nya jobb!! Kan verkligen rekommendera den offentliga sektorn. Aldrig nånsin känt mig utfryst på min arbetsplats och inget krav att vara social heller. Flextid, hemmakontor, friskvårdstimme för att nämna några fördelar.
Låter helt underbart!
Ja, herregud, vi hade till och med en trivselkommitté (som förstås inte hette trivselkommitté utan nåt nonsens på engelska med mood i mitten) som planerade olika aktiviteter som en stor del av oss bara ville slippa för att kunna sköta vårt jobb och gå hem i tid. Sånt man kanske älskar när man är 25 men inte lika mycket vid 35 eller 45 och förmodligen ännu mindre därefter. Även sjukt provocerande att det fanns hur mycket pengar som helst till sånt fluff men inte till höjda löner eller betald övertid. Men det såg väl bra ut i sociala medier, där man förväntades dela härliga bilder för att stärka företagets varumärke (det inte bara förväntades att man deltog, det var mer eller mindre ett krav). Slut på rant!
Själv tycker jag det är jättekul med trivselaktiviteter på jobbet! Men det ska gärna ske inom arbetstiden 🙂
Åh fy fn vilken igenkänning! Helt sjukt är det. Och än mer sjukt att folk inte har ett liv utanför jobbet utan älskar sånt här. Om man vill umgås med kollegor är ju det såklart okej men ska väl ske på eget initiativ och vilja.
Där jag är så bygger hela din karriär på hur mycket du hänger med klubben.
Byt arbetsplats kanske, ställena jag jobbat på har alltid varit mer åt det ”snåla” hållet (privata) så tror det skiljer sig väääldigt mycket beroende på företag. Och olika syn på vad man förväntas delta i som är på fritiden. Min arbetsplats idag skulle inte kräva att man följde med efter arbetstid. Dock uppskattas det eftersom tanken är att vi ska bonda vid de (få) tillfällena. Dock är det ju svårt att veta på förhand hur ett företag är. Kanske offentligt är svaret, där verkar det vara på en *normal* nivå.
forskare
Ja vore jag yngre så.. är mitt drömjobb!
Lastbilschaufför.
Jobba inom vård och omsorg!
Jag hoppas fler vill jobba med oss i vården, det är akut brist på undersköterskor(utbildningen är 1.5 år) och som ej utbildad blir titeln vårdbiträde.
Hoppas du ser detta, kanske vi kan skrivas lite i kvällens ÖS? Har tänkt tanken på usk. Känns som det inte finns tid att prioritera kakor, skvaller och kast med gummistövlar bland sjuka människor? Har ett gäng med frågor ang att jobba inom vården.
Är det bara jag men jag avskyr vinglasen i LIB , känner rysningar jag bara ser dem . Kan de inte bara byta ut dem mot riktiga glas ^&
De har så för att kunna klippa vilt utan att de ska märkas att nivån på drycken (eller drycken i sig) i glaset förändras. Så det kommer knappast ändras tyvärr!
Men måste de dricka hela jäkla tiden?! I andra program behöver ju inte alla gå runt med dryck i handen hela tiden. 😛
Lärde mig i ett tidigare öppet spår att de har såna glas så att det blir lättare för klipparna som sätter ihop avsnitten. Annars hade vi tittare reagerat på olika volym i glasen? men jag håller med skitfula är dem
Aha okk synd ^^
Håller med så fula.
Vad är LIB?
Love is blind.
Dom används i alla LIB i olika länder
Vad går gränsen för flytt? Jag tycker det är lite magstarkt att säga att man flyttar för att befinna sig på annan ort i fem veckor ?
När man har för avsikt att bo på ett ställe på obestämd tid eller permanent. Alice Stenlöfs ”flytt” till New York tycker jag inte kan räknas som en.
När man skriver sig på den nya adressen.
Oj, då var jag på semester i Spanien i 5 år ?
Varför bry sig?!
Varför bryr du dig så mycket att du måste kommentera? Scrolla vidare bara?
Känns som min granne gör massa oljud på dagarna men förväntar sig att det ska vara tyst i m7m lägenhet eller när våra barn gör minsta lilla ljud när dom och doms barn alltid för oväsen, dom har inte klagat men dom klampar på golvet om vi har för hög tv medan dom sätter på musik 6 på morgonen. Asså fattar ingenting men tänker inte visa lika MYCKET hänsyn till dom om dom själva skiter i, haha behöve få ut detta
Personen kanske inte medveten om hur lyhört det är åt bägge håll så att säga? Den kanske inte tycker att den för speciellt mycket oväsen men tycker att ni låter ovanligt mycket och att det är därför ni hörs.
Doms barn? Snälla.
Oj nä men gud de va så jävla felstavat så ingen förstod men gud va synd de skulle ju stå deras””
Din text svider i ögonen för att din meningsbyggnad är obefintlig. Så ja, jag fick också läsa två gånger för att förstå. Vad du ska göra åt grannen kan jag inte svara på dock, men prova att kommunicera.
Ska köpa nya glasögon men känner mig lost. Helt utan tanke på ansiktsform osv vad tycker ni är snyggast? Metallbåge? Tjock båge i plast? Runda? Genomskinliga? Ah ni fattar, det är en djungel ?
Är ju så olika vad man passar i. Stora runda är supersnygga på någon men passar ju inte alls på någon annan. Gå till en optiker och få hjälp att prova ut. 🙂
Jo jag var hos en optiker idag men tycker ändå det är roligt att höra andras åsikter ?
Men nu är stora bågar inne. Själv skulle jag aldrig köpa sådana. Vill ha mindre och nättare
Tänker detsamma. Tycker lite mindre är mycket snyggare och runda eller kantiga beror lite på ansiktsform. Inte kattögon som får en att se sur ut och inte stora som gör att man har glasögon lika långt ner som näsan går. Min personliga åsikt.
Det folk inte tänker på eller ofta inte får info om när de köper glasögon är att större båge = tjockare glas. Har du starka styrkor är det alltid bäst med en liten rund båge (helst plast) då blir glasen tunna och fina även med starka styrkor (och ett högre index helst) Nu är det grova plastbågar eller kantiga metall som är modernt ? Mvh optometritekniker.
Slutar inte förvånas över att Catja i LIB verkar ha endast ett ansiktsuttryck. Hon ser så obekväm ut varje gång killen öppnar munnen.
Hade jag också varit, med tanke på allt fjantigt han säger.
Är väl inte konstigt att hon blir obekväm. Och ja vi alla har olika mimik osv, är väl ingen hemlighet eller något som är chockerande.
Och ändå låg hon med honom flera ggr ?
Man kan ha superbra sex med nån man är ytligt attraherad av utan att vara kär. Men nu verkade det som om han tog det allvarligare än vad hon gjorde,så jobbigt för båda två.
Kan man testa sig för kvalsterallergi och i så fall hur?
Ja. Blodprov. Ring vc och förklara dina besvär.
Jag bor i en medelstor stad. Det finns tre person som jag träffat under mitt liv som jag blivit ovän med.
Vanligtvis hade jag bara kunnat undvika dessa. Vilket jag gjort i flera år. Men av något konstigt sammanträffande så kan jag inte undvika dom längre. Pga gemensamma vänner och jobb.
Det ger mig sån himla ångest. Det känns som att alla kommer tro att jag är en bråkstake när det här kommer fram. Och jag är rädd att ingen kommer ta mitt ” parti” ( jag hoppas ingen tar någons parti).
Jag har börjat tvivla på mig själv. Är jag en hemsk människa som folk inte kommer överens med.
Jag är bra på att sätta gränser. Men jag är kanske en ganska tråkig vän då man inte får ut något av mig. Tex att jag är bra på att laga mat eller fixa folks hår eller vad som helst.
Vad ska jag göra? Jag behöver inte vara omtyckt av alla men jag vill inte bli utfryst.
Men är det för att du är ovän med dessa tre du är rädd för att bli utfryst?
Hade jag bråkat med någon för längesen och sen hamnat i ett socialt sammanhang med den igen hade jag helt enkelt bett om ursäkt. Ta ett glas vin innan så blir det enklare.
Det är säkert inte ens så farligt.
Det är kanske inte hen som betett sig imma utan de?
Illa.
Dessa tre personer känner inte varandra. Jag har träffat dom under olika tider i livet.
Vilket kan ge en missuppfattning om att jag är en som bråkar med folk.
Två av dom vill jag inte bli vän med, men jag vill heller inte att dom ska prata skit om mig bakom min rygg. En kan jag bli bekant med men inte nära vän igen. Jag känner inte att jag har något att be om ursäkt för. Men hade dom gjort det hade jag förlåtit men som sagt inte blivit nära vänner eller så.
Tack för peppen. Det kanske inte är så farligt ändå. Jag är bara rädd att folk ska börja snacka skit om mig och börja ta avstånd från mig.
Jag tror inte du har något att oroa dig för. MEN jag förstår hur du känner och hade nog tänkt likadant. Själv är jag en som alltid berättar för mycket och hade nog tagit till taktiken att förekomma, dvs luftat min oro med nån i gänget. Något i stil med ”ja, nu har ju ni börjat umgås med x och jag vill inte att det ska bli dålig stämning när vi ses”.. då får du ju säkert frågan vad som hänt så kan du svara vuxet.
Skulle nu personen i fråga säga nåt illa om dig är det nog den som framstå som omöjlig istället.
Men som sagt… dom flesta är inte speciellt långsinta. Dom känner säkert precis som du.
I värsta fall- får du gå till attack.
Varför bry sig? Om någon säger något får du väl ta ställning till då om du vill förklara dig eller inte.
Ni som varit den som någon varit otrogen MED, hur resonerade ni? Jag förstår såklart att ni inte känt att ni har ett emotionellt ansvar gentemot den otrognes partner, men man har ju ändå ett ansvar att bete sig sjyst. Berätta gärna, är nyfiken på hur ni fungerar.
Varför ska man bry sig om man inte känner den andra? Om jag är med någon upptagen är det dens ansvar mot sin parter, jag har inget ansvar för andras relationer.
Folk som är otrogna är svin och folk som ligger med nån som är upptagen har noll integritet eller bra värderingar. Ser bara ner på båda typer.
Istället för att se ner på andra kanske du ska fokusera på ditt liv.
Noll integritet?
Ja, varför ska man bry sig om andra? Varför skulle man hålla upp dörren för någon, le mot busschauffören, tacka kassörskan när man får kvittot? För att inte framstå som en empatistörd och narcissistisk idiot såklart.
Jag har kunnat vara ”den andra” två gånger men avstod. Vi människor är mer än bara fysiska lustar och har ansvar mot andra även om vi är singlar. Punkt.
Fler borde vara som du. Hur man som kvinna ens kan bli tänd på en sån man är ett stort jävla mysterium.
Det är inte som att just DU är speciell. Han knullar allt som är villigt.
Hm. Jag förstår ju vart du vill komma men för min del så har jag aldrig riktigt förstått tvåsamheten överlag och varför den är så begränsande som den är. Jag lever gärna polyamoröst och jämställer svartsjuka i en partnerrelation med svartsjuka i en kompisrelation. Ibland vill man gör vissa grejer med en kompis, och andra saker med någon annan. Eller kanske samma sak med båda, men vid olika tillfällen. Hur som helst så tar jag väl helt enkelt inte hänsyn till hans eventuella partner när det gäller vår relation, sedan hade jag kanske föredragit att han var singel/i en öppen relation av praktiska skäl ändå.
Så bara för att DU tillhör undantaget och är poly, så skiter du i att ta hänsyn till andras känslor där andra bli förda bakom ljuset? Och du rättfärdigar det med att DU minsann inte tycker det är någon fara. Herregud. Vad är det med människor…
Rättfärdigar och rättfärdigar. Klart man följer sin egen kompass. Det finns säkert flera saker du gör som andra tycker är moraliskt fel, men som du tycker på axlarna åt. Äta kött kan vara ett exempel. Flyga en annan. Köpa ett plagg från wish. U name it.
Whataboutism kallas det du gör nu. Du verkar vara en djupt obehaglig människa.
Nej jag menar bara att alla bryr sig om olika saker. Någon moraliserar över otrohet, en annan över köttätande, en tredje över bilbatterier. Ni har er fulla rätt att tycka att jag är taskig mot min kk’s fru, trots att jag har 0 relation med henne. Jag ser det inte så, vi tycker olika
Nej vet du vad Frida, ingen som moraliserar över köttätande och bilbatteri likställer det med att vara otrogen mot en partner. Så det kan du bara släppa.
Men jag ÄR ju inte otrogen mot en partner
Det har ingen påstått. Du är bara ett vidrigt svin utan empati och medkänsla. Det är en helt annan sak 🙂
Jag har aldrig varit otrogen mot min primärpartner. Jag älskar honom och bryr mig jättemycket om hans känslor, men i vårt förhållande får ju jag ha fler partners. Det finns dock regler kring detta som jag (och min man) måste följa för att det ska funka.
Det vi diskuterar är ju huruvida jag känner samma för min sidopartners eventuella ANDRA partner. Det är den personen jag inte har några skyldigheter gentemot och heller inte känner ett ansvar för.
Det är detta som är så obehagligt i ditt tänk. Att du bara bryr dig om det som rör DIG. Andra människors liv, välmående och eventuella hjärtekross bekommer dig inte. Fruktansvärt tankesätt. Jag hoppas verkligen att den frun får veta och kan ta ställning själv till om hon vill stanna kvar. Alla förtjänar att ha ett val.
Jag förstår absolut ditt resonemang, tycker inte heller att du har samma ansvar som den som faktiskt är otrogen mot sin partner har.
Men vem pratar om vem som har ”mest” ansvar. Det är klart den otrogna har det. Men betyder det att man helt utan vidare kan stänga av och bara följa sina egna lustar utan någon som helst hänsyn till eventuella barn? Till frun och hennes känslor? Jag hade inte kunnat se mig själv i spegeln, och det är jag stolt över.
Att ens ställa dessa olika faktorer mot varandra visar att du inte har någon moralisk kompass alls. Du har ingen relation med hans fru…? Har du ingen medkänsla alls? Det finns ganska många män som inte har partner eller som också är poly som du kan knulla med.
Jag kan bara hoppas att du blir sårad på samma sätt tillbaka en dag i ditt liv och får lära dig hur det känns. Kanske på något annat vis då eftersom att du uppenbarligen inte bryr dig om vem som ligger med vem. Det hade varit en helt annan sak om hans fru varit med på det.
Hur kan du ens rättfärdiga det på sättet du gör? Det är så fascinerande hur avstängd man kan bli emotionellt. Allt till fördel för dig själv. Vad skönt att slippa tänka på andras liv och känslor. Blir så nyfiken på om du är likadan i andra situationer. Personer som du tenderar att vara det. Egoister, gör bara saker som gynnar sig själva. Finns för många av er.
Det är nog olika, i mitt fall när det hände var jag väldigt kär och trodde på personen när den kom med tusen ursäkter till varför den inte kunde lämna just då, osv. Det är ju ofta en del manipulation från den otrogne parten involverat.
Samma här ?
Känslor tog över handen. Inbillade mig att hans fru redan visste att hon inte hade honom längre, att deras förhållande slutat existera redan innan jag kom in i bilden och att det därför var okej att ta en del av honom. Tänkte också att han sist och slutligen ansvarar för sin egen relation.
Legat med min gifta kollega i 7 år. Det är så jäkla bra! Avslutade jobbveckan med en fantastisk snabbis, nu är vi båda hemma på fredagsmys. Tillfredsställda och glada 🙂
???? Fyfan. Stackars hans fru.
Ehm.
Hur går det till? Kopiatorrummet? Linneskåpet på sjukhuset? Bilen på parkeringen? Är på riktigt intresserad av logistiken runt det hela.
Det kan absolut vara bilen. Eller ett omklädningsrum. Eller en garderob.
Vi har jobb som innefattar en hel del resor så relativt ofta hotellrum som tur är
Har han förklarat varför han ens har en fru. Du är knappast hans enda älskarinna vad han än säger ? Så hoppas du inte tror det. Och jag hoppas att ni båda får någon könssjukdom så att hans stackars ovetande fru får en chans att träffa en riktig man som värdesätter henne. Men. Jag tror på Karma och på att behandla människor väl. What goes around comes around.
På alla år har vi bara legat utan kondom vid ett tillfälle så risk för könsjukdomar är liten.
Jag vet varför han har en fru, jag har 0 problem med det. Varför tror du att jag vill ha mer av honom än bara riktigt bra sex? För att jag är tjej? Finns tjejer som också uppskattar ett bra ligg. Bara så att du vet!
Kondom är inte hundra procent säkert mot könssjukdomar vilket alla borde veta som är vuxna 🙂
Du kan hitta riktigt bra sex hos singelmän också vet du. Men du är väl för lat. Du är en stor egoist och en vidrig person. Snälla inbilla dig inget annat. Inbilla dig inte att du inte har något ansvar. Självklart har du det. Men förmodligen har du någon form av empatistörning. Kan ni inte bara bli tillsammans istället och bespara hans stackars fru lidande? Jag hoppas att du blir utsatt för samma sak i framtiden, och det tror jag att du kommer 🙂
Av ngn anledning tror jag inte denna karl vill lämna sin fru för otrohetsliggen. Då hade han gjort det.
Äckliga.
Vilken vidrig människa du är. Ligga med en gift man. Önskar att om du ngn gång i framtiden gifter dig så är din man otrogen mot dig. Karma. Önskar dig också en lång och svårbotad svampinfektion i din fiffi?
Aldrig vetat det förens långt senare ? och då har det såklart inte känts bra.
Hade mått dåligt om partnern till den otrogne varit snäll och gullig mot mig. Men i mitt fall redan innan något hände mellan mig och den andra mannen så var det uppenbart att hon inte gillade mig så hade inte ett dugg dåligt samvete. Jag kan inte ta ansvar över andras relationer.
Är det såhär generation snöflinga resonerar? ”Meh hen gillar inte mig, nu får jag bete mig hur jag vill!” Surprise men alla kan inte gilla dig.
Hahaha, nä jag vet att alla inte gillar mig och har inget intresse av att bli gillad av mer än dom jag bryr mig om. Det kanske finns mer saker som hör till historien men som jag valde att inte delge utan valde bara att svara kort på TS kommentar. Skulle ju såklart inte ha gjort det om jag visste att jag behövde uppge detaljerad info och bakgrund om just min upplevelse…sorry
Partnern kanske såg signaler från er båda innan det hände och av den enkla anledningen inte gillade dig.
Hon såg signaler från sin partner. Mig hade hon som sagt aldrig träffat, men jag var väl ett hot yngre, såg bra ut etc. Hade jag varit i hennes skor så hade jag haft taktiken ”kill them with kindness”. Alla är vi olika.
Du var ju ett hot?? Hon kanske såg vad du var för typ. Slampigheten bara strålade ut.
Hahhahahaha! Måste ha varit så! ? hoppas du är singel så jag inte kommer och slampar loss framför din kille som uppenbarligen inte behöver ta ansvar över sin relation. Skyll allt på den slampiga tjejen för all del. ?
Min man är inte sån så nej. Lägger inte allt ansvar på såna som dig, men ansvar har ni. Omoraliska och äckliga.
Kan låta klyschigt men jag märkte att hen var the love of my life (redan innan vi låg med varandra) och att hen kände samma för mig.
Hen levde i en relation som var mer som en kompisrelation. Det vill säga utan sexliv och med en partner som var kontrollerande och nedtryckande mot hen.
Vi är idag gifta, har barn och levt ihop i mer än 10år.
Ja det är en annan sak tycker jag. Men att systematiskt bara ligga med en gift man eller gifta män bara för liggets skull, är vidrigt. Blir båda kära och väljer varandra är det ju så. Men att som kvinna ha så jävla dålig självkänsla att man måste jaga gifta män får mig illamående. Och att som man ha så dålig självkänsla att man inte kan nöjda sig med sin fru ?
Jag visste inte om att han hade en partner men i efterhand så fanns det definitivt tecken om jag varit intresserad utav att ta reda på det… Detta blev en engångsgrej och jag fick sen reda på att han hade tjej och en 6-månaders bebis. Jag hade dåligt samvete gentemot tjejen och han var ångerfull så hoppas helt enkelt att han var en svag individ i ett svagt tillfälle och bättrade sig sen ?♀️
Äckel till man. Hua ? Tycker man ska berätta för frun i sånna här sitationer. Hade du velat bli förd bakom ljuset så??
Berättade varken för henne eller någon annan heller för den delen för att jag inte ville att riskera att det skulle komma fram från ”fel” håll (liten stad..).
Fegt kanske men hoppades väl att det var ett svagt obetydelselöst ögonblick från honom i kanske en tuff period i relationen som jag antar att det kan vara med bebis. Resonerade väl som att det inte var mitt ansvar eller beslut att förstöra tjejens liv om de kunde leva vidare utan flera missöden och slippa splittra på sin familj för ett ONS och skulle han ha som vana att ”råka” ta fel tjej så antog jag att det kommer både märkas och komma fram.
Skulle aldrig vara med en man vars partner är någon jag känner. Men tackar inte nej till en invit från en upptagen man med en partner jag öht inte vet vem hon är.
Vi som fungerar såhär är nog som vilka människor som helst.
Ja, empatistörda människor brukar tendera att fungera på samma sätt. Det betyder att ni har svårt att sätta er in i hur era handlingar kan komma att påverka andra människors liv. Tex barn och andra kvinnor.
Nån som gjort IVF utan att det var ”ett projekt”? Min gynekolog vill att vi gör det eftersom vi är lite äldre samt har svårt att få barn naturligt. Men är så rädd att det ska ta över vår relation helt…
Nu har jag iofs skaffat barn på egen hand men för mig var ivf verkligen en baggis och något som påverkade vardagen väldigt marginellt. Körde korta protokollet och fick knappt några biverkningar alls av sprutorna, var inne på två ultraljud på ca två veckor vilket tog ca en halvtimme av min tid båda gångerna. Har vid 2-3 tillfällen tagit med sprutor till jobbet och tagit dem där, men det är ju över på 10 sekunder. Sen tog jag ledigt den dagen det var äggplock, var lite öm efteråt men vilade på eftermiddagen och kvällen med värmefilt och Alvedon och sen det bra.
Återföringen gjorde jag på en lunchrast och 9 månader senare föddes min son.
Stort lycka till!
Det är ju en kort period i livet, och det blir ju lite vad man gör det till. Har haft tuffa ivf:er med många biverkningar och komplikationer men upplever inte att vår relation kretsat runt ivf eller tagit skada.
Barn är ett större projekt än IVF.
Inte svar på anonyms fråga men tack för input.
Hur ofta gråter ni?
Jag känner mig ibland gråtfärdig, men jag håller igen något otroligt. Gråter kanske en gång per år eller nåt så det har nästan blivit en grej att det liksom inte får ske. För då hade min man nog blivit orolig. Egentligen hade jag nog velat gråta typ en gång i månaden i alla fall. Hur känner ni?
Jag gråter ofta. Tror det är bra att släppa ut känslor.
Hur kommer du ifrån känslan av att vara jobbig/svag/töntig mm när du gråter? Jag kämpar något otroligt med att visa svaghet, har alltid gjort, och jag kopplar samman gråt med svaghet av någon anledning. Kanske för att jag känner mig så sårbar då. Och jag vill helst inte berätta varför jag är ledsen, och gråter man så frågar ju nån
Jag tror människor i längden blir sjuka av att inte släppa ut känslor. Alltså inte att jag menar att du blir psykiskt sjuk av att du inte gråter… men om du ett helt liv stänger in känslor, så kan det ske. Känslor är ingen fara. Det går över. Vi måste bara våga känna dem först.
Uffa, läskigt. Modigt att du vågar!
Jag vet inte hur jag ska ta mig dit. Sopar alla känslor under mattan. Har alltid varit den ”stabila”, men inuti kan det storma på.
Relaterar. För mig brast det i kombination med en långvarig skada som hindrade mig från det jag brinner för och en dålig, typ giftig, arbetsmiljö med dåliga arbetstider och sämsta chefen i mannaminne. Till slut kunde jag liksom inte hålla humöret uppe längre och jag bröt ihop helt från ingenstans och grät i typ en vecka (inte konstant men dagligen). Efter det har det blivit lättare att acceptera att även jag behöver gråta ibland. För innan sopade jag också undan allting men man mår inte bra av det.
Man är snarare strak som vågar visa alla känslornä!
Det är nog ett par gånger i veckan numera.
Håll inte igen. Jättebra för själen att få gråta ut.
Inte bara själen utan även fysiskt.
”Vissa forskare hävdar att man genom att gråta gör sig av med onödiga kemikalier som samlats i kroppen när man är stressad. Gråt utlöser också hormoner som minskar smärta och gör dig gladare” enligt Google. Jag tycker verkligen det stämmer.
Det är uppenbart att du är emotionellt avstängd med tanke på vad du gör med upptagna män. Gå i samtalsterapi. Börja ligga med singelmän eller polymän.
För några veckor sedan var tåget hem från Uppsala inställt (samt alla avgångar från 16-19). Jag var tvungen att ta taxi en del av sträckan vilket SL gav ersättning för. Nu ska jag försöka få Mälartåg att ge ersättning för resa med egen bil från Södertälje till Örebro. Tror ni att det kommer lyckas?
Beror nog på hur din dokumentation för bilresan ser ut.
Hur dokumenterar man resan med egen bil? Jag skickar ibland in ansökan till SL när tågen strular. Anger bara mellan vilka adresser jag kört och hur många km det är. Vet inte hur man skulle kunna skicka in bevis på det?
Har lyckats flera gånger, har aldrig varit krångel.
Autism syns väl inte utanpå…?
Det kan det absolut göra!
Men det är väl knappast det vanligaste? Ingen av de som diagnostiserats med autism som jag någonsin träffat ser ett dugg annorlunda ut än vemsomhelst.
Grav autism brukar synas men då vet jag inte om man kan skriva så som ts gjort…
Det gör det inte mer okej att stirra, men då antar jag att ni tycket det är ok att stirra på folk som har en cp-skada eller downs syndrom också?
Ingen skriver att det är okej att stirra, folk försöker förstå din text och den eventuella kopplingen till autism som inte är solklar.
Fast jag frågade om det fanns någon som kände igen sig, istället fick jag en massa svar från folk som uppenbarligen inte gör det. Jag är inte intresserad av era åsikter om ni inte känner igen er. Men det här bekräftar ju egentligen bara att folk tycker att det är okej att stirra ut de som avviker på olika sätt och att alla inte är välkomna i samhället.
Men oj vad du hugger! Folk försöker förstå och hjälpa! Ja jag har autism men ingen stirrar på mig då det inte är något som syns (för mig). Förstår inte på vilket sätt det skulle göra det. Tror ingen hör tycker det är ok att stirra på folk men en del gör det, man får borsta av sig det och gå vidare, kan inte uppfostra vuxna människor tyvärr.
Fast jag har inte bett om er ”förståelse” eller ”hjälp”, dvs elaka och dömande kommentarer. Om ni inte känner igen er – SLUTA SVARA.
Kanske ingen känner igen sig för att det inte händer? Då får du inga svar och ingen hjälp. Jag har autism och skrev nedan men det svarar du inte ens på…
Har du förresten autism själv eller? Om inte så fattar jag att ”kopplingen inte är solklar”. Om du inte har autism så skriv inte, vad är det som är så svårt att förstå?
Men sluta vara så otrevlig utan anledning ? Ingen kommer vilja/våga svara om du ska hugga så på allt och alla. Ingen har skrivit något dumt till dig, de försöker bara förstå dig lite bättre.
Jag ville ha svar från folk som känner igen sig, inte från folk som INTE gör det utan bara vill moralisera och få en chans att trycka till någon. Men skönt att ni mobbare håller varandra om ryggen som vanligt. Hoppas du bryter benet.
Nä nu får du sluta! Så har folk inte alls gjort. Har inte varit med i denna diskussion innan men läst allt. Visa allt detta för en förälder, nära vän utan autism eller vårdkontakt och fråga vad de ser. Den som är mest otrevlig här är du, jag säger inte detta för att va taskigt utan för att det är viktigt att du ser det, din del i det hela. Som sagt, ta hjälp utifrån för jag förstår att du tror att det är så som
du skriver här, men folk försöker hjälpa!
Fast det är fullt naturligt att ögat dras till det som avviker. Tänk dig en stor grupp människor, alla bär ljusgrå kläder och har svart hår. Plötsligt kommer en person in utklädd till enhörning med hår och kläder i regnbågens alla färger… Vem tror du blir uttittad? Random person i grått eller personen utklädd till enhörning?
Jag tror det bästa är att snälltolka när folk tittar på en. Det behöver inte betyda så mycket. Kanske står man ut lite, kanske tycker de man har en supersnygg frisör o.s.v… Poänglöst att bli förbannad när man inte kan kontrolleras andras blick.
Det är ohyfsat att stirra på folk oavsett.
Du inbillar dig förmodligen.
Du vet inte ett skit om MIN upplevelse så dra åt helvete tack.
Din upplevelse ja.. Släpp detta, blir nog bäst så. Finns inget att göra åt. Sen reagerar du väldigt starkt och otrevligt här mot många, inte alls i proportion mot vad de skrivit. De som som skrev sin min ståndpunkt som autistiska har du inte ens svarat nedan.. Så du kanske utstrålar/visar denna aggression på nåt sätt när du är ute och att folk blir lite oroliga och därför tittar?
Tror det kan va bra att ta upp detta med en psykolog eller annan kontakt med vården som du kanske har (eller en förälder?) och få lite klarhet i allt.
Tror inte alla stirrar eller bryr sig om dig ens, det sitter nog mest i ditt huvud.
Nån som följer Natalie Fikas? Hon ska ha fått massa kritik efter en story hon la upp, någon som vet vad det var? Hon tog nämligen bort det efter allt har.
Hon klagade på att hon inte får ha sin dotter heltid på förskola medans hon är föräldraledig med sonen.
Sjukt.
Nä, klarar man inte av att vara hemma med 2 barn ska man inte skaffa 2 barn.
FANNI ÄR GRAVID!!
Vad är det som får folk att titta på dig?
Det får du fråga dem om
Så hur vet du att dom ”stirrar” på dig mer än dom gör med andra? Andra kanske får blickar minst lika mycket som du, men du tror du får mer för du iakttar och lägger på minnet och kanske skapat en världsbild som du känner att du får bekräftad varje gång du råkar möta någons blick fast personen/erna i fråga inte ens tänkt på att de tittat på dig utan är i sina egna tankar?
Jag lider av social ångest och inbillar mig inte, nej. Poängen är att det är oförskämt att stirra på andra, oavsett hur någon beter sig. Man kan känna sig irriterad eller förbannad utan att agera på det, människor är ohyfsade och dömande vilket även din kommentar bevisar.
Det kanske är den sociala ångesten som spökar? Varför tror du de stirrar påsmög, utmärker du dig på nåt vis? Såklart oartigt och jag fattar inte att vuxna människor gör så men man kan inte hindra sånt tyvärr.
Tycker man ska lägga skulden på de som stirrar, inte på de som blir uttittade. Jag ska kunna röra mig i samhället som alla andra utan att behöva känna mig ovälkommen för att jag avviker.
Visst är det så, men det är som sagt inte möjligt att ändra på folk som beter sig konstigt.
Lägger ingen skuld på dig, undrar bara för din egen frids skull om det faktiskt är så att de tittar på dig och i så fall varför?
Uppenbarligen för att jag ser konstig ut på något sätt eftersom vissa tillochmed vänder sig om efter mig på stan när de passerar mig trots att jag kanske bara står och väntar på bussen eller någon jag ska träffa.
Hur vet du att dom vänder sig efter dig? Vänder du dig om?
Ibland kan jag fastna och kolla på någon som jag upplever kollar på mig, och kan tänka att det kanske är någon jag känner, men som jag inte känner igen eller att personen i fråga kanske tänker börja prata eller så.
Ok, men är det pga att du har autism menar du? Eller ser du annorlunda ut på ett annat sätt? Oavsett, det enda man kan göra är att försöka att inte bry sig och leva sitt liv.
Blir du verkligen så uttittad och att folk vänder sig om så måste du bete dig väldigt avvikande fast du inte är medveten om ditt märkliga beteende annars hade folk inte tittat.
Man kan inte bete sig avvikande när man står still och väntar på t.ex en buss. Då är det de andra det är fel i huvudet på.
Men då stirrar de nog inte eller gör det på alla. Om du inte är avvikande, hur ska de veta att du har autism? Alltså hur vet du att det är därför de stirrar? Jag tror det är bäst om du försöker strunta i detta, för din egen skull.
Såg ni Tiingelinn i Min far och jag? Så otippat att se henne där:-)
Hahahahaha ja! Så missplacerade och tror det klipptes ned rejält. Såg dessutom hennes ”intervju” på hänt. Pinsam hon är
Vad är det för något? Och hur kan man se det?
Man ser den på SVT!
’Nu ska vi besöka en kärnfamilj’ jo men tjena… Fanns det verkligen ingen annan de kunde hitta?
Tror knappast att folk kan veta att du har autism. Om du däremot utstrålar nån märklig aggressivitet och/eller paranoia så kan jag fatta att du drar blickarna till dig.
Jag och min son (6 år) satt för ett tag sen mittemot en kvinna på tunnelbanan. Jag och min son satt och småpratade med varandra och sen var vi tysta en stund, som man är. Och just då började kvinnan prata i sin mobil och blev skitsur och stressad över att jag och min son slutat prata med varandra för nu var hon övertygad om att vi gjorde allt för att tjuvlyssna på hennes samtal….
Hon var helmärklig och aggressiv och min son blev rädd. Och ja, det ledde såklart till att både den ena och andra i tunnelbanan vände sig åt hennes håll ??♀️
Jag har social fobi och social ångest som jag skrev längre upp men du kanske inte kan läsa. Återigen är det ohyfsat att stirr på andra men förstod att mobbarna härinne inte skulle förstå. Stackars din son, vilket trauma….
Oj du är verkligen otrevlig. Men då antar jag att du är okej med om folk bemöter dig otrevligt eller aggressivt då.
Jag känner inte att jag behöver vara trevlig mot personer som har ett så dömande synsätt utan jag är trevlig mot de som är trevliga mot mig.
Berätta gärna vad din definition på ”trevligt bemötande” är. För vi har nog annan syn än dig på vad som är trevligt. Annars kan vi nog inte mötas och ha en dialog.
Återigen är jag inte intresserad av randomiserade människors åsikter gällande det här utan jag frågade om någon som har autism och känner igen sig. Om ni inte gör det så låt bli att svara. Idiot.
Sök hjälp.
Försvinn din äckliga, vidriga människa.
Men oj. Mår du såhär och reagerar såhär så kan hjälp faktiskt behövas.
Jag tror folk vänder sig om för att du springer runt med kläder där det står ” din jävla idiot på” samt pekar finger till alla du går förbi och skriker. Folk vänder sig helt enkelt om för att dom är rädda att du ska hoppa på och mörda dom.
Jag tror det är det som gör att folk vänder sig, inte pga din autism, för den kunde folk inte bry sig mindre om. Den gör inte att du blir ”the center of the universe”. Folk har tillräckligt i sina liv. Din autism verkar dock göra dig väldigt hatisk, kanske rentav att du känner dig som du dragit en nitlott i livet. Sök lite samtalsstöd så ska du se att du kan komma ut på andra sidan och börja må bättre. Ilska och hat äter endast upp dig inifrån och ingen annan.
Ja du, vi brydde oss inte ett dugg om henne förrän hon började gapa om att vi tjuvlyssnade på henne. Så hon ådrog sig stirrandet helt på egen hand. Hade hon bara fortsatt sitt samtal hade inte en enda människa tittat åt hennes håll.
Haha har också träffat en sån. I kön på ett café, hon pratade högt och häll på, natuligtvis dras blicken snabbt dit, inget stirrande såklart. Då blev hon arg och började skrika ”vad glor du på!” Vilket gjorde att fler tittade såklart. Hon verkade helt ”normal” innan, och var där med sin syster/kompis och flera barn… ?
Kanske redan finns i kommentarsfältet men vem är mello-stjärnan vars pojkvän köpt sex som tas upp i podden idag? Ska även finnas kommentarer på hennes instagram gällande detta…
Man får nog inte skriva namnet här, men jag läste precis i en tråd på Flashback och det stämde!
Så trött på alla äckliga män som köper sex ?
HH antar jag.
P3 guld, vad tyckte ni?
Jag kanske skriver för sent, alla har gått och lagt sig. Men är så trött på att vara pank och mitt förhållande till pengar. Hade fattiga föräldrar och när det fanns pengar var det som att de försvann direkt i nåt som kanske inte var så smart prioriterat. Jag har insett att trots att jag har bra lön lyckas jag aldrig spara pengar, det är som jag alltid tror att jag inte kommer ha pengar om en månad eller ett år. Jag har börjat fatta vart det kommer ifrån men hur blir man av med det? Hur får man ett sunt förhållande till pengar? Hur sparar man bättre? Hjälp!
kolla i historiken på din internetbank vad du spenderar pengarna på &varje gång du gör matlåda, räkna ut vad den kostade. Jag la
24kr fullkornsbröd på frukosten idag
34 kr = 8 ägg * 3kr +10kr frysta grönsaker för lunch
25kr = 5kr svinnbaguette + 20kr kvarg kvällsmat
så idag blev det 83kr i mat. Och räkningarna blev 3000kr den här månaden. Och öppna ett investeringssparkonto så att pengarna inte samlas på hög – det roligaste varje månad är att spendera en handfull tusenlappar på aktier.
Konstig matdag…
Girl dinner!
Sluta förminska kvinnor med såna där uttryck!
Hitta något som du VERKLIGEN vill använda pengarna till längre fram. Något som motiverar dig långsiktigt.
Skriv upp det, gör en moodboard med bilder för att motivera dig till att spara till det. Du måste alltså hitta något som du vill MER än att slösa pengar, och gör detta mål synligt för dig, med skriftliga påminnelser och bilder någonstans.
Spara 500 kr i månaden på ett ISK konto. Det är ”lite pengar”, men ändå tillräckligt mycket för att vara tillfredsställande. När du sedan ser pengarna växa blir du motiverad att spara mer. Då börjar du spara 1000 kr i månaden. Så gjorde jag och har nu över 100.000 i sparande. Rör ALDRIG dessa pengar. Tillåter mig att slösa utöver det med känslan att jag faktiskt sparar. Mår skitbra nu.
Kan intyga att det är en riktigt bra känsla. Jag sparar inte mycket längre, för kontot växer redan med ca 5k om dagen tack vare att jag investerat i många år nu. Tar ju ett tag att komma dit men jag är lika glad nu som när jag såg värdet öka med hundralappar i början.
Skaffa ett konto på en bank med ränta, tex Ikano bank. Ordna en autogiroöverföring samma datum som du får lön.
Se det som att du betalar en ”räkning” till dig själv. Ha det som standard varje månad att tex 500:- ska direkt till sparkonto.
Jag har eventuellt hittat en knöl i bröstet. Har legat i sängen i flera kvällar i rad nu och känt och funderat om jag inbillar mig osv. Känner den endast när jag ligger ner, tex inte i duschen eller om ens direkt om jag står upp. Min vårdcentral och husläkare är 100% värdelösa och har alltid gått därifrån och känt som att jag slösar deras tid, typ, i varenda ärende jag någonsin varit där och sökt vård för. Är därför rädd för att om jag går dit så kommer de klämma i tre sekunder och ba nä det här är ingenting (just eftersom den inte direkt känns förutom när jag ligger ner på rygg).
Jag har ändå kommit fram till nu att det är en avvikande känsla och att det jag känner på högra bröstet inte känns på vänstra. Är under 40 så har inte blivit kallad på mammografi ännu. Finns det någonstans jag kan söka mig till förutom VC för bättre hjälp? Bor i Stockholm om det hjälper någon i att svara. Hjälp ? har två små barn.
(Har såklart googlat och så själv men tycker inte jag hittar något vettigt svar)
Du ska ej klämma, utan med en lätt hand känna mot huden. Känns det något när du står eller endast när du ligger? Fast/hård son sten eller mer som fettknöl? Boka en tid privat specialist så kan du träffa en läkare som förmodligen är mer pedagogisk och professionell än en stressad allmänläkare. Odenplan?
Tack ?? Endast när jag ligger, och mer åt det hårda hållet än en fettknöl.
Klart det ska kollas upp. Och så snabbt som möjligt. Ring tex Bröstcentrum och fråga.
Man kan vända sig privat till exempelvis Drottingmottagningen:
https://www.drottningmottagningen.se/
Eller till Christinakliniken:
https://www.aleris.se/mottagningar/stockholm/christinakliniken/
Men varför privat?
Hon skrev innan att hennes VC var värdelös och det kan kännas skönt att träffa en specialist! Ett förslag är att vända sig privat
Byt vårdcentral. Läkaren på min vårdcentral sa att knölen med stor sannolikhet inte var något MEN det visade sig vara bröstcancer! Se till att komma på mammografi. Jag var bara 38 då det är ungt för bröstcancer.
Då kommer du direkt till specialist och behöver inte vänta på tid till vårdcentral samt väntetid när ev. remiss skickas vidare.
Ts frågade vart man vänder sig förutom vårdcentral.
Skulle varit som svar till Anonym 00:50
Mycket bra tips
Camilla! Tips: Emmie wellness coach på tiktok där hon ger rådet till överviktiga att skaffa smala vänner för att smala människor är hälsosamma?? ta mig tusan det konstigaste jag hört på länge!?
Haha ja! Så sjukt! Hoppades jag inte var den enda som reagerade på detta!
Hon har fått sjukt mycket kommentarer på sin video och folk som har reagerat på den. Gick in på hennes Instagram och folk är på henne där också. I vanliga fall gillar jag inte när folk gör så, men alltså, det är hennes jobb att hjälpa människor och hon har själv varit överviktig, så att hon sitter och säger så nu…fasen rätt åt henne hur folk reagerar.
Vilket sjukt tips! Vem väljer sina vänner utifrån vikt?
Hon verkar rätt pantad överlag. Konstigt sätt att skriva och prata någon slags svengelska? ”När du har binged ut kan du…” Va? Där har vi en influencer som visar att sociala medier gör folk dummare…
Well…hon väljer uppenbarligen vänner efter det? och att hon jobbar med det, ska coacha folk i träning och viktnedgång…alltså jag undrar verkligen hur hon ska rädda det här nu för det är jävligt korkat sagt.
Hörde att det går dåligt för de svenska biograferna. Själv har jag inte varit på bio sedan innan pandemin. Nu ska tydligen politikerna se om man kan höja priset på streamingtjänster för att få folk att gå på bio mer. Känner så här, man kan väl inte gå emot utvecklingen. Videobutikerna försvann ju t ex. Jag föredrar Netflix framför bio. Då kan man ta ett glas vin, gå på toa, rapa och prutta bäst man vill? Även om det kan vara mysigt med bio ibland.
Jag tycker det är fånigt att man inte får köpa godis på butiken bredvid och ta med. mycket godare och större utbud
Det är ju bara att göra ändå, ingen stoppar en. Så ingen skillnad från förr liksom.
Alltså. Jag väljer ju inte bio före Netflix för att jag 1) är inte superförtjust i film, vill ha sex. 2) Om jag vill se på film så vill jag välja mitt filmsällskap själv, inte 100 okända som sitter och viskar, prasslar med godispåsar etc. Jag tror liksom inte att det är streamingtjänsterna som gör att folk går mindre på bio utan höjda priser på biobiljetter och att man inte får ha med sig godis. För vad kostar en biobiljett? Kollade för ett tag sen om det fanns studentrabatt och jag tyckte det stod ”ord pris från 199”, kan minnas fel. Hur som helst, det är dyrt med bio så räknar vi 200 spänn per person + snacks som de flesta ändå vill ha, då är vi väl uppe i nästan 300 säkert? Det är inte billigt och jag tror att det är där problemet ligger och inte på att det finns streamingtjänster.
Undrar vad min autocorrect vill säga mig. Jag vill ha SERIER.
He he, jag trodde du hellre ville ha sex ist för att kolla på film? Men vaddå, är väl inte förbjudet att ta med godis som man köpt någon annanstans, även dricka?
Det vill jag iofs också, kanske var nån freudian slip? men hade faktiskt tänkt att skriva serier, men min telefon började efter senaste uppdateringen att välja de kortaste orden så det har blivit fel många gånger?
Förbjudet enligt lag är det ju inte, haha, men de satte ju nån regel för nåt år sen om att man inte får ta med godis in som är från något annat ställe.
Då får de väl sitta där med sina tomma salonger. Först en dyr biobiljett, sedan deras svindyra priser på godis och dricka?
Ja men det är ju bara att strunta i, de kollar inte.
Och?
Och? De gör inget åt det, bara att köra på. Istället för att gnälla att det är dyrt.
JAG gnäller inte. Men jag vet att det påverkar folk.
Märkligt som sagt. Varför låter de sig påverkas av det, finns en enkel lösning liksom.
Men avstår folk verkligen från att ta med sig eget godis? Det är ju inga kontroller eller så, jag köper där jag vill som vanligt.
Ingen aning men förvånar mig inte om det är en bidragande orsak till färre biobesökare för jag tror att det är många som ändå utgår från reglerna.
Oj, det tror inte jag. Låter märkligt.
Nej verkligen inte. Regler är regler, vet jättemånga som tänker på det sättet.
Hahaha, oj. Drabbar ju bara dem själva men visst.
Lägg ner och skaffa förståelse för andra istället.
Men snälla? Förståelse för att man vill gnälla för att man är såå lydig och inte vill ta med godis till bion? ???
Vart har du läst/hört att politikerna vill se om man kan höja priset på streamingtjänster för att få folk att gå på bio mer?
På ngn nyhetskanal igår. Ska kolla på nätet om jag hittar ngt.
Jag är autistisk och känner igen mig. Som att jag avviker något fruktansvärt i den ickeverbala kommunikationen och att folk märker det. Vettefan hur man löser detta.
Nån som använder vibrationsbräda? Är de värt att köpa?
Nallie Berntsson flyttar igen. Utomlands igen. Men de verkar ha glömt bort att dom redan provat på utomlands och kom tillbaka för att det inte funkade.
Ninepine!
Ninepine, någon som köpt därifrån? De har så sjukt många omdömen men kan liksom inte hitta någon vanliga människa med dessa byxor på utan bara samma modellbilder..
Jaaaag! Köpt två par därifrån. Otroliga!
Taaack för svar, då vågar jag prova 🙂
Jag har köpt deras vintertights, de är toppen!